Alternativ.nu
Övriga ämnen => Örter => Allmänt om örter => Ämnet startat av: timmertomten skrivet 28 mar-08 kl 21:39
-
Ja, rubriken är väl ganska förklarande, det känns som många böcker bara är en avskrift av andra böcker, det borde ju bli förvanskningar när författarna egentligen inte vet så mycket av vad dom skriver om..
Jag tänker främst på läkeväxter. Vad jag vet bedrivs väldigt lite forskning idag på vilda växter. Ibland går böckerna in på signaturläran, den tror jag inte på. Ofta verkar kunskapen bygga på gammal folktro, vilket oftast visar sig vara en korrekt använding av växten ifråga,(när dom väl testar den veteskapligt) iaf när det handlar om kunskap ursprungsbefolkningar kommer med. Men ändå vill man veta lite mer exakt, böcker som är skrivna av någon som använder örter och har gjort under lång tid, och kan visa på erfarenheter och dra egna slutsatser. Dessutom vill jag inte att det skall vara någon "suspekt" homeopati (eller hur det stavas). Ibland ser man böcker skrivan av någon "Dr kranken banken" ifrån österrike eller nåt, man vet ju inte nånting om denna person.
Jag vet inte så mycket om växter och har inte hållt på så himla mycket, så därför vill jag gärna höra vad andra mer erfarna har för tankar kring detta. Finns det någon bok man absolut inte skall lita på, finns det någon bok som är bra, eller någon person som verkligen verkar veta vad han pratar om?
EX Jag hörde av en som forskade på vilda växte(för länge sen), han sa personligen till mig att johannesört fungerar inte mot depressioner, men det tror jag att den gör, för det har jag hört ifrån andra håll, dessutom är väl det ganska vedertaget idag?
PS. Jag vet att jag rör om i en jävla gryta när jag är lite skeptiskt till homeopati, jag vet väldigt lite om det. Det jag har hört (blanda vatten till tusendelar av nåt) har inte fått mig att lita på den. Så alla homeopater och alla andra, jag vill väldigt gärna höra era åsikter också! Och jag vill inte höja den moderna vetenskapen till skyarna, för det känns inte som dom vet heller.... ??? ??? :-\
-
Om du läser flera böcker om örter och jämför, kan du väl vara säkrare.
-
jag gör som sommartorparen: läser och jämför.
en sak många glömmer är att örter kan vara starka saker. Inget att bara leka med. Bara för att det växer i naturen så är det inte ofarligt!
Och det finns dom som drogar på det...
-
De flesta växter som jag kan tänka mig att använda har inga större biverkningar i normala doseringar, alltså kan jag förlita mig på vad som står i div. böcker. Därmed inte sagt att jag litar på alla böcker i ämnet, jag är nog rätt kräsen. Det finns ju "bättre" och sämre litteratur även här.
Man får också tänka på om en bok är gammal eller bygger på ny kunskap, forskningen inom området har gått framåt och vissa växter som ansågs harmlösa förr, rek. man idag att undvika (åtm begränsa), medans andra växter har fått en större betydelse.
-
På tyska säger man "Papier ist geduldig" dvs "papper har tålamod" .
Så man ska inte tro allt som står skriven.
När det gäller användning av örter/medicinalväxter så Ska man absolut inte använda något bara för att det står i någon bok. En hel del medicinalväxter är farliga och ska inte användas på egen hand.
Som en tumregel kan man säga att en ört som smakar beskt/bitter eller stark på något sätt ska man vara försiktig med.
Häng med på några örtaguidningar och lär dig.
Jag ska ha en örtaguidning med matlagning med vilda växter i mitten på maj i södra Östergötland. Vid intresse skicka ett mail så får ni mer information.
-
Som en tumregel kan man säga att en ört som smakar beskt/bitter eller stark på något sätt ska man vara försiktig med.
Bara ingen tar detta som att växter med mild eller god smak är ofarliga :-\.
-
Sprängört, den är ju tydligen god..... ;)
-
Sprängört, den är ju tydligen god..... ;)
Exakt :o ;D ;D
-
Självklart använder man inget som man inte känner igen. Menade mer att om man nu använder t ex salvia eller rölleka så ska man inte använda dessa örter dagligen eller i större mängd under en längre tid. Hallonblad eller annat nästan "smaklöst" eller mild kan användas dagligen.
-
Ja, smak måste väl spela en roll för växtens egenskaper ändå, så jag förstår vad du menar. Djur vet ju ungefär vad dom skall äta, säkert mycket pga smaken
-
Har flera års erfarenhet av att inmundiga kinesiska örter ihopblandande av en mycket duktig örtgubbe och avkoket är ALLTID mycket bittert o beskt. Rena rävgiftet faktiskt men det har botat mig från ett par "kroniska" åkommor och hållt mig kärnfrisk de senaste 3-4 åren. Mycket i svensk natur är ju just bittert och ett problem idag är ju snarast att vi äter alltför sött o gulligt hela tiden så jag vet inte om det är så enkelt att skilja på bra o inte bra. Dessutom är vi ju lite olika o vissa klarar något bättre än andra vilket vi ser daglig dax då någon inte funkar med lök, mjölk eller chili o andra gör. Det som är riktigt giftigt brukar ju noga anges i allt från läke böcker till vanliga floror o det är ju inte så mycket som slår dig av pinn. Det som är skadligt eller som man inte ska ta för mycket av brukar ju inte heller anges som något annat. När jag jämför gamla o nya skrifter så tar ju nya snarare i i underkant och utlämnar många nyttiga växter eller utmålar dem som bara farlga. Ett tips är att bekanta dig med snälla växter för eget bruk. Lukta smaka och känn in dig på plantan. Jämför i olika böcker o hitta några stycken personer med lite olika kunskaper o utbyt erfarenheter.
I början gjorde jag bara "kosmetik" av egenhändigt plockade örter och använde dem utvärtes. Så småninom började jag dricka teer och extrakt för lindriga åkommor som huvudvärk, illamående, sömnproblem o hosta av ungefär samma örter eller sådana jag hade erfarenhet av i exempelvis matlagning. Det behöver ju inte vara så komplicerat och man behöver väl oftast inte bota cancer, hjärtproblem och hiv med en gång. Att lära sig örter upplever jag är en stegvis mångårig process och har man handlag och skaffar sig kunskap kan man kanske någon gång bota med "gift". Tänk vedertagen läkare/doktor hur många år och studier måste inte hon/han gå igenom av tillrättalagd kunskap. Varför skulle det vara annorlunda för oss naturare?
Kram MD
-
Ja, rubriken är väl ganska förklarande, det känns som många böcker bara är en avskrift av andra böcker, det borde ju bli förvanskningar när författarna egentligen inte vet så mycket av vad dom skriver om..
Jag tänker främst på läkeväxter. Vad jag vet bedrivs väldigt lite forskning idag på vilda växter. Ibland går böckerna in på signaturläran, den tror jag inte på. Ofta verkar kunskapen bygga på gammal folktro, vilket oftast visar sig vara en korrekt använding av växten ifråga,(när dom väl testar den veteskapligt) iaf när det handlar om kunskap ursprungsbefolkningar kommer med. Men ändå vill man veta lite mer exakt, böcker som är skrivna av någon som använder örter och har gjort under lång tid, och kan visa på erfarenheter och dra egna slutsatser. Dessutom vill jag inte att det skall vara någon "suspekt" homeopati (eller hur det stavas). Ibland ser man böcker skrivan av någon "Dr kranken banken" ifrån österrike eller nåt, man vet ju inte nånting om denna person.
Jag vet inte så mycket om växter och har inte hållt på så himla mycket, så därför vill jag gärna höra vad andra mer erfarna har för tankar kring detta. Finns det någon bok man absolut inte skall lita på, finns det någon bok som är bra, eller någon person som verkligen verkar veta vad han pratar om?
EX Jag hörde av en som forskade på vilda växte(för länge sen), han sa personligen till mig att johannesört fungerar inte mot depressioner, men det tror jag att den gör, för det har jag hört ifrån andra håll, dessutom är väl det ganska vedertaget idag?
PS. Jag vet att jag rör om i en jävla gryta när jag är lite skeptiskt till homeopati, jag vet väldigt lite om det. Det jag har hört (blanda vatten till tusendelar av nåt) har inte fått mig att lita på den. Så alla homeopater och alla andra, jag vill väldigt gärna höra era åsikter också! Och jag vill inte höja den moderna vetenskapen till skyarna, för det känns inte som dom vet heller.... ??? ??? :-\
Gillar din gryta :) De flesta (alla?) som skriver faktaböcker tar material från andra böcker. När det gäller Örter kan man i regel förlita sig på att de är faktagranskade av andra specialister för att inte ge hälsovådliga besked. Nyare böcker har också med de senaste forskningrönen. Dock svårt att tränga igenom gammal hävd som att äta murklor. Ingen skribent kan på en livstid få den erfarenhet av alla örter som beskrivs i en bok. Sedan har man rekommendationerna kanske har någon prövat/ordinerat en ört för en åkomma och blivit bra men i verkligheten kanske 2 av 10 med samma åkomma kan bli hjälpta. Jag läser mycket om enskilda örter och de bästa infallsvinklarna får jag vid jämförelse mellan kinesisk och västerländsk tradition. Vi är alla styrda av vad vi läser och utsatta för markandsföring som gör att vi bortser och inte värdesätter den egna erfarenheten.
-
Det finns en mängd böcker inom området precis som du skriver och med varierande grad av trovärdighet. Mycket kan man lite på men inte allt, om man t ex läser Maria Trebens Hälsa ur Guds apotek så kan hon ju bota allt och det ska man ju vara lite försiktig med att både uttala sig om och tro på. En bra bok som jag litar på är Hans Junebys Fytomedicin.
Själv har jag fått om växternas användning till mig från många håll. Min dotter började och så hängde jag på. Många av mina väninnor är kunniga inom området och så har jag gått några kurser. Har samlat på mig så mycket kunskap så nu är det dags att föra kunskapen vidare. Det blir en kurs i vilda örter som mat och medicin och den kommer att hållas hemma hos mig den 24 april 2010 i Kalmar län, strax norr om Blekingegränsen, mellan Fjärdsjömåla och Bidalite.
-
En bok som jag kan rekommendera är "Vilda växter som mat och medicin "skriven av Stefan Källman. Han har forskat en hel del i hur man använder vida växter som mat och medicin. Själv är jag verksam som natur & miljökonsult och håller bland annat kurser och föreläsningar i naturens apotek och skafferi.
-
Det finns en mängd böcker inom området precis som du skriver och med varierande grad av trovärdighet. Mycket kan man lite på men inte allt, om man t ex läser Maria Trebens Hälsa ur Guds apotek så kan hon ju bota allt och det ska man ju vara lite försiktig med att både uttala sig om och tro på. En bra bok som jag litar på är Hans Junebys Fytomedicin.
Själv har jag fått om växternas användning till mig från många håll. Min dotter började och så hängde jag på. Många av mina väninnor är kunniga inom området och så har jag gått några kurser. Har samlat på mig så mycket kunskap så nu är det dags att föra kunskapen vidare. Det blir en kurs i vilda örter som mat och medicin och den kommer att hållas hemma hos mig den 24 april 2010 i Kalmar län, strax norr om Blekingegränsen, mellan Fjärdsjömåla och Bidalite.
Håller med om Maria Trebens bok med "alla lyckade resultat". Kanske är det de postiva påståendena som gör att hennes bok säljer bra. Hans Junebys böcker är ok men jag har svårt med honom då han bland alla sina titlar även har från ett lärosäte i USA där man köper diplom. En liten tagg där.
Jag skulle vilja veta mera om hur forskning på örter sker. Som terapeut skulle jag vilja veta hur man har forskat på växtens kemi men också analyserat det kroppen (humans inte djur) efter intag rensar ut via urin, feces, hud, svett, slem och andning. utrensningsorgan. Ingenting är självklart i denna världen ....
-
En bok som heter Medicinalväxter av Dieter Podlech är bra .
Den innehåller växter från hela världen (315st) .
Den berättar om vad växten används till inom den vanliga medicinen samt inom homepatin .
Den innehåller även tips på egen behandling , och insamlingskalender .
Där står även om man i nyare tid tex sett att växten innehåller skadliga el cancerogena ämnen.
växter som är lämpliga som hemhjälp kan ha små notis lappar som max antal dagar el behandlingar , om ex gravida ska akta sig , eller om växten är olämplig till barn osv .
Där står också om växten har alternativa användnings områden , tex som krydda mm.
-
Håller med om Maria Trebens bok med "alla lyckade resultat". Kanske är det de postiva påståendena som gör att hennes bok säljer bra. Hans Junebys böcker är ok men jag har svårt med honom då han bland alla sina titlar även har från ett lärosäte i USA där man köper diplom. En liten tagg där.
Jag skulle vilja veta mera om hur forskning på örter sker. Som terapeut skulle jag vilja veta hur man har forskat på växtens kemi men också analyserat det kroppen (humans inte djur) efter intag rensar ut via urin, feces, hud, svett, slem och andning. utrensningsorgan. Ingenting är självklart i denna världen ....
Visste ej det du skriver om Junebys diplomförsäljning och är det som du säger så är det INTE bra.
Vad gäller forskningen på växters kemi så har jag faktiskt ingen aning om hur den går till. Du har helt rätt där för man ska inte tro att det är ofarligt för att det "bara" är växter och naturligt. Vissa ämnen byggs ju upp i kroppen och därför är det ju klokt att bara äta/inta örten i korta perioder (ca 2 veckor) för att sedan göra ett uppehåll eller ta en annan växt. Själv är jag inte så orolig i det fallet utan min oro är mycket större på allt man kan köpa i mataffären och på det som doktorn skriver ut. För att inte tala om tungmetallerna som de påstår finns i svamp och avråder oss från att plocka. Har tyvärr inte sett en enda undersökning som talar om jämförelsen av hur mycket tungmetaller det finns före och efter intag. Jag använder hellre vilda växter än de jag köper även om jag handlar ekologiskt, för de vilda växterna har inte planterats utan hamnat på en plats där det har är förmånligt för dem att växa och där de kan tillgodogöra sig de ämnen som den behöver. Det är min filosofi. :)
-
Det står mycket galet i de flesta böcker. En bra grundregel är att aldrig lita blint på en bok. När det gäller internet talas det ofta om att "vem som helst" kan skriva och lägga upp text på internet vilket gör det opålitligt, låt mig nu avslöja att vem som helst även kan skriva en bok och få den tryckt. Örter för allt annat än smakförstärkare håller jag mig borta ifrån. Men jag har få krämpor och behöver inte 711 olika sätt att bli av med förkylning eller huvudvärk.
-
Jag skulle vilja veta mera om hur forskning på örter sker. Som terapeut skulle jag vilja veta hur man har forskat på växtens kemi men också analyserat det kroppen (humans inte djur) efter intag rensar ut via urin, feces, hud, svett, slem och andning. utrensningsorgan. Ingenting är självklart i denna världen ....
Vad gäller forskningen på växters kemi så har jag faktiskt ingen aning om hur den går till. Du har helt rätt där för man ska inte tro att det är ofarligt för att det "bara" är växter och naturligt. Vissa ämnen byggs ju upp i kroppen och därför är det ju klokt att bara äta/inta örten i korta perioder (ca 2 veckor) för att sedan göra ett uppehåll eller ta en annan växt. Själv är jag inte så orolig i det fallet utan min oro är mycket större på allt man kan köpa i mataffären och på det som doktorn skriver ut. För att inte tala om tungmetallerna som de påstår finns i svamp och avråder oss från att plocka. Har tyvärr inte sett en enda undersökning som talar om jämförelsen av hur mycket tungmetaller det finns före och efter intag. Jag använder hellre vilda växter än de jag köper även om jag handlar ekologiskt, för de vilda växterna har inte planterats utan hamnat på en plats där det har är förmånligt för dem att växa och där de kan tillgodogöra sig de ämnen som den behöver. Det är min filosofi. :)
Jag tänkte först och främst på kroppens upplagrade ämnesomsättningsprodukter som den inte själv klarat av tex urinsyra. Borde finnas mycket att hämta där och antagligen inte intressant för läkemedelsindustrin att forska på. Det växterna själva har tagit upp tänkte jag inte på :-[ En tandläkare i Japan upptäckte att en patient som åt soppa med koriander utsöndrade onormalt höga nivåer av kvicksilver via urinen (koriandern innehöll inte kvicksilver). Om det hörde till generell forskning om örter att man analyserar kroppens utsöndringar borde tex korianderns egenskaper uppdagats tidigare.
Det där hur länge man kan använda en ört är också intressant. Många rekommenderar 2 veckors perioder. Själv har jag hört/lärt mig att en del örter lakar ur mineraler och därför behövs viloperioder. Men säkert olika för olika örter och vem/vilka har den kunskapen?
-
En bok som heter Medicinalväxter av Dieter Podlech är bra .
Den innehåller växter från hela världen (315st) .
Den berättar om vad växten används till inom den vanliga medicinen samt inom homepatin .
Den innehåller även tips på egen behandling , och insamlingskalender .
Där står även om man i nyare tid tex sett att växten innehåller skadliga el cancerogena ämnen.
växter som är lämpliga som hemhjälp kan ha små notis lappar som max antal dagar el behandlingar , om ex gravida ska akta sig , eller om växten är olämplig till barn osv .
Där står också om växten har alternativa användnings områden , tex som krydda mm.
Och hur får man tag i den boken har du ISBN nr
-
Den kommer från Bonniersförlag .
ISBN nr 91-34-51044-3 Vdf
Svenska upplagan trycktes 1989
Orginaltitel : GU Naturfu(tyskt y)hrer Heilpflanzen
Tryckt i munchen 1989
-
Hej!
Viktig för mig är, att böckerna visa
växternas namn (också på latinsk),
kort eller foto,
informera om användat del av växt, tid, plats och delar att plocka,
innehållsämnen,
läkesätt,
när man ska använda det och
dosering.
En bra bok (för mig!) är uppbyggt som en lexikon - klart och tydligt, sorterat efter bokstäver för växter men kanske också sjukdomar. Jag har sen flera år ett bok kvar som har hjälpt mig mycket "Das Findhorn-Kräuter-Heilbuch" - samma bok på engelska "The Holistic Herbal" av David Hoffmann och
sen två år "Örter i min trädgård" av Siegrid Hirsch (på tyska "Die Kräuter in meinem Garten"). Kanske ni har flera böcker som ni tycker om, då är det bara att sätter till i listan. Kanske hjälper det för att få nyttiga informationer.
Jag kollar gärna i flera böcker innan jag bestämmer mig för att använda en speciellt medicinalväxt hos mig.
-
En bok som heter Medicinalväxter av Dieter Podlech är bra .
Den innehåller växter från hela världen (315st) .
Den berättar om vad växten används till inom den vanliga medicinen samt inom homepatin .
Den innehåller även tips på egen behandling , och insamlingskalender .
Där står även om man i nyare tid tex sett att växten innehåller skadliga el cancerogena ämnen.
växter som är lämpliga som hemhjälp kan ha små notis lappar som max antal dagar el behandlingar , om ex gravida ska akta sig , eller om växten är olämplig till barn osv .
Där står också om växten har alternativa användnings områden , tex som krydda mm.
Tack Esten,
Efter många om och men fick jag tag i boken på antikvariat Marum. Komprimerad liten och behändig med tips på samma sida. Borde tryckas om! -med tillägg av lilja och andra kinesiska örter.
hälsningar knöcklan
-
På ett föredrag nämndes om en bok som hade stor betydelse i Kanada när människorna hade långt till samhällen med sjukhus.
The People´s Home Medical Book av Ritter T.J.
Någon som vet mera?
-
Har flera års erfarenhet av att inmundiga kinesiska örter ihopblandande av en mycket duktig örtgubbe och avkoket är ALLTID mycket bittert o beskt. Rena rävgiftet faktiskt men det har botat mig från ett par "kroniska" åkommor och hållt mig kärnfrisk de senaste 3-4 åren. Mycket i svensk natur är ju just bittert och ett problem idag är ju snarast att vi äter alltför sött o gulligt hela tiden så jag vet inte om det är så enkelt att skilja på bra o inte bra. Dessutom är vi ju lite olika o vissa klarar något bättre än andra vilket vi ser daglig dax då någon inte funkar med lök, mjölk eller chili o andra gör. Det som är riktigt giftigt brukar ju noga anges i allt från läke böcker till vanliga floror o det är ju inte så mycket som slår dig av pinn. Det som är skadligt eller som man inte ska ta för mycket av brukar ju inte heller anges som något annat. När jag jämför gamla o nya skrifter så tar ju nya snarare i i underkant och utlämnar många nyttiga växter eller utmålar dem som bara farlga. Ett tips är att bekanta dig med snälla växter för eget bruk. Lukta smaka och känn in dig på plantan. Jämför i olika böcker o hitta några stycken personer med lite olika kunskaper o utbyt erfarenheter.
I början gjorde jag bara "kosmetik" av egenhändigt plockade örter och använde dem utvärtes. Så småninom började jag dricka teer och extrakt för lindriga åkommor som huvudvärk, illamående, sömnproblem o hosta av ungefär samma örter eller sådana jag hade erfarenhet av i exempelvis matlagning. Det behöver ju inte vara så komplicerat och man behöver väl oftast inte bota cancer, hjärtproblem och hiv med en gång. Att lära sig örter upplever jag är en stegvis mångårig process och har man handlag och skaffar sig kunskap kan man kanske någon gång bota med "gift". Tänk vedertagen läkare/doktor hur många år och studier måste inte hon/han gå igenom av tillrättalagd kunskap. Varför skulle det vara annorlunda för oss naturare?
Kram MD
Gammal tråd men det Maya nämner är mkt intressant.
Har själv tillverkat de sk Svenskdropparna av växter endast från Sverige för att få till ett bättre PH värde i huden och slippa extrema kliande på huden. Smörjer med egentillverkad örtolja med giftfria svenska ingredienser. Efter att jag haft klåda som en skabbräv så är det ju inte svårt att känna skillnad efter några veckor/ månaders kontinuerlig daglig användning. Kruxet var att läsa och förstå halten av bitterämnen i ett större antal svenska vilda och urbaniserade invandrade växter.
I övrigt finns ju ofarliga saker att prova på sig själv såsom blodrotssalva, kådsalva o ringblomssalva för sårvård, schampoo och massageolja, myggmedel av skvattram bland annat. Tappning av björksav för mineralrik dryck som du kan kolsyra och få smakligare med citronsyra om du vill.
Getarn
-
Jag har hållt på ganska mycket med örter och jag har en bild av hur örter fungerar. När jag läser i en örtabok så kan jag sålla informationen. Vissa egenskaper tror jag på därför att de stämmer med örtens smak och med min bild av hur smak hänger ihop med egenskaper. Jag har provat många örter och mycket har fungerat. När det gäller homeopatisk medicin så finns det en intressant förklaring av hur det kan tänkas fungera i Wilhelm Sjelderups bok "Nytt ljus över läkekonsten".
På min hemsida har jag skrivit om mina favoritörter, som jag har erfarenheter av. www.prakriti.se (http://www.prakriti.se)
Janne H
-
Det finns en mängd böcker inom området precis som du skriver och med varierande grad av trovärdighet. Mycket kan man lite på men inte allt, om man t ex läser Maria Trebens Hälsa ur Guds apotek så kan hon ju bota allt och det ska man ju vara lite försiktig med att både uttala sig om och tro på. En bra bok som jag litar på är Hans Junebys Fytomedicin.
Själv har jag fått om växternas användning till mig från många håll. Min dotter började och så hängde jag på. Många av mina väninnor är kunniga inom området och så har jag gått några kurser. Har samlat på mig så mycket kunskap så nu är det dags att föra kunskapen vidare. Det blir en kurs i vilda örter som mat och medicin och den kommer att hållas hemma hos mig den 24 april 2010 i Kalmar län, strax norr om Blekingegränsen, mellan Fjärdsjömåla och Bidalite.
Nyttig tråd !!
handlar "Hans Junebys- Fyomedicin" mest (eller bara) om nordiska örter ??
Det gäller ju att bunkra upp med grön kunskap nu innan EU sätter fler förfärliga direktiv............
-
Ja, rubriken är väl ganska förklarande, det känns som många böcker bara är en avskrift av andra böcker, det borde ju bli förvanskningar när författarna egentligen inte vet så mycket av vad dom skriver om..
Många vet något men ingen vet allt. Mitt råd blir att läsa i många källor och utvärdera själv. Inte ens experterna har full kunskap i detaljer. Jag har läst diverse naturläkeböcker och liknande på flera språk och kan inte säga att jag egentligen stött på någon bok som är helt urusel. Men å andra sidan så saknas det viktiga fakta i de flesta. Nästan så det blir farligt ibland, vilket kan vara svårt att inse för en lekman. Men för det mesta går det bra när folk använder sig av läkeörter ...
Jag tänker främst på läkeväxter. Vad jag vet bedrivs väldigt lite forskning idag på vilda växter.
Just nu pågår det en intensiv forskning på många fronter där. Dels i sydamerikanska djungler och liknande platser, dels i Europeiska trakter. Läkemedelsfabrikanter är naturligtvis ute efter nya substanser att testa. Tyvärr är inte deras resultat offentliga alla gånger. Ofta bekräftar de vad "kloka gummor visste". I andra fall kan en medicinsk verkan konstateras, men inte helt förklaras med ledning av de ingående substanserna. Och det är här som den traditionella medicinen fallerar. Den fokuserar inte på helheten. Den ger vitaminpiller istf ett komplett koncept, som en läkeväxt kan vara. I en läkeväxt eller i en frukt kan viktiga beståndsdelar vara kombinerade på ett sådant sätt så att de dels inte blockerar varandra och dels så att de finns i organisk form så att de kan smältas i kroppen och användas av organismen. Järnpiller kan vara helt verkningslösa och ge matsmältningsbesvär, medan en portion bryggerijäst kan ge upptagningsbart organiskt järn, för att nämna ett exempel.
.....vilket oftast visar sig vara en korrekt använding av växten ifråga,(när dom väl testar den veteskapligt) iaf när det handlar om kunskap ursprungsbefolkningar kommer med. Men ändå vill man veta lite mer exakt, böcker som är skrivna av någon som använder örter och har gjort under lång tid, och kan visa på erfarenheter och dra egna slutsatser. Dessutom vill jag inte att det skall vara någon "suspekt" homeopati ...
Detta tyder på att du inte är helt informerad om vad homeopati är. Det är nämligen precis det du skriver i satsen innan. Och en massa annat också. Och läkemedelsindustrin har en effektiv lobbying, de börjar värva redan när läkarstudenterna börjar sina studier :-\
......han sa personligen till mig att johannesört fungerar inte mot depressioner, men det tror jag att den gör, för det har jag hört ifrån andra håll, dessutom är väl det ganska vedertaget idag?
Visst är det det. De verksamma ämnena används i vanlig terapi inom allmänmedicinen. Även rena hälsokostpreparat kan en läkare rekommendera.
PS. Jag vet att jag rör om i en jävla gryta när jag är lite skeptiskt till homeopati, jag vet väldigt lite om det. Det jag har hört (blanda vatten till tusendelar av nåt) har inte fått mig att lita på den. Så alla homeopater och alla andra, jag vill väldigt gärna höra era åsikter också! Och jag vill inte höja den moderna vetenskapen till skyarna, för det känns inte som dom vet heller.... ??? ??? :-\
Ingen vet allt som sagt. Och vi har nog glömt mera än vi vet :D Tyvärr så är det stora flertalet i Skandinavien väldigt dåligt uppdaterade på vad homeopati är och vilka likheter det finns till allmänmedicinen. Egentligen är det inte mycket som skiljer faktiskt. Johannesört är ett exempel på ört som används i flera medicinläror.
Dock svårt att tränga igenom gammal hävd som att äta murklor.
Och lika svårt att rätta till missuppfattningar om murklor som går att äta.
Vi är alla styrda av vad vi läser och utsatta för markandsföring som gör att vi bortser och inte värdesätter den egna erfarenheten.
Precis.
-
Självklart använder man inget som man inte känner igen. Menade mer att om man nu använder t ex salvia eller rölleka så ska man inte använda dessa örter dagligen eller i större mängd under en längre tid. Hallonblad eller annat nästan "smaklöst" eller mild kan användas dagligen.
Väldigt svårt med sådana generella uttalanden. Blir nästan fel och nästan rätt :)
Och om man nystar litet på ett exempel "rölleka". Det kan man ju använda som vattendrivande. Likaså rävsvans, kaffe, hampa och svarta vinbärsblad. Och i en örtabok kan dom stå beskrivna och det korrekta användningssättet prydligt utskrivet. Det jag saknar här är en bok där man jämför, ungefär som ett homeopatiskt repertorium*. Jag kan inte hitta någon bra motsvarighet i den allmänna medicinen. Tex så kunde det stå i den att "röllekan ger leverskador då man ger det ....", "rävsvansen kompenserar kisel och andra mineraler och kan användas litet längre tid än ...." eller "kaffet gör så här" eller "hampan gör så här" och "sv.vinbärsbladen gör att du kissar massor på en gång och kan vara fri ett helt dygn men för långtidsbruk så rekommenderar man ...." osv. Jag har inte stött på någon riktigt bra bok som jämför olika droger på det här sättet. Och som sedan talar om att "personer med porfyri eller sockersjuka bör undvika den här eftersom ..."
Kanske har man valt att inte ge ut en sådan bok eftersom man egentligen bör ha större kunskaper om människokroppen än vad gemene man har, för att kunna bedöma vad man kan använda vid vilket tillfälle (som läkare skriver jag under på detta) men även av en annan anledning. I Sverige så har vi såna förbud mot allt och tillåts inte använda vårt sunda förnuft. Vi får inte skriva någonstans att en ört/medicin har en viss medicinsk verkan. Förmynderi också. Om jag behöver råd kring barn går jag hellre till tio erfarna mammor än tio allmänläkare (sorry, eventuella kollegor som läser detta).
* Skulle kunna översättas till "lathunds-anamnes med passande medikament-uppslagsbok" för att använda ord från allmänmedicinen