Alternativ.nu
Djur => Får => Fårraser & avel => Ämnet startat av: morellen skrivet 24 maj-09 kl 12:37
-
Det finns ju så mycket roliga fårraser så jag har svårt att bestämma mig... skulle bli tacksam om ni som har erfarenheter av raserna nedan kunde berätta lite om vad ni tycker om fördelar respektive nackdelar.
roslagsfår
värmlänska skogsfår
gotlandsfår
finull
Leichester
de skall gå som sällskap och gräsklippare men även kunna bidra med ull/skinn och lite kött och helst vill jag slippa jaga får i grannarnas trädgårdar.
-
Vill du läsa om roslagsfår, gå in på tråden om dem. Annars står ju en del på www.allmogefar.se. Där kan du läsa om värmländska skogsfår också.
Finull är ju en förädlad lantras, som är lite mer krävande än allmogefåren. De får många lamm och kräver mer och bättre foder. Men de har en fantastisk ull, som lätt borde kunna kokurrera ut merino om någon jobbade på det!
-
Själv gillar jag Leicester.
De är mycket lättare att hålla innanför stängsel än mina Gotland som är mycket mer påhittiga vad gäller att hitta lösningar med (i deras tycke) stängselproblematiken.
Däremot är mina Gotland mycket tamare än Leicesterfåren. Sedan tycker jag att Gotlandsfårens skinn är lite roligare än Leicesterns vita, även om vita skinn också är fina. Men den biten löser jag genom att betäcka med en Gotlandsbagge vilket hittills gett hälften vita och hälften grå skinn.
-
Tack för svar.
Jag har läst i tråden om rolagsfår o dessutom träffat ett par live, skall försöka träffa de andra raserna med så man inte bara blir vettlöst förälskad. :)
vill gärna ha fler ägaråsikter om varför just er fårras är så fantastisk.
-
Vi har haft 4 finullstackor en månad nu ungefär. De blir sällskapligare för varje dag (som man har med sig mat) och de har hållt sig innanför stängslet än så länge, 3 järntrådar.
Vi var runt och kollade på flera raser innan vi bestämde oss, och finullen fastnade vi för direkt!
Fördelarna vi såg var: bra köttdjur, många lamm, variation i färgen (vita, svarta, bruna).
-
Än så länge har jag bara en Leicesterbagge och hans korsnings avkommor, men jag gillar rasen! Baggen är jättetrevlig och lammen växer fint. Jag kommer förmodligen att skaffa några tackor så småningom om det dyker upp några bra. Mvh Charlotte
-
Jag har haft leicester i många år, och det är ju den enda köttrasen som har fantastiskt fina skinn och bra ull. Det är inga rymmar får, och dom står inte i foderkrubbor eller på uppe på tak.. Men dom kan vara reserverade.. Rasen har mycket ull, så ett visst ull intresse underlättar samvaron :)
-
Gillar man gotlandsfårens grå ull och fina skinn så kan jag rekommendera dem. Det är en världsunik ras som jag tycker det är väldigt rolig att jobba med. De jag känner är tama och har inte rymningstendenser (jag känner många som har gotlänningar).
Har också bra erfarenhet av värmlandsfår, friska och snälla.
Finull får för många lamm för att passa mina ideal.
-
Gutefår var inte uppsatta på din favoritlista, men jag kan ju kommentera kort vad jag tycker om den rasen.
De är härdiga, tuffa får från Gotland, anpassade till att gå ute året runt och försvarar sig aktivt mot hundar, rävar, mm istället för att fly undan. De är intelligenta djur som aktivt letar sin föda. De är lätta att få tama, men intar en mycket reserverad hållning mot människor de inte känner igen. De kan vara både ganska småvuxna och mycket storvuxna, de stora bagglammen ger lätt slaktvikter på upp mot 18-22 kg efter 5 månaders uppfödning. Köttet är fantastiskt gott, om de får äta varierad kost med mycket löv, ris och ljung drar köttet nästan åt vilt till. Skinnen är mycket vackra, men har inte samma kommersiella potential som gotlandsfåren. Ullen duger mest att tova med, pga förekomst av märghår. De är fantastiska mödrar med okomplicerade födslar, gärna utomhus och har järnkoll på sina 1-2 lamm. Normalt sett brunstar de från oktober till december och får lamm från mars till maj. Nackdelen med gutar kan vara att de med sina horn kan fastna i fårnät, mm. Samtidigt gör hornen dem lätta att hantera - bra "handtag". Enstaka individer kan ha halvdåliga klövar när de blir äldre. Min äldsta tacka får jag rensa och klippa klövarna på 3-4 ggr om året, annars kan hon börja halta. Om de är ovana vid vallhundar kan de också kanske vara svårvallade eftersom de är ganska tuffa djur. Men det vet andra bättre om. Summa summarum är gutar fantastiska nybörjardjur.
-
Här (http://www.lammproducenterna.org/Kunskap/F%C3%A5rraser/Finull/tabid/505/language/sv-SE/Default.aspx) kan du läsa om finullsfåret.
-
Det var en ur-gammal länk om finullsfår. www.finullsoreningen.com (http://www.finullsoreningen.com) är deras hemsida.
Håller med ulfg om gutarna med. Väldigt trevliga djur ;) Dessutom är lammullen ofta väldigt fin på hösten och alla tackor har inte massvis med märghår. Det varierar stort mellan individer liksom färgen.
-
Gutefåren är jättefina men de halkade av favoritlistan eftersom jag läst att många haft problem med deras "vandringslust"
Det värsta är ju att man läser o läser och vill ha allt! ;D
-
Det var en ur-gammal länk om finullsfår. [url=http://www.finullsoreningen.com]www.finullsoreningen.com[/url] ([url]http://www.finullsoreningen.com[/url]) är deras hemsida.
Hoppsan :-[ Fast i din länk saknades ett "f" så jag rättar :D
http://www.finullsforeningen.com/
-
Tack Pysslan ;D
morellen, alla får har en viss vandringslust. Förr vet jag att folk i mina trakter kallade gotlandsfåren "gotländska överhoppsfår".
Gutar vill nog bara inte känna sig instängda, de är ju vana vid mer öppna marker än ex. "skogsfår".
-
Om du har möjlighet att åka och hälsa på någon fårägare och få träffa fåren själv,
visst vore det bra?
Det var så vi fastnade för finullsfåren, vi fick träffa en skock och prata med dem lite och
prata med ägaren. En värdefull kontakt i vårt fårägande.
-
Vi har gotlandsfår för den fina ullens och skinnens skull. Gotlänningarna är även väldigt bra mammor och har lätta lammningar.
Vi kommer att ha tre betäckningsgrupper i vinter och jag tänkte att vi skulle skaffa en Leceisterbagge för att få lite finare skinn även på vår blandraslamm. Det skulle även vara intressant att se vad gotland+leceister ger för skinn.