Alternativ.nu
Djur => Får => Övrigt om får => Ämnet startat av: gernsö skrivet 04 maj-09 kl 08:32
-
Finns det någon fårras som är mer skrikig än andra, vad har ni kommit fram till av erfarenhet?
-
Jag tycker nog att mina Gutar skriker mer än andra får jag haft. De kanske bara är mer "pratglada". ;D
-
Mina finullsfår var hemska, jämfört med dem är gutarna supertysta, men tystast är mina roslagsfår. Där märker man tydligt att det är en strategi för att inte dra till sig rovdjur!
-
Är det rasbetingat? Tycker det verkar med individbetingat. Jag har två som ska ner i boxen så snart lammen klarar sig själva.
Hoppas inte lammen beter sig likadant.
-
Det är både besättnings och individbetingat men i viss mån också rasbetingat, enligt mig.
Vissa individer verkar ha jobbet som skrikig. Jag brukar ha en ungtacka varje år som är gapig, men blir hon kvar till året därpå kan hon vara mol tyst. Mina får skriker iofs bara i lamningstider och under sista veckorna av högdräktigheten när det vankas kraftfoder två ggr om dagen. I vintras gick det flera månader utan att jag hörde ett bä. Hur man sköter fodring och hur umgängeslystna fåren är påverkar mycket.
När det gäller ras har jag aldrig träffat något så gapigt som gutefår. Har träffat guteflickor som drivit folk till vansinne.
-
Det är definetivt rasbetingat, då jag hållit mina får under liknande förhållanden och märkt tydliga skillnader mellan rasernas beteenden på flera olika sätt!
Däremot kan man påverka individer på besättningsnivå genom olika hanteringförhållanden. Ex.vis skriker får mer och högre om de får kraftfoder än om de får "gräs".
Detta gäller mina djur, men även ett antal andra jag diskuterat detta med.
-
Jag har bladras finull/Texel, och jag tycker att ALLA fåren är gapiga, mer eller mindre. Men jag får nog skylla mej själv för jag brukar "prata" med dom varje dag, så när dom ser mej "gapar" dom och förväntar sej svar :-[. Mitt eget fel. Sen är ju vissa väldigt pratiga med sina lamm, men det är väl som det ska vara? Men visst kan det bli jobbigt, allra helst när dom ska "snacka" inne i stallet.
-
Att fåren pratar med lammen eller att de småpratat allmänt är ok, men nu menar jag skriker... som en stucken gris. Jag har finull och gute och finnullstackorna står i det höga gräset och äter medan gutarna stor på en rad vid grinden och gallskriker. de kan ha mat i sina skålar bakom sig, men de står stirrande och skriker, och jag menar så man får ont i huvudet, som om de var döende, någon knivhögg dem osv.... inte bara prat. Så snart de har lammat och lammen är gammla nog att tas bort så blir det bulten, det här är löjligt... jag får fan migrän.
-
Men hur håller du dem rent allmänt? Att de skriker just när man tar bort lammen är en sak, men mina är väldigt tysta.
De går ute året runt, får gräs/enslige/hö och salt, mineraler. Inget mer. Skriker aldrig när jag kommer och jag gosar en hel del med dem.
-
men nu menar jag skriker... som en stucken gris.... , som om de var döende, någon knivhögg dem osv....
Haha.. precis två såna tackor, har min granne också, dom skrek lika hemskt ifjol >:(
alla de andra fåren grannen har, är knäpp tysta, tror det är nån slags fläckiga allmogefår.
hjärnskadade individer?? 8)
-
De har stor hage, med skydd, lammen går kvar, och de får mat.
När vi nu i kväll matade så stod det en kvar och glodde på oss och bara gapskrek... hon är inte direkt tjock så vi hoppas att hon inte är betäckt, har någon vecka till på sig att lamma, annars åker hon, för hon är den jävligaste.
-
tycker de är nog både ägar betingat o ras betingat...
om man ger fåren godis-typ knäckebröd o havre i tid o otid så blir de ju väldigt skrikiga......
och som birgit sa den dan man börjar ge dem kraftfoder på vintern tex sen bäar de fort de ser folk...
men om somrarna så skriker de ju inte speciellt mycket... men då får de ju inget kraftfoder heller...
Prata lite måste de ju få göra...
Tystast av alla allmogefår jag haft är nog Dalapälsfåren...
de sa nästan ingenting... bara när man kom med kraftfodret kunde de bäa lite... förutom att de pratade med sina lamm förståss..
Tror de har med att de hållits mycket på fäbodar iskogarna om somrarna... så de har stark flockkänsla o är ganska vaksamma.. o skriker inte ionödan...
Men kommer gärna fram till de de har förtroende för...
I vårt fall var de min dotter som dalapälsarna älskade - de var hon som alltid skötte om utfodringen. o satt o kliade dem osv..... och jag var den farliga Kärringen
::)
som klipte klövar, ull o avmaskade osv... gjorde allt otäckt... :-[
Men de var väldigt tysta...
-
Vi ger inte våra får godis i tid och otid och detta handlar inte om pratande, det handlar om skrikande.
-
Jag har en som är absolut värst. Ett får som kan vibrato. Tar verkligen sats och när det bäat en 20 sekunder så fortsätter det lika länge till. Grannarna börjar tappa tålamodet.
Tyvärr är det så torrt i marken nu så det växer illa dåligt och det gör knappast saken bättre. Men om två veckor när lammen är tillräckligt stora så blir det påfyllning i frysen (& grillen)! 8)
-
Ja det lutar åt det hållet här med, speciellt för en av dem. Hoppppppas att den inte är betäckt.
Annars får det nog bli flasklam om hon inte lugnar ssig, för hon ska inte stanna en dag mer än hon behöver.
Vilken sorts får har du, den som är så bra på att sjunga?
-
Ojoj! Svårt att säga. Började seriöst med skogsfår - men skaffade inte får för att fylla i papper. Efter två-tre år så ville jag ha lite kraftigare bitar för det var lite snålt när det var slakt. Sen blev det nog lite mer åt finullshållet - osv... Men gapig är hon. Men två stabila trevliga tjejer fick hon i år och jag hoppas de inte tar efter mamma.
-
Hur är det, man får inte kapa stämbanden i sverige va? hi hi hi
Ja hoppas oxå att du slipper få skrik från dem oxå.
SJälv är jag på väg att strypa denna, kan nog klara det med en enda hand.
Det sjuka är att hon kan stå och titta på maten, gräset osv och sedan titta upp på oss och skrika. Eller så bara ignorerar hon maten och skriker. Hon är inte tam, går inte att handmata och jag vill inte kalla våra får bortskämda så därför så tycker jag att det är konstigt. VI har fyra gutar och alla skriker mer eller mindre. Finnullstackorna brukar bara stå och glo på dem och undra vad fan det handlar om. De kommer från samma ställe, kanske är det innavel.... man undrar.
Nå hennes öde är bestämt frågan är bara när.
Ingen annan som har erfarenheter och vill berätta.
-
Vill igen fråga gernsö: Hur håller du fåren????
Om du inte bor i lappland, så är det bete nu och gutar vill ha stora ytor att röra sig på. Rejäla beten med varierad terräng. De gillar oftast inte att stå i rastfållor osv. Inte bli instängda heller.
Gutar är en ras med ganska bestämda åsikter. Är det dax att byta bete, så är det t.ex. Men skrikiga :o nej, bara när nåt är fel ??? Lamm borta, kompisen slaktad, betet "slut". (fast oftast fixar de tyst och fint ett nytt själva ;))
Till gimskogen: Dala päls är kanse lite mer reserverade än roslag, men de har väldigt lika beteenden.
-
De har inte en liten rast hage, de har en stor hage med gräs, och för att på minna att de har även matskålar med mat stående.
-
Måste bara säga att jag inte känner igen beskrivningen av gutar som gapiga och rymningsbenägna. Våra skriker bara lite i lamningstid och när de blir av med lammen :'(, annars knappt alls.
/ Helena.
-
Mina gotlandsfår skriker i samband med fodring på vinterhalvåret. Men, det har jag lagt till hyfsat bestämda tider så de skriker inte däremellan. Däremot skriker de om de anser att betet i hagen är slut. Jag behöver inte tycka att det är slut men, de gör det. Flyttar jag dem inte då eller tillskottsfodrar om det är tidigt på säsongen så börjar de envisaste gå ut. Antagligen har de rätt. De vill inte gå i liten hage med gräs som antagligen är helt förorenat med urin och träck. Troligtvis fullt med parasiter också. Bara det att jag inte kan se det men, de vet det. Får är kloka djur. :)
-
Håller med dig javill. Det är inte rymningsbenägenhet utan överlevnadsinstinkter!
-
Håller med dig javill. Det är inte rymningsbenägenhet utan överlevnadsinstinkter!
Hos mig så överlever de som inte rymmer! ;)
-
Hos mig kan de inte rymma, inte lätt i alla fall..... fårnät på trästolpar och fyra ståltrådar ström....
-
Jag har bekanta vars avelsurval är att endast spara på djur som INTE skriker vid utfodring... De har en tyst besättning på ca 60 tackor. ;D ;D
Anledningen att jag vet om urvalet är för att jag kommenterade hur tysta djuren var...
-
Om "rymmandet" beror på att ägaren inte ger fåren rätt förutsättningar för att trivas med livet? För små beten, fel typ av beten, för sällan byte osv (som javill skrev). Är det då fel att djuren säger ifrån?
Ska vi ta bort alla naturliga överlevnadsinstinkter hos dem?
Jag berättade förra året om ett par gutetackor som envisades med att gå ut med sina lamm och söka egna beten. Naturligtvis stod det "slakt" i fårboken på dem, men på hösten när de kom hem med de allra största och finaste lammen och dessutom var i toppkondition själva, tänkte vi om. Tackorna visste vad de gjorde!
Vi vet inte alltid bäst hur djuren vill ha det och det hjälper föga att läsa Erik Sjödins Får för det. Långt och mycket umgänge med får, framförallt under naturliga former, ger otroligt mycket mer kunskap om djurslaget får än man någonsin kan läsa sig till. Att prova flera olika raser ger också mycket kunskap, som ökar förståelsen för djurslaget.
Här slaktas inga intelligenta tackor. ;)
-
Våra får skriker när de vill byta bete, ibland vill de byta trotts att det ser ut som det finns kvar att äta.
Vi hade tidigare gottlandsfår med vår lamming de var mycket skrikigare, men jag tror det bror på att de kallade på lammen.
-
Mina erfarenheter av skrikande får är att vissa individer är mer 'pratsamma' än andra, jag har inte upplevt att det går i arv. Min värsta gaphals är inköpt och jag har tänkt att det har berott på andra skötselrutiner än mina. Mina får gapar när man börjar ge kraftfoder (men håller man på tiderna brukar det vara uthärdligt) och sedan är det liv i luckan när lammen är små, det är alltid nån som tappat bort sig. Övrig tid är dom ganska tysta och snälla. Jag har allmogefår och finullskorsningar, Mvh Charlotte
-
Vi har också en "Gap-Maya",
Vara får är blandras med lite olika inslag och det verkar vara ett individuellt drag, för det är bara den ena tackan som skriker och gapa hela tiden. Hon verkar allt i allt jämförd med dem andra inte som att vara klokast. Efter tre år med henne har vi bestämt att hon ska bort, för det är väldig irriterande att ett enda får i hela flocken alltid behöver göra så högljud ifrån sig.