Linderödssvin

I de skånska skogsbygderna, framförallt på åsarna, har ollonsvin hållits sedan långa tider tillbaka. För flera hundra år sedan var de alltjämt delvis uppblandade med vildsvin. Så småningom kan vi urskilja ett mer renodlat tamsvin som benämndes hosvin eller hussvin. Linderödssvinet kan vi på goda grunder antaga vara en rest av dessa oförädlade lantrassvin. De är brokiga i svart och gråvitt eller svart och brunt. Inte en enda vit linderödskulting har hittills fötts, vilket tyder på att moderna vita raser inte är inblandade. Med sina 250 genbanksdjur räknas rasen som utrotningshotad.

Linderödssuggan Nasselina föddes upp med nappflaska år 2000

Nyfödda linderödskultingar

Grisar av linderödsras växer långsammare än dagens turbogrisar. Köttet blir därför mörkare och mer smakrikt. Även vid samma utfodring märks skillnader i kvalitet. Vi anser att köttet från linderödsrasen står i en klass för sig, lite åt vildsvinshållet. Det kompenserar mer än väl den långsammare tillväxten. De är härdiga och trivs bäst som utegångsgrisar. Får de ljummet dricksvatten, bra med mat och ett öppet hus med halm att tryna i, mår de bäst ute även på vintern. Som markberedare i den skånska ädellövskogen är de oöverträffade.