Alternativ.nu
Djur => Andra fjäderfän => Övriga fjäderfän => Ämnet startat av: Jomark skrivet 25 jul-09 kl 13:41
-
Min tupp rymde just, hoppade rakt upp genom nättaket och är nu på fri fot. Såg dock inte när det hände, hörde bara ett ljud och får syn på fågeln flygandes.
Jag har bara haft dom i drygt en vecka. Hönorna är tack och lov fortfarande kvar, kanske kommer han tillbakas till dom. Men dom är bara 1 år gamla, han kanske inte bryr sig om hönor än?
Det finns då ingen chans att jag ska kunna locka fast honom, dom tycker folk är döskrämmande!
Någon som varit med om något liknande och med lyckligt slut?
Känns jäkligt trist måste jag säga.
Såg honom uppe i en gran, klättrade efter och fick tag i ett ben men han slank ur greppet, ner på backen och sprang iväg. Nu vet jag inte vart han är *suck*
Räven lär väl få sig ett tjusigt skrovmål eller så tar en bil honom.
:'(
-
Fy, så tråkigt!
Jag håller tummarn för ett lyckligt slut!
//
Eva
-
Tack!
Jag har hittat honom, han är inte alls långt från gården. Bara på andra sidan vägen, har lämnat dörren öppen till lagården och satt ut ett fat med foder där. Han kommer kanske hem i morn eller så *hoppas*
Har även ställt en spegel mot husväggen som är mot stället där han är.
Hoppas han saknar sina damer och kommer hem.
-
På-tuppen är åter bakom lås och bom ;D
Lyckades lura in honom i hönsgården. Nu vet jag iaf att det krävs inte 1 månad eller flera innan man släpper ut dom. Hem hittar dom iaf. Men det är nog en fördel om dom är vana vid folk, vilket mina inte direkt är.
Tråkigt att denna del av forumet är så dött ...
-
Så skönt att den kom tillbaks! :)
Om du lägger tid hos dom varje dag och vänjer dom vid att det
är du som är "matmor" så kan du låta dom gå fritt sen.
Jag önskar som bara den att jag oxå kunde ha påfåglar. Men tyvärr går
det inte för tillfället. Förhoppningsvis i framtiden. ;D
Lycka till och uppdatera gärna ;)
//
Eva
-
Jo jag är i hönsgården flera gånger om dagen och brukar ta med mig lite gott åt dom allihopa.
Har läst på ett amerikanskt forum att det är olika hur länge det tar för dom att vänja sig vid sina ägare. Vilket iofs säger sig självt, alla är vi individer.
Min plan var att dom tillslut ska få gå fritt, men hade nästan tänkt låta det ske nästa vår. Nu har ju tuppen tjuvstartat ;)
Kul att någon svarar på mina inlägg iaf :-[
-
Hur stor e inhägnaden dom går i nu? Hur högt i tak?
Jag är ju så sugen....
//
Eva
-
Ja hur stort är det ... 1,80 m högt iaf. Det är två gårdar byggda bredvid varandra, alltså delad i mitten med en öppning i hörnet. Det är för att jag ska kunna dela på hönsen vid behov. Påfåglarna har jag ju som tidigare skrivit tänkt ha lösa senare.
Strax över 8 meter bred och strax över 4 meter djup *gick ut och mätte*
Så det räcker då gott och väl nu iaf. När han får sitt långa släp så blir det nog lite för lågt i tak, men det beror väl på hur långt släp han får. Men om 2 år så lär han nog gå att ha lös på gården ;)
Dom förgyller verkligen hönsgården. Kul med olika fjäderfän :)
-
Kul med påfåglar! Fanns såna utanför husen när jag gick kurs i England. Låter härligt! Lycka till!
-
Så egentligen borde jag kunna ha påfågel om jag får gubben till att göra en stor inhägnad?
Eller?
Tacksam för svar!
Hur går det för dina påfåglar nu, Jomark? E dom fortfarande lika rädda för dig? Tålamod e det
som krävs.... :)
//
Eva
-
Ja nog kan du ha påfåglar!!!
Det är nog flera som har dom inhägnade jämt och ständigt.
Se bara till att taket håller för rymningsförsök ;)
Jo det går bättre nu, jag mutar dom med brödbitar och annat gott. Dom kommer fram till mig, men dom är ju såklart inte som hönsen. Men det blir bättre och bättre, gömmer sig inte direkt jag kommer och så.
Tålamod är vad som krävs absolut :)
På-tuppen har varit mycket lugnare sen han kom tillbakas från sitt äventyr. Han upptäkte väl att det var bättre hemma ;D
-
Bra att du fick in honom!
Våra har rymt ett antal gånger!!!
Första paret vi skaffade släppte vi ut från hönsgården efter två veckor, och de spatserade raka vägen till en granne (som bor 500 m bort genom skogen) som hade källarfönster. Grannen var en äldre herre som aldrig sett något liknande, gav dem lite müsli och ringde nästa granne längs med vägen och sa att han fått ett par lustiga fasaner på trädgårn, kom och titta! Grannens granne kom och tittade och identifierade genast påfåglarna som vi fått av ytterligare en "granne" men som bodde ca 8 km bort. Han ringde denna som sade att han skulle kontakta deras nya ägare och genast ringde oss (hänger ni med ;)), talade om var de var och sade att Det är ju enkelt att bara valla hem dem igen. Det var det inte. De ville stanna på gården med müslin och källarfönstren utan jobbiga höns. Oss kände de inte ens; vad ville vi? liksom. De flög väldigt bra. De hade ingen lust att ge sig in på skogsvägen tillbaka till oss. De hade inte heller lust att gå in i en stor kycklingbur full med müsli och fasanfoder. Grannen dirigerade våra vallningsförsök med käppen från sin trappa där han stod stödd på sin rollator. Vi gav tillfälligt upp, åkte hem för att få något i oss och ringa den förre ägaren för att fråga om han hade några andra tips och meddela att eftersom han lovat oss att ha påfåglarna på prov fram till jul och det fortfarande bara var september kunde det hända att vi ville lämna tillbaka dem. Kanske att han fick valla hem dem själv också eftersom det ändå var rätt enkelt. Hmm, sa förra ägaren, konstigt?
Efter att ha stärkt oss med lite mat åkte vi tillbaka till grannen och försökte igen. Påfåglarna tyckte det var droppen och stack iväg längs med skogsvägen men åt motsatt håll i riktning förbi lagårn och vebon. Veboddörren stod lite lite på glänt. Jag sprang som jag sällan gör så fort jag kunde för att genskjuta dem och lyckades. Påfåglarna tittade skeptiskt in i vebon. Jag och sambon tog ett par långsamma steg närmare dem. De gick in. Jag stängde dörren och vi dansade en segerdans. Vi meddelade grannen att vi skulle återkomma med bur, bil och pannlampa när mörkret fallit. Så skedde. I vedboden fanns en ansenlig hög ved på vilken påfåglarna placerat sig högst upp. Jag hasade runt med pannlampan och brottade ner dem en efter en och fick in dem i buren. Vi lastade in halva buren i min opel corsa halvkombi, medan den andra halvan där påfåglarna föredrog att sitta stack ut utanför bilen. På det viset körde vi den lilla biten hem, stängde in påfåglarna och öppnade inte dörren till hönsgården igen förrän en månad senare. Då hade de tydligen lämnat detta trauma bakom sig och accepterade sitt nya boende.
Detta var alltså FÖRSTA gången vi jagade påfåglar på bygden. Vi har hämtat påfåglar hos ytterligare två olika grannar i olika omgångar, och även haft någon som varit borta över natten men kommit hem självmant till sin höna. De övriga gångerna har det dock oftast varit ngåot specieltt som fått dem att rymma, att de blivit rejält skrämda av upprepade hök-anfall eller att två hanar slagits och den ena körts iväg tex.
Sedan dess har vi flyttat och bor nu med ännu närmare till flera grannar. Vi höll dem instängda i flera månader när vi flyttade hit för att vi märkt att de fått vissa tendenser att dra sig längre och längre bort och inte alltid sova i närheten av hemmet på det gamla stället innan vi flyttade. Det har gått fint i 1 1/2 år, men vi har för det mesta varit noga med att valla in dem i hönshuset på natten för att de inte ska komma av sig. För ett par veckor sedan hade ett par (tuppen och unghönan) gett sig iväg långt ner över vägen och var på väg till en granne en kväll trots att gammelhönan lång och ruvade. Vi fick hem dem igen, och då bröjade vi valla in dem på kvällarna igen och skämer bort dem med godis så ofta vi kan när de kommer fram. De brukar komma upp till köksdörren och för då en näve kattmat (torrisar) som de bara älskar.
Så jag tror du är på helt rätt väg om du redan märkt att de gillar er bättre och känner sig mer trygga hos er.
Detta belv långt, men du tyckte ju det var lite dött här ;).
-
Ja det var bara kul läsning! ;D
Känns ju bra att det inte bara är jag som lyckats "förlora" påfåglar :P
Även om jag läst att dom inte bara försvinner spåröst. Så var jag väldigt uppgiven och tänkte att nu kommer det stå skrivet i tidningen om den förvildade påfågeln i Jomark ha ha :-[
Fortfarande är dom lite blyga så att dom går undan när jag kommer. Men inte på samma sätt som från början. Och godis vill dom ju ha, så dom bufflar bort hönsen (förutom den stora orpington tuppen) och tar allt dom kommer åt ;D
Hoppas ju på att dom ska vara ännu mindre blyga nästa vår så att jag vågar släppa ut dom. Jag tror jag ska köra på eran metod och valla in dom varenda kväll så att dom vet vart dom hör hemma.
Kul att du skrev! :)
-
Våra är väldigt tama nu, vill gärna hålla sig runt oss när vi är i trädgården, kommer och kollar in nya grejer och sånt, men de har liksom ett hetsigare och mer flyktinställt temperament än hönsen, vilket gör att man ofta uppfattar dem som mindre tama tror jag.
-
Mina kommer gärna fram när man sitter och fikar t.ex. men även om man grejar med annat kan dom vilja vara med och vara nyfikna.
Tänkte på det här med när man föser in påfåglarna så är det viktigt att man inte gör det så att dom blir rädda för då kan det ta flera veckor/dagar innan det går igen. Utan man kan prova med att man ger dom maten inne i stället. Jag säger alltid Pooo poooo när jag ger dom mat, då lär dom sej att det är något gott på gong. Även om jag skulle ge dom lite sockerkaka eller bröd ute.
/Lars
-
Jo som det är nu så får dom ju bara maten inne. Och det hade jag tänkt fortsätta med.
Jag har ju höns också tillsammans med dom, och hönsen har ju lärt sig att pull pull pull innebär godis, så Påfåglarna får höra det också.
Jag läste på en amerikansk fjäderfärsida om påfåglar. Och där var det en person som hade en hel drös och hade väl haft i flera år. Och h*n sa att det var så olika detta med tamhet, en del blev tama efter bara ett par dagar, medans andra tog det månader för.
Och mina har ju fått byta hem 2 gånger på 1 vecka ungefär, så det är kanske inte så konstigt om dom är lite hispiga. Det är ju rätt stressigt för dom. Men jag tror nog att det blir bättre, allt går med tålamod har jag hört ;)
Jag är dock rätt impad av att han kom tillbakas. Trodde att han skulle fly så långt bort från dom läskiga människorna som han kunde komma ;D
-
om du har dom ihop med höns så ska du tänka på att det är bra ventilation inne i hönshuset och då speciellt nu i höst och vinter.
Amoniak lukten från höns skiten gör att påfåglarna lätt blir förkylda och sedan går det över till bronkitis och sedan dör dom, om man inte gör något åt det. :P
just det här med att påfåglar och även andra fåglar är individer, endel visar rädla som knapt aldrig går över utan dom har det i sej från födseln. Kan se det bland dom tio påf.kycklingarna när man sätter sej på huk så kommer alltid samma kycklingar fram medan andra är mer vaksamma och väntar eller står en bite längre ifrån, fast dom har samma uppväxt och behandling. Samma beteende ser jag hos duvorna och hönsen. Även med vilda fåglar och djur är det så också.
/Lars
-
Jo det är bra ventilation och ett stort utrymme som dom delar på. Så det ska nog inte vara några problem.
Men det måste ju nästan vara som med folk, utan att förmänskliga djuren alltså. Men somliga är väldigt frammåt, har inga problem med att ta kontakt med nya personer. Medans andra som t.ex jag, är blygare och har inte lika lätt med sånt.
Alla är vi individer, även djuren :)
-
Har nån av ni andra sett era på-hönor fjädra upp sig som på-tuppen gör?
Vet inte vad det heter det dom gör med stjärtfjädrarna :-[
Min mor kom en dag och sa att jag hade två på-tuppar ::) Men jag är väldigt säker på att det bara är en.
-
Jo, det händer att de gör det! Vi kallar det spela.
-
Spela? Självklart! :-[