Om att skaffa flera katter

[elenin]

Om man redan har en vuxen katt, medelålders, inte ung vuxen, och vill skaffa en katt till, går det? Vad är störst chans kommer funka vad gäller ålder och kön?

Alla katthem säljer endast vuxna och gamla katter om man har en vuxen katt redan. Det tycker jag låter väldigt vanskligt. Då har ju båda katterna skaffat sig styrka och revirtänk. Kan man verkligen som katthemmen vill, plocka hem en 12-årig katt till en annan katt i samma ålder? De anser att det är det bästa eftersom det har mycket gemensamt.

Jag har enbart dåliga erfarenheter av när folk försöker sätta samman vuxna katter. Men är det jag som sett fel och katthemmen som har rätt? De säger att det är det som funkar.

Funderar lite här...

[malarmaster]

jag har ingen erfarenhet av att sätta in en äldre katt dock har jag ju två egna katter (10 År) och "gäster". Grannen har 5 katter som inte sköts och 2 av dem hälsar på ibland,särskilt kalla vinternätter. Den äldsta är det inga problem med,han ignorerar bara mina katter totalt vilket innebär att de accepterar honom.den yngre av grannens hankatter är dock okastrerad och ger problem. bägge mina är kastrerade och ställer sällan till bråk,de går hellre undan.
du får ju givetvis räkna med en invänjningsperiod men det brukar funka över tid.Har sett flera som satt ihop olika vuxna katter från just katthem och de brukar acceptera varandra och tom bli kompisar men som sagt räkna med lite gnäll i början.

[Tranhult]

Det handlar mer om vilket ego din katt har. Har den en mjuk personlighet eller är den en tuff självsäker katt, eller är den nånstans i mellan? I början så tar man det lite försiktigt och gnuggar de med en filt eller handduk in respektive med varandras dofter, du kan oxå  ha dem åtskilda i var sitt rum, alternativ eller komplement är att ha en nätdörr i mellan två rum, den görs enkelt av tex två kompostgaller som sätts ihop  En ny katt kan du inte släppa ut på ca en månad då den måste bli trygg i sin nya miljö och sedan efter det, så får den själv välja när den vill gå ut om det nu är så du har det med trygg utemiljö? En katt kan ligga i timmar vid dörröppningen/kattluckan och spana innan den tar första steget ut, allteftersom den blir trygg med omgivningen så tar den och utforskar en bit till. ett bra hjälpmedel är att köpa en Feliway med ett lugnande doftferomon som minskar ev aggression om det nu skulle vara lite i början? Oftast ligger en ny katt lågt i början då den vill vara vän med alla och bli omtyckt, katter som varit hemlösa länge har oftast haft ett helvete och uppskattar så oerhört att få ett permanent hem där den aldrig behöver riskera svälta, törsta, frysa mm den kan traja i timmar med högt spinnande då den njuter av lyxen av en mjuk säng tex. Det är paradiset för en sådan katt. De katter från katthem är alltid kastrerade vilket är oerhört viktigt oftast har hormonerna gått ur innan de får ett hem vilket dessa katter inget högre önskar, de är oxå chipade, ID-märkta, ev både och, samt fått sina grundvaccinationer, veterinär besiktigade och kontrollerade, så de inte har nåt med sig, utan är helt rena från öronskabb mm. Det som är viktigt oxå är att båda katterna är mätta och att det finns var sin matskål med nån meters mellanrum vid första mötet och att du är lugn och inte spänd så du inte stressar upp dem vid första mötet, gärna klappa dem båda samtidigt eller var för sig inför varandra så du visar att nu är VI TRE en familj. Jag tar för givet att din katt är kastrerad, annars går det inte att få två främmande katter att acceptera varandra.

[elenin]

Min katt är lite kaxig och kommer nog inte direkt acceptera en ny katt utan det kommer nog ta lite tid. Dock känner jag att han behöver en kompis. Han har alltid haft en men är ensam nu. Så han är inte speciellt mjuk och accepterande. Men i långa loppet tror jag en kompis är att föredra mot att han är ensam. I hans förra "relation" var det den andra katten som bestämde fastän denna låtsades att han gjorde det!

Men kan inte alls se att han accepterar en vuxen katt med invanda vanor. Haft två hemma som inneboende förr och den ena gick hyfsat och den andra som var kaxig också gick inte alls. De var samma ålder som honom.

Enligt katthemmen ska man ALDRIG skaffa en ungkatt som sällskap till en vuxen katt. Känns som allt jag sett och vet om katter bara sopas undan.

Jag tar gärna hand om en katt som haft det svårt och gömmer sig, är mycket hemma och har tålamod. Men som sagt så FÅR jag enbart adoptera en katt ÖVER 10 år från katthemmen....

Jag kommer inte att söka efter en katt som ska vara utekatt. Det är ett OK område för utekatter men om katten strövar finns det en stor väg långt bort. Där blev en av mina ihjälkörd för många, många år sedan.

Min katt är väldigt beroende av VANOR. Den katten som var hans kompis var flexibel och glad i nyheter. Denna kan nog vänja sig vid ny katt med tålamod. Det är främst när saker blir ANNORLUNDA som han tycker det är jobbigt. Han har alltid velat att saker ska ändras långsamt eller vara samma hela tiden. Han tycker det är jobbigt när folk han inte känner hälsar på. Så jag tror det kan bli bra när den nya katten blivit en trygg vana.

Men får nog söka utanför katthemmen... Kanske lika bra. En kompis till mig adopterade en katt och var tvungen att ta en till som sällskap eftersom katter tydligen är flockdjur nu. Det var en skygg katt som hon fick vänlig och sällskaplig, men katt två som de tvingade på henne blev aldrig tam och hatade katt ett. Det gick inte över. Så hon lämnade tillbaka katt två eftersom katterna inte gick ihop. Då tog de ifrån henne katt ett med... Sedan blev de inte av med den katten och fick sätta henne i ett undermåligt hem. Så min inställning till katthem är inte den bästa. Det är inte den enda dåliga grejen jag hört... 

[Nina W]

Katthem med så konstiga ideer ska man inte ha att gøra med! Det håller jag med dig om. Katter ær inte alls flockdjur, men några katter kan vara vænner och dela revir. Ett par systrar eller mor o dotter kan få ungar samtidigt och dela på vårdnaden om dom osv. Men det ær inte som med hundar som ær tillsammans hela tiden om dom får. Den katt jag haft allra længst var Såfin och henne hade jag från hon føddes tills hon dog øver 19 år senare. Jag behøll en av hennes honkattungar. De førsta åren så lekte dom mycket och hade kul men ungen blev med tiden lugn och mer bekvæm av sig medans Såfin førblev livlig, jaktglad och rastløs. Hon ville fortsætta leka men dottern ville oftast inte och då jagade hon helt enkelt runt henne ændå tills hon smet undan. Om dottern lagt i Såfins favorit-soffhørna så la hon sig helt enkelt ovanpå men ett 4-kilos tæcke blev før varmt før Tissel-tass så snart så lullade hon ivæg... Kort och gott så dominerade Såfin och visade inte någon større medkænsla och tillgivenhet. Vid skilsmæssa tog jag med mig Såfin och Tissel som tyckte mest om husse fick bo kvar hos honom. Såfin visade inte minsta saknad så hon fick førbli ensamkatt hos mig resten av sitt liv.

Såfins eftertrædare heter Vessla och Spezzzi. Vessla køpte jag då hon var ca 8 månader från ett litet katthem utanfør Årjæng, och Spezzi hittade jag på en blocket-annons då hon var två år. Båda ær vældigt keliga och avgudar mig och Vessla har varit vældigt avundsjuk på Spezzi. Ett tag var det lungt, Vessla børjade till och med tvætta Spezzi i ansiktet men så blev det bråkigt ett tag igen. Nu håller dom fred, men oftast håller dom lite distans. Skulle jag ge bort Vessla så skulle Spezzi sækert bli ænnu keligare och gladare. Dom behøver inte alls varandra, inte på något sætt!

Jag gillar att prata katt som du mærker! Men mitt råd ær att ok, køp en katt till. Men var førsiktig i børjan så att dom inte børjar slåss om maten och om dig. Lycka till!

[elenin]

Tack för dina ord!

[Luff]

Har en katt på fyra år, nykastrerad.
Helt plötsligt i julas flyttar grannens 8-åriga steriliserade honkatt hit trots att vår hund gjorde sitt bästa för att skrämma iväg henne. Hon tålde inte att dom fått en katt till som dessutom fått ungar och svalt hellre. Jag har aldrig hållt i en så mager katt förut.
Vår katt och hon går ihop ok. Vill inte äta på samma tallrik men dom äter sällan samtidigt i alla fall.
Så mitt svar är. Om katten vill så går det bra.

[Travelerhorses]

Väldigt ofta går det bra men tar tid. O då menar jag ett år eller så. Jag gar själv 8st katter och är utöver det oxå jour hem åt katter. Så ibland dimper det in en katt här som behöver ett snabbt jour hem. Visst blir det fräs o sura miner men inge mer än så. Dom har vant sej vid att katter kommer o går här.

[elenin]

Ja, hur det gick sedan? Det blev en kattunge. Stora katten struntade i när det blev bara lite jobbigt bus men sa till ordentligt om det verkligen gick honom på nerverna. Katterna introducerades väldigt långsamt eftersom den äldre katten trots ovilja att vara ensamkatt naturligtvis var rätt ilsk när det kom en ny. Efter den perioden så var de kompisar. Nu är kattungen över ett och ett halvt år. Är glad att det gick bra och att jag gick efter vad jag trodde skulle bli bra. Ibland blir man osäker när alla experter har sagt sitt. Visst, den lille hade rätt mycket energi som liten mot stora katten, men ville inte stora katten busa, räckte det med en blick från honom som jag antar betyder "låt mig vara, gå och busa på egen hand". Jaha, tänkte lille katten och gick och snodde hårband och sådant istället.

[von tratt]

Vi hade en försiktig "snäll" katta som vi inte ville stänga in i lägenhet vid flytt, så hon fick flytta till en kattägare med bättre kattmarker. Första dagen jagade vår mesiga katt ut den andra i skogen