Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Uppfostran, utbildning & träning => Ämnet startat av: ontheroad skrivet 13 jul-10 kl 17:45
-
Hej!
Jag har en schäfer hund en hona. Hon är inte så jätte lydig. Hur gör man för att få min hund att lyda bättre? Några tips eller erfarenheter? Hon är ca 6 år gammla. Kan det vara för sent att lära henne saker? Har bara hört det gammla ord språket ''lär inte gammla hundar sitta''. Har ju min uppfattning om vad det betyder :P
Tack på förhand :)
-
Hundar blir aldrig för gamla för att lära, men det kan vara svårare i början av träningen att få en äldre hund att förstå att det är träning på gång, och att det är kul. Nu har du ju en schäfer, och hundar av vallhundstyp är ju generellt sett lätta att få att tycka om träning.
Det finns många bra böcker om hur man delar in olika kommandon i mindre delar, och lär hunden dem. Själv gillar jag klickerträning, och har köpt många av mina böcker från www.canis.se (http://www.canis.se), de har en trevlig träningsfilosofi tycker jag. Tanken är att hunden ska tänka ganska mycket själv, och inte få så mycket hjälp. Man trycker tex aldrig hunden på rumpan för att få den att sitta. De har en del artiklar som man kan läsa gratis. Börja gärna där.
Lycka till!
-
Det viktigaste är att hunden vet sin plats i flocken, dvs att den inte är ledare och får bestämma och ta initiativen till allt. Blir du själv en bättre flockledare med allt vad det innebär, kommer du redan där få en "lydigare" hund. Men det är hårt jobb, hunden vill ha en fungerande flock och tycker den inte att du lyckas som ledare för den = ansvarar för medlemmarnas överlevnad och välbefinnande, kommer den att ta över rollen. Det är tufft för både hund och människa att vara ledare hela tiden, men det är du som valt att skaffa hund. Hunden har inte valt att komma till dig.
Åldern har ingen betydelse för träning när det gäller lydnad, vill man börja träna mer fysiska grejer så ska man förstås ha klart för sig att hunden är frisk och inte lider av några ålderskrämpor i lederna osv.
Jag tror att alla hundar gillar träning och att vara sin flockledare till lags, om det görs på ett lätt och roligt sätt! Tycker inte hunden om träningen så gör du förmodligen fel; kanske för allvarligt, går för fort fram och har för höga mål. Tänk på att man inte kan läsa förrän man lärt sig alfabetet bokstav för bokstav!
Klickerträning är ju ett jättebra alternativ som redan föreslagits.
Lycka till!
-
Jag uppfattar det som att TS vill ha en mera allmänt lydig hund snarare än att hon vill ha en momenttränad hund. I sådant fall skulle jag vilja säga att det är TS själv som ska träna, inte hunden. :)
Ditt sätt att agera är det som styr hunden.
Några tips:
- Beröm/belöna hunden när den gör rätt! Belöning kan vara att få leka med dig, en godis eller vad som helst som hunden tycker om.
- Mena det du säger/var ärlig - Hela kroppen ska signalera budskapet. Är du arg, våga vara ordentligt arg(utan att för den skull bli fysisk med hunden) Är du glad, var glad med hela kroppen.
- Var konsekvent. En sak som är förbjudet idag blir inte tillåtet imorgon.
- Kontakta din närmaste brukshundklubb och be om hjälp om det känns svårt att lösa på egen hand.
-
Några tips:
- Beröm/belöna hunden när den gör rätt! Belöning kan vara att få leka med dig, en godis eller vad som helst som hunden tycker om.
Positiv förstärkning har funkat väldigt bra på min hund, som var 5 år när jag tog över honom. Det ska alltid vara kul att träna med matte eller husse. Beröm översvallande när ni börjar träna en ny grej. Och se till att träningen alltid slutar med att din hund lyckas och får beröm.
-
Det skall vara kul att lyda och förstå vad människan vill.
Börja med kontakt träning. Dvs hunden skall titta på dig när du säger nått till den.
Sen börjar du med de enkla kommandona. Alla komandon skall ges tillsammans med en handrörelse.
Glömm inte att det skall vara kul och med massor av belönungar/beröm
-
Böcker är bra, det finns mängder av dem, men praktisk träning i grupp med tränare är också bra. Brukshundsklubben har hundägarutbildningar i allmänlydnad med utbildade instruktörer, inte bara för valpar. De handlar om positiv förstärkning också, sen finns det ju annat, mer än tävlingslydnad och bruks man kan fortsätta med om man blir biten ;)
Här kan du hitta en klubb och läsa mer: http://www.brukshundklubben.se/templates/ClubSearch.aspx?id=773&epslanguage=EN (http://www.brukshundklubben.se/templates/ClubSearch.aspx?id=773&epslanguage=EN)
Finns schäferhundklubben också, men vi har sällan organiserade kurser utan tränar självständigt men tillsammans.
Gamla hundar lär sig också, kanske tar lite längre tid än för en valp, men det är ju ointressant! Dessutom har man KUL tillsammans med hunden under tiden! Lycka till!
-
Jag tackar för alla svar :) Det som är med denna hund är att hon är en omplaceringshund..... Det verkar som att mycket våld har kommit med i bilden.... Jag försöker därför ha en bestämd ton och inte använda den fysiska delen..... Hon har varit med om mycket... Det är ju ganska så lätt att man gör samma sak som den andre har gjort och hon går emot en helt. Annars är hon världens snällaste hund. Bet mej en gång.. Men det var inte meningen från hennes sida. Ska prova lite av dom här olika sakerna. Jag har provat ge henne godis en gång. Men hon vill inte ha. Då får man ge henne något annat. Glädje och beröm:) Det tror jag skulle funka bäst. :)
Men hur får man henne att sluta dra i kopplet? Jag har ofta ont i ryggen och klarar alltid inte av att gå med henne. Det är för det mesta någon annan som jag känner som får gå med henne. Tycker att det är synd. Men så länge hon drar så mycket så kan jag inte gå med henne. :( Någon som vet ett bra tips. Det känns viktigt för mig att kunna gå med min egna hund utan problem.
-
Jag har provat med att låta en slinga av kopplet hänga ner och liksom gunga mot bröstet.
Det har i en del fall hjälpt till att bromsa hunden..
Läs även länken där det finns lite andra råd.
http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/3510 (http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/3510)
-
Men hur får man henne att sluta dra i kopplet? Jag har ofta ont i ryggen och klarar alltid inte av att gå med henne. Det är för det mesta någon annan som jag känner som får gå med henne. Tycker att det är synd. Men så länge hon drar så mycket så kan jag inte gå med henne. Någon som vet ett bra tips. Det känns viktigt för mig att kunna gå med min egna hund utan problem.
Tipsar än en gång om Fennel's böcker.
Utan våld visar hon hur att ta ledarskapet. Hunden slutar då dra i koppel, skälla i tid och otid samt annat "oönskat",
Grejerna att lära sig för hundhavaren är enkla trick som helt sonika är tydliga för hunden eftersom det är hundspråk! ;)Lycka till
-
Ett tips är också att bryta mönstren när du börjar träna in ett nytt beteende. Gå en annan runda än du brukar. Använd en sele istället för halsband, så att hunden inte får det förväntade trycket mot halsen. Och ha om möjligt hunden lös en stund innan promenaden, så att den inte har jättemycket överskottsenergi.
På www.canis.se (http://www.canis.se) finns många tips, och de säljer en bok av en norsk författare om just hur man får hunden att inte dra i kopplet. Den är mycket bra, och bygger på snälla metoder, utan hot och utan "hjälpmedel" som gör ont och kan skada hunden. Boken har funnits i svenska bokhandlar, och är översatt till svenska.
-
På min brorsas omplaceringsschäfer funkade det att tvärstanna varje gång han sträckte kopplet. Stadigt spjärn, så att hunden inte kom framåt. Eventuellt med extra hjälp av typen stolpe, medhjälpare, bara hunden tror att det är jag som är så där stark. Så fort han väntar in mig, och själv släpper efter på kopplet, så går jag. Med det samma när han sträcker kopplet, så stannar jag. Tog en vidrig tid i början, men när hunden hajat att det bästa sättet att komma framåt var att se till att kopplet hängde slakt, så gick det bättre. Lycka till!
-
På min brorsas omplaceringsschäfer funkade det att tvärstanna varje gång han sträckte kopplet. Stadigt spjärn, så att hunden inte kom framåt. Eventuellt med extra hjälp av typen stolpe, medhjälpare, bara hunden tror att det är jag som är så där stark. Så fort han väntar in mig, och själv släpper efter på kopplet, så går jag. Med det samma när han sträcker kopplet, så stannar jag. Tog en vidrig tid i början, men när hunden hajat att det bästa sättet att komma framåt var att se till att kopplet hängde slakt, så gick det bättre. Lycka till!''
Detta funkar inte på min hund. Har försökt i ett år, men det har ingen verkan.
Vi är två stycken som har hunden. Vet nu inte riktigt hur det blir med ''våran'' hund........ Funderingar på att gå skiljda vägar. :( Men hur kan hunden ta skada av detta? Vi är två bra vänner som bor tillsammans. Inget mer än vänner. Men det har blivit lite dålig stämmning och irritationer. Hur ska jag och han göra ??? Jag vill inte att ''vår'' hund ska komma till skada på något sett va detta.. Vad är bäst att göra? Hålla ihop ''i hundens ögon sett'' flocken eller splittra flocken och ha hunden t.ex var annan vecka? Älskar hunden av hela mitt hjärta. Men det är ett svårt beslut som ska tas. Kan någon snälla hjälpa mig innan jag gör ett fel steg? :-\
-
Hundar anpassar sig. Och ni kan inte ljuga för den, den känner av dålig stämning.
En del väljer delad vårdnad, varannan vecka, om det funkar beror på hunden, vissa hundar gillar inte att det blir förändringar varje vecka, andra tycker det är ok och blir inte alls stressade.
Eller så tar den ena av er hunden, ev med den andra som backup vid resor, sjukdom osv.
Hunden tycker säkert om er båda, men efter en tid tänker den inte på att den saknar den som inte är där, även om den blir glad om den personen dyker upp igen.
Jag har varit jourhem åt flera omplaceringshundar, de har anpassat sig bra både när de bodde hos mig och när de kom till sina nya permanenta hem.
-
På min brorsas omplaceringsschäfer funkade det att tvärstanna varje gång han sträckte kopplet. Stadigt spjärn, så att hunden inte kom framåt. Eventuellt med extra hjälp av typen stolpe, medhjälpare, bara hunden tror att det är jag som är så där stark. Så fort han väntar in mig, och själv släpper efter på kopplet, så går jag. Med det samma när han sträcker kopplet, så stannar jag. Tog en vidrig tid i början, men när hunden hajat att det bästa sättet att komma framåt var att se till att kopplet hängde slakt, så gick det bättre. Lycka till!
Precis så gjorde jag med min hund, det funkade skitbra! Men jag bytte strypkoppel mot anti-drag-sele (vet inte vad det egentligen heter). Min hund var totalt oregerlig i början men med lite tid och tålamod har det gått och idag har vi inga problem alls.
-
Sitter och läser äldre trådar, väldigt intressant!
Men jag hoppas vekligen att du har slutat med ant-drag selen.
DE GÖR HUNDEN ILLA!!! Läser man på nätet om hur de fungerar så vill man inte använda den :( ...hoppas jag.
-
Va? Vad i allsin dar är en Antidragsele?
Och det var ju synd att "stopp-metoden" inte funkade för Dig. Men hundar är individer, och det är vi mattar och hussar också. Så då får Ni prova något annat.
-
Sitter och läser äldre trådar, väldigt intressant!
Men jag hoppas vekligen att du har slutat med ant-drag selen.
DE GÖR HUNDEN ILLA!!! Läser man på nätet om hur de fungerar så vill man inte använda den :( ...hoppas jag.
Tydligen orsakar den mer smärta än jag förstod när jag använde den. Jag vill göra klart att jag aldrig medvetet skulle orsaka mina djur något lidande, smärta eller rädsla. Selen använde jag inte som en lösning på problemet utan som hjälpmedel vid träning när jag lärde honom att inte dra. Dessutom ryckte jag ALDRIG i selen, utan när min hund drog, stannade jag bara och sa "Inte dra" och stod still tills han slutade dra. Jag behövde bara selen en kort period, idag använder jag ett halvstryphalsband. Det räcker, idag drar han bara när han blir ivrig och då drar han inte värre än att det är hanterbart.
-
Man ska byta färdriktning,,om o om igen,,
så hunden fattar att den måste gå efter dej o inte gå före,,
typ hunden drar iväg o du tvärvänder,,,
sen finns det ju två olika koppel,,halti o sele koppel,,
haltit är lite synd för folk tror det är munkorg o drar sej undan,,
beröm o godis,,pratberöm är toppen,,
se till att jycken tittar på dej o beröm när den tittar,,för då vet den att du vill ha kontakt,,
så prata lite larvigt med hunden :)
dutti vovve,,,
lätt sagt sa hon som inte kan gå med alla sina tre hundar på en gång i koppel utan bara två i taget,,
jag ska in på brukshundsklubben så fort jag slagit bo!
-
Bra tipps från mej är att bli iskall o grym i hela ansiktet o kanske förstärka med en dov morrning när hunden gör fel och att belöna MKT rikligt när den gör rätt tex med en stor rå köttbit .
Många belönar för fjönigt för att få hundens intresse i början.
-
Tipsar än en gång om Fennel's böcker.
Utan våld visar hon hur att ta ledarskapet. Hunden slutar då dra i koppel, skälla i tid och otid samt annat "oönskat",
Grejerna att lära sig för hundhavaren är enkla trick som helt sonika är tydliga för hunden eftersom det är hundspråk! ;)Lycka till
Jag håller inte med. Om du tittar på de stora namnen inom hundsporten/etologin idag har de inte hittat några som helst bevis för att ett starkt hiarktiskt system med en alfa-tik och en alfa-hane existerar på riktigt. De har gjort de studierna på viltlevande vargflockar. Jag tycker du ska läsa "Dominans och ledarksap - Fakta eller fantasi?" av Barry Eaton (light-versionen) samt/eller Alfasyndromet av Anders Hallgren (en mer ingående bok).
Till TS: Canis är ett riktigt bra förslag. De ger även ut en tidning där du kan köpa gamla nummer riktigt billigt. Jag hade också en omplaceringshund. En greyhound som hade bott sina 2 första år i en kennel. Hon kunde ingenting. Helt nollställd. Visste inte hur hon skulle leka med vare sig leksaker eller andra hundar.
Jag hade samma problem som du med godiset. Hon ville inte ta det. Kvittade vad jag än bjöd på. Men trägen vinner ;) Vi fick tyvärr bara knappt 3 år tillsammans innan hon blev sjuk. Men på den tiden hade jag hunnit lära henne sitt, stanna, inkallning, godissök på marken, blodspår, tass var på väg in samt diverse olika aktiveringsleksaker.
Då hade jag ändå bra mycket sämre utgångsläge än dig. Greyhoundens normal läge till allt som kallas träning är vill inte/går inte. Säger inte det för att "klanka ner" på dig. Vill bara visa att kan jag, ser jag inga hinder till att du inte skulle kunna lyckas minst lika bra!
Lycka till!
-
Nu har jag funderat lite på olika övningar som kanske skulle kunna vara till hjälp. Jag är bäst på att belöna med godis (tyvärr). Men håller på att läsa på mer om annan form av belöning också (tex lek).
Om du ger din hund portioner av mat (motsatsen till att ha maten framme alltid) skulle jag försöka locka henne till att jobba för sin mat. Inte nödvändigtvis hela ransonen på en gång. Nöj dig med 5 kulor till att börja med. Sluta när det går som bäst! En hund som inte är van att jobba med problemlösningar behöver ofta väldigt lätta övningar till en början:
* Stoppa in några kulor i en tom toarulle och tryck ihop ändarna (försvåras genom att tejpa ändarna/mer eller mindre hela rullen)
* Lägg en godis på golvet, och ställe ett genomskinligt glas ovanpå (försvåras genom att byta ut glaset mot andra saker som är större i botten och lägre).
* Köp en tennis boll, gör ett stort hål i den och lägg i några kulor. Tanken är att de nästan ska ramla ut av sig själv (minst möjliga insats från hunden). Försvåras genom att köpa en till tennisboll och göra ett mindre hål (jag har sett dem till salu för 5:-/st på sportaffärerna). När du inte vill krympa hålet mer, kan du riva i långa remsor av papper.
* Stoppa ner en köttbulle i en skål som är ca. 10-15 cm hög. Häll på vatten. Du ska vara relativt säker på att hon kan lyckas med övningen på en gång. Försvåras genom att göra bitarna mindre, fylla upp med mer vatten (hela nosen måste ner i skålen) samt att byta ändra formen på behållaren till smalare (lite svårare att greppa om köttbullen eller liknande godis).
Det här är bara några förslag. Använd den matbelöning som du tror fungerar bäst och ha tålamod. Får du bara igång att hon jobbar själv för något, är det lättare att få henne att göra något tillsammans med dig med samma belöning.
-
Jag fick bättre vardagslydnad genom att göra följande:
Mer menatal stimulans:
Köpte en klicker oc lärde unden "ord" som skål, ben, sko genom att helt enkelt säga exvis: sko, och vänta tills han nosade på skon och då klicka och berömma.
Han lärde sig MÅNGA ord!
Körde sök i teräng på amatörnivå, skitkul kurser! Man kan med hjälp av en kompis gömma isg i skogen och låta hunden leta :)
Kastade smågodis i snön, lite "latmansk-sök"
Sen så tvingade jag mig att bli konsekvens med bas-sakerna:
Hunden fick inte gå genom porten/dörren före mig.
Alltid sitta tills jag sa varsegod när vi skulle ut, när jag gav mat etc.
Lärde den tålamod, kunde då ha hunden liggande vid mina fötter i upp till 30 min. Mycket sukc och stön men det gav resultat.
Han fick aldrig dra. Körde "följ mig metoden", tror nån beskrev den i den är tråden. Dock inte med strypkoppel.
Just den mentala träningen gav mest. Jag märkte stor skillnad på bara någon vecka.
Sen hade jag hjälp av en pedagog med vissa "problem beteenden" som visade sig vara mina problem-beteenden snarare än hundens :)
-
Jag fick bättre vardagslydnad genom att göra följande:
Mer menatal stimulans:
Köpte en klicker oc lärde unden "ord" som skål, ben, sko genom att helt enkelt säga exvis: sko, och vänta tills han nosade på skon och då klicka och berömma.
Han lärde sig MÅNGA ord!
Körde sök i teräng på amatörnivå, skitkul kurser! Man kan med hjälp av en kompis gömma isg i skogen och låta hunden leta :)
Kastade smågodis i snön, lite "latmansk-sök"
Jag håller med dig. Men jag uppfattande TS problem som att hunden inte vill ta det vi anser vara belöningar (tex godis). Det är svårt att jobba med tex klicker om hunden inte förstår att godis är en belöning. Genom att uppmuntra dem till enkla enkla saker som de själva måste göra för att få belöningen kan det hjälpa hunden att koppla godis = jag har gjort rätt. Sedan kan jag bygga vidare på den insikten tex genom klicker.
-
Jag håller med dig. Men jag uppfattande TS problem som att hunden inte vill ta det vi anser vara belöningar (tex godis). Det är svårt att jobba med tex klicker om hunden inte förstår att godis är en belöning. Genom att uppmuntra dem till enkla enkla saker som de själva måste göra för att få belöningen kan det hjälpa hunden att koppla godis = jag har gjort rätt. Sedan kan jag bygga vidare på den insikten tex genom klicker.
Aha!
Oh, jag läste inte hela tråden.
Vi har exakt samma problem med vår blandrastik från Rumänien. Hon tar inte godis.
Vi har faktiskt fått acceptera att hon inte är så intresserad av att lära sig "trix" som min gamla und var (som kunde stå på uvet om det så krävdes för att få en godisbit)
Men däremot gjorde vi samma sak med henne. Ju tröttare oc mer stimulerad hon är ju lättare är att få henne att lyda i vardagen.
Dock fick vi höra av en att hon inte tog godis för att hon var osäker/rädd. Jag höll väl inte riktigt med men... Det var vad en hundkännare sa till oss :/
Vi köper ibland blodpuddig och hackar upp och torkar lätt i ugn. Det brukar hon kunna gilla trots att hon inte är så mycket frö godis :)
-
Eftersom jag nästan enbart jobbade med greyhound med hjälp av godis, är det den belöningen jag kan bäst. Jag vet att de andra finns (tex lek) men har aldrig använt dem praktiskt. Därav mina ganska enkelriktade råd. Men tänkte att det kanske kunde ge en idé om de andra sätten också. Ingenting är fel, så länge både hunden och matte har kul ihop!
-
Har du provat olika godis?
Torrt köpegodis har aldrig varit uppskattat hos mina hundar, men köttbullar, korv, pannkakor, sås eller som någon skrev här en rå köttbit.
När du hittar något som hunden gillar är det viktigt att man inte "utfodrar" vid berömet utan bara ger pyttesmå bitar, det räcker nästan att de slickar fingrarna.
Lycka till ;)
-
Hur har det gott? Änyfiken*