Säcktröska och torkning !?

[Markus_Almroth]

Jag har inte begripit det där riktigt känner jag.
När man skördade med självbindare torkade man på olika sätt före tröskningen som skedde antingen med tröskverk eller för hand.

Med tank-tröskor torkar man i någon form av sädestork.

Men säcktröskor? Där skördar man ju och tröskar på åkern och säden hamnar i säckar direkt.
Torkade man säden i säcken, eller hällde man ut alltihop i en tork igen, eller skördade man så sent att man inte behövde torka?

/m

[esten]

Det går inte att torka i säck utan du behöver hälla ut på golv i lada eller på en tork. Men med både tanktröskan och säcktröskan kan man skörda senare än man gjorde med självbindaren.

[Markus_Almroth]

Jo att skörden går att göra senare det har jag förstått, det går inte slå mogen säd med lie, men det går ju bra med en knivbalk.

Men då kan man ju konstatera att säcktröskor egentligen är rätt värdelösa. Man kan in stort sett lika gärna köra med självbindare :-)

/m

[Tiomilaskogen]

När havren mognat och kärnan var hård att bita i var det dags för skörd. Först gick gubben och slog med lien (jo, det går alldeles utmärkt) sen kom gumman som knöt kärvarna. När det blev dags att sluta för dagen stöttades kärvarna ihop med axen uppåt i små rader som liknade tält. 12 i varje skulle det vara. När hela åkern var klar vilket kunde ta några dagar så sattes snesstörarna upp. Längst ned träddes två kärvar med axen uppåt och resterande staplades genom att stören träddes snett genom bandet. När snesarna torkat kördes de in på logen. Ibland dröjde det flera veckor innan det var dags för tröskningen.
Ett tröskarlag bestod av en som langade upp kärvar på matarbordet, matare som skar upp bandet och släppte i kärvarna med axet först samt en som tog emot halmen och skottade den till stacken. Gänget kompletterades med en man som passade på säckarna och bytte vid behov.
Den där som langade upp kärvarna var jag. Övriga inblandade var mamma, hennes bror, pappa och en granne som brukade låna tröskverket när vi var klara.
Jag har ingen erfarenhet av att tröska utomhus annat än med tank och det är jättenoga att den energirika spannmålen är riktigt torr inför lagringen. Det kan dels mögla men framför allt så kan den "gå varm". Det innebär att den blir så het att den kan börja brinna och antända förvaringslokalen. Vi torkar i spannmålsvagn som har dubbelbotten med perforerad plåt. Ett rör leder in luften från en fläkt in under plåten och sen gäller det att röra om och mäta fukthalten tills den är nere på 14%. Kallufttorkad spannmål kan användas som utsäde.

[Markus_Almroth]

Jag tänkte att vi ska bygga något liknande. Vagn är ju bra, för då kan man fylla direkt från tröskan. Vars jag ska hitta plåtar har jag inte kommit på än.
Det finns några skruvar som nog går att sätta i lådan för omrörning.

Min största oro är faktiskt råttor. Jag gillar inte råttor.

En detalj är att jag tänkte använda en luftsolfångare för att värma luften, de kan vara väldigt effektiva en solig, men även mulna dagar ger de mer än man kan tro.

/m

[kretslopp]

Jag har odlat råg, mejat (slagit) den med lie, bundit kärvar, som fått torka på krakar. Därefter har sen körts in och travats i ladan. Eftersom säden torkat på strå innan den tröskas är den mognare och mer lätttorkad.

När du har sädeskornen i säckar så fyller du säckarna till hälften, knyter den högt så halva säcken är luft. Nu kan du välta runt en säck åt gången långsamt en gång om dagen första veckorna, senare med längre intervall. Det brukar räcka för att säden ska luftas och torka.

Säden får inte bli varm eller lukta unket. Om det händer är den inte fördärvad, men säckarna behöver vändas oftare.

[Tiomilaskogen]

Vi brukar förvara spannmålen i vagnen väl övertäckt. Råttorna har hittills inte lyckats klättra in. De kan däremot klättra upp och hoppa ner från takbjälkar och liknande så det gäller att ha locket på så att säga.

[TW]

Det fanns många olika system för torkning och det experimenterades friskt på säcktröskornas tid.

De två bästa systemen var små varmlufttorkar där man ställde de glesa jutesäckarna på hål där det blåste upp varmluft såkallade säcktorkar, och så fanns det små primitiva föregångare till dagens varmlufttorkar.
En granne har fortfarande kvar en gammal säcktork som är tagen ur bruk sedan länge.

Kallufttorkar var väldigt vanliga. Man hällde ut säden på en gallerbotten där den torkades med kalluft. Problemet var att de fungerade dåligt. Våta höstar fungerade de inte alls.

[Gosta]

Jag känner att jag har något att tillföra.
Det fanns ett alternativ till, något som min far kallade för Igastorken. En panna (olje eldad) en fläkt och en trumma med uttag för slangar trumman hängdes i taket  man körde in vagnen med säckarn under trumman. I varje  säck var det nedborrat ett perforerat rör tänk en stor träskruv med ett par handtag längst upp. Man anslöt slangarna till rören som var nedborrade i säckarna funkade väldigt bra enl min far. En av säckarna ställdes på en våg gick då att få en väldigt exakt siffra på hur mycket vatten som torkades bort.
Den svåra biten idag är väl att få tag på de perforerade rören som borrades ned i säckarna.
Kan ha varit något som skaffade under hösten -57 som påstås vara väldigt lik 2023 med en torr försommar och en blöt höst.
Göran i Norråmyra

[Karlsdotter]

Vanliga spirorör var det väl till de torkarna men med borrade hål? Så lätt att fixa rör och borra hål själv eller använda dräneringsrör i plast. Man kan ju ändå inte skicka in hur mycket värme som hels om man vill ta eget utsäde. Värmen kan ju döda kärnan om den är för hög

[kretslopp]

Att vända säck tyckte inte jag var något större jobb. Säden torkade och höll sig frisk.

[Karlsdotter]

Det fanns en agronom i jämtland som hette Nils Nilsson som efter studierna till agronom flyttade hem till föräldragården. Han försökte mot sin fars vilja att driva gården som han lärt sig med alla nya tekniker som kommit. Det enda rätta ur en agronoms synvinkel. Men korna mjölkade sämre både i mängd och kvalite. Korna blev oftare sjuka och krävde veterinärvård.
Så som agronom hade Nils lärt sig att utföra många tester och experiment, så då startade han att dela upp jorden. Dels för att testa hur växterna påverkades av konstgödsel men även hur djuren påverkades. Ett experiment gick ut på att han placerade nytröskad spannmål i säckar och lät stå så tills det var dags att utfodra. De säckar som var ogödslade med konstgjorda ämnen var det minimalt med mögel i och djuren verkade inte ta skada en varken mängd eller typ av mögel. Medans de säckar som innehöll konstgödslad spannmål var ordentligt möglade. Nils gav några utvalda tackor av den mögliga gödslade säden och till att börja med så kastade många tackor sina lamm. En tacka dog mer eller mindre knall och fall och övriga blev sjuka. Några fick problem med lungorna och kunde inte andas andra fick cancer tumörer. Den tackan som dog snabbast var den glupskaste i gruppen och försedde sig med mycket på en gång.

Nils slutsats var att kärnan i spannmålen förändrades av konstgödseln så mycket att kärnorna bla innehöll mer vatten samt var känsligare för att ta på sig mögel/sporer.
Den säden som var ogödslad var hårdare och tätare och höll möglet stånget.
Säckarna hade behandlats lika under lagringen så inget där kan ha ställt till det.
Kanske något att tänka på om man vill använda säcktröska och torka säden i säckarna.