Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Raser => Ämnet startat av: Lycka skrivet 12 apr-07 kl 17:52
-
Har inte Maraner själv, men vet
att de lätt, bli argsinta tupparna.
De kanske är "lättäggade" ;D
-
Jag hade en gång en marantupp som också ansågs vara en "aggresivare" sort ::) men snällare och goare tupp fanns inte ;D
-
Hej undrar om någon/några av er som haft olika raser genom åren har någon uppfattning om tupp ilskhet?
Jag menar skillnader mellan raser,skulle vara roligt att skapa våran egen statistik över detta!
Skulle även vilja veta om ni ser samband mellan ilsk tupp mot människor=svårt att till föra ny/nya tuppar i flocken?
Själv har jag haft ilska tuppar i följande raser...silver teknad brahma,guldsebright,vit leghorn ,dvärg kochin.
Självklart har jag även haft snälla tuppar genom åren men tyvärr fastnar inte dom lika bra i minnet.
Har dock en blandis nu dvärgkochin/silversebright som e bra med människor...men försökte införa en ny tupp hedemora som är minst dubbelt så stor som blandisen och han gick hårt åt den stora innan jag fick flyttat isär dom igen ::) :'(
-
Här ingen fjäderfä expert men kan tala för de tuppar vi haft....
för vår del verkar det vara individanpassat med humöret.
Vi har erfarenhet av
Svarthönetupp - helt briljant! :-*
Dvärgwyandotte - en mkt lugn och snäll herre.
Gökfärgad Maran - ungtuppar som är på men rara.
Inlånad Blommehönetupp - hur underbar o tam som helst.
Dock har Marantupparna börjat bli lite revirsugna så nu
ska de i grytan i helgen....synd för de är så granna! :-\
-
Hade en dvärgkochin tupp för längesedan han anföll gubben å barnen >:(
Det gynnade inte den gossen, det ble grytan :-\
-
Jag har under ca 20 år haft otaliga tuppar av mina raser, så jag vågar uttala mig:
Bandade Dvärg Wyandotte: har aldrig haft minsta tendens till ilsk-het.
Tupparna kan ofta samsas bra inbördes.
Dvärg Kochin: samma som ovan, men om man har ett gäng av ungtuppar utan hönor kan de vara gräsliga med
att anfalla ens händer när man sträcker in dem för att t.ex de foder. Jag vet inte om de egentligen försöker
"våldta" min hand. Det går över när de får hönor.
Stor Sussex: här kan det vara problem. Och då är det verkligen inte roligt. Att få en 4-5 kilos jättestark tupp
på sig ,det gör ont och blir både sår och blåmärken.
Vi har dock haft en linje med helt underbara Susextuppar.
-
De enda tuppar som jag haft som blivit ilskna är Maranerna och Breda tuppen jag hade.
Jag tror jag har haft runt 12 olika raser. Bredan vet jag ju inte om det är typiskt för rasen, en ilsken individ kan ju bero på annat. De ilskna Maranerna jag hade kom ju från samma stam så det behöver ju inte vara så att hela rasen är mer härsklysten... Men av just Maranerna var det flera som blev lite läskiga.
Mvh
Charlotte
-
Hej!
Min erfarenhet av raser som jag har/haft:
dv Kochintuppar kan bli ilskna, men det händer sällan
Vorwerktuppen går hårt på unghöns som kommer in i gruppen
har haft två mycket ilskna blommetuppar så jag lade ner rasen
Lugna:
Plymouth Rock, Sussex, guld Brakel, blå Isbar, RIR, Legbar, brun Leghorn. svarthöns
Kolugna:
stor Kochin, Brahma, Orpinton, Faverolle
mvh
Carmen
-
Oj,oj. å jag som just bokat ett gäng marankycklingar. Jag blir lite orolig över det här med ilskna tuppar. Hur hanterar man det? vi har ju barn och jag vill inte de ska bli skadade, eller för den delen bara rädda. Vad gör jag för att förebygga att min tupp blir folkilsk? Blir han det så blir det så klart en coq au vine av honom men jag vill ju ha tupp till hönorna
-
Vår maraner blir ju handtama då vi kläckt fram dem själva.
Ungarna matar och sköter dom (de större då ;) )
De två ungtupparna som vi slaktade förra helgen var naturruvade.
De var helt ok i psyket. Inte elaka eller på, bara sexuellt
frustrerade som ungtuppar är. :-[
-
Jag har haft ett 20-tal raser genom åren men den enda ras som hoppat på mej är Antwerpen Skägghöns. Det har alltid vart 2-3 tuppar varje säsong som anfaller mina händer när jag fodrar dom. Samma sak när jag ska gå ut ur buren, då anfaller dom mej i hälarna.
Dvärgkochin och Moderna engelska Stridhöns har aldrig gjort nåt sånt.
-
en tupp som visar minsta lilla tendens till att anfalla eller sura så är det grytan som gäller man vill inte avla på såna egensakaper.
-
Jag tror inte det förs vidare på det sättet. Då skulle ju alla mina antwerpentuppar göra så nu.
-
Min värstingtupp var en Dvärgkochin! han var uppfödd på köksbänken med.
Jag har erfarenhet av att det inte är rasrelaterat alls utan som någon sa att just tuppar som är för tama blir tuffa generellt. De får inte någon respekt för oss människor när vi gosat o daltat tyvärr.
Ju mindre jag pysslat med tuppen och att aldrig klappa hans hönor ju färre aggressivitet hos dem.
Sen finns det ju ärftligt humör med såklart...