Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Uppfostran, utbildning & träning => Ämnet startat av: johena skrivet 08 nov-10 kl 20:28
-
hej!
vi har två tikar, mor och dotter. mor är otroligt lydig och skulle aldrig göra något hon inte "får". älskar att arbeta (bordercllie/kelpie), och får mycket rörelse dagligen, dock ingen vallning eftersom vi ej har djur. hennes enda problem är när vi möter andra hundar. hon blir aggresiv och hanterar inte alls situationen. är hon lös flyger hon på hunden vi möter, men avbryter 95 % av gångerna direkt vi ropar på henne/säger åt henne. men att hon inte kan umgås med andras hundar, och skäller som en toka och stretar i kopplet när vi möter någon, är lite problematiskt. hon är mycket mesig och ranglåg, och väldigt osocial.
henens dotter, 4 år, är en betydligt mer gosig och social hund. dock även mer problematisk. hon ÄR ranglägst, tydligt, och kan mycket lydnad, men... hon är enormt tramsig, hetsar upp sig lätt. blir tokig när folk kommer hit, skäller och hoppar. tar oftast flera minuter innan hon lugnar ner sig. vi har provat många olika sätt, men inget hjälper. visst, hon sitter och ligger men är uppe i ansiktet på besökaren lika snabbt. det är oerhört jobbigt, då de flesta inte uppskattar detta.
hon har samma beteende när vi möter andra hundra som sin mor, dock är hon positivt insälld och älskar att umgås med andra hundar. men hon stretar och drar och ylar och skäller. detta har lett till att jag ofta väljer en annan väg om jag ser en hund eller människa närma sig. cyklar och mopeder är hon rädd för och blir nästan aggresiv mot. att jag ofta undviker dessa möten gör föstås att hon blir ännu mer misstänksam, och voila! den onda spiralen. har försökt med distraktion när vi möter dessa fordon, och belöning när de passerar, men det är svårt tycker jag. jag vet inte om hon alltid uppfattar varför jag belönar henne.
jag uppfattar det som att hon vet att vi är hennes ledare, hon är som sagt tydligt ranglägre. men hon kan ändå inte hålla sig frän att springa ut i vägen när någon kommer, sticka efter djur i skogen, hoppa upp på människor, trots att hon vet att det är fel. hon kommer alltid tillbaka när vi ropar, men först när hon är "klar", vilket inte alltid är direkt.
har ni några råd?
-
Har ingen erfarenhet av rena vallhundar men för mej låter det som den äldre tiken är osäker i umgänge med andra hundar och tar det säkra före det osäkra och anfaller först.Och sen skulle jag tro att båda är understimulerade,en arbetande hundras behöver arbeta och använda huvudet för att må bra
-
Bra hundböcker av en kvinna med namnet Fennel har lärt mig mycket.
Inget våld, men resultaten är revolutionerande. Hon förklarar varför, och hur.
Just den typen av situationer du beskriver. Min hund blev lugn och tryggare(BC)
Lycka till
-
tack för tipset!
-
ofta spelar ditt agerande roll för hur hunden ska reagera på mötande.. när du tex drar i kopplet eller kortar in koppellängden så gör sig hunden beredd på det värsta.. fundera på vilka signaler du sänder ut till hunden i olika situationer.. du hittar säkert lösningen... det finns många bra böcker om ämnet så gör ett besök på ditt lokala bibliotek...
-
Hmm...det här var knepigt. Alltid svårt att se vad som kan vara problemet när man inte kan träffa hunden och se hur den fungerar ihop med föraren.
På din beskrivning låter det (som redan har sagts) som att den äldre hunden är osäker i hundmöten och går till attack först, för säkerhets skull. Men jag funderar även över om hon har tagit på sig ett eget jobb: att vakta. Min hund gör utfall mot främmande hundar när hon är kopplad, men bara nära vår lägenhet (som hon vaktar). Är hon lös eller träffar hundar på "neutral" mark så älskar hon dem och leker gärna utan att visa någon typ av aggressivitet. Jag har tolkat det som att hon har tagit på sig ett jobb: Att vakta vårt revir. Själv har jag inte lyckats träna bort det än, men har dämpat det rejält. Det som har fungerat hyfsat med henne är att se till att hon får jobba med både kroppen och huvudet innan hundmötena (då bryr hon sig inte lika mycket om de andra hundarna). Sen har vi stegvis fått träna på att inte reagera på andra hundar. Börja så långt ifrån att hon inte reagerar alls och närma dig sedan stegvis. Vi försöker ignorera den andra hunden (löst koppel, avslappnad och stolt hållning, tittar inte ens på den) och markerar med ett tydligt "nej" så fort hon ens tittar åt den andra hunden (eller spänner upp sig, man brukar se direkt när hunden går från avslappnad till spänd, det är redan då man ska bryta beteendet annars är det försent) och berömmer/belönar när hon gör rätt (tittar bort/tittar på oss/slappnar av/nosar i luften). Det är bättre om hon sträcker sig och nosar efter en annan hund, då har nyfikenheten på den andra hunden väckts, när de är aggressiva så spänner de liksom upp hela kroppen och glömmer nosa. Använd gärna distraktion (godis/leksak), men det måste ske naturligt. Om du helt plötsligt blir hysterisk med en leksak varje gång den andra hunden dyker upp så fattar din hund att det är nåt lurt (matte blir ju spänd och tokig och det måste bero på att den andra hunden är farlig). Budskapet du ska sända är att den andra hunden är ett sånt obefintligt hot att ni inte ens bryr er om att det finns och det behöver inte hon heller göra. Var väldigt noga med ditt kroppsspråk, du ska vara glad, lugn, avslappnad och stolt. Så fort du spänner dig eller börjar kasta blickar mot den andra hunden så läser din hund av det och tolkar det som att hon nog borde ha koll på den där opålitliga främlingen eftersom inte ens matte litar på den. ;) Vi har börjat långt ifrån (skapa gärna egna träningstillfällen, då kan du kontrollera situationen) och sedan stegvis närmat oss den andra hunden när det går bra. Avbryt alltid övningen medan det går bra, då minns hunden det positiva till nästa gång. Jag tror det är viktigt att varje steg sätter sig och att hunden är helt avslappnad innan man försöker gå närmare den andra hunden. Ibland tvingas man passera nära hundar trots att man inte är redo för att vara så nära. Då har det i stunden hjälpt lite att sätta min hund med ryggen mot hunden som passerar och försöka få henne att titta på mig eller åtminstone sitta kvar. En sak som man ofta inte tänker på är hur man själv hanterar möten med lösa hundar. Vad jag har förstått så är det flockledarens jobb att köra bort främmande hundar från reviret och flocken, men om inte flockledaren gör det så måste hunden gå in och ta över. Själv har jag märkt att min hund blir mer harmonisk i hundmöten efter att jag har gått in och styrt upp möten med lösa hundar. När den främmande hunden har närmat sig har jag sträckt på mig (så att jag har samma värdighet, styrka och lugn som en kunglighet) och tagit ett steg framför min hund (så att jag är framför henne). Sen har jag inväntat den främmande hunden och tagit ytterligare ett bestämt steg framåt och rytit i med ett dovt och mycket bestämt "-Nej! Fy! Gå till matte!". Den andra hunden får inte på några villkor nå din hund, så ställ dig emellan hela tiden. I stort sett alla hundar har stannat, funderat lite, möjligen försökt runda mig och sen strosat tillbaka till sin ägare (även en arg schäfer som gick till (sken?)attack). Min hund har alltså inte behövt oroa sig för hundmöten, för det sköter matte. Men det gäller bara lösa hundar som kommer rusande till min hund, alla andra ignoreras.
Nu till dottern: Den yngre hunden verkar ha överskottsenergi, precis sådär beter sig min hund när hon inte har fått jobba tillräckligt med både huvudet och kroppen. Hon blir oregerlig och hittar på massa dumheter som hon i vanliga fall är mycket medveten om att hon inte får ägna sig åt. Med henne hjälper mer motion (oftast tankeverksamhet, om man motionerar kroppen för mycket orkar de mer och kräver då också mer) och tydliga regler (alltid konsekvent, hunden vet inte om det är vardag eller julafton). Vad gäller cyklar och mopeder kan du träna på samma sätt som ovan, vänj henne stegvis vid situationerna. Försök komma på vad det är som hon har svårt för, är det att de rör sig bortåt (=jaktinstinkten tar vid) eller att de låter läskigt (=rädsla) eller att det är onaturligt med en snabb människa som närmar sig högt och hotfullt (=vaktande) eller kanske något annat? Sen får du träna utgående från det. Men ha hela tiden i bakhuvudet att det du ignorerar ska hon ignorera, det är det hon ska förstå så småningom. Vad gäller hundmöten och hoppande på gäster så kan du använda en annan teknik. För henne gäller att rätt beteende låter henne komma närmre det roliga (=hundarna eller människorna). När hon är lugn får hon gå närmre. Om hon inte är lugn backar ni från det roliga. Vallhundar är smarta, hon fattar nog snart sambandet. ;D Håll henne kopplad i början (även inomhus när det kommer gäster), så blir det enklare. En annan metod du kan använda inne när det kommer gäster är att bestämma att en viss yta är hundförbjuden när det ringer på dörren. T.ex. så får de inte gå in i hallen. Om det ringer på dörren så öppnas den inte förrän alla hundtassar är utanför hallen och om tassarna kommer tillbaka så försvinner gästerna illa kvickt. Hunden ska bara vinna det den vill ha med rätt beteende och den ska absolut inte vinna något med fel beteende. Det gäller att vara konsekvent, mota ut hunden med hela kroppsspråket (sträck på dig, ta över ytan (den är din), stirra på hundarna och peka vart du vill ha dem, gå rakt mot dem och lyft ut dem om det behövs) och mota ut dem direkt om de går ut i hallen igen. En del hundar har lätt för att stressa upp sig och gå upp i varv, det låter som att hon kan vara en sådan och då kan det hjälpa en del med att träna henne på att koppla av mellan varven. Ibland får hon helt enkelt beordrad ”vila” en stund i sin korg (t.ex. om hon bara tassar runt och inte kommer till ro). Självklart måste hunden få utlopp för sin energi också, men inte just i den stunden. Har också fått tips om att massage kan hjälpa hundar som befinner sig mycket ”uppe i huvudet”, dvs. stressar eller tramsar. Då lugnar de ner sig och ”landar” i kroppen. Hoppas du förstår vad jag menar.
Det blev ett väldigt långt svar, men jag kände att jag ville förklara noggrant hur jag tänker så att du förstår, det blir ju så lätt missförstånd via text. Hoppas det löser sig med vovvarna och att mitt svar gav dig några tips!
-
På mig låter det som om den äldsta (modern) inte anser att "ni" är flockledare, utan känner sig tvingad att mota bort faror från er. Varför låter ni henne springa framför och dra i kopplet?
För mig är det en grundregel att hunden inte drar mig i kopplet, utan går lugnt vid min sida eller efter.
Sedan påverkas det säkert också av om ni känner er osäkra och nervösa vid annalkande hundar. Det kan man aldrig dölja för en hund. Det är ett svaghetstecken. Det är bara att träna på den relationen.
-
stort tack för era genomtänkta svar!
-
Jag måste rekommendera Turid Rugaas bok "Lugnande signaler"! Hon förklarar väldigt konkret och ger tydliga exempel på hur hundar kommunicerar, t ex vid ett hundmöte.
-
tack! ja, det är svårt det där med siganlerna, och vilka man själv omedvetet sänder ut. jag är dock medveten om mina negativa signaler inför t.ex. hundmöten, och det är verkligen något att jobba med. dock är det svårt när man möter någon som inte vet om problemet, utan då lär man komma överens med någon annan hundägare att träna på detta med. ja, det ska jag försöka göra.
-
hej!
vi har två tikar, mor och dotter. mor är otroligt lydig och skulle aldrig göra något hon inte "får". älskar att arbeta (bordercllie/kelpie), och får mycket rörelse dagligen, dock ingen vallning eftersom vi ej har djur. hennes enda problem är när vi möter andra hundar. hon blir aggresiv och hanterar inte alls situationen. är hon lös flyger hon på hunden vi möter, men avbryter 95 % av gångerna direkt vi ropar på henne/säger åt henne. men att hon inte kan umgås med andras hundar, och skäller som en toka och stretar i kopplet när vi möter någon, är lite problematiskt. hon är mycket mesig och ranglåg, och väldigt osocial.
henens dotter, 4 år, är en betydligt mer gosig och social hund. dock även mer problematisk. hon ÄR ranglägst, tydligt, och kan mycket lydnad, men... hon är enormt tramsig, hetsar upp sig lätt. blir tokig när folk kommer hit, skäller och hoppar. tar oftast flera minuter innan hon lugnar ner sig. vi har provat många olika sätt, men inget hjälper. visst, hon sitter och ligger men är uppe i ansiktet på besökaren lika snabbt. det är oerhört jobbigt, då de flesta inte uppskattar detta.
hon har samma beteende när vi möter andra hundra som sin mor, dock är hon positivt insälld och älskar att umgås med andra hundar. men hon stretar och drar och ylar och skäller. detta har lett till att jag ofta väljer en annan väg om jag ser en hund eller människa närma sig. cyklar och mopeder är hon rädd för och blir nästan aggresiv mot. att jag ofta undviker dessa möten gör föstås att hon blir ännu mer misstänksam, och voila! den onda spiralen. har försökt med distraktion när vi möter dessa fordon, och belöning när de passerar, men det är svårt tycker jag. jag vet inte om hon alltid uppfattar varför jag belönar henne.
jag uppfattar det som att hon vet att vi är hennes ledare, hon är som sagt tydligt ranglägre. men hon kan ändå inte hålla sig frän att springa ut i vägen när någon kommer, sticka efter djur i skogen, hoppa upp på människor, trots att hon vet att det är fel. hon kommer alltid tillbaka när vi ropar, men först när hon är "klar", vilket inte alltid är direkt.
har ni några råd?
de sista 3raderna i ditt inlägg bekräftar att hon INTE ser er som sin ledare...
-
tyvärr är det inte så enkelt. som någon skrev; det är svårt att bedöma problemet om man ej träffat hunden i fråga.
hon ÄR tydligt ranglägre på alla sätt och vis. du ser det på hela henne, hennes hållning, hennes person. men, så kommer de här snedstegen, och som jag ser det kan hon bara inte hålla sig. jag kan inte föklara det på annat sätt.
-
Förstår hur du menar, min terrier är likadan. Han är också lydig "egentligen", märkligt nog oftast när vi är ensamma ;) Han är en mästare på att fatta när jag inte har 100% koll på honom - om jag pratar i telefon eller med promenadsällskapet till exempel. Han tar varje chans han får att ta över som flockledare. Är jag på hugget varje sekund så funkar det. Kanske din hund är likadan? Kanske vi inte lyckats bevisa för dem att vi är flockledare alla minuter på dygnet? Kanske vi gör något fel så dom genomskådar oss, vi bara tror vi är starka men osäkerheten lyser igenom. Vissa dagar bara orkar man ju inte gå omkring med stor pondus, och har man en stark hund så uppfattar den det och tar över.
Vi har trappan upp till vinden precis vid ytterdörren, och på grund av småbarn trappgrind där. Perfekt att låta hunden gå bakom den medan man tar emot folk, så dom får komma in i lugn och ro. När allt lugnat sig, alla glada hälsningsfraser är avklarade och folk börjar sätta sig ner, lugnar också hunden ner sig och kan släppas ut för att hälsa. Brukar oftast funka... Och blir trevligare för de som kommer om dom får komma in i lugn och ro utan att värja sig för en glad, ettrig hund.
Att hoppa upp på folk, klättra på dem i soffor och dylikt är totalt förbjudet!! Hund som inte kan bete sig bland folk får inte heller vara med. Koppla den vid en stol en bit bort i rummet, visa att det är ok att vara i samma rum men inte spela rövare.
-
Ett tips jag kom att tänka på, om den yngre hunden är mottaglig för det, är att ge henne en uppgift när hon "tramsar". Det låter lite som att hon är stressad, överladdad och/eller har väldigt höga förväntningar på det mesta. Studera henne ett par dagar och se efter när hon varvar upp och kanske kan du göra justeringar där som påverkar hela situationen i sig. Dvs redan innan hon varvat upp ger du henne annat att tänka på. Svårt att hinna med med vallhundar, jag vet!
-
Johena: Hur har det gått? Har du kommit på hur du kan hantera problemen än? *nyfiken * ;D