Alternativ.nu
Djur => Grisar => Ämnet startat av: Torptomten skrivet 12 sep-10 kl 20:26
-
För visst är våra grisar oss till glädje! :D
Med den här tråden avser jag att vi kan dela olika grisrelaterade glädjeämnen, och hälsar alla välkomna att dela med sig av korta meddelanden eller lite längre historier. För såna hittar ju våra grisar på! ;D
Och särskilt våra Linderödsgrisar! Igår hämtade jag min första. Hans "päls" skimrade i rödguld och koppar när kvällssolen sken på den. Jag vet inte om han är speciell, men han tycks vara ett socialt geni. Han blev vän med två människor, en hund, flera getter och en katt på en enda timme! När jag blev hungrig och gick in i huset, försökte han följa efter. När löplinan tog slut, försökte han fortsätta trots detta, och det föreföll som om han skulle ta med sig hela gaveln på huset ... :o Det var bara att be att få ut maten, och sitta och samtala med grisen medan man åt. ;D Men jag fick behålla maten för mig själv, om jag "betalade" med att klia på ryggen, och grymta mellan tuggorna. ;)
Om jag behärskade tekniken, skulle jag lägga ut en bild på honom här.
Hälsningar
/Tt
-
Med tanke på antalet svar här så har vi visst inte så infernaliskt kul med våra grisar ;D
-
Jag är så nöjd med att de går i sin hage och är pitoreska, lägger sig ner när barnen vill klia dem på magen och växer och växer. :)
-
Åja, ge tråden lite tid! Somliga har bara inte hunnit med än, att ta en fin bild på ungarna när dom kliar grisarna på magen. Ahh! Skönt! Nöff!
Själv har jag inte lyckats lära mig att lägga ut bilder på det här forumet. När jag kan det, så ska Ni få se, allihop!!! :D
PS Se vad som redan finns på detta förträffliga forum:
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=34862.msg0#new (http://www.alternativ.nu/index.php?topic=34862.msg0#new)
-
Mitt hjärta tog i alla fall ett litet glädjeskutt idag - för jag har varit och hämtat två små fina linderödsgyltor idag! Mitt livs första grisar!
-
Tuve lycka till.
För en del kan lycka vara = gris :D
-
Å vem ska dom gifta sej med, Tuve?
;)
-
Å vem ska dom gifta sej med, Tuve?
;)
Det är en berättigad fråga! Såhär är det: Jag behöver ett par grisar att hjälpa mig göra en trädgård av den här kirskåls- och kvickrotsdjungeln. Det hade väl vilka grisar som helst, med instinkterna i behåll, kunnat göra åt mig. Men eftersom jag redan är insyltad i genbanker, så låg linderödarna nära till hands att välja.
Jag har ännu inte bestämt mig för om de ska bli permanenta husdjur här eller om jag ska sälja dem vidare när de gjort sitt jobb. De hade blivit julskinkor om de inte hamnat här, och det finns en risk att de blir det sen om jag skickar vidare. Men de har en liten chans att få avkomma på det här sättet. Till exempel om jag blir så kär i dem att de får stanna för gott! I så fall har jag lovat föreningen Landtsvinet att låta dem få nån kull. Jag är själv vegetarian, så för mig är de inte mat, bara vänner och arbetskamrater!
Idag är deras andra dag här - och jag fick klappa dem medan de åt!
-
Ja glädje vet jag inte men någon ler nog, åt denna berättelse.
Jag kom en morgon med min hink in till smågrisarna,eller små dom var 4 mån. jag matar dom vid sidan om suggan. 13st var dom så det var alltid livat när jag matade dom, just denna morgonen fick 2 av dom in sinna trynnen precis i mina knäveck, och skickade till, jag lyfte flög framåt hinken över mig landade på elstängslet det ger 26 joul, det gör jävligt ont, kröp runt där i leran med alla grisar runt omkring mig,tittade om någon hade sett mig. tittade på grisarna och sa nu har ni väl jävligt roligt. då kom en bakifrån och satte trynet i nacken på mig, precis som om han sa upp med dig nu. Mötte frugan när jag kom hem faan vad du luktar sa hon, skit i det du svarade jag. Grisarna hade nog roligt. ;)
-
Dom små raringarna. :-* ;D
Hur många stötar fick Du? :o :o
-
Du det var rätt många för jag tog i tråden när jag kravlade därifrån ;)
-
Mina grisar gör mig allmänt glad genom att de jobbar så bra! Jag hade inte förväntat mig något egentligt markberedningsresultat förrän till våren, när de är större, men de jobbar redan jätteduktigt, de små raringarna! 3 månader gamla!
-
Jag slås av hur otroligt, nästan löjligt stadiga de är! Att lägga handen över mina grisars ryggar är i form och storlek ungefär som att lägga den över en människas lår - med den skillnaden att grisen är som en varm stock! Alldeles kompakt.
Jag och barnen hade en trevlig grisklapparstund idag. Ännu låter de sig inte klappas utan att de är upptagna av ätande, men det kommer väl.
-
Och min, han glömmer att äta när jag borstar honom, även om han har börjat att äta utan att jag samtidigt borstar honom. ... ::) :D
-
Idag har galten gösta haft sex med sin tjej så förhoppningsvis blir det kultingar i vår ;D
-
jättekul att läsa om era erfarenheter!
jag letar efter kultingar nu till våren och det blir mina första grisar! är så spänd av förväntan och hoppas att jag kan bidra med inlägg till den här tråden så småningom :)
-
Idag har galten gösta haft sex med sin tjej så förhoppningsvis blir det kultingar i vår ;D
Jaha, då börjar nedräkningen: 114, 113, 112 ... Nån gång vid 60 eller 50 börjar det synas, och vid 110 är flickan som ett plåster! Lycka till! :D
-
Tack vi får se hur det går ,Hoppas att det blir kultingar :D
-
Jag stog inne hos mina grisar och kliade dem, och snackade med grannarna över staketet. Grannarna har hästar, och hur det nu var frågade de om man kan rida på en gris. Så jag gränslade min älsklingsgris Griseknoen, en 6 månaders gylta. Jag satte mig så nätt, inte mycket tyngd på henne - och hon bara står kvar, och låter mig hålla på!
Det där hade jag inte kunnat göra med mina getter, de hade skuttat iväg och tittat förebrående på mig. Grisarna är så tillitsfulla! Om man undantar transporten hit, och första veckan, så har de väl aldrig varit rädda för nånting! Jag umgås ungefär lika mycket med getterna som med grisarna, men grisarna släpper en så inpå livet, på nåt sätt..
Grisar är bara... :-* :-*!!
Äta dem?? Nej, aldrig!
-
Igår var det mysigt vid morgonutfodringen. Jag har ju en massa minigrisar samt en "lite" större dam i form av Fauna som är en linderödskorsning. Jag höll på och greja ute vid Faunas box/hage där hon går med lite andra grisar och plötsligt kommer ett långt bronsfärgat tryne försiktigt upp bakifrån mot min ena hand. Hon ville kela lite.
Fantastisk känsla när det gäller en snart årsgammal gris som är stark nog att välta omkull en utan större ansträngning om hon bara hade velat göra det.
-
Jomen jag är himmelens grisglad också ;D
När industri-gris-vanvården härjade i media som mest (våras-somras) så bestämde jag mig för att på prov skaffa egna grisar och föda upp. För både jag och familjen gillar griskött, men jag vill inte gärna medverka till den vanvård av grisar som kablades ut i tv och på nätet, och köpa sådant kött. Så om vi ville äta gris, så fick vi föda upp dem själva, helt enkelt. Eller låta bli att äta gris. Så var det med det. Tänkte jag. Man får ju prova, menar jag.
Via en vän till en vän köpte vi fem små griskultingar på sensommaren och fixade med boxar och halm och inredning och allt sånt grisviktigt. Vi hade aldrig haft gris förut, och hade egentligen ingen aning om någonting. Men med lite "lörning baj doing"-känsla fick vi till det ganska bra, faktiskt.
Grisarna var som tokiga till en början, men det tog inte lång stund innan vi kunde sitta i halmen och klia gris och småprata med dem om vilka sorter matrester de gillade bäst och hur många decimeter halm de ville ha på golvet och sånt viktigt. Piggborsten, som jag annars borstar lera ur hästpälsar med, var favoriten i grisligan. Hade jag piggborsten i handen när jag klev in i grisboxen, så var det nästan så de viftade på grisknorren och hoppade upp och ner av förväntan, för då visste de att det var klimassage på gång.
De växte som tokar och vi kliade vidare, både på rygg och mage, och döpte dem och gullade och läste godnattsagor och rastade dem i stallgången och hade grisagility över stallpallarna och de skuttade så glatt och alla hade knorr på svansen och grymtade så gott och lyckligt när de sprang runt, och de snarkade jättejättehögt på natten när de stuffade ihop sig och sov tätt tätt intill varann.
När de blivit jättegigantiskt stora och slaktfärdiga, så lastade vi dem i hästtransporten och körde dem till en vän som har slaktarbod. Grisarna var så lättlastade och lugna och fina, hela tiden, och slaktarmannen var så imponerad över hur tama och lätthanterade de var, och allt gick så lätt och lugnt och ostressigt och smidigt, precis som jag hoppats. Inga stressade grisar alls, allt var bara så... bra, helt enkelt.
Den största grisen vägde 155 kilo och slaktarmannen undrade vad vi utfodrat dem med. Matrester och grisfoder och kärlek och kli på magen, sa jag. För så var det. Verkligen.
Och nu har vi (och familj och vänner) frysen full med gott griskött från lyckliga och glada och välskötta grisar. Griskött som jag kan äta med gott samvete. Och det känns verkligen bra.
För visst kan man väl skriva i en grisglädjetråd om hur glad man är över att man utan dåligt samvete kan äta kött från glada grisar man fött upp själv? Även om grishistorien slutar med grisdöd?
Nåväl. Glad är jag över detta i alla fall, och vi planerar redan för nästa kull och hur vi ska fixa till lösdriften och ligghallen för grisarna. För att ha gris var ju förskräckligt roligt. Och gott.
-
Ja, grisar som både levt och dött bra är verkligen till glädje! :D
-
Mina grisar rymmer och har sig för närvarande. Men de är så kärvänliga! När jag kom ut igår morse var de i sin hage - men så såg de mig, och gick under staketet och kom springande för att hälsa. Jag kan ju liksom inte bli arg på dem, när de är som två glada, men lite ouppfostrade stora hundar! (Min släkting hade en rottweiler som var precis sån.)
Och tjälen gör att de inte sabbar trädgården när de rymmer. Också ett glädjeämne!
-
Ha, ha, idag kom jag på hur man får en gris att lägga sig på sidan med ett drömmande njutande uttryck i ansiktet! Jag gnuggade dem i armhålan, och det gillade de så mycket att de försökte lägga sig i mitt knä!
-
Och hur gör Du när endast huvudet får plats i Ditt knä? Eller när alla vill dit samtidigt? ;)
-
Fick våra första egna kultingar igår!
-
SÅÅÅÅ söta....
Fick våra första egna kultingar igår!
-
Vilket fantastiskt juver! Är det inte större än andra suggors?
-
Jag vet inte, det är våran första kull. Men hon har varit minst sagt rund de sista veckorna innan grisningen!!
-
Någon annan kanske har juver att jämföra med. Om detta är helt normalt, då var de suggor jag har sett plattbröstade! ;D
-
Fullt normalt juver för en nygrisad. Sen efter några dagar 'stängs' de spenar som inte används av, och då blir det mindre symmetriskt. Smågrisar har sin bestämda spene, och byter inte.
-
Men ... brukar det verkligen vara så stort? Det ger ju associationer till en högmjölkande ko! Och de kultingarna är väl inte alldeles nyfödda?
Är det förresten linderödare?
-
Jo, dom är ju 1 dag, skriver fotografen.. Det brukar vara så stora juver, en sugga är föresten vida överlägsen en ko i mjölkning, i förhållande till sin storlek. Grismjölk har en fetthalt runt 10%.
Jopp, Linderödare.
-
Juvret ser fullt normalt ut för en nygrisad sugga, inga konstigheter där.
-
Jaha.. Så då är hon inte en grisarnas Dolly Parton då.... ;D
Hon är förövrigt 50/50 linderöd/turbo... Pappa Gösta är en 100%-are.
-
Får väl visa upp mina egna grisar här =) Hehe dom lever gott här på min gård
Dom är socialare än mina hundar dom kommer springande så fort deras små ben bär dom när jag kommer in i hagen
(http://forumbilder.se/images/55720111113583d71.jpg) (http://forumbilder.se)
(http://forumbilder.se/images/4e72011111514126e.jpg) (http://forumbilder.se)
och några filmer med ^^
3 små grisar (http://www.youtube.com/watch?v=zPLKlHo_CfE#)
028 (http://www.youtube.com/watch?v=cTIiK8ukTKU#)
-
Vilka underbara hagar! Man blir ju bökglad av att se dem!!! :D
-
Jag tog idag en skogspromenad, och min linderödsgalt, som nu väger minst 120 kilo, följde med. När vi gått ett tag, och han ville bli kliad på magen, så la han sig ner. Då satte jag mig förstås ner och kliade hans mage. Jag passade på att titta på hans kommande bete i underkäken. För att se bättre, petade jag lite på överläppen. Och då lyfter han på överläppen! Då tänkte jag, att han är nog en ganska snäll gris ... :D
Hälsningar
/Tt
-
Vad fint det låter, Torptomten! :)
För några år sedan fick jag låna två Linderödsgrisar över sommarhalvåret. Jag brukade spola vatten i deras uppbökade hålor och sedan skrubba dem på magen med skurborste. Det var mycket uppskattat.
-
Jag behöver inte spola vatten i de uppbökade groparna. Det sköter naturen om. Jag brukar använda en skaftad diskborste att klia honom på magen med. :) Det tycker han om.
-
Sorg har övergått till glädje igen. En av mina grisar dog för några veckor sen, så jag var tvungen att hitta en sällskapsgris till den återstående. I lördags fick jag så hem en minigris från Kung Tulle, och han är jätte, jättesöt! Min linderödsgris har ännu inte fått möta sin nya sällskapspojke, han inväntar vaccinering, och får samtidigt lite tid att vänja sig vid att gilla mig ;D. Aningen svårflirtad än så länge, han har inte upptäckt hur underbart det är att bli kliad i armhålan, men det kommer väl!