RESA ALTERNATIVT

Att resa innebär nya erfarenheter och kunskaper, kanske påverkas både världsuppfattning och djupare värderingar. Få resenärer kommer hem tomhänta och alla har de något att berätta. Medan vår vardag snabbt glider förbi in i glömskan, så är det ofta svårt att glömma en dag under en resa.

"the world is a book
and he who stays home
reads only one page"
Ruyard Kipling

Resande som rekreation
Det resande som enbart syftar till någon form av rekreation är ett modernt fenomen, som knappast existerade före 60-talet. Sedan dess har den internationella turismen ökat mycket snabbt, fr.a som en funktion av flygets utveckling. Under 1992 kommer cirka en halv miljard människor att korsa internationella gränser och turismen omsätta den ofattbara summan av 6000 miljarder kronor. Fortfarande går den största turistströmmen till Medelhavsländerna. Således till relativt rika länder som har den politiska och ekonomiska styrka som krävs för att styra och kontrollera turismen så att den tjänar landets intressen.

Snabb ökning
Snabbast har ökningen av turismen från det rika Europa och USA till fattiga länder i Asien varit. För många länder är turismen numera den viktigaste källan till utländsk valuta. Många fattiga länder är fullständigt utelämnade till den internationella turistindustrins krav och semestergalna västerlänningars önskemål. Det är denna turism jag skall diskutera här. Jag skall börja med att förklara vad det är som är fel - turismens avigsidor. Därefter skall jag försöka reda ut hur man kan resa på ett vettigt sätt och varför en sådan resa blir så oerhört mycket mer lärorik, spännande och rolig!

Diskutera turismen
Det är hög tid att nu börja diskutera turismen och lyfta fram denna för kritisk ganskning. Och det här angår verkligen oss. Det är ju vi i den rika delen av världen som bär ansvaret för turismens välsignelser... och det elände den skapar. De positiva effekterna är uppenbara, men vi lämnar detta till förtjusta centralbanksekonomer. Först kom vi som kolonialister. Senare köpte våra bolag upp dem. Nu kommer vi som turister. Visst är det skillnad - men inte så stor!

Kritik av turismen i fattiga länder

Ekonomiskt
Turismen ställer krav på varor och service som inte finns i landet utan måste importeras. Detta innebär att de pengar som turismen för in i landet till stor del åter förs ut ur landet igen för att betala importen. Lite förenklat kan man säga att ju högre standard turismen kräver, desto större del av intäkterna kommer att föras ut ur landet i form av import.

Ett lyxhotell placerat i U-landsmiljö är huvudsakligen byggt av och inrett med importerat material. Den mat och dryck som serveras är till stor del västerländsk. Till Indien importeras kokött för att turisten skall få sin biff, även i ett land där slakt av kor är förbjuden. För driften av detta hotell krävs specialutbildad personal, som oftast är högavlönade utlänningar. Många gånger är även kockarna västerlänningar. Utanför hotellet tar den västerländska reseledaren hand om turisterna och för dem runt i en turistbuss av senaste modell.

Listan på turismens krav är lång och läsaren behöver inte ha särskild god fantasi för att kunna lägga till. ändå har vi inte nämnt de infrastrukturella krav som är en förutsättning för massturism. Turismen nöjer sig inte med hotellet som en välfärdsoas i ett fattigt land. Turismen kräver också moderna flygplatser, goda vägar till utflyktsmålen, telefoner, avlopp och vattenledningsnät som fungerar, osv. Kostnaderna för denna infrastruktur på turistorterna måste betalas av de inkomster staten får genom skatter och avgifter från turismen. Kanske måste pengarna till en del tas från andra, mer angelägna investeringar.
Den allvarligaste kritiken gäller ägarförhållandena. Lyxhotellen, de dyraste restaurangerna och lokala researrangörer ägs i mycket stor utsträckning av internationella företag. Det innebär att vinsterna förs ut ur det fattiga landet tillbaka till Europa, USA och Japan. Det är dock vanligt att inhemska investerare är delägare i större anläggningar. Dessa personer tillhör med nödvändighet den rika elit i landet, som är extremt importbenägen.

Fördelningspolitik
Vem som får turisternas pengar, eller den fördelningspolitiska aspekten, får inte glömmas bort. Det fattiga landet har stor ekonomisk nytta av den turist eller resenär som spenderar 1000 dollar på tåg och bussar, bor på enklare hotell och äter sin mat på vanliga restauranger. Förutom att dessa pengar stannar i landet, så är det många fler människor, fr a från städernas medelklass som får glädje av dem. Vågar sig turisten ut på landsbygden kan även fattiga människor få glädje av hans pengar.

Den lyxturist som spenderar 1000 dollar på sitt hotell där han även intager samtliga måltider och på de arrangerade utflykterna, kommer däremot inte att lämna många dollar kvar i landet, när räkningarna för det han konsumerat har betalats. Landets medelklass och den fattiga befolkningsmajoriteten har knappast någon glädje av denna turist.

Kulturellt
Turistindustrin säljer romantiska drömmar om fjärran exotiska destinationer. Drömmar som numera helt saknar verklighetsförankring. Industrin försöker sälja ett paradis som inte finns längre. Ätminstone inte på de platser som "utvecklats" för turism. Flickorna dansar inte längre hula-hula på Hawai, vi är inte längre välkommna till de religiösa ceremonierna på Bali och den thailändska kvinnan ler knappast mot dig. I stället får du se danserna och ceremonierna, anpassat för och beställt av turistindustrin. Du kan se dem på hotellet i starkt förkortade, förenklade turistversioner. Den thailändska kvinnan ler enbart om hon får betalt för det.I detta paradis serveras det lättjefulla och syndiga livet. Vi förmås tro att infödingarna i det avlägsna exotiska landet bara längtar efter att få servera oss allt vi önskar oss. Tyvärr är det också riktigt att vi verkligen kan få allt vi drömmer om. Inte för att vi är förtjänta av det, inte heller för att befolkningen är vänlig eller av gästfrihet. Enbart på grund av det enkla faktum att vi är oerhört rika i jämförelse med befolkningen i det fattiga landet. Därför kan vi erbjudas lyx och överflöd som vi aldrig ser skymten av hemma i en ganska oglamorös vardag. På turistresan får vi under några veckor leka kungar omgivna av tjänare.

Med hjälp av våra pengar kan vi få allt vi åstundar. Vi köper oss orgier i lyx, överflöd och vällust. Själva uppträder vi på ett sätt som vore otänkbart i vårt hemland. Kanske t o m olagligt. De lagar, regler och seder som gäller i värdlandet, känner vi inte till eller så anser vi oss stå över sådant. Vi ser oss verkligen som kungar! Hos lokalbefolkningen skapar vi starka känslor av mindervärdighet och förakt.

På vårt semesteräventyr badar vi kanske nakna, super och går till prostituerade. Turistorter i Thailand, Filippinerna och Sri Lanka skulle mista mycket av sin attraktionskraft om det inte fanns god tillgång till prostituerade. Många barn tvingas in i prostitution redan vid 12-årsåldern. Varken turistindustrin eller värdlandets myndigheter vill emellertid ingripa mot turismen, eftersom båda parter tjänar på en fortsatt stor ström av sexhungriga turister.

Sprit och narkotikamissbruk är också viktiga ingredienser i turismen. Drogmissbruk betraktas som ett stort problem i den rika delen av världen. Sanningen är att det finns ännu fler missbrukare i fattiga länder. För 30 år sedan var sprit och narkotika-missbruk okänt i Kathmandu. Hippies som i stora skaror sökte sig till det lilla fattiga bergslandet från mitten av 60-talet, efterfrågade emellertid droger och i dag hävdar myndigheterna att det finns ca 10 000 heroinmissbrukare i Kathmandu - nepalesiska ungdomar.

Många turister visar total avsaknad av respekt för lokalbefolkningen, deras värderingar och deras integritet. Som regel klär sig turisten obscent i lokalbefolkningens ögon, även män! Hemma skulle han inte komma till arbetet i kortbyxor och T-shirt eller hon i bikini. I kraft av vår rikedom blir vi ofta förebilder för den inhemska ungdomen, eftersom rikedom alltid har givit prestige. De lokala ungdomarna försöker kanske efterlikna oss i sin kädsel ch sitt uppträdande, något som skapar starka konflikter inom den egna familjen eller gruppen. Många ungdomar blir alienerade från sin egen kultur och tyr sig i stället till turister som de också försöker tjäna pengar på som guider, försäljare, prostituerade, försäljare av narkotika och annan små.kriminalitet.

Många skolkar från skolan och lever som tiggare i olika former där högsta priset kan vara vänskap med en turist, där chansen finns att en dag få resa till det rika landet i fjärran. Ofta visar sig tiggeriet lönsamt. Många av de barn och ungdomar som vistas kring turistanläggningarna kan tjäna betydligt mer pengar än sina fäder som arbetar hela dagarna på åkrarna.
I stället för att kräva ett hyfsat uppträdande, så isoleras turister ofta från lokalbefolkningen. På Maldiverna får hotell endast byggas på dittills obefolkade öar. Turisterna får enbart besöka dessa öar och lokalbefolkningen får inte komma dit. Turistindustrin försöker ofta komma ifrån konflikter, bråk och andra problem genom att bygga anläggningar som skall tillgodose alla turistens behov inom hotellets murar under den eller de veckor de västerländska gästerna besöker det fattiga landet.

Ekologiskt
Begreppet "eco-turism" har blivit ett populärt begrepp - ett statusord som används på ett mångtydigt sätt och förekommer i marknadsföringen för de mest varierande typer av resor. Även ganska konventionella turistresor där rekreation och bekvämlighet ofta kombinerats med något skenbart "äventyr". Arrangemangen är ofta alls inte småskaliga och inkluderar både 5-stjärniga hotell, västerländsk personal och importerade prylar. Däremot besöker "eco-turisterna" naturområden, antingen för att uppleva natur och fotografera stora, farliga djur eller som en inramning till ett "äventyr". Sådana resor har länge funnits, men kallades förr naturresor. En ekologisk kritik av turismen måste handla om hur naturlig miljö förstörs eller skadas i syfte att tillfredställa turismens krav. Kritiken handlar också om de föroreningar som massturismen är upphov till.
Turistanläggningar utanför storstäderna placeras på natursköna platser, oftast vid stränder. För att bereda plats för nya turistanläggningar, måste den lokala fiskarbefolkningen förflyttas och byarna jämnas med marken. Alltför ofta måste tvång tillgripas. Så har skett med hundratals byar i Thailand, i den indiska delstaten Goa och i de svenska researrangörernas nya semesterparadis Cancun i Mexiko. Stränder och korallrev är känsliga för mekanisk påverkan och föroreningar i vattnet.

Men turism är en kortsiktig verksamhet med de snabba pengarnas ekonomi. När miljön inte längre är attraktiv kan man ju lätt styra charterplanen till en ny, fräsch destination. Medelhavet är nu så förorenat att det råder badförbud längs långa kuststräckor. I turiststaden Penang i Malaysia renas inga avlopp och vid vissa stränder finns skyltar som varnar badsugna.

Nationalparker får upplåta utrymme inne i parkerna för exklusiva hotellanläggningar, eftersom turisterna önskar bo bekvämt och nära naturen. Det anses optimalt om man kan se en tiger från baren. Ett oreglerat antal besökare i nationalparker stör naturligtvis djurlivet. Växtligheten kan också påverkas, inte minst av de fordon och vägar som turister kräver för att kunna se så många olika sorter djur som möjligt under kort tid och naturligtvis på ett bekvämt sätt. I östafrika stressas särskilt attraktiva djurarter av turister i terränggående fordon som vill ha närbilder. Fortfarande förekommer jaktresor till bl a Canada, Ryssland och till Tanzania. Medan myndigheterna jagar tjuvskyttar så kan man mot hög betalning få göra samma sak som tjuvskytten.

Vandringsturismen i t ex Nepal, kan lokalt innebära stor förstörelse. Skogarna i Khumbu-området söder om Mount Everest har till stor del eldats upp i mysiga och värmande lägerbål. Högre upp har bergsbestigarna från många länder förvandlat Everest till en "soptipp. Uttrycket är nepalesiska regeringens.
Här måste även golf-turismen nämnas. I samband med att golf blivit populärt i Europa, USA och Japan, så erbjuder turistindustrin golfresor även till fattiga länder. Golfspel var tidigare en aktivitet för de verkligt rika, men har nu i och med ett breddat välstånd spridit sig ner i inkomstskikten. I fattiga länder ses golfbanor som ett sätt att komma åt de verkligt stora pengarna. Därför investeras nu enorma summor i golfbanor belägna i de vackraste naturområdena. I Malaysia skövlas regnskogen uppe i bergen, vars toppar sedan planas ut för att bereda plats åt turistande golfentusiaster. Framför allt vänder man sig till japanska golf.spelare, eftersom det inte längre finns plats för dem på hemmaplan. På Hawai täcker golfbanor en stor del av ytan och svarar därmed för en väsentlig del av miljöförstöringen.

Bistånd till fattiga länder debatteras flitigt och den årliga ökningen av antalet publikationer i ämnet kan antagligen mätas i hyllkilometer. Turismen omsätter mycket mer än biståndet i många länder, men diskuteras knappast alls och antalet publikationer i ämnet är få. Det finns dock några utmärkta böcker.

Anti-turist
I några fattiga länder finns i dag organisationer som bekämpar turismen. I Thailand, Indien, Indonesien och Malaysia organiseras i dag ett motstånd mot den ökande turismen. Den största organisationen finns i Bangkok, där man fr a försöker bekämpa prostitutionen. I Goa förs kampen under devisen "dont go to Goa". Man talar om för turister att de nu är välkommna, men ber dem att aldrig komma tillbaka. Våldsamheter med attacker på turistbussar har också förekommit.

Man vill inte stoppa turismen, utan få den att anpassa sig och ta hänsyn till landets förutsättningar och behov. Detta skulle naturligtvis medföra tidigare okända restriktioner och hänsyn. Det finns även organisationer i USA och flertal europeiska länder med samma målsättning. Dock år 1992, ännu inte i Sverige.

Ställ krav på turismen!
Om vi vill förändra turismen, måste vi ställa krav på i första hand researrangörerna, men även på de enskilda turisterna. Vi måste även föra en dialog med organisationer, myndigheter och personer som berörs i värdlandet. Framför allt är det nödvändigt att bland resande svenskar skapa en medvetenhet om problemen.
Nedan följer några exempel på krav som kan ställas på organiserade resor till fattiga länder:

Endast utnyttja varor och tjänster som produceras inom landet.
Inte skotsk whisky, femstjärniga hotell, luftkonditionerade Mercedes-bussar eller sexhjulsdrivna lastbilar. De pengar vi spenderar skall stanna i landet. Inhemska reseledare är betydligt kunnigare än svenska och skapar en annan atmosfär. Enklare hotell och resor med allmänna transporter.

Acceptera och följa de regler, lagar och sedvänjor som gäller på platsen.
Detta kan tyckas självklart, men många turister/resenärer nonchalerar denna anpassning till lokalkulturen. Visst kan det många gånger kännas besvärligt och irriterande när man inte kan genomföra sina planer. Tex ta de bilder man så gärna vill. Men generellt har man själv så mycket att vinna på att bli uppmärksammad på ett positivt sätt.

Den enskilde resenären / turisten måste förbereda sig för resan.
Kräv att deltagarna i en organiserad resa ges saklig information om resmålet och vilka krav, möjligheter och begränsningar som resan medför. Researrangören måste lämna utförlig information och tydligt ange de regler som gäller i ett avtal med kunden. Ett sådant avtal skall bl a omfatta krav på uppträdande och klädsel. Kanske kan detta avtal kallas för resans bruksanvisning. Den som reser på egen hand skall informeras om vikten av förberedelser och kunskaper.

Dessa krav är grundläggande och täcker nog in merparten av kritiken. En vidare diskussion borde kunna leda till bildandet av en organisation för "alternativ turism" och kanske utarbetandet av en lista med etiska regler, med vilken man även skulle kunna påverka de stora företagen i resebranschen. Målsättningen för en sådan organisation bör vara att bidraga till en turism som i flera hänseenden är förmånligare för de fattiga länder som tar emot utländska turister. Detta skulle även vi som själva är turister få stor glädje av!

Förslag till ett riktigt resande
En del läsare kanske tycker att ovanstående beskrivning av turismens skadeverkningar är överdriven eller att de handlingsinriktade kraven är orealistiska. Beträffande eventuella överdrifter kan jag bara uppmana vederbörande att själv resa ut i världen för att bilda sig en egen uppfatting. Beträffande realismen i kraven på turismen, så vill jag anföra att jag själv arbetat med att arrangera resor till fattiga länder i Asien under tretton år. I den verksamheten har vi inte bara följt de krav jag framfört här, utan försöker hela tiden att höja ambitionsnivån.

En del läsare kanske nu mist sin lust att resa till fattiga länder eller vill av ideologiska skäl avstå. Båda reaktionerna tycker jag är missriktade! Det är värdefullt att resa och kan mycket väl bli både roligt, lustfyllt och inte minst spännande för dig som resenär eller turist. Din resa kan även vara alltigenom positiv för de länder du besöker och för de människor du kommer i kontakt med. Det avgörande är, målsättningen med din resa och på vilket sätt du väljer att resa.

Resans mål
Vi börjar med målsättningen: Varför vill du resa? Jag tycker mig kunna se två huvudsakliga skäl till att man vill göra en resa. Det ena är lockelse efter något som intresserar. Det andra skälet är längtan bort från något som är obehagligt. I vilken kategori vill du placera dina skäl? Den sistnämnda typen av skäl är troligen vanligast. Massturismen kan knappast tillfredställa annat än just en flykt från vardagens tristess eller från bekymmer. Men en resa löser sällan några problem och har du placerat dina skäl i den andra kategorin, så har jag bara ett förslag: Stanna hemma!
Låt oss emellertid anta att du vill resa av intresse, nyfikenhet eller liknande. Nästa steg blir förberedelser. Du behöver dels information om praktiska detaljer, dels allmän kunskap om landet du skall besöka. Kunskaper är en förutsättning för en lyckad resa. Ju mer kunskaper du har med dig i bagaget, desto mer kommer du att få ut av din resa. Då vet du hur du skall lösa praktiska problem, hur du skall uppträda, hur du skall planera din tid under resan. Framför allt så vet du vilka möjligheter en ort eller ett område erbjuder.

När du kliver ur planet i ett fjärran land, fattigt och med en annan kultur, så är allt främmande. Ingenting av vad du ser stämmer med vad du är van vid. Redan när du lämnat flygplatsen, kommer dina förberedelser till nytta. Du begriper och känner kanske igen en del av vad du ser. Det ger dig både trygghet och tillfredsställelse. Det okända upplevs lätt som skrämmande och kan leda till den omtalade kulturchocken.

Resa på egen hand eller med en organiserad resa? Det beror på hur mycket tid respektive pengar du har till ditt förfogande. Har du mycket tid, så kan du resa på egen hand. Bara att ordna med praktiska saker tar nämligen mycket tid. Att köpa en sovvagnsbiljett i Indien tar lätt en halv dag även för en van resenär. Att få tillstånd att besöka X-platsen kan ta många dagar. Att växla resechecker på banken kan ta åtskilliga timmar. Och så skall man hitta hit och hitta dit i en okänd storstad.

Har du enbart någon månad till ditt förfogande kan du åtminstone försöka hitta en organiserad resa som motsvarar dina intressen. Tyvärr finns det ju inte många seriösa alternativ att välja mellan. Kontrollera researrangören genom att be om referenser från tidigare resenärer och hos Kommerskollegium. Det finns många ljusskygga företag i turistbranschen.

Få organiserade resor varar längre tid än tre veckor. Det är för kort tid för att hinna göra något vettigt. En sådan resa blir enbart stressig när man försöker hinna med allt man vill göra. Framförallt finns det dåligt med tid för att lära känna människor. En del av mina resenärer motiverar resan med att få se Himalaya eller Taj Mahal, men när jag efter hemkomsten frågar om vad som var det viktigaste upplevelserna, så får jag oftast svaret att det var mötet med människor. Försök därför avsätta hela semestern för resan.
Resguider kan nog vara bra, så läs dem gärna noga. Men följ dem inte! Lite överdrivet och sarkastiskt skulle jag vilja uppmana dig att göra tvärtemot vad som står i guideboken. Tänk på att de flesta resenärer gör precis vad som står i boken. De samlas på samma orter, reser med samma tåg och bor till och med på vissa i guideboken rekommenderade hotell. De äter på restauranger enbart avsedda för västerländska ungdomar. Det är väl inte det här du vill med din resa!

Utnyttja så långt möjligt offentliga transportmedel. Att resa med tåg och vanliga bussar kan ibland vara slitsamt, men är alltid lärorikt och spännande och oftast mycket billigt. I synnerhet på tågen dras man snabbt in i samtal med medpassagerare och tiden går snabbt. Det måste vara mer spännande att resa med andra klass tåg genom Indien än att resa instängd i en luftkonditionerad turistbuss eller i en lastbil. Själv brukar jag hävda att en resa inte är komplett om man inte gjort åtminstone en längre tågresa.

Ta in på medelklasshotell som används av lokalbefolkningen och ät på de enkla restauranger. Risken för magsjukdomar är störst på de tjusiga dyra restaurangerna och västerländsk mat. Reser du på det här sättet anpassar du dig lätt till landet, får lätt kontakter och resan blir roligare.

Vilket land du reser till och vilka orter du besöker måste naturligtvis bero på dina intressen och på praktiska omständigheter. Den som är intresserad av natur reser till nationalparker och vill kanske göra en vandring i bergen. Andra besöker platser som har ett särskilt kulturellt intresse. Gemensamt för nästan alla resenärer / turister är att ytterst få kommer ut till landsbygd och småstäder. Ett undantag är de som vandrar mellan byar, oftast i bergen. Även om målet var att uppleva bergen så sker vandringen oftast i bebyggda områden.

Att ta sig ut på landsbygden är inte så lätt. Man måste ha information och helst kontakter. Men informationen blir aldrig komplett. Vill man komma ut i byar så måste man ha tillräckligt med mod för att våga sig ut i det okända. Mod är den underbara egenskap som gör att du förmår lösgöra dig från reseguidens förskrivna vägar.Ge dig iväg med ett öppet sinne, utan några som helst krav eller förväntningar på vad du kommer att möta.

Ute i byarna finns ingen som helst förståelse för västerlänningens behov och önskemål. Här är kraven på att anpassa sig till den lokala kulturen särskilt viktiga. Kommer du väl ut i byarna, kan jag försäkra dig att du inte blir besviken. Gästfriheten är stor och du blir alltid väl emottagen. Här träffar du fattiga och osofistikerade människor. Med det är stolta människor som lever ett i flera avseende rikt liv.

Du kommer snart att upptäcka hur mycket positivt du har att lära och hur mycket vi förlorat i vårt eget tekniskt avancerade prylsamhälle. De kunskaper och upplevelser du får under tiden i byn blir med stor sannolikhet det du först berättar om efter hemkomsten. Det är inte ovanligt att intrycken är så starka att de påverkar viktiga prioriteringar i ditt liv.

I det här sammanhanget vill jag påpeka vikten av att ha en tolk med sig. Det är naturligtvis alltid bra att ha, men på landsbygden tycker jag det är ett kompro.misslöst krav om man inte själv talar språket hyfsat. Det är sällan några problem att i en näraliggande stad hitta en person som talar hyfsad engelska och som gärna mot betalning följer med dig några dagar. Snåla gärna på pengar när det gäller hotell och flygbiljetter, men snåla inte när det gäller tolkar och aldrig när du betalar för mat och husrum i byarna. Var generös, men betala aldrig mycket över vad du uppfattar som marknadspriser.

Att resa med sina barn
Antagligen är vi ganska många som längtar ut i världen, men som känner oss bundna av småbarn. Den där "stora resan" får i stället vänta tills barnen vuxit upp eller åtminstone blivit större.
Endast ett fåtal vågar ta barnen med sig på en riktig resa i fattiga länder. Flera har skrivit om sådana resor. Att ta med sig mindre barn till fattiga länder utanför Europa, anses allmänt som oansvarigt. Det har jag själv fått erfara.
Det är stimulerande att resa med sitt barn. Att tillsammans upptäcka och fascineras. Barn är ohämmade och inte insnärjda i fördomar om hur saker skall se ut eller gå till. De får snabbt kontakt med både andra barn och vuxna i sin omgivning. Med barnet som förmedlare får du därför själv lätt kontakt med lokalbefolkningen, som i allmänhet intresserar sig mycket för ditt barn. För att resan skall bli njutbar måste du förstås anpassa den till ditt barn.

Jag har själv haft mina söner med på resor i Asien sedan de var mycket små. Det har varit roliga resor och jag har slagits av hur mycket barnen orkar och klarar av när de själva trivs. I flera avseenden klarar sig mina barn bättre i Asien än de gör här hemma. Särskilt ute på landsbygden där allt är så nära och uppenbart. De är förtjusta i att gå och handla, jaga grodor i risfälten, fiska, gå ut med geten på betespromenad. Det finns alltid sysslor som barn klarar av, såsom att tappa gummi, rensa kokosnötter och mycket annat. Fjärran från den monotona vardagen på dagis eller i skolan.

Erfarenheterna blev så inspirerande att jag sedan flera år arrangerar resor för barnfamiljer. Även här har byvistelserna en central plats. Du som har egna barn undrar kanske om inte barnen blir sjuka. Hittills har vi inte haft några allvarliga sjukdomar utan antalet sjukdomsfall har varit få och av trivial natur. Ungarna har varit friskare än om de skulle stannat hemma!

Faror och risker
Det här avsnittet kan med gott samvete hållas kort. Anledningen är att riskerna är små när man vet hur man skall uppträda och hur man bör skydda sig. Även i detta avseende tjänar kunskaper som en slags försäkring. Det är emellertid lätt att få allvarliga sjukdomar i fattiga länder med dåliga sanitära förhållanden och dålig livsmedelshygien. Särskilt när klimatet är varmt.

Om du håller hårt på några viktiga regler så kan du emellertid skydda dig ganska bra. Sålunda skall du aldrig dricka okokt vatten och aldrig äta okokta grönsaker som du inte själv skalat. Ät på enkla restauranger som serverar enkel, inhemsk basmat och som frekventeras av lokalbefolkningen. Ät aldrig västerländsk mat eller på restauranger som frekventeras av västerlänningar. Vegetarisk mat är alltid säkrare än kött, fisk och skaldjur. Ät enbart välkokt mat som är het när den serveras.

Kriminaliteten är omfattande i många fattiga länder. Särskilt i vissa delar av Afrika och Latinamerika. Men även i Asien finns det gott om ficktjuvar och väsktjuvar. Du kan skydda dig bra mot stölder genom att alltid bära pass, flygbiljetter och pengar i någon form av säkerhetspåse under kläderna, intill kroppen. Gör det till en princip att alltid förvara värdesakerna på det sättet. Tag av säkerhetspåsen enbart när du duschar! Våldsbrott som rån är sällsynt i Asien och alla de stölder som jag känner till har berott på slarv. Du reser lika tryggt i åtminstone Asien, som du gör i Sverige.

I vissa muslimska länder kan västerländska kvinnor få problem om de reser ensamma. I andra muslimska länder som Bangladesh och Indonesien kan även ensamma kvinnor resa utan problem. I de flesta andra länder kan kvinnor resa utan större risk för obehagligheter än här hemma. Förutsättningen är förstås att man i klädsel och uppträdande noga följer de lokala reglerna för anständighet. Gör man inte det måste man räkna med att både hamna i centrum för uppmärksamheten och riskera olika former av ofredande.

Det sist nämnda är enbart en variant på det tema som löpt som en röd tråd genom hela den här texten: anpassa dig i alla avseenden till de lokala förhållandena. Oavsett vad saken gäller. Ibland skall du äta med kniv och gaffel, ibland med pinnar och ibland med handen. Ofta får du inte dricka alkohol alls, medan i andra kulturer är du tvungen att dricka mycket, eftersom artigheten så bjuder. Uppträd alltid som en god gäst förväntas uppträda. Då blir din resa både mer givande och mycket roligare för dig själv och för de människor som tar emot dig!

Christian Jutvik
LÄS & RES
Box 17552
118 91 Stockholm
08-452 96 96
info@lasochres.se
http://www.lasochres.se

Kommentera gärna artikeln