Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Ämnet startat av: lillan99 skrivet 27 feb-08 kl 18:28
-
Hej
Vår Jackrusseltik parade sig i morse med en blandis (rottwailer, schefer, labrador) hur lång tid tar det innan man vet om hon blev dräktig?
Mvh Lillan
-
Att se det utanpå är vanskligt. Jag har haft tikar som parats och som visat alla tecken på dräktighet, men inga valpar (skendräktiga). Har även haft tikar som varit dräktiga och jag inte märkt nåt förrän någon vecka innan.
Vill du inte ha valpar, är det bättre att ta henne till veterinären.
-
Måste nog föreslå dej att gå till veterinär, då jag ser till tikens bästa....det är ju en stor hane som hon haft kul tillsammans med och det kan bli en svår förlossning för henne, samt att det är ingen raskombination jag skulle rekommendera.
-
Jag pratade med veterinären och dom sa att det inte hade nån betydelse hur stor hanen var. för valpen /valparna anpassar sig efter livmodern.
Mvh Lillan
-
Jag är så dum att jag tycker det lät som en kul kombination :-[
Det är alltid folk som talar om att den o den blandningen inte är nån bra..
Men VAD är en bra blandras då?????????????? Det är jag ganska nyfiken på!
-
En bra blandras är när skillnaderna i fysiken inte blir för stora utan kompletterar varandra. Liksom de kan göra mentalt och med genetiska brister.
Men en Jack russel och så stora hundar tycker inte jag låter som någon särskilt bra kombination utan hade valt abortspruta !
Såg en gång en labbe på avstånd o tänkte, konstigt, inte visste jag att det var en svacka där, det visade sig vara en labbekropp på bassetben!!!
Hur kul blir det för den hunden längre fram?
Jag har i princip inte något emot blandisar, det kan bli otroligt lyckat på alla sätt.
Inte heller hyllar jag ensidigt den kontrollerade aveln eftersom det förekommer otroligt mycket knäppa, vedervärdigheter där också.
Utseendet verkar styra alltför många.
Men visst är det av intresse att bevara rasernas särart precis som med andra djur.
Att ge sig i kast med avel överhuvudtaget borde innebära att intresse och kunskap styr och inte slump, mode eller pengar.
-
Såg en gång en labbe på avstånd o tänkte, konstigt, inte visste jag att det var en svacka där, det visade sig vara en labbekropp på bassetben!!!
Hur kul blir det för den hunden längre fram?
Det kan bli ännu mer galet än så, men som inte syns på utsidan.
Ett par bekanta hade en blandning mellan setter och någon liten hund.
Den såg ut som en setter i kroppen och var proportionerligt bra.
Och hade helt okej fågelintresse så den verkade lämpa sig att jaga ripa med på fjället.
Om det inte vore för att den blev fruktansvärt trött för minsta lilla ansträngning.
Det visade sig att den stora setterkroppen hade ärvt den lilla hundens lungor!
Inte konstigt att den stackaren inte orkade något.
Små lungor som skulle syresätta en hundkropp stor som en setter.
Det säger sig självt att det inte funkar. :(
-
Vad jag menar med mitt tidigare inlägg var bla. att jag inte heller tycker att det är en bra kombination om man ska se till vilka mentala delar som valparna kan få....jobbar som instruktör och har många kurser med många "problemhundar", tyvärr måste jag säga att de flesta är blandraser. En renrasig hund kan hantera sin mentala bit i "sin"kropp, men i kombination med någon eller några andra raser kan det vara svårare. Vet inte hur jag ska förklara så att det skall bli tydligt med vad jag menar.
Om du väljer att behålla ev. valpar och sälja dom så var noga med att du får rätt köpare till dom ialla fall.
Lycka till.
-
Jag är fortfarande nyfiken på VAD som är en lyckad kombination??
Rent konkret, vilka raser är bra att blanda??
-
Man kan nog inte tala om en "lyckad kombination" i alla lägen. Jag har en blandrashane, Labrador Retriever och Flat Coated Retriever, som både utseendemässigt och i temperament är väldigt lyckad. Han är lugn och säker och har ett underbart temperament.
Ändå kan man märka på honom att han har ganska lätt för att bli nervös och som ung var han oerhört rädd och ängslig. Det berodde i o f sig även på hans upplevelser som valp. Han kom till mig som omplacering när han var åtta månader, då hade han hunnit bo på tre ställen och fått en del stryk.
Han blir nio år i höst och idag kan man inte se på honom att han någonsin varit rädd för någonting. Däremot blir han fortfarande nervös inför små barn. Han är alltid tillsammans med mig och jag ser till att han inte behöver ha barn omkring sig några längre stunder och då går det bra.
Hade han hamnat i en barnfamilj hade han säkert blivit problemhund. En familj, som han var hos före mig, hade flera barn. Dem tyckte han om, det var de vuxna som var dumma mot honom. Men ändå blir han nervös inför barn.
-
Vet inte om det finns någon lyckad kombination, men om man nu nödvändigtsvis skall blanda två hundar så bör dom nog vara i samma rasgrupp ialla fall. Så att dom är hyfsat lika.
-
Det är ju liksom det jag funderat över..Om man kan vara tvärsäker på att vissa raser inte ska blandas..så MÅSTE det ju finnas en motsatt åsikt också..... ::) Bara en fundering..
Jag har haft en schäfer-labrador, det måste ju vara en av dom mest lyckade iallafall?
Eller den med schäfer-husky..
Nu har jag en rottwailer-schäfer-collie-golden och det är inget fel på honom heller!
-
Kanske funkar med din blandning, både rottisen och scäfern har ju från början varit avlade för att valla och driva boskap, hur det är med collien är jag lite osäker på. Har själv rottis.
-
menar schäfer... ;)
-
En lyckad blandis måste väl vara efter sunda föräldradjur, både fysiskt och mentalitetsmässigt, samt att föräldradjurens hel- och/eller halvsyskon kollas upp (plus deras ev avkommor) samt i sin tur mor- och farföräldrar etc kollas. Alltså inte bara titta i de "raka" leden utan även "åt sidorna" i stamtavlan.
Tyvärr verkar en del "uppfödare" av blandisar tro (eller åtminstone påstå) att jyckarna blir bra mentalt och fysiskt just tack vare att de är korsningar och att de alls icke behöver testas och kontrolleras (och/eller att de ÄR kontrollerade och/eller testade och det då har konstaterats att det finns defekter och ÄNDÅ används de i avel...) för att man ska kunna eliminera ev brister.
-
Hundar i samma rasgrupp är ju oftast genetiskt närbesläktade. De kan rent av bara vara lokala varianter av samma ras. Detta innebär sällan mentala problem som avviker från rastypen.
Men att korsa en schäfer med en pekingese är något helt annat.
De äldre raserna har historiskt sett blandats beroende på människans flyttande m.m. Ta t.ex. lapphundarna. De är väldigt närbesläktade, det var först på 1800-talet som kennelfolk började dela upp dom. Innan fanns det lokala varianter, för folk föredrog lite olika färger o beteenden beroende på användningsområde m.m. De skarpa rasgränser som finns idag är skapade av rasföreningar och kennelklubbar.
En sak som slagit mig många gånger är att folk har dålig koll på vad deras hundar har för bakgrund. Ta schäfer t.ex. En bra vakt och brukshund? Vad betyder schäfer? Ett schäferi är fårens motsvarighet till stuteri. De jobbade på fårgårdar alltså. Nåt väldigt få schäfrar idag klarar. De har avlats i en annan riktning. Tyvärr även utseendemässigt.
Det finns många sådana exempel och säkert finns det fler här på tråden som har kunskap om detta ???
-
Collien var också en vakt/vallhund från början.
Nästan alla vara "lite äldre" raser har en bakgrund som brukshund/jakthund i människans tjänst. Vi hade inte hundar bara för att gosa med.
-
tyvärr är det vi som förstör rasens egenskaper när vi föredrar utseendet. tänk om schäfern hade bara avlats på sina vallegenskaper, och den "vanliga" collien. det är det vi gör med border collien, vi väljer avelsdjur med bra vallningsegenskaper. föräldrarna MÅSTE har minst Godkänd Vallhunds prov i bagaget för att kunna regga valparna. jag har sett annonser på blocket till exempel där det står "border collie" oreggad. den klassas som blandras.
-
Det är väl också som så att väldigt få riktigt VET huruvida schäfern och collien m fl ("forna") vallhundar har kvar några vallegenskaper. Det är verkligen inte många som ens försöker valla med dem, s a s. Det finns antagligen ett bristande intresse samt brist på kunskap.
Att säga att vi avlat bort en del egenskaper är kanske inte riktigt korrekt eftersom vi inte vet om de finns kvar el ej. Men visst kan det ju vara så.
Schäfern är dock bevisligen en god arbetshund om man ser till antalet tävlande och aktiverade inom olika grenar, helst i jämförelse med andra raser. BC och malinois är också goda exempel på bra, arbetande hundar förstås! Att BC dessutom är en god vallhund tror jag ingen ifrågasätter.
-
Men för att återgå till den korsningen som ev. blir då din hund tjuvparat sig så tycker jag inte att det är en "lyckad" kombination och det är min åsikt ialla fall. Det finns så mycket som behöver kollas etc. innan man över huvudtaget parar två hundar och därför är jag lite emot "tjuvparningar" där detta ej är planerat eller att man kollat föräldradjurens gener etc.
Tänk om alla som har löptikar kunde ha bättre koll på dom...med risk för att sticka ut hakan, men jag har själv både en rottis tik på 6 år och en tysk jaktterrier på 7 år och dom har aldrig lyckats tjuvpara sig trots att de bor under samma tak.....
-
Angående tjuvparning har det ju lite att göra med hur man håller hundarna. Bor de inne med familjen och endast går på kontrollerade promenader är det knappast problem.
Vi har boskapsvaktare, som lever ute med fåren dygnet runt. Det är ju inte varje dag jag vänder uppochner på mina tikar för att kolla om de löper. Normalt har jag koll på när de borde löpa, men det stämmer inte alltid.
Första gången ungtiken löpte upptäckte jag det precis i slutet. Hon hade inte visat något annorllunda beteende, hittade inga blodfläckar heller, de är ju duktiga att slicka sig i baken.
Har man en gårdshund som är ute själv på dagarna, kan det också vara svårt att se. Problemet är att hanhundar känner lukten på långt håll.
På vår pyrre uptäckte vi löpet de första gångerna genom att hon drog iväg.
Nu vet jag att vissa tycker det är fel att hålla hundar som vi gör, men jag anser det samma om hundar som bara bor inne, går i koppel osv. Hundar måste få vara hundar också och även om jag inte förespråkar okontrollerad korsningsavel, så får man ju avgöra hur man ställer sig till det när/om det inträffar. Är man beredd att ta ansvar för det inträffade är det upp till var och en.
Även mången planerad avel leder till problem man inte önskat sig.
Dessutom har ju flera nya raser ??? uppstått just genom tjuvparning.
-
Ska man föda upp en kull valpar finns det ju lite frågor man bör ställa sig.
Är föräldrarna friska? fysiskt och psykiskt?
Har vi tillräckliga kunskaper för att föda upp en kull?
kommer vi att finna bra hem med ansvarfulla ägare till alla valpar?
Viktig är väl också frågan om man tycker att blandrasavel är OK....
Det finns nog fler viktiga frågor att ställa sig...
-
Angående friska o sunda föräldrar, är det lika viktigt vi renrasig avel. Har sett riktiga skräckexempel på detta framförallt inom hund och kattavel, men även häst, får o nöt.
Man ser en viss egenskap man gillar, letar upp en partner med den egenskapen. Kan rentav blunda för att det finns andra mindre önskavärda egenskaper också (de kanske inte ärvs). Det värsta är att jag sett folk, trots problem i första ledet, välja ut den/de som inte fick problemen och linjeavla dom :o
Dessutom är gener mer än vad du kan se med ögonen. Vissa individer passar inte ihop. Hur fina representanter de än är. Genom att para dom kan man få fram latenta egenskaper/anlag.
Allt syns inte. Oavsett om de har stamtavla eller inte.
Att finna bra hem, gäller inte bara blandisar. Har själv tagit hand om ett antal omplaceringshundar, där uppfödaren enbart viljat sälja och tjäna pengar, utan en tanke på hur hunden kommer få det. Detta har bara varit väletablerade uppfödare, med fina meriter på avelsdjuren.
Att kenneln har ett fint namn och meriterade hundar är ingen säkerhet för kvalitéer hos hunden du köper. Dessutom är det FÖR mycket pengar och prestige i detta.
Så slutsatsen är att skaffa en hund du tror på och gillar oavsett ursprung.
Tänk om vi haft detta elittänkande i människoavel? Kolla stamtavlan först ::) Var säker på att barnens framtid är tryggad?
Det här är frågan om en tjuvparning. Det blir vad det blir.
Läste ett citat från en historisk filosof: Ditt barn är inte ditt. Ditt barn tillhör livets längtan efter sig självt! Så är det även med djuren.
Själv tycker jag det är ok med både korsning o renrasigt. Men styr inte livet i detalj. lämna en del åt slumpen och tänk positivt.
-
Jag är så dum att jag tycker det lät som en kul kombination :-[
Det är alltid folk som talar om att den o den blandningen inte är nån bra..
Men VAD är en bra blandras då?????????????? Det är jag ganska nyfiken på!
Intressant fråga!
Nu bortser jag från ev. föräldradjur med ärftlige defekter, (dom är ju lika dumma att använda i både renras och blandras avel, det tycker väl alla?).
Förut har jag alltid tänkt att blandningar med hundar av olika användningsområden skulle vara "farligt"...
Men, med handen på hjärtat, de flesta användningsområden vi har för våra hundar är ju olika modefiering av jaktinstinkt (finns hos ALLA raser) eller ett användande av flockinstinkter (finns ju också hos ALLA raser).
Därför skulle jag vilja att alla tänkte efter när det gäller dom där "hopplösa" blandraserna ni träffat på och förklarat deras uppträdande med att deras olika "instinkter" inte "kommer överrens" är det verkligen så? Eller är det så att det är korsningar av arbetande raser som inte har några meningsfulla arbetsuppgifter? Jag tror att det oftast är så egentligen. Om samma ägare hade en "Blåblodig" renrasig Schäfer så skulle den vara lika hopplös som deras Rottis/Schäfer/Stövar/Border Collie korsning är...
Mvh
Charlotte
-
Därför skulle jag vilja att alla tänkte efter när det gäller dom där "hopplösa" blandraserna ni träffat på och förklarat deras uppträdande med att deras olika "instinkter" inte "kommer överrens" är det verkligen så? Eller är det så att det är korsningar av arbetande raser som inte har några meningsfulla arbetsuppgifter? Jag tror att det oftast är så egentligen. Om samma ägare hade en "Blåblodig" renrasig Schäfer så skulle den vara lika hopplös som deras Rottis/Schäfer/Stövar/Border Collie korsning är...
Den enda hopplösa hund jag stött på är en renrasig schäfer... men omplacering som hon är så beror det nog snarare på allt hon vart med om.
Dock så tror jag, baserat på min erfarenhet med blandisar, att de kan vara svårare att aktivera och ge meningsfulla uppgifter. En renrasig har liksom ett "produktblad"/"facit". Ni som har mer erfarenhet av renrasiga får gärna rätta mig - men jag tror att man vet mera vad man får, även om de har individualitet då med. En blandis kräver mycket mera klarsyntehet och trial and error av en ägare (speciellt när man inte har en aning om raserna i dem) för att hitta just den individens fallenhet och karaktär.
Trots att jag sett de konstigaste blandningar så tror jag inte riktigt på att instinkterna inte kommer "överrens"... är mera inne på ditt spår Charlotte...
-
Det kan ju bli en hund i Rottisstorlek med jack russeltemperament. Inget jag skulle önska mig iaf... :o