Till Handbokens förstasida
HANDBOK FÖR
VARDAGSEKOLOGI
Boende
Djur
Ekologi
»Global förståelse
»Skapelsen och
  människan

»Grundekologi
»Vatten
»Vardagsekologi
»Vardagsekologisk
  verktygslåda

»Ekochecklista för
  hemmet

Ekonomi
Energi
Fritid
Handel
Hantverk
Hushåll
Hälsovård
Idéer
Kultur
Livsmedel
Odling
Transporter
Återbruk
 
Om handboken
 
Ekologi

 
»Till alternativ.nu

VATTEN

Texten på våra nya svenska 20-kronorssedlar visar på en gryende medvetenhet om vattnets betydelse och kretslopp. Där står: "Sjön har sina källor ganska långt upp i norr och där är ett härligt land för en sjö. Skogen och bergen upphöra aldrig att samla vatten åt den. Strömmar och bäckar störta ned i den året om. Den har fin vit sand."
 
Livets lösningsmedel
Vatten är världens viktigaste livsmedel. Djur och växter består av 65.90 procent vatten. Vatten är livets lösningsmedel som under benämningen blod transporterar näring i vattenfas till cellerna och avloppsvatten från cellerna. Vattnet reglerar temperatur och salt hos däggdjur.
 
Utan mat kan vi överleva flera veckor men utan vatten bara ett par dygn. En vuxen människa behöver cirka två liter vatten om dagen, mer vid hårt arbete eller hett klimat. Utöver det livsnödvändiga vattnet behöver vi vatten till matlagning, hygien, tvätt och disk, men även till jordbruk och i sen historisk tid också till industriprocesser.
 
Vattnets kretslopp
Av jordens totala vattenresurser är endast 6 procent sötvatten. Resten finns i havet som på en absolut utslätad jordyta skulle stå tusen meter djupt över denna. 70 procent av sötvattnet finns som grundvatten. Resten, nästan 30 procent, är is och mindre än en procent finns som ytvatten.
 
Av den blygsamma mängden sött ytvatten finns det mesta, 95 procent i sjöar. I luften finns mer vatten (4.5 procent) än i all världens vattendrag tillsammans. Rörligt sött ytvatten är således en sällsynthet och en bristvara. Bristen blir större när vattendrag utnyttjas till dammbyggnader och vattenkraftverk. Den stora avdunstningen från dammar och från konstbevattnat land ökar på atmosfärens redan stora vattenmängd. Storleken på flödet av det sötvatten vi kan utnyttja i form av grundvatten och ytvatten bestäms av nederbörden vars storlek i sin tur ytterst bestäms av avdunstningens storlek. Den största mängden vatten, 420 000 kubikkilometer, avdunstar från de salta världshaven. Resterande 14 procent av den totala avdunstningen, 70 000 kubikkilometer, kommer från kontinenterna.
 
Närmare 80 procent av all vattenånga återgår direkt till haven som regn. I torrområden kan vattenunderskott uppstå då avdunstningen är större än nederbörden. Trots detta har kontinenterna i genomsnitt ett vattenöverskott och 35% av regnvattnet återvänder till havet som avrinning, medan resterande del avdunstar direkt eller lagras tillfälligt i magasin eller organismer.
 
Jorden som en kropp
Vattnets kretslopp på jorden kan jämföras med människans (djurens) blodomlopp och har samma principiella funktion. Jordens vattenådror och strömmar är artärer som transporterar syre och näring till levande celler och vener som transporterar bort koldioxid och avfallsprodukter.
 
Jordens njurar och lungor
Jordens njurar är mangrovekuster, grunda sjöar dammar och floddeltan. Genom dessa naturliga reningsverk hålls havet rent och näringen utnyttjas optimalt. Mangrove är marin sumpskog som biologiskt och mekaniskt fäller och filtrerar partiklar i ytvatten, vilka binds i djur och växter samt bildar nytt land. Jordens lungor är atmosfären, där vattnet syresätts och där koldioxid lämnas av.
 
Jordens hjärta
Jordens hjärta är solen som avdunstar havet, skapar moln och regn och driver hela vattnets kretslopp. Cirkulationen kan drabbas av sjukdomar. Jorden kan få högt blodtryck, kärl spricker och ger översvämning. Jorden kan få lågt blodtryck och skapa torka. Jorden kan få blodpropp (kraftverk och dammar) och få näringsbrist och ödem (regleringsmagasin och bevattningsdammar). Jorden kan få njursvikt (mangroveskogarna utplånas) och drabbas av förgiftning. När jorden får hjärtslag (solen slocknar) dör jorden.
 
Vattenproblem
Världens vattenproblem är både kvantitativa och kvalitativa.Vattenresurserna är ojämnt fördelade. Kontinenternas inre delar längs vändkretsarna är generellt torrare än ekvatorn och de tempererade zonerna. Områden med relativt hög nederbörd kan ha vattenbrist om avdunstningen är större än nederbörden och ett området med liten nederbörd kan ha god vattentillgång om avdunstningen är liten.
 
Grundvattnet som en spegel
Grundvattnet är en spegelbild av ytvattnet - där finns sjöar, åar och floder som är lika begränsade som ytvattnet. Grundvattnet rör sig långsamt, ibland bara några meter per dygn, och kan vara flera decennier gammalt när det används vilket garanterar dess höga kvalitet. Djupborrade brunnar kan leda till en "kapprustning" där det gemensamma uttaget överskrider tillrinningen vilket resulterar i grundvattensänkning.
 
Vissa vattenuttag sker från fossila grundvatten som inte längre fylls på och därför fortlöpande förbrukas. Så sker i exempelvis Kairo, där 15 miljoner människor kan bli utan grundvatten i framtiden. Det faktum att vi inte ser grundvattnet kan lätt leda till att det uppfattas som oändligt och outtömligt.
 
Marginalområden
Människans problem med vatten beror delvis på att man försöker kolonisera marginalområden som inte motsvarar de vattenbehov människor har. Då tvingas man använda det vatten som finns, vilket lätt förorenas och får sämre kvalitet.
 
Vattenmängden är konstant
Inte ens med raffinerad högteknologi kan man ta fram vatten som inte finns. Människan kan inte nyproducera vatten utan endast manipulera med den lilla vattenmängd som tillhandahålls genom vattnets kretslopp, vilket ytterst bestäms av storskaliga klimatcykler. All vattenbyggnad innebär bara att man omfördelar resurserna eller skapar överuttag från vattenbanken istället för att skapa "ny vattentillgång". Vid dammbyggnad minskar man vattenföringen nedströms vilket ger erosion, saltvatteninträngning och utebliven näringstransport som i sin tur kan haverera havsfisket.Flora, fauna, jordbruk och socialt liv påverkas ända ut i flodmynningar och hav.
 
Naturfolk hushållar
Ett marginalområde där den naturliga vattenstatusen inte utsätts för manipuleringar kan försörja mindre befolkningar långsiktigt och uthålligt. Nomadiserande naturfolk som tuareger, beduiner, afganer, mongoler har utvecklat en sådan uthållig livsstil baserad på kunskap. Där finns också frånvaro av manipulering med vattnets kretslopp och förstånd att hushålla med en begränsad resurs, eller en avsaknad av tekniska möjligheter till överexploatering om man föredrar detta synsätt!
 
Katastrofområden
När människan överexploaterar vattenresurser genom djupborrade brunnar, skogsavverkning och odlingar av vattenintensiva grödor (sockerrör, bomull, ris etc.) flyttas marginalzonen tillbaka och man förlorar land. Ett landskap som berövats sin ursprungliga vattenstatus kan förlora stora delar av sin naturliga flora och fauna och utvecklas till ett ekologiskt katastrofområde. Även i vattenrikare områden kan frikostig konstbevattning leda till vattenbrist. Trädplantering kan också belasta ett områdes vattenresurser eftersom ett träd avdunstar stora mängder vatten. Ett områdes vattenstatus och konsekvenser av trädplantering måste noga utredas före åtgärder (se även Ekologiskt bistånd i kapitlet Ekonomi).
 
Utsläpp
I vattenrika områden, företrädesvis tempererade i-länder, har den ofta goda vattentillgången förblindat betydelsen av kvalitet. Utsläpp via jord, vatten och luft från jordbruk, industri, reningsverk, gruvor, trafik och tätorter har många gånger gjort vatten illasmakande eller otjänligt.
 
Vatten i jordbruket
Jordbruket svarar för 70 procent av den globala vattenförbrukningen. Cirka 3300 kubikkilometer vatten från ytvatten och grundvatten används varje år till jordbruksändamål. Även i områden utan akut vattenbrist har storskaliga manipuleringar med vattnets kretslopp genomförts för att få större skördar.
 
Konstbevattning
Nästan en tredjedel av världens skördar kommer från konstbevattnade arealer som med hjälp av kraftiga pumpar snabbt tömmer flera stora grundvattenreservoarer. Onödigt vattenslöseri sker också genom läckande rör och kanalsystem och genom överbevattning. Konstbevattning leder också till försaltning, försumpning och igenslamning samt orsakar avrinning av vatten förorenat av gödning och bekämpningsmedel.
 
Vatten i industrisamhället
Vattenförbrukningen ökar med ökad teknisk levnadsstandard. Är man hänvisad till att hämta vatten i hink från en brunn förbrukas i snitt 10 liter per person och dygn. Installeras hydrofor (pump) och kökskran ökar förbrukningen kraftigt. Dras vatten slutligen in i toalett och badrum överstiger förbrukningen 100 liter per person och dygn.
 
Hög förbrukning
Slås det svenska samhällets hela vattenförbrukning ut per person (vilket är en rimlig redovisning eftersom det är individerna som använder industriprodukterna och den offentliga sektorn) kan man i storstadsregionerna nå en per capita konsumtion av 400 liter per person och dygn, generellt endast hälften på landsbygden. Vattenuttag för att kunna installera simbassänger, vattenklosetter och andra vattenintensiva verksamheter (tex i svenska skärgårdar), skapar lokal vattenbrist och saltvatteninträngning i brunnar.
 
USAs totalförbrukning ligger närmare 8000 liter per person och dygn och i länder med intensiv konstbevattning används 15.75 gånger mer vatten i jordbruket än i hushållen.
 
Svenskt vatten på export
Europa med trehundra miljoner människor bara i EG har under lång tid genom det höga befolkningstrycket missbrukat och överexploaterat sina vattentillgångar och kastar nu blickar mot det vattenrika och ännu relativt rena vattnet i norden, Finlands, Sveriges och Norges rena älvar. I Tyskland säljer man på många håll mineralvatten i flaskor för att slippa förorenat kranvatten.
 
Östeuropa och Ryssland
I östeuropa och Ryssland, också ett ekosystem med över tre hundra miljoner människor, använder man fortfarande i brist på reningsverk, sjöar och vattendrag som dumpningsplats för totalt orenade avlopp och industriavfall. Man har systematiskt . och fullt "lagligt" . dumpat radioaktivt kärnavfall i naturliga våtmarker. 75 procent av allt tillgänglig dricksvatten i tidigare Sovjet beräknas vara otjänligt som dricksvatten.
 
Tömma pottan i brunnen
I vattenrika i-länder är inte vattenförbrukningen i sig ett problem eftersom vattnet knappast kan ta slut. Istället uppstår ett föroreningsproblem när man slösar bort onödigt stora vattenvolymer av en kvalitet som inte krävs i användningen. Ett afrikansk byhushåll behöver 5.25 liter vatten per dag. Det är ungefär samma mängd vatten av drickskvalitet vi använder varje dag sedan vi förorenat det med urin och avföring i vattenklosetter.
 
Vattenslöseri
En stor mängd vatten av drickkvalitet används för rengöring, bevattning och industriella processer som inte kräver dricksvatten. Endast större industrier har egna vattentäkter. En stor och svagt förorenad vattenvolym är också svårare både att rena och deponera än en liten och kraftigt förorenad vattenvolym. Vi funderar ut, tillverkar, installerar, underhåller och administrerar invecklade vattendistributionssystem till stor kostnad och ansträngning. Verksamheter vi inte associerar med vatten förbrukar väldiga vattenmängder som kyl-, tvätt., skölj. eller processvatten. Tillverkning av ett ton produkt av olika varuslag kan förbruka följande vattenmängder:
Produkt Ton vatten
Stål 210
Vete 400
Tidningspapper 960
Ris 1500
Kol 2500
Syntetgummi 2600
Mjölk 10 000
Nötkött 35 000

 
Risker med vatten
Vatten är förutsättningen för allt liv, även för bakterier och parasiter. 80 procent av alla sjukdomar i utvecklingsländerna är vattenburna och orsakar 90 procent av barnadödligheten där. Situationen är ytterst självförvållad. Anhopningar av människor åstadkommer avfall i sådana mängder att miljöns naturliga kapacitet att rena vatten överskrids. Genom förstörelse av eller överuttag ur rena vattentäkter sinar dessa och istället utnyttjas orena täkter.
 
Vattenkraft på ont och gott
Vatten orsakar översvämningar och jordskred med igenslamningar och jordförlust som resultat. Extrema högvattenföringar i floder spolar bort byar och dränker odlingsmark. Även detta är självförvållat genom avverkning av vattenhållande skogar, skogsdikning, uträtning av vattendrag och exploatering av sluttande mark. "Vattenkraft" är både på gott och ont.
 
Växthuseffekten och vattnet
När havsytan höjs genom avsmältning av isar och värmeutvidgning av havsvattnet tränger havet in i kuster och floddeltan vilket ökar erosion och saltvatteninträngning. Sötvattenreservoarer kan drabbas av saltinträngning och bräckvattenzonen i floddeltan flyttas uppströms. Den ökade globala temperaturen påskyndar avdunstningen vilket gör kontinenternas inre torrare. Detta ökar uttaget av grundvatten inte fylls på i lika hög takt som förut. Växthuseffekten ökar mängden vatten i luften vilket eventuellt kan ge monsunområden som Indien och Bortre Indien ökad nederbörd.
 
Sveriges vatten
Sverige är ett vattenrikt land. Det möjliga uttaget av grund. och ytvatten beräknas till 175 000 miljoner kubikmeter per år vilket motsvarar 20 000 kubikmeter per svensk och år. Den verkliga utnyttjade mängden är "bara" 3 500 miljoner kubikmeter, vilket motsvarar 450 kubikmeter per person och år.
 
Ojämn fördelning
Men även i Sverige är vattenresurserna ojämnt fördelade. Vattentillgången per person och år är störst i norra Norrland och avtar successivt söderut, beroende på att det bor färre människor där det finns mycket vatten och tvärtom. För storstäder som Stockholm och Göteborg räcker grundvattnet inte på långa vägar och man utnyttjar ytvatten (Mälaren och Klarälven). I Malmö tvingas man till återanvändning genom att infiltrera förbrukat vatten i sandbädd.
 
Grundvatten i jordlager
Vatten finns i lösa jordlager som vilar på berggrunden. På sådan mark finns den traditionella grävda gårdsbrunnen. Man kan finna vatten bara någon meter under markytan. Den lokala grundvattenytan syns i kärr och sankmarker. Brunnar i osorterad moränjord ger god tillrinning. Vattnet i grävda brunnar i lerjord rinner till under lertäcket och kan ibland bilda en artesisk brunn (brunn med självtryck). Den bästa vattentillgången i jordlager finns längs norrlandskusten ner till mälartrakten i form av de utmärkta rullstensåsarna, vilka är naturliga vattenledningar och reningsverk från istiden. God tillgång finns också i ett litet bälte i inlandet norr om Kalmar, i sydvästra Skåne och på Hallandskusten. Sämst tillgång finns på ostkusten söder om Bråviken och i regionen från sydvästra Värmland, väster om Vänern till Göteborg.
 
Vatten i berggrunden
Vatten finns i spricksystem i granit och gnejsbergarter och i porsystem i kalkstens. och sandstensbergarter. En borrad brunn i sand. och kalksten kan ge 5 sekundliter, men är känsligare för föroreningar eftersom vattnet rinner till radiärt från grannskapet. En brunn i gnejs eller granit kan ge 0.3 sekundliter och är mindre känslig för förorening eftersom vattnet rinner till från smala sprickor med liten ytutbredning. Borrade brunnar kan vara över hundra meter djupa och kosta tiotusentals kronor att få borrade.
 
Den bästa vattentillgången finns i kalkbergarter i sydvästra Skåne, kristianstadstrakten, kalmarkusten, Öland, Gotland, Billingenbygden, Omberg, Kvarntorp, västra Dalarna och Siljansringen. Övriga Sveriges gnejs- och granitberggrund kan ge acceptabel men hasardartad vattentillgång. Vid borrning kan man träffa på relikt saltvatten som kan ha högre salthalt än västerhavet.
 
Brunnsvård
Grundvattnets kvalitet, som är vida överlägsen ytvattnets, beror på att det skyddas från ljus samt håller låg temperatur, vilket tillsammans hindrar växt av alger och bakterier. Organiskt material har också filtrerats bort under vattnets rörelse genom sand. och jordlager. Grundvattnet förses naturligt med en nyttig mineralblandning som kroppen behöver.
 
Hindra föroreningar
En brunn måste på motsvarande sätt skyddas mot ljus och värme genom ett lock. Locket tillsammans med en upphöjd kant runt brunnen hindrar också att växter eller djur faller ned i brunnen och startar bakterietillväxt. Ingen aktivitet som kan riskera att förorena marken får ske i brunnens närhet, tex förvaring av oljefat, bilparkering/reparationer, dusch och tvätt.
 
Utforska tillrinningen
Vattnets friskhet bygger på genomflöde av nytt vatten och en brunn som inte används ofta bör spolas genom, i synnerhet om man har rörinstallationer där vattnet står still. Man bör skaffa både en jordartskarta och en berggrundskarta för att undersöka vilket tillrinningsområde ens brunn har.
 
Tänk innan du bygger
Finns det risk att verksamhet på grannfastigheter kan förorena brunnen eller att planerade nybyggen av olika slag kan förorena eller avleda tillrinningen så att brunnen sinar? Tag samma hänsyn när du själv bygger sanitets. och infiltrationsanläggningar, spränger eller schaktar, så att du inte sinar eller förorenat din egen eller dina grannars brunnar. Överuttag av vatten kan, speciellt i kustområden och skärgårdar, orsaka saltvatteninträngning som kan vara mycket svår att bli av med.
 
Källor
Den förnämsta naturliga källan till dricksvatten är grundvatten som rinner fram i just källor. I källor tränger rent, svalt grundvatten upp till markytan. Genomflödet gör att vattnet alltid är rent. Källor är vanligare än vi tror och finns här och var i skogar och bergstrakter. Flödet kan vara tillräckligt stort för att försörja ett flertal hushåll. Förr var källor till hushållens nytta och vandrarens fröjd och kan bli det igen om vi friskar upp kunskaperna och inventerar vår hembyggd.
 
Vattenhygien
Vatten från kommunala ytvattentäkter genomgår normalt en behandling som liknar processen för avloppsrening. Vattnet filtreras, fälls med aluminiumsulfat som binder fosfor till aluminiumfosfat, aluminiumfosfaten flockas med polymerer, flockarna sedimenteras och avskiljs som slam, filtreras från sedimentrester, pH höjs genom basisk tillsats, kloreras mot bakterier och levereras till pumpstationer eller vattentorn för konsumentbruk.
 
Gamla ledningsnät
De kommunala ledningsnäten utsätts för stora påfrestningar. Rören, ursprungligen av trä, numera av betong, järn och plast korroderas och/eller sedimenteras igen av vattnet. Vattnet kan ta smak och färg av ledningar och inläckande markvatten. Upp till tjugo procent av vattnet förloras i kända läckor som anses för dyra att täta. Normalt skyddas vattnet från yttre förorening genom att ledningsnätet ligger under tryck, men intrång av markvatten kan ske vid strömavbrott eller högt tryck av markvatten.
 
Kontroll av vatten
Liknande problem kan drabba vatten från jordbrunnar, medan vattnet från grundvattentäkter och borrade bergsbrunnar ofta är så rent att det inte kräver någon behandling alls. Av ovanstående skäl kontrolleras vatten och indelas i flera kategorier.
 
Renvatten Badvatten
(mat och dryck) (övrigt)
Kommunalt Strandbad
Enskilt (Privat) Bassängbad

 
Ytterligare indelning
Dessa fyra kategorier delas i sin tur in i tjänligt, med tvekan tjänligt och otjänligt. Kommunalt vatten får innehålla högst 100 bakterier per ml, varav högst 1 koliform (tarmbakterie) per 100 ml för att vara tjänligt. Enskilt vatten får innehålla 1000 bakterier per ml, varav 50 koliforma per100 ml för att vara tjänligt. Tjänligt badvatten (strandbad) får innehålla 1000 koliforma per 100 ml. Av övriga föroreningar anses vatten ha sämre kvalitet om det innehåller för höga halter av järn, klorid, arsenik, bly, fluorid, kadmium, ammonium-kväve, nitrit-kväve, nitrat-kväve, aluminium, sulfat och koppar. Även pH-värdet är av betydelse.
 
Hårt och mjukt vatten
Hårt vatten finns i trakter med kalkberggrund. Mjukt vatten kännetecknar områden med granit- och gnejsberggrund. I områden med mjukt vatten, utan höga halter kalcium. och magnesiumsalter, krävs mindre mängder tvättmedel än i områden med hårt vatten. I trakter med hårt vatten krävs jonbytare för att avhärda vattnet som annars kalkar igen ledningarna.
 
Vattenprov
Vattenkvalitén regleras genom Vattenlagen och Hälsovårdsstadgan. Kommunens Miljö- och Hälsoskyddsnämnd, Socialstyrelsen och Livsmedelsverket, liksom privata laboratorier kan utföra eller hänvisa provtagning på vatten både för bakteriologisk, kemisk och fysikalisk undersökning. Ett komplett vattenprov kostar cirka 700 kronor.
 
Vatten i naturen
Även utan brunn kan man utnyttja vatten i naturen. Man kan utnyttja regnvatten som insamlas med presenning eller stuprännor och ytvatten (hav, sjöar, åar, bäckar, floder) som tas upp med pump eller hink samt grundvatten i form av källor.
 
Dricksvatten
Allt rörligt vatten är i princip rent och drickbart eftersom de flesta föroreninger antingen sjunker eller flyter. Undvik trakter med industrier, storjordbruk eller gruvdrift. Efter regn kan man dricka stillastående men rent vatten i pölar på berghällar. Efter kraftiga regn flyter sötvatten på havsytan och kan insamlas med tygstycken. Vi kan även nå friskt grundvatten genom att gräva en liten grop i en dalbotten eller floddal.
 
Övrigt bruksvatten
Vatten som inte skall förtäras behöver inte ha dryckeskvalitet utan flera källor i naturen kan nyttjas för olika ändamål på torpet, tältplatsen eller utflyktsmålet. Regnvatten i storstadsregioner kan ha så lågt pH som 3.5.4 men kan ändå lämpa sig för viss användning. Bräckvatten från Östersjön och orenat sjövatten kan användas för viss bevattning och yttre hygien. Saltvatten kan avsaltas i aggregat som utför omvänd osmos.s
 
Torbjörn Peterson
 
Kommentera gärna artikeln

Copyright © Tidningen Åter / Petter Bergström samt respektive författare