Alternativ.nu
Djur => Grisar => Ämnet startat av: TurbogrisarnaVG skrivet 20 dec-09 kl 10:53
-
Då tipsar jag alla om att så snart temperaturen kryper över 10 grader gå till det lokala säteriet.
Där talar man med förman om vad de gör med Pellegrisarna.
Svaret brukar bli: "Vi slår ihjäl de förståss".
Vilket leder en till att säga:"Men då kan jag ju ta den (levande)".
Då brukar förmannen rycka på axlarna och om det är ett någorlunda stort säteri säga:"Följ med mig". Du får då se ett större antal pellar och erbjuds ta med allihopa!
Ofta behöver pellegrisarna stor mängd omvårdnad och kärlek till en början men återbetalar detta med en stor tillväxt och enormt tillit.
De pellar jag själv har tagit hand om har växt från 5 undernärda kg till 90 kg vid slakt på bara ett tre kvarts år.
Så mitt Tips till alla är - Gå och hämtar alla glömda pellar!!
Storbönderna Skjuter och slänger de!
-
Men om man som jag aldrig haft gris men funderar på att skaffa, hur tar man bäst hand om en pellegris? :-[
vad behöver de för foder? bostad? och annan skötsel?
-
det finns ett annat od för pellegris och det är miss märling mvhl
-
Kan nån tala om på svenska vad en pellegris är? Jag fixar inte riktigt alla sydröna dialektala utttryck.
-
en gris som har komme äffter i växten mvh
-
Det där med att pellarna skulle bli normalstora, om de bara fick lite mer tid på sig, hävdade morfar var en sanning med modifikation. Han hade en mindre slaktgrisuppfödning, och brukade inte ha hjärta att så ihjäl pellarna (vilket de flesta gör precis som trådstartaren hävdar), och några blev normalstora efter några extra veckor, några blev aldrig stora nog att skickas, och fick antingen hemslaktas eller så fick man betala för att slakteriet skulle göra det. Det beror på varför pellen är liten. Är det så att den är minst i en stor kull, och därför inte får en egen spene, så växer den ofta normalt när den inte behöver konkurrera om maten, men ganska ofta finns det genetiska fel eller sjukdom som en del av orsaken, och då blir kultingen sällan helt normal.
-
Orsakerna till att pellegrisen är efter kullkamraterna kan vara många och hur de borde skötas varierar förstås.
Vanligtvis går pellarna på tunga antiobiotika kurer som man dock kan avbruta om man tar grisen ur den onaturliga miljön dem lever i.
Man kan sammanfatta mina egna erfarenheter så här:
1.Även en klen gris som har gått inomhus kan flyttas utomhus och medicineringen avbrytas om den har ett varmt ställe att lägga sig på.
2.Det räcker med en liten hydda med halm som grisen kan lägga sig i när som helst.
3.Foder på säterierna är oftast mjöl blandat med vassle så ett tillskott av t.ex. getfil kan göra under.
4.Pellen kan plötsligt dö!- detta måste man acceptera och tänka på att man i alla fall gav den en chans på livet.
Detta är en bild på min fd. pelle Nufsan som vägde ca. 5kg medans hans kullkamrater vägde 25kg och dessutom fick två sprutor dagligen.
Hemma återhämtade han sig snabbt och fodrades bara näslor, matrester och det han själv kunde böka fram och gick upp till 90kg på hösten vid slakt.
(http://photos-g.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc1/hs004.snc1/2797_1134236271431_1093045771_30401728_5551356_n.jpg)
-
Tanken är fin :)
Men personligen skulle jag inte ta mig en gris till egen mat som blivit medicinerad..att föda upp dom själv är för mig att föda upp dom utan mediciner.....
-
Men de flesta har aldrig fått några mediciner, utom extra järn, men det kan du väl inte ha något emot. Veterinärer och medicin är dyrt och det kostar man inte på smågrisarna om det inte är något smittsamt som drabbat många i besättningen. I annat fall har man bara ihjäl kultingen.
-
Järn räknas väl inte som medicin, men det här däremot vill jag helst inte äta:
Vanligtvis går pellarna på tunga antiobiotika kure
r
-
Morfars smågrisar gick aldrig på antibiotika i alla fall. Och det var inte SÅ länge sedan. Och jag har bestämt för mig att möjligheterna för bönderna att få ut antibiotika utan veterinärbesök har begränsats. Annars finns alltid de ekologiska gårdarna, där får de inte ge antibiotika utan konstaterad sjukdom.
-
Jag har själv jobbat på en av Sveriges största gårdar och är dessutom utbildad i deligerad behandling för gris.
Summa sumarum: Hur lätt som helst för grisproducenter att få antibiotika litervis.
Det som avgör är inte hur lätt det är att få tag på utan hur restriktiv den som behandlar känner sig.
Nästan alla grisar som föds upp i Sverige oekologiska har kommit i kontakt med läkemedel.
Som jag ser det blir det inget problem med pellarna eftersom de går långa tider obehandlade hemma innan slakt men det är en smaksak.
Nu har ämnet mest snurrat in på Läkemedel så för att återgå till pellarna och hur mkt glädje man kan ha av dessa gratis grisar:
Nufsan fick en dag upp ögonen på hundmaten som våra hundar fick och la sig efter detta till en märklig vana.
Han brukade smyga sig på hundarna (så tyst en gris nu kan smyga) och tog därefter deras svans i munnen och drog i den tills hunden sprang iväg vilket öppnade för honom att ta deras foder.
-
Hmmm,jag bare undrar,hva betyder "det lokala säteriet" ? :-[
-
Lokala Säteriet: Grisgård med smågrisuppfödning inom rimlig radie från egen hemvist.
Förväxla inte med slaktsvinsgårdar som föder upp äldre grisar till slakt.
Visserligen kanske man kan få enstaka grisar därifrån om man har tur men då är de nog hjärndöda.
-
Thank you ;D
-
Tack :)
-
Ööhh .... jag bor vid ett säteri.... där finns inga grisar så långt ögat kan se... :o
-
När det saknas en spene, får ju någon gris problem att överleva. Jag fick som barn en sådan gris, den bodde första tiden i en Milda margarinlåda vid kökspisen, och föddes upp med nappflaska.
-
jag har bott på ett säteri, det fanns inte en minsta gris där heller ;D
-
Denna tråd ska jag följa , jag som ändå börjat tänka på grisar . ;D
-
Lokala Säteriet: Grisgård med smågrisuppfödning inom rimlig radie från egen hemvist.
Inte för att det direkt har med ämnet "gratis gris" att göra, men... det där är nog ingen vidare bra förklaring av ordet "säteri".... :P
Enligt www.ne.se
säteri, sätesgård, ursprungligen en lantegendom ägd och bebodd av en frälseman och i kraft av adelns privilegier befriad från på jorden vilande allmänna skatter (säterifrihet). Säteriet var ofta huvudgård i ett godskomplex av spridda frälsegårdar. Frälsejord inom frihetsmilen hade mer exklusiv befrielse från skatter till kronan än egendomar som låg längre bort. För hävdande av säterifriheten krävdes ståndsmässig byggnad på sätesgården. Efter adelsprivilegiernas upphävande har från 1800-talet benämningen säteri använts om äldre, stora och välbyggda lantgårdar i allmänhet.
-
Jöss ??? Jeg tror jammen jeg bor på et säteri ;D
Men jeg har inte sett noen griser ???
-
Det är bara svinrika som bor på säterier.
-
Jag vet en som för ca tio år sen köpte ett för 300000:-, det hade stått tomt i ungefär 100 år, och på mäklarspråk hade ett "visst renoveringsbehov".
Såldes för inte så länge sen för fem mille, ganska billigt med tanke på att två LB-hus med eternitväggar och 600kv tomt kostar mer, och det arbete som nerlagts. Egendomen var dock avstyckad till 4 ha.
-
För att sätta stop för den något oönskade men inte desto mindre intressanta diskussionen om säterier:
1. om man kommer ifrån Skaraborg
2. jobbat i grisbranschen
3. är lagom bonneaktig
så brukar man referera till ett säteri som en cantralgård som inseminerar och skickat ut suggor till sattelitgårdar där de grisar varefter de skickas tillbaka till säteriet för att gå upp till 8 omgångar till inom de något äckliga och utslitna suggorna blir mamma scans "nyttiga" köttbullar!
-
Det är väl så att du tänker på Moholms Säteri, som är ett stort sugg-nav, med satelliter. I övrigt så har ju just själva säteribenämningen inget med grisar att göra.
Så det här med pellar. Man får ju kolla om det är en pelle, eller bara en liten efterkommen gris, det är två helt olika saker. Små efterkomna grisar är helt ok att ta hand om, dom tar bara lite mer tid på sig och lite omvårdnad, så klarar dom sig ofta bra. Jag hade förra året en galt på 250 kilo, som började sitt liv just som en liten skutt..
En riktig pelle däremot, är en sjuk gris. Den har hamnat i ett totalt stresstillstånd vad gäller mage och hela foderomvandlingen. Oddsen för en sån är rätt dåliga, och kräver ofta antibiotika, vilket i sig inte är konstigare än att vi behandlar sjuka barn med antibiotika, även om vi kanske inte avser att äta barnen.. Dessutom är man enligt lagen skyldig att behandla eller avliva sjuka djur, så det är ju inget som illvillga bönder bara gör för skojs skull.
Alla eftersatta amågrisar behöver dessutom ett bra foder, avpassat för just smågrisar. Att bara ge den spannmål och släppa ut den i en hage och tro att allt ordnar sig är inte alltid en succe, dom kan precis lika gärna tvärdö.
Det är ju även så att ett smågrisfoder oftast innehåller soja. Sojan ses ju av nån anlednings om allt ondas moder, men faktum är att den innehåller livsviktiga aminosyror som den lille grisen behöver. Därför innehåller t.ex ekologiskt foder soja, medan vanligt konventionellt inte alltid gör det, för i det vanliga fodret får man tillsätta aminosyror på annat sätt. Kanske något att tänka på för dom som alltid spyr galla över soja.
-
Nu blir jag förvirrad.
Är ett säteri där man har smågrisuppfödning?
En pelle är det en griskulting som har hamlat efter i växten jämnfört med sina kullkamrater? Och heter det pellar eller är det ett dealekt relaterat namn?
Heter det alltid Sätteri i namnet eller hur identifierar man ett säteri så man kan gå och fråga om en gris?
Jag vill så gärna förstå...
-
Som jag just skrev, så har namnet säteri inget med grisuppfödning att göra. Förstår knappt varför det överhuvudtaget kom in i denna diskussion.
Och, nej, pelle är inget dialektalt uttryck, det är den korrekta benämningen på en liten sjuklig gris som kommit efter.
Så knalla du in till närmste grisbonde som har suggor (säteri eller ej ) och lyssna om dom har några små klena kultingar du kan få ta hand om..
-
Tack nu klarnar det betydligt :)
-
Slutsats:Ordet "säteri" bannas ur denna tråd och bör ej nämnas igen!
Hela diskussionen stammar ur ett personligt användande av ordet som inte har något med den officiella ordinnebörden att göra.
Klart Slut.
Denna tråd handlar om gratis grisar som borde få en chans på livet istället för att skjutas.
Snälla försök att bortse från misstolkningar man kan göra för om man "kan" göra de så kan man också låta bli och bara fokusera på ämnet.
Det finns många "men" i ämnet och för de som funderar är det bra att de lyfts fram.
Jag personligen har inte sett ett "men" som skulle kunna få mig att vilja skjuta pellen utan att ge den en chans att växa till sig till en rejäl stek.
Detta handlar inte om att skaffa gris till avel eller liknande eftersom dessa små grisar ofta har bristande immunförsvar m.m.
Gris för uppfödning till mat eller t.ex. som jordfräs.
Det är vad tråden handlar om Ej "ordet som ej får nämnas vid namn"
-
Ok ! :) Jag har också tänkt på detta med att åka till " gris gårdar " och köpa Pellar... Det är bara det att jag aldrig skulle kunna slakta Pellarna sedan... Även om jag tänker att jag då äter någon som har haft det bra hela livet... Det skulle bli väldigt gamla innan de gick till slakt och då skulle de säkert inte gå att äta längre .. ::)
-
Men tänk hur mkt gläde de sprider!
Grisar och speciellt de man räddar från döden är nog bland de största personligheterna i djurens värld!
-
Jag instämmer med trådstartaren!! Jag har också jobbat med detta (jobbar än) fast då på en satellit.
Har släpat hem mängder med pellar, nappat o gullat o haft små lådor o liknande. Vissa har tvärdött andra inte, hade tom ett tag en egen liten "besättning" om tre suggor o en galt som gjorde fler nassar. Dessa var pellar från början och de var hur fina o pigga(haha) som helst tills jag tog dem ur tiden. :)
Så lycka till alla som vill prova, det är både roligt att pyssla med de små o känns förbannat bra när det lyckas!! ;D
Zandra
-
vilket utmärkt tips ang pellegrisar,allra helst efter "grislarmet"
hoppas att många som gått i skaffa-gris-tankar nu vet vad som ska göras
underbart med djur/grisvänner :) tack nu blev jag glad
-
En riktig pelle däremot, är en sjuk gris. Den har hamnat i ett totalt stresstillstånd vad gäller mage och hela foderomvandlingen.
Om det känns rätt att ta hand om en pellegris för att ha den som sällskap eller till slakt så kan det väl vara ett alternativ till att investera i en normalt utvecklad kulting, även om jag inte skulle gjort så själv.
Har släpat hem mängder med pellar, nappat o gullat o haft små lådor o liknande. Vissa har tvärdött andra inte, hade tom ett tag en egen liten "besättning" om tre suggor o en galt som gjorde fler nassar. Dessa var pellar från början och de var hur fina o pigga(haha) som helst tills jag tog dem ur tiden.
Det här vill jag emellertid direkt avråda från! Det är högst troligt att pellar har blivit just pellar för att de inte har normala arvsanlag och då är det ju bra dumt att avla vidare på dem. Dumt nog att avla på en och ännu dummare att avla på två.
-
Ronny: Det håller jag inte med om. Visst kan det vara sjuka småttingar med dåliga arvsanlag eller så men oftast (har i alla fall jobbat i över tio år heltid med nöt och svin) så har det varit väldigt stora kullar och när det inte finns utrymme för att kullutjämna mer så har man ändå ett antal suggor med aningen för många bebisar. Då är det ju inte så lätt för de minsta (men dock friska) att kunna sno åt sig en spene.
Ibland får man ju faktiskt tilläggsmata hela kullar med tex Piggolact för att käket inte räcker. Inte speciellt ofta men det händer. Menar du då att hela de kullarna har nåt fel i generna el liknande bara för att de är för många mot vad suggan klarar av?
Sen håller jag delvis med om att man ska vara restriktiv med vad man avlar på. Inte för att jag tror att mina nassar hade dåliga gener utan mer för att de var ju själva slaktsvin och då blir det ju inte den "optimala" korsningen på avkomman. Sen om jag för eget bruk har dessa icke optimala korsningar bakom lagårn att böka runt så har jag ju väldigt svårt att se att detta skulle påverka vår svinstam i Sverige.
Zandra
-
Nej, jag har aldrig antytt att det skulle vara fel på generna hos normala kullsyskon till en pellegris!
Jag vill däremot inte utesluta att det kan vara så med en underutvecklad pellegris som alltså föds liten. Det är såna jag anser det är dumt att chansa med i avel. Jag vill inte påstå att du direkt har uppmanat till sådan avel, men jag vet att folk som läser sånt kan få för sig att göra så.
Jag åsyftade heller inte grisar som föds normalstora men som av olika anledningar inte får nån bra spene att suga mjölk ifrån. En sån sak påverkar ju naturligtvis inte generna och såna grisar är det därför ingen risk att avla vidare på.
I ett tidigare inlägg har "Existens?" på ett bra sätt redogjort för skillnaden mellan en pellegris och en gris som bara fått en taskig matplats. Ett problem för den som kommer till bonden och får en liten gris är att det kanske inte syns nån skillnad. Är det en riktig pelle så kommer den att svara dåligt på utfodringen och knappast bli nån billig julgris trots att den var gratis från början.
-
:-[ Ber om ursäkt för missförståndet. De ställen jag jobbat på har kallat det för "pelle" oavsett anledningen till att grisen är eftersatt.
Måste ändå vara lite näsvis och hävda att de grisar man inte hjälper på traven kan bli sjukliga pellar medans om samma kulting fångades upp i tid bara skulle blivit en eftersatt pelle...
De jag själv tagit har varit i ett tidigt stadium innan sjukdom, då grisen kanske bara varit 3-4 veckor gammal, ibland ännu yngre.. Hade jag väntat några veckor till skulle ev samma gris ha hunnit bli sjuk.
Menar såklart inte att det inte skulle finnas kultingar med kassa gener men med tanke på kullstorlekarna idag så tror jag att flertalet är normala från början, de är bara helt enkelt för många om maten.
Zandra
-
Jag anser att många av "pelle" tillstånden hos smågrisar baseras på felaktig avel från början.
Suggorna insemineras med galtsperma från plastpåse efter att ha drivits i brunst och det finns ingen matchning som sker naturligt i naturen genom Darwins teorier.
Detta gör att jag skulle hävda att alla grisar som föds på produktionsgårdar som tillämpar rationell drift kan ha starkt försvagade anlag.
Men åter till pellar och försvagade smågrisar.
Visst kan de vara så skadade att de aldrig kommer ikapp o.s.v. men jag och flertalet andra kan vittna om framgång när det gäller omhändertagandet av dessa små.
Inget teoretiskt argument om försvagade genanlag m.m. borde därför hålla någon från att praktiskt försöka.
Grisarna går annars en mkt. förtidig död tillmötes i onödan så de har i alla fall inget att förlora!
Det finns inget ont i att försöka men misslyckas med att skapa ett värdigt liv åt ett djur!
Detta borde alla kunna vara överens om.
-
Halloj!
Va kul att ni med har iller !
Jag undrar om pelle grisarna ( om dom får må bra) blir alltid mindre som vuxna ?
-
Nej de kan och blir ofta lika stora som andra grisar och eftersom det finns ett stort viktspann mellan en stor gris och en liten så är det svårt att avgöra om t.ex. pellen bara hade ett anlag som sa åt den att sluta växa vid 200kg eller om det var att den var mindre från början.