Alternativ.nu
Odling => Övrigt om odling => Ämnet startat av: Yngve-Frej skrivet 07 maj-08 kl 18:34
-
Jag tycker jag är väldigt halvbra på odling, men i mina trädgårdsland växer nästan ingenting. Är det någon som vet vad som kan vara fel?
Med växer nästan ingenting menar jag att morötterna som bäst blir tjocka som piprensare.
Jorden är styv lera som djupgrävts och blivit lucker, dränerats, jag har gödslat med algomin, stallgödsel, gräsklipp, tillfört mullämnen, kompost och sand under 12 år. Odlingzonen är 5-6, men jag har gjort vindskydd och använt odlingsväv. Om jag tittar på signalväxter runtomkring så verkar det inte vara någon brist på de stora näringsämnena, inte heller på ph-värdet. Jag har provat att flytta om landen, jorden har brukats åtminstone sedan 1870-talet, i huvudsak med korn, fram till 50-talet. Det är flera omkring i trakten (södra Ångermanland) som säger att det växer dåligt. Men i perennrabatten och i kryddträdgårdern växer det offantligt. Okej potatisen växer också och bärbuskar.
Något måste ju saknas, kan man ju tycka. Jag vet att brunnsvattnet är helt normalt, bortsett från mycket höga halter av järn. Salt har jag hört att en del förespråkar, det låter fel i mina öron, men är det någon som vet mer om det?
Eftersom jag inte vill ge upp så hoppas jag på att nån kan upplysa mig
-
Hej,
hur lucker är jorden? Jag försöker odla i mellanlera och även där verkar det svårt med morötter.
Järn kan i stor mängd verka toxiskt för växtrötter, men är sällan löslig i markvätskan förrän vid låga pH.
Att tillsätta salt kan jag gissa att man gör för att "sparka loss" lite växtnäringsämnen från lermineralens ytor, men även salt kan ju vara otrevligt för växtrötter. Man kan tillägga att marklösningen ändå är som en svag saltlösning.
Andra mikronäringsämnen kan ju saknas, såsom mangan, molybden, koppar, bor etc...Värt att observera är ju att dessa ämnen i för stor mängd även kan bli giftiga för växterna.
Eller så accepterar man bara att morötter trivs bäst i sandiga-moiga jordar. En styv lera är ju ändå verkligen en styv lera...
Egentligen vet jag ingenting, men man kan ju alltid försöka... ;D
-
Hej
Jorden är djupgrävd till två spadblads djup, man kan alltså inte stå på den utan att sjunka ned. Men det är inte bara morötter. Rödbetor, sallad, rättika, palsternacka, rädisor, bönor, lök, ärtor; allt blir pinniga blad - och inte mycket mer. Men okej, grönkål växer hyfsat.
Kanske ska prova med lite havssalt då.
Tack för svar
-
när jag råkade ut för riktigt styv lera i en trädgård löste jag det genom att anlägga en sandbädd ovanpå och odla i den - funkade perfekt - nu har jag läst om en variant med en kraftig kompost under sanden - rötterna letar sig snabbt dit och det växer så det knakar i flera år utan extra gödsling
-
Tacksam för svar. Men brukar inte lerjord i sig vara näringsrik, och även ha förmågan att över lång tid lagra näringsämnen genom kolloider? Tänkte på det här med komposten under.
Det är med sand ovanpå kanske kan vara värt att pröva
-
jo det finns en massa godis för växterna i leran. Det gäller bara att komma åt det. Alla olika kulturväxter har sina krav på jord. vatten och näring. Styv lera ställer till problem för många. Vissa har gått på en bokmyt att blanda sand i leran. Gör inte det, det blir rena betongen, sanden armerar och gör leran utmärkt för tegeltillverkning. I försök på Ultuna kunde en positiv effekt märkas av årlig påförsel av gräsklipp.
I en sandbädd växer det enormt bra. Jag gödslade med egen urin spädd 1 på 10 med blomvattenkanna. Den lilla vattenkannan för att kunna gödsla hygieniskt nära jorden och rötterna. I en sandbädd utan kompost under måste man kunna vattna varje dag om det inte regnar.
-
Du skulle kunna testa med gröngödsling, t ex lucern och rajgräs och se om det ger effekt.
Jag odlar på styv och stenig lera med utmärkt resultat förutom att en del morötter växer uppåt, eftersom de inte kommer ner på djupet. Stora, fina palsternackor, bra sallad, bra kål etc.
Jag plöjer på hösten, harvar på våren och hittills har det funkat bra. Ca 1/5 del gröngödslas per år.
-
Lera ger ofta bra resultat. Stora morötter, betor, potatis och lök.
Men...det tar längre tid innan allt är mogen och sommarn i zone 5-6 är kort.
Jag odlar i lerjord blandat med mycket torv och det ger bra resultat. Förra ägaren hade torvvinning och hade en stort hög med torv var vi odlar våra grönsaker och potatisar nu.
Grannen odlade potatisen i oblandad jord och hade färre och mindre potatisar än vad vi hade.
I år ska jag odla bl.a. foderbetor och morötter på grannens potatisland. Ska gödsla mycket med stallgödsel och kompost och till sist köra över med en jordfräs för att göra jorden luftig. Hoppas det funker. :-\
-
Jag vet ändå inte om man skulle våga salta...det känns ju lite konstigt på nå vis... ???
Jag tycker att det låter jättekonstigt? Om fler i området säger att det är på detta viset som du beskriver så känns det ju som om att det kanske skulle kinna vara något som är giftigt i marken, eller något som verkligen saknas.
Kan man undersöka jordens näringsstatus som privatperson? Forskningen har ju en massa metoder för att undersöka än det ena och än det andra...Men hur gör man själv om man är nyfiken? Någon som vet?
-
Styv lera ställer till problem för många. Vissa har gått på en bokmyt att blanda sand i leran. Gör inte det, det blir rena betongen, sanden armerar och gör leran utmärkt för tegeltillverkning.
Jag har hört att man brukar blanda lera med sand, och den sörjan man får då, den används sedan för att mura kakelugnar med. Detta för att man inte kan/ska mura sådana med vanligt murbruk... så med detta i tanken skulle jag inte ens prova att blanda upp jord med sand om jag tänkt plantera nåt i den sedan.
Men det där med salt ÄR inte så tokigt som det låter. Jag har provat det själv i vanliga krukväxter med gott resultat... fast det gäller att salta lagom...
-
När mitt X och jag började vi vårt förra hus så var jorden ren åkerjord.. tunglera.. hemskt.. men efter nåra år efter ha matat ner kattsand.. perfect konstistens och växterna trivdes som 1000,an. :o
-
Jag gör så att jag gör ett litet experiment och strör lite havssalt på halva raderna och ser vilket som växer bäst, och återkommer med resultatet.
Tack för all hjälp.
-
Varför havssalt?
Billigare att förstöra jorden med t ex vägsalt.
-
Halaj!
Jag kan bara se en enda fördel med att salta jorden.
Du lär bli av med ogräset.
Nackdelen är att jorden förstås blir obrukbar i årtionden framåt.
Läs mer här:
http://www.uppfinnaren.com/nr3_01/salt.htm
//T
-
Finns tydligen flera sätt att se på saken.
Från ovanstående källa:
Av Roland Svensson fick de också veta att salt i små doser även var att föredra ur kretslopps- och miljösynpunkt. Vid förmultningen av roten spjälkas nämligen salt (natriumklorid) i klorid och natrium. Klorid, som finns i vårt vanliga kranvatten, avgår som gas, medan natrium, är ett känt gödningsmedel för sockerbetsodlare och även ett utmärkt gödningsmedel för gräsmattan.
Gäller spjälkningen av saltet och kloridens avdunstning bara i samband med ogräsbekämpning?
-
Aj då
Jag köpte en bok här av Paul Teepen: Ekologiska odlingstips. Han har samlat en massa olika gamla tips om det mesta, bl a skriver han om att strö ut en näve grovsalt. Men det där att lite salt tar död på maskrosor talar ju sitt tydliga språk.
Men är det inte så att i konstgödsel är näringsämnena tillgängliga i lättlösta salter som gör att det blir en sorts tvångsmatning av växten, dvs utan att gå vägen via mikroorganismer. I så fall skulle det kunna vara så att små mängder salt ökar växtens näringsintag medan stora dödar den. Om jag inte minns fel är det samma förhållanden med en del vitaminer, A tror jag, små mängder är bra och stora är dödliga. Förresten salt också för människor, små mängder måste vi ha, 3 dl är dödligt.
-
Halaj!
Det där med salter i konstgödsel är nog inget man kan sätta likhetstecken med till detta fallet.
Det beror ju på vad det är för salter.
Ett salt är per definition en kemisk förening, med jonbindning, mellan en metall (de längst till V i periodiska systemet) och en icke-metall(de längst till H i periodiska systemet).
Det finns alltså ett helt gäng olika.
Men du kan ha helt rätt med dina funderingar om att det handlar om dosering.
Själv har jag cykelavstånd till havet och har haft funderingar om tång. Se denna tråd:
http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=40217.msg319796
det står där att man lät tången ligga ett år för att förmultna.
Men kanske det egentligen var för att låta regn laka ur saltet ur tången?
Eller är tången mättad med salt raktigenom?
Och om det är så så kanske det är tillräckligt små mängder att det i själva verket är bra?
Helt enligt Paul Teepens rön.
Jag vet inte själv, och just detta med salt som ogräsbekämpning har gjort att jag inte har vågat prova. För om det skiter sig så är ju jorden körd.
Det kommer att ta jättelång tid innan regn har lakat ur saltet.
//T
-
Det där med tång vet jag att jag läst om på flera ställen, men om jag inte minns helt fel så var det jod som skulle försvinna med att kompostera den ett år. Salthalten i tång borde väl vara densamma som i det omgivande havsvattnet, så då är väl frågan om på vilken sida du hämtar den. Men om man räknar, vi säger för enkelhetens skull att salthalten är 1% i Östersjön. Det skulle innebära att några skottkärrlass lätt skulle komma upp i 100 kg och det skulle innebära 1 kg salt på landet.
-
Jag bor på Gotland, vi har hårt vatten, för att göra det mjukare kan man lägga i typ salttabletter, då förändras ph-värdet också, marken på Gotland är kalkrik och örter bla ääälskar kalkrik jord. Din lerjord. Den ska ju vara näringsrik eftersom partiklarna i en lerjord är oerhört små jämfört med tex en sandgjord där partiklarna är jättestora, att partiklarna är små gör att den "håller i alla näringsämnen" men problemet är att den kan låsa fast näringen också, det kallas fastläggning då har näringen uppgått i olösliga mineralföreningar. Det är där du har ditt problem, näringen finns där men du måste frigöra den på nåt sätt och frågan är om salt är lösningen.
På en del lerjordar kan Kalium men även kväve i forma av ammonium fixeras genom att de positvivt laddade jonerna kan bindas inne i en lerpartikel. Å det är jättesvårt för växterna att ta upp. Det finns nåt som heter HCI metoden då använder man sig av en starkt sur lösning (saltsyra) då gör man näringen tillgänglig för växterna. Det finns en annan metod som heter AL-metoden också.
Vet du vad du har för ph-värde på din jord?
-
Jag bor på Gotland, vi har hårt vatten, för att göra det mjukare kan man lägga i typ salttabletter, då förändras ph-värdet också, marken på Gotland är kalkrik och örter bla ääälskar kalkrik jord. Din lerjord. Den ska ju vara näringsrik eftersom partiklarna i en lerjord är oerhört små jämfört med tex en sandgjord där partiklarna är jättestora, att partiklarna är små gör att den "håller i alla näringsämnen" men problemet är att den kan låsa fast näringen också, det kallas fastläggning då har näringen uppgått i olösliga mineralföreningar. Det är där du har ditt problem,
Hur vet du det?
näringen finns där men du måste frigöra den på nåt sätt och frågan är om salt är lösningen. På en del lerjordar kan Kalium men även kväve i forma av ammonium fixeras genom att de positvivt laddade jonerna kan bindas inne i en lerpartikel. Å det är jättesvårt för växterna att ta upp. Det finns nåt som heter HCI metoden då använder man sig av en starkt sur lösning (saltsyra) då gör man näringen tillgänglig för växterna. Det finns en annan metod som heter AL-metoden också.
Vet du vad du har för ph-värde på din jord?
HCl- och Al-metoderna används på små jordprov vid jordanalys, inte vid jordförbättring eller gödsling!
F.ö: vitsen med havssalt tror jag är att tillföra mikronäringsämnen. Alla näringsämnen finns i havsvatten och alla-nästan alla i bra havssalt. Dock finns det alldeles för mycket natrium och klorid för de flesta växter och jordar. Detta är heller inte lätt att bli av med om det skulle bli för mycket. Jag har även sett det hävdas (bl a i den här tråden) att natriet på något vis skulle ha en positiv effekt. Kanske kanske, men risken är att det blir för mycket. I USA och Australien lär det finnas koncentrerat havssalt/havsvatten som är utarmat på natrium och klorid. Man avdunstar det mesta vattnet. Då blir konc. av natrium och klorid så stor att större delen fälls ut. Det som blir kvar innehåller mycket salter men inte så mycket natrium och klorid. Vätskan säljs sen som jordförbättringsmedel. Jag känner dock inte till någon sådan produkt för den svenska marknaden. F ö verkar det vara en chansning att tillförsel av någon form av havssalt eller havsvatten skulle vara en lösning på Yngve Frejs problem.
Yngve F, har du eller någon annan i trakten tittat på fosfor? Järn kan förenas med fosfor till en svårlöslig förening. Du kan nog lätt få fosforbrist på din jord.
Anders
-
Ja jag vet att jag bor på Gotland och att vi har hårt vatten, iallafall där jag bor och att vi har kalkrik mark!
Rekomenderar en bok som heter växtodlingens grunder av Bengt Weidow
-
Jag tycker jag är väldigt halvbra på odling, men i mina trädgårdsland växer nästan ingenting. Är det någon som vet vad som kan vara fel?
Men i perennrabatten och i kryddträdgårdern växer det offantligt. Okej potatisen växer också och bärbuskar.
Fastlagt fosfor kan frigöras av mykorrhizasvampar. Dessa kommer till sin rätt i perenna kulturer men inte i mark som bearbetas årligen eller ännu oftare, då bearbetningen hugger av svamptrådarna (hyferna). Det växer bra i dina perenna kulturer men inte i frilandskulturerna.
Ett tänkbart sätt att hantera detta är att odla i ca meterbreda bäddar med permanenta gräsgångar mellan. Mykorrhizasvamparna ska kunna överleva i gräsgångarna. Avståndet till dem från bäddarna ska bli överkomligt om bäddarna inte är för breda. Troligen värt att pröva.
-
Ett förtydligande, Wisteria
Du skrev "Det är där du har ditt problem". Då undrade jag: Hur vet du det?
Yngve har inte talat om höga kalkhalter. Men han har talat om höga järnhalter, åtminstone i brunnsvattnet. Yngve bor inte på Gotland, han bor i Ångermanland.
-
Nej det vet jag ju förstås inte, men det låter som om att växterna inte kommer åt näringsämnena. Lerjord ska ju vara näringsrik! Å då är fastläggning mitt enda alternativ. Frågan är hur man kommer åt det och frigör näringsämnena, tillsätta något? Gräva vid rätt tidpunkt, gödsla vid rätt tidpunkt? Använda sig av vad heter det nu igen "förfrukt"? så något på hösten som hämtar upp näringen tills våren då du ska så den verkliga grödan. Ja den här ideén var riktigt grym, så en sk gröngödslings gröda som hämtar upp näringen på hösten som du sen sår i på våren! Prova det!
-
Tackar för alla svar. Intressant. Jag kände inte till att lerjordar även kan binda näring utan att kunna släppa ifrån sig det. Gissar att det har med kolloider att göra om jag förstått rätt.
Jag hade helt enkelt antagit att lerjordar är näringsrika, och att förekomsten av brännässlor som ogräs "bevisade" att det var gott om näring. Men växterna ser ut som de led av kvävebrist (ljusgrön färg) trots gödsling. Inte ens att täckodla med gräsklipp verkar ge någon effekt. Men om det handlar om att växterna inte kommer åt näringen så förklarar det saken.
Det där med svamptrådar i jorden som klipps av vid bearbetning men stannar kvar i perenna rabatter förklarar varför det växter så bra bland blommor och kryddörter. Det är klippt gräsmatta mot odlingen men det växer inte bra vid kanten heller.
Vet inte om fosfor, men eftersom jag använt även algomin borde fosfor tillförts som skulle ge effekt. Vattenprovet (kommer från ytlig källåder) visar normala värden av fosfor, allt är normalt förutom väldigt höga värden järn. Ph-värdet om jag tittar på omgivande signalväxter visar på normal-neutral nivå. Vattenprovet visade på 6,8 tror jag. Men jag kan också konstatera att jordgubbar och rabarber växer bra. Men å andra sidan så bearbetas inte jorden.
Även om få har trädgårdsland i omgivningen så kan det i och för sig visa på att det inte är värt mödan. Men det är ändå gammal jordbruksmark. Han som arrenderade jorden odlade korn och potatis fram till 50-talet och säger att jorden var bördig.
Jag har gjort som så att jag sått och på hälften strött ut salt. Det är ingen påvisbar skillnad oavsett vad jag sått - utan det har växt lika dåligt. Med dåligt menar jag att ex v bladsalladen och rödbetor kommit upp max 3-4 cm, isbergssallad och portlak har inte kommit upp alls.
-
Jag kände inte till att lerjordar även kan binda näring utan att kunna släppa ifrån sig det. Gissar att det har med kolloider att göra om jag förstått rätt.
Positiva joner binds löst till kolloiderna. Det gäller främst kalcium, magnesium, kalium, natrium, väte och en del spårämnen. Det gäller inte fosfat eller nitrat. De förekommer i markvätskan som negativa joner och binds på annat sätt. Vet inte så mycket hur. Men fosfat kan bindas hårt med järn till ett mineral. Apatit heter det visst. Det kan också finnas som kalciumfosfat. Dessutom är tillgängligheten för fosfor pH-beroende. Men om det ser ut som kvävebrist så kanske det inte handlar om fosfor. Kvävet finns i marken i mull, annan organisk substans och levande organismer. Hur är det med mullhalten? Hur är färgen och strukturen på matjorden och alven?
Det finns indikationer på att jordbearbetning inte är bra på din jord. Hur mycket bearbetar du? Kan du minska/minimera bearbetning och täckodla mer?
-
Om man löser upp jorden i vatten och låter den sjunka till botten så visar det sig att den enbart består av lera som är mörkt gråbrunsvart i färgen, matjordslagret är endast några decimeter och alven under är även den mörk i färgen men något ljusare. Det är gammal älvbotten, en flodarm till Ångermanälven som gissningsvis försvann på bronsåldern och blen en dalgång.
Jag har tillfört stora mängder mull i form av gräsklipp, kompost, barkmull och komposterade sågspån etc.
Jo det kanske är så att det kan vara ett tillfälle att prova på odling utan markbearbetning och täcka med gräsklipp.
-
Ja men hur är matjordens och alvens struktur i det skick den är?
Var sågspånen väl förmultnade? Annars kan du få fastläggning av kväve när de bryts ned.
-
Jo jag känner till att omvandlingen till mull kräver kväve och har kompenserat för det.
Jag är inte riktigt säker på att jag förstår frågan om matjorden och alvens struktur? Den djupgrävdes till två spadtags djup ungefär.
-
Jo jag känner till att omvandlingen till mull kräver kväve och har kompenserat för det.
Du har alltså satt till något kvavehaltigt gödselmedel. Om du överkompenserar (=ger ännu mer kväve) på en liten yta, hur går det då jämfört med resten?
Jag är inte riktigt säker på att jag förstår frågan om matjorden och alvens struktur? Den djupgrävdes till två spadtags djup ungefär.
Är jorden smulig/klumpig/hård/mjuk/smetig/etc när det är vått/lagom fuktigt/torrt?
-
Jag har inte märkt någon skillnad beroende på mänden gödning. Jag har provat att odla på flera ställen. Genom att jorden är djupgrävd så är den lucker, den blir inte hård när det regnar utan behåller sin fluffighet, det går alltså bra att sticka ner några fingrar utan att möta motstånd. Jag har även provat att odla på en del som är gammal åker, som har sandjord, men inte heller där kommer det upp något.
-
Ingen som kommit på om det kan vara något annat som är fel än jorden. Torka? Skugga? Gift? Har läst igenom allt som är gjort med den här jorden och det låter hellustigt om trots allt inget växer. Växer inte ens ogräset? Något brukar väl kunna växa i alla jordar.
-
Jo det är ju klart att det kan finnas saker man inte tänkt på, men jag har flyttat trädgårdslanden runt om på flera ställen utan större skillnad. Men alla fleråriga växter växer utmärkt bra. Visst kommer det upp ogräs. Tittar jag på sorterna så signalerar de inte att det skulle vara något väsentligt som saknas, men det är inte mycket; mest våtarv och en och annan brännässla.
Jag tror nästan jag ska ta kort på eländet och lägga ut, efter 14 års försök är jag definitivt på väg att ge upp.
-
Jag tror du måste få en bättre relation till gårdstomten ;D Ställ ut lite gröt!
-
Jag tror du måste få en bättre relation till gårdstomten ;D Ställ ut lite gröt!
Tänk bara på, att om du lägger en sked av metall att äta gröten med, DÅ har du bjudit på dig själv... jisses...
*hukar mig*
-
jag har gödslat med algomin, stallgödsel, gräsklipp, tillfört mullämnen, kompost och sand under 12 år.
Hur mycket stallgödsle eller kompost har du lagt på och hur stor är ytan?
-
Det är nog lite svårt att svara på. Men när jag känner mig riktigt mallig brukar jag skryta med att jag skördat sallad i kallväxthus redan i april. Med det menar jag att jag är halvbra på odling och tycker mig gjort allting rätt, mer rätt än jag brukat göra - men att det ändå inte vill växa. Sen har jag provat att ha landen på olika ställen utan att det gör någon skillnad. Blodmjöl, algomin, benmjöl och sånt har jag använt enligt instruktionerna på förpackningarna. Gräsklipp brukar jag lägga på ca 10 cm. Stallgödsel efter tillgång.
Jag har bifogat en bild där bondbönor, brytbönor, sockerärt, sandsenap, senapskål, bladsallad och isbergssallad trängs med varandra. Bilden är tagen nu i augusti.
Jo, jag har provat att strö ut salt på halva odlingsbäddarna, jag använde grovt havssalt - ungefär en näve per m2. Och det ger ett lite bättre resultat, men inte mycket.
Nu tror jag det blir jordgubbar på allting. Jag får nog helt enkelt konstatera att alla jordar inte funkar att odla på. Men jag gillar inte att ge upp. Som ett sista försök har jag lagt på ett lager mull och ett lager matjord från en gammal gödselstack.
-
Enligt förra ägarn är en del av vårt trädgårdslandet (20x20 mtr.) blandat med drygt 30 m3. myrjord. Även efter 25 år finns det ingen liknande jord i byn. Delen som var inte blandad med myrjord blir stenhård om det är torrt och allt växer betydligt sämre.
Om du har fortfarande lust att prova ngt, blanda i rätt mycket myrjord om du kan få tag på det. Läg inte bara någonting på marken men blanda i med en grep. Jorden ska känna mer som kompost än lera. Efter det är det bara underhåll med stallgödsle.
Och visst finns det mycket andra sätt att förbättra jorden. Man ska bara hitta rätt sättet ;)
Ovanstående funkade i alla fall för oss.
Lycka till!
-
Tack för tipset, kan vara värt att prova åtminstone på en bit.
-
Hej!
Det enklaste sättet att prova om det är näringsbrist är att ge en rejäl giva Osmocote. Välj en sort som har alla näringsämnen. Jag odlar allt i torv, sand och osmocote. Du kan också vattna med flytande gödsel. Använd halv koncentration och vattna ofta. Du har gödslat fullkomligt okontrollerat. Du har ingen aning om vad du tillfört för näringsämnen. Troligen är det dessutom som det framförts tidigare för mycket organiskt material i förhållande till kvävetillförseln.
Det vore intressant att få en redogörelse hur klorjonerna plötsligt blir klorgas. Det går toligen inte att odla bär och andra klorkänsliga växter där du strött ut natriumklorid.
MVH
Jan Lindgren
-
Jo det kanske är så att det kan vara ett tillfälle att prova på odling utan markbearbetning och täcka med gräsklipp.
Ja jag tror det. Det enda som framkommit tydligt är att dina perenna kulturer (där jorden inte bearbetas förmodar jag) går bra, medan frilandsodlingarna inte går bra.
-
Hej!
Det enklaste sättet att prova om det är näringsbrist är att ge en rejäl giva Osmocote. Välj en sort som har alla näringsämnen. Jag odlar allt i torv, sand och osmocote. Du kan också vattna med flytande gödsel. Använd halv koncentration och vattna ofta. Du har gödslat fullkomligt okontrollerat. Du har ingen aning om vad du tillfört för näringsämnen. Troligen är det dessutom som det framförts tidigare för mycket organiskt material i förhållande till kvävetillförseln.
Det vore intressant att få en redogörelse hur klorjonerna plötsligt blir klorgas. Det går toligen inte att odla bär och andra klorkänsliga växter där du strött ut natriumklorid.
MVH
Jan Lindgren
Att gödsla utan jordprov är att gödsla okontrollerat, då man inte vet behovet. Det gäller oavsett vad man tillför. Men att ta jordprov på "allt" låter sig väl knappast göras (till rimlig kostnad).
Enda undantaget lär väl vara om man odlar i ett odlingssubstrat utan egen näring. Då behövs inget jordprov för det finns ingen näring i "jorden". I sand och torvmull finns inte heller så mycket om man inte gödslar upp det. Din odling verkar vara i den räjongen. Osmocote är väl ett slags balanserad konstgödsel f ö? (Enligt snabb webbsökning) Ganska långt från självhushållning. I princip alla insatsmedel måste köpas in. Eller?
Organiska gödselmedel har den fördelen att de innehåller mer eller mindre alla näringsämnen. Dock är proportionerna inte alltid de rätta. Man måste veta en del också. Och ibland är det knepigt att hitta rätt, som i det här fallet. Men jag tycker man bör söka lösningar som använder jordens inneboende bördighet istället för att bara använda den som ett odlingssubstrat.
Jag håller med dig om att det inte verkar klart om tillräckligt kväve tillförts vid tillförsel av flis eller spån eller vad det nu var. Även om tillräckligt tillförts så kan flis och spån innehålla växthämmande ämnen. Det bästa sättet att gardera sig är att kompostera tills det är helt nedbrutet, sen tillföra det till jorden.
Även jag är som sagt avvaktande till tillförsel av salt. Jag tycker inte det fanns någon klar indikation på att detta skulle behövas. Här håller jag helt med om kritiken för okontrollerad gödsling.
-
Hej!
Naturligtvis är det bäsr att göra en jordanalys. Om man inte vet om det är näringsbrist eller förgiftning så är det ett bra sätt att tillföra ett fullgödselpreparat för att få ett svar. Vet man sedan att det är någon form av näringsbrist så kan man testa olika alternativ. Jag hade förmodligen börjat med att tillföra kalksalpeter för att se vad som hände. Jag hade definitivt inte hållt på år ut och år in och experimenterat med sk ekologisk odling. Vad jag vet så köper sk ekologiska odlare insatsmedel också. Blodmjöl, algomin, benmjöl. I det här fallet så har det uppenbarligen inte fungerat. Ett annat sätt att testa jorden är krukodling. Använder man stora krukor så kan man testa olika gödsel och få ett resultat efter en säsong. Näringen tar relativt snabbt slut i stora krukor. När jag fyllt en femtioliterskruka till häften med hästgödsel så blir det betydligt sämre tillväxt säsong två om jag inte tillför ny näring.
Osmocote är ett relativt dyrt gödsel men eftersom det släpper ut näring succesivt och efter temperaturen så blir det minimalt näringsläckage. Jag tycker att det är värt pengarna att få god tillväxt utan näringsläckage. Hästgösel i krukorna ger tyvärr ett ganska kraftigt näringsläckage men är billigt. Troligen ger naturgödseln lika stort läckage när jag använder den i vanliga trädgårdsland som i krukor men då märker jag det inte eftersom näringen försvinner ner i grundvattnet.
MVH
Jan Lindgren
-
Om jag ska försöka sammanfatta mig och föra upp diskussionen till en generell nivå, så är det främst två saker jag tänker på:
-I sista hälften av 1800-talet och början på 1900 talet så fördubblades den odlade jorden i Sverige, vilket innebar att mycket jord som från början inte var särskilt lämplig togs till bruk för odling såsom utdikade våtmarker, gamla sjöbottnar etc. Orsaken var befolkningsökning och fattigdom. Att en jord jord brukats är inte detsamma som att den brukats med framgång. Min styva lera kanske gav just lite potatis och korn (vilket var det som odlades förut) men just inte mycket mer. Lämningar på platsen från stenålder och bronsålder är talrika, men just den jorden omskrivs som odlad först 1876.
-Det är klart att det finns en optimal mix av odlingsförhållanden, och att en förändring på bara en parameter ger ett utslag. Men förut har man faktiskt inte haft tillgång till kemiska jordanalyser etc. Jag tror inte heller att man ska se en traditionell och heltäckande kunskap om jorden som självklar. Faktum är att man långt in i nästan modern tid ansåg svarta vinbär för giftigt. Men om man provat det mesta och brukar vara hyfsat bra på odling, skulle fel mix av näringsämnen göra skillnade mellan ett ganska bra resultat och ett riktigt bra resultat, inte ge ett värdelöst utfall. Jag tror personligen att det finns andra saker som inverkar, saker vi, nu i alla fall, inte kan mäta. Vi kanske kan kalla det tomten också om vi vill, men honom har jag åtminstone gett gröt, och inte med metallsked :)
-
Det är många som svarat dig som jag tror har mycket bättre koll än vad jag har. Jag kan ändå inte låta bli att lägga mig i lite :-[ Som många skrivit är ju lerjorden näringsrik, men har oxå en förmåga att hålla näringsämnena hårt knutna till sig( det är därför den är näringsrik) Vad man vanligtvis brukar göra är att kolla över Ph halten för att frigöra näringsämnen. Vanligtvis är Ph:t i en lerjord för lågt och du har oxå tillfört mycket material som är under förmultningsprocess, som oxå sänker Ph:t. Jag hade valt att arbeta ner ordentligt med snäckskal. Min erfarenhet är att det pytsar ut kalken under lång tid och man får en jämnare kaltillförsel än om du ger lättillgänglig kalk.
Jennyt
-
Blanda i sand, det har vi gjort vilket ger en mycket bättre jord att odla i, dessutom kan du så in rutan med tex klöverblandning, och efter ett par år försöka igen om du eller tidigare ägare har odlat intensivt på just den platsen kan all näring vara förbrukad. eller oxså kan det vara användning av konstgödning som är boven med intensiv konstgödning utrotas alla organismer och maskar som arbetar med jorden.
i USA har man med intensivodling och konstgödsling samt bekämpningsmedel på många platser lyckats få till rena ökenjordar där ingenting växer.
-
För att återgå till ett gammalt ämne flera år senare, och flera försök senare så kan jag sammanfatta:
-allt som är flerårigt växer väldigt bra
-signalväxter runt omkring säger ingenting om att det skulle finnas brist på något av de stora näringsämnena, eller att Ph-halten skulle vara fel.
-jag har läst i engelsk trädgårdslektyr att en jord alltid återgår till vad den varit, så alla försök att tillföra mängder med torv, gröngödsling och liknande, ger bara en kortsiktig strukturförändring men ingen bättre skörd.
-det är inte leran i sig som är boven eftersom jag provat att odla på ett stråk med sandjord som inte gav någonting. Ex v mandelpotatis gav mindre skörd i vikt än vad jag satte.
-lite havssalt gjorde vid försök varken till eller från
-kalkning ger ingen påverkan
-mycket gödsel ger ingen effekt mer än brännässlor
-intressant kunskap kom någon med om svampmycelier som behövs för att omvandla lerjordens näring till växterna vilka förstörs av grävning.
-alla i trakten har samma problem.
Det jag vill fråga om någon har kunskap om är vilken påverkan höga järnhalter har? Brunnen har frisk kallt vatten och är tämligen grundgrävd och har jag letat fram med slagruta. Men vattnet har en järnhalt som överskrider 3 ggr det övre gränsvärdet. Hög järnhalt i vattnet har även andra i trakten.
Så är det någon som vet något om järnhaltens påverkan på odling av ettåriga växter?]
-
Vad har du för lera ?
läser i min "bibel " Piplera , krukmakar-, tegellera som hålla 70-90 % lera samt 10-30 % stoftsand ( den senare så fin , att den låter helt och hållet afslamma sig ) äro icke tjenliga till odling och upptagas därför ej bland åkerjordarnaarterna .- Piplera ( hvit och ljus , ren lerjord) förekommer dessutom ej hos oss , och de mörka , nästan rena lerjordarterna äro äfven sällsynta samt med hänseende till växtproduktion endast lämpade till betes eller ängsmark .
Så finns det några tegelbruk i närheten ? Gammalt ? Kan ju tänkas att det finns / är tegellera som du har . Sällsynt men ändock . Vet att det finns i Hälsingland , och där ligger även tegelbruk i närhrten . Numer i ruiner .
Det förklarar ju då de mer perennaväxterna och gräsen som inte mår dåligt utan frodas .
-
Vet faktiskt inte vad det är för lera. Den är mörkt brungrå. Om man blandar den med vatten för att se hur den sjunker så innehåller den ingen sand. Det finns inga tegelbruk där, utan bara sågverk och sånt, och mindre jordbruk. Det är en gammal älvdal gissar jag, ett tidigare biflöde till Ångermanälven.
-
jag är inte längre säker på att du har lerjord över huvud taget , då du beskriver hur den löser sig i vatten .
det låter mer som MJÄLA , en mycket svårbrukad jord som är vanlig i Ådalen och ångermanland .
Den kan rullas som lera eftersom den är MYCKET finkornigare än tex mo-jordarna .
Den är helt utan lera , så ett till skott av lera kan hjälpa men kan också göra jorden än mer svårbrukad .
Den torkar gärna till en hård skorpa och har svårt att brytas upp i lagom aggregat . Svårt att hålla vatten osv .
Approppå järnet så kallas det ofta järnoxidul när det finns i jorden . Den reagerar med syret i luften och bildar järnoxid dvs rost .
Rosten kan sedan förena sig med svavelsyra som endera kommer av försurat regn eller tex svavelkis i jorden , då bildas järnvitriol . Så börjar det igen med mer syre fördelning sammanbakning , och urlakas väldigt lätt ur marken med vattnet ner i brunnar och vattendrag .
Det finns ett bra häfte om odling i mjäla från SLU .
-
Tacksam för svar.
Ja du verkar väl insatt i frågan.
Kollade SLU:s hemsida men kunde inte hitta något häfte. Visst kan det vara mjäla. Utrullningsprovet skulle kunna peka på det. Färgen på alven som gråvit stämmer inte. Jag hittade flera saker som tog upp mjäla på SLU:s hemsida; bl a att jorden kunde förbättras med gröngödsling och stallgödsel, vilket jag provat men inte hjälpt. Samt att kål, purjolök och rödbetor skulle trivas bra. Inget av det har kommit upp mer än som en liten planta som strax dör, bortsett från grönkål som växer bra.
Jag har helt enkelt svårt för att ge upp.
-
Järn + fosfor = apatit, en svårlöslig förening, som dock kan utvinnas av mykorrhizasvampar. Se vad jag skrivit förut i tråden.
Jag har hört talas om en trakt i Australien där man har järnhalter i jorden som är brytningsvärda som järnmalm. Det går att odla där. Det största problemet tror jag var fastläggning av fosfor. Kan kanske kolla gammal korrespondens vid tillfälle.
Jag har själv en odlingsplats med hög järnhelt, mycket fosfor men underskott på tillgänglig fosfor. Klara odlingsproblem, som delvis kan bero på detta. Jag har nyss fått jordanalys gjord, och återkommer troligen snart med lite mer detaljer om detta. Närliggande brunn har förhöjd halt av järn och fluor, dock ej otjänligt. Fluor vet jag inte hur den inverkar. Fick tyvärr inte med den på jordanalysen. Dock kanske detta konstiga odlingsår med nedfall av troligen fluorrik vulkanaska kan säga något om inverkan av fluor? Jag misstänker att jorden blir hårdare.
-
Intressant. Vill gärna höra om svaret på jordanalysen.
Provade som en sista grej i sommar att timra en upphöjd odlingsbädd och "tillverkade" jord av kompost, gräsklipp, gammal myrstack som blivit till torv, en dasstunna, och den fetaste matjorden och sandjorden jag kunde hitta på mina åkrar. Även om jorden blev oerhört porös och näringsrik, så inte växte det särskilt bra för det. Så det kan nog vara mykorrhizasvampen då, men vore det fosfor skulle växterna reagera positivt på aska, vilket inte skett. Men det kanske kan vara värt att testa med benmjöl, eftersom det innehåller höga halter fosfor.
-
Märk väl, jag är inte säker på att det är de saker jag nämnde det beror på. Det är bara tänkbara orsaker.
Jag återkommer om jordanalysen. Väntar på en omgång svar på mina frågor samt en webbsida att hänvisa intresserade till.
-
Verkar som du testat lite av varje. Det är ju svårt att veta. Jordanalys kanske kan vara befogat. Men kostar förstås en del.
Jag skulle odla grönkål och potatis och testa med några andra kålsorter, det finns många att välja på. De verkar trivas på den här jorden?
Du kan också vänta och se vad för ogräs som dyker upp. Det kan också ge en aning om vad som kan vara ett problem.
Lär finnas växter som väldigt snabbt uppvisar symptom vid fosforbrist, kan ge en hint om växttillgängligt fosfor i jorden. Jag har inget minne av vilken/vilka växter detta var dock.
Eller så kan du gräva upp jorden, åka till soptippen med den, sterilisera området i övrigt och köpa in torv ;)
-
Har nog kollat signalväxter, och inte kunnat hitta brister.
Tack för din informativa webbsida om örter.