Alternativ.nu
Djur => Höns => Övrigt om höns => Ämnet startat av: KackeliKajsa skrivet 01 mar-09 kl 12:13
-
Hej jag heter Kajsa och jag är 13,5 år .. Den 18 oktober 2008 så skulle jag ha födelsedagsfest för familj och vänner. Innan jag skulle åka iväg med min pappa och hämta min tårta så skulle jag springa in till hönsen och säga godmorgon och pussa på dom som jag gjorde varje morgon, men när jag kom ut så hörde jag innefrån hönshuset att pappa var där och han verkade arg , han svor och ja ni fattar , jag kom in i hönshuset och då såg jag att alla mina älsklingar låg döda! Utspridda i hönshuset . Jag sprang in ooch började gråta. Hela den dagen grät jag , det förstörde min 13 års fest och jag åt varken tårta eller något annat och efter det blev jag vegetarian på heltid. Dom var så underbara mina höns , eller höns och höns dom var mina vänner , mina bästa vänner. Jag cyklade med dom och dom satt på styret , jag brukade vara på gräsmattan med dom och ibland somnade vi när jag låg och klappade dom, jag hade dom på huvudet och axlarna och dom var hur tama som helst , jag verkligen älskade dom mest. En av mina hönor hade fått kycklingar ca 4-5 veckor innan det hände , de första egna kycklingarna jag haft , innan hade jag köpt dagsgamla. Hönsen som då var stora hade bott i mitt rum när dom var små och dom var så söta. Jag saknar dom GRYMT mycket. Ända sen den 18 oktober har jag gråtit minst en gång per dag och jag är alltid ledsen innombords , jag visste inte att man kunde älska någon så mycket om jag älskade dom. jag vill inte berätta för någon i min närhet att jag gråter varje dag , det skulle vara för svårt. Så jag skulle gärna vela ha hjälp med detta från någon av er , hur gör jag för att iallafall bli liite gladare ? Dom var liksom inga höns för mig , dom var vänner , bästa vänner , jag kunde prata med dom om allt, dom var personer , dom hade ju egen vilja och egen personlighet, jag älskade dom verkligen mest, jag var hellre med dom än mina föräldrar . Snälla finns det någon som kan hjälpa mig , jag skulle vara så tacksam.
kram från kajsa..
-
Visst är det hemskt att bli av med ett djur och man saknar det länge. Så som dina höns är för dig är mina hundar. Så jag måste säga att jag tror att du blir mest hjälpt av att skaffa nya.
Jag har testat både och med hundar, inte skaffa nån ny och tvärtom och skaffa en ny var det bästa jag gjort.
Så skaffa du nya men ta reda på vad det var som dödade dina höns. Kanske var det iller?
Titta om det finns hål nånstans där de kan komma in.
Kramigare än silke finns inte, skickar gärna ägg om du har en liten kläckare el du kanske kan låna en?
-
Det låter hemskt det som hände dina hönsvänner och jag förstår att det är svårt att komma över det :'(. Men det har ju gått lång tid sedan oktober också. Hur har resten av familjen tagit det? Tyckte alla om hönsen lika mycket som du? Förstår de andra hur ledsen du blev? Ibland hjälper det ju nämligen att prata mycket om sina vänner som dött och minnas det fina med dem tillsammans - tänka på de fina stunderna man fick och inte bara på hur hemskt de dog. Då kan de fina minnena så småningom ta mer plats i huvudet/hjärtat än de hemska och ledsna minnena.
Sen undrar jag om ni begravde hönsen eller hur ni gjorde? Det kan hjälpa ibland att ha en ceremoni - en begravning eller minnesstund.
Och sen säger jag nog som sallyomolly - det hjälper att skaffa nya höns fast man kanske inte tror det. Man kan inte leva lika mycket i sina minnen om man har bra saker i nuet som kräver att man är med!
-
välkommen till naturen... saker ter andra saker,det är inte nåt att göra åt det.
-
Stackare! :'(
Har själv råkat ut för grävlingar och skit som tagit höns under åren.. Men aldrig att alla har blivit dödade.
Du låter nästan som om du skulle kunna vara släkt med mig... :-[ När jag var i din ålder och yngre så var det exakt likadant.
Jag kunde gå ut på promenader med en höna på axeln... Ligga i gräset elelr i en hängmatta och sola med en tupp eller flera under armen och somna ihop... :-[ Ja.. Sådant kan jag faktiskt göra än idag också (17 år nu). Som förra sommaren när jag låg ute och solade och hade min lilla Baby liggandes på magen... Dem är ju så underbara.
Finns inget annat djur som är bättre än höns hos mig. :-[ De slår allt... Kommer ihåg en mamma till en klasskompis som stod och tittade på en kyckling och sa "Ja, de är ju så söta när de är små... Men sedan när de vuxit upp så slår ju hundar dem väll ändå?"... Jag svarade med ett stort "NEJ" i trynet på henne. ;D
Vi har ca 70 fjäderfän här hemma helt sammanlagt... Ibland dör något djur och då oftast en värphybrid av någon anledning... Det är tråkigt men tar inte allt för mycket. Värre är det när det är någon av mina egenuppfödda, särskilt dem som varit med mig under halva mitt liv.
I somras dog Kikki, hon var 12 år gammal och ja... Det kändes rejält. :'( Jag hade ju hade henne sedan jag var 7-8 år gammal. :-\
Min mamma brukar hota med att hon ska göra sig av med hönsen när hon är sur och vill få mig att göra saker som jag kanske ahr segat med... Jag har nu lärt mig att hon bara kör med det men när jag var lite yngre så gallskrek jag och vart helt förtvivlad. :(
Nu till det du kanske borde göra...
Om jag var du så hade jag SJÄLVKLART skaffat nya höns! Jag märker ju på dig att du tycker så mycket om dessa djur och det vore synd om du inte fick ha dem!
Som SallyMolly skrev ovan så kanske ni först ska försöka ta reda på vad som gjorde att era höns dog.
Testa sätta ut fällor och sådant så kanske ni fångar något? Vi lyckades fånga en råtta stor som en katt i en minkfälla en gång efter att våra silkeshöns blev dödade och ivägsläpade en efter en. Morfar fick komma och skjuta den.
Kolla även hönshuset vart någonstanns djuret om det var ett djur skulle kunna kommit in någonstans... Ni kanske kan göra huset lite mera rovdjurssäkert?
Om du har en kläckare hemma så kan du ju sedan skaffa fram några ägg och kläcka fram nya småttingar... :) Själv tycker jag att dv kochin är helt underbara! Så fluffiga och mjuka och kramgoa! En större ras jag också gillar är Faverolle... Också väldigt lugna och kramgoa och ser så roliga ut i sitt skägg! :-* Orpington är också väldigt mysiga och,... Ja, det finns så mycket som är mysigt! :-[
LYCKA TILL! :)
-
Jag lider med dig! :(
Jag tror att det är bra att gråta ut som du gör. Det brukar även kännas bättre om man pratar med någon. Jag förstår om du kanske inte vill prata med kompisarna om det, men din mamma och pappa ställer säkert upp och lyssnar. Och jag lovar - tiden läker alla sår!
Jag tror också att det kan vara en bra idé att skaffa nya höns. Och som de andra säger, ni bör nog försöka göra hönsgården mer rovdjurssäker.
Min första tanke när jag läste det där var mink. Minkar har som instinkt att döda ALLA hönsen om de bryter sig in i till dem. Men minkar brukar bara hålla till nära havet, så om du bor långt ifrån havet är det förmodligen något annat.
Förutom tipsen du redan har fått skulle jag vilja råda er till att gräva ner hönsnätet, eller böja ut det och lägga jord på det om det inte går att gräva. På så sätt hindrar man rävar att gräva sig in. Dessutom rekommenderar jag att sätta nättak över hönsgården, för att hindra rovfåglar från att ta hönsen, och för att hindra djur från att klättra in.
Tveka inte att skriva här om det är något mer du funderar på, här är vi alla höns-nördar! ;)
Lycka till!
-
Tack så mycket alla :). Det var en mink eller iller , det är vi nästan säkra på men vi bor inte nära havet. Hönshuset har en inhängnad med nättak och nät runt om , och den kom in igenom ett utav hålen i taket precis vid ett träd ( det var fjädrar där för den hade tagit med sig en av dom ut :'( ) . Resten av familjen har inte sagt någonting så jag vet inte hur dom tog det. Jag skulle gärna vela ha nya höns men mina föräldrar säger att vi inte kan skaffa det just nu ( jag vet inte varför ) . Men om vi skulle göra de så skulle jag vilja rusta upp hönshuset och fixa det rovdjurs säkert innan vi skaffar nya. Jag hade dvärgkochin och svensk dvärg , eller var det tysk? och så hade jag några blandraser :) .
Åter igen TACK alla , det är skönt att det finns människor som bryr sig :) så tack . Jag tror jag fick med allt där ..
-
Om du förklarar för dina föräldrar hur du känner det så kanske dom låter dig få ha höns igen. Du kan ju börja med att rusta upp hönshuset så kanske dom förstår när dom ser hur du sliter. Det finns många ritningar och skisser på lösningar för att få ett hönshus säkert både på nätet, här på forumet och i böcker. Låna boken Höns på biblioteket så får du många uppslag.
Och såklart hemskt det som hände :(
-
Stackars dig :'(
Prata med dina föräldrar. Jag är tre gångar så gammal som du men förstår precis hur du känner dig. Idag fick jag telefon från en tjej som älskar sina höns sånn som du. Hon var i skidbacken med sin familj när grannen ringde och sa att en hund hade mördat hennes älsklingshöna, och det var andra gången det hände efter jul. Samma hund och samma sorts höna. Hennes mamma grät också och hela familjen var väldigt ledsna.
Hönor är verkligen suveräna som kompisar. Hoppas att dina föräldrar hör på dig och förstår att du är ledsen, och att du kan få ha några hönor snart igen.
-
Bara ett litet tillägg. Mink finns inte bara vid havet. En del av de stackars minkar som släpps ut från minkfarmar överlever och dom dödar allt i deras väg. Dom hade mink hos min mormor och morfar när jag var liten, och det är 25 mil från havet.
/Sara
-
Bara ett litet tillägg. Mink finns inte bara vid havet. En del av de stackars minkar som släpps ut från minkfarmar överlever och dom dödar allt i deras väg. Dom hade mink hos min mormor och morfar när jag var liten, och det är 25 mil från havet.
/Sara
Okej, då vet jag det! Tack för rättelsen! :)
-
Okej, då vet jag det! Tack för rättelsen! :)
Rättelse... Det känns som att jag kom med en pekpinne... :-[ Det var inte alls meningen. ;)
Men minken är ett otyg och borde inte finnas i vår natur överhuvud taget. Hade jag höns och misstänkte att jag hade mink i krokarna skulle jag sätta ut fällor omedelbums.
/Sara
-
Rättelse... Det känns som att jag kom med en pekpinne... :-[ Det var inte alls meningen. ;)
Men minken är ett otyg och borde inte finnas i vår natur överhuvud taget. Hade jag höns och misstänkte att jag hade mink i krokarna skulle jag sätta ut fällor omedelbums.
/Sara
Nej, ingen fara! Faktafel och stavfel får man korrigera hur mycket man vill! :)
Jag bor själv på en ö, tio minuters gångväg från havet, och har mig veterligt aldrig haft mink här. En hönsägare på samma ö, som bor två minuters gångväg från havet, har däremot haft det. Dock i andra änden av ön.
-
Det finns ju ett gäng olika mårddjur i samma liga som Mink.
Iller,vessla,mård,mink och hermelin tex. Oavsett om de hör hemma här eller har smitit/blivit utsläppta eller vandrat så kan de orsaka liknande skador och det är ju trots allt så att hönor i ett hägn är som buffé.
Poängen är väl att det inte spelar nån roll vad det var riktigt utan att man måste säkra så att ingen av de här kan komma in.
-
Helt rätt.
-
Hej!
Fruktansvärt onödigt med massakern! Jag lider med dig! Man kommer inte över det, det finns där alltid men man kan lära sig att leva med det och med tiden så gör det inte lika ont.
Jag skickar gärna ägg till dig gratis om du vill, du kan se på min hemsida vad jag har.
Eller får du komma och hämta kycklingar! Vi löser det!
www.carmensrasfjaderfan.dinstudio.se
Många kramar
Carmen
-
Tack alla , jag ska prata med mina föräldrar och se om vi kan skaffa nya . Men då känns det nästan som om dom nya tar dom gamlas plats :-\. Men jag saknar dom ju så mycket det hjälper säkert att skaffa nya som ni säger :) . Tack carmen , jag ska kika på din hemsida ;). Kram från Kajsa.
-
Ett tips kan vara att fundera på om det är något annat ni vill förbättra på hönshuset. Exempel på vanliga grejer man kan behöva förbättra:
- Sätta in isolering.
- Sätta in mer ventilering.
- Göra det större.
- Sätta in fler fönster.
- Sätta in frostsköld, värmelampa eller andra elektriska prylar.
- Ändra placering av pinnar och reden, eller sätta in fler.
- Laga sprickor och hål som kan ha uppstått i väggar, golv och tak.
- Sätta in bajsbräda under pinnarna.
- Måla om.
- Kanske sanera, utifall att de gamla hönsen hade sjukdomar man aldrig märkte av.
Allt sånt här är hundra gånger enklare att göra sålänge det inte bor någonting i hönshuset, så nu är det ett bra tillfälle att fundera på det menar jag! :)
-
Ett tips kan vara att fundera på om det är något annat ni vill förbättra på hönshuset. Exempel på vanliga grejer man kan behöva förbättra:
- Sätta in isolering.
- Sätta in mer ventilering.
- Göra det större.
- Sätta in fler fönster.
- Sätta in frostsköld, värmelampa eller andra elektriska prylar.
- Ändra placering av pinnar och reden, eller sätta in fler.
- Laga sprickor och hål som kan ha uppstått i väggar, golv och tak.
- Sätta in bajsbräda under pinnarna.
- Måla om.
- Kanske sanera, utifall att de gamla hönsen hade sjukdomar man aldrig märkte av.
Allt sånt här är hundra gånger enklare att göra sålänge det inte bor någonting i hönshuset, så nu är det ett bra tillfälle att fundera på det menar jag! :)
Tack så mycket , :)
-
Min dotter 13år gammal addar dej på sin msn så du vet .
-
Jag förstår att det var en chock för dig att se dina hönor på det sättet! Stackare!
Jag kommer ihåg hur det var i den åldern och jag tror det är vanligt att när man på ett eller annat sätt kommer i kontakt med vad döden är, så får man denna sorg i sig. Det är nog inte bara hönsen som gör dig ledsen utan vetskapen att alla kan dö.
Jag tror ialla fall att det är något du kommer acceptera. Skaffa nya hönor! De kommer aldrig ta dina första höns plats men det kommer bli något annat och något nytt som kan bli lika bra!
-
Jag tycker så synd om dig Kajsa! Om det är någon tröst...
Det är en sådan där sak man tänker ibland, oroar sig för, att något ska ha hänt hönorna under natten, när man går dit på morgonen. Hittills är det bara en höna som dött för mig, en duvhök tog henne, mitt på dagen.
Jag tror, som de flesta andra här, att allra bästa sättet är att skaffa nya hönor. Om du pratar med dina föräldrar om hur du känner det, tror du inte att de skulle kunna gå med på att skaffa nya hönor nu i vår då? Och då att ni gör en rejäl genomgång av hönshus och hönsgård och tätar alla hål och springor, passar på att måla om och snygga till kanske, det är svårt sen när det är bebott...
Jag vet att jag tänkte som dig när min första katt dog, att jag ville inte ha någon ny katt för jag ville inte att den nya skulle ta den gamlas plats, jag var nästan till och med lite rädd att jag skulle 'glömma av' den gamla katten, att jag skulle sluta sörja, jag skämdes om jag skrattade, tyckte jag svek...
Men sen när de nya katterna (skaffade två) kom, insåg jag att de var helt egna personligheter, de kunde aldrig ersätta den gamla katten, men de hjälpte mig att komma ur den förlamande sorgen jag kände, och så tror jag det kan vara för dig också.
De nya hönorna kan inte ersätta de gamla på det viset, de gamla kommer alltid ha sin speciella plats i ditt hjärta, de nya får en annan plats, det får plats många i ett hjärta, både hönor och andra!
-
Jag tycker så synd om dig Kajsa! Om det är någon tröst...
Det är en sådan där sak man tänker ibland, oroar sig för, att något ska ha hänt hönorna under natten, när man går dit på morgonen. Hittills är det bara en höna som dött för mig, en duvhök tog henne, mitt på dagen.
Jag tror, som de flesta andra här, att allra bästa sättet är att skaffa nya hönor. Om du pratar med dina föräldrar om hur du känner det, tror du inte att de skulle kunna gå med på att skaffa nya hönor nu i vår då? Och då att ni gör en rejäl genomgång av hönshus och hönsgård och tätar alla hål och springor, passar på att måla om och snygga till kanske, det är svårt sen när det är bebott...
Jag vet att jag tänkte som dig när min första katt dog, att jag ville inte ha någon ny katt för jag ville inte att den nya skulle ta den gamlas plats, jag var nästan till och med lite rädd att jag skulle 'glömma av' den gamla katten, att jag skulle sluta sörja, jag skämdes om jag skrattade, tyckte jag svek...
Men sen när de nya katterna (skaffade två) kom, insåg jag att de var helt egna personligheter, de kunde aldrig ersätta den gamla katten, men de hjälpte mig att komma ur den förlamande sorgen jag kände, och så tror jag det kan vara för dig också.
De nya hönorna kan inte ersätta de gamla på det viset, de gamla kommer alltid ha sin speciella plats i ditt hjärta, de nya får en annan plats, det får plats många i ett hjärta, både hönor och andra!
Tack . Du har rätt , de gamla kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta :)
-
Man behöver inte vara 13 år för att bli fruktansvärt ledsen över djurs död. Mina första höns köpte jag för 29 år sedan från en "hönsfabrik" nakna, rädda och inte la dom några ägg heller, men jag älskade mina höns. En kväll hade jag glömt att stänga hönsluckan, på morgonen när jag kom ner i hönshuset fanns inte en höna, bara miljoner fjädrar "60 höns" inte en enda hade räven sparat. Tuppen och en halv höna låg på gödselstacken, det var det enda som fanns kvar. Jag skrek o tjöt och förbannade och lovade att jag aldrig mer skulle ha några höns. Som tur var gick det över och jag skaffade nya så småningom, jag har tillochmed förlåtit räven.