Efter att ha bekämpat ett tätt bestånd av parkslide under dryga två år kan jag dela med mig av några erfarenheter.
Endast händer och handverktyg användes där den inledningsvis mest effektiva metoden nog var att med en större spade kapa växten strax under jordytan. Stjälkar och rotdelar samlades i en hög nära mitten av det drabbade området, under de första månaderna med en presenning över. Därefter såddes en mängd olika fröer, endast från växter hemmahörande i Europa och primärt från örter. Även en del vedartade växter planterades inom och runtom det drabbade området. Efter den begynnande avlägsningen sköt parksliden många nya skott. Dessa drogs för hand upp minst en gång i månaden under tillväxtsäsongen och lämnades i början på högen men, allteftersom skotten blev mindre och färre samt andra växter dök upp i större utsträckning, endast där de drogs. Efter två år var parksliden nästan helt utmanövrerad av andra växter.
Kungsljus var en av de örter som klarade sig bäst av de sådda växterna med åtminstone ett femtiotal observerade individer; fläder var en av få vedartade växter som såddes och även den dök upp på vissa ställen. Baldersbrå, blåklint, haverrot, malört, röllika, vitplister, vägvårda samt vanligt gräs är annat som har observerats. Även bergklint och såpnejlika dök upp; båda måste ha befunnit sig där tidigare men varit nedtryckta av parkslidens närvaro. Detsamma gäller den ural-kaukasiska parksallaten, som har hjälpt till att trycka undan parksliden men som på längre sikt helst också ska försvinna. Från Amerika fanns sedan tidigare kanadensiskt gullris, lupinväppling och blomsterlupin. Av dessa har endast den sistnämnda delvis låtits finnas kvar men ska även den väck så snart som parksliden är helt borta, vilket troligtvis sker redan under det kommande året.
Kanske hade det varit lika effektivt, eller rentav ännu mer effektivt, att börja med att bränna upp all parkslide. Oavsett hur man börjar tror jag dock mer på att så fort som möjligt låta andra växter ta över marken snarare än att försöka täcka över allt och göra det helt livlöst. Av samma skäl lär det inte vara lönsamt att upprepade gånger jämna allt med marken med gräsklippare eller dylikt.
Angående växtens kulinariska egenskaper har jag inte mycket att skriva eftersom jag aldrig ens smakade den, men lukten som uppstår när stjälkarna kapas känns typiskt ostasiatisk.
