Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Uppfostran, utbildning & träning => Ämnet startat av: Lillebrodern skrivet 06 apr-10 kl 14:33
-
Mitt hushåll har två hundar, en bayersk viltspårhund som används till allehanda jakt och en dvärgtax för sällskap. Båda hundarna är helt underbara och jag vet få saker som är så gulligt som när taxen busar eller torkar sin mustasch på mattan, men jag har under den senaste tiden börjat fundera på om det räcker.
Taxen har kommit att bli en påfrestning, han är väldigt skällig, liksom många andra små och dåligt socialiserade hundar. Men skällandet börjar så fort han kommer ut i rasthagen, vilket gör att man bara kan ha honom ute någon minut åt gången. Dock måste jag påpeka att han inte skäller vid dörren och vill in, utan att han springer till änden för att skälla på löv eller annat som rör sig.
När jag är ute och går med dem båda är det lugnt och fint så länge jag inte möter någon, vid möte så skriker taxen nästan som i panik och stretar och drar för allt han är värd. Jag har försökt att få honom att fokusera på annat genom att gå i fot eller sitta, men det går ju att sitta och skrika och att gå i fot blir ett relativt begrepp vid möte.
Min första tanke var att det kunde bero på att han ville visa sig stursk framför våran tik, men beteendet är likadant på enskilda promenader.
Detta är mycket påfrestande för mig och jag har slutligen börjat anpassa mig efter när andra är ute så att man inte ska möta någon, men nu har taxen även börjat hetsa upp bayraren, vilket jag inte tänker tolerera.
Dessutom så är han en ''strättare'' och markerar maniskt på bokhyllor, bord och allt annat som finns inne i huset, att skita på golvet drar han sig inte heller för. Liksom promenaderna var tanken att detta skulle gå att förhindra, t.ex släppa ut honom i rastgården oftare. Men det spelar ingen roll, utan han kan direkt efter en promenad springa och pissa någonstans.
Vi har testat olika medel som skulle verka avskräckande, men varje gång har han funnit nya ställen att markera, att ta honom på bar gärning, klä in hunden i strumpa så han kissar på sig själv när han markerar, jag tror att vi har testat allt. Men nu börjar golven ta skada av allt markerande.
Som en tredje punkt så har han börjat att morra och visa aggressivitet, det kan handla om att man ligger i soffan och klappar honom, eller att man leker med hans nalle. Ibland kommer det vara ett kraftigt gurgel och sen springer han och gömmer sig/surar. Dessutom så ''tar'' han bayraren så fort hon visar tendenser till att vilja leka med någon.
Alla dessa saker har jag tröttnat rejält på, jag har försökt, min familj har försökt att bryta detta beteendet, men det verkar vara omöjligt. När vi först fick honom var han lekfull och glad, men under den senaste tiden har det mest varit gurglanden och som jag ser det har vi inte ändrat vårt beteende mot taxen, utan han mot oss.
Hans beteende har påverkat hela familjen, men framförallt mig som står för hundarnas aktivering, jag är trött att behöva ta omvägar och jag är trött på att inte kunna leka med våran andra hund. Men samtidigt är det en oerhört gullig tax, med mycket charm och gosighet.
Personligen har jag under senaste tiden bekantat mig med tanken av att kanske ta bort honom, men samtidigt känns det som en väldigt egoistisk sak att göra. Det känns som att man löser sitt problem genom att ta den korta vägen istället för att kanske omplacera eller fortsätta försöka korrigera hunden.
Men frågan är vad som i sådana fall skulle kunna bryta beteendet, jag har slut på idéer och svårt att bestämma mig för en väg att gå.
Att få höra era åsikter om detta skulle garanterat göra mitt beslut enklare.
-
Det låter som att han långsamt men säkert tagit över hemma hos er. Han behöver få veta vem som bestämmer därhemma och en kastrering skulle vara på sin plats, då minskar markerandet avsevärt,det är dock inte säkert att det försvinner helt. Han ska inte ha rätten att bestämma med vem och när du får leka med annan hund, när han går in och bryter i ett sånt läge tyder på att han varken har resppekt för dig eller tiken.
-
Jag tycker att det låter ganska en normal tax .
Men att det har gått lite för långt .
Han har tagit över och är flockledare .
Det mesta av vad du beskrivit ses hos de flesta taxar men inte lika markant .
Har dock varit i en familj där de hade två taxar , och det gick inte att sitta i varken fotölj eller soffa pga doften av hundpiss .
-
Jag tycker att det låter som att han är väldigt inaktiverad, vad gör du med din "sällskapstax"?
Aktiverar, berikar, tränar?
Att bryta ett skvättarbeteende är inte lätt, jag har själv haft en sådan. Kastrering kan hjälpa, men att skrubba skrubba på favoritställena, inte låta familjens andra okastrerade hanhund vistas i samma miljöer som min, ställa vattenskålen vid favoritkissningsstället etc hjälpte. Samt regelbunden motion/tillgång till en inhägnad trädgård och reducerade kisställen.
Taxar är intelligenta hundar, kanske dags att ta kontakt med en tränare för hundmötena, börja klicka in honom?
-
Jag har glömt att nämna några saker inser jag nu, för det första så upplever jag inte taxen som att han tar makt, utan han är egentligen raka motsatsen, underdånig, undviker att söka blick mm. När han gurglar aggressivt brukar vi ta honom direkt och sen får han ligga tills han lugnat ner sig.
Taxen har en kula som inte trillat ned (han är fem), men jag antar att det inte påverkar hormonproduktionen något nämnvärt?
-
Tre grundpelare.
Ledarskap - Din hund har tagit över ledarrollen hemma. Kom tillrätta med det och jag garanterar att 90% av dina problem försvinner. Aggressiviteten i kombination med det du upplever som underdånigt tyder på en dominant men osäker hund, en klassiker och potentiell fara faktiskt.
Aktivering - Det låter som om hunden har en hel del inre stress. Se till att han får utlopp för sin energi med träning(hjärnan behöver jobba mycket mera än kroppen) eller annat och dina problem minskar troligtvis ytterligare.
Hälsa - Det är alltid superviktigt att utesluta hälsoaspekter som en del i problemen. Låt en veterinär kolla upp honom ordentligt. Kastrering kan också hjälpa något för den stress och annat typiskt hanhundigt som du beskriver, det är dock ingen garanti. Kulan som inte kommit ner kan absolut ha med saken att göra. Kryptorchider tenderar att ha hormonrubbningar och överproducera testosteron(enligt min vet.)
-
Har han ont någonstans? Hundar med smärta uppfattas ofta som "dominanta men osäkra".
Osäkra hundar behöver självförtroendeträning, balansträning tex.
-
Du låter dig luras - han är dominant som tusan. Kastrera kan hjälpa. Kulor producerar även om dom är uppe i buken.
-
Träna först, hälsoundersök, kastrera sedan. Hjälper inte det - låt honom flytta hem till mig (länge önskat mig en tax) :-[
-
Jag tycker han låter överhorminell helt klart !
Jag har haft en kryptosid hane själv o en klapphingst .
Fyy ..aldrig igen säjer jag bara .
In o operera honom så han slipper hormonströrningarna .
-
Det är väl inte så konstigt att han beter sig konstigt då ni verkar behandla honom just konstigt.
Att hunden tagit över något slags ledarskap är bara trams som inte har någon vetenskaplig förankring.
Att han morrar när ni klappar honom i soffan kan kanske vara att han är osäker och inte litar på att ni försöker ta hans liggplats eller liknande. Därför säger han "Det här är min plats" vilket på hundspråk låter typ MORRRRR.
Låt taxen följa med jakthunden och träna viltspår osv. En hund ska sova/vila den mesta tiden och är den bara tillräckligt aktiverad så ska det inte vara några problem. Ni verkar ju inte ha allergi så varför stänga ut hundarna i hundgården?
Det är inte så märkligt heller att han ännu inte är rumsren då bestraffning i sådan träning är det dummaste man kan använda. Varför vill ni att hunden ska känna obehag då den gör utlopp för naturliga behov? Är det inte bättre att belöna den (dvs berätta att den gjort rätt) då den istället kissar och bajsar ute?
Hoppas Charlotte hittar hit snart, hon har bättre tålamod med auktoritära bestraffningsfans än vad jag har. Det verkar som de flesta svar du fått hittills kommer därifrån...
-
evel hade bra tips.
Luff: Hur får du det där till dominans? Troligen osäkerhet då han har någon leksak, osäkerhet över att förlora liggplatsen, osäkerhet vid möten. Och sen skriver ju Lillebrodern även "underdånig, undviker att söka blick mm."
Lillebrodern: Det här: "När han gurglar aggressivt brukar vi ta honom direkt och sen får han ligga tills han lugnat ner sig."
Är helt fel sätt att handskas med en morrande hund. Den säger (kanske) att den inte litar på dig för att du kanske tänker slänga ner honom från soffan, vända honom på rygg och hålla kvar honom där eller något annat otäckt. Och så svarar ni med precis det.
Om hunden säger till dig att den inte vill att du ska ta av den en leksak så strunta i det. Gäspa, titta bort och gå därifrån. Vinn tillbaka hundens förtroende. Sedan är det såklart inte hållbart att den morrar då man försöker ta av den något, därför måste ni träna bort det (med positiv förstärkning!). Byt leksaken eller märgbenet mot en godisbit och ge beröm då den släpper ifrån sig saken utan morr. Sedan ger ni tillbaka saken till hunden. Efter ett tag behöver ni inte muta honom med en godis utan ni kan bara ta av honom saken. Ge beröm och ge tillbaka saken fort. Osv...
-
... auktoritära bestraffningsfans än vad jag har. Det verkar som de flesta svar du fått hittills kommer därifrån...
Vad grundar du det påståendet på? Det är ingen här som över huvud taget har nämnt bestraffning på något sätt. Att ta tillbaka ledarskapet över sin hund betyder inte att bestraffa den, det betyder att ta kontrollen och att vara en viktig resurs för hunden.
-
Vad grundar du det påståendet på? Det är ingen här som över huvud taget har nämnt bestraffning på något sätt. Att ta tillbaka ledarskapet över sin hund betyder inte att bestraffa den, det betyder att ta kontrollen och att vara en viktig resurs för hunden.
Stryk bestraffning då. Auktoritära kan stå kvar. Sedan brukar de som pratar om ledarskap på det sättet använda sig av bestraffning. Det var ju bara du (av de som nämnde ledarskap, dominans osv) som gav andra råd än att ta tillbaka ledarskapet.
Det var ingen som påpekade att trådskaparen använde sig utav helt felaktiga metoder utav de som talade om att "ta tillbaka ledarskapet" och sätta hunden på plats och sådant trams.
-
Dräng : Var har jag sakt ett ord om auktoritärt , bestraffning etc ???
Jag har bara beskrivit min syn på taxen som ras
-
Luff: Hur får du det där till dominans? Troligen osäkerhet då han har någon leksak, osäkerhet över att förlora liggplatsen, osäkerhet vid möten. Och sen skriver ju Lillebrodern även "underdånig, undviker att söka blick mm."
Osäkerhet o dominans behöver inte vara motsatsförhållande - tvärtom - är man osäker på sin omgivning förösker man behålla kontrollen över det man kan. Jag har inte sagt något om hur man ska hantera det men kastrtion gör säkert livet lättare för jycken.
-
Och sen skriver ju Lillebrodern även "underdånig, undviker att söka blick mm."
underdaaning o undvika blick,,
min aeldsta hund aer en omplaceringsjycke,,,
min aeldsta hund hade faatt skiten sparkad ur sej och elhalsband och zappad foer varenda grej han gjorde,,
han vaagade vare sej titta paa mej eller skaella naer jag fick honom,,
i dag faar han glaedje anfall ibland och tittar rakt paa mej och gnider sej mot mej och morrylar och blir alldeles spattig,,ibland kan jag faa en slick paa handen och han ser naestan generad ut naer han gjort det,,typ hoppsan gjorde jag det?? leer,,
jag har laert honom at skaella igen,,det tog tid,,
men underdaaning,,nope,,inte ens daa han inte tittade paa mej,,det har han aldrig varit,,han aer alfa alfa,,men gammal i dag,,
-
Jag tackar för alla svar, dags att lyssna på era råd och ta tag i saken. Återkommer med den spännande upplösningen :o
-
Det är väl inte så konstigt att han beter sig konstigt då ni verkar behandla honom just konstigt.
Att hunden tagit över något slags ledarskap är bara trams som inte har någon vetenskaplig förankring.
Att han morrar när ni klappar honom i soffan kan kanske vara att han är osäker och inte litar på att ni försöker ta hans liggplats eller liknande. Därför säger han "Det här är min plats" vilket på hundspråk låter typ MORRRRR.
Låt taxen följa med jakthunden och träna viltspår osv. En hund ska sova/vila den mesta tiden och är den bara tillräckligt aktiverad så ska det inte vara några problem. Ni verkar ju inte ha allergi så varför stänga ut hundarna i hundgården?
Det är inte så märkligt heller att han ännu inte är rumsren då bestraffning i sådan träning är det dummaste man kan använda. Varför vill ni att hunden ska känna obehag då den gör utlopp för naturliga behov? Är det inte bättre att belöna den (dvs berätta att den gjort rätt) då den istället kissar och bajsar ute?
Hoppas Charlotte hittar hit snart, hon har bättre tålamod med auktoritära bestraffningsfans än vad jag har. Det verkar som de flesta svar du fått hittills kommer därifrån...
På vilket sätt behandlar vi hunden konstigt?
Tror du har missat poängen, han är rumsren sett till det faktumet att det inte handlar om behov, problemet är som sagt att han markerar.
Vad det gäller rastgård så förstår jag inte problemet, har du tid att gå ut med dina hundar varje gång de behöver komma ut och sköta sina ''behov''?
-
evel hade bra tips.
Om hunden säger till dig att den inte vill att du ska ta av den en leksak så strunta i det. Gäspa, titta bort och gå därifrån. Vinn tillbaka hundens förtroende. Sedan är det såklart inte hållbart att den morrar då man försöker ta av den något, därför måste ni träna bort det (med positiv förstärkning!). Byt leksaken eller märgbenet mot en godisbit och ge beröm då den släpper ifrån sig saken utan morr. Sedan ger ni tillbaka saken till hunden. Efter ett tag behöver ni inte muta honom med en godis utan ni kan bara ta av honom saken. Ge beröm och ge tillbaka saken fort. Osv...
My bad, har varit dålig på att förklara. Det är inte så att han morrar över att jag t.ex tar nallen eller hans saker, utan det handlar mer om att han under lek blir för upphetsad (dragkamp), min tanke var först att avbryta leken innan han blev för upphetsad, men det har inte funkat.
-
My bad, har varit dålig på att förklara. Det är inte så att han morrar över att jag t.ex tar nallen eller hans saker, utan det handlar mer om att han under lek blir för upphetsad (dragkamp), min tanke var först att avbryta leken innan han blev för upphetsad, men det har inte funkat.
Blir han för upphetsad/aggressiv vid dragkamp så ska du främst undvika sådana lekar eftersom det främjar hundens kamplusta och det behöver han defenetivt inte bättra på. Att han överhuvudtaget blir upphetsad/aggressiv vid sådana lekar tyder på att han inte respekterar dig som ledare. Han skall kunna avbryta en sådan lek på ditt komando för att genast kunna återgå till leken, men det kräver lite övning. När han väl kommit dit hän så har du en hund som respekterar dig och lyssnar på dig.
Och Dräng: Ingenstans har det sagts nåt om stryk/våld eller annan form av hot gentemot hunden. Du hugger lite väl snabbt i dina påståenden. Man måste inte pryla en hund för att få den att lyda, det mesta kan man lära den med kroppsspråk och ljud. >:(
-
Lillebrodern: Om inte jag har tid så har min sambo tid, två dagar i veckan är hon på hunddagis då ingen av oss har tid. Men det är inget fel på hundgårdar, så länge man inte stänger ut hunden där som straff eller låter den vara ensam långa stunder. Man ser ju tyvärr väldigt många jakthundar skällandes i hundgårdar.
Ljud vid kamplekar låter jag vår hund hållas med. Men hade det varit ett problem hade jag undvikit sådana lekar, som Kimma sa.
Kimma: Kanske det, ursäkta. Men att tvinga ner en hund på rygg och hålla den där tycker jag är över gränsen t.ex.
-
Det är ingen här som över huvud taget har nämnt bestraffning på något sätt. Att ta tillbaka ledarskapet över sin hund betyder inte att bestraffa den, det betyder att ta kontrollen och att vara en viktig resurs för hunden.
Hur gör man det, rent praktiskt?
-
Hur gör man det, rent praktiskt?
Det skiljer sig nog beroende på vilken ideologi man har men
Jag gör såhär i alla fall:
För att statuera min rang får jag hunden att gå efter mig ut och in genom dörrar. Den får inte gå ut själv utan kommando från mig. (det gäller hundar som inte har nån koll alls och som tagit över ledarskapet)
Jag undviker i möjligaste mån att prata med hunden annat än för att ge den översvallande beröm när den gjort rätt. I övrigt använder jag bara kroppshållningen. Rak i ryggen och övertydlig med mina rörelser. Tar det mycket lugnt och avslappnat.
Är hunden överdrivet aggressiv så att den tenderar att bita vid motstånd börjar jag alla övningar med koppel så att jag kan hålla den ifrån mig. Men alltid efter mig.
Jag kör enkla övningar "följ mig" "sitt" "stanna".
Man måste ligga steget före om hunden visar aggression mot andra hundar och distrahera hunden innan den ens visat intresse för den andra hunden.
Om hunden inte respekterar min yta(space) så använder jag knän och ben till att putta på den så att den förstår att jag vill att den ska flytta sig.
Ja det var lite smått och gott.
-
Hur gör man det, rent praktiskt?
Kimma beskrev en del av det väldigt fint i sitt inlägg, jag tar mig mera tid att svara på detta när jag kommit hem från bb.
-
Jag såg slutet på en dokumentär om hundar på någon SVTkanal häromdagen, där la dom fram en teori som gick ut på att hunden har utvecklat sitt skällande för att kommunicera med oss. Det låter ju inte helt osannolikt eftersom vargar skäller mer sällan än hundar t.ex. Och jag kan prata med min hund.
Att prata med sin hund är helt naturligt. Försöker inte era hundar prata med er?
Att kroppsspråket är superviktigt håller jag med om. Man kan säga samma saker med kroppen också men jag anser att kontakten mellan hund och människa blir bättre när man kan prata med osv.
Morrar ni åt era hundar eller något? Eller är ni alltid helt tysta förutom kommandoord och vid beröm då den gjort rätt
-
Jag såg slutet på en dokumentär om hundar på någon SVTkanal häromdagen, där la dom fram en teori som gick ut på att hunden har utvecklat sitt skällande för att kommunicera med oss. Det låter ju inte helt osannolikt eftersom vargar skäller mer sällan än hundar t.ex. Och jag kan prata med min hund.
Att prata med sin hund är helt naturligt. Försöker inte era hundar prata med er?
Att kroppsspråket är superviktigt håller jag med om. Man kan säga samma saker med kroppen också men jag anser att kontakten mellan hund och människa blir bättre när man kan prata med osv.
Morrar ni åt era hundar eller något? Eller är ni alltid helt tysta förutom kommandoord och vid beröm då den gjort rätt
När jag uppfostrar små/unga valpar så använder jag mycket ljud som modern skulle gjort, jag biter i nackskinnet och morrar fex om hunden skulle glufsa i sig nåt olämpligt, så gör tiken när hon markerar att det inte är okej att sno hennes mat, jag gör anspråk på maten så att säga för att lära valpen att det inte är okej att äta nåt som den inte fått okej för först.
Ett ganska lätt sätt att lära hunden av med att äta allt möjligt ute. Likaså får den lära sig äta på "varsågod" det första året för att undvika som ovanstående att äta olämpliga grejer.
En valp som hoppar i tid och otid får även den morr för att lära sig av med att klättra på folk, däremot kryper jag ner på hundens nivå och hälsar tills den är stor nog att böja sig nertill. En hund hälsar genom att slicka mungipan på en alfamedlem i flocken, jag är alfa i min flock på 4 hundar och därför skall de hälsa som sig bör. På så sätt förstärker jag min position som ledare.
Utöver det använder jag inte mycket ljud med mina hundar, dock lär jag dem tidigt att skälla på kommando. För att på så sätt kunna tysta dem när de okynnesskäller.
-
Okej, men varför inte prata "normalt" med den också för?
-
Okej, men varför inte prata "normalt" med den också för?
För att för mycket "snackande" gör hunden "döv" för det den måste höra. Visst småpratar jag med dem när jag kelar med dem men inte mycket i övrigt. Min erfarenhet är att de stänger av eftersom matte ändå "maler" alltid.
-
Okej, jag förstår. Du pratar med den när ni kelar i vart fall, det är ju bra. :) Jag använder olika tonlägen på rösten för att hon lättare ska kunna skilja på allvar och "skitsnack" helt enkelt. Tycker att det fungerar bra.
-
Jo jag har ju alltid haft lite speciella hundar och den som jag umgås mest med på dagarna är vakthunden som vankar efter mig var jag än går på tomten, vi har lite förtroligt snack då och då men han är inte den sällskapliga typen, trivs bäst med att ligga nåra meter ifrån och ha koll på läget så ingen kommer och tar mig ;D
-
Jag tänker på att han skvätter innomhus, det gör hanar om man har en tik. Och det är svårt att få dem att sluta med ialla fall så länge man har tikar. Likadant om jag kommer till en familj med min hane, då skvätter han för att markera, fast han alldrig gör det hemma för jag har ingen tik.
Nu är det ju en jakthund och de är skälligare i alla avseenden. De är ju framavlade för det. Där gäller det som i övrigt att man fostrar hunden från valp till hur man vill ha den. .Så gott det går när det nu är jakthundar.
-
Jag tänker på att han skvätter innomhus, det gör hanar om man har en tik. Och det är svårt att få dem att sluta med ialla fall så länge man har tikar. Likadant om jag kommer till en familj med min hane, då skvätter han för att markera, fast han alldrig gör det hemma för jag har ingen tik.
Nu är det ju en jakthund och de är skälligare i alla avseenden. De är ju framavlade för det. Där gäller det som i övrigt att man fostrar hunden från valp till hur man vill ha den. .Så gott det går när det nu är jakthundar.
så är det ju, själv har jag en border terrier/tax hane, han skvätter också inne ibland och det började han med när jag köpte en tik. Han gläfser också vid minsta retning,dock tystnar han omedelbart på kommando men det kan ändå vara irriterande, men som sagt, det ligger i deras natur och går inte att göra mycket åt.
-
Morrar ni åt era hundar eller något? Eller är ni alltid helt tysta förutom kommandoord och vid beröm då den gjort rätt
Nej, jag morrar inte åt mina hundar... Men pratar dessto mer med dom. Det är väl egentligen i direkta träningssituationer som jag pratar minst med dom :) Då är det mest bara kommandon och beröm. Mina hundar (eller djur över huvud taget, jag pratar med alla mina djur från höns/kaniner till korna) har aldrig haft problem med att urskilja vad som bara är "vänskapligt prat" eller vad dom ska lystra till ordentligt, man använder ju ett annat tonfall.
För övrigt vad det gäller att se till att man blir en resurs för sin hund så finns det ju tusen olika tillfällen att bli den som är värdefull för hunden...
Bla i den situatinen Kimma beskriver att hon morrar och biter valpen i nackskinnet för att den ska lära sig att inte äta saker utomhus.... Den situationen åtgärdar jag gärna med att börja träna inomhus med en godbit som jag lägger på golvet framför hunden. När valpen vill ta godbiten så lägger man handen över och automatiskt tittar antagligen hunden upp på en för att den undrar vad man håller på med... Snabbt låter man hunden ta godiset för att belöna att den tagit kontakt med en. Senare kan man lägga till ett varsågodkommando om man vill det. Man kan ju även lära in ett Nejkommando helt odramatiskt... Lägg handen över godiset säg Nej när valpen försöker ta det, när den tittar upp så får den en annan godisbit som man har i andra handen. Då lär den sig snabbt att Nej betyder sluta med det du gör och ta kontakt med mig istället. Liknande gör jag vid dörrar när hunden vill ut, tar inte hunden ögonkontakt så stängs dörren eller när jag ska sätta ner matskålen så lyfter jag upp den igen om inte hunden står/sitter lugnt och tar ögonkontakt. Jag är "Guden" ;) som har kontroll över resurserna (saker hunden vill åt men det är ju inte bara godis utan även möjligheten att få jobba, leka, gå ut, äta osv osv osv), för att få resurserna så måste hunden kontakta mig eller i tex arbetssituationer så måste den göra "rätt" för att få belöning.
Mvh
Charlotte
-
Med min nuvarande hund arbetar jag i nio fall av tio så som Charlotte beskriver i inlägget ovan. Jag lär hunden att "be om lov" för allt. Hon får aldrig göra något utan att först kolla av med mig att det är ok. Grovt generaliserat alltså...
Jag använder ytterst sällan fysiska korrigeringar(har väl hänt tre-fem gånger i hennes snart 2,5-åriga liv) men jag använder mig av ordet nej. Om hon inte lägger av med vad hon än håller på med när jag säger nej så åtföljs det av en korrigering i form av ett tag i nackskinnet eller liknande. Som sagt så har det inte hänt så många gånger så uppenbarligen så fungerar mitt sätt utmärkt för just den här hunden.
Har aldrig morrat åt någon hund, det är i mina ögon helt onödigt men var och en blir salig på sin tro. Jag är alls ingen supermjukis med min hund, hon har regler och förhållningsorder som ska följas och om hon inte gör det så kommer det konsekvenser. Men, när hon följer mina regler och kommandon så kommer också för henne fantastiska belöningar i olika former. Det är det som är själva poängen med hundträning för mig, att hunden gör det som lönar sig och om man har ett "problembeteende" man inte blir av med så betyder det att man inte hittat ett sätt att få hunden att se fördelen med att välja att avbryta det negativa mönstret.
-
Ja, jag gör likadant som Charlotte. Fast vi har tränat för lite på att få henne att låta bli godis som du sa. Inne är hon jätteduktig men hon stoppar i sig saker ute alltför ofta då jag är för långsam på att upptäcka det, hon ber inte om lov då utan slänger sig över det. Fast hon har blivit duktig på att bryta och ta kontakt istället när man säger till.
Jag morrar åt min ibland, försöker lära henna att ett vrål eller liknande betyder stopp och kom tillbaka. Det är inte alltid man kommer ihåg vad man ska skrika när hunden sticker iväg rakt ut i gatan eller så. Vi lockade henne med en leksak eller något då hon var lös, när hon sprang iväg mot den morr-ropade vi (vrål lät lite väl aggressivt, hehe) NEJ, när hon stannade upp en aning klickade vi och då tar hon ju kontakt för att få belöningen. Nu kan jag morra lågt då hon drar iväg eller så så stannar hon och vänder sig om.
Jag kan också bli stel i kroppen och morra till lite ifall hon sparkas eller kliver på en i soffan eller så, så gör ju dom ifall något gör ont eller om dom blir fysiskt bortknuffade när dom vill ligga t.ex... Jag tycker att det verkar som hon förstår att det är obekvämt för en.
-
Inne är hon jätteduktig men hon stoppar i sig saker ute alltför ofta då jag är för långsam på att upptäcka det, hon ber inte om lov då utan slänger sig över det. Fast hon har blivit duktig på att bryta och ta kontakt istället när man säger till.
Testa med att göra riggade "fällor" ute. Lägg godis någonstans innan du går ut med hunden då vet ju du innan när du ska säga nej (om du lärt in det) så tar hon kontakt. Vet du var godiset finns kanske du tom hinner se att hunden faktiskt kastar en blick på dig en tiondels sekund innan den tar det och då gäller det att vara kvick att belöna, då är det ju en fördel om hunden är inklickad eller man har ett "berömmord" som betyder att belöning är på väg... Om hon skulle råka missa godiset kan ju du låtsas hitta det så blir du ju en ännu större "ResursGud" som tom kan jaga reda på Köttbullar mitt ute i skogen ;)
Det jag tycker har varit så häftigt med att träna så här med en hund från allra första början (det är länge sedan jag haft någon valp och vuxna omplaceringar har ofta självbelönat sig med allt möjligt så inlärningen går saktare och man får stoppa mer fel än vad jag behövt med Border collien och "förr" tänkte jag inte i dom här banorna...) är att istället för att korrigera och tala om vad hunden får göra och inte så är det något som alltid gäller och man behöver inte lägga ner en massa tid på "låt bli träning" för hunden för över "be om lov beteendet" till olika situationer alldeles av sig själv.
Jag fick ett bra kvitto på det när min hund var unghund och kom i kontakt med rådjur första gången. Vi var ute på en äng som är kuperad och jag var en bit efter hunden så jag såg inte vad som fanns längre bort... Han sprang alltså en bra bit före mig och tvärvänder kommer tillbaka och riktigt hoppar upp och ner av iver och stirrar på mig sedan bort åt det håll han kom ifrån så fortsatte han till jag såg rådjuren, det var nästan lite magiskt ;)
Mvh
Charlotte
-
Har du provat ge honom en lugnare aktivitet? Något som inte väcker kamp eller vaktlust?
Kastrering skulle var amitt första tips. Sen aktiviteter där han måste använda hjärnan mycket.
En grej som mamma körde på vår tax var att lära honom stoppa i tvättmaskinen, lärde honom namnet på olika saker (typ boll, sko, toffel, nalle) med hjälp av klicker träning.
Han blev mycket lugnare.
Sen låter det som dominansbeteendefrån hudens sida som skulle behöva brytas. Men det är förståss omöjligt att säga om man inte träffat hunden själv.
-
Taxen har en kula som inte trillat ned (han är fem), men jag antar att det inte påverkar hormonproduktionen något nämnvärt?
Åtminstone på hästar som har det så (klapphingstar) kan det tilta ordentligt i huvudet, och de kan bli nästintill ohanterliga. Kastrera!
-
Jag skulle testa att snöpa, fungerade inte det skulle jag ta bort honom. Även om man älskar sitt djur oerhört så finns det gränser för vad som är hållbart.