Alternativ.nu
Djur => Får => Övrigt om får => Ämnet startat av: louise skrivet 22 nov-09 kl 18:12
-
Alltså, min nya bagge är bra knäpp. Vet inte om jag bör avla på honom eller hur farlig han blir i längden. Eller om jag vågar ha honom med lammen sen..
Han stångar allt han ser. I dag tog jag in dem och han hatade en stor rundbal halm i boxen, och han hatade en spann med mineraler. Höhäcken tyckte han var dum i huvet , och boxgrindarna. Så där håller det på. Ute så hatade han avloppsbrunnen och alla vattenspannar. Han stångar järnet på allt som kommer i hans väg.
-
Jag hade nog tänkt mig för innan jag avlade på en galen" bagge
-
Låter som han passar bra i frysen...
-
Känner igen det där alldeles för väl och den baggen ligger i frysen nu ;D
-
Frysmaterial...
-
Gör slut på eländet innan det händer en olycka. Det kanske är du som inte passar nästa gång
och det är minsann inte roligt att vara föremål för en stångande bagge.
Hälsningar från torpet
-
Glada kräftor!
-
Jag måste säga att liknande har jag aldrig hört talas om. Det måste vara något GROVT fel. Ta bort, sannorlikt psykiska problem,eller? Vår nuvarande bagge är snäll men lite dum...han kan inte äta ur foderhäcken. inte dricka osv. Det är en Gute. Vi har aldrig haft problem med något sånt förut. Våra tackor har längre horn och har inga problem. Men denna är otroligt fånig när det gäller att veta var hornen finns. Hur gör vi?
-
Tror bestämt att Ulrikaa fick sätta hänglås på frysen för att hålla eländet kvar dessutom :-X ;D ;)
-
Det låter inte så bra och jag hade inte heller behållit en sådan bagge. Har han varit sån hela tiden?
-
tja.. jo.. han blev nog sån rätt snabbt.
jaha.. han får väl bli i frysen då.. Men han får gå kvar minst året ut så jag vet att han har jobbat färdigt åtminstone.
-
jaha, då ska jag kapa min tråd lite och diskutera ras och aggressiva baggar.
Det här var min andra värmlandsbagge. Den förra hamnade i frysen för att han också var aggro, men inte så mkt som den här. Den jag köpte av i år tyckte att alla värmlandsbaggar var aggressiva.
Så vad har ni för erfarenheter? Kan man få tag på en snäll värmlandsbagge eller ska det hålla på så här?
-
Vi har haft 3 värmlänningar och de har varit lika snälla allihop.
-
Stabon, då kanske du ska tinga en bagge av Kimma ;)
-
Stabon, då kanske du ska tinga en bagge av Kimma ;)
Vem vet, vi har 3 tackor därute som bör vara dräktiga nu, någon av dem bär kanske på en bagge ;)
-
Ja ska det vara så här svårt å hitta en med vettigt humör så tänker jag hänga efter dig Kimma;)
-
Vår bagge var oxå värmlandsbagge och han var supersnäll innan tackorna kom hem....han var bokstavligen from som ett lamm. Sen när dom kom hem så slog det bara över. Tyvärr.
-
Jag kanske kan passa på och låna tråden. Jag har problem med baggar. Jag har två stycken just nu, bagglamm båda två, och båda vill stånga mig, även om de inte är galna. Jag förstår att det beror på mig att baggar alltid blir sura på mig men kan inte göra något åt det. Finns det någon som kan ge mig lite tips hur jag ska komma tillrätta med problemet. Det är svårt eftersom jag är ensam och inte har någon annan att "skicka in" när något ska göras.
Jag har en åsenbagge med stora horn. Han har stångat från första stund. Han stångade tackorna och han stångade så fort jag sträckte in handen eller kom in i hagen. Jag tror att han var rädd, han har blivit bättre men han ser till att tackorna inte kommer till mig.
Den andra är en gotlandsbagge, som hittills varit väldigt lugn. Nu verkar det som om han är klar med jobbet och han har börjat komma fram till mig. I går kom han fram och började nosa och bita i mina kläder. Jag stod böjd och grejade med en hink och jag kände hur rädd jag blev fast jag försökte vara lugn. Hjärtat klappade fortare och andningen blev snabbare, säkert märkte baggen det. När jag försökte knuffa bort honom så stångade han mig. Han tog inte jättelång sats men en bit. Jag tog till vallstaven, som jag alltid har med mig och han gick sin väg.
Finns det något jag kan göra?
-
Vi har haft 2 fantastiskt snälla värmlandsbaggar, med helt olika härstamning. De gick till slakt nu i höst pga att vi inte ville ha fler avkommor efter dem. 2007 hämtade vi hem en bagge som egentligen skulle gått till slakt med våra småbaggar. Men han var så fin så han fick överleva året efter också, då hämtade vi hem en kompis till honom istället. De har gått tillsammans och myst som två farbröder. När vi släppte in deras avkommor (som var lika snälla) till dem i höstas kollade de bara att det inte var några "fruntimmer", sedan brydde de sig knappt.
Vi har aldrig haft andra problem än att de inte gillade vår lappgetsbock, och han gillade inte dem. Så det var livat inne i stallet förra vintern trots att de stod i olika bås. Nu ska det bli lugnt och skönt!
-
Stångar han dig också? Det låter som ett solklart fall för slaktmasken. Baggars "galenskap" har enligt min erfarnhet en tendens att nedärva. Ävenom de ska gå till slakt är inte en flock med... Låt oss säga 25 ungbaggar, alla ute efter att stånga dig i rumpan inte någon särskilt bra situation, har prövat.
-
Mona: Har du baggarna ihop med tackorna hela tiden eller går de bara ihop vid betäckning? Vi har haft problem med att baggarna blivit stångiga ihop med tackorna under dräktigheten och flyttar numera ihop baggarna när de jobbat klart.
De blir lugnare då, men jag har också lite samma problem som du. Vi har en stor blandrasbagge som kan vara bufflig och han buffar mest på mig. Jag antar att han känner att jag är lite rädd för honom. Våra andra baggar är hur lugna som helst och dem kan jag gå in till utan problem (gotland + leicester).
Jag har ju turen som kan skicka in svågern till baggen när inte jag vågar... :)
-
Min erfarenhet är att baggarna blir garanterat stångiga efter sin andra betäckningssäsong (jag har Gotlandsfår). När tackorna är färdigbetäckta så ska de försvara sina damer tills lammen föds, första året är det hanterbart, andra året väntar frysboxen...
Fast den baggen jag har nu är otrolig, han är dumsnäll !! Han kommer alltid fram och ställer sig på bredsidan och hela han skriker "KLIA MIG" och svansen går som en gräddvisp på honom.
Han visar samma beteende mot mina BC, därav slutsatsen att han inte bara är snäll, utan dessutom rätt dum ;D ;D
Fast fina lamm blir det, och hellre för snäll än tvärt om!!
-
Jag vill ha dem med tackorna så lite som möjligt. Jag har börjat hoppas att de är klara med sitt jobb nu snart så jag kan ta bort dem. Då får jag fundera vad jag ska göra med dem. Jag förstår att de känner att jag är rädd men fast jag intalar mig att inte vara rädd så är jag det ändå. Det är det värsta att jag inte kan påverka mig själv att vara lugn. Jag skulle gärna ha en dumsnäll bagge, men jag klappar dem aldrig, ibland kanske det skulle vara bra att göra det.
Idag kom gotlandsbaggen direkt när jag kom in i hagen. Jag hade med mig en granriskvist, som jag viftade med framför nosen och då vände han, men det funkar väl inte heller i längden.
-
Min erfarenhet är också att de blir mer stångiga för varje år de betäcker.
Men tar man undan dem från tackorna så de får gå själva eller med andra baggar efter slutförd betäckning så soffar de snart till sig och blir lugnare. Enligt allas vår guru Henning, som jag saknar enormt här, så är det inte naturligt för baggen att gå kvar med tackorna efter betäckning - därav deras frustrerade beteende.
(Tänk er själva att vara ensam karl bland en hel hög pregnanta och hormonstinna damer...... :o)
-
En bagge hos en granne var precis så där snäll , vallhunden. Tills...
Det kom en björn på besök , björnen fastnade i fårnätet , som på grund av rovdjur var förstärkt med eltråd ,
där satt björnen och vråla , medans baggen gjorde sitt till för att köra bort eländet .
Alla fåren klarade sig , baggen fick några jack över nosen .
Men efter det var allt farligt och inkräktare som skulle jagas bort .
De var tvungna att slakta en förövrigt fin bagge .
-
Var väl synd o slakta den esten? Kunde ju jobbat i rovdjursområden ;)
Har men ett rejält lynnesfel på en bagge, ska den naturligtvis inte föröka sig, men jag har aldrig märkt av något sådant. Har haft massor av baggar genom åren av olika raser. Vissa baggar har visat tendenser att stångas, men de flesta inte och jag har inte sett något som tyder på någon större ärftlighet.
Däremot tror jag att sättet man håller baggar på och om man själv visar svaghet och nervositet kan utlösa en reflex att jaga bort hotet. Man signalerar ju att man är svag 8)
Vi har numer alltid stora baggflockar då det inte är betäckning. Normalt 7-8 individer, på hösten även med bagglamm. Vår äldste bagge nu är inne på sitt sjätte år, en stilig gute. Har aldrig visat stångbeteende. Inte de yngre heller.
Däremot håller jag inte på och gullar med mina baggar, även om jag har några favoriter. Men man måste uppträda lugnt och bestämt.
Hade en treårig finullsbagge, som varit supertrevlig hos mig. Sålde honom till en bekant. Där slängde de honom i frysen efter en vecka. han stångade nya matte 8). Så, var det miljö ombytet, eller hennes sätt? Ja, jag fick inte klarhet i det, men synd var det, för han hade otroligt bra ull för att vara svart och nedärvde färgen bra!
-
Han hade varit perfekt om han kunnat skilja på björn , gårdsfolk hästar etc .
Han blev helt tokig efter björnmötet
-
Svar till MonaW:
Har jag en dum bagge så tar jag alltid med mig en hund in till dom (BC naturligtvis ;) )
Då blir det aldrig något problem, eftersom de måste ta sig förbi hunden för att komma till mig, och det går inte ;D ;D ;D
De flesta (bra) hundar gillar det jobbet dessutom, eftersom de då får känna att de gör nytta, även när djuren står på stall och inget annat händer! "Make my day" ser hunden ut som. Ur hundens perspektiv så händer det sällan att deras dag blir gjord, baggen inser alla gånger, utom den första, att det är kört och lägger ner det... :P
-
Baggar med stora horn lär sig att använda dom, särskilt när det gäller att få mat först ... satsa på en kullig värmlandsbagge nästa gång, hur snälla som helst.
-
den förra var kullig. Också aggro.
-
Tycker temperamentet på finullsbaggarna var betydligt mer tveksamt än vad jag upplevt på gutarna. Det kanske är så att de har så stora horn så de inte behöver använda dem ;)
-
Mona,
skulle du inte kunna tänka dig att hitta en bagge att hyra in 6 veckor när du vill ha flickorna betäckta? Leta bland granngårdarna. Alternativt köp in en ung bagge som du sedan tar bort efter han gjort sin tjänst. Inget kul att slaktasmen det är de flesta bagglamms öde. Du fick också ett tips om att skaffa en hund som du tar med in. En hund av rätt sort skulle ställa sig emellan dig och baggarna mer eller mindre automatiskt, tror jag.
-
Jag har en kullig treåring som jag sparat för att han är så snäll ...
Jag gullar inte med mina får ... kanske en förklaring.
-
Årets bagge köpte jag från Lyckan ... och han är hur snäll som helst.
-
ulfg. Det är detta med bagglamm, som jag har praktiserat. Det går ju men jag skulle gärna vilja att det fungerade under betäckningstiden och att jag även kunde spara en bagge ibland, därför ville jag ha lite goda råd hur jag kan lära mig att hantera dem. Jag tycker mycket om att leva med djur men är uppenbarligen för larvig för att klara det. Kanske blir det så när man som jag börjar sent med djur, jag var inte så rädd när jag var yngre. Jag önskar bara att jag kunde ändra mig (fast jag är gammal) och börja bli lite tuffare när det gäller baggarna.
-
Har du ingen lugn snäll bonne i närheten som kan visa dig lite Mona. Mycket med djur handlar om hur man rör sig och att man som du själv säger inte är rädd. En del har det liksom i sig, vi andra måste öva ;)
-
Jodå, jag känner flera här som har god hand med djur men jag tror att de tycker att det är lite löjligt att jag, gamla människan, är rädd för en bagge. De säger att man ska vara lugn och inte visa sig rädd. Det vet jag ju men det kommer automatiskt, hjärtklappningen m m. Det är väl bara att försöka gilla läget.
Båda baggarna har gått med tackorna ett tag nu. Jag trodde nästan att de var klara men nu har ett par ungtackor födda förra året men ej lammat, åsenfår, verkat som om de var brunstiga så jag får väl vänta lite till och använda de knep jag kan. I gotlandsfårgruppen verkar det lugnare, där är det kanske klart. Kanske jag kommer över det så småningom, jag har ju fått en del råd här, som jag är tacksam för och sett att det kan vara en och annan som, liksom jag är lite osäker.
-
Tråkigt att de får dig att känna så :-\ Jag har ingen erfarenhet av får, så jag kan inte backa upp dig tyvärr. Brottats med några bockar har jag gjort och en hel del hästar, ja nån ko har jag väl oxå haft meningskiljaktigheter med. Tyvärr inga får, gubben VÄGRAR ::)
-
Jag har 4 vuxna baggar just nu. 3 Oxford down och en Suffolk. De är alla helt ofarliga.
Min förra Suffolkbagge var dock opålitlig särskillt första året andra året hade jag inga problem.
-
Jag har haft och har många vuxna baggar i olika åldrar och någon enstaka har blivit otrevlig, egentligen bara två...
Jag tror Hennings råd om att inte ha baggen med dräktiga tackor är bra, jag har bla tagit över en 3 årig finullsbagge som skulle slaktas för att han var elak mot tackorna och övermodig mot folk. Jag använde honom många år efter det och han var alltid supertrevlig mot allt och alla, men när tackorna var betäckta fick han återgå till baggflocken. Jag slaktade honom förra året pga "ålderdom", inte pga humörsproblem. Om man har möjlighet att ha baggflock så tror jag man får mer trevliga baggar på alla sätt och vis.
Jag undviker INTE att hantera mina baggar, tvärtom, jag lär alla att bli ledda och i sommar har jag fjäskat för dom med lite korn varje dag pga att min nya bagge är väldigt blyg och inte velat komma i närheten av en och helst vill jag ha dom någorlunda "handtama". Däremot är jag noga med att undvika att utlösa stångningsreflexer, aldrig klia i pannan eller "leka" med bagglammen.
Mvh
Charlotte
-
Mona: Jag har alltid halsband på mina vuxna baggar, kanske kan det kännas tryggare att ha något att hugga tag i OM dom skulle koma och bråka?
Jag har haft en bagge som blev odräglig... Han började med att anfalla om man vände ryggen till, och övergick till slut till att rymma ur hagen för att jaga grannar som gick förbi, han var ett flasklamm som jag fick med på köpet när jag köpte några tackor, vet inte om det berodde på detta?!? Hans tvillingbror som också var flasklamm är bland den bästa bagge jag haft ur temperamentssynpunkt.
Men för att kunna hantera honom när jag väntade på slakt så gav jag honom lite kraftfoder och band fast honom när jag skulle göra något hos baggarna. Han vande sig snabbt vid detta och kom till sitt hörn för att få godis. Det händer att jag sätter fast den bagge som går med tackorna också om jag ska "stöka" något extra med damerna som skulle kunna göra honom "upprörd", bara för att undvika att behöva vända ryggen till eftersom jag precis som dig är ensam när jag sköter fåren, kanske det kunde vara en metod för dig?
Mvh
Charlotte
-
Charlotte. Jag har halsband på gotlandsbaggen men Åsenbaggen med stora hornen, har jag inte lyckats få på något halsband. Han var så kvick att stånga redan från början så jag lyckades aldrig komma så nära. Att ta i hornen är ingen lösning, de flesta verkar bli tokiga om man tar i hornen, de tycker inte om det. Han har också växt bra och blivit väldigt stor. Sedan tror jag att jag måste försöka få med mig någon ut i hagen, så jag inte behöver vara rädd, så jag kan ta i baggarna lite. Jag kanske inbillar mig att de är starkare än de är. Men tackorna är ju starka om de verkligen vill så jag är inte säker på att jag kan rå på baggarna även om jag har halsband. Godis är nog bra förstås men jag vet inte om de ätit något kraftfoder innan de kom till mig, jag har inte gett dem. Det är mycket att tänka på. Jag lär mig väl hoppas jag.
-
Det är klart du kommer lära dig. Det handlar bara om tid :-*
-
Jag tycker att det låter som att du behöver en BC!
Du får då en alltid intresserad och engagerad arbetskamrat med dig, dessutom, som tycker att dina får är det intressantaste som finns... På det området fungerar de bättre än en sambo :o :o
För många år sedan sålde vi min dotters hund till en diko-besättning. De kalvade ute och han kunde inte gå in i hagen utan en BC. Med vår hund kunde han gå in och fånga in kalven, märka etc när kon var nykalvad. Ha sa att hunden var hans livförsäkring....
Du skulle kunna köpa dig en tränad hund, så blir du redan från början aldrig stångad och kan lätt fånga in de djur som du behöver hantera.
Jag brukar sätta bjällra på stångande baggar - då hör jag alltid var de är och om de rör på sig (bakåt t ex ;D ;D ;D) Att spänna fast dom någonstans är också ett gammalt knep!
-
Bäste Mona W, jag tycker inte att du skall skämmas för att du reagerar negativt mot baggar och har svårigheter för att övervinna de kroppsliga reflexerna. Det är klart att du skall försöka komma över det om du verkligen vill och vill kunna ha baggar även efter betäckning, osv. Men jag tycker inte heller du skall skämmas för om du ger upp det projektet. Jag är inte rädd för vare sig ilskna hundar, baggar eller tjurar. Men jag svettas och mår illa av stora spindlar och har gjort det sen barnsben. Och jag orkar inte gå i terapi för den sakens skull utan springer när jag ser en stor spindel på TV eller i verkligheten.
-
Jag tycker att det låter som att du behöver en BC!
BC = Border collie?
-
Jag tycker det skulle vara bättre att vara rädd för spindlar, dem behöver man ju inte umgås med. Tjurar träffar jag inte heller, hundar är jag inte alls rädd för och baggar kanske jag kan lära mig hantera.
När det gäller BC tycker jag att de ofta är lite för intensiva för mig. Jag tror inte att jag skulle "hinna med" om jag skulle valla med BC. Den skulle hinna göra massor med saker, som jag kanske inte skulle vilja, innan jag hann säga ifrån. Jag har en WK, som fungerar bra för mig. Jag har ibland svårt att hinna med henne också och det senaste året har jag dessutom haft en stor sorg och inte orkat träna så mycket, förrän nu den senaste månaden. Men det är samma där, jag vågar inte skicka in henne till en bagge, som jag själv är rädd för. Vet att det är löjligt men det hjälper inte heller. Hon är INTE rädd för några får men har hittills vägrat nypa dem i nosen. Jag ska att lära upp henne men det blir inte förrän till nästa höst. Till dess får jag klara mig själv. Jag ska också försöka planera lite bättre och träna baggarna som Charlotte skrev. Nu gäller det att klara av dem jag har. De senaste två dagarna har åsenbaggen varit jättedum mot tackorna, han är på dem hela tiden, jagar och stångar dem. Jag har inte sett att han stångar hårt, bara knuffar dem med hornen, de springer ju undan också.
-
Det låter som om det vore dags att avlägsna baggarna från tackorna om de börjar reta sig på dem ;)
Tror inte heller att en bc är lösningen. Du måste nog själv komma till någon ståndpunkt, där du känner att du hanterar situationen. Genom att använda en hund som sköld kommer du ju inte närmare lösningen.
Jag brukar aldrig bry mig om baggarna, utom mina speciella kelgrisar 8), utan behandla dem som vilka får som helst. Men baggar kan helt klart bli mer "revir hävdande" när de går med en tackflock. Resten av året är mina snälla som lamm ;)
-
Jag tror också att det är dags att avlägsna baggarna nu. Jag gjorde som Birgit i början, brydde mig inte om baggarna, det är nude senaste veckorna som de börjat kaxa sig. Jag får kämpa på och hoppas att jag kommer över detta. Tack för alla råd jag har fått, det känns bra att veta lite mer.