Alternativ.nu
Djur => Brukshästar => Ämnet startat av: vGg skrivet 02 jun-08 kl 05:29
-
Hej
Tittar på en fastighet där det finns jätteloka/björnloka i hagen - är ju tydligen jättefarligt för människor, men efter en sökning på nätet så hittade jag info om att får, kor och hästar gärna äter dessa (ska tydligen till o med ha ett högt fodervärde..). Visst har jag sett alla dessa djurslag glatt mumsa i sig tex taggiga tistlar, men här är det ju växtsaften som ger brännskadeliknande skador?! Någon som vet?
-
ingen som vet??
-
http://www.tidningenridsport.se/img/pdf-arkiv/ria050803t064.pdf
Hittade detta på nätet! Har inte läst allt så jag vet inte om det står något om just Jättelokan men om den inte finns med bland giftiga så borde hästarna kunna äta utav den ???
Mvh Ingela
-
tack - intressant läsning!
-
Jag skulle ta bort den, antingen med grävning eller rondurp eller nåt. man kan prova att skära av vid marknivå och hälla salt i skälkarna( osäker på stavningen)...
För jag vet att den är starkt giftig för människor och det bara genom hudkontakt...
Min pappa var klantigt ovetandes när mina syskon var barn och använde en avskuret bladskaft som blåsrör (vid lek med barnen) och han fick brännblåsor och stark smärta runt mun och i ansiktet, feber ochså om jag inte minns fel..Jag vet inte om hästar kan få för sig att käka av den men det är onödigt att riskera...
-
Furokumarin som är den fototoxiska substansen även är ett av doftämnena i kvanne och samtbesläktat med aesculin som ex.vis weleda stoppar i sin solskyddskräm.
Furokumarin användes för som brun-utan-sol, men användningen upphörde på grund av biverkningar i form av eksem och hudförändringar.
Aesculin är med andra ord ett ämne jag inte skulle vilja använda utan en ordentlig oskadlighetsundersökning och i ännu mindre omfattning smörja in små barn med.
http://www.shenet.se/ravaror/kumariner.html
-
låter konstigt att den skulle duga som fåfoder? En släkting hade en tacka som blev förgiftad av jättebjörnloka - iaf var det teorin och jag var för liten då för att veta om det stämde
-
Slå dem med lie innan de blommar/fröar så blir de färre för vart år. De tar en del spejs av andra, mindre, växter och verkar sprida sig med rätt hög hastighet; ungefär som rallarrosen (fast rallarrosen är ej giftig dock inte särskilt smaklig för våra pållar, vad det verkar).
-
Jag tror folk blandar ihop jättebjörnlokan med vår inhemska, ofarliga björnloka, Angelika Arcangelika. A.A. är rik på C-vitamin och förr åts den som grönsak av lapparna.
-
Jag tror folk blandar ihop jättebjörnlokan med vår inhemska, ofarliga björnloka, Angelika Arcangelika. A.A. är rik på C-vitamin och förr åts den som grönsak av lapparna.
Ärkeänglaörten i fråga har jag aldrig hört kallas björnloka, utan kvanne... ( se http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/angel/angearc.html ) Men säkert är det många som blandar ihop de två. Saft från brutna kvannesjälkar kan även den ge hemska utslag i kombination med solljus, våra stackars grannbarn gjorde en gång ärtrör av kvannesjälkar och resultatet var minst sagt obehagligt. Stora "brännblåsor" runt munnarna. Huruvida djur kan äta björnloka har jag tyvärr ingen aning om :-\
-
I sammanhanget kan nämnas den mycket giftiga sprängörten, växer oftast i diken.
Tar lätt kål på kor och säkert också hästar.
För ett antal år sen var det någon som misstog den för kvanne, blandade i sallad och var ytterst nära att stryka med.
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/cicut/cicuvir.html (http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/cicut/cicuvir.html)
-
Som barn lekte jag mycket med kvanne och har även ätit dem, men har aldrig fått några brännblåsor av den. ???
-
Som barn lekte jag mycket med kvanne och har även ätit dem, men har aldrig fått några brännblåsor av den. ???
Det är en nog fråga om individuell känslighet och sedan så är det ju kombinationen solljus (ju starkare destor värre) + växstsaft som utlöser reaktionen, vad jag förstår... :)
-
Är man osäker på innehållet i en hagåker, är väl det bästa att lägga om åkern och så en vallväxt som passar bra för hästar.
Nackdel är att man inte kan ha hästar gående där första året, pga att de trampar sönder de då ytliga rötterna.
För hagar som inte är vall kan det ju vara lite knivigare.
Vi har t.ex. en naturbetesäng som dessutom delvis består av fornåkrar (!) och som består av en grön vassväxt. Går inte att plöja då den är lite sank också. Det är bara att försöka klippa ner vassen och hoppas på att gräset tar överhanden istället, men enligt länsstyrelsen kan det ta många år.
Det bästa är att ta icke-önskvärda växter precis innan de ska slå ut i blom, då skadar man dem som mest om man nu inte skulle lyckas få med sig rötterna.
/P