Alternativ.nu
Djur => Får => Dräktighet & lamning => Ämnet startat av: Liljelids skrivet 07 mar-10 kl 19:58
-
Hej vi har läst detta forumet ett tag och fått massor med goda råd. Vi står nu själva mitt uppe i lamning för fösta gången. Idag har vi ett lite lamm som inte vill dia vi har mjölkat tackan och gett med en doseringsspruta. Lammet har svårt att stå själv och förstår inte att ta spenan. Det är finullsfår och det var 3 lamm var av en som tyvärr fick avlivas och en som är riktigt pigg. det är första gången som tackan lammar. Vi undrar nu hur länge hon ger sin råmjölk? När kan vi börja ge vanlig mjölkersättning? Vi har läst om selen tillskott det har vi inte hemma, är det ett tecken på brist om lammet inte står upp själv?
-
Jag tror råmjölken börjar gå över i vanlig mjölk efter ett dygn för efter den tiden kan lammet i alla fall inte tillgodogöra sig finesserna med råmjölk ;)
Om ni inte har råmjölk så ge lammnäring med sond eller nappflaska. Om det är lite svagt kan ni ha i lite druvsocker så att det får snabb energi.
Här kan du läsa lite riktmått för hur mycket man bör ge lammet:
http://www.faravelsforbundet.com/index.php/fakta/management/lamning/96-flasklamm (http://www.faravelsforbundet.com/index.php/fakta/management/lamning/96-flasklamm)
-
Om tackan har mjölk bör det väl vara bättre att mjölka ur, alternativt att hjälpa lammet att dia på henne framför att gå in med lammnäring? Även om råmjölken avtar efter hand, så är den inte borta efter ett dygn och fårmjölk är alltid nyttigast för lammet. Lammnäring är ju en nödlösning när det inte finns annat.
Man mjölkar ur lite ur spenen, hjälper lammet att öppna munnen, sprutar in en stråle mjölk, hjälper det att bita ihop om spenen, sedan brukar de ofta fatta. Det kan hjälpa om man samtidigt gnuggar dem på ryggen, vilket ofta utlöser en sugreflex.
-
Tack för svaren. Vi mjölkade och gav först med doseringsspruta sedan med vanlig nappflaska problemet var att hon inte kunde stå, efter flera tim försök att ge henne spenan och hålla henne varm avtog hennes krafter och vi fick tyvärr inte behålla henne. Vi har duktiga och snälla grannar som haft får och som hjälpt oss hela vägen vi upptäckte att det ena bakbenet var av i höftleden därav att hon inte kunde gå. Nu finns en liten söt vit syster som lever och är fullt frisk jag såg henne inte på riktigt förrän det bara var hon kvar så lätt det var att glömma den lilla spralliga och pigga bäsingen. Efter allt detta har vi nu fått en liten svart till och i morse 3 nya vita alla fullt friska. Nu är det bara en tacka kvar. Skönt, har varit så orolig sedan det hände. Men vi har fått massor med kunskap och har som sagt haft valpar och föl tidigare så djur vanan har varit till god hjälp. Vi har tillgång till råmjölk från ko om det skulle behövas annars satsar vi på tackornas eget. Nu är det iaf full aktion i fårboxen. Härligt!!!