Alternativ.nu
Hantverk => Trä => Ämnet startat av: Caligari skrivet 20 feb-08 kl 19:14
-
Jag har läst om virkestorkning i ett par snickarböcker och i båda står samma sak: Att virke som ska användas inomhus måste torkas på artificiell väg för att inte spricka när det kommer in i den torra inomhusluften. Men hur gjorde man förr, innan man hade elektriska torkskåp? Jag vill minnas att jag har sett möbler som är äldre än elen... ;) Var det så mycket fuktigare inomhus förr, att virket klarade sig ändå?
(Hela frågan bottnar förstås i att jag är ruggigt sugen på att börja slöjda med mitt eget nysågade virke, men inte har hittat någonstans att få det snabbtorkat... )
-
Det hela faller kanske just på ordet "snabbtorkat" ... di hade visst gött om tid förr, di där männskerna. ;)
-
Det hela faller kanske just på ordet "snabbtorkat" ... di hade visst gött om tid förr, di där männskerna. ;)
Ja, men ändå inte, om jag får tro litteraturen... Enligt snickarböckerna tycks jag kunna torka mitt virke utomhus hur länge som helst, men det kommer ändå att spricka när jag tar in det, eftersom det är torrare inne än ute.
-
Ja, men ändå inte, om jag får tro litteraturen... Enligt snickarböckerna tycks jag kunna torka mitt virke utomhus hur länge som helst, men det kommer ändå att spricka när jag tar in det, eftersom det är torrare inne än ute.
Och varför försöker du då inte att torka virket inomhus, som man gjorde förr ???
(...helst i rummet där skåpet eller vad det nu mår bli ska stå i slutänden)
Står det inte skriven i dina snickarböcker?
-
Och varför försöker du då inte att torka virket inomhus, som man gjorde förr ???
(...helst i rummet där skåpet eller vad det nu mår bli ska stå i slutänden)
Står det inte skriven i dina snickarböcker?
Nej, det var därför jag frågade från början - "Hur torkade man virket förr?"... :)
Så vilken är principen - att lägga in det nysågade virket direkt, eller låta det torka utomhus först, för att sedan ta in det och torka färdigt?
-
Först torkade de virket i en "stabba", det vill säga en stapel utomhus men helst under tak, ofta över sommaren. Sedan staplade de in virket luftigt i något lider och torkade det där i något år. Sedan tog de in virket och lade det på åsarna i taket i storstugan för att torka i rumsklimat. Total torktid mellan ett och tre år skulle jag gissa.
I gamla lider finns det ofta mellantaksvasor, men inget mellantak. De staplade virket på vasorna. Där torkade det bra. Ofta kunde de ha slöjdvirke i lager i tiotals år. De tog vara på låmpliga ämnen då de hittade dem och ibland grovtäljde de ämnena råa. Sedan lade de virket på tork tills de behövde det. Jag har själv en del krokvuxet björkvirke som antagligen är hugget någon gång före andra världskriget. Det kan vara bra att ha till något projekt.
Om du har nysågat virke skall du stapla det ordentligt. Du skall "stabb" det. Du skall bygga en rak och ordentlig botten av lastpallar eller stockar och sedan staplar du på den. Bottnen skall vara minst 20 cm hög över marken, men får gärna vara högre. Mellan varje varv lägger du ströribbor på tvären med ungefär en meters mellanrum. Ströribborna i varje varv skall vara rakt över ströribborna i varvet under. Bräderna eller plankorna i ett varv får inte ligga kant mot kant, utan det skall lämna minst 1-2 tums mellanrum beroende på dimension. Om virket är i väldigt olika längder lägger du det korta mitt i varje varv och drar ut vartannan planka till var ända av stabban. Då blir det inga fria ändor som kan krokna. Ovanpå stabban täcker du med gammal takplåt på ett sådant vis att regnvattnet rinner av och luften kan cirkulera. Det brukar också löna sig att lägga på tyngder ovanpå så att virket inte kroknar eller vrider sig. 6 st stenar av den sorten som man orkar lyfta ensam brukar vara tillräckligt på en mindre stabba.
Hoppas det här klarar upp problemet.
-
Sedan hade man ju oftast ett annat inomhusklimat, och en annan syn på inomhus, än vad vi har idag. Så slöjdat man tog in utsattes nog inte för riktigt samma chock-artade ökning av temperatur och torrhet, jämfört med hur det var i snickarboa.
Men det går fint att börja slöjda med även ganska otorkat virke, om man bara inte tar in det färdiga alstret direkt. Och tänker på att det kommer att torka/krympa ihop en del. Det kan ju torka färdigt i färdigt skick också. Fast visst finns det risk för sprickor och för att det skall slå sig.
Det finns en myt om att "förr" gjorde dom allt rätt. "Se så fina gamla grejer det finns kvar!" Men sanningen är nog att det gjordes mycket skräp också. Men de välbyggda husen och möblerna var man rädd om. Och det var ju dom som höll. Och det är bara just det som är kvar så att vi kan se det idag. Resten slängdes/eldades upp när det inte var lönt att underhålla det längre...
A.
-
Hoppas det här klarar upp problemet.
Tack för utförligt svar! Jag har gjort ungefär som du beskriver det hela, men travat virket på en höskulle. Under tak, men utomhusförutsättningar, ungefär, alltså. Några lönnbräder hamnade inomhus i källaren (inte varm) i ett par veckor för att jag inte hade tid att lägga upp dem på skullen. Jag travade dem med ströläkt och ställde på ett par vattendunkar ā 25 kg överst. Men ett par av bräderna slog sig på nolltid. Det måste vara ohyggliga krafter som gömmer sig i träfibrerna!
-
Sedan hade man ju oftast ett annat inomhusklimat, och en annan syn på inomhus, än vad vi har idag. Så slöjdat man tog in utsattes nog inte för riktigt samma chock-artade ökning av temperatur och torrhet, jämfört med hur det var i snickarboa.
Sant. Jag funderade lite på det också. Å andra sidan kan jag tänka mig att vi ofta har en jämnare inomhustemperatur än vad man hade "förr", när det ibland måste ha hunnit bli kallt mellan brasorna. Det bör väl också ha slitit lite extra på träet?
Det finns en myt om att "förr" gjorde dom allt rätt. "Se så fina gamla grejer det finns kvar!" Men sanningen är nog att det gjordes mycket skräp också. Men de välbyggda husen och möblerna var man rädd om. Och det var ju dom som höll. Och det är bara just det som är kvar så att vi kan se det idag. Resten slängdes/eldades upp när det inte var lönt att underhålla det längre...
Slöjdalstrens naturliga urval, liksom... :)
Tack för dina synpunkter!
-
Det här med torkning av virke är en hel vetenskap. Du har säkert fått svar på dina frågor men jag kände ändå att kommentera dina spörsmål.
När virke torkar så torkar det först det fria vattnet i trät och det kan man torka utomhus under skydd. Normalt får man ner det till ca 18-20 % fukthalt. Efter detta skall man, om man vill ha torrare virke som skall änvändas till annat än byggnad, tex möbel eller dyl, få bort det vattnet som är hårdare bundet i träcellerna.
Här krävs det en bättre miljö än utomhus. Det kan gå utomhus vid soligt väder, men medför risk att det torkar för fort. Nu förändras även formen på träcellen som gör att virket kan ändra form. Det som är avgörande om virket skall behålla bra form är om det är så lika utseende genom hela biten. tex
Är det olika årsringsbredder
finns det tjur
ansamlingar av kvistar
var i stocken är biten sågad.
Mest ändrar ytved sig i form, och kärnved med så mycket stående årsringar utan centrumkärnan med minst.
Man får för att få bra resultat såga bra stockar och såga dem väl, helst såga bort den innersta kärnan tex 2-3 cm från kärnan. Lägg upp det luftigt ströat under tak utan att solen kan komma åt det, tex i lada. Ta sedan in de bästa bitarna och ströa om under spänn i inomhusklimat.
Har väl gett er mer frågor men kanske något.
-
De gamla båtbyggarna sa om ek att det ska torka 6 år ute och 6 år inne innan det var ok att bygga med så att vara förutseende gäller, tyvärr något som ofta saknas idag.
Skullan är perfekt till virkeslager och sen gäller det bara att hela tiden fulla på i lagret i snickarboden för att hela tiden ha torra bitar till hands.
-
Tack för bra och kunniga svar! 6+6 år? Jag borde ha börjat såga virke medan jag gick på dagis och hade all tid i världen. Då skulle jag ha haft ett rejält lager att snickra med idag... ;) Nu får jag väl såga åt mina barnbarn. :)
-
man lät virket torka av sig själv i stabbar flera år i sträck.
-
Jag har tagit ner några ekar, inga stora träd men några bitar som kan användas till yxskaft eller liknande. Undrar hur jag skall torka på bästa sätt bara. Skulle jag kunna lägga undan det på en gång i vedboden, ovanpå veden längst in? Där skulle det kunna ligga i fred några år utan att vara ivägen. Skulle det funka, eller kommer det torka för fort och spricka? Och hur skall man göra, ta av bark och splint eller låta det sitta? Lite sprickor i ändarna får man väll räkna med, men det vore kul om det blev några fina bitar slöjdvirke kvar
-
Jag har tagit ner några ekar, inga stora träd men några bitar som kan användas till yxskaft eller liknande. Undrar hur jag skall torka på bästa sätt bara. Skulle jag kunna lägga undan det på en gång i vedboden, ovanpå veden längst in? Där skulle det kunna ligga i fred några år utan att vara ivägen. Skulle det funka, eller kommer det torka för fort och spricka? Och hur skall man göra, ta av bark och splint eller låta det sitta? Lite sprickor i ändarna får man väll räkna med, men det vore kul om det blev några fina bitar slöjdvirke kvar
Klyv dom genom kärnan, med fördel medelst Timmerjiggen. ;)
Låt barken sitta kvar, stryk gärna ändarna med lim, fett, täckfärg eller liknande som tätar porerna, för att minimera sprickrisken.
Förvara som du beskrev, skuggigt.
-
Jag tror inte det är så stor skillnad mellan förr och nu när det gäller virkestorkning på många håll i vårt land. Väldigt många sågar sitt eget virke och jag känner inte en enda som har ett elektriskt torkskåp...
-
Rekommenderar riksantikvariatetes rapport Trä - byggnadsmaterial förr och nu.
http://www.dialog.raa.se/cocoon/forlag/kont-0f73451d4c4e521b4d5f52147e5f6b214862823b?artikel_id=597&form_name=artikel&form_action=fetch