Gotlandskaniner

Som husdjur är kaninen ett av våra yngsta. Det var munkar som införde tamkaniner under medeltiden. Nämnas kan att vildkaniner endast har funnits här i drygt 100 år. Den gamla bonnkaninen eller "koharen" som den också kallades fick ofta springa lös i stallarna. Den var utbredd över hela landet. När man på 1970-talet började leta efter restbestånd av denna lantras fann man den endast på Gotland, därav namnet. Färgvariationen är mycket stor. Nästan alla färger som finns standardiserade för olika s.k. raskaniner kan också poppa upp hos gotlandskaninen.

En brokig gotlandskanin

Kaninen är ett husdjur som nästan vem som helst kan ha. Kanske tycker många att det är ett keldjur, men det har inte alltid varit så. Under svåra tider ökar alltid antalet kaniner. Ett par honor kan försörja en hel familj med kött. Kanske är det av denna anledning som kaninkött i dag anses som mindre fint, åtminstone i vårt bortskämda land. Egentligen är kaninkött både mört och fint, inte olikt kyckling. Till stor del beror smaken på vad man gett slaktkaninen att äta sista månaden. För mycket kål och morötter kan ge ett sötaktigt kött som inte är så gott. Ett väl skördat hö, lite säd och trädgrenar att gnaga på är lämpligt vinterfoder. På sommaren gäller betesbur i gröngräset.