Alternativ.nu
Djur => Kaniner => Ämnet startat av: MariaS skrivet 23 jun-08 kl 16:02
-
Är ju på jakt efter kaniner till sönerna här hemma först och främst. Kommer att utöka med några avelsdjur ev senare men nu är det kelkanin i första hand :)
Det är verkligen inte lätt att hitta några som passar, äldsta sonen är rätt säker på hur han vill att den ska se ut nämligen :D
Men nu till min fråga, hittade gotlandskaniner i en annons och undrar hur de är i sättet osv. Har själv aldrig haft just den rasen, men har erfarenhet av båda stora och små raser.
Barnvänlig ?
-
Sociala, nyfikna o ganska aktiva.
Måste nog kelas med mycket för att kunna bäras runt på tex. , men det gäller de flesta raser iofs.
Jag tycker annars att de är väldigt trevliga kaniner.
-
De större raserna, som tex fransk vädur är mycket lugnare och på det viset "barnvänligare".
Men gotlänningarna är väldigt läraktiga och snälla, även om de har mycket mer fart i sig :)
-
Läraktiga, jotack!
Vår Hele (trefärgad gotlandshona som just nu har 8 småttingar) har missuppfattat att hon ÄR en kanin!!
Vill hellre vara inne hos oss än ute i sin bur på balkongen. Om hon får som hon vill, så är det ligga raklång i soffan eller i någon av sönernas säng! Då helst på huvudkudden!
När hon är lös är hon med oss överallt, nyfiket följer med blicken vad som händer och lägger gärna nosen "i blöt".
Hon hoppar gärna upp i knät också, när hon är på goshumör!
-
Kan bara stämma in med föregående talare - sociala, nyfikna och aktiva stämmer in på de flesta Gotlandskaniner :D Hur keliga de är kan varierar beroende på hur mycket hantering de får som små (och självklart fortsätter få i sitt nya hem). Det är även mycket individuellt.
En unghane här hemma som kommer från vår uppfödning har blivit hanterad mycket och dagligen vilket resulterat i att man kan göra nästan vad man vill med honom utan protester. Han kan även ligga i knäet och bli klappad långa stunder. Om han är på marken har han dock inte tid med att sitta stilla och gosa utan då far han runt och busar istället. Som sagt – de har spring i benen ;D
En annan hane vi har är även han gosig – så fort man öppnar buren sticker han ut huvudet och vill bli klappad.
Barnkanin? Det beror helt på barnen och kaninen som individ ;) Jag har inte sett barn med mina kaniner men jag saxar text där en av våra köpare beskriver sin Gotlänning (kullsyskon med lill-killen som jag skrev om ovan):
"En perfekt barnkanin som man kan göra vad-som-helst med och han bara njuter… Mycket kelig och lugn av sig. Men ibland framåt kvällen så kan de få riktiga racer-ryck i hagen båda två då de far runt som de värst stollar. Kul. Riktigt härlig kanin som vi hoppas får vara frisk så vi kan ha honom i många många år." (Han är kastrat och bor tillsammans med sin syster)
-
Som sagt, helt underbara och väldigt olika i humöret.
Av mina två små gotlandstjejer från samma kull är en det lugnaste du kan hitta, hon sprattlar nästan aldrig och barnen håller och bär henne upp och ner och bakåfram ibland och det tycker hon är helt OK. Den andra är också social och pratig, men sprattlar när man plockar upp henne vilket gör henne lite mer svårhanterlig för barnen. Men hon är fortfarande en helt underbar liten skönhet.
-
Min dotter Amanda har en egen gotlandshane som sin. Han utmärkte sig redan som liten unge, framåt och social. Hon går med honom i sele men det krävs självklart att man håller på mycket med dom.
Jag tycker över lag att hanarna är mera tillgivna, honorna lite mera egna men det är säkert från individ till individ.
Jag har även Fransk vädur, och jag tycker inte att skillnaden är så stor. Nu hinner ju inte jag sitta med varje kanin som man kan göra om man bara har en eller två. Gotlänningarna är favoriter här, vädurarna skaffade jag senare för att de var stora, maffiga och lugna. Min egen mysgumma är en vilfärgad vädur.
Sara
-
Nån som vet hur gottisarna är som hoppkaniner? Har själv inget intresse eller erfarenhet för såna aktiviteter men kan tänka mig att det kan bli bra eftersom de är så aktiva och framåt.
-
Nån som vet hur gottisarna är som hoppkaniner? Har själv inget intresse eller erfarenhet för såna aktiviteter men kan tänka mig att det kan bli bra eftersom de är så aktiva och framåt.
Jag har testat att hoppa med dom två gottisarna som jag har haft. Ena ville inte alls, och den andra ville - ibland. Speciellt om det var för att rymma ur buren, då kunde han hoppa ca 40 cm utan problem, medans ett 25 cm hinder var jättehögt.
Men har ett barnbarn till "hopparen", dock inte rasren gottis (25% gottis, 50% holländare & 25% "dvärg"korsning), den kaninen är ganska duktig på att hoppa. Inte lika "strulig" som gottisen var med hoppningen. Så jag föredrar gottis korsningar som hoppare.