Alternativ.nu
Bygga & Bo => Övrigt om bygga & bo => Ämnet startat av: åsnemor skrivet 25 aug-10 kl 04:35
-
Har länge funderat över hur många vi är som ensamma kämpar med att renovera våra hus och fixar det mesta själva.
Ni som är män på forumet- ta inte illa upp nu ;)
För det är faktiskt annorlunda för oss kvinnor i vissa aspekter.
Vi kanske inte är vana vid att hantera vissa verktyg eller så har vi inte styrkan att göra vissa moment.
Att hantera domkraften för att byta grundsyllar var för mig en mardröm med jag gjorde det tillslut. (för jag hade inget val)
En väninna till mig berättade för mig i våras att hon hade varit och bytt däck på bilen. Mannen på verkstaden kom efter en stund ut till min väninna och frågade henne vem det var som hade satt på däcken på bilen.
Hon svarade sanningsenligt att det var hon själv.
Mannen skakade på huvudet och bad henne följa med in i verkstaden.
Väl framme vid bilen så kommer en annan man fram till dem. Han står uppgivet ut med händerna och rycker på axlarna och säger:
-Det går inte att få loss dem. De sitter som berg.
Min väninna får då frågan igen:
- Är det verkligen du som har skruvat på däcken? Min väninna svarar åter igen att det är hon som har gjort det.
Männen tittar misstroget på henne och frågar:
-Hur har du lyckats att dra åt dem så hårt så att inte ens vi får oss dem då?
Min väninna svarar:
- Jag har en gång varit med om att däcket har lossnat när jag har varit ute och kört. Det var så obehagligt med tre barn i bilen. Så jag drar alltid åt lite extra, så att det inte händer igen.
-Hur gör du då?
Min väninna spanar runt i lokalen och pekar.
- Jag slår ett slag med släggan..
Det skulle vara kul att höra/få tips om hur ni löser era problem ; ;)
-
Jag tycker i princip att det är trist att prata kön, men jag håller med om att det är skillnad.
Det som jag tycker är svårast när man jobbar med sitt hus eller eller något som är mer vanligt att män gör, är att man har så få att diskutera med. Manliga nätverk har oftast fler med erfarenheter av det man gör, i alla fall här i nord Uppland
jag har ingen väninna som kan mer än jag, i alla fall i det praktiska
/EPdC
-
Jag är en av dem som fixar en hel del själv faktiskt.. Byter däck på bilen, renoverar och bygger allt möjligt själv faktiskt. Har varit med om att tappa däcket på en stor cheva i 90 knyck och det var ingen höjdare,, Jag hade som tur var inga barn i bilen då det hände och man har blivit försiktigare. Jag drar åt däckbultarna med ett "spärrskaft" med teleskop handtag så det blir ordentligt gjort och efter ett par dagar kan jag efterdra dem för säkerhets skull.
Sist jag fick vara lite händig var när övre kylarslangs fästet (i plast) gick sönder på bilen. Hade tur att det fanns lite kvar av fästet så jag lyckades fixa och det håller än i dag. Livet var lite jobbigt då. Inga pengar att köpa nybegagnad kylare för och absolut inte råd att låta någon annan göra det.. Då min ekonomi inte är det bästa så kör jag allt som oftast billiga bilar med allt vad det innebär.Jag har alltid någon skruvmejsel , rulle med eltejp och lite annat smått och gott i bilen för att kunna lösa iaf en del av de akuta problem som i bland uppkommer.. och min 745 som står på parkeringen och skäms har verkligen testat mina kunskaper.. Kylaren, den äter bränslepumps relän, spolarmunstycken som bara vägrar fungera och massor mera... Nu är den dock död då elsystemet brunnit ;D
/Marie
-
Jag har ju en man - och han har inte tummen mitt i handen jämt heller - men jag är inte rädd och ta i och jag är bättre på att bygga/måla etc. än vad min man är. Nu har vi inget ställe att renovera just nu, men att ha det är inget som skrämmer mig och det mesta som händer här är mina initiativ. Det jag inte vet eller kan ser jag till att lära mig. Det finns nog många fler sånna här "manhaftiga" kvinnor än jag, min mor och alla jag känner till. Det ända det handlar om egentligen är ju att man inte skall vara rädd att ta reda på det man behöver och försöka. Jag kan inte komma på något jag inte skulle kunna göra, bara jag tar reda på hur man gör. Det är föresten jag som slaktar, tar ur och flår våra kaniner. Min man vägrar att ens se på :).
Vad gäller byta däck har jag aldrig haft problem med det. Numera är det min man som göra det, men när jag bodde själv brukade jag ställa mig och hoppa på "fäljkorset" som inte var ett kors utan bara ett handtag liksom. Sedan gjorde jag likadant när jag skulle ta loss däcken.
-
Jag gör inte mye på bilen, det får mannen sköta :-[ Men om det kniper så kan jag göra det enklaste. Det har inte så mycket med brist på kunskap som brist på intresse att göra.
Annars så är jag nog en gör-det-självare. Vi håller på att renovera ett 100 år gammalt hus med stall och brygghus. Uppdelningen är som följer ( till 90% ) Mannen snickrar och bygger. Jag spacklar, slipar och målar. Även här handlar det mera om olika intressen.
När jag bodde själv i mitt torp så var jag tvungen att göra det mesta själv. I dag tycker jag det är väldans praktiskt att vara två. Och jag avstår gärna en del av det tyngre tråkiga göromålen och ställer mig snällt i köket ;)
-
Rätt många (http://www.alternativ.nu/index.php?topic=7773.0)
-
Ett litet tips:
För män och kvinnor som är rädda om sina pianisthänder finns idag passande handskar för de flesta typer av skitiga och tunga jobb, även för pillgöra som kräver finmotorik.
T ex Swedol har massor av olika handsktyper i små storlekar.
Faktiskt så brukar det vara svårare att där hitta större handskstorlekar.
-
Här är en till som fixar och snickrar händigt värre när det behövs. :) Är mer eller mindre uppväxt i pappas snickarverkstad, så jag har det mer eller mindre i blodet. ;D
Bytte alltid däcken på bilen själv oxå, men efter att min reumatism började bråka så överlåter jag det gärna till pappa faktiskt. Inte för att jag inte klarar av det, det är bara det att jag blir liggande i två dygn efteråt, och sånt är ju rätt skönt att kunna undvika när det går. ::)
Väntar otåligt på att pappa ska låta mig lära mig köra lite mer traktor... Han är sån att han gärna gör saker själv om han vet att han gör det bättre än nån annan (mig)... (:) ::)
/Sara
-
Tack för alla svar :)
Det känns bra att veta att man inte är ensam- fast man ibland har känt sig så.. :-\
Det är bra att vi har forumet :)
Ibland så är det ju tufft, när kunskapen tryter, ekonomin inte tillåter inköp osv..
Men det känns oerhört bra när man lyckas att genomföra det man hade som mål :D
Är just nu inne i en period där jag önskar att dygnet hade 36 timmar och att solen stannade kvar i en vecka till. Så att arbetet med fasaden blir färdig innan vintern. Det återstående arbetet med veden ser jag bara som rogivande ;)
-
Jag har ju turen att ha en nära vän som är lika handgripligt praktisk och händig som jag. För oss och våra pojkvänner är det mer eller mindre helt omvända könsroller. Killarna är konstnärliga, musikintresserade och känsliga och vi två är händiga, gillar flygplan och bilar och det är ALLTID vi som grillar när grillen åker fram. ;) Grabbarna klarar knappt av att grilla en flintastek... ::) ;D
Hennes karl är iofs rätt händig han oxå, renoverar hemma och så, men min han behöver hjälp med att skruva in en skruv i väggen... ;D ::)
/Sara
-
Jo här görs det som ska göras av mej. El undviker jag dock.
-
Jag renoverade själv tills jag en dag hittade en kille som ville dela den tillvaron med mig. Nu hjälps vi åt med barnen, huset och djuren. Dock är jag ensam ägare till stället fortfarande.
-
Jag tycker att frågan är relevant. Jag har precis köpt en torpstuga, helt utan min man eftersom han har tummen mitt i. Han är dock hemskt välkommen att dricka kaffe med mig i min framtida, planerade glasveranda ;) Jag har dock bara fått supertrista kommentarer i stil med: "Det går ju aldrig att renovera den eftersom din man inte är intresserad". Jag är lite förvånad över detta.
Självklart finns det vissa moment som kräver större muskelstyrka än vad jag har kapacitet att klara av men då kan jag ta till hjälp men det hade sannolikt en man också fått göra. I övrigt har jag svårt att se varför det monotona arbetet med att rengöra tak-tegel eller att kitta fönster ska vara förbehållet det manliga könet.
-
Jag renoverade själv tills jag en dag hittade en kille som ville dela den tillvaron med mig. Nu hjälps vi åt med barnen, huset och djuren. Dock är jag ensam ägare till stället fortfarande.
;D
-
Jag har dock bara fått supertrista kommentarer i stil med: "Det går ju aldrig att renovera den eftersom din man inte är intresserad". Jag är lite förvånad över detta.
Ja, dessa kommentarer fick jag med ??? (de första 5 åren ;D)
Nu är det mera förvåning över att jag har klarat av såå mycket själv. ;)
-
jag har ingen väninna som kan mer än jag, i alla fall i det praktiska
Du kan få prata med mig!
-
Hm, med risk att dra igång debatt... :-[
Jag fixar det mesta själv, och faktum är att kvinnor kan mer än de tror. Min man har alltid sagt att han är imponerad av att jag tar tag i det mesta själv...i själva verket tror jag han berömmer mig för han är glad för att slippa hugga in själv...
Jag fixar med däck på bilen och smågrejer eller olika renovering mest för att jag inte orkar be om hjälp och när jag får lusten vill jag ha det gjort med en gång och inte vänta på att en man får lust att hjälpa till.
MEN faktum kvarstår ju helt klart att MÄN är det starkaste könet, fysiskt! All debatt om jämställdhet mellan könen hit och dit är tröttsam tycker jag... När allt kommer omkring är det allt gott att ha en stark karl som säger "Lilla stumpan, jag ska hjälpa dig, detta är inget för ett fruntimmer!" ;D
-
Innan jag träffade min man rustade jag rucklet på egen hand. Dock behövde jag ta hjälp av min far med tyngre göromål som trossbottensbyte (helt upprutten) och fasadstomme (stående timmer som sugit fukt kapillärt och angripits av hussvamp). Vissa arbetsmoment är för tunga att genomföra på egen hand, även om man som jag är stark för att vara kvinna. (Vissa moment kanske är för tunga att vara ensam på även om man är man). Att vara kort i rocken är ju också en nackdel ibland, räckvidden blir inte så stor.
Nu undviker jag gärna de tunga momenten. Tycker det är trist och nu när hjälp finns att få på nära håll överlåter jag gärna sågande, bärande och annat tungt till maken. Håller mig mer och mer till finliret - lister, målning, kittning, planering osv och är ganska nöjd med det. Överlåter även gärna tunga arbetsmoment i trädgården (som lerjordsgrävning och stenbortforsling) till maken. Jag har blivit svagare sedan jag gifte mig, det sörjer jag ibland, samtidigt är det väldigt skönt att vara två om allt arbete.
Beträffande däcksbyte: Jag är fullständigt ointresserad av bilar och jag skäms inte för min okunskap och mitt ointresse, vilket jag gör i många andra sammanhang. Detta har lett till att jag vid flertalet tillfällen (medan jag var ensamstående) har spelat "våp" och fått män i min närhet att hjälpa mig. Jag kan tycka att det är lite komiskt, dels att självständiga jag hängett mig åt att spela dummare än jag är, dels att männen faktiskt har gått på det, trots att de känner mig ganska väl. Det är ett minne blott nu, maken sköter däcken (om än motvilligt, han är också rätt ointresserad av bilar).
OT: Har också levt tillsammans med en man med tummen mitt i handen, men det funkade inte alls, han blev helt förstörd av att inte kunna leva upp till sin egen idealbild av den händige mannen och mina kunskaper hotade hans självbild ytterligare. Det tog slut i katastrof...
-
För de flesta uppgifter måste man inte vara särskilt stark. Men man måste jobba smart. Hur stark man än är blir man trött om man arbetar med ren styrka istället för att använda hjälpmedel och arbeta ergonomiskt.
Jag har köpt ett renoveringsobjekt med stor tomt, och bor ensam. Till vissa saker behöver jag hjälp, då de kräver att man har fler än två händer, men det hade gällt om jag var man också. Men det allra mesta fixar jag själv, säckakärra, spett, tvingar osv gör att man kan lösa många uppgifter själv.
Att använda hävstångseffekten och lutande plan gör att man kan förflytta saker som är mycket tyngre än det man kan lyfta.
Alla människor kan utföra varje uppgift som någon annan människa kan göra, om man bara är beredd att lägga tillräckligt mycket tid, och om man skaffar sig tillräcklig kunskap, det är min devis. Och den har inte svikit mig ännu...
Så det är klart att vi tjejer kan välja att renovera, fixa och leva på-landet-liv utan att ha hjälp av en man. Sen är det en annan sak att det är roligare att vara två ibland...
-
Så det är klart att vi tjejer kan välja att renovera, fixa och leva på-landet-liv utan att ha hjälp av en man. Sen är det en annan sak att det är roligare att vara två ibland...
Har nu fixat sju år på egen hand och sju år med sällskap. De senaste har varit de roligaste och lättaste, men samtidigt blir det mer kompromissande när man är två (fast det är väl också en annan tråd, egentligen...)
-
I min värld är dom flesta tjejerna rätt bra på att göra själva, om det gäller husrenovering eller däckbyte. Jag höll på att tappa hakan när min hyresvärd för ett par månader sedan nämnde att hon hade sett att färgen på skorstenen flagnade, men att kliva upp och måla om den "är ju inget man tänker sig att göra som tjej". Jag tappade hakan fullständigt. Ingen tjej i min bekantskapskrets skulle ha yttrat nåt sånt.
Annars håller jag helt med ieenilorac, det går att lösa det mesta utan råstyrka. Själv har jag dålig rygg, så att bära/lyfta tungt är inte så aktuellt, men det går ju alltid att lösa med kärror, lyftblock och spett, materialet ska arbeta.
Jobbar som snickare, och klarar ryggen hyfsat.
-
Sen är det en annan sak att det är roligare att vara två ibland...
Ja, det är det så klart ;D
-
Hm, med risk att dra igång debatt... :-[
När allt kommer omkring är det allt gott att ha en stark karl som säger "Lilla stumpan, jag ska hjälpa dig, detta är inget för ett fruntimmer!" ;D
:) *nickar instämmande*
-
Ja, det gäller att akta sig och att använda hjälpmedel.
Två fall från stegen har fått mig att tänka mera på säkerheten/framtiden.
Jag har "läkt" men tar inga risker längre och om jag är stressad så försöker jag hellre att lägga av en stund.
Vet inte hur många gånger man har hängt utanför byggställningen/stegen för att nå någonting och varit nära att ramla.
Inga sådana risker mer i onödan
(numera så säkrar jag alltid stegen ;))
-
Tror att män kanske slipper hitta smarta lösningar och nyttjar sin råstyrka i större grad...men män är olika de med, när det gäller styrka. Jag arbetar gärna själv och tycker det är ett utmanande moment att hitta lösningar i de fall man normalt är två. Tar kanske lite mer tid...men jag tycker också om att veta hur allt är gjort..ha lite kontroll. Sen är jag noga med att fråga och få råd av erfarna både män och kvinnor, innan jag gör sådant som jag inte gjort tidigare. Har ett gammalt hus från början av 1900-talet, som jag vill ha i så ursprungligt skick som möjligt när jag renoverar.
När det gäller däckbyte, så minns jag hur jag på motorvägen stannade för att hjälpa ett par unga killar som fått punktering. De stod väldigt handfallna med domkraften och visste varken ut eller in. De såg förvånat på när jag bytte och satte på deras reservdäck så att de kom vidare.
Men är det så märkvärdigt egentligen om man är man eller kvinna. Handlar det inte bara om intresse och vilja oavsett kön.
-
MEN faktum kvarstår ju helt klart att MÄN är det starkaste könet, fysiskt! All debatt om jämställdhet mellan könen hit och dit är tröttsam tycker jag... När allt kommer omkring är det allt gott att ha en stark karl som säger "Lilla stumpan, jag ska hjälpa dig, detta är inget för ett fruntimmer!" ;D
Ojojoj, den karl som sa så till mej skulle få ett lerigt avtryck från en 42:a i arslet! En som kläcker ur sig en sån kommentar tycker troligen oxå att det finns vissa arbetsuppgifter som "inte är nåt för en karl"; tvätta, städa, byta blöjor o. dyl...
Och jag tycker inte att jämställdhetsdiskussionen är tröttsam, ojämställdheten däremot gör mig trött in i märgen! Gubben och jag har varsitt arbetarklassyrke på heltid, han har visserligen några år mer arbetslivserfarenhet än jag, men jag tjänar 4 000:- mindre än han per månad! Och jag har ändå bra lön för att vara fruntimmer... >:D
För att återgå till ämnet kan jag inte påstå att jag led av att ha en minigård och vara ensamstående morsa, fast det störde mig att jag inte hann med så mycket som jag ville. Byta däck hann jag dock alltid med, ibland till och med i tid!
-
Jag gör lite småfix själv, är inte så duktig men läraktig:)
-
Här är en till
jag fixar de mesta av de jag vill ha gjort ...med olika resultat kan jag tillägga.
Just för jag tycker de roligt eller nödvändigt,eller för dyrt att leja för.
men visst de mycke som jag inte KAN göra men jag kan lära mej.
Både pappa å min gubbe lär gärna ut faast efter dom förklarat tillräckligt många gånger å jag fortfarande inte fattar blir dom en smula frostiga*S*
å här i familjen gäller
E MAN NOG TOKIG SÅ GÅR DE.....å de e jag
-
Just det lite tokig, envis och tro på sin egen förmåga, så går det mesta....och det är inte könsbundet.
-
när jag just kom ut från gymnasiet så började jag jobba inom snickeribranschen. Det var inte lätt i början och jag lyfte många gånger tyngre än vad som var idiotiskt (dvs, kroppen skrek SLÄPP FÖR HELVETE). På fem månader gick jag från att ha en skolflickas kropp till en gladiator. Allt för att jag trodde att det var det som krävdes, för själva skickarbiten är ju ingen konst för den som är praktiskt lagd. Jag lär få oja mig för min dumdristighet när jag blir gammal.
När jag väg fått lite med erfarenhet av arbetslivet så insåg jag mina manliga kollegor såg mig som kollega för att jag var duktig inte för att jag lyfte som dom. Jag hade bara behövt att visa min kunskap inte mina muskler. Idag säljer jag byggnadsverktyg och har en massa manliga kunder och en del kvinnliga också för den delen. Nästan alla kvinnor jag träffar tror inte att de klarar av att ens arbeta med en skruvdragare. Några få män höjer på ögonbrynet åt att jag som kvinna kan förklara hur en kompressor fungerar. Men de allra flesta män tycker det är jätteroligt att en tjej intresserar sig för "deras" arbete. De är alltså inte förvånade att jag kan utan glada att jag visar intresse. För är inte inte så. De som kallas "mansarbete" är ett arbete få kvinnor är intresserad av. Visar vi kvinnor intresse så kommer männen med glädje lära oss. I dag med alla hjälpmedel som finns för att gör arbetet lättar så är muskelmassa inget man måste räkna med. En man ska lika lite som en kvinna bära ihjäl sig. ;)
-
Här är jag den som snickrar, målar, klättrar på taket, använder alla möjliga verktyg och kommer med konstruktiva lösningar, men så är det jag som har intresset och framför allt är jag intresserad av hur man gör, hur det är tillverkat från början, ja, teknik helt enkelt. Teknik är inte könsbundet varken nu eller i framtiden. Behöver man extra händer eller fötter tar man (läs jag) till det. Kräv din rätt att utvecklas inom detta område, det tillhör "Livet". För hur vore det utan hantverk, trist och alldeles fruktansvärt. Jag samlar på hantverkstekniker, dvs jag lär mig nya tekniker så fort tillfälle och ekonomi tillåter. Målar, renoverar, gör nytt och fixar gammalt, drar inte fast hjulen på bilen men det bara för att jag har intermittent muskelsvaghet i händerna, så jag skulle inte våga köra efter att jag dragit åt muttrarna. Jag skulle vilja pröva på att svetsa, smida, laxa en husstomme (såg en bodstomme på Nääs Bod 2010 efter norsk förlaga med timmer i ca 4x4 tum dimmension). Rejäla doningar. Fixar lika lätt de pilliga jobben, och jobbat med elmontering av armaturer etc...Fram för händiga människor och de övriga att de får öva sig för det är bra kunskaper att ha, så ge plats för alla.
-
jag har byggt,grävt målat, cementerat osv. osv. sen jag var 10 år gammal och är nu snart 19. Nu kanske inte alla hålelr med om att det är så bra för en 10 årig kropp att hålla på att bära på för tunga saker, men jag är glad att jag alltid fått hjälpa till hemam med bygge. Har lärt mig mycket och är ännu frisk och kry ;D Eftersom vi har byggt och gjort nästan allt på gården själva och mamman och brodern knappt vågar göra något så har det alltid varit jag och pappa. Och 2 är bättre än 1 ;) hur som haver kvinno kroppar kan göra mycket dom med! oavsett ålder :D
-
Jag får väl sälla mig till skaran av händiga kvinnor o:)
Jag har renoverat 2 hus innan jag hittade det jag bor i nu, med allt vad det innebär, putsning, fönsterbyte,målning osv. Jag har sen tonåren fått laga mina fordon själv(moped,cykel) och i vuxen ålder när pappa inte hade tid fick jag fixa smågrejor på bilen själv. Nu lever han inte sen 10 månader tillbaka så numera får jag göra allt på bilarna själv. När sambons startmotor havererade för några år sen var det jag som stegade upp på skroten och köpte rätt modell, killen i kassan såg förvånat på mig. Och sen skruvades den på och voila bilen startade. Sambon som då var färsk glodde suspekt på mig. Numera är det sambon som byter däck för liksom attesmatte ligger jag platt i flera dagar efteråt annars. Jag har slitigt hårt i min ungdom,nåt som straffar sig nu. Men jag kan inte ge fan i att fixa med saker och ting ändå. :-[
Så här har vi numera ett bra sammarbete, jag tar hand om bilarna, sambon murar för det kan itne jag,och han är yrkesmurare. Snickrar för vi ihop liksom lagar mat och tvättar. Men föredettan hade tummen mitt i handen, det slutade som andra skrivit i katastrof när vi vid nåt tillfälle var i djuraffären och köpte 2 säckar 15kg hundmat och dåvarande frågar kassören om en säckakärra.
-"Äh det behövs inte,jag tar dem" slänger upp en säck på varje axel och börjar gå, då vrålskrattar hela kön bakom honom så de kiknar. Satan va arg han blev 8)
-
...och hur många män renoverar och fixar INTE på forumet?
Män ska ju kunna allt! De ska snickra, måla, lägga tak und so weiter utan att blinka. Eller..?
-
*hundöra*
-
Jo jag får väl också räkna mig till dessa kvinnor ;)
Men faktum är att jag köpte hus samma dag jag fyllde 20, många blev förvånade men det var ju inte mycket mer jobb än att bo i hyresrätt. Dock blev det en del renoveringar. I början bodde jag i huset med min sambo som gjorde lite mer än han kunde, bland annat lånade han motorsågen av grannen ( ingen frågade om han kunde såga... han var ju man) och lyckades klanta till det så att han bröt av svärdet!! Men att fråga mig som faktiskt kan såga motorsåg skulle aldrig fallit honom in. Blir så fruktansvärt irreterad då grannen knappast hade lånat ut sågen till mig utan att fråga " kan du verkligen såga motorsåg..?"
Blev iaf själv ett tag och skötte om huset, sen träffade jag nästa kille och vi köpte gård ihop. Blev gravid och fick hemska förvärkar som gjorde att jag fick lämna över allt tungt och redigt arbete till min sambo, usch vad det förstörde. Ordningen blev aldrig återställd utan jag lät honom göra allt det tunga och mekaniska ... men nu när jag e själv igen inser jag hur mycket jag egentligen kan och orkar när jag måste. Mest är det ju ren bekvämlighet man låter mannen göra det tunga. För inte fan var han mycket starkare än mig, han var bara envisare ;D
-
Vore roligt med en lista på saker att göra där en snopp används. Själv kommer jag bara på sex och skriva sitt namn i snön med. ;D
Varför skulle inte tjejer kunna göra det mesta som killar kan? Kanske till och med bättre. Alla killar är ju inte likadana och alla tjejer är inte likadana.
Min mamma brukar ofta ta till det här när hon hamnar i situationer där hon förväntas göra saker bara för att hon är kvinna. På möten som enda kvinna ibland ombeds hon ofta att vara sekreterare. Då brukar hon svara "-Visst kan jag vara det, men jag tänker inte skriva med något annat än högerhanden". Det händer att en karl då säger "jag kan nog också skriva..." ;D
Eller på hennes jobb där det oftast är hon som får fylla och tömma diskmaskinen i matrummet. Sitter det några karlar vid bordet och äter då brukar hon hojta "Kolla! Jag kan göra det här utan någon som helst inblandning av mina bröst!". 8)
Kanske nåt att tänka på...
-
HAHAHA tummen upp för din morsa snoken ;D ;D
-
;D ;D Snokens Mamma ;D ;D ;D Klar förebild!
-
eller som min kompis på jobbintevjun;
Arbetsgivaren; jo, vi skulle helst vilja ha en kille som kunde meka och så...
Hon; Jasså, inte visste jag att man mekade med kuken!
-
Hon; Jasså, inte visste jag att man mekade med kuken!
;D Fick hon jobbet?
-
Jag är inte extremt händig men inte helt borta heller. Tyvärr kan min pojkvän ha tendens att vilja övervaka vad jag gör och ge mig instruktioner jag inte bett om vilket leder till att jag antingen slår mig på tummen för att jag blir distraherad eller blir fly förbannad. Jag kunde förstå om jag såg ut att ha det svårt, men inte när jag bara lugnt står och skruvar i en spik och får instruktioner 'vrid på skruvmejseln'... Nähä, jag trodde jag skulle sticka in den i örat liksom. Men han är oftast helt fantastiskt och mina utbrott har väl gjort att han backat lite nu på senare tid...
-
eller som min kompis på jobbintevjun;
Arbetsgivaren; jo, vi skulle helst vilja ha en kille som kunde meka och så...
Hon; Jasså, inte visste jag att man mekade med kuken!
Ha ha ha ha!!! Helt underbart!!! ;D ;D ;D
/Sara
-
Jag kunde förstå om jag såg ut att ha det svårt, men inte när jag bara lugnt står och skruvar i en spik och får instruktioner 'vrid på skruvmejseln'...
Halaj!
Undrar om ni inte skulle behöva lite instruktioner båda två… ;D
//T
-
Halaj!
Undrar om ni inte skulle behöva lite instruktioner båda två… ;D
//T
;D
-
Halaj!
Undrar om ni inte skulle behöva lite instruktioner båda två… ;D
//T
Jag menade skruva i en skruv...
-
Jag menade skruva i en skruv...
Nästan så att man misstänkte det ;D
-
Nästan så att man misstänkte det ;D
Det kan bli så när man smyger hit på jobbet och skriver fort... ;)
-
Skriv hemma istället i lugn och ro så slipper du snegla över axeln och samvetet är rent. o:) (vänligt "sagt" :D)
-
"Egen dräng är bästa dräng "
Jag har alltid levt efter principen att allt går om man bara vill .
'O det funkar ...sitter man o grunnar på problemet så kommer lösningen tillslut .
Det är inte manhaftigt det är sexigt med kvinnor som KAN o inte är våp !
-
"Egen dräng är bästa dräng "
Och nu sitter jag och funderar på om jag ska skriva vad man egentligen säger... Ska jag, ska jag inte... Tycker folk att jag är en jävla besserwisser eller...??
Äh, va fan...
Man säger "Själv är bästa dräng"... ;)
Och jag håller med! Allt går! Med mycket vilja, lite våld och en gnutta vaselin (och silvertejp!) så kan man utföra mirakel! ;D
/Sara
-
å vulktejp ;D den går till de mesta
å spenförband ;D
-
Jag renoverar inte själv som i betydelsen ensam (har sambo).
Men när jag renoverar, eller meckar med något, så gör jag det helst själv.
Min sambo skulle mer än gärna stå brevid och tala om precis hur man "borde göra" men då skulle han åka ut med skruvmejseln före. Jag får tokspel när han ska komma och mästra. Jag gör hellre fel och gör om i så fall.
Vi jobbar tillsammans ibland (tex målar om huset) men då försöker vi (jag) dela upp det så att han är typ på en sida huset och jag på en annan.
-
jag gör det med hjälp av pojkvännen.
-
Nu finns det ljuddämparpasta också, fixade ljuddämparen härom dagen. Hålet var dock så stort så jag fick använda aluminiumnät för att få ihop det.
Gubben undrade om det där verkligen skulle gå. Självklart sa jag ( jag ljög, ingen tidigare erfarenhet) jag köper då inte ett nytt system till den här gambilen.
Hälsningar från torpet
-
wow - vilken fundering - har aldrig haft intrycket av att det fanns en skillnad mellan män och mig vid bygget. Inte ens en fysisk skillnad.
Tidigare höll jag själv på med både rivning/bygget och odling/avverkning, numera finns det en man i livet som kommer att hjälpa till med både och vid det nya huset (köpt förra veckan), men helt klart är det jag som utför det mesta. Och kan för den delen.
Gärna, jag tycker om att jobba kroppslig, komma på lösningar och lära sig från yrkesfolk.
Tycker kanske för mycket om att riva...även trädbeskärning blir lite väl utförlig...om det är kvinnlig, då är det den enda skillnaden jag känner till...
-
Jag jobbar rätt mycket med huset. Gör mitt bästa och tycker att det duger.
-
Jag skulle ha målat idag, men jag fick inte av locket från färgburken... :-[
Får snällt vänta tills maken kommer hem imorgon så får vi se om han lyckas.
-
Jag renoverar o gör det mesta själv. Får arbetsleda min sambo... när han är hemma, jobbar borta mycket - är lite "kontorstypen"... :-[ ::) Lärt av min gamle far som är snickare :D och som fö ff är med här ofta som tur är också för vi har höjt/byggt på torpet o gjort allt nytt med tak o allt.
Ska nu mura upp nytt för ny vedspis o tar även hjälp ibland här på forumet o byggahus mm :D. Men sen ger jag mig på det. Är roligt och är nog lite manlig i göranden :-[ enligt en del men det får vara deras problem.
ÄR himla krävande o jobbigt ofta men bättre att göra än att inte göra nåt. Vill ta tag i saker o få nåt gjort.
-
Man behöver inte vara okvinnlig i sej själv eller sitt utseende när man bygger -målar osv osv .
Jag går oftast nästan naken när jag arbetar *S*
En bikiniöverdel + pyttesmå jeansshorts -släng på ett ballt bälte och utstyrseln är komplett (sommartid iaf ) o många huven vrids när dom ser en jobba klädd så *asg*
Nu på hösten har jag tighta kläder i svart o massa döskallar på mm mm ;D
-
Huvudsaken att man har på sig det som behövs, bältet ;) Det ska vara praktiskt. :D
Lättare tvätta av huden än målarfläckar på kläder, alternativt ha på helkoppsoverall i papper/bomullsfiber sk engångs men man kan ha dem längre...
-
Jag skulle ha målat idag, men jag fick inte av locket från färgburken... :-[
Fick du inte med en burköppnare när ni köpte färgen?
-
Fick du inte med en burköppnare när ni köpte färgen?
Burken var inte helt ny, den har varit öppnad några ggr. Hade en sån där grej som ser ut som en stor skruvmejsel (fast bredare fram) och bände och bände men locket rörde sig inte ur fläcken.
Tror inte vi fick med någon speciell burköppnare.
-
Jättekul att läsa om fler kvinnor som bygger själva. Här på gården, där jag bott i ett halvår(men hjälpt till när jag varit här) och min syster de senaste åtta åren, har vi nästan aldrig en man till hjälp. Tar bara in hjälp till de mest komplicerade vattenledningarna och el-arbeten, vilket jag inte skulle låta nån man göra utan ett certifikat. Det är syrran, jag och mamma som jobbar här, och vi gör allt. Även sånt vi inte får göra. ;) Well, less said about that, the better.
Det här året har vi bland annat byggt ett engelskt växthus av tegelsten och träreglar(från scratch, inget av de där färdigköpta). Gräva, gjuta grund, mura, snickra, och eftersom vi är av den envisa och enkla sorten är det mesta gjort för hand. Elektrisk skruvdragare är det enda powertool vi har, annars är det handkraften som gäller. Mina blåsor och valkar intygar det. :) Gillar inte grävning så mycket(har haft grävjobb att göra varje helg den här månaden. PUST!), det finns så mycket rötter och sten här. Veden däremot är min favoritsyssla. Hugga, stapla, köra in i vedboden och stapla igen. Mitt eget hus är den lilla gäststugan på gården, som var ett isolerat skal bara, men i det lilla utrummet på ca 20 kvadrat har jag byggt skafferi och garderober, satt upp skiljeväggar och byggt möbler. Tur att jag alltid bott i ettor, annars skulle jag väl få cellskräck, men jag trivs på små ytor. En utmaning är att leva utan rinnande vatten inomhus, men jag har nära till badhuset. Det är ett helt annat liv än när jag bodde i lägenhet, men ett härligt liv där teve och dator tar upp så mycket mindre tid, och utelivet är större. Att en kvinna skulle vara mindre kvinnlig bara för att hon byter däck på bilen eller bygger ett pumphus tycker jag låter oerhört konstigt. Om definitionen för kvinnlig betyder svag, hjälplös och våpig så låter det hemskt ålderdomligt och fördomsfullt, och det är ingenting jag ställer upp på. En kvinna som klarar av saker själv får självförtroende och ett lugn, och det är inte alls okvinnligt i min mening, snarare dödscoolt. All ära till alla coola kvinnor därute som inte tar nån skit, utan tar tag i skitgörat själva.
-
Vad härligt liv ni verkar ha på er gård Längtarhem! Fast nog vore det ju kul med ett fruntimmer som bygger pumphus med pumps på ;D
-
hahahaha. Det borde vara självskrivet! Liksom att rensa stuprör i stuprörsjeans.
Hm, synd att jag inte kan gå i nåt som har mer än en centimeters-klack utan att trilla omkull. Får övertala syrran. :)
-
här är en till som gärna fixar själv här hemma. Kompisarna har slutat förvåna sig, sambon har nämligen ett eget företag där han snickrar, murar, kaklar etc - men här hemma är det jag (med konsulthjälp av min far) som snickrar, murar och kaklar!
Och det är skitkul!!!
Har grävt ut drygt 60 kvm stall, isolerat, lagt golvvärmeslangar, gjutit, byggt upp innerväggar i leca och förra helgen spikades tak på den lilla förstukvisten.
I och för sig är jag alltid lite väl optimistisk vad gäller tiden...trodde det skulle kunna vara helt klart i höstas redan, men men...
I år vill jag bygga ett växthus oxå...
-
Jag snickrar, tapetserar och lägger golv själv utan problem. Är uppvuxen med hammare i näven och har föräldrar som är duktiga på att renovera, bygga och dona så för mig är det naturligt att göra sådant och då använda de verktyg och maskiner som behövs. Köra traktor gör jag också och vänder hö, kör in ved osv. Vedkap och vedklyv är heller inga problem
Gjuta plattor och mura överlåter jag med varm hand till maken, då det är så sa*ans tungt och min rygg för dålig för att hålla för dylika eskapader :-X
Han är också den som har störst kunskaper i att meka, men jag klarar av basskruvning och gärna hjälper till och assisterar ;D
-
Ibland har jag upplevt att jag fått orättvist mycket beröm på grund av mitt kön. Visst, det är ju kul med beröm och bekräftelse, men på samma sätt som jag tycker det är onödigt att en man ska ha en himla massa beröm för att han kanske tar halva föräldraledigheten så tycker jag det är fel om folk blir så HIMLA imponerade över att jag t.ex. ensam bytt golvbjälklag i köket. Skulle så gärna vilja komma bort från dendär könsuppdelningen.
En gång när jag hade byggd min vedeldade keramikugn (4,3 ton eldfast sten) och höll på o gjöt plintar till taket över så blev det för lite betong. Det saknades betong till typ 1/3 plinthål (typiskt). För att göra det enkelt ville jag inte blanda egen betong till sista lilla biten utan körde till bygghandeln för att köpa en säck färdigbetong. Gubb-expediten såg lite fundersam ut, sen frågade han "Vet du vad det ska vara till?" ( >:()
-
Renoverar och fixar - check.
Kommer från en lång radda självständiga kvinnor. (Även om vissa kvinnors tekniker och uppfinningsrikedom kan ifrågasättas. Som exempelvis att avfetta bilen med lacknafta eller sätta upp tavlor med tuggummi :-[ )
Dock är jag väl inte så jätteteknisk när det gäller just snickeri, har inte så mycket praktisk kunskap så en hel del skulle väl kännas bättre om det fanns någon som inspekterade och kom med tips och glada tillrop första gången ::)
(Typ som ta upp altandörr - inte svårt men har lite fobi för det iaf, aldrig gjort och aldrig sett någon göra det heller. Eller att byta vindskivor... Fast där är det säkert mer min höjdskräck som hindrar mig.) Är ju inte på något vis hjälplös, bara för att man vågar be om hjälp heller (:)
Men just tapetsering, målning, lägga golv, kakla, mura och gjuta är ingenting jag räds.
Inte för den sakens skull hugga ved, byta däck och sånt heller o:)
Sommarens projekt blir att riva en matkällare och gräva och gjuta ny trappa ner till nämnda källare. Och det som stod ovan, om det inte löser sig med hjälp så får jag ta mig i kragen och görat det själv :)
-
Jag är rätt händig och teknisk och gör en hel del själv. Men det jag känner är just det där att man inte har vana att pyssla med alla verktyg och att jag saknar kunskap ibland. Detta gör att det mesta tar så lång tid så man hinner tröttna. *suck*
-
Samma här, tröttnar fort då jag ser hur fort det går för maken.
-
Samma här, tröttnar fort då jag ser hur fort det går för maken.
;D ;D ;D
Ursäkta... jag har inte sovit nåt inatt.. 'kan inte sluta skratta åt formuleringen'
TACK för ett skönt morrongarv! :-*
-
Här är en till som renoverar en del.
Har en underbar man med far och bror som är snickare så han har aldrig behövt göra något liknande.
Själv har jag alltid mekat med en far som är mekaniker och en farfar som jag alltid snickrat med.
Tog själv tag i renoveringen av vår föredetta lägenhet.
Blev till att riva ut köket, spakla och måla väggar, haka ner gamalt kakel.
Ja manen hjälper till med på puchning och instruktioner in i minsta detalj.
Golvet la jag in själv, skulle även satt in köket själv men efter kakelhugande satte förlossningen igång förtidigt.
Däck byte klarar jag utan problem själv men då på pappas jobb som har lyft och muttermaskin.
Väljer helst den enklase vägen och allt som oftast tar pappa däck bytet i samband med servicen.
Här tog jag lite hjälp av svärfar för att fixa boxarna i stallet.
Han ska även få hjälpa till med annat då gubben inte är så passande till sånt.
Men han är stor lång och vältränad.
Så snö skottning, vedhugning och allt bärande av foder och saker lämnar jag över på honom.
Har en mor som slets ut allt för tidigt och har känningar av att kanske hamna där om jag inte är försiktig.
Så jag kan det mest och vet att om jag behöver kan jag klara av allt,har provat.
Men nu nyttjar jag min starka andra hand.
-
Jag har nyligen erfarit hur extremt lite folk tror att man kan bara för att man är tjej. Vi håller på att renovera vårt kök totalt (fönster, golv, tak, och vi bygger köksinredningen själva - TILLSAMMANS!), och jag hade en rörmokare här som skulle ordna med diskbänken. Han kom inte åt helt och helt, så då tog jag fram skruvdragaren och skruvade fort loss en bräd som var i vägen. Då utbrister han "Oj, du skulle ju kunna bli snickare du!". Jag tror knappast att han skulle ha sagt det, om det var min man som gjordt det samma. Väldigt irriterande. >:(
Det samma gäller kommentarer från släkt och vänner som ser vårt kök och ger min man en massa beröm för hur bra han har snickrat. Ingen som har sagt till mig att jag gjort ett bra jobb, fastän jag byggt exakt lika mycket som honom. När vi försiktigt påpekar att det är VI som byggt köket TILLSAMMANS så ler de lite överseende, ungefär som att de tänker "ja,ja, du har säklert också hjälpt till Malin".
Jag vet inte hur många gånger under hösten vi hört denna typen av felriktade kommentarer angående vår renovering....
Så, svaret på frågan är: Ja, det finns många fler tjejer som renoverar och fixar ;)
-
Jag har nyligen erfarit hur extremt lite folk tror att man kan bara för att man är tjej. Vi håller på att renovera vårt kök totalt (fönster, golv, tak, och vi bygger köksinredningen själva - TILLSAMMANS!), och jag hade en rörmokare här som skulle ordna med diskbänken. Han kom inte åt helt och helt, så då tog jag fram skruvdragaren och skruvade fort loss en bräd som var i vägen. Då utbrister han "Oj, du skulle ju kunna bli snickare du!". Jag tror knappast att han skulle ha sagt det, om det var min man som gjordt det samma. Väldigt irriterande. >:(
Det samma gäller kommentarer från släkt och vänner som ser vårt kök och ger min man en massa beröm för hur bra han har snickrat. Ingen som har sagt till mig att jag gjort ett bra jobb, fastän jag byggt exakt lika mycket som honom. När vi försiktigt påpekar att det är VI som byggt köket TILLSAMMANS så ler de lite överseende, ungefär som att de tänker "ja,ja, du har säklert också hjälpt till Malin".
Jag vet inte hur många gånger under hösten vi hört denna typen av felriktade kommentarer angående vår renovering....
Så, svaret på frågan är: Ja, det finns många fler tjejer som renoverar och fixar ;)
Men GAAAH!!! Jag skulle bli skogstokig av sån nedvärderande behandling!!! >:( Men eftersom jag inte har nån karl i huset så vet alla att jag kan. Växte upp med en hammare i näven (bokstavligt talat, jag satt och spikade spik med pappa i "garaget" när jag var liten, dockor var ju skittråkigt ;) ), och har alltid fixat själv. Däremot måste jag ju erkänna att det ibland skulle vara jäkligt praktiskt med en sambo, eller hustomte av nåt slag. (Dräng kanske?? ;) ) Det är så jävla bängligt att försöka bära byggskivor ensam... ::)
/Sara
-
när vi sålde vår lägenhet frågade mäklaren min man massor om bygge o sånt gjorde köparen oxå. Han bara skakade på huvudet o sa fråga henne det är hon som kan sånt här.
Samma sak när folk är nyfikna om vår bil, han vet inte ett jota men alla vänder sig till honom o han bara skakar på huvudet o tittar på mig o suckar o säger samma sak som han sagt miljoner gånger.
Jag kan inget om sånt det är min fru som vet bäst.
Fast jag känner hellre att de kan fråga o min man kan förklara att det är jag som har koll på läget.
Så får de känna skammen att det tagit förgivet att det va han.
-
Himla pepp att höra om all händiga kvinnor. :)
jag hade nog varit mycket duktigare på snickeri om jag varit man.
Minns min avundsjuka som barn då min (pojk-)kusin fick en verktygslåda i sexårspresent. Och när jag i högstadiet valde träslöjd som enda tjej i klassen ringde rektorn upp mig och övertygade mig om att jag skulle få mycket roligare på syslöjden. (trodde väl att jag skulle bli mobbad bland alla killarna...?)
Tog tag i saker och ting mycket mer som singel, nu när jag är sambo är det lätt att överlåta saker och ting på honom.
Jag och min sambo har ändå byggt lika mycket på huset i slutändan, och det är få saker som han kunnat göra som inte jag har kunnat, och då handlar det ofta om att han har lättare att samarbeta med andra män än vad jag har. Om det hade vart kvinnorna i vår bekantskapskrets som kunnat snickeri hade jag nog ägnat mer tid åt att diskutera bygge. (för ja, jag har på ngt konstigt vis lättare för att kommunicera med kvinnor än med män, känner mig tryggare med kvinnor och upplever att de lyssnar mer på mig)
Nu är jag höggravid försöker jag undvika tungt arbete och det är oerhört frustrerande, när det är så mycket som behöver göras. Fast jag vete fan om det inte är jobbigare att diska än att stapla ved...
-
När det inte går åt helvete då brukar jag vara himla nöjd med mig själv.Vad jag nu sysslar med..
/majsan
-
Det man gör själv blir som det var tänkt! Men jag håller med, som sambo överlåter man en del grejor. Det gör nog killar i ännu större utsträckning, min sambo verkar ha glömt hur man diskar, dammar, tvättar och lagar mat. Men han verkar inte veta hur man klyver, staplar och kör hem ved heller, eller att man måste elda varje dag. :o
-
Och när jag i högstadiet valde träslöjd som enda tjej i klassen ringde rektorn upp mig och övertygade mig om att jag skulle få mycket roligare på syslöjden.
Va? På riktigt? :o låter ju som om du gick skolan på 50-talet :-\
-
fixar det mesta!el,rörmokeri och tak gör jag inte
och inte meka bil.
-
Renoverar ett hus själv, grejar med bilen själv och allt annat med. Det man inte kan får man fråga om eller läsa sig fram till. Man föds inte med en viss kunskap, allt handlar om intresse och engagemang.
Är totalt noll intresserad av att byta blöjor på småbarn men fixar ett avgassystemsbyte på bilen på nolltid. ;)
Vad jag menar är alltså att bara för att jag är tjej är jag inte född med kunskapen om att ta hand om barn, städa, tvätta,laga mat osv. Sånt tycker jag är skittråkigt...
-
Hade helst valt gravid i v.26 att inte ta mig upp på taket o byta en trasig takpanna.
Men med en gubbe med svindel o livrädd för vattenskada så får jag nog ta o göra det ändå.
Ingen har ju tid inte ens jag
-
jag snickarar lite väggar osså. men är helt nybörjare och det blir bara bättre och bättre. Kapar och klyver ved själv förra året var det 43 kubik. Målar nåt plåttak och fönster. Lagar nåt enkelt på bilen, gräsklipparn eller motorsågen. Det som är synd är att man inte har verktyg och sånt som behövs. Lite har jag men för lite.
-
Igår tog jag mig upp på taket för att kolla hur det skulle funka och gick gjorde det ju men man ska nog ha någon som håller stegen för den står nästan rakt upp.
Va bara mindre än 174 av pannan som va trasig och det va ju bra, men därimot måste alla pannor bytas har losnat flisor från de flesta.
-
Igår tog jag mig upp på taket för att kolla hur det skulle funka och gick gjorde det ju men man ska nog ha någon som håller stegen för den står nästan rakt upp.
Va bara mindre än 174 av pannan som va trasig och det va ju bra, men därimot måste alla pannor bytas har losnat flisor från de flesta.
Det är inte nödvändigt att byta pannor bara för att det lossnat flisor. Så länge det inte är hål fungerar pannan.
-
Det är inte nödvändigt att byta pannor bara för att det lossnat flisor. Så länge det inte är hål fungerar pannan.
I detta fall är det nödvändigt, är glad att paper hållit tät men i sommar ställer svärfar upp o hjälper oss lägga plåt tak.
Ska bli sååå skönt, så maschar det med resten av byggnaderna oxå.
-
Va? På riktigt? :o låter ju som om du gick skolan på 50-talet :-\
Eller hur??!! året var 1992, som tur är tror jag det har hänt en del på den fronten sen dess.
-
Tjohooo! vilka härliga trådar man kan "snubbla över" ibland!
Äntligen har det bekräftats att såna "som Ni" finns! Jo.. jag Vet att det finns många "som Ni"..
Kanske får jag på tafsen av några, - men jag tycker att Ni är som vinster i ett av livets lotterier..
Inte för att jag Inte "kan själv".. utan för värdet av att dela..
-
Eller hur??!! året var 1992, som tur är tror jag det har hänt en del på den fronten sen dess.
Jag gick i högstadiet i samma veva som du, och vi var faktiskt två stycken tjejer som valde träslöjd. ;) Men det var ingen som försökte övertala oss att byta till syslöjden... ;D
Jag blev dock fruktansvärt besviken på läraren när jag efter att i nian ha gjort en skitsnygg, välgjord, vacker "one of a kind"-kniv, bara fick en trea i slutbetyg. (Hela slutbetyget avgjordes av kniven man gjorde i nian.) Att jag hade hjälpt en massa killar med allt kvalitets-pill (flätning av läderremmar och skomakarsömmen till knivslidan och sånt), det hade han tydligen inte lagt märke till... >:(
Jag åkte hem, drämde kniven i snickarbänken framför pappa (som har varit finsnickar-lärare och möbelsnickare) och väste fram "Sätt ett betyg från ett till fem på den här!". Efter en stunds pillande och granskande så blev det 4,5. Okej att han var lite jävig i sin bedömning, men det är en väldigt välgjord kniv. Jag är banne mig fortfarande bitter över det där betyget... ::) Problemet var nog att jag inte gjorde en kniv i masurbjörk och horn, utan i diverse ädelträer som körsbär, bubinga och jakaranda. Förmodligen tyckte inte min träslöjdslärare att en kniv skulle se ut så... >:(
Nåja, nog om det... ;)
/Sara
-
På tal om udda material så gjorde jag min kniv i plexiglas i nian...
Fick nog en femma i slöjd vill jag minnas. Ganska orättvist, bara för att du hade en lärare som var bokstavstroende traditionalist...
-
På tal om udda material så gjorde jag min kniv i plexiglas i nian...
Fick nog en femma i slöjd vill jag minnas. Ganska orättvist, bara för att du hade en lärare som var bokstavstroende traditionalist...
Jamen precis... Jag var den enda som gjorde nåt "eget" och använde min fantasi för att göra en kniv som inte såg ut som alla andra. Och jag var den enda som fick en trea tror jag... >:( Alla andra gjorde masur/horn-knivar och dom fick fyror och femmor, trots att tex deras skomakarsömmar var sneda och vinda och kniven inte "klickade" i slidan. ::)
Ha! Cool kniv! :D Jäkligt tålig oxå kan jag tänka mig! ;D
/Sara
-
Tjohooo! vilka härliga trådar man kan "snubbla över" ibland!
Äntligen har det bekräftats att såna "som Ni" finns! Jo.. jag Vet att det finns många "som Ni"..
Kanske får jag på tafsen av några, - men jag tycker att Ni är som vinster i ett av livets lotterier..
Inte för att jag Inte "kan själv".. utan för värdet av att dela..
Jodå ! Vi finns ...sveriges valkyrier *s'
"Vill man ha något gjort så får man göra det själv" ;D
-
Jodå ! Vi finns ...sveriges valkyrier *s'
"Vill man ha något gjort så får man göra det själv" ;D
He he, ja nog kan vi själv allt... En av dom första "meningar" jag lärde mig säga när jag var liten var "Jajja kan själv!" ;D "Jajja" var alltså "Sara"... Jag hade inte ens lärt mig säga mitt eget namn rent än... ;)
Och tjurigheten har INTE minskat över åren! ;D
/Sara
-
Jodå ! Vi finns ...sveriges valkyrier *s'
Oj ! .. Jag hoppas att inte alla av er har den självbilden..
Isf backar jag med "lotteridelen" i mitt inlägg..
-
Angående skolsløjd så fick jag en tvåa i sysløjd i sjuan och blev lite sur før det. Bytte till træsløjd och fick fyror. I nian snickrade jag en låda med lock att ha hundens prylar i. På locket skrev jag mitt valspråk "Seek inner beauty", vovven hette Beauty. En vovve med massvis med inre skønhet men som inte døg i utstællningsdommarens øgon.
Før tjugo år sedan så var jag med och byggde ett ekologiskt hus i Skattungbyn, det var en fortsættning på den vanliga Skattungbykursen. Jag minns grundprinsiperna, som att ett hus precis som oss måste ha det torrt om huvudet och føtterna, grund och tak, men mycket har jag sækert glømt.
Før snart tjugo år sedan så hyrde jag ett hus med vackra fønster som behøvde gøras något åt. Dom var smårutiga och dubbelkopplade. Mot hyresavdrag så stod jag varje ledig stund och skrapade, kittade och målade. Det ær inte så svårt utan mest tålamodsprøvande då det ær så många fønster.
Ganksa mycket spacklande, målande och tapetserande har det blivit genom årens lopp men jag har aldrig byggt minsta lilla bod på egen hand. Skulle kanske satsa på att bygga ett utedass? Det ær bra att ha ibland.
-
Efter som jag är ensam så har jag inget val (antingen gjör jag "jobbet" eller så blir det inte fixat).
Jag rör inte el eller vatten och sånt som kan förstöra huset. Tack vare internet så vågar jag fixa mer själv efter som jag kan bolla ideér med andra.
-
Jag fixar det som behöver göras på egen hand; enklare renovering, däckbyten, möbelbygge (om det jag vill ha inte finns i möbelvaruhusen el loppis) fönsterkittning med efterföljande målning mm mm Brukar resonera så att allt jag behöver kunna (nästan), kan jag eller så ser jag till att lära mig, men det har blivit så självklart att vill jag ha något gjort så MÅSTE jag göra det själv, så det är inget jag slår mig för bröstet/brösten över o tänker att "Wow, vad jag kan!"
Har dock, vid snart 43, insett att det är ju så fruktansvärt TRIST att alltid tvingas klara allt själv! (och att jag faktiskt ibland är för kort, för klen, för ointresserad av bilar) Det skulle vara så skönt att ha någon att be om hjälp med att tex bära in veden (så lagar jag maten under tiden) eller be någon annan byta däck på bilen (så hinner jag baka något) osv
Överhuvudtaget ha någon att dela allt det där som behöver göras med
Feminister får väl slita sitt hår, men jag är jäkligt trött på att vara "man"! Olyckligtvis har jag hitintills oftast dragit till mig killar som inte har den där instinktiva viljan att hjälpa, utan tvärtom givit mig en dunk i ryggen och ett "Det där klarar du så bra själv"
Så: VAR ÄR ALLA RIDDARE???
-
VAR ÄR ALLA RIDDARE???
Dom förlorade tornerspelet mot feminismen... ;)
-
Jag fixar "allt" själv. Hur resultatet sen blir är en annan sak. Jag hugger ved, lagar taket, gräver i trädgården, lagar cykelväxlarna, handlar bökiga grejor och slänger bort lika bökiga grejor (tyvärr utan hjälp av bil >:( Justerar takantennen, lagar fönstret, lagar kaklet, köper varmvattenberedare och värmepump, målar fönstren, hugger ned en gran (jobbigt att få ned granen och upp stubben, usch), lyfter akvarier ... förutom allt annat som har med mera personliga nödvändiga saker att göra.
Skulle fixarförmågan ha något med de manliga generna att göra? Nej tror inte det. Det är helt och hållet personliga egenskaper det hänger på. Antingen tar man tag i saker eller inte. Min mormor kunde inte byta en glödlampa, morfar var snickare och uppfinnare. Kunde lika gärna ha varit tvärtom.
Har dock, vid snart 43, insett att det är ju så fruktansvärt TRIST att alltid tvingas klara allt själv!
Ja med DET är ju en annan sak! Det är jättetrist såklart. Själv är jag änka och visst saknar jag diskussionerna om vilken målarfärg som kunde vara bäst. Men nu har vi ju nätet och alla fina forum med en massa trevliga och hjälpsamma människor som kan saker och ting!
(och att jag faktiskt ibland är för kort, för klen, för ointresserad av bilar) Det skulle vara så skönt att ha någon att be om hjälp med att tex bära in veden (så lagar jag maten under tiden)
Ja det förståss. Ibland finns faktiskt inte dom fysiska förutsättningarna. Och inte blir vi yngre heller :-\ Bilen har hamnat på bilmuseum istället.
utan tvärtom givit mig en dunk i ryggen och ett "Det där klarar du så bra själv"
Så: VAR ÄR ALLA RIDDARE???
Usch nej, dom tror jag var ganska osjälvständiga och allmänt självcentrerade adliga, med egna tjänare så snart de skall göra något. Knapparna syddes ju på på den sida som tjänaren kommer åt att knäppa. Inte nån typ som jag dras till ;)
(Skojar bara, alltid trevligt med kavaljerer)
-
Jag har man men vi gör nog lika mycket men.... Jag byter inte däck på bilen fast jag vet ju hur man ska göra om det är något. :-)
Det är underbart när barnen kommer och säger mamma kan du laga det här.
Eller när någon ringer och min man är inne med barnen och jag är ute och klyver ved. :-D
Ingen borde reagera. Vi har alltid varit så här men reaktioner blir det allt. :-) Hoppas att barnen får det så här med. :-)
-
Vad glad och inspirerad jag blir av att läsa här!
Tack för att ni delar med er av tankar och erfarenheter.