Det är inte jättekonstigt att tänka så, att sånt man kan äta är allmänt bra och säkert. Så man gillar ättiksyra, men inte lut, natriumbikarbonat, men inte natriumkarbonat. Man är mer rädd för väteperoxid än för bittermandel. Finns det hos färghandlaren är det dödsgift, hittar man det hos biodynamiska Greta är det vårdande. Lite tillspetsat.
När det gäller farliga saker brukar jag påpeka att alla har totalt livsfarliga knivar i köket. De vållar i stort sett inga problem alls, faran uppstår ju bara i specifika fall, som alla vet att undvika. Och inget är väl bättre att skära med!
En del "kemikalier" är exakt som köksknivar. Några kemiska ämnen är mer lömska, men det är inte så vanligt som man kanske tror. Naturen å sin sida har ju som bekant sitt eget giftskåp (där etiketterna är svåra att tyda), så det är ingen klockren genväg.
Dock ska man ha frihet att välja själv hur man vill ordna det för sig. Jag gör garanterat själv ett antal föga imponerande val, och sätter värde på att få göra det.