Alternativ.nu
Djur => Höns => Övrigt om höns => Ämnet startat av: Cecilia skrivet 17 okt-05 kl 13:29
-
Hejsan,
funderar på att skaffa höns till våren/sommaren. Har två gamla hankatter som är ganska bra jägare, håller mössen borta från oss och grannarna :). Går det att kombinera frigående höns med katter. Kan de vänja sig vid varandra.? Tänkte att det skulle vara kul att ha hönorna frigående ibland.
-
hej!
Har tre katter ochhöns.
Katterna rör inte hönsen, trots att dom är bra (och glada vid att jaga) jägare. =)
-
Går utmärkt med katter och höns. I min familj har vi haft både katter och höns väldigt länge och katterna ger sig aldrig på hönsen. Troligen märker katterna att hönsen är för stora.
Kycklingar däremot är en annan femma. De är små mumsbitar för katterna och de tycks märka när det finns kycklingar någon stans, så då måste du ha kycklingarna och hönan skyddat. Annars kan det få tragiska konsekvenser (i alla fall för kycklingarna).
Lycka till! :)
-
Håller med föregående skribenter.
Vi har tre katter, varav två är mästerjägare. Den ena tittar inte ens åt hönsen. Den andra är jättefascinerad av dom och brukar följa med dom när dom är ute på tomten. Ibland blir han för närgången, och då kacklar dom och flaxar lite, då studsar han iväg några meter och sätter sig och tittar igen. Den tredje katten är allmänt rädd för allt som finns utanför den trygga stugvärmen...
När vi hade (en liten) kyckling så lät vi aldrig katterna komma i närheten av den.
-
Jag har 2 missar som har gått med lösgående höns och kycklingar hela sommaren, och de tittar inte ens åt kycklingarna.
De var nog nyfikna i början men de lärde sig snabbt att både höns och matte blir väldigt arga om man rör djuren som tillhör hushållet.
De är smarta djur katter ;D
Men däremot har andras utsvultna som det så fint heter "ladugårdskatter" varit här och tagit kycklingar.
I såna fall är det "ägaren" jag blir arg på och inte själva katten.
-
Tack för alla tips! Nu undrar jag bara; vad har ni för hönsraser, är de stora eller små?
-
Vad jag hört så är det möjligen dvärghönsen som kan råka ut för katten..
Men själv har jag Orust höns och de är ju ganska små (inte som dvärghöns men..)inga direkta jättehönor men det går bra.. Det är just när kycklingarna är små som man bör ha dem innanför nät...
:-))
-
hej hopp gummi ... :-[
vi har både stora och små raser, som går fritt hela dagarna tillsammans med två megajägare. det har gått hur bra som helst.
verkar som om de lär sig vilka som tillhör familjen.
kommer det nya individer, så är de genast där och undersöker.
vi har till och med en gråsparv som vi fött upp själva, som katterna inte är intresserade av. men andra sparvar jagar de hejvilt. som sagt.. katterna är väldigt smarta.
mvh
-
Vi bor på landet och har X antal katter, vår gamla hane tog hönor i normalstorlek (alltså en katt av ca femton).
Han hade en dj....ä teknik, ett hugg över nacken sen va det klart. >:( >:(
Nu i sommar har han vandrat vidare så nu kanske hönsen kan få gå fritt ibland igen.
Min förra flock (blandraser) gick alltid lösa men nu sen jag skaffat genbanksdjur har jag blivit lite mer larvig :-[.
Kycklingar som sagt tror jag de flesta katter kan bli lockade att ta.
-
Jag har 4 katter och alla utom en är övergivna katter som jag tagit hand om och som före det fick klara sig på det de kunde fånga men inte en enda kyckling har de tagit. Jag tog t.o.m. bilder för att par år sedan på min jägare nr. 1 = en maffig hankatt där han låg och sov under en buske och runt om honom, under samma buske, låg hönsen och vilade helt lugnt. Jag har också bilder på mina hundar där de äter mat på gräsmattan och hönsen går och knycker mat i deras skålar - så nog går det bra med olika sorters djur ihop. Både katter och hundar är fullt medvetna om att gårdens djur rör man inte - däremot hittar jag ofta fjädrar från vilda småfåglar som de tagit. De har heller aldrig så mycket som tittat åt våra marsvin eller kaninungar trots att de bär hem åkersorkar som är lika stora.
-
Har en katt och hon är en duktig jägare...
Hon bryr sig inte ett skvatt om mina höns eller kycklingarna, då har jag även 3 dvärghönor. Har även andras katter här som stryker omkring och inte ens de bryr sig om hönsen. Jag tror att katter känner av vilka våra tamdjur är och rör dem inte. Detsamma gäller när jag har kaninungar - nemas problemas....
Så ta du och skaffa höns för generellt så tar inte katter höns, dock kan du ju ha ett vakande öga ifall du har små kycklingar.
-
Tackar för era upplysningar! Inte visste jag att katter var så omtänksamma, det var något nytt för mig. Men jag kan inte låta bli att bli imponerad av din katt, Anna, som tog höns i sin egen storlek :o. Häftigt, häftigt även om det kanske inte var så kul att städa upp efter :-\. Vi får väl se vad som händer, men det verkar ju som det skulle kunna funka :)...
-
Vi har både höns (som går lösa ibland) katt och hund och det fungerar bra. Katten tycker om att sitta och smyga på hönsen när dom är instängda i hönsgården för då känner sig katten säker..... ;D
-
Hej!
Mina katter och mina höns är bästa vänner! ;D
MVH Ia ;)
-
Vilken tur du har Ia! Mina katter kan knappt hålla sams med varandra nu när de är hemma så ofta, de kanske trivs bättre med hönsen, vem vet ;). Katters vägar äro outgrundliga...
-
Har också katt och höns! Katten är med hönsen för det mesta! Hon går in i hönshuset eller med hönsen när de går ute! Hon äter ur deras mat när de får matrester och dricker ur deras vatten. Ibland kan tuppen tycka att hon är lite väl närgången när hon vill stryka sig mot honom!
En kväll när jag skulle stänga till hönsen räknade jag så att alla var inne! Först fattade jag inte vad jag såg men katten satt på en hönspinne mellan hönsen!
Det kan säkert vara större problem att ha äldre katt och sedan skaffa höns än som hos mig där hönsen kom först och sedan katten. Var med från början och se vad de gör! Vänj de successivt vid varandra!
-
Hejsan!
Nån som har erfarenhet av att ha både höns och katter? Jag har ju mina 8-veckors kycklingar och mina 1-veckors. Jag har vaktat noga så att katten inte varit ute, när kycklingarna varit fria i trädgården. (inte de små förstås, utan de stora)
När kan man vara lugn för att katten inte ger sig på kycklingar? Hur stora måste de bli?
(http://bild.vildawebben.se/bildbanken/st/startwinkle_15ebadf.jpg)
-
Du ska nog vara väldigt försiktig när det gäller katter och små kycklingar, om du inte har en jättetuff höna el tupp som kan försvara dom ordentligt!
En av mina katter försökte att "gå på" mot hönsen när dom var ute fritt, men så fort att tuppen gick ett enda litet steg imot katten så låtsades katten som ingenting och svängde bort från hönsen.
Mvh Cizzi
-
Ja Cizzi.. det förstår jag... Men när slutar kycklingar att vara "små" i förhållande till katter? Jag har haft katter ihop med höns förut, men det var så många år sen, så jag minns inte hur det var. Minns inte när jag kunde slappna av.
-
Jag brukar räkna med att kycklingarna är skat o kattsäkra när de passerat 12 veckor.
// Manne
-
en av min grannes katt tog en fulvuxen ölansdvärg för mej så små höns går aldrig säkert.
-
Varför kan du inte ha kycklingarna i hönsgården? Då kommer varken katter eller andra åt dem.
-
JennyN...
Jag vill att de skall kunna gå ute, för att det är skönast för dem, helt enkelt.
Manne...
Ja, det kanske är en bra regel att gå efter, höns- och skatsäkra efter 12 veckor. Jag får väl hoppas på att vi har snälla skator här ute, så de inte gör som med ölandsdvärgen här nedanför.
Men höns är ju från början menade att kunna gå fria... borde kunna göra så även i fortsättningen, tycker man. Så mycket det nu går.
Det är ju faktiskt rätt mysigt med tama höns i trädgården, eller hur?!
-
Hejsan!
Nån som har erfarenhet av att ha både höns och katter? Jag har ju mina 8-veckors kycklingar och mina 1-veckors. Jag har vaktat noga så att katten inte varit ute, när kycklingarna varit fria i trädgården. (inte de små förstås, utan de stora)
När kan man vara lugn för att katten inte ger sig på kycklingar? Hur stora måste de bli?
([url]http://bild.vildawebben.se/bildbanken/st/startwinkle_15ebadf.jpg[/url])
Hej! Jag har tre katter hemma. Mina katter går inte nära en höna med kycklingar, dom har lärt sig att hönan är arg ;D Fast hönsen bryr sig inte om dom direkt utan flyttar sig lite och låter dom passera. Andras katter kan vara lurigt, mina höns för ett fasligt liv om det kommer en annan katt som inte tillhör hemma. Dom ser det på långt håll. Hunden har också fått sig en läxa en gång när hon råkade komma för nära kycklingarna. :) Kanske har jag tuffa höns, men jag tror att det ligger i deras natur. Jag har även upplevt att flera höns hjälps åt att skydda kycklingarna mot obehöriga.
Men för säkerhets skull kanske du bör hålla dom inne i ett par veckor i alla fall. Även om inte din katt gör något så finns det ju andra katter. (skator, kråkor) som gärna ser en liten kyckling som förrätt. Lycka till med de små
-
Jag har en lite speciell katt. Ludde som är en 13 år gammal norsk skogkatt/manx, en stor best på ca 8 kilo. Han är helt säker även med daggamla kycklingar inomhus. Jag har tagit mig tid att tala med honom och förklara att han får jaga sina fåglar i skogen. De som finns hemma är bara mina. OCH han accepterar tydligen det. Men ibland blir jaktlusten för stor då hoppar han in i hönsgården och kliver omkring bland de små liven och ibland kliver han över dem på sin väg in under rabarberbladen eller ligulariabladen. Det är stora plantor där han sen ligger och lurpassar på GRÅSPARVARNA!!! hur han gör för att behärska sig från att äta upp kycklingarna förstår jag inte riktigt men även om de går precis framför munnen på honom gör han inget men nåde den gråsparv som hoppar förbi då gör han en tjurrusning direkt. Häromdagen kom han farande från åkern bakom huset och rätt in på gården och överraskade våra 6 veckors kycklingar. Då sitter min man i hammoken och tittar på, han säger till Ludde som stannat till av allt kacklade från de skrämda kycklingarna att: -men Ludde nu skrämmer du ju kycklingarna! Då vänder katten sig och går sakta längs granhäcken uppmot huset och följer försiktigt väggen och går in genom altandörren istället.
Så mitt tips är att Snacka med katten (men lita inte blint på den)
grannens katt däremot tar gärna småkycklingar men vid ca 5-6 veckors ålder brukar de få vara ifred för henne.
-
Hej Anemone...
... tänk, jag försöker verkligen prata med Frasse också, och jag vet att han vet att han inte får, men jag kan som sagt inte lita på honom. :)
När vi är i närheten är han så lugn och fredlig såååå, det är så jag vet att han vet att han inte får, men jag har hojtat "NEJ" ett par gånger när han trott att vi inte såg, och kastat sig efter nån av kycklingarna. Han hejdar sig mitt i kastet och glor surt på mig. Jag kan riktigt se hur han tänker: "nästa gång du matte, nästa gång, är det allt jag som får mig en stek!"
Kan jag kanske skicka Frasse i lära hos Ludde? Eller kan jag hoppas på att visheten kommer med åldern, också hos min katt, som i nuet bara är 5 år? Ja, ja, den som lever får se, tills dess håller jag nog min vildbatting under kontroll! 8)
Hej Pita!
Jag har ju ingen höna, bara kycklingar. Få se hur det blir om jag får nån kycklingmamma i framtiden, hoppas kan man ju alltid och det skulle vara så roligt! :D
-
Om du inte har höna är kycklingarna väldigt utsatta!
De behöver skydda sig själva utan att ha förmågan och de vet heller inte från början vad som är farligt! (Förutom vissa saker som är instinktivt).
Jag skulle absolut hålla dem i hönsgård tills de är stora, tycker att Mannes förslag på 12 veckor verkar rimligt.
Jag förstår att du vill ha dem frigående, tycker samma själv, men det är verkligen förfärligt att behöva ta hand om resterna efter rovdjur. Och man har faktiskt tagit på sig ett ansvar att sköta om dem på bästa sätt när man skaffade dem. Man måste försöka undvika förluster där det går.
Mina katter har stor respekt för hönsen och - i synnerhet - tuppen så de aktar sig för att gå för nära kycklingarna. Men jag släpper dem ändå inte ute utan att jag sitter i närheten.
Det kommer jag att göra när kycklingarna är tillräckligt stora, kanske 8 veckor...
... och då har de hela flocken som varningsklocka och skyddsvärn.
Tidigare syns resultatet så fort som en liten kommer på avvägar - och det gör de titt som tätt - ungkatternas ögon förvandlas direkt till jaktblicken. Då säger jag till bestämt och numera räcker det att jag pekar på katten för att den skall smyga skamset bort. Men jag kan inte lita på dem. Det går så snabbt att bita ihjäl en kyckling. Jag vet hur snabbt de biter sönder en mus.
Ungkatternas mamma är dock helt tillförlitlig med kycklingarna, en tvåveckorskyckling kan gå förbi nosen utan att hon reagerar. Detta trots att hon är utmärkt jägare för övrigt. Hon vet att kycklingarna inte är tillåtna. Och det är inte min förtjänst utan sannolikt tuppens!
Men jag tänker inte fresta henne i onödan heller, hon kan ju lära sig på nytt att kycklingar är bytesdjur.
-
Melsäter...
... hade jag inte varit medveten om mitt ansvar som djurhållare, hade jag knappast brytt mig om att fråga om råd här inne, eller hur?
Du kan vara lugn för att jag är rädd om mina djur.
-
Mina höns med kycklingar går lösa med sin flock och katter, hundar och ankor när de är 1 vecka gamla, inga problem.
Katterna VET att dom ej får röra kycklingarna.Har lärt sig under årens lopp.
De vågar inte gå i närheten av en arg hönsmamma.
-
Mollys...
... ja, det är nog enklare och mer naturligt om man har en höna.
-
Ok...sorry hade visst missat att det inte fanns nån höna med i bilden :-X
-
Jag skulle vara försiktig ett bra tag med kycklingarna. Våra katter, även den minsta på 2,5kg (drygt 1år gammal) gör sitt bästa för att ha ihjäl dvärghönsen om de går lösa... Hönsen försöker inte försvara sig alls, utan springer bara!
-
Skulle aldrig nå´nsin lita på att katter/hundar alltid låter kycklingarna (eller hönsen för den delen) vara; de är ju skapta för att jaga! Jag har dock alltid kycklingarna under uppsikt upp till dess de är 12 veckor ca, sedan checkar jag dem då och då.
Har ett "fräsljud" (fffff) som kommando till katten när den ska pysa iväg samt att hundarna reagerar på fräsljudet och då börjar jaga iväg katterna.
Jag har mina höns/kycklingar frigående (har bara haft en kull kycklingar så har väl inte ngn supererfarenhet och de nya kycklingarna får inte gå ut ännu) och det är så jag vill ha det. Vi har alltså ingen inhägnad hönsgård.
I djurens värld kan allt inte vara riskfritt så tyvärr blir det ibland att en kyckling får sätta livet till trots försiktighetsåtgärder.
-
Molly..
.. ingen fara, lätt att missa!
Vingklippt...
.. nä, så är det ju, katter är katter.
Guran...
.....jag tycker att du har en sund inställning.
-
JennyN...
Jag vill att de skall kunna gå ute, för att det är skönast för dem, helt enkelt.
Men en hönsgård är ju utomhus, till skillnad från ett hönsHUS.
-
Jenny...
... ok då förtydligar jag ännu mer... jag vill att de skall få gå FRITT... Det är deras naturliga status och vad som känns bäst för dem.
-
Mellan katterna och hönsen i mitt liv, råder någon sorts terrorbalans.
Minikatten var mycket förbryllad när hönsen flyttade in för 2 år sen, och gick länge och funderade och undersökte och jagade och blev näbbnypt, "Är höns vän eller fiende?" undrade han. En gång skrämde han t o m upp en hönstant på hatthyllan i hallen ;D ...*
Kycklingarna i sin bur var mycket intressanta, varje gång jag fodrade dom var minikatten med utanför och ovanpå buren för att se dessa märkliga varelser, han kom till sist fram till att dom var aningen simpla djur, men absolut inget byte. Det ser dock rätt kul ut när en 2 månaders kyckling gör ett utfall mot en katt på andra sidan nätet! En av dom små, Lillhönan, blev till sist kompis med minikatten, hon höll sej gärna i närheten av honom när dom var ute samtidigt...och visst, han tyckte nog att detta hönsliga intresse var aningen pinsamt ("Höns är ju inte alls som normala djur, exempelvis katter," är hans åsikt), men han fann sej i läget.
Dom andra 3 katterna har aldrig brytt sej så mycket (även om lilla krumelursvans en gång råkat bli instängd och fick övernatta ihop med hönsen). Visst, dom följer med in i hönsgården ibland, men skulle missarna bli för närgångna är det alltid någon tupp som markerar.
Jag hade en liten kyckling som fick gå helt fritt med sin mamma (det var innan jag hade hönsgård), men aldrig att katterna var något hot...det var värre med höken :'( . Vilda rovdjur gillar ofta s k "höns i frihet"...
*Nej, hönsen får normalt sett inte gå in i mitt hus, men den där dagen vädrade jag med ytterdörren öppen.
-
Även hos mig funderar det lite olika. Mina gamla katter vet så väl att kycklingar och höns tillhör familjen. Jag tror att det beror på att jag tagit in någon kyckling som hamnat lite tokigt för att värma den osv. Det rycker inte ens i dem när en 3dagars kyckling går mitt framför nosen. Vildfåglar däremot tar de gärna och äter ibland bredvid hönsen bara för att retas lite.
Den nya unga katten däremot fattar ingenting och försökte till och med fånga fullvuxna hönor som kattunge, nu verkar tricket att ta in någon kyckling som behöver extra värme en stund fungera även på honom. Jag visar honom kycklingen och stryker på honom samtidigt som jag håller i kycklingen och jag har inte sett honom jaga höns på en lång stund, men att lita helt på honom som jag gör med de andra kommer jag inte att göra ännu på ett tag.
-
Jag skulle ALDRIG lita på kattorna. Vi har 13 höns, 5 kycklingar som är 5 månader och 2 som är 2 dagar gamla (och gammelhönsen) OCH 7 kattor. Vissa kattor nonchalerar hönsen och kycklingarna totalt, men 2 av kattorna har upptäckt att det är mumsbitar. Ännu har de inte gjort något men sitter ofta och lurpassar. Fast "storkycklingarna" är 5 månader är de ett fint lockbete, och de yngre vågar jag inte ens tänka på ifall de skulle få chansen att komma in till hönsmamman och hennes "nyfödda". Så jag anser nog att du inte kan lita på ett "rovdjur" som katten till 100 %, fast de är hur snälla och söta som helst mot dej... men jaktinstinstinkten finns alltid kvar och väcks vid plötsliga rörelser... Tyvärr.... För det är min favoritkatt... Tiger... slöis... lataste soffliggare som finns... som är värst... När matte inte är med... 8)
-
Ibland känns det som om vissa svarar med inställningen att jag, som frågeställare, är otillräknelig, infantil eller varför inte helt enkelt dum i huvudet.
Är det nåt jag avskyr, så är det "klappa-på-huvudet"-attityd!
För att du, Vasajungfrun, skall bli lugn för att jag inte är totalpantad, kopierar jag in några av mina svar till andra kommentarer:
Hej Anemone...
... tänk, jag försöker verkligen prata med Frasse också, och jag vet att han vet att han inte får, men jag kan som sagt inte lita på honom.
När vi är i närheten är han så lugn och fredlig såååå, det är så jag vet att han vet att han inte får, men jag har hojtat "NEJ" ett par gånger när han trott att vi inte såg, och kastat sig efter nån av kycklingarna. Han hejdar sig mitt i kastet och glor surt på mig. Jag kan riktigt se hur han tänker: "nästa gång du matte, nästa gång, är det allt jag som får mig en stek!"
Vingklippt...
.. nä, så är det ju, katter är katter.
-
Kompisens katter, rörde inte hennes höns,
men det gjorde grannens :'(
-
Hej Cissiluria
???
oj, det var inte meningen att klampa dej på tårna och ifall du uppfattade mitt inlägg som att jag trodde du var totalplantad ber jag om ursäkt, för det tror jag absolut inte att du är. Du bryr ju dej om djuren.
-
Ja, jag gör ju det, bryr mig om djuren... men ibland känns det som om man får akta sig för att visa sin okunnighet, lufta sina frågetecken eller visa nån form av osäkerhet här inne?
Jag tror att alla här inne har sina djurs bästa för ögonen. Jag tror också att de flesta av oss här inne, har ett genuint intresse för djur och har man det, har man som regel också ganska mycket kunskaper. Denna sajt är ett bra ställe att utöka sina kunskaper genom, för man kan ju ändå inte veta allt och det är intressant att höra om andras erfarenheter.
Jag ÄLSKAR djur och mina djur i synnerhet... och jag vill dem bara väl... Det är väl därför som det känns ledsamt när man tror att nån tror att man vill nåt annat. Blir lite känsligt kanske. Svårt också, när det bara är text och 80% av normal öga-mot-öga-kommunikation faller bort.
-
Visst tycker jag att man får visa sin okunnighet och osäkerhet när det gäller sina djur här på forumet! Det har jag gjort flera gånger (och fortsätter att göra ;)) och jag tycker att jag alltid fått vänliga och bra svar.
Folk här har ett oändligt förråd av erfarenheter och jag kan inte annat än att niga och vara tacksam för all den hjälp som jag får.
Jag kan inte se att du har blivit illa bemött, Cissiluria, så ta inte illa upp utan fortsätt att ställa "dumma" frågor. ;) Det är ingen som ser ner på dig för det.
-
Ibland tror jag att man har så bråttom att dela med sig av sina erfarenheter att man inte alltid hinner få tanken som är huvudet tydligt på pränt?
Jag vet att jag har klumpat mig ett par gånger därför. Nätet är ju begränsad som kommunikationsväg, som du säger C.
Samtidigt har jag hängt ut mina dumheter och jag utgår ifrån att alla svar menar väl även om man ibland undrar... en människa har i alla fall sett mina bekymmer och gjort sig omaket att ge mig sin syn på saken. Det uppskattar jag.
Ibland har någon också ansett mig vara idiot - även om de inte formulerat det så rått! - och även det kan vara konstruktiv kritik! Någon gång har jag även varit tvungen att hålla med...
Ibland går det en delningslinje kring någon princip - som att ha hönsen gåendes fritt ute eller att se till att ha dem skyddade i hönsgård. Vi måste väl respektera den enskildes rätt att tycka och göra som de önskar även om vi inte håller med? Jag vill gärna höra synpunkter från båda sidor, inte bara de som tycker som jag. Och om någon beskriver att de tycker tvärtemot mig samt varför, skall man se det som kritik eller som en åsikt som ger debatten fler dimensioner?
Jag för min del suger åt mig. Men det är nog för att jag kan inte så mycket alls och har inga problem med att bli idiotförklarad. Lite annorlunda blir det förstås för er som kan en massa och har erfarenhet!
Fram för en öppen debattklimat säger jag!
...Och passar på att be om ursäkt i förväg för alla kommande inlägg som kan bli klumpiga! Och lovar för tydlighets skull att om jag skulle se frågeställaren som en idiot, så kommer jag att säga det rakt ut.
Tack för ordet!
Melsäter
-
Melsäter och LenaA... ni har så rätt så! Det är lätt att det blir galet när man skriver, man får ta med det i beräkningen både som leverantör och mottagare av meddelanden och kanske också hålla det i tanken när man skriver. Jag tror säkert att alla gör så gott de kan. Läste ju på en tråd som heter nåt med "ett varningens ord" där ser man hur lätt det är att missuppfatta.
Själv skyller jag min tillfälliga osäkerhet på ovanligt djävlig PMS! :-[ :-\ ;)
-
Äsh Cissilura, här tycker jag det är du som hoppar på Vasajungfrun istället - om det nu hoppas nånstans alls. ::)
Du frågar ju hur stora kycklingarna bör vara för att gå fritt utomhus bland katter och andra djur.
Och hon svarar att hon inte tycker att man kan lite på katter alls, enligt hennes erfarenhet. Jag litar inte på mina heller, de har alldeles för mycket jaktinstinkt, även om de just nu jagar bort grannkatterna från hönsgården ;D
Jag tycker du har fått många mycket bra svar här, och det verkar som om vissa visst kan ha katter och höns ihop och vissa inte. Så du får väl helt enkelt testa dig fram.
Men mest "naturligt" om man nu är inne på den linjen är väl att katterna tar en kyckling eller två under processen? ;)
-
Hej! Jag har provat lite olika modeller när det gäller höna + kycklingar. Ett tag satte jag höna + kycklingar i mindre burar (har ingen hönsgård). DÅ tyckte katterna det var intressant att ligga och kika på dem. Går de helt fritt bryr sig katterna inte ett dugg, varken mina eller nån annans. Men det kan ju vara så att vi har ovanligt fredliga katter häromkring ;). De enda som jag ser som ett direkt hot (under första veckan) är skator. Går hönsmamman med resten av flocken brukar det inte vara ett problem eftersom flocken skyddar de små. Men jag hade en höna som lagt ägg en bra bit från hönshuset och hon höll sig runt denna plats när hennes kycklingar var små. Där hade hon inte lika bra skydd som runt hönshuset och resultatet blev två kycklingar mindre...
Sally
-
Om du gärna vill att de ska få vara ute, är det enkelt( tycker jag) att köpa kompostnät och sätta mitt i gröngräset, blir det tråkigt efter ett par dagar när hönan krafsat och grejat, flyttar du bara nätburen till ett frodigare ställe.