Alternativ.nu
Djur => Brukshästar => Ämnet startat av: Travelerhorses skrivet 20 mar-08 kl 20:30
-
För 1½år sen nu föll jag av en häst och skadade ryggen.
Sen dess blir jag allt räddare för att rida .. :'(
Jag ligger varje kväll och bestämmer mej för att rida i morgon bitti och längtar ..
Men när morgonen kommer o jag står där med färdig sadlad häst så drar det i hop sej i bröstet och blir jobbigt som fan!
Tex häromdagen så skrittade jag ut på en nordis , efter 10 min stannade han o ville gå hem .
Jag bjöd framåt men då började han backa som protest .
Detta gjorde mej så rädd att jag satt av och gick hem.
Jag arbetar med hästar så detta hämmar mej något så fruktansvärt i mitt yrkesliv!
Vad ska jag göra?
Hästen jag fall av går inte rida längre o det är endast den hästen jag känner mej trygg på ...
:-\ Hoppas på råd..
-
Jo jag vet hur det känns, fast jag klarar av att rida Islandshästar och ponnyer ganska bra, men så fort jag ska upp på en stor häst skakar händer och ben och det knyter sig i magen, ställer man dessutom upp ett hinder då går jag därifrån...
För mig har det alltid varit så, men jag vet inte riktigt om det hör ihop med ridningen utan kanske höjden för mig...
Fast jag håller ju mig helst bakom hästen ;D
För min del blir det lite lättare de perioder då jag ridit dagligen men så fort jag har ett uppehåll är det tufft att ta sig upp i sadeln igen.
Det enda rådet jag kan ge är att tvinga sig själv upp i sadeln ofta..
Ha någon med dig, kommer det hinder så hästen vill trixa brukar det gå bättre om en annan häst går före och håll dig till trygga lugna hästar för tillfället, släpper rädslan av kan du kanske rida lite spralligare hästar sedan.
-
Joo det eju det jag gör men det finns ju inte en 100% trygg häst .
Jag rider min makes häst som min nybörjardotter rider o klarar men jag får skälvan bara han spänner sej lite .
Det konstiga är att det blir värre för varje månad som går .
Det var bättre för ett år sen :(
Jag känner mej så dum ..och jag är livrädd att falla av igen o bli lam :'(
-
En ridolycka får en verkligen att tänka till. plötsligt fattar man, att det som hände verkligen har hänt, och kan hända igen.
Inte heller jag har kommit tillbaka till tryggheten i sadeln efter mitt fall, med bruten arm som följd, för snart 13 år sedan, men å andra sidan har jag inte hästhantering som mitt levebröd. Jag vill gärna hållas med hästarna, men väl uppe i sadeln så längtar jag bara tills ridturen skall vara över.
Min dotter föll av sin häst för flera år sen, med brutet ben som följd och henne tog det närapå 2 år innan hon kommit över rädslan. Och då fick hon ändå hjälp av en ridinstruktör här hemma med att försöka komma igång, men det verkar som om det behövde ta sin tid, och i hennes fall var det två år..........
Hoppas att det löser sig för din del, rädslan blir lätt ett hjärnspöke som är svårt att göra sig av med.
-
Före jag fick barn visste jag inte vad rädsla var. Är född i sadeln och i vagnen och jobat med hästar i hela mitt liv, då fanns det inga läskiga eller farliga hästar, bara olika hästar.
Numera kan jag erkänna att jag kan bli rikitgt rädd ibland. Fast mest blir jag nog rädd FÖR att jag blir rädd.
Det behöver inte hända mycket förran jag sliter krampaktigt i tömmarna och tror att jag ska dö, på riktigt.. Därför har jag inset att jag får nog hålla mig tills jag blivit "normal", såpass självinsikt har jag att jag inser att det är mig det är fel på för att hästarna uppför sig som idioter när jag kör/rider..
Men jag räknar inte med min kallblodstravare, henne har jag ingen respekt för.. : ;D
-
Det är ju en naturlig försvarsmekanism att man blir rädd när man skadat sig svårt, blivit förälder, sluppit undan med blotta förskräckelsen o.s.v. Däremot kan det ta rätt lång tid att komma tillbaka.
Jag tror faktiskt att det till och med finns en "rädda ryttares förening" (grundat av Markus Holst?!) som stöttar varandra och ger varandra råd.
Jag brottas fortfarande med en rädsla för trafik när jag rider, tidigare i mitt liv har jag varit välsignad med i det närmaste helt trafiksäkra hästar men så fick jag en som var formligen livrädd. Det gick bättre och bättre men det löste sig aldrig med bussar och lastbilar.
Jag märker dock att det blir lättare ju mer goda erfarenheter man får och om man har sällskap. Finns det någon som kan följa med dig ut under en period?
Något jag själv brottas med (och inte riktigt har klurat ut hur jag ska lösa) är att alla mina hästar blir väldigt pigga, vakna och reaktiva. Inte stressade på något sätt utan arbetsvilliga och lyhörda (dock inte bara på mig i skogen... :P ::)).
Det gynnar mig oerhört i dressyren men ute är det inte en lika stor fördel, där hade jag föredragit en mindre reaktiv häst (i alla fall sedan jag blev mamma). Jag antar att det har att göra med att de trampar under sig och "spänner bågen". Ett bra sätt jag kommit på för att "släppa på trycket" är regelbundna långskrittningar men jag klurar fortfarande på hur jag ska ändra mitt ridsätt ute för ännu mer avslappnade turer.
-
Jag hoppas att det ger sej snart ,, detta är ju hemskt .
Jag vill ju så väldigt gjärna men när det skiter sej vill jag inte ens gå till stallet :(
-
Jag hoppas att det ger sej snart ,, detta är ju hemskt .
Jag vill ju så väldigt gjärna men när det skiter sej vill jag inte ens gå till stallet :(
Bestäm dig för att du inte skall rida, bestän en tid, säg fram till i Juli och tillåt dig att njuta av bara umgänget med hästarna, utan att glädjen smolkas av besvikelsen över ridrädslan.
-
Du får många goda råd ser jag, jag hoppas att du kan komma vidare och bli tryggare. Det som hjälpte mig var att jag 1) inte red på flera år 2) när jag började hittade en supertrygg go häst som jag fick förtroende för.
sedan kom lusten tillbaka och jag red några år på ridskola.
nu har jag egna hästar men rädslan över vad som kan hända som bottnar i saker som hänt för JÄTTELÄNGESEN och med ANDRA hästar, ställer ibland till det. det handlar bara om mina egna rädslor för allt som KAN hända, inte hästarna som jag har idag, de är superlugna och trygga. Jag jobbar på att själv vara lugn för jag måste ju ta mitt ansvar som ledare, det är ju hästarna som ska lita på mig, jag måste ju vara den trygga. Oftast går det bra men ibland är jag jättenervös.
Min strategi är att försöka se att det faktiskt går bra jämt, att det faktiskt inte händer saker. Att tänka säkerhet. Men också att inte förlora känslan av att det är KUL och att det är därför man håller på. Men ibland tar det neurotiska över, det gäller att inte låta det blomma ut.
Det är en övervägning också - om det är mer jobbigt och hemskt än kul och givande, måste man nog fråga sig om det är värt det. Som någon svarade, du kan ju ägna en tid framöver bara åt att umgås med hästarna och inte rida. Ställa rimliga krav på dig själv och dina utmaningar. Du kommer nog att känna när du är mogen för att utöka utmaningen och kan börja rida så smått igen. Om du låter kraven vara ett tag och accepterar att du kanske inte ska rida på ett tag så kan du sakta bygga upp förtroendet för dig själv och vad du faktiskt klarar. Känner du att du absolut inte kan vara utan ridningen, se till att du har kontroll över situationen när du väl rider. Att du har någon med dig, att du rider i en inhägnad, inom kontrollerade former så att du minskar riskerna - och framförallt minskar dina mentala riskbedömingar.
Det är tankens kraft som styr, inte vad som händer, kan hända eller har hänt. Lycka till.
-
Är född i sadeln och i vagnen
Du måste ha en överdjävlig morsa med god balans som klarade att föda i sadeln, antar att slutklämmen kom i vagnen.
-
Hej.
Jag vet precis hur du känner.
Jag var/är rent ut sagt skit rädd för ridningen men vill så gärna klara av det :-\.
Jag har aldrig varit nån hejare på att rida o favorit gångarten har alltid varit skritt :P men jag har ändå vågat...tills för ca 2 1/2 år sedan dvs. Jag hyrde ett tinker sto som var hur snäll o go som helst o vi delade samma favorit gångart o kunde skritta ut i timmar.
På fars dag-05 så var vi ut på fm o skrittade och på kvällen fick jag missfall :'(
Jag vet att det inte har med ridningen att göra, jag vet verkligen det men det var ändå kört. Jag kunde inte förmå mig att sitta upp igen efter det :-\
Strax efter jul så lämnade jag tillbaka stoet och var sedan utan häst. Barnen har haft hästar här hemma som jag mycket väl kunnat rida men jag har inte vågat. Jag vet inte var rädslan kommer ifrån för igentligen så har ju inget hänt........
Jag har längtat och längtat efter ridningen och precis som du legat på kvällen o tänkt att imorgon........
Nyårsafton-07 gav jag mig själv i nyårslöfte att jag skulle rida någon gång under 2008. I slutet av februari så bokade jag in en tur på islandshäst åt mig och ena sonen. Om du visste hur många gånger jag stod med telefonen i handen för att avboka men lördagen kom fortare än jag anat. Plötsligt så stod jag i stallet och borstade ett litet (130 cm i mkh) svart sto.
Jag hyprventilerade och pladdrade på om allt och ingenting. Jag har ärligt talat aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Sedan skulle vi leda ut hästarna det var då jag för första gången sedan i oktober förbannade att jag slutat röka för det var verkligen läge för en cigg då. Jag fick hjälp upp i sadeln och satt som en pinne i en skit och rak som en fura med sammanpressade käkar. Det enda jag kunde tänka var -Det här går åt hel...e. När sonen och Lotta satt på sina hästar så började vi gå ochsamtidigt så började min mun pladdra igen, jag har ingen aning om vad jag sa o tur är nog det :P Balansen hade jag glömt hemma för jag for från sida till sida fast vi bara skrittade o jag var övertygad om att jag skulle ramla av för varje steg. Efter ca 20 minuter så såg jag ett rådjur och jag pekade med ena handen åt sonen så han skulle titta och kan ni tänka er, jag satt kvar :o. Efter det så slappnade jag av mer o mer o efter en timmes ritt så stannade vi o fika. Det var nervöst att sitta upp igen efter kaffet men jag gjorde det ;D. Väl tillbaka i stallet så var jag så nöjd och jag fick sååå mycket beröm av både Lotta och sonen :)
Nu har jag börjat på ridskola på just islandshästar och har börjat att tölta alldeles själv ;D. Jag är fortfarande rädd men det går framåt och jag har ju också skaffat mig en egen islandshäst. Visserligen är Saga dräktig och ska föla snart men så småningom så ska jag o Saga ut i skogen tillsammans och jag ska rida henne ;D
Hoppas du kommer på ett sätt du också så du komer upp i sadeln igen. Du är ju på god väg redan nu när du satt ord på din rädsla, det är som en form av terapi det också ;)
Anette
-
Du måste ha en överdjävlig morsa med god balans som klarade att föda i sadeln, antar att slutklämmen kom i vagnen.
Jajamen, hon är inte dålig hon ;)
-
Skulle också tillägga hur tokigt det kan vara..
Har inga problem att svinga mig upp i sulkyn och köra snabbjobb på banan i kortvagn..Medans att köra samma häst på en tyst o fin skogsväg hemma i lugn o ro i långvagn kan vara rena skräcken...
Som sagt, det måste vara nån psykos..
-
Något jag själv brottas med (och inte riktigt har klurat ut hur jag ska lösa) är att alla mina hästar blir väldigt pigga, vakna och reaktiva. Inte stressade på något sätt utan arbetsvilliga och lyhörda (dock inte bara på mig i skogen... :P ::)).
Det gynnar mig oerhört i dressyren men ute är det inte en lika stor fördel, där hade jag föredragit en mindre reaktiv häst (i alla fall sedan jag blev mamma). Jag antar att det har att göra med att de trampar under sig och "spänner bågen". Ett bra sätt jag kommit på för att "släppa på trycket" är regelbundna långskrittningar men jag klurar fortfarande på hur jag ska ändra mitt ridsätt ute för ännu mer avslappnade turer.
Jag har motsatt problem, alla hästar jag rider blir hemskt lugna...
Jag funkar bäst med hästar som har mycket spring i benen, de går i alla fall framåt...
Min islänning var en sån galning som bara sprang och sprang förr, men nu är han en ganska cool herre.
Min nordis som jag har ridit in själv har jag faktiskt aldrig lyckats få upp i galopp än, fast vilken nybörjare som helst galopperar han utan problem, det spelar ingen roll vad jag än gör, jag får honom inte att öka tempot mer än till mellantrav...
Lite pinsamt var det när jag skulle rida en kompis hopphäst, honom fick jag knappt upp i trav och den hästen tävlar rätt höga hoppklasser.
Jag har ingen aning om vad jag gör, men jag är som ett sömnpiller för hästar tror jag...
Kanske Sar och jag skulle byta hästar ::)
-
Kanske Sar och jag skulle byta hästar ::)
Ja det vore en bra idé ;D
-
Bestäm dig för att du inte skall rida, bestän en tid, säg fram till i Juli och tillåt dig att njuta av bara umgänget med hästarna, utan att glädjen smolkas av besvikelsen över ridrädslan.
Ja men det gör jag ju redan ,, jag sköter ju 7 hästar om dagen .
JAg vill att denna isklump i magen försvinner så snart jag ska rida .
Kanske jag kan medicinera bort den ??
-
Du har så rätt ,,det är tankenskraft som styr.
OCH att hitta en trygg häst ..
men vart finns trygga hästar då ??
Jag har letat i 1½år nu men inte hittat nån så trygg än som jag behöver.
Har nån en seg o mkt lugn pytteliten ardenner åt mej ? *S*
-
Ja men det gör jag ju redan ,, jag sköter ju 7 hästar om dagen .
JAg vill att denna isklump i magen försvinner så snart jag ska rida .
Kanske jag kan medicinera bort den ??
Jag blev rädd att rida sen jag ramlade av mitt nervknippe till häst när jag just fått reda på att jag var gravid. Själva orsaken till att jag ramlade av var att jag inte ridit nästan nåt på två år, och därmed inte hade samma balans som tidigare, vilket jag inte tänkte på, utan satte hästen i galopp på ett ställe jag visste att han brikar vara stirrig. Den dagen stod det dessutom en älg o buskarna... Så att jag ramlade av hade ju med ren dumhet att göra! Jag gjorde dock inte illa mig, utan det var ju graviditeten som satte griller i huvidet på mig. Resten av graviditeten red jag hans lunga och trygga (men väldigt heta) gamla mor.
Så fick jag då barnet, och tyckte att då var ju orsaken till rädslan borta, så då borde det ju vara som förut. Men det var som nån mental blockering som levde kvar. Och en känslig häst som han blir ju nervös om ryttaren är det! Jag var helnervös varje gång jag red ut med honom i två års tid, tills det hände en grej som fick mig att komma över det hela!
Det var en vinterdag, och jag red ut. Hade kommit nån kilometer när hästen stannade, och stod på helspänn med villt dunkande hjälta, redo att kasta sig iväg hem! Jag blev nervös och vände om. Efter att ha skrittat några hundra meter hemåt hade hästen lugnat ner sig, och jag tyckte att jag var fånig "kan ju inte vända om efter bara nån km" liksom. Så jag vände tillbaks. På samma ställe som tidigare stelnade hästen och fick hjätklappning, och vi vände hem igen. Och efter några hundra meter i skritt så var han åter lugn och fin.Så jag vände om igen. Samma reaktion på samma ställe. Där stod jag och tvekade. Paniken och instinkten sa åt mig att vända hem, men logiken sa nej! Jag tänkte att så här kan jag ju inte hålla på, kommer jag inte längre än så så kan jag ju inte rida alls! Efter några minuters inre strid så upptäckte jag att jag inte längre kände hästens hjärtslag genom sadeln, han hade lugnat sig! Så jag bad honom gå fram. Han gick väl tre, fyra meter, och stannade sen stel som en pinne, och beredd att ta till flyckten. Denna gång så väntade jag dock ut honom, och tro´t eller ej, efter ett par minuter så lugnade han ner sig! Det krävdes ytterligare ett stopp innan vi kommit förbi det läskiga, men då hade både jag och hästen vuxit flera decimeter! Efter detta har det bara blivit bättre! Jag har en strategi för att hantera liknande situationer, och är därmed lugnare. Och när jag är lugnare så är ju självklart även hästen det!
Till sar vill jag ge tipset att när hästen spänner sig ute, så samla ihop den! Och då menar jag riktigt ordentligt! Be den trampa på stället om möjligt. Om man får hästen att utföra något så krävande så måste den koncentrera sig på det! När hästen blir spänd och stirrig och allt fär okoncentrerad så samla ihop! Trava eller gallopera riktigt samlat tills hästen lugnar sig, då ger du friare tyglar. Det brukar funka på min häst! Fast det kräver ju att både häst och ryttare kan få ihop hästen.
-
Du har så rätt ,,det är tankenskraft som styr.
OCH att hitta en trygg häst ..
men vart finns trygga hästar då ??
Jag har letat i 1½år nu men inte hittat nån så trygg än som jag behöver.
Har nån en seg o mkt lugn pytteliten ardenner åt mej ? *S*
Mitt råd är att leta efter en högrangad häst, som är välutbildad! En seg häst behöver inte vara trygg. En ledarhäst måste vara trygg i sig själv för att vara en bra ledare! Dessa hästar har ju oftast mycket vilja, men är den inte purung, utan har varit med, och dessutom välutbildad så kan du inte hitta en tryggare häst! Vårt gammelsto är sån! Hon är en sån häst som gör andra hästar trygga. Även människor tycks bli trygga i hennes sällskap! Däremot är hon inte det minsta seg, tvärtom! Hon har alltid gillat att springa fort! Men det är inte värre än att man blir lite trött i armarna av att hålla ;) Hon är en sån häst som nervösa ryttare dras till!
-
Du har så rätt ,,det är tankenskraft som styr.
OCH att hitta en trygg häst ..
men vart finns trygga hästar då ??
Jag har letat i 1½år nu men inte hittat nån så trygg än som jag behöver.
Har nån en seg o mkt lugn pytteliten ardenner åt mej ? *S*
Jag har ju själv en ardenner men tyvärr inte pytteliten, o han är lite pigg :-)
Men de är verkligen goa och hoppar inte till i första taget. Jag red travare i min ungdom och tänk alla blåa postlådor och soptunnor som kunde skrämma upp dem och ibland få dem i sken rentav. Kallbloden är verkligen helt annorlunda hästar, de blir inte rädda för mycket. Starka kan de ju vara, men absolut inte nerviga. De tänker en stund innan de kopplar på flyktbeteendet. Oftast iallafall. Rekommenderas!
Islandshäst kanske inte heller är så dumt. De är ju så små, det är ju så nära till marken. :)
-
Kallbloden är verkligen helt annorlunda hästar, de blir inte rädda för mycket. Starka kan de ju vara, men absolut inte nerviga.
Generellt kanske. Dock är de hästar, och individer! Man har ju hört talas om nån som haft både fullblod och ardenner, där ardennern varit den nervösa ;)! Det jag kan säga om kallblod, jämfört med halvblod och halvblod med en del fullblod, är att man lättare hinner med i svängarna på ett kallblod! Man hinner märka innan tvärniten kommer! Min häst som är halvblod med lite fullblod hinner inte ens alltid med i svängarna själv! Det gick bra när jag hade bra balans efter flera år av daglig ridning, och mycket barbacka, men svårare efter två års uppehåll! Hans gamla mor är tuff, snabb, men trygg, och man hänger med i svängarna! De nordisar jag ridit har varit av samma kaliber. Visst kan de skygga, och hoppa till, men man hinner med!
-
Mitt råd är att leta efter en högrangad häst, som är välutbildad! En seg häst behöver inte vara trygg. En ledarhäst måste vara trygg i sig själv för att vara en bra ledare! Dessa hästar har ju oftast mycket vilja, men är den inte purung, utan har varit med, och dessutom välutbildad så kan du inte hitta en tryggare häst! Vårt gammelsto är sån! Hon är en sån häst som gör andra hästar trygga. Även människor tycks bli trygga i hennes sällskap! Däremot är hon inte det minsta seg, tvärtom! Hon har alltid gillat att springa fort! Men det är inte värre än att man blir lite trött i armarna av att hålla ;) Hon är en sån häst som nervösa ryttare dras till!
Den hästen jag föll av är min ögonsten ,, hon är 142cm hög Tinker och ledarsto.
Konstigt nog känner jag mej trygg på HENNES rygg fast hon är pigg och lite het i bland .
Men skillnaden är nog att den hästar ALDRIG bockar eller reser sej.
Eller skvätter heller .
Det är mkt svårt att hitta sånna hästar har jag märkt .
Har svårt att hålla emot nu när ryggen är svag och jag är omusklad .
Om hästen kastar sej åt sidan då lär jag dratta av och det funkar ju inte att ha säkerhets västen med western sadeln :(
-
Skulle också tillägga hur tokigt det kan vara..
Har inga problem att svinga mig upp i sulkyn och köra snabbjobb på banan i kortvagn..Medans att köra samma häst på en tyst o fin skogsväg hemma i lugn o ro i långvagn kan vara rena skräcken...
Som sagt, det måste vara nån psykos..
Håller med ;D måste vara psykos ,,finns det mediciner för sånt?
-
[
Till sar vill jag ge tipset att när hästen spänner sig ute, så samla ihop den! Och då menar jag riktigt ordentligt! Be den trampa på stället om möjligt. Om man får hästen att utföra något så krävande så måste den koncentrera sig på det! När hästen blir spänd och stirrig och allt fär okoncentrerad så samla ihop! Trava eller gallopera riktigt samlat tills hästen lugnar sig, då ger du friare tyglar. Det brukar funka på min häst! Fast det kräver ju att både häst och ryttare kan få ihop hästen.
Eller en travhäst, det är bäst att låta dom löpa ett par km.
Är dom lite på tårna o man börjar "bråka" med dom så är det helt kört... Men så klart, är man inte van så kanske det inte känns helt ok att smacka på dom och ösa på lite.... ::)
-
[
Eller en travhäst, det är bäst att låta dom löpa ett par km.
Är dom lite på tårna o man börjar "bråka" med dom så är det helt kört... Men så klart, är man inte van så kanske det inte känns helt ok att smacka på dom och ösa på lite.... ::)
Men då åker du åtminstone inte över huvudet om den nitar! Att låta min pålle den yngre "ösa på" är inte nåt man gör riskfritt ;)
-
Den hästen jag föll av är min ögonsten ,, hon är 142cm hög Tinker och ledarsto.
Konstigt nog känner jag mej trygg på HENNES rygg fast hon är pigg och lite het i bland .
Men skillnaden är nog att den hästar ALDRIG bockar eller reser sej.
Eller skvätter heller .
Det är mkt svårt att hitta sånna hästar har jag märkt .
Har svårt att hålla emot nu när ryggen är svag och jag är omusklad .
Om hästen kastar sej åt sidan då lär jag dratta av och det funkar ju inte att ha säkerhets västen med western sadeln :(
ja, såna hästar växer inte på träd! Men de kan ju vara värda att leta efter!
Om du är omusklad så kanske det är värt att försöka träna upp en grundstyrka innan du strävar efter att sitta upp! Och, "svårt att hålla emot", beror det på att hästen är het och ligger på bettet? I så fall kan jag varmt rekomendera att prova hackamoore! Det funkar bra på min gammeltant, som kan vara rejält stark! (det låter som om dessa två damer har en del gemensamt!)
-
Till sar vill jag ge tipset att när hästen spänner sig ute, så samla ihop den! Och då menar jag riktigt ordentligt! Be den trampa på stället om möjligt. Om man får hästen att utföra något så krävande så måste den koncentrera sig på det! När hästen blir spänd och stirrig och allt fär okoncentrerad så samla ihop! Trava eller gallopera riktigt samlat tills hästen lugnar sig, då ger du friare tyglar. Det brukar funka på min häst! Fast det kräver ju att både häst och ryttare kan få ihop hästen.
Ohhhh, då skulle jag sitta i grantopparna... ;D Hästen är redan från början aktiv och samlar man ihop "fjädern" och något utlöser den så blir reaktionen tredubbel då bakbenen redan sitter under hästen.
Det som brukar fungera bäst är Francis variant, trav i rätt friskt tempo utan några större krav-när överskottsenergin börjar försvinna så får man mjukt börja med halvhalterna, ställningar, flyttningar, övergångar och då kommer också koncentrationen.
Men det är säkert olika från häst till häst.
Lånemagen jag rider nu är rätt vältempererad men har lätt att spänna till sig och där fungerar aktivitet (som får hennes koncentration) bättre än på min förra häst som inte var speciellt spänd men var ett väldigt vaket, atletiskt muskelpaket....
Ja, det är inte alltid lätt det här med ridning!
-
Ohhhh, då skulle jag sitta i grantopparna... ;D Hästen är redan från början aktiv och samlar man ihop "fjädern" och något utlöser den så blir reaktionen tredubbel då bakbenen redan sitter under hästen.
Haha! Ja, det är väl olika! De är ju individer de med! På min lilla pålle så är just samling (ock då alltså ordentligt, så att det kräver full koncentration) det enda som kan hindra att reaktionen utlöses! För hans del så är att låta honom löpa vid ett sånt tillfälle bara som att uppmunra flyktinstinkten.. Inte vet jag, men kanske det beror på att han är ju som byggd för att löpa. Det kräver inte mycket energi av honom, och då heller inte mycket koncentation...
Men det viktiga är ju att man har nåt som funkar! Då spelar det ju mindre roll vad det är! Åtminstone så länge det är nåt som inte skadar hästen förståss! Gammelpållan blir ju aldrig rädd, så jag har inte behövt reflektera så mycket annat än med hennes mer nervige avkomma..
Sen så sitter det ju väldigt mycket i huvudet på ryttaren... Men lite av min tanke är ju att om ryttaren har en strategi för att hantera de situationer där hästen blir nervös så blir ju ryttaren lugnare, och förmedlar därmed också lugn till hästen!
-
Sen så sitter det ju väldigt mycket i huvudet på ryttaren... Men lite av min tanke är ju att om ryttaren har en strategi för att hantera de situationer där hästen blir nervös så blir ju ryttaren lugnare, och förmedlar därmed också lugn till hästen!
Det tror jag också på! :)
-
Svarar er bägge här ...
Jag har en liten mental övning jag gör när jag känner att jag spänner mej , jag visualiserar en korg med äpplen och försöker mentalt överföra den bilden till hästen .
Ibland funkar det men inte alltid det beror på om jag litar på den hästen .
Jag har väldigt svårt att lita på "dumma" hästar som hoppar o skvätter för skitsaker tex postlådor o dyl men sånna hästar har jag aldrig funkat med så det är inget nytt .
Jag blir skitgrinig när dom gör så ..
-
Jag blir skitgrinig när dom gör så ..
Då finns det ju inte några vidare förutsättningar ;D
Man kan inte ha inställningen att hästen "gör fel" då går det ju aldrig..
-
Man skall upp i sadeln så fort det går
Jag var ute i skogen och fick se en schäfer, trodde jag,det visade sig vara en älgkalv.Älgmamman blev inte glad över vårt besök så hon skulle väll ge oss en propp.Hade med mig min gammla schäfer så jag tyckte det var bäst att koppla den,när jag var på väg ur sadeln så small det bara till.Jag vaknade efter många timmar och frös,hade fruktans värt ont i höften.Höftleden hade hoppat ur,efter många turer och krångel så komm kulan på plats.Men jag kunde inte rida så jag fick stödja mig på stigbygeln på vägen hem.
Efter några dagar så var jag i sadeln och hade kryckan med mig,ungufär som Cowboysarna har sitt gevär på sadeln så hade jag kryckan.
Man får inte vara blödig...upp i sadeln.
-
Då finns det ju inte några vidare förutsättningar ;D
Man kan inte ha inställningen att hästen "gör fel" då går det ju aldrig..
Hmm du menar att en häst INTE dummar sej när den kastar sej för 100drade gången vid samma soptunna eller vid samma sten i skogen?
Den hästen gör ju faktiskt fel .
-
Man skall upp i sadeln så fort det går
Jag var ute i skogen och fick se en schäfer, trodde jag,det visade sig vara en älgkalv.Älgmamman blev inte glad över vårt besök så hon skulle väll ge oss en propp.Hade med mig min gammla schäfer så jag tyckte det var bäst att koppla den,när jag var på väg ur sadeln så small det bara till.Jag vaknade efter många timmar och frös,hade fruktans värt ont i höften.Höftleden hade hoppat ur,efter många turer och krångel så komm kulan på plats.Men jag kunde inte rida så jag fick stödja mig på stigbygeln på vägen hem.
Efter några dagar så var jag i sadeln och hade kryckan med mig,ungufär som Cowboysarna har sitt gevär på sadeln så hade jag kryckan.
Man får inte vara blödig...upp i sadeln.
Joo men jag låg på sjukhus först o sen kunde jag inte ens komma upp i sängen själv.
Så jag tog mej upp så snart jag kunde .
Men av nån anledning blir det värre o värre .....
-
Hmm du menar att en häst INTE dummar sej när den kastar sej för 100drade gången vid samma soptunna eller vid samma sten i skogen?
Man kan aldrig klandra hästen för att den tar chansen. Dom är ju faktist bara djur................. ::)
Det är ngn som tillåter hästen att göra så...
-
Hmm du menar att en häst INTE dummar sej när den kastar sej för 100drade gången vid samma soptunna eller vid samma sten i skogen?
Den hästen gör ju faktiskt fel .
Nej, hästen är inte dum!
Man ska aldrig glömma att det är flyktdjur det handlar om. Vissa hästar är lättare att "övertala", i andra sitter instinkterna än mer befästa. Irriterande men något man antaligen får leva med och göra det bästa utav, vet man att hästen alltid hoppar vid den stenen är det väl ett utmärkt tillfälle att göra sig mjuk i kroppen och följa med i "hoppet" för att senare låtsas som ingenting har hänt och fortsätta framåt.
-
Hmm du menar att en häst INTE dummar sej när den kastar sej för 100drade gången vid samma soptunna eller vid samma sten i skogen?
Den hästen gör ju faktiskt fel .
Nej! Hästen är flycktdjur, och flockdjur. De följer en trygg ledare. Litar på ledarens förmåga att bedöma vad som är farligt! Just därför så är ofta hästar med ledaregenskaper också lugna och trygga hästar. En flockmedlem som skvätter till för något inväntar sen ledarens reaktion, och är ledaren lugn så rättar sig hästen, signalerar ledaren fara så flyr man.
Så, om du rider häst x, som alltid tar ett antilopskutt vid grannens brevlåda, försök att analysera dina egna reaktioner när du närmar dig brevlådan. Hur känner du dig? Avslappnad, eller spänd? Det räcker med ytterst lite spänning för att en känslig häst ska vädra fara! Hur andas du? Vad tänker du? Hur slår ditt hjärta? Hästar har betydligt mer koll på oss människor och våra reaktioner än de flesta anar! Jag är ganska övertygad om att den dag du själv är så avslappnad att du kan tänka dig att skritta förbi på lång tygel så bryr sig inte hästen ett dugg!
För länge sedan när vi nyss skaffat vår gammelpålla så lånade jag stallägarens häst, så att jag och mamma kunde rida ut tillsammans. Ordentliga förmaningar från stallägaren om hur hispig han var för kor. Och det visste jag ju, eftersom jag ridit tillsammans med henne, och sett hur hästen burit sig åt. Men jag var bara fjorton år vid tillfället, och tyckte att det var skitkul med hästar som hoppade lite. Nåväl, vi red iväg. Och när vi red förbi kohagarna så kom hela gänget ungtjurar galopperande och hoppande och skuttande. Och, man red verkligen nära deras hage. Jag ska säga att jag nästan blev besviken när hästen knappt ens tittade åt tjurarna!
-
För länge sedan när vi nyss skaffat vår gammelpålla så lånade jag stallägarens häst, så att jag och mamma kunde rida ut tillsammans. Ordentliga förmaningar från stallägaren om hur hispig han var för kor. Och det visste jag ju, eftersom jag ridit tillsammans med henne, och sett hur hästen burit sig åt. Men jag var bara fjorton år vid tillfället, och tyckte att det var skitkul med hästar som hoppade lite. Nåväl, vi red iväg. Och när vi red förbi kohagarna så kom hela gänget ungtjurar galopperande och hoppande och skuttande. Och, man red verkligen nära deras hage. Jag ska säga att jag nästan blev besviken när hästen knappt ens tittade åt tjurarna!
Men i det fallet hade ju helt garanterad er Gammelpålla ett finger med i spelet ;)
-
Men i det fallet hade ju helt garanterad er Gammelpålla ett finger med i spelet ;)
Kan så vara! Men denna häst skuttade ordentligt med sin ägare på ryggen när jag red med dem, just på nämnda gammelpålla!
Sen så var det så att stallägaren hade åkt av sin häst mer än en gång, så det kanske inte var så konstigt att hon var rädd! Men rädd var hon, och det påverkade hästen! Vilket jag ju erfarit samma sak med min egen häst, när jag var skrajsen efter graviditeten... Visst har han alltid haft nerverna utanpå, men det var aldrig nåt problem tidigare, då jag var trygg i förvissningen att jag hade tillräckligt bra balans för att sitta kvar...
-
Hmm du menar att en häst INTE dummar sej när den kastar sej för 100drade gången vid samma soptunna eller vid samma sten i skogen?
Den hästen gör ju faktiskt fel .
Hallå där. Jag kanske misstar mig men har jag inte hört att du predikar NH?? Har jag fel så glöm detta.
Annars så var det bland det dummaste jag hört från en NH förespråkare.
-
Hallå där. Jag kanske misstar mig men har jag inte hört att du predikar NH?? Har jag fel så glöm detta.
Annars så var det bland det dummaste jag hört från en NH förespråkare.
Jag tycker att nh är jätte bra arbetsverktyg i mångt o mkt .
Men detta är en häst jag kännt och ridit i 4 år nu .
Han vet bättre än att larva sej .
Poängen är ju att han just larvar sej då han vissa dagar går och sover förbi den där soptunnan och andra dagar är övertygad om att en svamp ska äta upp honom ??
Så ja han dummar sej ...
-
Jag tycker att nh är jätte bra arbetsverktyg i mångt o mkt .
Men detta är en häst jag kännt och ridit i 4 år nu .
Han vet bättre än att larva sej .
Poängen är ju att han just larvar sej då han vissa dagar går och sover förbi den där soptunnan och andra dagar är övertygad om att en svamp ska äta upp honom ??
Så ja han dummar sej ...
Men analysera dina egna reaktioner när du rider just den hästen! Själva grunden i NH är ju ledarskap! Fundera lite på tanken bakom, och inte bara på metoderna! Är du lugn trygg och avslappnad så behöver inte hästen bli rädd! Sen kanske just den hästen lärt sig att med dig på ryggen kan den tramsa, kanske den rent av tjänar på att tramsa!
Jag tror att bästa sättet att få hästen att sluta tramsa (om det är så att den inte är rädd på riktigt) är att vara helt avslappnad, och bara följa med i rörelsen, och lugnt be hästen gå tillbaks på spåret och fortsätta framåt! Alltså inte göra nåt väsen av det! Fast just det är ju svårt om du blir rädd när det händer!
-
Men analysera dina egna reaktioner när du rider just den hästen! Själva grunden i NH är ju ledarskap! Fundera lite på tanken bakom, och inte bara på metoderna! Är du lugn trygg och avslappnad så behöver inte hästen bli rädd! Sen kanske just den hästen lärt sig att med dig på ryggen kan den tramsa, kanske den rent av tjänar på att tramsa!
Jag tror att bästa sättet att få hästen att sluta tramsa (om det är så att den inte är rädd på riktigt) är att vara helt avslappnad, och bara följa med i rörelsen, och lugnt be hästen gå tillbaks på spåret och fortsätta framåt! Alltså inte göra nåt väsen av det! Fast just det är ju svårt om du blir rädd när det händer!
Ja däri ligger problemet .
Han kastar sej åt sidan helt plötsligt för skitsaker och då blir jag rädd så klart .
jag är skitnervös att falla av o skada ryggen igen .
Jag har ju ridit honom innan olyckan med och då var jag trygg o avslappnad på hans rygg , han gjorde så ändå .
-
Ja däri ligger problemet .
Han kastar sej åt sidan helt plötsligt för skitsaker och då blir jag rädd så klart .
jag är skitnervös att falla av o skada ryggen igen .
Jag har ju ridit honom innan olyckan med och då var jag trygg o avslappnad på hans rygg , han gjorde så ändå .
Men då är det ju solklart, vad ska du göra annat än byta häst om det är honom det är fel på?
-
Jag tycker att nh är jätte bra arbetsverktyg i mångt o mkt .
Så ja han dummar sej ...
Bah, om nh säger att en häst dummar sig så ser inte jag det som ett bra arbetsverktyg.
Att säga att hästen dummar sig innebär att du anser att hästen vet målet och gör en uträkning att inte göra som du vill.
Att säga att hästen dummar sig innebär att du tror att hästen medvetet djävlas med dig.
Att säga att hästen dummar sig är bara dumt.
Allt du gör som kusk/ryttare är orsak till resultatet, inte vad hästen gör eller inte gör.
Så leta orsakerna hos dig själv istället för att påstå att hästen dummar sig. Du har ju lagt fram massor med orsaker och ändå är det hästen som dummar sig?
Dumheter.
-
Men då är det ju solklart, vad ska du göra annat än byta häst om det är honom det är fel på?
Jo visserligen men det är den som finns att tillgå här på gården :(
Mitt sto har ont i bakbenen så hon är inte ridbar längre tyvärr ..henne var jag aldrig rädd på .
OCH hon hoppade aldrig och dummade sej vid skitsaker fast hon var unghäst o dyl .
-
jag har knas ideer om at rida min egen häst! :)
han är i 20 årsåldern och qh. så trevlig att ha i hagen och han är bästa kompis med min gamla bagge.
vet inte varför jag är rädd att rida honom, vi har inte haft någon otrevlig historia men det känns inte ok!
men jag har varit o träningsridit galoppörer på en gård utan några som helst problem! knas på loftet! hahahaha
en sak jag gör om det inte käns ok och jag ser at det kan bli knas,,typ fladdrande saker och andra djur eller mc i full fart eller lågflygande plan,,jag nollställer mej själv och nynnar på nån låt,,typ här komer pippi långstrump eller blinka lila stjärna eller nåt annat fjantigt :) :)
-
Den hästen dummar sej även med andra!
Hna är skittrygg ena dagen o skvättig nästa , helt oberäknerlig.
O ja han dummar sej !
-
Konstigt det där med att "dumma sig"...
Jag o sonen var igår ute med vår ena shettis. Hon brukar oftast vara helt OK att rida, men lite "dum" att leda omkring en längre stund (hon blir lätt uttråkad om hon inte får vara antingen fri eller jobba). Vi skulle bort till grannen för att hämta en rockard där. När vi hunnit ung halvvägs så tvärstannar hon. Går nästan inte att rubba. Vill vända, vill stå still etc. jag trodde faktiskt att hon bara trilskades, så vi försökte driva på henne med det ena och det andra. Vi hejade på henne, vi petade på henne med spöet (vi slog o skrek INTE på henne, men jag hade god lust efter närmare en timmes stillastående...)
Så efter säkert minst 45 min, så får jag syn på en gammal gran som ligger vid vägkanten. Hon är van vid att gå i skogen och brukar inte vara rädd av sig. Hon verkade inte rädd eller skärrad heller, men jag testade att gå in i den gamla granen o peta lite. Jag överlevde ju detta, vilket fick henne att våga gå förbi den granen. Sen låg där nästa pinne.... ::) Jag o sonen fick alltså resten av vägen gå och peta på varenda pinne och nosa i buskarna för att hon skulle våga gå förbi dem. ;D Tur att ingen såg oss, för vi såg nog ganska kul ut där vi gick i diket alla tre. (Vägen var ju blöt=FARLIG)
Sen kom vi fram till grannen, spände för den skramliga gamla rockarden och var hemma igen på mindre än 10 min.
Vad jag vill säga är alltså att i alla fall för mig känns det omöjligt att veta vad som rör sig i skallen på en häst. Vad som är helt ofarligt ena dagen, är tydligen jätteläskigt den andra. Och vad som är farligt på ena hållet är helt ofarligt när man kommer från andra hållet. Ibland har man turen att få skymta vad som är problemet, ibland famlar man i blindo.
Men eftersom du inte trivs med hästen, varför inte försöka skaffa en annan istället?
-
oj... känner igen mig i så många av inläggen.... Ett tips! jag håller för tillfället på att läsa en bok som heter ridning och rädsla. RIKTIGT BRA! man får sig en del tankeställare.
-
Men eftersom du inte trivs med hästen, varför inte försöka skaffa en annan istället?
Precis! Bättre att inse att personkemin inte är den rätta än att säga att hästen är dum!
-
Precis! Bättre att inse att personkemin inte är den rätta än att säga att hästen är dum!
Jag svarar er bägge här.
Jag har letat o letat o provat måååånga hästar som säljaren beskriver som trygg och snäll.
Dom ljuger!
Skitsvårt att finna en sån häst .
En trygg häst är alltid trygg även vid tex postlådor eller traktorn .
En snäll häst bits inte när man spänner gjorden ,, eller hur?
Sånna saker har jag diskuterat med folk .
Jag letar vidare tills jag hittar en sån häst , men å andra sidan så kommer ju mitt föl att födas i sep .
Jag får lägga all min energi på denlilla varelsen :)
-
Jag får lägga all min energi på denlilla varelsen
Det låter som det, hoppas den inte blir dum :D
-
Jag svarar er bägge här.
Jag har letat o letat o provat måååånga hästar som säljaren beskriver som trygg och snäll.
Dom ljuger!
Skitsvårt att finna en sån häst .
En trygg häst är alltid trygg även vid tex postlådor eller traktorn .
En snäll häst bits inte när man spänner gjorden ,, eller hur?
Sånna saker har jag diskuterat med folk .
Jag letar vidare tills jag hittar en sån häst , men å andra sidan så kommer ju mitt föl att födas i sep .
Jag får lägga all min energi på denlilla varelsen :)
Vill du absolut ha en TRYGG häst så leta efter en ranghög! Helst sto. Dessa individer brukar dock oftare beskrivas som viljestarka/envisa än just trygga! Men både trygghet och viljestyrka är egenskaper som krävs av en ledarhäst, så det är egenskaper som du kan leta efter!
Men att tala om hästar som dumma tycker jag faktiskt bara är urbota dumt! Och aldeles speciellt dumt är det att tala om att en häst som nafsar när man drar gjorden är dum! Ta rätt på varför den nafsar istället! Passar sadeln, eller gör den illa hästen? Om sadeln passar så är ju nästa steg att kolla vilken typ av gjord du har. Kan den nypa hästen när du drar? Kolla såna saker först, och räkna sen med att det kan ta ett tag att få bort beteenden som blivit en vana! Vår gammeltant gick inte att sadla på stallgången när vi köpte henne. Hon hade kastat sig bakåt och slitit sönder både grimmor och rep. Säljaren berättade att man var tvungen att ta in henne i boxen, backa henne mot väggen och muta med havre. Men, det struntade vi i att göra. Vi köpte en ny sadelgjord, och såg till att vara två stycken varje gång vi sadlade den första tiden. Har aldrig varit nåt problem för oss att dra gjorden! En tidigare ägare som hälsade på var aldeles förbluffad att det gick att sadla henne! Så, var hon dum eller?
En häst med mer nerv är heller inte dum, även om den är lugn vissa dar och skvättig andra dar! Det är bara den hästens sätt! Det låter faktiskt rätt likt min älskade lilla pålle! Han har en hel del nerv, och kan ibland reagera utan att "huvudet hänger med". Alltså oavsett hur lugn han varit tidigare och så! Men det finns ingen häst som är så arbetsglad och positiv som han! Han är inte speciellt viljestark, och heller inte nödvändigtvis speciellt ranghög.. Sån är han, och han är, sina nerver till trots den underbaraste häst jag haft med att göra! Just för att han är så positiv!
Hans gamla mor har jag redan beskrivit tidigare i tråden. En utpräglad ledarhäst, som har en obändig vilja, och en självklar pondus, och som inte hoppar för nåt! Och, ja. Fölet skaffade vi, har alltså fött upp själva. Han har sin fars temperament! (ja, har träffat flera som har avkommor efter samma hingst, som också har liknande temperament) Så det är ingen garanti att fölis blir som mamma!
-
Det är sant men pappan är en hingst med bra ledaregenskaper o mkt lugn i så jag håller tummarna :)
Tror ändå det blir bäst om jag satsar på fölisen , den lär jag ju känna väl när det är dax för inridning :)
-
Det är sant men pappan är en hingst med bra ledaregenskaper o mkt lugn i så jag håller tummarna :)
Tror ändå det blir bäst om jag satsar på fölisen , den lär jag ju känna väl när det är dax för inridning :)
Även om fölis inte blir en kopia av sin mor behöver det ju inte bli till det sämre! Min fölis blev den underbaraste häst jag kunde önska mig! Och passar mig bra mycket bättre än hans mor gör! Dock har jag med åren lärt mig gilla gammeltanten, för den fantastiska häst hon är! Fast jag passar egentligen inte superbra ihop med ledarston, då är nog en knäpp vallack eller hingst mer min grej! Jag hade helt enkelt turen att få ett föl som var precis den häst jag drömt om!
-
Vill du absolut ha en TRYGG häst så leta efter en ranghög! Helst sto.
Kanske stämmer det kanske inte.
Den absolut tryggaste hästen som står att finna är den häst som litar på mig som ryttare. Och för att helt förlita sig på mig så krävs en som förstått att jag är högst i rang, inte hästen.
Eller om man vill vända på det hela. Det krävs av mig i häst/människa relationen att jag förmedlar ett lugnt och säkert ledarskap för att hästen skall vara en lugn och trygg häst i alla situationer.
Ganska enkelt egentligen. Allt hästen gör står att finna i husses/mattes sätt att hantera hästen.
-
Ganska enkelt egentligen. Allt hästen gör står att finna i husses/mattes sätt att hantera hästen.
Det köper jag inte helt! Förutsättningarna kan vara ytterst skiftande, alltifrån hästens naturliga flyktreaktion (vissa hade helt klart överlevt på stäppen längre än andra) till hästens tidigare erfarenheter etc.
Jag har själv haft fyra hästar som varit tryggheten själv ang. trafik och en ljudkänslig häst som varit högst reaktionsbenägen ifråga om trafik. Alla har hanterats på samma sätt......
Jag tror starkt på att du kan påverka hästen i rätt riktning men du kan sällan/aldrig ändra grundförutsättningarna.
Jag hade ex.vis en häst som över en natt utvecklade klaustrofobi (blev bredåkare), han gick alltid lös in i transporten men fick plötslig panik när transporten började röra sig. Löste sig dock direkt jag tog ut mellanväggen men faktum kvarstår att klaustrofobin/bredåkningen inte gick att påverka hanteringsmässigt (förutom att ändra förutsättningen för transporteringen), klaustrofobin fanns där.
-
Kanske stämmer det kanske inte.
Den absolut tryggaste hästen som står att finna är den häst som litar på mig som ryttare. Och för att helt förlita sig på mig så krävs en som förstått att jag är högst i rang, inte hästen.
Eller om man vill vända på det hela. Det krävs av mig i häst/människa relationen att jag förmedlar ett lugnt och säkert ledarskap för att hästen skall vara en lugn och trygg häst i alla situationer.
Ganska enkelt egentligen. Allt hästen gör står att finna i husses/mattes sätt att hantera hästen.
Tja, vad ska jag säga. Jag håller med, och jag håller inte med!
Jag skulle säga att en häst som är tillräckligt trygg i sig själv inte behöver en trygg människa för att vara trygg! Och min erfarenhet är att såna hästar oftast är högrangade ston. Min gammelhäst är ett bra exempel! Hon har en sån trygghet i sig själv att hon förmedlar den även till den nervösaste ryttare! Det var därför som min mor fastnade för just henne. Mor min har en svår kronisk sjukdom, och ville ha en häst som hon inte behövde vara rädd att den hoppade för småsaker.
Men, att vara trygg i sig själv, och förmedla ett lugnt och stabilt ledarskap kan ju göra den mest nervösa häst till en lugn och avslappnad individ! Fast ibland känner jag liksom att man kanske inte ska överdriva sin egen betydelse heller! Minns en anekdot om en westerntränare som ställde frågan om varför en människa aldrig kan bli en fullvärdig ledare för sin häst? Nån som har nån teori? (jag lovar att ge det ytterst tänkvärda svaret sen)
-
klaustrofobin fanns där.
Hoppas att du förstår att jag inte ifrågasätter det du skrev tidigare.
Är bara nyfiken på hur du vet att det berodde på klaustrofobi och inte bara på att sämre balans eller en akut händelse i transporten som orsakat denna förändring.
Å andra sidan så anknyter inte det jag skrev direkt till transportproblem då jag framhöll att det jag gör som ryttare påverkar hästen, i transporten har jag ingen påverkan på hästen utan det är andra saker som styr reaktionerna.
-
Fast ibland känner jag liksom att man kanske inte ska överdriva sin egen betydelse heller!
Att inte överdriva sin betydelse i positiv riktning (ur människans synpunkt) kan jag håla med om.
Men ur negativ synpunkt ger jag mig aldrig. En nervös och okonsekvent ryttare skapar en nervös och ohanterlig häst 100 ggr av 100.
Varför en människa aldrig skulle kunna vara en fullvärdig ledare för sin häst måste jag fundera på ett tag.
Nu har ju westernfolk en idé om hästar som jag inte ställer upp på till 100%, men jag återkommer.
-
Hoppas att du förstår att jag inte ifrågasätter det du skrev tidigare.
Är bara nyfiken på hur du vet att det berodde på klaustrofobi och inte bara på att sämre balans eller en akut händelse i transporten som orsakat denna förändring.
Å andra sidan så anknyter inte det jag skrev direkt till transportproblem då jag framhöll att det jag gör som ryttare påverkar hästen, i transporten har jag ingen påverkan på hästen utan det är andra saker som styr reaktionerna.
Inga problem! ;)
En av hästarna som blev bredåkare tror jag har att göra med åldern, hon var 16 år den dag hon plötsligt blev bredåkare (la sig ner direkt transporten började rulla), aldrig tidigare haft problem med transportering, ingen synlig eller märkbar smärta. Hennes ägare hade tidigare varit med om att äldre hästar lättare kan utveckla klaustrofobi och bli bredåkare.
En av de andra var min egen som ingen annan än mig transporterat. Han åkte ca 3 ggr per vecka och vi hade aldrig haft ett problem då han plötsligt en dag blev bredåkare (gick snällt in i transporten lös, inga problem att stänga (åkte alltid med "sned" mellanvägg- förlängd bom på ena sidan så han hade gott om plats att parera bak) men blev formligen panikslagen när transporten började rulla. Fungerade dock utmärkt (tack och lov!) när jag tog ut mellanväggen helt. Inga smärtor, ingen dålig upplevelse etc. Han var heller inte så gammal (9 år).
Jag tror som sagt att man som ryttare och hanterare kan i vissa delar påverka hästen men absolut inte i allt. Se på barn i samma familj som haft i det närmaste helt identiska hemmaförhållande och uppfostran, allt är inte påverkbart!
Samma med hästar, uppfödda på samma gård, som rids och hanteras av samma ryttare där den ena hästen är stensäker när det gäller trafik men hoppar för stenar (känslig för synintryck) och den andra är precis tvärtom (känslig för ljud).
-
Minns en anekdot om en westerntränare som ställde frågan om varför en människa aldrig kan bli en fullvärdig ledare för sin häst? Nån som har nån teori? (jag lovar att ge det ytterst tänkvärda svaret sen)
För att människan de facto inte är en häst?! ;)
-
För att människan begär tämligen ologiska saker av en häst? Och dessutom inte talar klar kroppsspråk..man vill säga en sak..men säger en annan..
-
För att människan begär tämligen ologiska saker av en häst? Och dessutom inte talar klar kroppsspråk..man vill säga en sak..men säger en annan..
Tror jag med, att vi inte talar samma språk, inte förstår vad hästen "säger" och därför inte vet hur vi skall meddela oss till hästen.
Som att vara arbetsledare åt ett gäng kinesiska byggarbetare, men inte kunna varken språket eller hantverket.
-
Som att vara arbetsledare åt ett gäng kinesiska byggarbetare, men inte kunna varken språket eller hantverket.
Vi hade en Indier i ett arbetslag, de skulle röja en sjökant vilket innebar att de var tvugna att passera genom ett brett band med vass på vägen ut.
Indiern vägrade gå ut och utföra sitt arbete med anledningen av att i vass så gömmer sig TIGRAR.
Spelade ingen roll hur mycket vi förklarade att det inte finns tigrar i Sverige eller att övriga i arbetslaget gick fram och tillbaka i vassen och jobbade därdag ut och dag in.
Givetvis var det bara ett sätt att lyfta ersättning utan att behöva göra något.
-
Att inte överdriva sin betydelse i positiv riktning (ur människans synpunkt) kan jag håla med om.
Men ur negativ synpunkt ger jag mig aldrig. En nervös och okonsekvent ryttare skapar en nervös och ohanterlig häst 100 ggr av 100.
Nej inte 100 ggr av hundra! Inte om hästen har tryggheten i sig själv! Det är det som är det fina med dessa (sällsynta javisst!) gamla ledarston! Min gammelpålla hör till kategorin hästar som har lugnande inverkan på nervösa ryttare!
Fast jag håller ändå med! Stämmer bra på resterande 99 av hundra!
Minns en anekdot om en westerntränare som ställde frågan om varför en människa aldrig kan bli en fullvärdig ledare för sin häst? Nån som har nån teori? (jag lovar att ge det ytterst tänkvärda svaret sen)
En ledare lämnar aldrig sin flock!
Jag tycker det är ganska tänkvärt! Det minskar ju inte behovet av bra ledarskap, men, en viss insikt att vi aldrig kan ta ledarhästens roll fullt ut skadar nog inte! En ledarhäst styr ju inte bara de andra hästarna. I ledarhästens roll ingår ju även att vara uppmärksam på faror, och kunna bedöma när det är vettigt att fly eller inte! Hästar i det fria vill ju inte trötta ut sig genom att springa för minsta grej, så ledarens bedömning är betydelsefull! Det är nåt som märks ganska tydligt om man har en häst med tydlig ledarroll. Rider man ut några stycken och hon stannar och lyssnar innåt skogen så stannar alla andra hästar också, sen när hon går igen så slappnar de andra hästarna av och följer! Ledaren har ju talat om att det inte var nån fara!
-
Travelerhorses, hur går det? Nu vill jag inte måla hin på väggen, men om det känns som om det blir värre och värre med tiden trots övningar så kan du ha en liten fobi i begynnande. Dessa går inte alltid att förklara logiskt (det kan vara så att sinnet flyttar en reaktion från en situation till en helt annan och bestämmer sig föratt det är den andra situationen som är det läskiga och inte den första har jag fått det förklarat för mig) men helt klart är att det går att göra nåt åt.
Jag hade tidigare själv en riktigt grav fobi för injektionsnålar som ingen någonsin lyckats räkna ut var den kom ifrån. Det började som olustighet men inte värre än jag tyckte någon annan reagerade, men blev värre och värre och till slut kunde jag inte vara kvar på jobbet när företagsläkaren kom för att ge den årliga influensavaccinationen. Trots att den var helt frivillig och läkaren inte ens var i närheten av det våningsplan jag satt på. Hyperventilerade och kastade mig ut genom dörren för att promenera tills någon ringde till mig och talade om att läkaren åkt. Skulle jag komma oförberett i närheten av en (ihålig) nål eller om någon (typ sköterska) skulle börja diskutera att ge mig lokalbedövning eller nåt så svimmade jag på fläcken. Trots att diskussionen kunde gälla nåt som inte ens var tidsplanerat ännu.
Jag fick till slut via specialisttandvården (behövde ta bort en visdomstand) kontakt med KBT (kognitiv beteendeterapi) för att gå fobihantering. Jag vet fortfarande inte hur tandläkaren ifråga fick mig till det, men tacksam är jag.
Det som jag förstått utmärker kbt är att de inte bryr sig ett skvatt om varför utan bara hur man ska kunna hantera den nuvarande situationen. Fobihantering var inte någon semester direkt, men det är ju inte din nuvarande situation heller. Det är hårt jobb med fobihantering ska jag säga. Gradvis tillvänjning var modellen. Det jag tyckte var skönt och viktigt var att det var jag själv som styrde takten och att jag alltid kunde avbryta det vi höll på med. Det var också jag som var med och bestämde vilka steg vi skulle bryta ner behandlingen i, så jag kände att jag hela tiden hade full kontroll.
På något konstigt sätt var det också tryggt att ha med någon som i sig inte hade några direkta specialkunskaper vad gällde föremålet för min fobi (en psykolog är inte läkare, det är bara psykiater som är) utan hennes expertis gällde människan och dess reaktioner. Visst fanns hemläxa, men så fort det var dags för ett steg framåt så var hon med mig. När vi till slut var överens om att situationen numera var helt oladdad så framhöll hon för mig att det är viktigt att underhålla, annars kommer fobin sakta krypande tillbaka. Alltså är det viktigt för mig att med inte för långa mellanrum utsätta mig för (ihåliga) nålar. Det är nu några år sedan och jag är faktiskt riktigt stolt över att numera vara blodgivare. Inte tycker jag att det är kul att gå dit, men jag tycker att det är viktigt och jag gör det. Jag är möjligtvis Sveriges enda blodgivare som gör det helt för min egen skull och inte av godhet mot andra :)
Om du känner att situationen är på väg åt fel håll och inte tycker det går framåt hur du än vänder och vrider kan det kanske vara en idé att fundera på att ta kontakt med en kbt-terapeut för att få rätsida på situationen. De kommer inte att påtvinga dig någon viss ordning eller takt, det har du full kontroll över själv men kommer att finnas där som stöd och kan förklara på bra sätt hur människor reagerar och hur du kan ta kontroll över situationen och styra den själv istället för att blir styrd av din rädsla.
Visst kan man bryta ner i små delmål och göra alla stegen själv men jag hade inte tagit mig ända hit utan en handledare, det ska jag erkänna direkt. Man kan träla länge och väl och göra framsteg på egen hand men det går inte att komma ifrån att det är mycket effektivt att ta hjälp. Och då ska erkännas att jag kanske inte har fullt förtroende för psykiatrin i allmänhet, men just dessa situationer är kbt-arna mycket effektiva på.
Lycka till oavsett hur du väljer att göra och jag håller verkligen tummarna för att det ska bli bättre.
Kram
Anneli
-
Tack så hemsk mkt Anneli!
Jag har aldrig sett på saken ur den vinkeln men du ka ha hittat nåt där .
Jag ska fnura mera på detta då jag är en människa som verkligen hatar att känna mej begränsad .
Uppdatering;
Jag var ute och red för 8dagar sen (skritt i 30min) det gick bra men jag erkänner att mina ryggmuskler var spända .
Jag red en nordis som jag har fattat tycke för .
För 7 dagar sen lades jag på operationsbordet så nu sitter jag i gips i 5v till o får inte stödja på foten alls .
Så jag har mkt tid att tänka på vad jag vill o kan med min ridning .
Jag tror att jag måste få till en riktig lååång ritt ,,altså så jag inte har möjligheten att sitta av o gå.
Rida så typ 1gång om dagen tills arslet blöder o jag slutar att fjanta mej .
Jag blir galen av att sitta så här :o
-
Här är en bild på min ögonsten som jag vill och törs rida på men som har nåt fel nånstanns så hon är inte ridbar längre :-X
(http://u.helgon.net/g/{AA6/{AA6B2DE5-9EA0-4358-98B4-6E6A897E6D56}.jpg)