Alternativ.nu
Djur => Andra husdjur => Ämnet startat av: DaisyMalone skrivet 02 sep-10 kl 14:33
-
Kände bara för att ventilera då jag nyss begravt min idag älskade schäferblandning,3 år. Världens snällast inne, mot mig och barnen, men ohanterlig mot andra djur, särskilt hundar! Då han visade blint raseri och vansinne mor andra hundar och jag fick åka några kilometer för att kunna ta honom på promenad blev det ohanterligt. Flera "hundpsykologer" som jag har stort förtroende för har "tittat" på honom och gissat att det genom hårt jobb ett par år, möjligtvis kunde blivit ordning på honom, jag gav honom p-sprutor hos vet. men inget hjälpte. Kände att det var tryggast att låta honom somna in innan något allvarligt hände. Fruktansvärt sorgligt, men vår underbara vetrinär höll med om att han som osäker och nervig hund förmodligen mådde bättre av att få somna in!
Känner mig alltid som en mördare när jag tar bort ett djur!
-
Kanske inget som tröstar, men skickar en STOR kram!!
-
ja det är alltid ledsamt när en sån kompis måste gå vidare, men nu springer han säkert omkring i hundhimlen o har det härligt, o o där är alla snälla mot varandra o:)
-
Många tröstekramar!!!
Mitt i allt eländet så springer han och mina två hundar som gick bort i somras runt och leker!! Är övertygad om att de har det härligt :-*
-
Jag förstår vad du menar när du känner dig som en mördare, jag tog nyss bort min häst. Fast tänk ändå vilken gåva vi människor har som kan hjälpa djuren att slippa sitt lidande. Även om hunden inte var sjuk utan "bara" nervös och nervig så är det också ett lidande.
Det ansvaret du visar mot andra genom att ta bort hunden innan något hände, ja det är fantastiskt osjälviskt även mot hunden.
Klart det är jobbigt nu och det får det vara men du har gjort något bra som fler människor borde ta efter istället för att hålla sina hundar i ohållbara siuationer.
Stor kram till dig
-
Först ska jag säga att jag lider med dig i en svår stund :'( Det är alltid sååå obeskrivligt jobbigt när man måste ta bort en kompis och familjemedlem speciellt om djuret är ungt och inte har haft "sin tid" Stor tröstkram.
Sedan vill jag också säga att din berättelse gör mig glad för att det finns hundägare (du bla) med ansvarskänsla sunt förnuft och stort mod. Jag möter i mitt jobb många av den andra sorten och det gör mig både arg ledsen och gråtfärdig.
Hur jävligt det än känns nu kommer du om en tid kunna se tillbaka på det som var bra och roligt med din hund.
Tröstkram!
-
Gode Gud välsigne er samtliga som svarat!
Tackar av hela hjärtat! Samtliga av era svar rörde mig djupt!
P.s Jag tror också han är i himlen, och kanske som vetrinären sa, jagar han ärkeängeln Gabriel nu... Jag vill dock hellre tro att de kastar pinne!