Alternativ.nu
Djur => Får => Övrigt om får => Ämnet startat av: Sorno skrivet 27 dec-09 kl 11:18
-
Jag har börjat få lite problem med en alltför kelig tacka (gotlandsfår). Hon har alltid varit väldigt på och kommit fram när man är i fårhagen och vill bli kliad. Viftar massor med svansen nästan så fort man rör henne. Hon brukar också vara närgången när man arbetar i hagen och står nästan på en och ska nosa och ha sig. Det har nog hänt att hon knuffat lite på en för att man ska klia henne mer. Detta har ju inte setts som något problem tidigare och mer mysigt att hon är så "kärleksfull".
Nu verkar det dock ha eskalerat något. När man är i hagen så kommer hon fram och vill bli kliad och viftar på svansen och har sig. Problemet är att när man slutar kela med henne börjar hon puffa, och har även stångats. Om man försöker få iväg henne blir hon mer aggressiv.
Jag läste här på forumet att tackor kan bli aggresiva mot varandra i närheten av lammning, men inget att de går på människor. Vår flock av 12 tackor blev tjuvbetäckta i somras varför en tacka lammad för sex veckor sen och en nu på julafton. Vi misstänker även att minst två tackor till börjar närmar sig lammning. Den aktuella tackan verkar dock inte vara på gång att lamma även om även hon är troligen betäckt, om inte i somras så blev hon det i september.
Är det något som har erfarenhet av tackor som blivit överkeliga, eller kan det ha med lammningen att göra? Kan man vänja av henne måntro?
-
Jag har bara erfarenhet av baggar men jag tror inte grundproblemet är annorlunda gentemot tackor. Den aktuella tackan vill dominera dig en smula och ifrågasätter om det är du eller hon som "bestämmer". Får är som hundar, dvs flockdjur med en exakt rangordning individerna emellan. Du löser problemet genom att visa tackan vem det är som bestämmer. Gå rakt fram och knuffa undan henne med knäna ett par gånger, hugg tag i hornen och fös henne åt sidan. Dominera över henne med en stenhård blick som inte väjer undan. Om hon stångar dig, så hugger du tag i hornen och lägger ner henne på sidan eller sätter henne på rumpan. Efter att ha gjort detta en eller ett par gånger kan du återigen bli kompis med henne och klappa henne efteråt. Men inte varje gång, bara när du själv vill och har tid. Tackan blir inte sur för att du demonstrerar din makt, det är såhär de beter sig mot varandra när rangordningen bestäms i flocken.
-
Jag hade samma problem med en tacka förra vinter. Det visade sig att hon inte var betäckt och på så vis hade fått kraftfoder (massa med energie) i onödan. Hon fick inget kraftfoder mer denna vinter och vi började ignorera henne, vända till ryggen klappade inte. Komm hon med fart och ville buffas så stampade jag med foten och ryckte upp armana över huvudet som om jag hade horn och vore jätte stort. Hon stannade tvärt varje gång och efter ca 2 veckor blev det bättre, nu är jag jätte bra kompis med henne igen. Hon är betäckt denna vinter och lungnare, däremot verka det gå lite i arv hennes tacklamm gör lite som hon så jag är lite försiktig med att klappa dem två förr mycket. De måste gå iväg av sig själv efter ett tag och stå stilla hos mig annas igorera ja dem igen.
-
Tackar för svaren! Det låter som vettiga råd. Ska se till att hon inte får knuffas med oss vid utfodringen och att vi övar henne i att bli ignorerad. Än är hon inte så farlig, och de har ju som tur är inte horn så det ska nog gå bra. :)
Bra att du nämnde det med lammen. Ska tänka på det också så de inte lär sig liknande beteenden.
-
Får fungera så helt enkelt.
-
Jag tror att hon stångas för att få uppmärksamhet, det är inte ovanligt. Det handlar inte om dominans utan om klassisk inlärning. Tackan vill ha kli och har kopplat samman att hon har fått det när hon i början har buffat "kärleksfullt på er. Beteendet har nu förstärks och hon stångar er i hopp om att få mer kli, ofta värjar man ju sig och tar emot ett får som stångar en och då får hon kroppslig kontakt, Bingo det funkade!
Visst kan det fungera att ta till våld. Det kan leda till en koppling mellan att hon stångar er och att det är förenat med obehag. Men det är ju en metod som bygger på att skapa rädsla och det tycket jag är fel. Man kan även få motsatt effekt genom att tackan blir rädd och istället börjar stångas i självförsvar.
Jag tycker tipset om ignorering är bättre. Oönskade beteenden ignoreras och önskade belönas. Om hon blir bufflig, sluta genast klia, gå iväg. När hon uppförsig kan hon få kli.
-
Jag tycker Stinastinas inlägg var mycket intressant och fick mig att fundera ett varv till, både på människor och får. Att ignorera ett djur som pockar på uppmärksamhet är också ett tydligt sätt för en ledare att utöva makt. Oönskat beteende ignoreras, osv. När jag inte har tid att klia min bagge eller inte vill ge honom för mycket uppmärksamhet i förhållande till andra i flocken ignorerar jag oftast honom när han går fram och lägger hakan i handen på mig. Men om han skulle surna till för den uteblivna uppmärksamheten och stånga till mig förstärker han sin signal om att få uppmärksamhet en grad upp. Han använder dessutom ett visst våld mot mig. Vill jag fortsätta vara ledare måste jag också vara beredd att förstärka min signal till honom en motsvarande grad upp. Jag utövar då ett kontrollerat våld genom att knuffa till honom med knäna eller lägga ner honom på sidan och sätta mig på honom. Lägga honom på sidan måste jag ändå göra när jag när jag skall verka klövar, klippa honom, mm. Jag har inget dåligt samvete för att använda våld på detta kontrollerade vis. Debatt?