Alternativ.nu
Djur => Andra husdjur => Ämnet startat av: Filip Skräplund skrivet 19 feb-06 kl 22:48
-
Kan man finna gemensamma egenskaper hos hundägare respektive kattägare?
Har olika personlighetstyper preferens för vissa hund- och/eller kattraser?
-
Jag har både hundar och katter och är kanske en kluven personlighet ;D
Jag har nästan aldrig valt hundras själv, hundarna har liksom "ramlat på mig" i form av omplaceringar. Du som bor så bra på landet, osv..... Det är bara den sista som jag har valt ut alldeles själv och det blev en "nyttohund" en Border :)
Mvh
Charlotte
-
Jag tror faktiskt att de människor som aktivt väljer en viss ras har en del personlighetsdrag gemensamma. Väljer man en bruksras är (förhoppningsvis) sannolikheten stor att man uppskattar att arbeta med sin hund. Som slöhög väljer man kanske hellre en hund från grupp 9, sällskapshundar. I den bästa av världar väljer människor förstås bara att bli hundägare om det finns ett verkligt intresse för vovven.
Jag, som är en envis och rolig jävel, har valt att vara ägd av en isländsk fårhund. Vi tär på varandra så gott det går... ;D
-
Sorry men de raser som ingår i grupp 9 är nog inte alla anpassade för slöhögar!
"Som slöhög väljer man kanske hellre en hund från grupp 9, sällskapshundar. "
Har själv tibetansk terrier (sedan 1973) och att jag är lik mina hundar eller hundarna lika mig är nog ganska så sant!
Vi är envisa, glada och positiva och långhåriga! Vi kan vara keliga och mysiga men även ha ett ordentligt hett humör! Antingen sover vi eller så är det full fart! Att slöa, ja i soffhörnan en stund när vi varit ute ordentligt!
Vi älskar att vara ute i snön och skog och mark men gillar inte stekheta sommardagar!
Sen vet inte jag om jag blivit som jag är tack vare hundarna eller om jag skaffat denna ras för att jag är som jag är!
-
Neta, jag menar att det inte finns någon hundras alls som passar för slöhögar...
Kom just på att det finns två typer av katt- och hundägare:
Typ 1 menar att hunden/katten är en hund/katt.
Typ 2 menar att hunden/katten är en liten människa.
-
Håller med dig Manna!
Jag har grundkurser för valpar och utställningsträning för vuxna hundar och blir lika förtvivlad varje gång när hundägare tror att det de har i kopplet är en människa! Och tror att det går att berätta för hunden "att nu ska du gå fint och inte dra i koppplet för nu kommer domaren att titta på dig" och att hunden förstår precis vad som menas!
Sen att vi ibland förmänskligar våra husdjur är en annan sak. Men när vi ska få fason på djuren måste vi inse att de är djur! Och förstå i vilket sammanhang vi lever.
En av mina tikar (hon som gillar sladdar) satt en gång mitt på köksbordet och hade rivit sönder en hel Dagens Nyheter i små smulor. När jag kom in i köket tittade hon anklagande på unghanen som låg på köksgolvet. Hennes min sa: "Titta matte vad han har gjort!" Ja, jag förmänskligar ibland också men hon har en min som är den mest oskyldiga på denna jord även om hon har en halvtuggad sladd eller en halv sida av DN i munnen!
Jag har katt också men hon tror att hon är en höna! Och det kan inte jag rå för! Men jag tror inte hon är människa! Hon tillbringar mesta tiden med hönsen och sitter till och med på hönspinnen!
-
Jag tror att olika hundraser attraherar skilda sorters människor, vilket egentligen är ganska givet.
Bland de mer vakt- och/eller kampbenägna hundarnas ägare finns, enligt min erfarenhet, en överrepresentation av unga killar som söker efter en macho-image.
Man ser ju sällan en gammal dam med en pitbull, mastiff eller ens en rotweiler, utan oftast en ung kille eller eventuellt hans flickvän.
Alla som skaffar en pitbull, mastiff eller en rotweiler gör ju inte det för att vara macho, men många gör det.
Jag har en känsla av att hunden för många unga killar får representare ett slags macho-alterego, som är fysiskt utagerande, aldrig ger sig och därmed inger respekt.
Jag har själv sett hur unga killar hejar på sina pitbull- och rotweilervalpar när de leker våldsamt m varandra för att sedan bli dödligt besvikna om deras valp blir rädd eller viker sig. Det är tragiskt både för hundarna och för killarna själva.
Jag gillar själv hundar som har lite aggressivitet och vaktinstinkt, men jag respekterar mina hundar och låter inte dem utkämpa mina slag.
-
Væljer djur efter personlighet
Jag har en katt och en hæst, och den enda hund jag haft var en
mellanpudel.
Jag vill ha glada, lættsamma och lættmedgørliga djur. Har nog med min egen mellankoli ændå... Jag hæmtade min katts mamma i Norge. Hon var skogkatt ænda ut i klospetsarna men utan ækthetsintyg och det ær dottern Såfin också. Dom ær vældigt pigga
och spralliga och har en enorm jaktlust och leklust.
Mina førældrar ville egentligen inte ha hund, och skulle det vara
någon så skulle det i så fall vara en liten søt sællskapshund.
Dærfør køpte jag mellanpudelvalpen Beauty då jag var 14 år.
Jag valde ut henne vældigt noga før jag ville ha en tuff hund.
Hon var jættelivlig och smart, inte så lætt att bestæmma øver.
Men viktigast av allt, hon ælskade folk, æventyr och upptæcksfærder och att springa fort, fort. Hon var en jætterolig
liten hundkompis. Jag skulle kunna tænka mig att ha en pudel igen.
Aldrig en kænslig, sentimental hund som tittar på mig med stora
bruna undrande øgon och ær en kænslobarometer.
Så mitt råd ær, fundera på vilken uppgift djuret ska ha och kolla
sedan in personliheten noga.
-
Sen att vi ibland förmänskligar våra husdjur är en annan sak.
Ja, det där är jag oxå inne på ibland. Ludenben här hemma är en riktig clown och det är därför lätt att fantisera om hans julshow i vardagsrummet, där han sköter ljus, ljud, koreografi och musik helt på egen tass. Höjdpunkten är "dansande höns" och i publiken sitter uttråkade terriern Plopp och mycket imponerade borzoien Tossa. Den sistnämnda med rosa läppglans och nya, vita knästrumpor.
Hundar är på intet vis korkade och när de jobbar som bäst för att "komma undan" med stulna rödbetor eller ägg, är det lätt att sätta mänskliga tankar i huvudet på dem. Fårhunden med matlängtan säger "... och här sitter jag, orkeslös och undernärd... ååh... nu sviker krafterna...farväl... *gurgel*", medan bullterriern Hulda kör med lite tuffare stil - trots att det ligger en död katt i kökssoffan. "Ja, jag bet ihjäl katten. Än sen"?
Neta, hur många gånger har du hört "Men det är BRA nu!" på planen, när en irriterad hundägare försöker få sitt lilla gull att sluta med de blandade småhoppen? ;D
-
Ha,Ha...
Ja, hur många gånger jag har hört "Nu är det BRA!" vet jag inte men många, många är det!
Konsekvens i hunduppfostran (och kattfostran) är grunden för att få sitt djur att förstå vad man menar.
Man kan inte berömma med BRA! och sedan säga nej med Nu är det BRA! Eller "kommandona: Sitt sa matte, kom sa matte, stå sa matte osv...
Snacka om att det blir tilt i huvudet på valpen!
Men man kan ju skilja på uppfostran - träning och att ibland i vissa situationer ge våra djur mänskliga drag!
Ibland blir jag så konfunderad över hur fel det blir när vissa människor skaffar sig hund! Okey att unga killar som vill verka macho skaffar "machohundar" men när en äldre dam som knappt kan ta sig själv runt kvarteret skaffar en vinthund med spring i benen och bara promenerer den sakta tre gånger om dagen runt kvarteret eller när folk ser en söt valp och skaffar sig den och inte tänker på att det blir en stor unghund som behöver fostras även av den lilla söta valpen. Ja, det finns många som nog borde tänka efter före! Det är ju samma sak som att skaffa barn för att man älskar bebisar och inte tänker på att även en liten söt bebis kan bli en lång drasut och tonåring med alla de speciella frågor som hör till ålder och utveckling!
-
Usch, jag tycker det är fruktansvärt när jag ser kläder till hundar i zooaffärerna! Stackars djur! Igår sa syrran att hon sett spetstrosor till hunden!!! Låt djuren få vara vad de är - djur >:( ! Och det här modet med en liten hund under armen som ett chict modeattribut >:( >:( !
-
Ibland är det -trot eller ej- en nödvändighet med "kläder" till hunden. Där jag bor kan kvicksilvret krypa ner en bra bit under -30 och då måste en av mina hundar ha sin "jacka" på för att hålla sig varmare. Den andra hunden - av polartyp-klarar av kyla hur bra som helst och går alltid ut "naken" :o
-
Hur långa promenader går du med hundarna om det är kallare än -30???
Inga av mina hundar eller jag vill gå långpromenader då!
Sen tror jag att det mest är en vanesak. Jag har förutom tibetansk terrier, som kan vara ute i princip hur länge som helst hur kallt det än är, även faraohundar. Faraohundarna föredrar helt klart +25 grader men jag har aldrig haft täcke eller andra kläder på dem. Vi går i och för sig inte långpromenader om det är kallare
än -20 då vill inte jag heller vara ute för länge. Men så länge de rör sig så fryser de inte. Om de springer själva och får röra sig fritt så kan de vara ute ordentligt. Vid koppelpromenader är det tassarna de fryser om först!Men vet många som redan runt +5 sätter på dem täcke för att de inte ska bli kalla och då är det klart att hundarna vänjer sig vid detta.
-
Naturligtvis finns det tillfällen när ett hundtäcke behövs, men det är en helt annan sak med "chica" modekläder.
-
Det handlar säkert mest om hur jag är som hundägare om jag väljer att ha täcke på min hund eller ej och om jag väljer ett "vanligt" täcke eller ett chickt sådant. Om jag väljer att ha tikskydd på min löpande tik och då väljer ett vanligt sådant eller väljer ett par spetstrosor!
Men är det då skillnad på hund- och kattägare? Jag har aldrig sett någon som haft täcke eller liknande på sin katt!
-
Skillnaden är kanske att katten får välja själv.
Mina katter bara klagar på mig om det ar kallt ute, men går inte ut.
Sen kan jag tänka mig att en katt lätt skulle åla sig ur alla sorters kläder.
-
Neta, jag menar att det inte finns någon hundras alls som passar för slöhögar...
Kom just på att det finns två typer av katt- och hundägare:
Typ 1 menar att hunden/katten är en hund/katt.
Typ 2 menar att hunden/katten är en liten människa.
Manna, nu låter du som min man. Då kan du gissa vilken typ jag är.Skämt åsido, jag tror inte att djur är människor men däremot så kan det vara trevligt att småprata med dem även om de inte förstår något. De som talar människospråk med sina djur tänker nog högt helt enkelt.
-
Men är det då skillnad på hund- och kattägare? Jag har aldrig sett någon som haft täcke eller liknande på sin katt!
;D
-
Manna, nu låter du som min man. Då kan du gissa vilken typ jag är.Skämt åsido, jag tror inte att djur är människor men däremot så kan det vara trevligt att småprata med dem även om de inte förstår något. De som talar människospråk med sina djur tänker nog högt helt enkelt.
Jag pratar oxå med min vovve! Jag är dessutom ganska säker på att han förstår vad jag säger, för inte snackar jag enbart med kommandon... Vad jag däremot inte gör, är att behandla honom som en människa. Hunden är ett djur, inte ett barn. Det stör mig att många förmänskligar sina husdjur så till den milda grad att gränsen mellan djur och människa helt suddas ut och djuret fråntas möjligheten till ett naturligt liv.
-
Hunden är ett djur, inte ett barn. Det stör mig att många förmänskligar sina husdjur så till den milda grad att gränsen mellan djur och människa helt suddas ut och djuret fråntas möjligheten till ett naturligt liv.
Jag har hört en teori om att eftersom alla djur i Disney-filmer numera är som människor, lär sig inte dagens barn att dju är djur, inte männsikor. Vad tror ni...?
-
Tja, det räcker ju att gå till Fablernas värld: "Djur har oxå mänskors känslor. Djuren är väl oxå mänskor". Fast de tillägger ju i alla fall "i Fablernas värld, i Faaaablernas väääääärld" med gälla röster.
Men om nu dagens barn inte vet skillnad på djur och människa pga Disneys förmänskligande, vad har då de vuxna som duttar med sina husdjur som vore de bebisar att skylla på?
-
En hund är en hund och en katt är en katt...
Om bara vissa människor hade orkat läsa lite simpel hundpsykologi så hade de snart lärt sig skillnaden mellan människa och hund.
Det man mest kan likna en hund vid( åtminstone en unghund) är ett litet barn. När valpen är i värsta valpåldern är den jämförbar med en liten envis 3-åring. Allt måste upprepas, man måste tala tydligt och enkelt och man måste återupprätta respekten för regler hela tiden, detta ger med sig när hunden börjar mogna mentalt runt 3-4 års ålder. Men då har hunden gått in i nästa stadie, där den är i stort behov av en Alfa-ledare. Utan sin ledare mår hunden inte bra. Hunden förväntar sig att du som ledare ska ta fronten, du vet bäst vad som är farligt eller inte farligt, vad som är ätbart och vad som är tillåtet. Att grabba tag i nackskinnet på en vuxen hund och morra åt den är samma sak som att Alfa-ledaren säger ifrån att "nu är du på min mark, backa!" Blir hunden hotfull mot dig i det läget har den inte förstått att DU är ledaren.
Hundpsykologi är egentligen otroligt enkelt. Hunden psyke fungerar rakt och konsekvent, inte att jämföra med en kvinna med menshumör eller en man med en gnällig käring...ursäkta jämförelsen men människan är mer benägen att ha humörändringar än hunden.
Hundar är hundar och de ska behandlas därefter, de ska följa sin ledare, inte gå framför honom. De ska åtlyda regler inte sätta sig emot dem och de ska veta tydigt var gränserna går.
Ex:1 Du låter hunden gå i koppel och låter den hälsa på en annan hund, med ditt agerande säger du egentligen åt hunden "Gå du först,det verkar vara farligt jag vågar inte"
Ex:2 Det ringer på dörren och du vet att din vännina/polare står utanför så du ropar "KOM IN" och in kommer vänninan/polaren.
I hunden ögon händer detta: Det ringer på dörren, hunden som inte förstår vad ringsignalen står för rusar mot dörren för att se om det är fara, bakom sig hör han husse/matte skrika, detta hetsar hunden ännu mer och övertygar den desto mer att det är fara, husse/matte skriker ju.I hundens värld skriker man bara vid smärta eller fara. In kommer kanske en främmande människa för hunden, hunden som tror att det är fara visar ett aggressivt beteende mot gästen. Hunden får då skäll av ägaren. Resultat: total kaos i hundens huvud.
Med andra ord, mycket av det vi människor gör med eller mot hunden utan vår egen vetskap bidrar till att göra hundarna förvirrade, aggresiva (i värsta fall) och ibland svårkontrollerade.
Enkel matte alltså, låt inte hunden sitta i soffan hos dig, hos vissa raser kan det frambringa aggressivitet eftersom hunden får vara på samma nivå och vara lika"stor" som du, hunden vet inte längre vem som bestämmer.
Gå in och ut genom dörrar före hunden, du är ledaren och leder vägen.
Ge hunden mat EFTER att familjen har ätit, så går det till i det vilda.
Människor som förmänskligar sina hundar får bara problemhundar, utan undantag. Och jag kan bli måttligt irriterad på dessa människor, fex när de lyfter upp hunden i famnen vid möte med andra människor eller hundar. Eller när de först rycker i kopplet så hunden får en gratis resa i pariserhjulet för att DÄREFTER ryta "FOOOOT! sa jag"...hunden får först bestraffningen, sen komandot...jag blir så trött...
-
Kattägare är lata och odisciplinerade.
Hundägare är mer anpassade till ekorrhjulets krav.
Den hunsade löneslavande hussen/matten kan revanschera sig genom att dressera jycken att göra konster.
-
Zeke...
jag kan nog hålla med dig till stor del..
Själv har jag både hund och katt, och jag ÄLSKAR kattens egensinnighet och dess förmåga att ta hand om sig själv oavsett...de sover mycket och bara njuter av livet.
Jag med, jag är otroligt lat i perioder, orkar och vill ingenting, bara njuter av livet.
Medans mina hundar pockar på uppmärksamhet och vill gå "långrundan" då kan jag med raska hopp slänga på mig stövlarna och värsta vinterjackan och ge mig ut ett par timmar, sen kollapsar vi alla av trötthet när vi kommit hem..
Jo du zeke..du har en poäng :)
-
Kimma: Jag håller med dig i det stora hela, men det där med soffan har inte stämt på någon av mina hundar.
Dom har varit soffpotatisar och tittat på TV med mig hela bunten, men ändå vetat sin plats.
Min ena nuvarande hund ställer sig gärna med framtassarna i mitt knä och "kramas" genom att trycka sin kind mot min. "Brukshundskompisar" till mig förfasar sig och säger att han vill dominera. Men tittar man på hans svans så är den så låg, så låg och jag behöver bara andas: Gå Ner, så gör han det. När jag frågat en känd hundtränare om saken så säger han att det är ett sätt att visa kärlek och att han tycker om närhet, så länge han inte spjärnar emot och inte går ner på tillsägelse. Kan tillägga att "Brukshundskompisarnas" hundar inte ens får lägga tassen i knäet på dom, för att då vill dom dominera....
Jag tolkar det som att hunden vill ha lite uppmärksamhet...
Mvh
Charlotte
-
Kimma: Jag håller med dig i det stora hela, men det där med soffan har inte stämt på någon av mina hundar.
Dom har varit soffpotatisar och tittat på TV med mig hela bunten, men ändå vetat sin plats.
Min ena nuvarande hund ställer sig gärna med framtassarna i mitt knä och "kramas" genom att trycka sin kind mot min. "Brukshundskompisar" till mig förfasar sig och säger att han vill dominera. Men tittar man på hans svans så är den så låg, så låg och jag behöver bara andas: Gå Ner, så gör han det. När jag frågat en känd hundtränare om saken så säger han att det är ett sätt att visa kärlek och att han tycker om närhet, så länge han inte spjärnar emot och inte går ner på tillsägelse. Kan tillägga att "Brukshundskompisarnas" hundar inte ens får lägga tassen i knäet på dom, för att då vill dom dominera....
Jag tolkar det som att hunden vill ha lite uppmärksamhet...
Mvh
Charlotte
Jag håller till viss del med både dig, tränaren och de på Brukshundsklubben. Hundar som klättrar gör det ofta pga dominans, men de kan även göra det för att "checka läget" liksom. Enda anledningen att en hund vill upp i ansiktet om den är fredligt sinnad är just som du säger, kramas..eller rättare sagt pussas på kinden, för hundar är det ett undergivet sätt att visa uppskattning och respekt genom att slicka alfa ledaren på kinden/mungipan, enda sättet för honom att göra det är genom att klättra på dig eftersom han inte når upp. Jag har alltid gjort så med mina hundar att jag har gått ner på "deras nivå" vid hälsning osv kryper jag ner i deras nivå så att de får hälsa som hundar gör, genom pussar i mungipan ect. Men sen är det bra, jag har haft dåliga erfarenheter av hundar på soffan. Och det jag menade är att vissa hundar kan man ha ett helt liv på soffan, ta Borzoi eller vinthundar fex, medans jag aldrig skulle sätta en rottweiler eller schäfer i min soffa efersom de är av en helt annan kaliber och har oftast en lägre retningströskel. Så länge din hund har svansen lågt och undviker ögonkontakt har du ju inget att frukta. Och det är upp till var och en att uppfostra sin hund så som man behagar. Men än en gång, en hund förblir en hund. :)
-
Nej, Kimma han pussas Inte! Han kramas :)
Han lägger sin kind mot min och trycker sig mot den, slickar inte i mungipan som "vanliga" hundar gör. Jag vet inte om någon lärt honom det (han var 3 år när han kom till mig) eller om han kommit på det själv, jag har i alla fall aldrig haft en hund som gjort så förut. Och han gör det aldrig på någon annan, lite mysko är det.... Men som sagt, det syns på hela uppsynen på hunden att det inte är fråga om dominans.
Jag kan nog erkänna att jag har ett mer avslappnat förhållande till mina hundar (djur överhuvudtaget) än vad "Brukskompisarna" har, fast dom är inte speciellt förmänskligade ändå tror jag :).
Mvh
Charlotte
-
Jag känner inte igen det där dominansbeteendet som du talar om. Nu har jag enbart haft collie, både av hon o hankön. Ingen av dem har uppvisat några som helst dominanstecken av att få vara i soffan eller sova i sängen. Med soffa o fåtölj var det så att det var ok för dem att vara där så länge det inte fanns människor i närheten som behövde sitta där. Och mina hundar kunde utan några som helst problem förstå det, liksom de visste att fråga när man var hos någon annan om det var ok att hoppa upp i deras soffa. -Jo de frågade! Genom att lägga huvudet på soffkanten o sen titta på mig eller titta på soffan o sedan på mig. Sa jag nej- alla vill inte ha djur i sina möbler- så lade de sig på golvet. Inga protester, inget tjat. Enkelt och väldigt tydligt.
Jag har aldrig gillat kadaverdisciplin, mina djur har varit fullvärdiga familjemedlemmar utan att de blivit "förmänskligade". Och utan att jag haft problem med rangen. Mitt sätt att vara med djuren är mjukt, tydligt och intuitivt. Alla individer är olika, därmed också "uppfostringsmetoderna". Somliga behöver stärkas, andra dämpas. Att jag är flockledare är så självklart att det aldrig behöver poängteras. Med mjukt tålamod styr man .
Och med kärlek och envishet.
Att hålla djur enligt vissa "principer" känns ofta som ett slags maktmissbruk. Jag menar att det verkar som att somliga behöver ha en hund för att få utlopp för sin dominans.
Råkade hamna i ett otroligt töntigt program på tv som heter topdog- tror jag. Någon slags tävling om modellkontrakt för hundar!!! Och ve o fasa!!! Illamående blir man av dessa människor sätt att handskas med sina hundar.... :o och :-[ å deras vägnar. Men värst var nog ändå den man som läst om hur alfahannar skall bete sig, han hade en liten kuvad o förvirrad tik som inte begrep ett dugg av vad han sysslade med. Bla ansåg han att han skulle ta ifrån henne maten då o då medans hon åt bara för att poängtera att han gjorde vad han ville. Ja det är svårt att beskriva honom, titta på programmet själva. Inte för att det är bra, mer för att se vad folk gör med sina djur...
Att man inte skulle få gosa med djuren är idiotiskt enligt mig, precis som Charlotte skrev om sin hunds kramar så har jag haft det med mina. Varje hund har man haft små särskilda sätt som man visat varandra sin kärlek på.
Min siste hund var inte sådär väldigt intresserad av kel. En liten stund sen var det bra. Däremot ville han alltid vara nära.
Och den närheten var så stark att vi utvecklade ett ordlöst språk ihop. Be mig inte förklara hur man gör för det vet jag egentligen inte. Bra att det har att göra med hur öppen o seende man är i den initiala kontakten med djuret.
Och här gör jag en jämförelse med små barn.
Närvaro som är total känslomässigt o fysiskt ger trygghet o därmed tillit. ( ok lite måste man ju veta o förstå om både djur o barn) Med den grundtilliten i botten så fungerar det mesta.
Oj, ser att klockan rusat iväg! Måste sluta fast det var så mycket mer jag ville säga... Ann
-
Nej, Kimma han pussas Inte! Han kramas
Han lägger sin kind mot min och trycker sig mot den, slickar inte i mungipan som "vanliga" hundar gör. Jag vet inte om någon lärt honom det (han var 3 år när han kom till mig) eller om han kommit på det själv, jag har i alla fall aldrig haft en hund som gjort så förut. Och han gör det aldrig på någon annan, lite mysko är det.... Men som sagt, det syns på hela uppsynen på hunden att det inte är fråga om dominans.
Jag kan nog erkänna att jag har ett mer avslappnat förhållande till mina hundar (djur överhuvudtaget) än vad "Brukskompisarna" har, fast dom är inte speciellt förmänskligade ändå tror jag
Charlotte:
Jag förstår vad du menar, jag och min äldste vovve har en liknande "lek". Han kommer smygande med stela ben och stel blick och så liksom gliiiiider han framför mitt ansikte så att jag typ inte kan se tv:n och när han är så nära att hans morrhår nästa nuddar mig så står han blickstilla...han står så ganska länge tills jag blåser honom på nosen, då går svansen som en visp och jag får en stor slick mitt i plytet...det är nån slags lek han har utvecklat för att få min uppmärksamhet och efter snart 13 år tillsammans är det en del av vår vardag, ingen dominans alltså :)
Ann:
Jag hoppas inte du trodde att jag grillar mina hundar bara för att jag är alfa ledaren, nejdå inte alls.
Jag har tydligt och enhetligt kroppsspråk gentemot mina hundar och de har fasta regler inga undantag,det blir de bara förvirrade av. Mina hundar kommer av glädje när jag ropar på dem och jag behöver sällan ropa mer än en gång (förutom på 13 åringen som börjar bli döv :) ) i övrigt är de mina kompisar och lika mycket värda som mina egna barn. De följer med mig på jobbet och sitter sidan om och håller sällskap när jag snickrar, de åker jämt med i bilen om jag så bara ska hämta mjölk i butiken i samhället. ja de är i stort sett med mig hela tiden och jag skulle inte vilja ha det annorlunda.
Men jag har ett par regler som i alla fall den äldsta kan utantill vid dethär laget.
När jag snickrar och tar fram maskiner måste han gå till sin korg, vilket han också gör utan att jag behöver säga till.
När jag säger "STANNA" betyder det att de står blickstilla i samma ögonblick, vilket både 1 åringen och 13 åringen kan vid dethär laget. Detta pga att de båda är galna i bollar och jag är rädd att de skulle få för sig att kasta sig ut i gatan om det kom en boll studsande. (Jag har förlorat 4 hundar pga oförsiktighet av familjen när jag bodde hemma, ALDRIG MER)
Och sist men inte minst, de får alltid mat EFTER att familjen har ätit, dels är det lättare när man har matrester över dels är det ett sätt att förstärka rollen som ledare.
Som du ser har jag inga orimliga krav på mina hundar, jag lär dem skälla för att de inte ska skälla i tid och otid och jag lär dem att inte tigga när människorna äter, de stannar på tomten trots att vi inte har nåt staket och de är lydiga och går fot utan koppel när jag ber dem om det, de sover med flocken(jag å sambon) nattetid och de håller mig sällskap när jag pysslar om kaninerna, de har aldrig sprungit bort ( ta i trä) och det säger mig att de trivs trots allt :)
Kimma...
-
Jag har katt men saknar att ha hund. Min förra fick jag vid 12 års ålder, fick ta bort när jag var 28 och jag svär att jag ibland hör hans fotsteg!
Nu är jag en "terriermänniska" men måste säga att jag även uppskattar kattens läggning. Jag tycker terriers och katter är rätt lika :o;D
-
Men är det då skillnad på hund- och kattägare? Jag har aldrig sett någon som haft täcke eller liknande på sin katt!
Inte jag heller, men visst finns det kläder till katten också...
http://www.aos.se/StockholmsArtikel.aspx?bid=796185&ct=9
-
Ja, men ska aldrig upphöra att förvånas!! Kanske en ordentlig overall då till stallkatten eller....
Nej, jag tror att mina djur får fortsätta vara djur! Både hundar och katter!
-
En stalloverall till katten vore väl inte alls tokigt. ;)
Jag funderar på någon snygg regnjacka till ankorna... ;D
-
Kanske regnkappa, sydväst och stövlar till hönsen också i dessa tider med fågelinfluensa!!??
-
Jag funderar på någon snygg regnjacka till ankorna... ;D
Det vill jag nog ändå se på bild ;D
-
Och jag kan bli måttligt irriterad på dessa människor, fex när de lyfter upp hunden i famnen vid möte med andra människor eller hundar.
KIMMI
NU har jag läst al det mycket intressanta om katter/hundar.
Och du sägar mycket bra. Men jag hadde samma åsikt som dig förut om folk som har små hundar som är rädda för stora hundar. Jag tyckar att hundar ska få vara hundar och få nosa och leka och hitta rangorden själv.
Det tyckar jag fortfarenden, men det har också hänt det tråkiga för mig att jag fick en liten 3 kg blandrashund på ca. 10 år. Han var en väldigt bra och god hund, och var mycket socialiserad med andra hundar, hadde aldrig haft koppel på i hela sitt liv och ändå varit med husse överallt.
Husse (som jag kännde) avled och jag fick hunden. DEt funkade jättebra tills jag tog med den till en stor schäfer och gjorde det mistaget att de bara skulle nosa på varan...... det gick ungefär 3 sek. innan schäfern hadde tag i den lilla och knäckte ryggen. Han dog innan 5 min. vi han inte att göra nåt.
Så nu har jag fåt stor förståelse för folk som är rädda för deras småhundar. Och tvärsimot min egen övartygelse skulle jag också avråda folk med små hundar att låta dem gå lösa där det finns stora hundar. Tyvärr.
Annars hållar jag med i allt annat du sägar.
-
Kattägare är lata och odisciplinerade.
Hundägare är mer anpassade till ekorrhjulets krav.
Den hunsade löneslavande hussen/matten kan revanschera sig genom att dressera jycken att göra konster.
Även om det kanske är en sanning med modifikation kan jag inte göra annat än instämma! Jag gillar hundar men har ingen egen - däremot två katter. Är nog en typisk kattmänniska - självständig, envis, lat, odisciplinerad och uppskattar min frihet. Det här börjar förresten likna en omvänd kontaktannons... ;D
-
Men visst är de härliga, katterna! ;D
-
Men visst är de härliga, katterna! ;D
Ja visst är de det! Det är jag med! ;D ;D ;D
-
Ja, man blir varm inombords av katter :), även om jag gillar hundar och andra djur också.
-
Jag som har både hundar, katt, höns och ankor och ser mig som en djurmänniska lider väl av kluven personlighet med alla olika psykologiska särdrag som sägs höra varje art till. ;D ;)
-
Det är bra, Susanne ;), vi djurfolk har nog alla något kluvna personligeter :D. Jag ser det enbart som positivt! :D
-
Vi har både hund o katt
Innan dottern lyckades få sin vilja igenom o katten kom i huset var jag helt säker på att jag var hundmänniska
Tyckte att vuxna katter var lite läskiga men idag vill jag inte vara utan någon av dem o kommer troligen att vilja ha både och även i fortsättningen (Nu är katten 8 år)
:-\