Alltså fåren (mina annars hade jag svurit mer över dem) kom in för att jag själv slarvade med att stänga till fruktträdgården. Det är unga träd med begärliga grenar och så fruktträd dessutom, smaskens.
Det de har gjort är att ta tag i grenen och dra den neråt, och gnagt av det yttersta av den, så grenarna hängde i barken runt om träden, så inte ringbarkat helt kanske, men näst intill, fast högre upp, där grenarna börjar, stammarna har de inte gett sig på för jag hade skydd på dem.
Jag har haft gamla träd, som fejats och gnagits rejält, men inte av fåren. Där har de oftast vallat över även om det sett konstigt ut. En tjock barkig sträng som försörjt trädet rätt bra, har det inte varit för smalt har det gått.
Men så här unga träd, kanske är det bättre att klippa bort alla grenarna och börja om med en 1 meter stam som är oskadd? Kan den bygga upp en krona igen?
Man förlorar mycket tid, men vinner trädet eller?
Vi har alltså kortat grenarna, lindat om barken så grenarna sitter på rätt ställe, men det känns inte bra, det känns som om de bara drar ur näringen ur trädet?
Barkympade för många år sen 2 små fruktträd som stod ute vid åkern, helt fejade nerifrån marken och upp till kronan, minns inte vilket trädslag jag skar barken av och la om, men tror det var vide som vi har gott om. Det fungerade hela sommaren, men nästa vår var de döda tyvärr.
Fåren hade bitit ner min magnolia nere vid dammen för ett antal år sen. Där blundade jag, suckade och klippte bort ALLT som var minsta skadat, så det blev bara små stumpar kvar, och jo den är inte så stor ännu, men snart nog en meter hög, väldigt tät och med massor med vita flikiga blommor. Man får vad man sår som de säger. Glömmer man stänga för så är det snabbt hänt.
Glömmer aldrig när shetlandsponnyn kom in i trädgårdslandet.
Hon var så söt så, stod där mitt i och tuggade med rödbetsblad hängande ur munnen. Hade traskat runt så försiktigt och nappat lite här och där så det mesta var ju kvar, för utom att man såg hovspåren. Hon hade haft riktigt mysigt. De stora hästarna var inte så försigkomna, men hon var en riktig utbrytardrottning. Matglad som man säger.