Alternativ.nu
Djur => Får => Fårsjukdomar & skador => Ämnet startat av: bacillen skrivet 03 apr-10 kl 20:53
-
I söndags fick jag se att Hedvig hade nåt på väg ut där bak...trodde det var lammning på gång, men blev snart varse.
Genom att läsa alla trådar om slidframfall lärde vi oss hur vi skulle gå till väga.
Tack Alternativ och alla duktiga generösa fårkännare!!! Som nybörjare är era råd ovärderliga!
Fick på söndagskvällen tag i en bygel som med lite trixande monterades in i den stackars tackan.
Hon har sedan verkat nöjd med tillvaron och ätit, kissat och bajsat.
I dag hade bygeln lossnat. Och än så länge stannar härligheten kvar på plats. Kan det vara så att den gör det och det är okej fram till lammning(inom en vecka) Eller ska vi inte vänta på mera framfall utan montera in bygeln igen?
-
Hej,
Jag skulle satt in bygeln igen. Vi har en tacka som stått med bygel i flera veckor utan problem. För några dagar sedan så hade den ramlat ut och jag tänkte att den kanske inte behövdes mer när nu slidan varit inne så länge. Men dagen efter var framfallet ute igen och jag fick sätta tillbaka bygeln.
-
Vi hade en tacka med framfall, och tog ut veterinär. Hon hävade bestämt att bygel var inte något alternativ då den kan skada sleminnor i slidan.Så vi avlivade tackan. Tyckte inte det kändes bra, varför finns det byglar om man inte ska använda dom? ???
-
Tack för era svar!
Framfallet var mycket riktigt ute i dag... Jag ångrar att jag inte satte in bygeln igår...
Angående slemhinnorna såg jag att de tar skada av bygeln, jag tror dock att de läker fort sedan. Frågan nu är väl om man plågar tackan väldigt...
Usch vad jobbigt det här blev!
-
Sorry bacill, vill inte göra dej mera tveksam, men för mej personligen skulle det kännas jättekonstilgt att "trycka in" främmande föremål i ett djur och binda fast det.
Nu har jag ju inga får men däremot kor och har haft någta få stora slidframfall där oxå, det har ofta läkt ut av sej själv efter dräktighet men har ibalnd slutat med slakt.
-
Jag skulle stoppa i bygeln om jag var du, hoppas att lamningen går bra och sedan slakta tackan till hösten. Har du inte bygeln i riskerar du att få ett monsterframfall och varken du eller tackan kommer klara lamningen själva i det läget. Jag vet flera veterinärer som säger att framfallsbygel är ett bra hjälpmedel (jag tänkte på freekys vet som sagt att det inte var nåt bra alternativ). Vilken veterinär som har rätt det vet jag inte, men jag vet att framfallsbygel har hjälpt får med framfall genom dräktighet. Jag tycker personligen att skadade slemhinnor känns som ett ont måste i det läget, se det som ett skrubbsår, man dör inte av skadade slemhinnor, skadade slemhinnor får man naturligt vid en förlossning och det läker (naturligtvis finns det grader i helvetet, men det måste ju bedömas från fall till fall - mår tackan dåligt får man ju naturligtvis gö nåt annat). Att sedan slakta en sådan tacka är givet så att man inte riskerar samma krångel och lidande för alla parter nästa lammning. Lycka till.
-
Jag hade också försiktigt satt tillbaks bygeln. Se till att du har en bra sele som du kan knyta fast den stadigt i och håll sedan koll på att tackan inte får feber eller illaluktande flytningar.
Jag har haft flera tackor som jag har använt framfallsbygel på och det har aldrig varit några problem med att tackan har blivit skadad av bygeln. De har kunnat lamma bra och sedan föda upp sina lamm.
Jag tycker det var en konstig veterinär som inte tyckte det var ett alternativ.
-
Tack för svaren!
Nu har Hedvig fått två fina lamm!
De kom ut trots att bygeln satt kvar och trots att jag låg på sjukan och kämpade för livet.
Min mamma fick vara fårbarnmorska och klarade det med den äran.
Bygeln togs bort när lammen kommit ut, mamma missade själva lammningen...
Allt verkar fint!
-
Tackor som inte får för mycket proteinfoder (kraftfoder, klöver ensilage osv) utan bara grovfoder, får inte framfall.
Så ärftligt var det och har man då haft en tacka med framfall ett år och sedan ändrar foderstat och plockar bort allt kraftfoder (inkl. spannmål) så visar säkerligen inte dessa symptom nästa gång.
-
Tackor som inte får för mycket proteinfoder (kraftfoder, klöver ensilage osv) utan bara grovfoder, får inte framfall.
Så ärftligt var det och har man då haft en tacka med framfall ett år och sedan ändrar foderstat och plockar bort allt kraftfoder (inkl. spannmål) så visar säkerligen inte dessa symptom nästa gång.
Jag håller inte med. Vi ger våra får ensilage utan klöver, inget kraftfoder alls. Ändå har vi haft två framfall i år, varav den ena hade det även förra året (då fick de klöverensilage i början av dräktigheten och vi trodde att det var orsaken). Den tacka som har varit värst drabbad, och nu tyvärr inte är i livet längre, har en helsyster och två halvsystrar som haft problem med framfall.
-
Tack för svaren!
Nu har Hedvig fått två fina lamm!
De kom ut trots att bygeln satt kvar och trots att jag låg på sjukan och kämpade för livet.
Min mamma fick vara fårbarnmorska och klarade det med den äran.
Bygeln togs bort när lammen kommit ut, mamma missade själva lammningen...
Allt verkar fint!
Skönt att det gick bra med fåren och med dig! Grattis till lammen!
-
Våra tackor får inget kraftfoder inte heller klöverensilage utan ganska sent skördat hösilage. Visserligen fri tillgång så spillet blir stort. Undrar om "klättrandet" mot högre höjder i foderhäcken kan vara en orsak? Mamman har inte haft framfall.
-
Det kan nog vara hormonerna. Vi har en förstagångslammare med framfallet. Hon har dessutom väldigt stort juver för att just vara förstagångare tycker jag. Då kanske det inte är ärftligt. Hur är det med "folk"?
-
Jag håller inte med. Vi ger våra får ensilage utan klöver, inget kraftfoder alls. Ändå har vi haft två framfall i år, varav den ena hade det även förra året (då fick de klöverensilage i början av dräktigheten och vi trodde att det var orsaken).
Det kan fortfarande vara "för bra" foderkvalité i förhållande till exempelvis ras! De flesta är ju väldigt noga med att gödsla rejält på sina vallar.
Gutefår är ju t.ex väldigt känsliga. Så om man generaliserar är det ju då "ärftligt".
-
Det kan fortfarande vara "för bra" foderkvalité i förhållande till exempelvis ras! De flesta är ju väldigt noga med att gödsla rejält på sina vallar.
Gutefår är ju t.ex väldigt känsliga. Så om man generaliserar är det ju då "ärftligt".
Vi har aldrig gödslat på våra vallar, utan gödslar när vi bryter dem. De får hos oss som haft mest problem har finullspåbrå men det är ju en del annat i också. Gotlandsfåren har aldrig varit några bekymmer.
-
Jag håller inte med. Vi ger våra får ensilage utan klöver, inget kraftfoder alls. Ändå har vi haft två framfall i år, varav den ena hade det även förra året (då fick de klöverensilage i början av dräktigheten och vi trodde att det var orsaken). Den tacka som har varit värst drabbad, och nu tyvärr inte är i livet längre, har en helsyster och två halvsystrar som haft problem med framfall.
Jag har hittills inte klarat att få till ett grovfoder som jag ansett räcka till under högdräktighet och digivning till mina tackor innan betesperioden (betet kommer sent och växer fort häruppe så jag vill att lammen ska komma igång att beta därav "tidig" lamning). Dessutom får tackorna grovfoder med en del klöver i eftersom klövern behövs i ekologisk odling, jag väljer inte det foder med mest klöver i, det får korna, men det finns klöver även i fårfodret....
Alltså får mina får både kraftfoder och klövergrovfoder, trots detta har jag under mina elva år med får inte haft ett enda framfall, varken på allmogefåren eller finullskorsningarna, så jag tror på ärftlighet...
Mvh
Charlotte