Alternativ.nu
Djur => Får => Fårsjukdomar & skador => Ämnet startat av: Ingrid68 skrivet 19 aug-08 kl 15:45
-
Nu är lammen avvanda och tackorna har sinat och de tackorna med juverinflammation är installade iväntan på slaktbilen. Sorgligt men sant.
Vad jag undrar är egentligen bara vad är egentligen juverinflammation? Är det så enkelt så namnet säger sig självt? Blir det så mycket ärrbildningar i juvret så det inte fungerar vid nästa lamning eller vad händer?
-
Varför man brukar slakta tackor som haft juverinflamation är för att,
bakterierna är kvar i juvret och kommer att orsaka
att juverinflamation blossar upp igen när tackan lammar nästa gång.
Och dessutom så kan t.ex ena juverhalvan bli "död" så tackan är enspent vid nästa lammning.
Dessutom är det smittsamt, ännu en anledning till varför man slaktar ut de här tackorna.
-
All juverinflammation är inte smittsam, men brukar ändå ge problem fortsättningsvis. Enspenthet är vanligt och dessutom är ju inflammationen i sig smärtsam, vilket ju är en ytterligare anledning till att ta bort tackan. Bespara henne lidande alltså.
-
Så det är bakterier som orsakar juverinflammation? Kan man förhindra det på något sätt? Mer strö tex? Jag har läst om skräckex där tackan får kallbrand i juvret.
Du säger att det är smittsamt. Gäller det andra tackor eller lamm eller både och?
Går det inte att behandla med antibiotika eller blir kostnaden för stor jämfört med vinsten? Jag menar om det är bakterier borde det gå att behandla.
-
När får drabbas av Juverinflamation är bakterien som orsakas det
"i stort sett alltid" en icke behandlingsbar (resistent) bakterie vid namn aureus.
Tackorna smittar varandra via lammen som snuttar på andra tackor
därför ska man inte ha juverinflamations tackor m.lamm med friska tackor
m.lamm
-
Tackar för infon Grimla. :-)
Vad tror du om att kunna förhindra smittan med renare bädd eller är det lönlöst?
-
Går säkert att minska risken för juverinflammation med god hygein. Sedan vi flyttat lammningen till betessäsong ute, har vi inte haft juverinflammation alls. Däremot regelbundet inne. Tjuv-snuttare kommer ju lättare intill inomhus också.
-
:) Juverinflamation i sig är inte smittsam. Går att behandla .Men Det är bekvämare för ägarn att ta bort än att behandla den tacka som får problem..Får har inget värde ::) lika lite lite som en katt
Jaha.. Hur behandlar man en tacka som har juverinflamation på rätt sätt enligt dig?
Värde har dom väl visst. Dom är myycket dyrare i drift än en katt. Jag skulle dryfta att ett får är värt ungefär tre och en halv katter. Minst.
-
:) Juverinflamation i sig är inte smittsam. Går att behandla .Men Det är bekvämare för ägarn att ta bort än att behandla den tacka som får problem..Får har inget värde ::) lika lite lite som en katt
:o Är får så mkt värda?!?! Jag kan ju avslöja, för att i och med detta gå ut med hur "dum" jag är, att min försvunna katt har hittades i natt men tyvärr skadad i ett bakben. Han kommer nu operera en spräckt knäskål. Inte en svår operation, och han kommer att bli helt återställd. Men kostnaden... Kom inte säg att DEN katten inte är värd något!!!! Jag betalar fler än 20 tackor..... Om det är värt? Ja, för katten. För min plånbok? Förmodligen inte, men tänker överleva ändå, liksom katten....
-
Juverinflamation i sig är inte smittsam. Går att behandla. Men Det är bekvämare för ägarn att ta bort än att behandla den tacka som får problem..Får har inget värde ::) lika lite lite som en katt
Aureus går inte att behandla så jag tar för givet att den inte inkluderas i ditt uttalande!
Jag kan nämna lite om Aureus och kossor...
Staph. aureus överförs till kalvar via mjölk. Man ska alltså inte ge sådan mjölk till sina kvigkalvar. Om man gör det kan kvigan kalva in med Staph. aureus, men hon kan även överföra smittan under uppväxten, så att en annan kviga också kalvar in med bakterien.
Man kan ge Staph. aureus-mjölk till tjurkalvar, men, då ska de vistas i ett separat utrymme och inte komma i kontakt med djur man vill hålla smittfria. Mastit- eller penicillinmjölk ska inte ges till kalvar, däremot kan man ge dem karensmjölken.
En ko som en gång har fått Staph. aureus – är alltid smittad.
Ca 50 % antibiotikabehandlingarna lyckas, men eftersom bakterien kan ”gömma sig” i cellerna, så är det svårt att veta, och man bör alltid räkna henne som smittad.
En ko med dessa bakterier kan stå med höga celler, men även se ”frisk ut” enligt celltalet. Celltalet kan även variera.
Staph aureus kan även orsaka gangränös mastit, så att kons juverdel eller spene dör.
Man kan sinlägga en juverdel med Staph. aureus, men hon är fortfarande smittbärare.
Kon ska stå sist i mjölkordning och skickas till slakt. Dessa kor ska heller inte vara på samma bete eller i grupper med icke infekterade.
Använd handskar vid mjölkning, dessa går att tvätta av med bättre resultat än händerna. För att bli ren om händerna måste man använda sprit! Att skölja ur organet vid behov minskar visserligen spridningen av bakterier mellan korna, men man måste diska organet för att säkert få bort bakterier, förutsatt att diskningen fungerar förstås.
Det behövs bara 2 bakterier av Staphylococcus aureus för att smitta ett djur....
källa: veterinär Torkel Ekman, Svensk Mjölk, en av de främsta experterna i Sverige på juverhälsa och mastit.
-
Grimla och Birgit. Tack för er hjälp. :-)
-
Att ha en ren ströbädd (och rena lamningsboxar) är ett mycket bra sätt att förebygga juverinflammationer plus att direkt skilja från tackan med sina lamm till en egen avdelning, som tidigare har nämnts. Har man flera tackor med juverinflammation (mastit) så kan de gå i en grupp med sina lamm.
Om man har mycket problem med mastit så kan man ta ett bakteriellt vattenprov och se så att man inte har höjda halter av bakterier kolibakterier i vattnet - det kan också orsaka mastiter.
Viktigt är även att när tackorna har sinat så klämmer man igenom juvren och alla som har någon form av knölar någon av juverhalvorna eller förhårdnader i spenkanalen i en eller båda spenarna tar man bort. Det är tecken på utläkta mastiter som kan ge problem senare. Detta är ofta det jobbigaste för det känns som om det ofta av någon outgrundlig anledning är de trevliga tackorna detta inträffar på :(
-
Glöm inte heller att tackorna kan få mastit när lammen skiljs av, juvren är känsliga då ingen längre tömmer dem på mjölk. Flytta tackorna till ett magert bete eller ge dem hö en eller ett par veckor. Sen när juvret har sinat kan tackorna "gödas" på på ett bättre bete..
-
Japp, där står jag nu och det är inte kul! Alltså med mastit på min "supertacka" 2 veckor efter avvänjning. Jag trodde i min enfald att det skulle räcka med att "svälta" tackorna några dagar efter avvänjning och sedan kunna släppa dem på vanligt ängsbete igen, trots att det inte är särskilt magert efter allt regnande... Lammen var 4 månader när vi tog dem från tackorna, så de diade ju inte särskilt mycket utan betade mest. Hittade tackan med svullet juver och lite feber, mjölkade ur lite och gav henne penicillin direkt. Hon mår nu prima igen, men ena juverhalvan är hård så den är väl antagligen kass. Med 60 dagars karens på penicillinet har slaktbilen passerat långt innan hon är fri. Så här står jag med skägget i brevlådan och funderar på hur jag skall göra, spara henne och chansa på att hon inte blir dålig vid nästa lammning och att hon klarar att föra upp lammet/lammen på en spene eller köra henne separat till slakteriet när karensen gått ut. Avliva och destruera känns ju lite tokigt, då kunde jag ju ha gjort det direkt när hon blev sjuk.... Tackan i fråga är 6 år gammal och har lämnat jättefina lamm i alla år och jag hade tänkt behålla henne ett år till. Hur skulle ni ha gjort?
-
Tyvär slaktat.
Det är inte värt det.
-
Är det verkligen 60 dagars karens på pencillinet?
Jag har trots alla varningar behållt vissa tackor med juverinflamationer.
Ok man får ha i bakhuvudet att man kan stå där med flasklamm. och då blir det enkel biljett till hösten.
texelmatte: eftersom det inte stämmer med slaktbil osv. så hade jag sett tiden an o sett hur juvret blivit efter en tid.
-
Ja, det är 60 dagar på streptocillin, det står på förpackningen. Jag tyckte också att det var länge och har dubbelkollat....
Resonerar jag med skallen inser jag ju att jag inte borde betäcka om henne, för trasslar det i lammningen kommer jag att ångra mig djupt. Resonerar jag med hjärtat så svider det lite, vissa tackor är man ju mera förtjust i än andra, av olika anledningar.