Alternativ.nu
Djur => Kaniner => Ämnet startat av: Månskensbonden skrivet 04 jan-09 kl 20:14
-
Hellu kaninfolket!
Mina franska vädursflickor har för några dagar sen fått sina första kullar. (24/12 10st. - 31/12 11 st.)
Båda honorna boade jättefint och ungarna föll ner på deras 31a dräktighetsdygn, alla ungar var pigga o krya.
Men sen..... 3-4 dygn senare när jag har kollat till dem lite snabbt, då har det varit en hel del döda bland dem. Resten har varit, hmm.. "russinliknande" och svaga - uttorkade??? ???
Antar att honorna helt och hållet har övergivit småttingarna. Som tur är har jag en 2a födare som födde 8 fina ungar den 31/12, hon adopterade med stor lycka 4 stycken av de bortglömda pluttarna. :)
Måste tillägga att honorna går tillsammans i en stor box, de trivs tillsammans och jag antog att de skulle klara att hållas tillsammans även när de hade ungar.. men men..
Hur stora problem brukar det egentligen vara under första kullen? Vågar man försöka igen och ha dem en och en istället? ??? Hur lång tid bör man vänta med att betäcka isf?..
Hemskt tråkigt är det iaf, efter all lång väntan. :-\
Hälsningar Emil
-
Åh, va tråkigt...
Vi ger alltid honorna en varsin bur, för de (kan) ändra personlighet helt efter förlossning (under dräktigheten också...)
Men var det ingen utav honorna tog hand om NÅN unge?? :o
Jag är ingen expert, men ja skulle prova snart igen, med varsin bur då.. Man kan ju ge dom ett par chanser i allafall, tycker jag.. Speciellt när det är första gången...
Hur gamla är honorna?
Första gången brukar ju gå bra, men vi har bland annat varit med om blodiga massaker på ca10 ungar, vi vart livrädda, och visste inte om vi skulle våga en gång till.. Men vid en andra dräktighet blev hon en kanonmamma som uppfostrade 10ungar kalasbra och alla överlevde.. (Kan ju ha mycket med omgivningen att göra, vi kanske störde för mycket..)
Men det är tråkigt när det händer, man är så hjälplös..
//Fia
-
Honorna är dryga året.
Ingen ville pyssla om ungarna, det känns som att dem inte visste vad de skulle göra!? :-\ Jag menar, dräktigheten gick super, bona var så fina, mjölk fanns i spenarna men ingen diklocka ringde hos dem.
Vid nästa försök ska de få gå i varsin bur med hopp om ett bättre resultat.
Hjälplös är verkligen det rätta ordet Fia, man blir så uppgiven.
Jaja, jag får glädjas åt de 4 som överlevde men det känns surt när man vet att det lika gärna kunde vara 21 skruttar...
/ Emil
-
Ja det är underligt ibland hur det blir.. Hoppas det går bättre nästa gång, och det gör det säkert, dom är ju gjorda för det här! ;)
Himla fränt att barna fick en fostermamma ändå, har vi aldrig vågat prova, då vi har varit rädda att den nya mamman ska strunta i alla barn...
-
Det du beskriver Emilio_12 är inget ovanligt förstagångsbeteende. Para helt sonika om tjejerna så fort som möjligt och ge det en ny chans. Men låt dem inte bo tillsammans, det kan störa deras naturliga instinkter att ta hand om ungarna och ofta blir de aggressivare när de är dräktiga/nyförlösta och kan skada varann.
-
Har haft honor tillsammans vid dräktighet och födsel och då går det ofta snett. Som de andra svarat: Prova igen och håll dom i enskilda burar så dom kan koncentrera sej på sin uppgift. Det kommer gå bra!
Den första kullen brukar jag inte räkna med ska gå bra. Alla instinkter ska sitta och det är inte alltid dom gör det. Till andra gången har honorna fattat vad som krävs och då är dom underbara mödrar! Klarar dom sin första kull är det bara att gratulera :D
/Dandelia
-
Jag har haft ett tvärtom-fall under förra året. En av mina gotlandshonor fick en kull på åtta ungar där hon klarade alla galant. Nästa kull övergav hon efter ett par dagar så dom hittade jag döda. Parade om henne direkt o hon fick ytterligare en kull, var noga med att hålla barnen borta från kaningården när hon födde men ändå så övergav hon dom, direkt den här ggn. Hon har bäddat båda ggrna, men nu senast hade hon pälsat väldigt slarvigt.
Hon är i gott hull, märker inte av några personlighetsförändringar, pälsen blank och fin, ingen som stört henne vid födseln eller med ungarna förutom min försiktiga koll (som jag gjorde på samma sätt vid första kullen, noga med att gnida in händerna med hennes doft o bara titta lite försiktigt). Så jag har ingen teori o vad som ligger bakom hennes beteende. Nu ska jag para henne i vår, sista chansen så att säga.. Hon kan ju, det har hon visat en gång så jag fattar inte alls ???
-
Humleblomster, honan kanske har nåt problem som inte syns? Ont nånstans eller andra besvär som hon inte visar. Var hon parad med samma hane alla gånger? Kanske finns en särskild hane hon föredrar att få ungar med. Såg ungarna välmående ut annars dom sista gångerna?
Eller kanske gillar hon inte att ha ungar. Eller hann hon inte återhämta sej ordentligt mellan kullarna och var inte redo för nya ungar?
Det går inte att svara på vad en kaninhona tänker...
Hoppas att hennes beteende inte går i arv!
/Dandelia
-
Humleblomster Jag blir förvånad när det är en gotlänning som gör så!
Har faktiskt en gotlandshona som gjort på precis samma sätt. Jag hade inte höjt på ögonbrynen om det varit en FV... Nåja, min gotlandshona ska få testa med en tredje kull men jag är tveksam om några ungar bör registreras i genbanken, då det knappast är ett lantrasbeteende ???
-
Jag har också en sån hona humleblomster och jag fattar inte det heller, hon får en chans till i vår sen hamnar hon i grytan. Det är för övrigt en blå wiener hona.
-
Mellan den första och andra kullen gick det iaf fyra månader (maj - september) så hon hann återhämta sig ordentligt. Ungarna såg fina och välutvecklade ut, men hade klart blivit övergivna. Eftersom hon var i gott hull efter andra kullen som hon då övergav parade jag om henne direkt, o då övergav hon dom direkt.
Som sagt var, bra hull, lätthanterlig, äter som hon ska så jag förstår ingenting. Olika hanar varje gång.
Hon ska få sista chansen i vår, så får vi se hur det utvecklar sig...
-
Ja då va de min tur
min äldsta hona har haft kull före mej
å fick härommdan nu på morronrundan va de 5 döda i boxen :-\
några finns kvar i boet som sprattlar
hoppas de går bra me dom iallafall
de så trist när de händer
-
Nej, va tråkigt! Var det Gråsugga?
Jag hoppas verkligen att jag inte behöver vara med om detta själv... :-\
/Sara
-
mmm de va hon >:(
dom låg i andra änden från boet fastnat i tissarna som de verkar
men resten är ursöta mina två första kullar hoppar å skuttar
faast nyss blev jag nerkissad ;D
-
Ja, dom är söta dom små liven... ::) ;D
/Sara