I morse när jag kom ut i hönshuset hittade jag en av mina bruna lohmannhönor liggandes bredvid vattnet halvdöd, kam o slör hade börjat gått åt det blålila hållet. Hon var hur pigg som helst dagen innan och hade varit dagen innan den och innan den osv. Inga som helst tecken på det jag sedan hittade i henne...
Kände på hönans buk och upptäckte att den var väldigt hård. Ett ägg som fastnat? Tänkte jag först. Kollade runt kloaken, inga flytningar och inga tecken på att hönan ens skulle varit aktiv i värpandet. Avlivade henne och öppnade upp buken och fy vad man fick för det...
Första man kände var att det inte luktade normalt i denna kropp. Det luktade varinfektion. Löft undan muskelmagen och levern som såg normalt och och började leta efter äggledarna/äggstockarna. Fick tag om något stort, större än vad min hand är knuten. Det måste varit detta jag känt som det hårda genom buken. Började dra i det och får ut det... Upptäcker att det är äggledaren. Och den är allt annat än frisk! Den är fylld av något stort och hårt, jag drar av hinnan och det som visar sig är något som påminner om en stor ostmassa - Varboll. Börjar kolla efter äggstockarna men slutar leta snabbt för när jag började dra ut äggledaren ytterligare lite mer så ser jag varbeläggningar längre in, en vätska rinner ut som luktar ruttet ägg blandat med infektion, backar undan o försöker tänka på annat än lukten för o inte få hulkningar.
Jag tittar på den stora varbollen och får för mig att se vad som finns inuti den. Hämtar en pinne och petar i den. Konsistensen påminde om kokt äggvita, det var ett hålrum i mitten och när jag stack sönder bollen rann en tjockflytande varsörja ut som jag inte tänkte tanken på att lukta på.
Tog några foton. Tänkte att andra kanske kan tycka det är intressant och se.
Stackars höna, hon måste haft jätteont ju! Ett verkligt bevis på hur otroliga de är på att dölja att något inte står rätt till in i det sista... Hon låg väll antagligen och höll på och dö i blodförgiftning, att infektionen gått så långt och spridit sig ut i blodet.