|
Artikel om biugen 2010
i tidningen Åter (Klicka på bilderna för att se dem stort)                  |
Biugen 2011 - en tillbakablick
"Förväntansfull satte jag mig i baksätet i Peters bil torsdagen den 28 juli 2011 för att fara upp lite i förväg till biugen hos Jon i Bellvik. Jag hade varit där året innan, lärt mig mycket nytt och haft det jättefint, och detta år hoppades jag på bättre väder, mer folk och en massa nya kunskaper och vänskaper. Alla förväntningar skulle komma att infrias med råge. Det visade sig bli sommarens allra bästa vecka, en oförglömlig tid att se tillbaka på med värme och glädje under den långa hösten och vintern.
Vi var ett gäng på fyra som körde tillsammans upp från Värmland. De flesta av oss hade aldrig träffats förr och det blev en spännande resa med roterande förare, intressanta samtal, parkeringspicknick och spontanbad i sumpsjö. Vi skojade om att när vi var framme kändes det som att vi gått igenom samma faser som i ett äktenskap. Det kändes åtminstone som att vi hade känt varandra mycket längre än de cirka tio timmar resan tog. Vi anlände till Bellvik ganska sent på torsdagskvällen, i norrlandsskymningen, och då var redan sju-åtta deltagare på plats. Efter en snabb middag gick vi ner till sjön för ett nattdopp. Simmade omkring i tystnaden, njöt och blickade upp i rymden, förväntansfulla inför de kommande dagarna, trötta efter den långa resan. Nästa dag var det bara att kasta sig in i förberedelserna. Vi som redan var där hjälptes åt med att måla informationstavlor, feja i uteköket, planera menyer, handla mat och fixa och ordna på olika håll. Liselott och Micke spikade upp hyllor i uteboden som fick tjänstgöra som skafferi. En stor anslagstavla sattes upp i uteköket med aktivitetsschema, matlagslistor, kontaktuppgifter med mera. Under hela dagen anlände nya ansikten och tälten började ploppa upp på ängen utanför Jons hus som muntra, färgglada svampar. På kvällen ordnade det första matlaget en gemensam kvällsmat som vi åt tillsammans under öppen kvällshimmel.
På lördagen blev vi väckta av frukostklockan till biugens första officiella dag och den gemensamma grötfrukosten. Ackompanjerade av lite regnstänk satte schemat igång med surrning av stockar. Uteköket var redan på plats men behövde bli större så att alla skulle kunna sitta under tak och äta. Jon höll en snabbkurs och sedan hjälptes vi åt att resa och montera "matsalen" med presenningar på utsidorna. Efter lunchen pratade Henrik en stund om surdegsbakning och vi satte igång en surdegsgrund som skulle få stå till sig ett par dagar. Några började arbeta med en "svetthydda", en sorts enkel bastu, genom att resa stommen av sly och börja bygga på eldstaden av sten. Till kvällen var det dags att samlas runt brasan och lära känna varandra lite närmare. Det var många nya som hade kommit under dagen och jag som värdinna hade haft en del att stå i med att ta emot alla och få alla att komma till rätta. Somliga hade rest långt. Vi satt och myste vid elden och gjorde en runda där alla fick berätta lite om sig själva och sina liv. Mörkret föll och en efter en gick folk för att sova, antingen i sina tält, inne i huset eller i husbil.
Söndagen grydde med strålande solsken. På förmiddagen blev vi guidade på en växtvandring där Patrik visade oss många olika ätliga växter. Vi traskade omkring i grupp på Jons mark och fick bland annat smaka på ormrot och svinmålla. Under dagen sysslades det också med osttillverkning. Jon ledde tillverkning av haloumi och Gunborg visade hur man gör kaffeost. Själv ägnade jag mig åt kurragömmalekar med några av de barn som hade kommit. Någon satte igång med att rigga en utedusch och det fullkomligt bubblade aktivitet och rörelse på gården. Gunborg höll en spontangenomgång av hur man kardar ull. Det fortsatte komma fler nya människor och till middagen var vi som allra flest under biugen, 35 vuxna plus några barn. Överallt pågick samtal och utbyten av tankar och erfarenheter. Efter kvällsmaten höll jag och Jon i första delen av samarbetsverkstaden, som gick ut på att vi pratade om och diskuterade kring olika former för att bo och/eller arbeta tillsammans. Jag berättade om Svanholm i Danmark, ett storkollektiv som funnits sedan 1978 där de bland annat har gemensam ekonomi, barnomsorg, matlagning, bilverkstad med mera. Jag hade också en liten genomgång över vilka olika ägandeformer som finns att tillgå om man vill äga något tillsammans. Efter en del juridiskt traggel och många intressanta idéer och synpunkter gled kvällen över i mys runt brasan med sagoläsning av Gunborg.
På måndagsförmiddagen höll Gunnel och Cissi i växtfärgning där vi provade att färga ull med björklöv och rödbeta. Vi la plagg och garn i blöt tillsammans med alun för förbehandling och sedan i respektive färgbad. Här var det viktigt med temperaturerna på baden. När vi vittjade baljorna senare på dagen hade björklövsplaggen blivit härligt lysgula och rödbetsgarnet vackert ceriserosa. Parallellt med växtfärgningen slaktades en av Jons kaniner under ledning av Krister. Somliga vegetarianer, mig själv inberäknad, höll sig en bit på avstånd. Detta var nog den varmaste dagen, med gassande sol och högsommarkänsla. Många sprang ner till sjön och tog ett dopp någon gång under dagen. På eftermiddagen visade Gunnel hur man vek fröpåsar på Linnés vis, det vill säga med hjälp av bara papperet, helt utan tejp, lim eller häftklamrar. Då ägde också ett gemytligt och givande fröbyte rum. Frön och plantor bytte ägare och har vid det här laget förhoppningsvis hamnat i jord för att få spira och växa under våren. Till middagen fick vi smaka på den egentillverkade haloumin som var något av det allra godaste jag ätit i hela mitt liv - otroligt mycket mer smakrik än all haloumi jag ätit tidigare. På kvällen var det dags för andra delen av samarbetsverkstaden, där syftet var att gå in mer på vilka tankar och viljor som fanns i gruppen. Hur vill vi leva? Hur tänker vi oss vår framtid? Vill vi bo, leva och arbeta ensamma eller tillsammans? Vi gick en runda och man fick berätta lite om sina funderingar. Sedan fortsatte diskussionerna i smågrupper medan natten kom och sänkte sig över våra skratt och samtal.
På tisdagen var det dags att ta hand om den slaktade kaninen. Patrik och Micke demonstrerade hur man fettbereder ett skinn och Krister visade styckning på eftermiddagen. På morgonen hade en gran fällts för hand med yxa och timmersvans och därefter arbetades det hela dagen i skogen bakom Jons hus med att kvista, barka, skräda och bila under ledning av timmermannen Peter. Det skulle bli en balansgrind, en speciell typ av grind som inte har några metalldelar alls men som ändå kan göras stor och lätthanterlig. Under tiden bakades det bröd på surdegen som vi hade satt i lördags. Charlott höll ett litet föredrag om biodling. På kvällen drog vi allihop iväg ett par kilometer till den gamla skolan i byn där Frida spelade upp till dans på sin fiol och Gunnar och Gunnel höll kurs i både polska och schottis. Såväl nybörjare som veteraner dansade av hjärtans lust! Koncentrationen var hög, skratten var många och glädjen och värmen stod tät i den gamla skolsalen. Det var inte utan att man blev ganska svettig, så vad kunde passa bättre än att vi allihop (nåja, nästan) efteråt sprang ner till stranden alldeles utanför, kastade av oss kläderna och slängde oss i sjön i ett enda stort mass-nakenbad i sommarkvällen. Glada rop ekade mot de skogstäckta höjderna runt om och vattnet var fullt av guppande ansikten. Det är ett minne fyllt av livsglädje som jag kommer att bära med mig länge!
När vi på onsdagen vaknade till biugens femte och sista dag var det inte utan en rejäl dos av melankoli över att det snart skulle vara över. Men ännu hade vi en hel dag framför oss, och vi kunde dessutom se fram emot festligheter på kvällen. Under förmiddagen höll Linda Lou en genomgång av hur man kan tillverka egna salvor, exempelvis ringblomssalva. Dagen fylldes därefter av intensivt arbete med att få balansgrinden färdig. Vi svettades tillsammans i solen och sjöng Smedvisan i högan sky medan vi hjälptes åt att bila och såga grindstolpen. Vi flätade grinden med slanor och satte den där den skulle vara. Ett annat gäng arbetade med att få svetthyddan klar så att den skulle kunna invigas på kvällen. De som var med i matlaget började tidigt med att förbereda kvällens festmåltid, som blev en storslagen och alldeles delikat buffé med allehanda godsaker. Mattältet och borden var dekorerade med blommor och kvistar och stämningen var onekligen hög när vi satte oss till bords och åt vår sista kvällsmat tillsammans. Jag vill minnas att det utbringades en del skålar till biugens, deltagarnas och inte minst Jons ära. Efter festmåltiden följde lekar på lägdan: knuffa-ner-varandra-från-varandras-ryggar-leken, charaderlekar, jaga-lekar. Vi hade sanslöst roligt. Medan mörkret tätnade var vi några som satt runt brasan och höll visstuga medan andra gick in och svettades en stund i den färdigställda hyddan. När natten låg svart fick vi alla följa med på en mystisk överraskning som jag inte kan avslöja i detalj vad den gick ut på - men jag kan säga att det var magiskt och vackert. Den fantastiska kvällen avslutades med en nattlig kramcirkel där man fick tillfälle att krama alla fina människor både länge och väl. Fast de flesta av oss inte hade känt varandra mer än ett par dagar så var det en väldigt stark och fin gemenskap som hade byggts upp, lite som en biugfamilj. Det kändes så konstigt att vi skulle fara ifrån varandra igen, alla hem till sina olika delar av Sverige. Den natten somnade jag både sorgsen och lycklig. Nästa morgon vaknade vi till en gråmulen dag och började städa undan lägret. Tälten föll ett efter ett, folk tog farväl och for sin kos efter många och långa kramar. Vi hade en sista samling kring eldstaden på förmiddagen vi tio-tolv personer som var kvar, tackade varandra och sa några ord var om vår upplevelse av biugen. Somliga skulle vidare till Urkultfestivalen, vi andra hoppades få ses igen nästa sommar, om inte innan. Bilar packades och körde iväg, de flesta söderut. Precis innan vi skulle åka hemåt mot Värmland började regnet falla, ett lätt duggregn som verkade vilja öka i styrka. Jag kramade Jon ytterligare en gång och sa honom precis vad jag kände: vilken fantastisk biug det blev till slut. Det blev helt enkelt alldeles så bra som man hade kunnat hoppas med ett fyrtiotal trevliga, kunniga, driftiga och inspirerande människor intresserade av självhushållning samlade på samma ställe under fem soliga sommardagar i vackraste Norrland. Totalt under biugen hade 42 vuxna, 7 barn och 7 hundar deltagit, alltifrån ett par timmar till hela perioden, från Skåne, Göteborg, Stockholm, Umeå och alla möjliga skrymslen och vrår. Jag, och många med mig, åkte därifrån alldeles uppfyllda av värme, kärlek och underbara minnen, för att inte tala om inspiration, idéer och lärdomar.
Tack, från mitt hjärta, till alla som var med och gjorde biugveckan så fantastiskt fin. Jag hoppas på att få träffa så många som möjligt av er i Bellvik i sommar igen!
Hälsningar från värdinnan Mari"