Varför sprider alternativare ut sig i hela Sverige?

[Advaita]

Jag har länge funderat över detta ämne och känner att det nu är dags att skriva om det.

Hur kommer det sig att så många kollektiva boendeformer, visionära boendeprojekt, wwoof-gårdar, idéer om omställning, företagare, kursgårdar, EKO-ringar och så många flera sätt att leva och verka på, helt enkelt sprider ut sig på för stora geografiska områden?

Görs det någon research innan man startar ett nytt projekt? Om vart det ska ligga på bästa geografiska plats? Hur ser samverkan mellan privatpersoner och företagare ut? Är det en fördel att exempelvis ekobyar och omställningsinitiativ ligger utspridda över hela Sverige?

Jag har länge tänkt att det vore smidigare att nätverka innan man investerar. Att det finns många fördelar. Att kostnader kan krympa i arbetsprocessen och när större mängd material behöver hämtas eller förskaffas. Tillgång till ett lokalt arbetslag, tillgång till service, möjligheten att ställa upp för varandra, anordna event som är mer lokala. Men mest att det är en tung arbetsbörda att bruka jord, trädgård och boende som ensam eller som par. Att många också ger upp och aldrig uppnår sin dröm, istället blir besvikna.

Det skulle kunna gå att räka upp en otrolig mängd enskilda projekt, kursgårdar och satsningar som gjorts mitt ute i landet.(Undviker att outa någon) Men hur tänker de? Hur har du tänkt? Hur ska människor hitta till dig, hur fungerar kommunikation med omvärlden, hur fungerar transporterna till den här platsen, varför vill man vara mer enskild, ensam?

Skulle man bygga en gård mitt ute i ingenstans om inte internet fanns? Har internet gjort att vi känner gemenskap med andra via digitalisering? Har fysiska träffar och möten blivit sekundära? Men också. Har exempelvis högkonjunkturen vi levt i påverkat hur vi tänkt, kanske gjort det möjligt att just bygga ett enskilt boende där vi själv vill ha det? 

Diskutera!
Sjukt nyfiken!

[Själv är bäste dräng]

Beror nog helt enkelt att det finns andra parametrar än att ha de gårdar och företeelser du räknar upp. Släkt, vänner, uppväxtplats, arbete, skola, klimatvana mm mm.

Tror inte att huvuddelen av de som lever ett mer eller mindre alternativt liv uppstår på en plats för att sedan sprida ut sig. Jag som exempel kommer förmodligen att räknas som mer och mer alternativ ju längre jag lever, men det kommer att ske här där jag bor.

[fri]

Hur kommer det sig att så många kollektiva boendeformer, visionära boendeprojekt, wwoof-gårdar, idéer om omställning, företagare, kursgårdar, EKO-ringar och så många flera sätt att leva och verka på, helt enkelt sprider ut sig på för stora geografiska områden?

Det där med "för stora geografiska områden " är bara ditt tyckande.

Att vissa vill bo enskilt och andra i städer är ju personliga preferenser, ska man köpa skog och jord får man inse att sådan sällan (eller aldrig) är till salu på den öppna marknaden och förvärva det man har möjlighet till.


På frågan om man skulle bygga en gård mitt ute i ingenstans om inte internet fanns kan jag svara enkelt : JA
 

[Advaita]

Beror nog helt enkelt att det finns andra parametrar än att ha de gårdar och företeelser du räknar upp. Släkt, vänner, uppväxtplats, arbete, skola, klimatvana mm mm.

Tänker du att närmiljön bidrar till en viss trygghet?

Som jag ser det tycks många människor inte uppleva en gemenskap i det man vuxit upp i, därav söker man sig en alternativ livsstil. Och kanske också har en önskan om att flytta ifrån sin uppväxtmiljö.

Om det är från familjen, staden eller orten, så finns det ändå något som lockar människor från något till något annat.

Jag undrar istället om många inte känner sig ofrivilligt fast i mönster och relationer på hemmaplan. Att man accepterat relationerna i närområdet och ofrivilligt lever i påtvingad gemenskap man ändå inte är helt bekväm i.

Det är en utforskande frågeställning.

[Advaita]

ska man köpa skog och jord får man inse att sådan sällan (eller aldrig) är till salu på den öppna marknaden och förvärva det man har möjlighet till.

Det är en bra aspekt att det är svårt att hitta mark. Men ändå. Har man kollat mark i närheten av vart andra ekobyar, communites, gårdar eller dylikt ligger? Frågat om eventuell avstyckning?

Har man försökt fråga ägare till större areal i områden där etablerade verksamheter redan finns? Har man undersökt hur kollektivtrafiken går mellan olika ekobyar, eller är man exempelvis helt bilberoende för att ta sig till de här platserna?

”Att förvärva det man har möjlighet till” — menas det i det område man växt upp i? Eller är man beredd att vidga horisonten? Eller spara mer kapital för att köpa i ett annat område, eller istället skapa något andelsboende där andra redan finns? Eller hyra in sig i någons hus?Investera i någons befintliga verksamhet?

Eller planera för långsiktighet och att börja i liten skala där andra etablerade redan existerar?

Allt i syfte att skapa en större sammanhållning och mindre sårbarhet.

[Skogsvilde]

Om man levde i en bygd med "bara" alternativare/självhushållare så skulle det vara rätt svårt att tjäna pengar på sin verksamhet.

Jag odlar en hel del och grannen är proffsodlare och jag köper sällan av grannen som annars säljer en del lokalt.

Även om jag förstår din tanke så har jag samtidigt väldigt svårt att förstå den då jag verkligen inte gillar centralisering.

Sårbarhet, ett samhälle måste bestå av många delar.

[Själv är bäste dräng]

Tänker du att närmiljön bidrar till en viss trygghet?

Som jag ser det tycks många människor inte uppleva en gemenskap i det man vuxit upp i, därav söker man sig en alternativ livsstil. Och kanske också har en önskan om att flytta ifrån sin uppväxtmiljö.

Om det är från familjen, staden eller orten, så finns det ändå något som lockar människor från något till något annat.

Jag undrar istället om många inte känner sig ofrivilligt fast i mönster och relationer på hemmaplan. Att man accepterat relationerna i närområdet och ofrivilligt lever i påtvingad gemenskap man ändå inte är helt bekväm i.

Det är en utforskande frågeställning.

Jag tror inte att så många som vill leva mer alternativt är otrygga i sig själva och sin miljö, utan mer att de reagerar mot det onaturliga i den ständigt ökande stressen och jakten på den heliga tillväxten. Man vill helt enkelt inte springa fortare i det ekorrhjulet, och då ses man som alternativ.

Visst finns det sökare också, och de lever ju också alternativt på sitt sätt.

Något som jag tror att alternativare har mer av än gemene man är självständigt tänkande, att inte följa flocken. Det gör nog att det blir många olika inriktningar på t ex ekobyar, och det skulle nog vara svårt att klumpa ihop dem på ett ställe under samma organisation. Om jag ser till mig själv så finns det flera individer på det här forumet jag gärna skulle bo på traktoravstånd ifrån, men man kan inte få allt. Har man skapat sin plats på jorden så skall det mer till än att man får nya vänner för att man skall flytta, och det finns oftast fler som påverkas av ett sådant beslut.

[fri]

Det är en bra aspekt att det är svårt att hitta mark. Men ändå. Har man kollat mark i närheten av vart andra ekobyar, communites, gårdar eller dylikt ligger? Frågat om eventuell avstyckning?


”Att förvärva det man har möjlighet till” — menas det i det område man växt upp i?

Avstyckningsmöjligheter är beroende på markens avkastningsförmåga och är reglerat i Jordförvärvslagen och Fastighetsbildningslagen, en fastighet måste vara lämplig för att tillstånd  till avstyckning ska kunna ges och Lantmäteriet följer självklart lagarna och är återhållsamma med avstyckningar för att inte fördärva befintliga fastigheter.
Vill man ha nått smått är det lämpligt att köpa nått som redan är smått, att som vissa skribenter på detta forum tro att man kan och får köpa till 'en hage 7000m2' eller en åker eller skogsbit är naivt.

Att 'förvärva det man har möjlighet till' innebär att köpa det man kan finansiera, fastigheter/mark i städernas utkanter behövs ofta för städernas behov och prisbilden på sådant som är eller kan bli tomtmark är normalt allt för hög för att självhushållning ska vara ekonomiskt möjlig.
På pendelavstånd från befolkningscentra brukar det finnas ett köptryck från de som vill bo på landet men har sin dagliga utkomst i staden och då värderas ofta bostaden och dess läge högt i förhållande till ev jord, skog och uthus.
Kikar man på fastigheter ruralt belägna, långt från städer, byar, service och kommunikationer är priserna oftast lägre och efterfrågan i bland sådan att även en nybörjare har möjlighet att vinna budgivningen trots att regelverket vad gäller beskattning av skogsmark gynnar tillköp till på orten befintliga skogsfastigheter.

[skräptanten]

Det är en bra aspekt att det är svårt att hitta mark. Men ändå. Har man kollat mark i närheten av vart andra ekobyar, communites, gårdar eller dylikt ligger? Frågat om eventuell avstyckning?

Har man försökt fråga ägare till större areal i områden där etablerade verksamheter redan finns? Har man undersökt hur kollektivtrafiken går mellan olika ekobyar, eller är man exempelvis helt bilberoende för att ta sig till de här platserna?

”Att förvärva det man har möjlighet till” — menas det i det område man växt upp i? Eller är man beredd att vidga horisonten? Eller spara mer kapital för att köpa i ett annat område, eller istället skapa något andelsboende där andra redan finns? Eller hyra in sig i någons hus?Investera i någons befintliga verksamhet?

Eller planera för långsiktighet och att börja i liten skala där andra etablerade redan existerar?

Allt i syfte att skapa en större sammanhållning och mindre sårbarhet.

Jag läste första stycket, och sen i andra stycket kom jag till "etablerade verksamheter", och då blev det för mycket corporate bullshit för min smak.

När jag läser vidare undrar jag vad du har för erfarenheter av landsbygder och oss som bor i dessa bygder?
Gårdar finns ...överallt. Inte lika många som förr, men det finns i hela landet. På gårdarna, speciellt där de är månskensbönder, finns redan folk som har svart bälte i potatisodling, kan dra ut en kalv som ligger fel, hugger sin egen ved och annat som kan betraktas som alternativt. Bönderna kanske inte har dreads eller pysslar med permakultur och har aldrig kallat sig alternativa - men likafullt kan en sån bonde ha stor ömsesidig glädje av en alternativare med dreads och permakulturidéer!

Min, något fördomsfulla, bild av ekobyar, är att de bebos av föredetta stadsbor som tycker att den vanliga landsbygdsbefolkningen är lite läskig, och helst håller sig till sin egen sort, dvs andra föredetta stadsbor. (Som förmodligen inte har en aning om hur en besvärlig kalvning ska hanteras.)

Är det verkligen ett problem att vi alternativare sprider ut oss? Att många av oss hellre har egna ställen än bildar ekobyar och andelsboenden? Att vi gärna samarbetar med våra grannar, men inte bildar ekonomisk förening?

[torbjorn]

De flesta alternativare håller sig till vad de redan har - t ex fastigheter som redan finns i släkten. Man vill inte gärna hyra eller arrendera egendom, skuldsätta sig för att köpa mark eller överhuvudtaget blanda sig in i några större ekonomiska eller organisatoriska sammanhang. Samarbete sker rent informellt med grannar, bekanta och släktingar eller inom redan befintliga organisationer i trakten (byalag, jaktlag, fiskevårdsföreningar, vägföreningar mm).

[Vasa]

"Har fysiska träffar och möten blivit sekundära?"

Det är en bra iakttagelse men det gäller inte bara alternativare utan det gäller hela Sverige i stort sett. Man samarbetar med grannar, kurskamrater, kollegor etc. men "träffar och möten"med likasinnade vill man ändå föredrar att göra digitalt av nån konstig anledning. Och passande nog eller ironiskt nog stannar de flesta digitaliserade "träffar och möten" bara inom digitaliserade världen, med andra ord alla sitter själva framför sina datorer eller glor och ler mot på sina dumbphones till och med när de går över gatan.

Men frågan är vad vill du egentligen diskutera om alternativare? Du har sagt mycket men vad är din ultimata frågan här?       

[TW]

De där alternativarna som klumpar ihop sig i ekobyar och kring kursgårdar och kollektiv och liknande är sällan människor som man kan samarbeta med. För mycket planering och prat och för litet kunskap och för litet verkstad. Plus och minus går inte ihop och mycket nyttoarbete blir ogjort för att det inte passar in i drömbilden. Ofta verkar de tro att någon annan skall göra grovarbetet eller betala kostnaderna eller vad det nu är för del som de tycker inte passar in i deras livsstil. De lever i sin dröm några år tills den spricker och så drar de vidare. Vanligen hamnar de i stan till slut.

Framgångsrika alternativare som orkar i längden och verkligen lyckas skapa en fungerande tillvaro och göra skillnad är vanligen i princip vanliga landsbygdsbor som helt enkelt har gått ett eller två steg längre än de flesta andra som bor på landet. Som sådan passar man väl in i det existerande landsbygdssamhället även om man betraktas som litet smått originell. Man kan relativt enkelt skaffa sig en nich och försörja sig och samarbeta med andra vanliga människori hembyn och grannbyarna. Folk skrattar litet smått åt byorginalet men uppskattar att man finns och vill gärna både hjälpa en och dra nytta av en så som man gör på landet.

[esten]

Handlar om skogsnäs kollektivet förr och fram till 1999 ungefär då skogsnäs blev vanliga bostäder och sommarställen.
https://www.youtube.com/watch?v=EDdUDefDzEo

De som bodde på taråbergstorpet tog sedan över en gård på 120 mjölkkor och blev storbönder.

[Skogsvilde]

En annan aspekt är att alternativen inte är en homogen grupp med genomgående likvärdiga värderingar och bakgrunder.
Vi har samlats kring en tanke och det är självhushållning, men egentligen behöver det inte ens vara det som fick en att intressera sig för ämnet.
Jag sökte mig hit för att det var några trådar om eltillverkning med Stirlingvedpannor.
Och sedan gick det åt helvete.

[torbjorn]

Har man undersökt hur kollektivtrafiken går mellan olika ekobyar, eller är man exempelvis helt bilberoende för att ta sig till de här platserna?

De flesta alternativare har ytterst begränsad användning av kollektivtrafik. Det är sällan man har ett ärende någonstans som innebär att det bara är en själv plus kanske prylar man själv klarar att bära som ska transporteras, vanligtvis är det så stora mängder gods som ska med att man ändå är så illa tvungen att genomföra resan med eget fordon.

[Vasa]

Jag hade en kollektiv medlem eller hyresgäst (vad man än vill kalla dem för) som cyklade fram och tillbaka till "stan" det är ca en mils avstånd. Franska killen som bor nu (om han är kvar! har inte hört av sig på länge) brukar ta bussen om han inte har alldeles för stora packning, trots att han hade egen bil med sig eftersom han har en husvagn.

Jag faktiskt råkade se möjligheten med kollektivtrafiken på mitt ställe, den är så bra att den som vill kan åka med kollektivtrafiken och festa på Stureplan och sedan åka hem senare på samma natt med kollektivtrafiken, en möjlighet till och med vissa som bor i storstockholm saknar. Hursomhelst vill jag inte kalla mitt ställe för en "ekoby". Men den ekobyn närmast mitt ställe heter Stjärnsund och de har bra kollektivtrafiks förbindelser inom Dalarnas län, Gävleborgs län och Västmanlands län dvs från alla håll.

Återigen, dina frågeställningar avslöjar dig om att du inte har nån större kunskap om just alternativare på ett rikstäckande nivå trots att just det du vill diskutera om. kom igen och tillfredsställ din nyfikenhet!   

[Tångräkan]

Jag fattar inte heller frågan eller syftet med den. Håller med om det mesta som folk redan har kommenterat. "Alternativare" är ingen homogen grupp och flera av oss skulle troligen inte ens beskriva oss som "alternativare". Vi bor där vi bor för att vi vill det och för att vi kan. Är det ens någon aktiv här som bor i ekoby? Inte vad jag vet. Och ja, jag skulle gärna bo mitt i ingenstans utan internet. Det gör jag så ofta jag kan.

[Skogsvilde]

En annan möjlighet är att det finns en tanke med att vi är välspridda och det är lättare att sprida ordet till nytt folk.

[esten]

Undrar vart TS har tagit vägen? Vill tydligen inte vara med i diskussionen. Känns för mig som någon från media eller en författare som samlar info om sin nya bok artikel som tydligen handlar om ekobyar. Men gick på en dubbelnit här inne.

[Skogsvilde]

Undrar vart TS har tagit vägen? Vill tydligen inte vara med i diskussionen. Känns för mig som någon från media eller en författare som samlar info om sin nya bok artikel som tydligen handlar om ekobyar. Men gick på en dubbelnit här inne.

Intressant frågeställning.

Var det för långt mellan bosättningarna och vägbeskrivningarna var förvirrande?