Alternativ.nu
Djur => Höns => Övrigt om höns => Ämnet startat av: Linkoso skrivet 08 okt-08 kl 20:42
-
Satt här på kvällskvisten och spelade lite spel och av någon okänd anledning så började jag fundera på en höna vi hade för ett antal år sedan.
Hon var en vanlig sprätthöna (hybrid) som vi köpt tillsammans med ett litet antal andra från ett hönseri. Det gick ett flertal år och vi har ju alla hönsen ihop. Om somrarna blev alltid våra dvärgar sura... En dag så ligger en utav sprätthönsen i redet. Jag tänkte att hon värpte väll och gick in för att sedan gå ut och plocka ägget. Jag kom ut senare och hon låg kvar där än... Och hon fortsatte med det... I en hel vecka låg den bruna klumpen där som en pannkaka skrockande tillsammans med de små sura bollarna.
Efter ca 1 och en halv vecka så la hon av och reste sig... Men istället för att bli som vanlig igen så adopterade hon ett par äldre kycklingar.
Vilken lustig syn det var att få se en sådan höna gå omkring uppburrad kluckandes på sina små... Dessa höns ska ju inte ha kvar några instinker... De kläcks fram ur maskiner, värper sedan skickas de till slakt efter en tid...
Kan det vara så att våra små väckte liv i henne? Att någonstans djupt inne finns instinkten av att ruva kvar?
Några fler som varit med om detta?
Wow, otroligt nog så har jag en bild på henne... Tagen för snart 6 år sedan... Ni kan se henne till höger om Tuppen "Musse" som han hette eller heter. ( Vet inte om han lever längre, såld)
-
Vi hade en sån när jag var liten!
Vi hade bara bruna värphöns direkt från ett hönseri, med jämna mellanrum köpte min pappa några nya för föryngringens skull. Ett år lade sig en och surade, och grann-bondmoran (som alltid bakade sju sorters kakor och lärde min mamma ysta) rådde mina föräldrar att vara rädd om den hönan och ge henne ett gäng ägg - hon gav upphov till en hel klan!!! Bla ett par tvillinghönor som kom ur samma ägg och i fortsättningen alltid ruvade ihop och tog hand om sina kycklingar tillsammans. (Tills de råkade bli uppätna av räven) Och den fina Gullhönan som blev så tam av mitt handskande med den som kyckling att hon ofta lät sig kånkas runt i famnen. När jag var tio flyttade vi utomlands i tre år, och grann-bodmoran tog mer än gärna hand om hönsen, hon ville gärna ha surhönor. Tyvärr trivdes de inte lika bra hos henne, verkade det som och hon fick inga kullar efter dem.
-
Vi hade en sån när jag var liten!
Vi hade bara bruna värphöns direkt från ett hönseri, med jämna mellanrum köpte min pappa några nya för föryngringens skull. Ett år lade sig en och surade, och grann-bondmoran (som alltid bakade sju sorters kakor och lärde min mamma ysta) rådde mina föräldrar att vara rädd om den hönan och ge henne ett gäng ägg - hon gav upphov till en hel klan!!! Bla ett par tvillinghönor som kom ur samma ägg och i fortsättningen alltid ruvade ihop och tog hand om sina kycklingar tillsammans. (Tills de råkade bli uppätna av räven) Och den fina Gullhönan som blev så tam av mitt handskande med den som kyckling att hon ofta lät sig kånkas runt i famnen. När jag var tio flyttade vi utomlands i tre år, och grann-bodmoran tog mer än gärna hand om hönsen, hon ville gärna ha surhönor. Tyvärr trivdes de inte lika bra hos henne, verkade det som och hon fick inga kullar efter dem.
Tufft med tvillinghöns! ;D
Har alltid undrat när vi knäckt ägg med två gulor: "Hade det där kunnat blivit tvillingar?".
Nu har jag fått svar på att det tydligen går, tack så mycket. :)
-
Så lustigt... Precis nu när jag tog upp det här... Kommer ut i hönshuset och ser att det har hänt för andra gången nu.
Den här gången är det en Lohmanhöna som har adopterat ett gäng "tonåringar" som fortfarande är mammiga efter att ha blivit bortschasade av sin före detta mamma.
-
Här kommer även en video... :D
http://www.youtube.com/watch?v=IZbxWpbDLj4
-
Vad gulligt!!! :-*