Parasitbekämpning hos får (naturliga metoder)

[Charlotte]

Oj oj, nu kan julfriden bli hotad...
Intressant ämne, men kanske en ANNAN debatt. Och hur som helst är GMO ju inget alternativ inom bevarandeavlen.  
Däremot är bevarandet av mångfald en resurs även för den som i framtiden vill hitta gener att laborera med...

Men, GMO är ett sätt att eventuellt hålla parasiterna i schack utan kemikalier (alltså "naturligt") så det har i alla fall hamnat i rätt ämne
                            Mvh
                         Charlotte

[Martin S]

Men, GMO är ett sätt att eventuellt hålla parasiterna i schack utan kemikalier (alltså "naturligt") så det har i alla fall hamnat i rätt ämne

Ja, det har du i och för sig rätt i... Visar än en gång att vi skal akta oss för det där ordet "naturligt", det kan betyda både det ena och det andra.
Vad jag menade med att det är en annan debatt är, att GMO ju inte precis är något som den enskilda fårhållaren kan jobba med.

[Charlotte]

 Jag ber tusen gånger om ursäkt!!! Men när jag skulle dela upp tråden till en ny om bevarandearbete/Kraftfoder osv (som jag tycker är väldigt intressant) så hängde min dator sig och när jag lyckades ta mig tillbaka igen var ditt inlägg borta Jag hoppas verkligen du orkar skriva samma saker igen! Men gärna i en egen tråd, så kan vi fortsätta diskutera där
 Engelsmannens försök med Holsteinerkor som genförändrades efter en generation med kraftfoder lät bara liiite för otroligt för att vara sant, vart hittade han tex helt "okraftfoderförstörda" Holsteinerkossor att släppa ut till ett naturligt liv att börja försöket med? Jag vill gärna veta mer!
                           Mvh
                        Charlotte (den klantiga Moderatorn)

[hustran]

Jag tyckr ni krånglar det hela. vi har ca. 30 mufflon på öar. De äter lavar (har vi sett) de mår prima. Lammar i april. går bra. Varför snacka om alla problem?

[Martin S]

Jag tyckr ni krånglar det hela. vi har ca. 30 mufflon på öar. De äter lavar (har vi sett) de mår prima. Lammar i april. går bra. Varför snacka om alla problem?

Kul att ni har mufflon som ätar lavar. Hur länge har ni haft dom? Flyttar ni runt dom, eller vad betyder "öar" i flertal? Vad har ni dom till, slakt?

Men... i de flesta typer fårhållning är parasiter en sak man må förhålla sig till. Allra helst förebyggande. Då kan man just undvika många problem. Det är inte att krångla till det.

[Henning]

Jag blir fortfarande förvånad över att man har sådan tilltro till moderna preparat

Avamskar du inte hundvalparna heller? Det borde väl vara samma princip där att de ska få naturlig resistens..

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR med många livaktiga diskussioner önskar
Henning

[birgit]

Alldeles rätt gissat Henning. Inga avmaskningar på valparnar heller!!!
God jul själv!

[birgit]

Angående Easy-Care artikeln, så är jag inte överförtjust i den heller, utan fann bara ett belägg för att mina teorier inte är mina fantasier.
Efter vad jag läst härstammar inte våra tamfår alls från mufflon, utan ett annat vildfår. Men det kan jag återkomma till.
Angående att djuren inte ändrar sig beroende på miljö och hållande, vad är då genetiskt drift? Evolution? Allt liv ändrar sig, förr eller senare. Hjälper man till kan det gå fortare. Enligt engelsmannen (vars namn jag ska leta fram) var det en vanlig vanförestälning att generna är konstanta. Han så inte att generna i sig ändrades, men beroende på hållande och miljö gynnas olika gener och hade man fått igång denna förändring i vilka gener som gynnades, var det näst intill omöjligt att backa. Och han påstod att det skedde för var generation i en förändrad hållning.
Sedan har jag flera gånger poängterat att jag inte ser positivt på intensivaveln just för att den bäddar för problem, sjukdomar och onaturligt beteende hos fåren. Får ska hållas på stora ytor naturbetesmark. Inte på gödslade åkerbeten. Det är emot fårens natur.

[Henning]

Med risk att det skenar iväg...
Jag tror inte vi kan kalla ens våra naturbeten för naturliga. Det är oftast där som vi har de största parasitproblemen, om vi inte kör med växelbeten med andra djurslag. På allvarmark på Öland och Gotland blir beläggningen så låg att parasiterna kanske inte blir något stort problem.
Med en någorlunda genomtänkt strategi för att undvika parasitproblem med enbart får som betesdjur underlättar det om man har mera åkermark än naturbeten. Skörden av gräset till vinterfoder blir ett avbrott för parasiterna som man kan utnyttja i kampen.

Det var ganska kul för några år sedan när veterinärer som propagerade för avmaskning tog åt sig äran för den ökade tillväxten av lammen i fårkontrollen. Genetikerna visade samma kurva men menade att det var avelsarbetet ökningen berodde på. Utfodringsrådgivarna använde också samma kurva men hävdade att ökningen var deras förtjänst med nya utfodringsnormer.

Åter till genetiken. Genetisk drift är inte detsamma som genetisk anpassning till miljön utan snarare tvärt om. Det är en slumpmässig förändring av generna som i små populationer kan få stora konsekvenser. Att vissa gener stängs av vid vissa miljöförhållanden innebär inte heller förändring av arvsmassan. Den genetiska variationen är dock stor i inte alltför hårt inavlade populationer och att göra urval för djur som är lämpliga för vissa miljöer är nog den snabbaste vägen. Att låta en flock genetiskt anpassa sig till parasiter t.ex. är inget som sker på 10 år utan det krävs många fler generationer.

Du undrade också tidigare om inavel  förstärkte även positiva egenskaper. Det kan säkerligen vara så med vissa egenskaper. Inavel leder dock alltid till ökad homozygotigrad. Varje ras har inom sig en viss grad av inavel. Den bör dock inte bli för stark. Många defekter nedärvs recessivt och riskerar att komma fram vid inavel. Egenskaper som sjukdomshärdighet och tillväxt förknippas ofta med det motsatta, alltså heterozygoti

[birgit]

Angående Öland/Gotland, så har de för högt betestryck, ensidigt hållande osv.Vi har faktiskt väldigt mycket naturbeten som är igenplanterade, förbuskade m.m. Detta är otroliga resurser. Folk i gemen ser inte detta. Själva har vi turen att på våran vind ha hittat en original 1700-tals karta, som tydligt visar gårdens struktur. Vi vet var djuren hölls. Detta håller vi på att återskapa genom att hugga ner 1900-talets granplanteringar.
Henning! Jag förespråkar extensiv hållning, stora ytor, att utnyttja de resurser som finns i detta land. Låta det som växer naturligt på marken få göra det.(gäller djur alltså, inte gran)
Det är ingen här som märkt av konkurrensen från Australien, Nya Zeeland, Brasilien m.fl?
Vi har otroliga resurser i detta land att producera bra, kött billigt och miljövänligt. Men det förutsätter att vi lyfter blicken och ser möjligheterna.
Det som växer av sig självt under sommarhalvåret, med minimala insatser och kostnader är det mest lönsamma. Här fungerar helt klart våra lantraser bäst och vi ska hålla dom som de är lämpade för.
Insulander o Wålstedt ansåg t.ex att det var otroligt positivt att transportera upp fåren i fjällen på enorma beten på sommaren, just för att undvika parasiter. Detta görs ju fortfarande i många europeiska länder. T.ex Norge.

[Martin S]

Efter vad jag läst härstammar inte våra tamfår alls från mufflon, utan ett annat vildfår.

Detta en parentes i förhållande till trådens ämne, men låt mig ändå resumera:

Det finns någon osäkerhet kring tamfårets exakta ursprung. Det beror bl.a. på, att det finns närbeslägtade mufflon- och vildfårtyper viss uppdelning och inbördes släktskap man har varit osäker på genom tiden.

Den dominerande uppfattningen verkar vara, att fåret uteslutande (eller nästan uteslutande) härstammar från den orientaliska mufflon (ovis orientalis), som fortfarande lever vilt i t.ex. Irans berg. Denna finns i ett antal olika regionala varianter. Längre österut finns andra större arter vildfår, (urial och argali), som ibland har föreslagits att har bidragit till tamfåret, främst p.g.a deras hornformer. Dessa får har dock 29 och 28 kromosompar, medan både mufflon och tamfår bara har 27, så släktskapet anses idag inte troligt.

Den europeiska mufflon, som lever på sardinien, korsika och cypern, räknas däremot inte för att vara någon direkt stamform, därför att tackorna där brukar  ha små eller inga horn, medan tackorna under stenåldern annars hade horn som liknar den orientaliska mufflontackas, (som en gutetacka idag)
Det är mycket möjligt, att den europeiska mufflon i själva verket är ett tidigt förvildat "tamfår". Man har nämligen inte hittat några tecken på att djuren skulle ha funnits på de tre öar, eller i medelhavsområdet över huvud taget, innan bondstenåldern. Fast då är det fortfarande en fråga var tackornas kullighet kommer ifrån. I fynden förekommer kulliga får först i bronsåldern, och vanligt först i romertiden / järnåldern.

(källa: främst Zoolog Tove Hatting: Fåret i oldtid och nutid, Lejre (dk) 1993)

(bemärkning i efterhand: - Oavsett vad, så levde fåret ursprungligen i små flockar som rörde sig över stora områden, det var bara det som var poängen att ha i bakhuvudet när man pratar om vad som är naturligt för får.)

[Martin S]

Angående Öland/Gotland, så har de för högt betestryck, ensidigt hållande osv.Vi har faktiskt väldigt mycket naturbeten som är igenplanterade, förbuskade m.m.
........
Insulander o Wålstedt ansåg t.ex att det var otroligt positivt att transportera upp fåren i fjällen på enorma beten på sommaren, just för att undvika parasiter. Detta görs ju fortfarande i många europeiska länder. T.ex Norge.

Ja, för att uppnå något som i parasittryck kan jämföras med vilda djur, krävs stora areal med lågt betestryck. Bra där möjligheterna finns. Men vi är nog flest fårhållare som inte har fjällvidderna utan för dörren, och vi kan ju ha får ändå. Då får man tänka i betesväxling, olika djurslag och så.
Fast även här i Skåne har jag funderingar på att låna ett halvt igenvuxet betesareal i närheten som omväxling - samma princip, fast mindre skala.

[birgit]

Det gäller ju att se möjligheterna
Vi har mängder av mark som kan användas och naturligtvis är ju variation av djurslag enbart positivt.
Något jag har funderingar på är att ha fjäderfå gående på åkrarna. De är ju duktiga på att käka små kryp. Har en gammal bok från 30-talet om storskalig hönsproduktion. Det skiljer väldigt mycket mot nu. Framförallt att de insåg vitsen med att djuren behövde ströva fritt ute. De hade mobila kycklinghus som de körde u på åkrarna och lät ungtupparna beta på dagarna. Stora rasthagar med nät runt osv. Inte ens hobby odlarna idag ger sina gårdsflockar de möjligheterna.
Grunden till att jag startade tråden är att jag saknar helhetstänkandet. Just biologisk mångfald och hänsyn till miljön.

Talaren jag nämnde heter: Prof. John Wolliams, Roslin Intitute, Edingburgh, UK

[birgit]

Har nu hittat en av de källor jag sökt efter. (Nyttigt med julstädning
En avhandling gjord av Eilif Aas och införd i Sjölbergaren nr 20. Fick den själv utskickad av Liv Lönne-Dille f.d medarbetare på NGH.
Ett Citat: " För 50 år sedan var arvbar motståndskraft mot inälvsparasiter utbredd bland får och kor runt om i världen, därför att djur med dålig motståndskraft försvann genom naturligt urval. Vid introduktionen av parasitmedel fick individer med dålig motståndskraft möjlighet att föröka sig och fick avkommor med ännu sämre motståndskraft.
Eftersom preparaten nu har använts i många år och i många fall inte på "rätt" sätt har parasiterna utvecklat resistens eller motståndskraft mot de flesta moderna preparat. En del parasiter har t.om blivet multi-resistenta.
Bekämpningsmedlen är skadliga för organismer som lever i gödsel och troligen också för nyttiga micro-organismer i mag-tarmkanalen, speciellt på idisslare.
Rester av dessa kemiska behandlingar har hittats i avföringen upp till 30 - 40 dagar efter behandling. Medlen kan leda till cancer och leverskador både hos människor och djur.
Parasiter som är resistenta eller multi-resistenta finns i hela världen och ökar för vart år."

[Fåraherden]

Det här är en spännande tråd.
 Har haft ytterst lite parasitproblem under de mer än tio år jag sysslat med får i egen regi. Delvis är det givetvis tur. Men jag inbillar mig också att min idé att fälla och släpa in aspar, sälgar och liknande för fåren att gnaga på har hjälpt till. En gammal fåra-herde lärde mig att det var bra mot parasiter.
Att försöka växla runt mellan betena är givetvis också viktigt. Även om det inte blir så lätt när flocken växer.

[birgit]

Ja, Fåraherden, vi testade oss ju fram med våra finull och det tog ett antal år med sly och varierat bete, men tendensen var tydlig. De blev friskare för vart år. Märktes framförallt på lammen, som sällan fick diarée de sista åren, ens på hårt använda marker.
Har börjat saneringen med mina gutar nu, som tyvärr också var ordentligt avmaskade när vi fick dom. De var otroligt känsliga för allt nytt.
Nu är det fjärde året vi har dom och det går stadigt framåt. Dessutom måste man vänja dom vid att äta sly om de inte fått det tidigare. När gubben startar motorsågen kommer hela guteflocken springande En del kör med kraftfoderhink, en del med B C, vi kör motorsåg

[anette i bugared]

Ja, Fåraherden, vi testade oss ju fram med våra finull och det tog ett antal år med sly och varierat bete, men tendensen var tydlig. De blev friskare för vart år. Märktes framförallt på lammen, som sällan fick diarée de sista åren, ens på hårt använda marker.
Har börjat saneringen med mina gutar nu, som tyvärr också var ordentligt avmaskade när vi fick dom. De var otroligt känsliga för allt nytt.
Nu är det fjärde året vi har dom och det går stadigt framåt. Dessutom måste man vänja dom vid att äta sly om de inte fått det tidigare. När gubben startar motorsågen kommer hela guteflocken springande En del kör med kraftfoderhink, en del med B C, vi kör motorsåg

Det där låter som våra hästar. Vi har ett himla sjå att hålla undan dem från traktor och sågar. De vet ju att motormuller betyder maaaat .

[amarantus]

Ja jisses vilket liv det blir när gubben sågar ner ett träd De hör motorsågen på flera km avstånd de rackarna "MAT" all verksamhet avstannar bland fåren och ett jädrans bräkande blir det...

Motorsåg=sly...

[trädman]

Angående Öland/Gotland, så har de för högt betestryck, ensidigt hållande osv.Vi har faktiskt väldigt mycket naturbeten som är igenplanterade, förbuskade m.m. Detta är otroliga resurser. Folk i gemen ser inte detta. Själva har vi turen att på våran vind ha hittat en original 1700-tals karta, som tydligt visar gårdens struktur. Vi vet var djuren hölls. Detta håller vi på att återskapa genom att hugga ner 1900-talets granplanteringar.
Henning! Jag förespråkar extensiv hållning, stora ytor, att utnyttja de resurser som finns i detta land. Låta det som växer naturligt på marken få göra det.(gäller djur alltså, inte gran)
Det är ingen här som märkt av konkurrensen från Australien, Nya Zeeland, Brasilien m.fl?
Vi har otroliga resurser i detta land att producera bra, kött billigt och miljövänligt. Men det förutsätter att vi lyfter blicken och ser möjligheterna.
Det som växer av sig självt under sommarhalvåret, med minimala insatser och kostnader är det mest lönsamma. Här fungerar helt klart våra lantraser bäst och vi ska hålla dom som de är lämpade för.
Insulander o Wålstedt ansåg t.ex att det var otroligt positivt att transportera upp fåren i fjällen på enorma beten på sommaren, just för att undvika parasiter. Detta görs ju fortfarande i många europeiska länder. T.ex Norge.

Jag jag har svårt för begreppet naturbetesmarker. De betesmarker som finns eller funnits, särskilt i skogsdominerade områden, är i högsta grad kulturprodukter skapade av människohand, på samma sätt som du nu avverkar och röjer upp vad som tidigare varit slåttermarker.

[birgit]

Riktigt! Äkta naturbeten har inte använts som slåtterängar. Men eftersom få brukar slåtterängarna och de inte använts för intensivproduktion, är de också lämpade för just naturbeten idag. Även om benämningen då inte blir helt korrekt.
Däremot röjer vi också bort granplanteringarna från det som varit just betesmark, eller utmark/skogen som det kallades på kartan. Dåtidens skog var inte som dagens granplanteringar.