Alternativ.nu
Djur => Getter => Getsjukdomar, skador & juverproblem => Ämnet startat av: Pedgren skrivet 05 dec-08 kl 08:26
-
I morse när jag kom ut till getterna låg våran dryga halvårs killing på sidan och kunde inte komma upp utan hjälp. Han var lite stelbent och ramla direkt åt den sidan som han legat på. Jag ställde honom upp igen och efter ett tag kunde han börja gå mot höet. Han går dock lite snett. Jag kollade att han verkligen började äta innan jag åkte till jobbet. Kan det vara vitamin eller selen brist? De har saltsten med mineraler men jag har inte börjat ge något annat än hö än. Ska börja ge lite havre i helgen.
-
Det där låter som ett fall Du ska diskutera med Din veterinär. Det finns otäcka sjukdomar som yttrar sig så, men det kan ju vara något enkelt, till exempel att han stångats lite väl vilt med sina kompisar och råkat ut för en sträckning. Jag kan inte skilja dem åt på avstånd.
-
Jag pratade med en veterinär precis efetr inlägget och han sa att det verkade som B-vitamin brist och att jag kunde prova med det. Han sa dock att det brukar i regel gå dåligt för en sån get. Jag har hållt på sen dess och gett honom Vitaminer i vattnet och det har sett bra ut. Men idag hittade jag honom död inne i boxen. Så himla tragiskt. Jag har gett dom en del havre nu under vintern och kan inte låta bli att undra om det kan vara det som gjort honom dålig?
-
Vad tråkigt!
Har du avmaskat getterna? Hade han inga andra symptom på b-vitaminbrist (verkade blind, tryckte huvudet mot väggen t ex) tycker jag mer det låter som om han var väldigt försvagad av någon anledning. Stora magmasken kan ta död på getter väldigt snabbt, de får anemi och blir så svaga att de till sist inte kan resa sig (om de inte dör knall och fall...).
-
Usch Pedgren, så tråkigt! Lite "off topic", men är det någon här på forumet som vet om "getkunskap" överhuvud taget ingår i den svenska veterinärutbildningen? Sorterar getter under får i den svenska utbildningen? Det verkar som getter dör i onödan här p.g.a. "vettarnas" bristande kunskaper om getter och/eller brist på övningsfall/erfarenhet. I England, där jag bott och arbetat med bl.a. getter, är "vettarna" mycket duktiga på dessa djur.
-
Han var inte blind och tryckte inte huvudet mot väggen. Däremot så vilade han på sidan vilket de andra getterna inte gör och ibland när jag kom in och getterna kom för och möta mig så kunde han få problem att ställa sig upp. Som att han var lite stel.
Jag upplever att veterinärerna behandlar ämnet getter som lite underordnat. Inte så viktigt.
-
Lite "off topic", men är det någon här på forumet som vet om "getkunskap" överhuvud taget ingår i den svenska veterinärutbildningen? Sorterar getter under får i den svenska utbildningen? Det verkar som getter dör i onödan här p.g.a. "vettarnas" bristande kunskaper om getter och/eller brist på övningsfall/erfarenhet. I England, där jag bott och arbetat med bl.a. getter, är "vettarna" mycket duktiga på dessa djur.
Getterna är nog så gott som ihopbakade med fåren i utbildningen, möjligen läggs det några timmar på att lära de blivande vettarna se skillnad på en get och ett får ::)
Det beror säkert på att det finns ca 90 000 getter i storbrittanien och 3 500 i sverige - det är väl inte lönt att utbilda på ett så litet djurslag... Jag upplever dessutom att många veterinärer är direkt ointresserade och ibland till och med nedlåtande när det kommer till getter.
-
Ja, jag misstänker att du har rätt ang. veterinärutbildningen, Mmmm. Jag har också mött den där nedlåtande och ointresserade attityden från vettar när det gällt getter. Getterna representerar inget högre ekonomiskt värde och de är inte högproducerande och det tycks vara allt som räknas. Visst har vi få getter här i Sverige, men de har funnits här "i alla tider" och hör till vår inhemska fauna. Många människor överlevde svält- och nödår i det här landet tack vare dessa djur.
-
Vi har inga erfarenheter av så pass stora döda djur och vi funderar nu på hur vi ska göra med honom. Detta var inget vi funderat på tidigare men nu...
-
När min get Alice dog och det var vinter fick hon en viloplats i en bergsskreva med granris över sig. Kändes ändå rätt bra att hon antagligen kom någon annan till gagn.
Appropå det här med veterinärer så har min vet. haft K. Hammarberg som lärare under sin utbildning, men antar att det inte lades så värst mycket tid på getter, för det känns lite som om man själv får ställa sin gets diagnos och sedan tala om för veterinären vad han ska göra och då är det tur att mycket kunskap finns här på forumet. (Annars hade aldrig Vera levat idag.)
-
:'(
Hammarberg bad mig en gång att i första hand be behandlande vetr ringa honom, hellre än att ringa direkt, för att utblda landets veterinärer i första hand. Problemet är varken nytt eller litet.
-
Vad ska vi göra åt detta problem med dåliga getkunskaper hos veterinärer? Hur kan vi påverka utbildningen? Snart är Hammarberg för gammal (nja, det tar nog några år ännu...) och då känns det som om "ingen" vet något om getter!
Vilka erfarenheter har ni, vilka veterinärer har getpotential? Kanske vi kan ordna en kurs för dem?
-
Det var ett bra tips Trollmor, att be den veterinär man har kontakt med att ringa K. Hammarberg.
-
--------------------------------------------------------------------------------
"I skogens djupa stilla ro", börjar en gammal sång .......... "Skjut, gräv och tig" lyder ett talesätt i vargtrakter. Skjuta behöver du ju inte.
Hm man får ju inte gräva ner getterna hemma.
Jag kollade upp d där när min bock gick bort, och jag var tvungen att skicka den med kadaver bilen.
-
--------------------------------------------------------------------------------
"I skogens djupa stilla ro", börjar en gammal sång .......... "Skjut, gräv och tig" lyder ett talesätt i vargtrakter. Skjuta behöver du ju inte.
Hm man får ju inte gräva ner getterna hemma.
Jag kollade upp d där när min bock gick bort, och jag var tvungen att skicka den med kadaver bilen.
Det beror på var du bor! Jag tror tex att hela södra Sverige och runt storstadsområdena så får man inte gräva ner, men i norra Sverige är det ganska vanligt att man får. Tidigare skulle man vända sig till kommunen, men jag vet inte hur det är nu när djurskyddsinspektörerna har gått upp i Länsstyrelsen. Dock ska man alltid tänka sig lite för om ett djur dör pga av sjukdom (och inte av ålderdom eller olycka). Man gör skillnad på sällskapsdjur och produktionsdjur. Var i dialog med min egen kommun inför en kurs i lamahållning. Ville ha reda på vilka regler som gäller. Djurskyddsinspektören sa att minigrisar och dvärggetter som man har som sällskapsdjur fick grävas ner, även den som hade någon lama för nöjes skull kunde gräva ner denne. Däremot fick inte lantbruksdjur eller djur från uppfödningar grävas ner ... kvantitet!
-
Det varierar som sagt geografisk, vad man får göra. Men dom hämtar i alla fall gratis.
-
Näe inte gratis.. För mig gick d på 750 kr för en liten dvärggets bock..
-
Getter och får över 18 månader får man skicka in till destruering utan att det kostar något. Det beror på att djuren ska provtas och testas mot Scrapie. Yngre djur får man betala för.
-
Tack Ninna, för förtydligandet. Åldersprylen missade jag helt.
-
För de som bor i Skåne så är Hans-Erik Fahlström med praktk i Höör ,och som även finns på hörby vetr. station, väldigt bra. Har alltid haft honom, både till mina getter, katter ock hundar. Och han behandlar alla djur lika oavsett art. Mao med respekt. Mycket duktig vetrinär. Och han kommer även hem till en mot en extra kostnad.