Alternativ.nu
Djur => Höns => Övrigt om höns => Ämnet startat av: skogsråetiskogen skrivet 13 jul-08 kl 22:16
-
Finns det nån "bot" mot ilsken tupp? Yxan, svarar väl ni... Han har nu börjat gå till angrepp mot först min gubbe och nu även mot mig, lillkillen får inte längre vara inne i hönshuset. Ska det vara så? Nån sa att vita tuppar är alltid ilskna, skaffa en brun istället. (Har bruna höns men fick den vita på köpet).
Vad göra?
P.S (Läser slakt-trådarna också :-\ )
-
Finns det nån "bot" mot ilsken tupp? Yxan, svarar väl ni... Han har nu börjat gå till angrepp mot först min gubbe och nu även mot mig, lillkillen får inte längre vara inne i hönshuset. Ska det vara så? Nån sa att vita tuppar är alltid ilskna, skaffa en brun istället. (Har bruna höns men fick den vita på köpet).
Vad göra?
P.S (Läser slakt-trådarna också :-\ )
Hej jag har haft en stor vit tupp i 4 år , han har inte gjort något som han inte ska göra./Annika.E
-
Yxan är mycket effektiv mot argsinta tuppar.
Vi har haft flera vita tuppar, ingen har mopsat sig mot husfolket.
-
Har också haft en riktigt elak tupp ! När han gav sig på tösen som då var 3 år blev det slut på honom. Det blev yxan för hans del.....
Har dom väl börjat med dom dumheterna tror jag inte att dom slutar. Skaffa dig en ny tupp,det finns så många snälla trevliga såna !
-
Ilsken tupp, det var väl en sån som anföll maken när han var ute och cyklade i helgen. Utanför en bondgård kände han ett hackande i vaderna och när han tittade ner såg han ett fjäderfä attackera. Men det gick rätt snabbt att cykla ifrån tuppen. Här i Bayern ser man f ö ofta helt frigående höns utan staket eller nät som krafsar vid vägkanten, men det gör man inte i Sverige (?). Vet inte varför, här finns det också rävar och rovfåglar.
-
Man kan inte säga att vita alltid är ilskna, men bruna går bra. Naturligvis är det väl så att olika raser har olika temperament och därför kan vara olika benägna att bli ilska men huvudsakligen tror jag att det är ett handhavande problem.
Tuppen kan ha blivit retad och har du otur behövs det inte mer än en gång för att han ska bli avogt inställd till människor.
Men det är så ofta jag ser och hör folk som pratar, gosar och håller tuppen som om den var en hundvalp och jag blir lika ledsen varje gång. Det slutar mycket sällan bra, tuppen tappar respekten för människan och tycker att den där konkurrenten ska jag ta..........
Vissa ger sig framför allt på de svaga = gamla, skadade och barn, medan andra nöjer sig med sina skötare, men det är lika tråkigt det även om de vanligen kan freda sig på ett bättre sätt och endel jagar allt som rör sig (till och med cycklister som sagt).
Summan av kardemmuman: Ilska tuppar är förbrukade och bör ersättas med en ny innan de skadar/skrämmer någon i sin omgivning.
För att inte få ilska tuppar, prata och gosa allt du kan med dina hönkycklingar/hönor, men låt tuppkycklingar ( tuppar ) ha lite distans till dig. Muta dem med mat så att du är en trevlig typ i deras ögon men låt de stå kvar på marken. När du ropar ska de komma springande med sina hönor på släp men de ska inte tycka att det är naturligt att du tar i dem.
Med andra ord i samma ögonblick du ser att en kyckling kommer att bli en tupp - håll tassarna borta.
Att gosa och vara överdrivet snäll gör inte snälla tuppar utan får motsatt effekt, locka på den så att den med glädje kommer till dig men där tar kontakten slut.
Tyvärr syns oftast inte effekten av gosningen föränn tuppen är mellan ½-1 år när det snurrar om och den innan så trevliga tuppen går till anfall........
-
Tack för synpunkter. Ja gosat med den har jag då verkligen inte. När vi fick honom var han så mobbad av hönorna (läs tidigare tråd) så jag trodde vi skulle få ta bort honom av den orsaken. Han var livrädd för oss och sprang så långt bort han kunde. Som över en natt har han blivit så här kaxig, tror inte att nån heller har retat honom (fast man kan ju aldrig veta...)
Nu vill man ju inte ens vara inne i hönsgården/huset av rädsla för honom, så nu gosar vi ju inte ens med hönorna - tråkigt.
Nej, det får nog bli yxan... >:(
-
Var bor du? Du kan få en ny tupp (tolv veckor än bara iofs) av mig!
Ungarna gråter när jag säger att vi måste äta upp tupparna....
-
Ungarna gråter när jag säger att vi måste äta upp tupparna....
Hm, jag tror det är dags att någon talar om för dom hur köttet på affären blir till och att tomten finns lika lite som kött utan lidande. Men att man själv kan minska lidandet avsevärt genom hemslakt. Facts of life, liksom. Eller så har du kanske närt nya veganer vid din barm? :)
-
Ämnet har diskuterats förut, kanske finns något intressant i denna tråd:
http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=34728.0 (http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=34728.0)
så nu gosar vi ju inte ens med hönorna - tråkigt.
Kanske har ni "gosat" för mycket med hönorna?
Tuppar gillar oftast inte att man tex klappar hönorna över ryggen eftersom han då betraktar dig som en rival.
-
Min urtjusige Marantupp började att anfalla maken, det var lite komiskt tyckte jag :P. Men sedan började han gå på mig och jag brottade ner honom och nöp i kammen, då blev han snäll ett tag. Till slut började han ägna all sin tid åt att försöka hitta lägen att anfalla oss bakifrån när vi var ute. Och en dag anföll han barnen, först den ene sedan den andra (tvillingar 4år) när de var ensamma. Då blev det huggkubben!
Barnen var inte med på själva halshuggningen men de ville genast ha bevis för att han var död! Så det var bara att visa kropp och huvud. Sedan var de ute och tittade till mig när jag skållade, plockade och tog ur honom. De hade ätit upp två av våra tuppar förrut så de tar det som självklart att han också skall ätas upp. Han ligger fortfarande i frysen och barnen tjatar om att vi skall äta upp honom! De gillar tupp!!
-
dom passar bäst i frysboxen om dom e argsinta.
-
Hm, jag tror det är dags att någon talar om för dom hur köttet på affären blir till och att tomten finns lika lite som kött utan lidande. Men att man själv kan minska lidandet avsevärt genom hemslakt. Facts of life, liksom. Eller så har du kanske närt nya veganer vid din barm? :)
Jo då, de vet hur köttet i affären blir till, även om de kanske inte är insatta i hur de stackars kycklingarna har växt upp... Det är just det att det är deras kycklingkompisar... Någon annan får gärna äta upp dem. Och de kan äta någon annans kycklingar, men inte sina... Vi har inte bott på landet så länge, måste lära dem det där med att kunna äta sina vänner...
Att de skulle bli veganer Gud förbjude, då kedjar jag fast dem vid varsitt träd!
-
Man kan inte säga att vita alltid är ilskna, men bruna går bra. Naturligvis är det väl så att olika raser har olika temperament och därför kan vara olika benägna att bli ilska men huvudsakligen tror jag att det är ett handhavande problem.
Tuppen kan ha blivit retad och har du otur behövs det inte mer än en gång för att han ska bli avogt inställd till människor.
Men det är så ofta jag ser och hör folk som pratar, gosar och håller tuppen som om den var en hundvalp och jag blir lika ledsen varje gång. Det slutar mycket sällan bra, tuppen tappar respekten för människan och tycker att den där konkurrenten ska jag ta..........
Vissa ger sig framför allt på de svaga = gamla, skadade och barn, medan andra nöjer sig med sina skötare, men det är lika tråkigt det även om de vanligen kan freda sig på ett bättre sätt och endel jagar allt som rör sig (till och med cycklister som sagt).
Summan av kardemmuman: Ilska tuppar är förbrukade och bör ersättas med en ny innan de skadar/skrämmer någon i sin omgivning.
För att inte få ilska tuppar, prata och gosa allt du kan med dina hönkycklingar/hönor, men låt tuppkycklingar ( tuppar ) ha lite distans till dig. Muta dem med mat så att du är en trevlig typ i deras ögon men låt de stå kvar på marken. När du ropar ska de komma springande med sina hönor på släp men de ska inte tycka att det är naturligt att du tar i dem.
Med andra ord i samma ögonblick du ser att en kyckling kommer att bli en tupp - håll tassarna borta.
Att gosa och vara överdrivet snäll gör inte snälla tuppar utan får motsatt effekt, locka på den så att den med glädje kommer till dig men där tar kontakten slut.
Tyvärr syns oftast inte effekten av gosningen föränn tuppen är mellan ½-1 år när det snurrar om och den innan så trevliga tuppen går till anfall........
Det där kan jag inte alls hålla med om! Jag har "alltid" gosat med alla kycklingar vare sig det är tuppar eller hönor och så gott som alla våra tuppar är jättetama och snälla. (Bara att gå fram och plocka upp dem utan att de gör motstånd eller ens ger ett ljud ifrån sig)
Under mitt liv har vi fått avliva en enda tupp och det var en som jag inte hade brytt mig i som liten... (Han flög på både mamma och mig, slutade med att morfar sköt honom med pistol xD) Så hos oss är det helt tvärtom mot vad du säger.
Så jag säger igen bara "bullshit!"
-
Hej!
Jag läste i en hönsbok att om tuppen går till anfall så ska man ta tag i tuppen och hålla den nere mot marken en stund och tala barskt, sedan när man släpper den ska man flaxa med armarna och bete sig "tuppigt". Tydligen så är det väl för att visa vem som bestämmer..om det funkar vet jag inte, min tupp är bara ca 3mån..Och om han skulle bli agresiv så får jag ta det beslutet då..
-
Jag hade en tupp som kläcktes förra våren. När han var fem veckor attakerade han mig första gången. Det var lite lustigt när han satt fast på vaderna och rev och det kändes ingen ting men jag insåg att det blir inte så kul när han är stor så jag gjorde som man ska - tryckte ner honom på marken och gol och efter ett par sådana behandlingar var han snäll ända tills han blev könsmogen. Då gav han sig på hönorna och då var jag riktigt nära att nacka honom. Efter ett par veckor blev han en jätte snäll tupp igen. Han bjussade på mask (till hönorna) och vaktade mot faror och skulle säkert gett sitt liv om ett rovdjur attakerat men så i somras var han inte snäll mot kycklingarna och då blev det yxan. Så det går att lära om en tupp. Jag tror denna hade lite stört beteende i övrigt för att han var ensam kyckling (inga syskon) och mamman övergav honom när han var någon månad så han växte upp i flockens utkant och sov i badrummet på natten.
När han var så där en 5 veckor så minns jag han attakerade en katt när den vuxna brama tuppen gömde sig bakom hönsflocken!
-
Jag hade en skogstokig Fawerolletupp som vi gosat med när han var liten, han blev så mobbad av vår Hedemoratupp så vi tyckte synd om honom. De hade vi inget för! Han flög på oss så fort han hade chansen när han blev vuxen.
Nu har jag hans son istället som är rädd för oss på ett (För honom) hälsosamt sätt, har lite svårt att binda tupparna till mig nuförtiden eftersom de ska bli tuppstek senare.
Tuppar kanske är individuella till humöret precis som vi människor... ;)
-
Finns det några tecken på labilt lynne som en tupp kan visa innan han blir ilsken?
Vi har tidigare haft en ruskigt aggressiv tupp vilket gör att vi hela tiden är på vår vakt mot vår nuvarande. Vi har inga erfarenheter av "snälla"tuppar så vi vet inte riktigt hur de beter sig. Tuppen är nu 4 månader och ranghög över två andra och han följer mig i hälarna snett bakom mig nästan var jag än går när vi är ute, det är nästan lite obehagligt. Det händer ju titt som tätt att jag har något gott med mig, men det ges endast i hönsgården och ingen annan stans. Kanske jag bara är känslig med tanke på den förre tuppen. Det jag funderar mest på är när mina små barn (under tre år) är ute i trädgården och leker själva (iallafall den äldre av dem).
"Förföljandet" började ganska nyligen. Jag kanske ska tillägga att det är jag som mestadels sköter om flocken. Hönorna som är lika gamla som tuppen är väldigt tama mot mig och de springer kanske iväg lite mer när barnen kommer fram lite hastigare än jag. ;) Men även tuppen har stått still när han har blivit klappad av barnen under sin uppväxt.
-
Tuppar kanske är individuella till humöret precis som vi människor... ;)
Kan mycket väl vara så... ^^''
Kan kanske även bero på vad för ras det är?
Själv har vi bara en hög blandrastuppar som är jättegosiga och snälla... Har hört att antwerpen tuppar ska vara aggro, är det sant?
-
Just det du skriver om har jag starka minnen av från barndomen. Snudd på alla tuppar blev folkilskna (vit leghorn, för detta var på -50talet) så det blev grytan för de flesta och nya kycklingar med leverans på tåget och hämtning vid stn. i Mellösa.
Ändå vill jag våga "törsa" till våren- 09, nu när tillståndet är beviljat och jag hoppas då verkligen att Hedemoratuppen kan bevisa motsatsen och vara den som är så mysig som bara en klok tupp kan vara!?.......// I-K