Alternativ.nu
Djur => Får => Utfodring av får => Ämnet startat av: Samuel Bergström skrivet 08 maj-09 kl 20:25
-
Mineralbalja verkar ju dom flesta vara överens om dess nödvändighet.
Men det måste ju ändå vara en förhållandevis ny företeelse.
Det har funnits får längre än det funnits mineralbaljor och varför behövs det idag?
Är jorden urlakad, betena för små och går det att undvika genom att ha varierad vegetation i hagarna?
Jag skulle iaf innan jag införskaffar mig en balja höra om någon har något att säga om detta eller tips om andra lösningar.
Mvh
/samuel
-
Mina tankar om detta är så här:
1. Ja, jag tror jag har hört att jorden har urlakats med åren, men vet ej.
2. Så fort du stängslar in djur så begränsar du ju deras naturliga vandringar
att söka efter rätt föda.
3. När man har ansvar för djur så vill man ju ge dem de bästa förutsättningar
att få vara friska och må bra. Förväntar man sej sedan att de ska föröka sej,
så blir kraven desto större, ett dräktigt djur behöver mycket mineraler mm
för att hålla sej stark och frisk. Det känns inte ok att "chansa", tycker jag.
-
Jorden har urlakats av vår intensiv produktion, ja!
Men det finns fortfarande mycket mineraler i framförallt naturbetesmarker och i allt sly.
Mineralbaljorna är mycket tveksamt, för det räcker att kolla sockerinnehållet för att förstå att tillverkaren är mer mån om att det ska gå åt än fåren behöver den!
Börjar man ge dem detta leder det ofta till att deras naturliga mineralsök avtar nästan helt.
Har själv endast en saltsten med lite mineraler i. Räcker fullt ut. Vi drabbas inte av bristsjukdomar.
I övrigt håller jag helt med Samuel Bergström i hans resonemang!
-
Skulle aldrig låta bli mineraler på bete eller någon annan gång heller.
Man kan ju välja balja (som är enkelt) eller sätta upp en automat med vanligt mineralfoder. Mineralbrist kan yttra sig så diffust och utvecklas så långsamt att man kanske inte ens märker det förrän man har riktiga problem :-\
Vi begränsar våra tamdjurs möjligheter att vandra iväg och söka reda på det de behöver (för att få i sig tillräckligt med selen skulle dom behöva vandra till andra länder) så att erbjuda en ersättning tycker jag är självklart.
En mineralbalja räcker i evigheter på betet om man har bara ett fåtal får som aldrig behöver bli utan och därmed kanske överkonsumera en period, jag har lite fler så visst går det åt några stycken på en sommar men jag tycker det är väl investerade pengar.
Mina tackor som är digivande konsumerar mycket mer av baljorna/individ än vad de vuxna baggarna gör trots att tackorna har 15 ha med väldigt varierande växtlighet och jordmåner att välja på och baggarna ofta får gå och skava på några småbitar som ska putsas, det tycker jag visar att djur i produktion behöver mineraler utöver vad dom hittar själva och mitt mål är att fåren ska erbjudas möjlighet att producera bra (inte "drivas" till någon jätteproduktion, men ha förutsättningar att kunna producera vettigt) och må bra, inte bara att överleva.
Om teorin att endast melassen i baljorna skulle få fåren att äta av det skulle stämma borde ju de sysslolösa baggarna med mycket "tråkigare" bete stå med nosen i baljan dagarna i ända, men dom äter ju nästan ingenting ??? För gottegrisar är dom i vanliga fall, men mineralerna låter dom oftast bli i någon större utsträckning. Åtgången ökar markant när bagglammen flyttas ihop med baggarna (lammen är ju också "i produktion" när de växer)...
Mvh
Charlotte
-
Så, Charlotte, du försvarar alltså den höga melasshalten? Tycker du den är nödvändig på nåt sätt, i så fall varför????
Som jag skrev, så är får ganska lata, har de en balja så struntar de i att söka naturliga mineraler. Skulle det vara positivt?
Sedan är problemet med att många har djuren på alldeles för små marker eller rena åkerbeten, en annan sak som också ställer till det. Men jag förespråkar alltid att man ska ha rejäla naturbeten till sina djur.
På våren käkar mina får hellre tallbark och barr än mineralbalja om de får välja (vilket jag testat).
-
Du och jag har helt olika åsikter om det här, det vet vi redan. Du har ju själv berättat att dina får äter sig till diarré om de får mineral baljor (gick dom inte och åt barr på den tiden?), mina gör det inte. Jag har aldrig påstått att melasshalten skulle vara nödvändig, det enda jag skrev var att mina inte överäter TROTS melassen i baljorna. Mina får har naturbete, stora hagar OCH mineraler, det ena utesluter väl inte det andra?
Mvh Charlotte
-
Det där skiljer sig tydligen mellan olika besättningar. Mina får blir som tokiga när de får mineralbaljor med melass. De äter ur en balja på nolltid, jag har 13 tackor. När de fick gamla sorten (utan melass) räckte det månader. De stora hinkarna på 20 kilo orkar jag inte släpa ut i hagen utan det har blivit melassmineralerna. Det skulle vara intressant att veta om dina får får något annat Charlotte, som gör att de inte blir galna efter melass (för jag tror att det är melassen de är ute efter).
-
Mina får har fått mineralbalja utan melass. Där mineralerna liksom är som en klump som fåren ska slicka på. Det har räckt med ett par sådana över året och fåren har inte varit så intresserade av dem utan lika mycket har nog regnat eller tvättats bort av mig. Nu i vintras köpte jag lösa mineraler i hink och det har gått åt nästan 5 st. redan :o. Det är ingen melass i dem heller men, helt klart så föredrar fåren de lösa mineralerna framför de i klump. Sedan har de saltsten med mineraler också.
-
På vintern får mina Jermin Sau och på sommaren Effekthinkar eller baljor. Dom brukar aldrig bli galna efter mineraler annat än om dom varit utan ett tag (har hänt när Granngården haft slut).
Jag ger inget annat när fåren är på bete.
MonaW: Vad händer om du fortsätter att sätta dit nya baljor? Eller låter du bli mineraler ett tag när du tycker att dom ätit för mycket?
Jag har ingen förklaring till varför mina inte vräker i sig mineraler...
Men en möjlighet är ju att ge annat löst mineralfoder även på betet om man upplever att dom överäter från baljorna. Det är ju enkelt att göra en "krubba" av en plastdunk som man sågar hål i, då får man ju "tak" över mineralerna också.
Jag brukar ställa mina mineraler (och saltstenen) under något tätt träd så att man slipper en massa svinn pga regn.
Efter en föreläsning om parasiter idag är jag än mer övertygad om att fåren ska ha mineraler även på betet...
Mvh
Charlotte
-
För mig är det en självklarhet att ge mina djur mineraler, såväl hästar som får! Jag tänker som så att jag har Gotlandsruss och gutefår men bor inte på Gotland alltså finns det inte lika mycket mineraler som rasen är van vid. Likaså så går inte mina får lösa eller på lika stora arealer som vilda eller ursprungsfåren gör/gjorde alltså begränsar jag deras möjlighet att själva söka rätt på minerlaer. Likaså anser jag att det är min plikt som djurägare att mina djur i fångenskap har det bra, jag håller inga vilda djur!
Vi ska kanske inte ens fodra djuren utan låta dem söka rätt på föda året om? När vi fodrar dem året om försvinner kunskaper som fanns för många år sen...
Men alla är vi olika!
-
Mina får rör inte mineralbaljorna. Melass eller inte, de är inte intresserade. De äter däremot mineraler i pulverform. På betet konsumerar de till och från, men lammen verkar behöva mineralerna framför allt framemot sensommaren. Skulle aldrig falla mig in att avstå från denna billiga försäkring! Mina får går på några hektar, jag kan verkligen inte kräva att de ska förse sig själva med vad de behöver. Dessutom vill jag ha snygga skinn i slutänden, och det får man inte om lammen har mineralbrist.
-
Tack för synpunkter hörni.
Å fortsätt gårna, intressant läsning.
/samuel
-
Vad skiljer dessa mineralbaljor från den saltsten (med mineraler) man köper avsedd för får?
-
Det där med mineralbaljor och mineralstenar har jag också funderat på men jag har antagit att det inte är så mycket mineraler i stenarna så därför har jag givit baljor också.
Ja Charlotte, jag brukar nog vänta lite innan jag sätter dit en ny balja men sedan blir jag rädd att de får mineralbrist så då ställer jag dit en balja igen och den brukar försvinna lika snabbt.
På vintern, när fåren är inne, får de mineraler i pulverform och då kan det hända någon period att det går åt mycket mineraler men i regel räcker det mycket längre än melassbaljorna.
-
Jag lägger mig inte vidare i diskussionen, för helt uppenbart är att det inte finns någon form av ALTERNATIV tänkande här. Alla verkar ju köpta av fodertillverkare och livrädda för att skaffa sig egna erfarenheter. 8)
-
Jag lägger mig inte vidare i diskussionen, för helt uppenbart är att det inte finns någon form av ALTERNATIV tänkande här. Alla verkar ju köpta av fodertillverkare och livrädda för att skaffa sig egna erfarenheter. 8)
Där kommer konspirationerna fram igen. Bra sätt att avsluta en diskussion.
-
Citat av Birgit: "och livrädda för att skaffa sig egna erfarenheter."
Jag är inte rädd för att skaffa mej egna erafarenheter, det gör jag
varje dag som djurägare, mamma och människa. . .
MEN vad gäller mina djur, och speciellt de som har ungar,
så är jag inte beredd att exprimentera! Det finns erfarna fårägare och mycket skrivet
som jag läser och tar till mej. Tror inte att Erik Sjödin och Nils-Åke Fag
var köpta av foderindrustin.
-
Instämmer med Vårlängtan, jag är inte heller rädd för att skaffa mig erfarenheter men jag har ju läst de där böckerna och dessutom alla tidningar, som jag får från Fårhälsovården, Allmogefår m fl och överallt står det att får SKALL ha mineraler och jag är rädd att de ska bli sjuka och dö om de inte får det. Jag tycker att det Birgit säger är klokt och bra och det kommer kanske att bli norm så småningom, det är mycket som talar för det. Jag skulle kanske våga om jag hade mycket mark och omväxlande mark och lång erfarenhet o s v men jag har bara åkermark som jag arrenderar. Kanske jag inte borde ha får under de premisserna men jag är ändå inte beredd att göra mig av med fåren nu direkt.
-
Jag kör med saltsten. Varken selen, vitaminer eller nått annat. De lever och är friska.
-
Kanske dom inte blir sjuka och dör... Men är det rätt att tex hålla nere tillväxten genom mineralbrist? Eller låta dom ha ett immunförsvar som är lite sämre än optimalt för att spara pengar? Mvh Charlotte
-
Kanske dom inte blir sjuka och dör... Men är det rätt att tex hålla nere tillväxten genom mineralbrist? Eller låta dom ha ett immunförsvar som är lite sämre än optimalt för att spara pengar? Mvh Charlotte
Det där undrar jag över oxå.. Är det en ideologisk ide att inte ge mineraler - att vara mot strömmen för sakens skull? För det kan väl inte vara för att spara in pengar. Mineraler är ju inte riktigt den högsta kostnadsposten på får-kalkylen direkt.
Och från en ideologisk synpunkt - är det så hemskt att ge dom tillgång till mineraler? Är det Monsanto som tillverkar mineralerna? Är det en jätte industri med får mineraler? Vem kämpar man emot genom att dra in mineralerna?
-
Får lägga mig platt där - jag har inte får för att maximera tillväxten! De håller landskapet öppet och så får jag några kilo kött i frysboxen varje år. De enda förluster jag haft är ett dödfött lamm och två baggar som strök med när grannens avlopp hade svämmat över hagen flera gånger (fick jag reda på efteråt). Kanske en mineralbalja hade varit bra i det läget... ;)
-
Jag pratar inte om att maximera tillväxt, utan bromsa, lägre tillväxt på samma mängd foder är väl ett första tecken på mineralbrist... Det tycker jag är slöseri med resurser.
Mineraler är dessutom viktigt för motståndskraften mot parasiter...
Ja, genom att hålla fåren i topptrim på alla sätt man kan förebygger man ju en massa elände.
Men det skulle faktiskt vara intressant att veta Varför man väljer bort mineraler?
Det här är faktiskt första gången i mitt liv jag stött på människor som inte vill ge mineraler till sina djur, så en viss nyfkenhet är väl inte så konstig? Jag har träffat på folk som inte vetat att det finns mineraler och saltsten, men ingen som aktivt valt bort det.
Jag startade min 'fårkarriär' helt på självförsörjarbasis, numera försörjer jag några fler än mig själv med bra kött, men även då jag bara hade två tackor hade jag liksom aldrig en tanke på att välja bort mineralerna. Mvh Charlotte
-
Jag kör med saltsten. Varken selen, vitaminer eller nått annat. De lever och är friska.
Selen brukar vara tillsatt även i de "rena" saltstenarna. I alla fall de som är till häst.
-
Jag är övertygad om att alla som deltagit i denna tråd gör vad dom tror är allra bäst för sina djur.
Jag har svårt att tro att "sätta sig emot för sakens skull" skulle vara viktigare än det.
Men som med det mesta i samhället idag som handlar om konsumtion och profit finns det anledning att tänka två gånger och leta efter andra synvinklar innan man handlar.
Utan att bestämma sig för man kommer att komma fram till i förväg.
Och för det mesta kommer man fram till att det finns fler än ett sätt som funkar i praktiken.
Jag tackar alla som bidragit med sina synpunkter och känner att jag nu har tillräckligt med kött på benen för att lämna denna tråd.
/samuel
-
En annan frågeställning angående att ge/inte ge mineralfoder är ju om man utarmar jorden på sikt när man för bort en massa mineraler när man slaktar, klipper ull, äter ägg och dricker mjölk osv men aldrig tillför något extra via djurens gödsel? Vi låter ju inte djuren ligga och ruttna i markerna vi skattar på foder hela tiden. Kanske mineralerna är nödvändiga i ett kretslopp? Mvh Charlotte
-
Har läst era inslag här. Mina får sätter i sig en tjugo kilos hink på tio till fjorton dagar. Jag har arton tackor och trettiofyra lamm just nu. De går vid denna tiden på variation av naturbeten och deras första bete på våren brukar vara en vall. Trots frossandet i mineraler så äter de både bark och löv även granbark. Har en del halvstora granar som ska röjas bort ändå i kanterna på en del hagar. Dessa äter tackorna av barken helt på så de bara torkar, och är földaktligen lätta att elda upp när det blir dags.
De är ju duktiga på det viset för granar är som ogräs i hagarna.
Jag brukar dock inte köpa mer än en hink per månad. Så där emellan har de tomt någon vecka eller så. Har dock aldrig varsnat att de skulle fara illa av att inte alltid kunna frossa. Mineraler rinner väl inte ur kroppen på en gång heller.
Ska tillägga att de dessutom har fri tillgång på vanligt rent salt och vatten förstås.
-
Småbrukartanten , det är väl en ganska normal åtgång/månad enligt min hinks rekommenderationer. Men jag undrar om mina fårs uteblivna frossande inte beror på att dom alltid har tillgång? Dom sprider sin ranson över hela månaden istället. Mina ger sig inte på gran, tur, eftersom marken inte är min och består av partier med ängar, hagar OCH granskog, det skulle förmodligen inte bli poppis om dom ringbarkade skogen. Däremot äter dom upp all sly vart efter det kommer upp. Mvh Charlotte
-
Lite märkligt är ändå när jag tänker på en sak. En av mina närmaste grannar har gotlandstackor och dom äter nästan aldrig av de mineraler som hon ställer hos dem. Hon säger att en mineralhink brukar räcka mer än en säsong hos henne. Det är ju liknande förhållanden vad gäller typ av jordmån och växtlighet även där. Dessutom har hon fler djur tjugofem tackor o mellan fytiofem o femtio lamm. Kan skillnaderna bero på olika raser? Mina är av finullsras.
-
När Mineralbaljan stått ute för länge, så blir innehållet som cement och då vill inga djur äta det..
Eller om någon kissat eller bajsat i Mineralbaljan...
Eller så har grannen köpt en särdeles osmaklig sorts Mineralbalja ;D
-
Vet inte, men skulle tro att hon kör med samma sort som jag har. Granngårdens Effekt i gröna stora hinkar. Det konstiga är att hennes får har alltid varit dåliga på att äta från mineralbaljor på sommaren. Kanske det finns mycket mineral i jorden eller nåt. Men det borde inte vara någon markant skillnad vi bor bara ca två km från varann.
-
Jag har aldrig valt bort detta med mineralbalja - hade inte riktigt koll på detta. Har ibland haft tillfälliga hägn utan saltsten och inte märkt några problem - men använder likväl saltsten normalt.
-
Selen brukar vara tillsatt även i de "rena" saltstenarna. I alla fall de som är till häst.
Det är bara salt i de "rena" saltstenarna...... i alla fall i KNZ o SP o KRAFT sortimentet.
(http://www.krafft.nu/pics/contentPics/produkter/tillskottsprodukter/sproduct_saltslicksten.jpg)
-
Jag tycker att frågan om mineraler, tillskott och liknande är intressant. När det gäller kossor är ju utfodring etc ljusår från vad det var för. Men då är ju kossorna relativt extremt avlade. Där har man ju arbetat med en genetiskt utveckling som saknar motstycke.
Får däremot, är ju genetiskt och fysiskt sig rätt lika sedan århundraden. Det har inte förekommit något som ens går att jämföra med ko-aveln.
Vissa raser har ju klara drag sedan tusentals år. Och det fanns ju inte mineralbaljor förr. Jag skulle vara mycket förvånad om fåren ens fick kraftfoder, spannmål. Fanns spannmål på gården åt man den själv. Blev det något över fick hästen det. Om det var
ytterligare något över fick möjligen korna det. Fåren hamnade nog rätt långt ner på prioordningen.
En förklaring är nog att man helt enkelt accepterade högre dödlighet, fulare och magrare djur. Det som nog av många skulle ses som vanvård i dag var nog normalt då. Sämre foder var realtitet. Man talar ju exempelvis om att det gick fint att bärga höet i hässjor förr, även vid dåligt väder. Visst, men det blir både sämre kvalitet och näringsvärden, man accepterade det för att inget annat fanns.
Jag tror inte fåren far illa av att vara utan mineraler. Men det är ändå en rätt liten kostnad. Ger de friskare djur och bättre tillväxt är väl inte det någon nackdel. Allt handlar ju om ekonomisk avvägning. Jag står för att jag vill producera och tjäna på mina lamm.
-
Vissa fårraser är ganska förädlade de med... Men i min värld är inte allt man gjorde 'förr' det ideala oavsett vilken ras man har. Intressant vore det ju också att veta när det hett eftertraktade 'förr' som många tycks vilja efterlikna var egentligen? Min far har bedrivit jordbruk i närmare femtio år, han har alltid givit mineraler! Min farfar dog hundra år gammal för runt tjugo år sedan, han gav också mineraler och salt. Mineralerna var förmodligen inte dom samma, men man visste även då att djuren kunde behöva extra av olika saker, jag undrar om jag inte har hört talas om benmjöl?!? När man sen enkelt kunde köpa vad djuren behövde gick man över till det. Mvh Charlotte
-
Benmjöl har jag inte hört att man gett djur. Salt däremot, har man nog alltid gett djur verkar det som.
-
Jag har även hört att förr kunde man få bära ut kossan på våren för den var för svag för att stå på egna ben.
-
Jag har även hört att förr kunde man få bära ut kossan på våren för den var för svag för att stå på egna ben.
Men detär väl ändå inget att ta efter och önska sig tillbaka till. Man har väl tillskansat sig en del kunskap genom åren dessbättre.
-
Men detär väl ändå inget att ta efter och önska sig tillbaka till. Man har väl tillskansat sig en del kunskap genom åren dessbättre.
Nej, precis, därav mineralbaljan bland annat.
-
Att man bar ut djur förr var ingen regel! Det har hänt, men då kan man betänka att kanske även människorna svält sådana år.
Hur många får dör inte av lammningsförlamning nuförtiden? Det är en ren välfärdssjukdom, för att vi ger dem FÖR bra mat och håller dem FÖR feta. Är det humanare?
Benmjöl har visst använts, men är ju en betydligt nyare företeelse hos idisslare. Det är ju det som är upphovet till galna ko-sjukan bl.a. Inget man strävar efter direkt kanske?
Det är snarast som så att vi genom hård avel på bl.a storlek fått fram djur som kräver mycket mer av allt. Intensivavlade djur är ju heller inte vana vid födosök i skogen osv.
Att djuren (och förr även människan) magrade av under vintern är inget konstigt. Däremot om man ger det utrymmet idag, finna det många (utöver mig) som anser att de tillgodogör sig betet bättre och växer till sig rejält. Det är detta som kallas årstidscykler. Förr fanns inte möjligheten att köpa kraftfoder m.m på Granngården under vintern. Man gjorde alltså det bästa av situationen och gav djuren så att de (normalt) överlevde och höll sig friska, men inte någon gödning. Läste i någon rapport från SLU att hö bevarar vitaminer och mineraler bättre än enslige (kanske en fördel från förr?). De hade löv och grenar också, fulla med det samma. Att alla behöver mineraler och vitaminer är det väl knappast något tvivel om, men att det ska masskonsumeras är en ganska ny företeelse. Det förekom inte speciellt regelbundet ens på 60-talet.
Men vår intensivodling och övergödning urlakar markerna också, men då framförallt åkrarna.
-
Fast vem har talat om gödning och masskonsumering? Att ge djuren mineralfoder är inte att göda dom. Jag frågade just min far igen angående mineralutfodring, på sextiotalet fanns EN bonde här som inte gav mineralfoder eller kraftfoder, hans kor såg ut som spjälstaket och mjölkade ingenting... Är det sån djur hållning vi bör eftersträva? Det vore intressant att veta hur många får som faktiskt dör i lammförlamning? Jag har aldrig haft något fall trots både kraftfoder efter behov och fri tillgång på mineraler. Och hur många djur får juverproblem, svaga lamm och dräktighetstoxikos varje är pga underutfodring? Alla ytterligheter är ju av ondo, men att ge djuren så bra mat som möjligt behöver ju inte innebära att man går till överdrift. Mvh Charlotte
-
Jag tror att många får har problem med lamningen därför att de är för feta. Detta med övervikt är ju även ett problem för människorna i västvärlden, inte konstigt att husdjuren får samma problem. Det finns ju även andra husdjur som är för feta, hundar och katter. När det gäller mineralbaljorna med melass tycker jag att de liknar den färdiga maten som har socker som tillsats, som man äter idag. Jag är säker på att vi inte behöver mat med socker och att fåren inte behöver mineraler med socker (melass).
-
Jag tycker det vore intressant att veta hur vanligt det är med lamnings problem pga fetma? Har hört mycket om det på Alternativ, dock ej IRL. Mvh Charlotte
-
Jag tror att många får har problem med lamningen därför att de är för feta.
Om det finns något belägg för påståendet skulle jag vara intresserad av källan. Torde vara intressant läsning.
-
Jag har en del riktigt feta haggor, av köttras. Baxade upp den värsta på vågen, 128 kilo.
Hon vill absolut inte bli klippt. Det krävs två man för att släpa henne fram till klippningen.
Tror inte fetman direkt har gett några lammningsproblem. Å andra sidan är ju inte feta lamm något självändamål. Det är ju bättre om lammen växer än tackorna. Feta, tunga tackor ger inte alltid stora ifna lamm, det har jag lärt mig. Riktigt magra och fula tackor kan däremot ge fantastiska lamm.
Utveckling är av godo för det mesta. Vi ska använda mineraler. Magra, sjuka djur var vanligare förr. Vi ska vra glada att vi har hjälpmedel för att avhjälpa det.
-
Jag har inte läst så mycket i vetenskapliga studier om lamningsproblem p g a fetma utan läst om det här men även hört om det från fårägare, som själva funderat över om det kunde bero på för mycket kraftfoder. Ändå är det nog så att de flesta inte ens tänker på att det kan vara så att det blir problem av att fåren är feta. Man tycker nog att det känns bra att fåren inte är magra.
-
Sitter och läser i en gammal kaninbok från 40-talet om utfodring...
Där påtalas det höga mineralvärdet i Köttbenmjöl, tänk vilken tur att vi lärt oss bättre än "Förr" ;)
Angående skadlighet att äta socker så måste man tänka på att vi inte är idisslare som fåren är...
Betfor eller melass kan ibland användas för att balansera foderstaten.
Innehållet av melass i min mineralhink är 8% och utgör en ganska försvinnande liten del av vad fåren äter totalt...
Var kommer uppgiften att Lamningsamhet skulle vara en ren vällevnadssjukdom?
Enligt Vet Hammarberg är bakgrunden ännu inte helt kartlagd...
Utfodringsfel i mineralbalansen, Vitaminbrist, hormonspel, stress och genetik kan vara orsaker står det i Fårboken :) Förebyggs genom god utfodring med vitamin och mineraltillskott, stressfri hantering och utevistelse.
Mvh
Charotte
-
Angående lamningslamhet så har jag eller mina får rättare sagt drabbats några gånger. Olika tackor varenda gång. Jag ger inte kraftfoder överhuvudtaget, mina tackor är inte feta, fri utevistelse, stora fina lamm, ger mineraler, fri tillgång på grovfoder.
-
Har man lantraser kan det räcka med att man byter från ett sämre ensilage till ett med höga värden.
Har själv råkat ut för detta något år då jag tvingades köpa in ensilage (skörden blev lite knapp) Vi fick då tag i enslige anpassat för högproduktiva mjölkkor. Två dagar efter foderbytet hade jag 6 gutetackor med lammningsförlamning (av 48). De var heller inte överfeta, men i bra kondition. De tunnare tackorna klarade sig och med vårt eget grovfoder händer det inte heller.
Däremot fungerade tackorna efter detta och ingen har haft problem med lammningar eller återfall senare år.
Så det behövs inte "kraftfoder" utan snarare kraftigt foder.
Känner flera av Sveriges största gutebesättningar och de har liknande erfarenheter. Så det är inte "mina" fantasier.
-
Fast om problemen kommer inom två dagar efter foder bytet tror jag mer på stress och obalans i kroppen pga häftigt foderbyte än fetma och övergödning... Att byta foder till idisslare är en vansklig sak eftersom mikroorganismerna i våmmen kräver tid att anpassa sig. Att byta till ett mycket kraftigare grovfoder helt plötsligt är ju lika farligt som att plötsligt ge kraftfoder utan tillvänjning. De kraftigare tackorna kanske fick åt sig mer än de tunnare eller var mer ärftligt betingade att få lamlamhet. Mvh Charlotte
-
Jag skrev "INTE ÖVERFETA" är det svårläst????? Jag hänvisade just till den anledningen också, men ville få fram att det inträffar då det nya fodret är "bättre" än det ursprungliga. Alltså ger en "kick" som vissa individer inte klarar. Vad även K. Hammarberg vet, är att det sker en blockering av kalktillförseln i vissa situationer. Detta drabbar inte MAGRA tackor, så något samband mellan fettansättning och fenomenet finns med säkerhet. Sannolikt är "feta" tackor glupskare också.
Dessutom, ger man hela balar i häck, kan det vara lite knepigt med sakta tillvänjning. Är balen slut så är den, då lägger man i en ny!
Att jag inte gillar övergödda djur, vet nog alla, men att detta leder till att vissa tolkar mellan raderna bara för att kunna argumentera mot mig är ju lite löjligt!
-
Feta tackor äter väl mer ju större de blir gissar jag utan att vara allt för vetenskaplig.
Jag har nog haft väldig tur under mina år som fåraherde. Jag har tidigare tvärt bytt foder, ensilage med olika näringsvärde, hö osv, fåren har så vitt jag vet aldrig fått problem just av det.
-
???
Nu fattar jag inte riktigt...
Du skriver att lamningsamhet är en ren vällevnadssjukdom.
När jag påpekar att det finns andra anledningar så är väl inte det ett angrepp på dig personligen?
De feta tackorna i en grupp är förmodligen fetare pga att de får i sig mer foder, antagligen får dom åt sig mer av det nya kraftigare fodret också, precis som du skriver.
Kicken du talar om är väl en utslagning av mikroorganismerna i våmmen, inte ett vällevnadsproblem utan ett utfodringsfel? Hade tackorna haft samma foder hela tiden hade de antagligen inte fått lamningsamhet (feta och fått problem med förlossningen rent "mekaniskt" kanske de hade blivit).
Jag vet också att det är problem om man utfodrar med hela rundbalar och ska byta foder, det var ingen anklagelse mot dig, utan en förklaring till vad som hänt som kanske är lite bättre än att lamningslamhet är en ren vällevnadssjukdom?
Jag brukar försöka utfodra begränsat under en kort period och låta tackorna äta mer av halmen om jag måste byta till ett mycket bättre grovfoder. Eller blanda med ensilage från någon av kornas balar som jag skalar av en del ifrån innan dom ställs ut i deras foderhäckar. Men det fungerar kanske inte att göra så i praktiken för alla.
Blockeringen av kalktillförseln kan även ske genom köldchock efter klippning (stress) och det kan väl ändå inte bero på vällevnad?
Sen funderar jag hur det skulle kunna vara med Ca/P kvoten? Är det den som innebär obalans i mineralutfodringen som det skrivs om i Fårboken?
Om man ger spannmål med högt fosforinnehåll (tex havre) och har lågt Kalciuminnehåll i grovfodret uppstår ju en obalans i utfodringen som i sig inte är kraftfodrets fel utan just ett fel i Ca/P balansen.
Att då tro att ev. lamningsamheter beror på att fåren fått havre (OM de behöver ett extra tillskott) är väl lite enkelspårigt eftersom det fungerat bättre om man utfodrat med ett kalciumrikare grovfoder eller givit lite foderkalk tillsammans med kraftfodret?
Jag tror att det är precis så som det står i Får att bakgrunden till lamningslamhet inte är helt enkel...
Orsakerna är förmodligen flera och vissa djur är mer känsliga (genom ärftighet) för foderbyten, "obalanser" och "stress".
Mvh
Charlotte