Alternativ.nu
Djur => Får => Utfodring av får => Ämnet startat av: viktigpetter skrivet 09 jan-08 kl 00:05
-
Hej!
Jag och min fru har en liten flock ryafår. Hittills har vi kört den konventionella stilen och gett tackorna kraftfoder veckorna före och efter lammning. Jag har dock funderat en hel del på om det verkligen är nödvändigt? Är det någon av er som provat att fodra era lantrastackor med bara hö? Vad blev resultatet? Hur mycket kan de kompensera genom att äta mer hö? Jag antar att de tappar en del i vikt och att lammen växer något långsammare, men stannar det vid det? Jag är inte så intresserad av vinstmaximering, varje tacka behöver inte få femton lamm var som växer så det knakar, men de får givetvis inte tappa så mycket att de lider eller att deras hälsa äventyras.
En bekant säger sig ha haft värmländska skogsfår helt utan att ge dem kraftfoder och hävdar att det bara är skadligt för lantraser med så näringsrik föda och en av våra grannar som är kravbonde och har kor slutade helt med kraftfoder för några år sedan och på hans kor fungerar det utmärkt. Jag skulle dock vilja ha mer kött på benen innan jag provar på våra får. Något som komplicerar det lite i år är dock att ett par tackor redan lammat. Det var ett bagglamm som fick gå kvar lite för länge i somras....
På plussidan har vi att vi har ett bra fårhus i milt klimat (Skåne) och att vi har bra koll på vår lilla flock. De är väldigt tama och vi kollar hullet på dem flera gånger i veckan. Vi skulle alltså upptäcka snabbt om någon tappade mycket i vikt.
En annan sak jag funderade på är hur stor risken för proteinbrist är utan kraftfoder. Har någon förresten något bra tips på proteinrika grödor som är relativt lätta att odla och skörda utan en massa maskiner?
Mvh, Petter
-
Hej,
Nu kommer du säkerligen att få en massa olika råd som du kan välja eller vraka mellan. Det finns ganska bra uträknat hur mycket energi och protein det går åt för en tacka i olika stadier av dräktigheten och digivningsperioden. I det naturliga livet föder vilda djur sina ungar när det finns gott om foder. Sista delen av dräktigheten och när de ger di finns det mycket lättsmält foder på nära håll. För tamdjur blir det annorlunda. Vi vill att de ska föda sina ungar när vi vill och det är oftare tidigare än det borde vara. Rya är en ganska anspråklös ras men klarar inte snålutfodring hur som helst. Särskilt känsligt är det om de bär på tre foster och det är inte ovanligt. Allteftersom tackans foster växer blir det mindre plats för grovfoder i magarna. De kan alltså inte kompensera ett ökad behov med att äta större mängd.
Hö är inte något enhetligt foder när det gäller näringsinnehåll. Det kan variera enormt beroende på hur tidigt det är skördat, vilka växter som ingår och tillförd växtnäring. Med tidigt skördat ensilage är det lättare att möta tackornas näringsbehov utan kraftfoder. Det finns de som lyckas och har en jämn och bra produktion.
Jag föreslår att du räknar lite på näringsbehovet under olika tider och lägger upp en foderstat. Ett litet underskott av protein gör inte så mycket. Lammen föds mindre och tackan mjölkar sämre. Vid stora underskott föds lammen svaga och tackan kan t o m lamma med tomt juver.
Vid underskott på energi märks att hullet går ner och tackan kan drabbas av akut acidos som kan vara dödlig om den inte blir behandlad i inledningsskedet.
Det ska även sägas att det är kanske än vanligare med överutfodringssjukdomar. Man vill ha bra produktion och ger mycket kraftfoder i form av spannmål eller köpta blandningar.
En väldigt viktig sak när man ger kraftfoder är att ha fåren sorterade efter näringsbehov. Ungtackor som växer samtidigt som de är dräktiga och är minst bör man ha i en särskild grupp. De får då längre tid på sig att äta. Sedan kan man sortera resten efter hull, i två grupper. (Det beror ju lite på hur många får man har)
Ett sätt att klara dig undan kraftfoder är att du försöker efterlikna naturen och låter tackorna lamma en månad efter du har släppt dem på vårbetet.
Börja i rätt ände och bestäm vad du vill ha ut av fåren. Vill du producera lammkött, fin ryaull och vackra skinn ska du inte snåla med näringen till dem. Har du fåren mest som buskröjare kanske det inte lika noga men du får inte svältföda dem så de blir sjuka.
Du kan odla rovor eller kålrötter och ge till fåren. Det tillför inte mycket protein men ett bra energitillskott blir det.
-
Naturligtvis kan man föda upp lantrasfår utan kraftfoder. Det har man ju alltid gjort förut. Kraftfoder är en ny företeelse. Fast bäst är ju då om de lammar framåt maj, så det hunnit bli lite växtlighet.
En sak du kan ge utöver hö är torkade löv, färska grenar att gnaga bark på och gran, tall. Där äter de både bark o skott. Då får de i sig mycket mineraler och vitaminer. Det är ju den viktigaste biten. Läste i en gammal bok (har glömt vilken - har många) att det på vissa ställen också var vanligt med att man gav djuren björksav på våren som extra tillskott, för att förebereda inför betessläpp m.m. Har man få djur är ju det ganska enkelt. Tror de hällde det i dricksvattnet.
Lantraserna blir lätt feta av för bra foder, vilket kan medföra sjukdomar, som lamningsförlamning och framfall. De ska inte ha för högt proteinvärde. Speciellt inte om du inte vill ha snabb tillväxt osv. Dessutom är metoden med bete + hö den bästa om man vill producera kött med mycket omega-3 fettsyror. Den halten sjunker direkt vid kraftfodergiva. Det är mätbart och kan göras bl.a på SLU. (kostar en del).
Själv övergick jag från konventionell uppfödning av finull till extensiv produktion. Jag vände inte tvärt på ett år, utan gjorde en gradvis övergång. Vad jag framförallt märkte var ju att tackorna blev stabilare och friskare, fick färre men större o kraftigare lamm. De mjölkade faktiskt bättre också, fast inte år 1.
Har nu gått över till Roslagsfår och Gutar (successivt sedan 04) och de ges inget kraftfoder. Vad gäller mineralbiten så verkar de helt klart både lyckligare och friskare ju mer färska träd de äter i förhållande till köpta mineraler. Ger man dom rejält med grenar och barr att gnaga på, så är de ganska ointresserade av mineralfodret.
Lantraserna har en tydlig årstidscykel och skall inte ha samma hull på vårvintern som på hösten. De ska bränna fett under vintern. Det är nödvändigt för att de ska kunna tillgodogöra sig det första betet effektivt.
En sak jag såg tydligt på finullen var: de stora feta tackorna fick oftast färre och mindre lamm och mjölkade sämre än de mindre tackorna och de som brännde rejält med fett i samband med lammning. Alltså, de tackor som var i "god" kondition efter lammning, var de som klarade lammen sämst.
Hade en gammal släkting som alltid sa: "Skär av dig själv o ge till barna." Tyckte det lät märkligt då, men fattar nu vad personen menade. Det stämmer. De tackor som ger mest av sig själva får finast lamm ;)
Angående bark o löv, så har det tidigare varit kända begrepp att detta förhindrar parasitangrepp (se annan tråd). Idag är det många som ifrågasätter detta. Dock inte jag, för jag använder mig av det!
-
Om du till nästa är planerar att ha sen lamning kanske i slutet av maj början av Juni o senda har ett bra grovfoder till djuren över vintern så kan du nog minimera kraftfodret till fåren..
då kan de ju äta av de späda gräser i under högdräktigheten o är ju redan vana med grönt då de lammar.. problemet är ju att ha dem hemma vid under lamningstiden så man kna ha uppsikt på dem...
Viktigt med mineraler o salt o selen..så man ine glömmer de...
men du bodde väl i södra sverige o där börjar väl gröset grönska tidigt...
så omöjligt är de ju inte...
;)
-
Det har man ju alltid gjort förut.
Vad man gjorde förr är enligt många inte relevant idag....
För att citera min mentor:
"Ta inte tips från människor som haft får förr!
Får förändras liksom vi, om några år är fåren inte samma sak."
/Rosa
-
För att citera min mentor:
Får är det enda djur som kan äta sig mätt varje dag och ändå svälta ihjäl!
Om man ser på vikten foster som ett får producerar i förhållande till sin egen vikt och jämför med andra djur så förstår man att de behöver sitt kraftfoder.
Får är inte djur som normalt skulle leva på våra breddgrader och definitivt inte i den form som vi har avlat som till - producerande djur. Även om det är lantraser så är de avlade till att ha fler lamm än de skulle haft i det vilda. I naturligt tillstånd hade de resorberat fosterna vid brist på mat, men det är bortavlat för många hundra år sedan, antagligen tusentals år sedan.
Om man lammar tackan sent på säsongen så måste man istället ge kraftfodret till lammen för att de ska nå upp i en vikt som duger att slakta... Jag anser att det är bättre att ge kraftfodret till tacka eftersom unga individer lättare växer (foster och små lamm). Om man lammar sent och är tvungen att fodra på lammen så går det åt mer kraftfoder för att uppnå samma resultat.
Om man väljer att behålla lammen över vintern så är man tvungen att ge dom grovfoder som ändå motsvarar kostnaden för kraftfodret.
Förvägra inte era djur mat!
-
Vallhunden, det där var väldigt okunnigt! Våra lantraser har funnits har i flera tusen år. Så du tror inte de har anpassat sig till klimat m.m. ???
Vad har du för får själv då, som svälter ihjäl samtidigt som de fryser?
Har du sett en lantras på nära håll? Många lantraser får ett till två lamm om året. De är otroliga GROVFODEROMVANDLARE, vet du vad grovfoder är????? Många lantraser har kvar mycket av naturliga företeelser, för bara 100-200 åår sedan hade inte folk råd att ge djuren bättre mat än sig själva och djuren var helt klart härdiga och anpassade för det liv de levde, annars hade de inte funnits idag ::)
Kraftfoder är skapat för att snabbt få upp lamm i slaktvikter och för att intensivproducera. Alltså prestationsrelaterat. Lantraser klarar inte höga kraftfodergivor överhuvudtaget. De skiter ihjäl sig då :P Vad käkar du själv? Geléhallon och vitaminpraparat ???Ditt resonnemang är rent opassande i miljösammanhang. Den typ av intensivproduktion du beskriver är ju intensiv grisproduktion >:( Det finns visst ungerska ullgrisar har jag hört ;)
Angående slaktvikter är det ju Swedish Meats som dikterat normen. Helst vill de nog ha fyrkantiga elefanter, för enkelhetens skull. Är det dom du vill tillfredsställa ???
Sedan är det ju bevisat numer att djur som enbart betar och ges hö/ensilage producerar mycket omega-3 fettsyror, medan kraftfoder förstör fettsammansättningen.
Får man gissa att du har vallhundar o jagar runt fåren med? För att de ska förbränna kraftfodret? Producerar man sitt eget grovfoder har jag svårt att se att det skulle bli dyrare än kraftfoder ???
Om man bevarar en lantras är inte målet att den ska förändras och förr i tiden är både närmare och längre bort än somliga förstår ::)
-
Som Henning och Birgit beskrivit så gör du alltså helt rätt :) så gör vi med!
-
Håller med ovanstående talare.
-
Vi har nu bytt från finull-texel för att försöka få en "enkel" ekologisk får grupp.( Naturvård) det innebär att även vi önskar att våra får skall må bra utan kraftfoder. Fri tillgång på ensilage, etc. Förra året var fint med bara ungtackor i stort sett bara ett lamm/tacka. i år får vi se. Tyvärr är inte ensilagekvaliten så bra men vi lever på hoppet. Vi hade också avarterna ...med tackor som var "magra" över ryggen trots väldiga kraftfodergivor. och några av dessa klämde ur sig förvånande små lamm. Kanske det blir så att avelsmässigt missar man de riktigt bra tackorna. På längre sikt tror jag (vet inte) eller hoppas jag att vi kan få en fin grupp får som lever som vi hoppas. Jag upplevde också fasan med att tackor med endast 1 lamm fick "bjässar" inget roligt.
-
Som Henning och Birgit beskrivit så gör du alltså helt rätt :) så gör vi med!
Jag antar att alla menar till nästa år? Det är kanske inte helt rätt att byta uppfödningsmodell mitt i fåråret när vissa tackor t o m redan lammat?
Lantrasfår kan säkert klara sig utan kraftfoder med lammning när vårgräset är som bäst och bra grovfoder under vintern. Men under mitt hittills enda besök i Skåne (bra precis den gär tiden förra året) så fanns där inget vårgräs.
Mvh
Charlotte
-
Jag antar att alla menar till nästa år? Det är kanske inte helt rätt att byta uppfödningsmodell mitt i fåråret när vissa tackor t o m redan lammat?
Lantrasfår kan säkert klara sig utan kraftfoder med lammning när vårgräset är som bäst och bra grovfoder under vintern. Men under mitt hittills enda besök i Skåne (bra precis den gär tiden förra året) så fanns där inget vårgräs.
Mvh
Charlotte
Viktigpetter gör som jag gör alltså! Ger en halv till 1 dl giva (fårpellets)några veckor innan lamning och en tid efter...jag går en medelväg.
Mina är också tama så man känner över dem dagligen och lär sig känna avvikelser på hullet o deras allmänna hälsa såklart :)
Men som Birgit berättar att de klarar sig bra utan annat tillskott än ett bra grovfoder "stämmer" från alla Gute och lantrasproffs så varför ens opponera sig som vallhunden? jo för att han inte har kunskap nog.
Jag har sett Gutar feta som lagårdsdörrar när de fått pellets som sig "bör" enligt andra rasers behov, så det räckte för mig att se.
Mina lammar alltid på våren vill jag tillägga.
-
Fast nu ska vi väl vara lite rättvisa...eller.... ;)
Jag har sett Gutefårstackor såå små och magra, att jag trodde det var årslamm.
Alla ger inte ett superbra grovfoder och alla ser inte/förstår inte när deras djur är magra...
Fast Viktigpetter känner o klämmer på sina med ;) så då håller man koll på deras mått :)
Hans fråga var om han gjorde rätt "Tänkte rätt" och det gör han minsann!
-
Vad är kunskap?
Utbildning och praktisk erfarenhet kanske?
Jag tycker Birgits påhopp på vallhunden var ett lågvattensmärke. Det var väl onödigt. En ursäkt vore på sin plats.
Som du Birgit tidigare har skrivit ” Detta är ett diskussionsforum, man måste inte överbevisa riktigheten i allt man läst och hört, eller kunna verifiera källan exakt. Meningen är att vi ska diskutera våra åsikter. Annars får man vända sig till ett vetenskapligt forum.” Eller som du också skrivit ”..Jag vill bara poängtera att jag inte ser ner på den produktionsmässiga aveln. Den behövs verkligen.” Eller ”..just därför är det också viktigt att vi kan hjälpas åt att föra fram de olika raserna och uppfödningsmetoderna.” Det sista syftar väl inte enbart på olika raser av allmogefår?
Min ringa åsikt är att Vallhunden har rätt i mycket av det hon skriver.
”Får är det enda djur som kan äta sig mätt varje dag och ändå svälta ihjäl!” (Det gäller mjölkkor också som kalvar under stallperioden om de får alltför energifattigt foder.)
”Om man ser på vikten foster som ett får producerar i förhållande till sin egen vikt och jämför med andra djur så förstår man att de behöver sitt kraftfoder.” (Här har hon ytterligare en poäng)
”Om man lammar tackan sent på säsongen så måste man istället ge kraftfodret till lammen för att de ska nå upp i en vikt som duger att slakta... Jag anser att det är bättre att ge kraftfodret till tacka eftersom unga individer lättare växer (foster och små lamm). Om man lammar sent och är tvungen att fodra på lammen så går det åt mer kraftfoder för att uppnå samma resultat. Om man väljer att behålla lammen över vintern så är man tvungen att ge dom grovfoder som ändå motsvarar kostnaden för kraftfodret.” (Det är väl inte heller så tokigt resonerat)
Nu anser ju Birgit och en del andra att man inte ska ta hänsyn till slakteriernas krav på storlek på lammkropparna. Det är dock den krassa verkligheten om man inte kan sälja eller äta upp allt köttet själv.
I början på tråden frågar Viktigpetter om sina ryatackor. Birgit svarar som om det gällde allmoge. Så här skriver du tidigare: ”Rya och finull hör inte hemma i diskussionerna om äldre egenskaper, även om vissa sådana fortfarande finns hos dom. De är tämligen förädlade för att passa en modernare fårhållning än vad som står för gutar och allmogefår.”
Kraftfoder är fult oavsett vad det innehåller för det fanns inte förr i tiden. Björksav är fint men är det naturligt att ge till fåren? Det är nog ett bra energitillskott jämförbart med melass och betfor men jag tror att det hamnar utanför den kategori av foder som är naturlig för fåren. Det behövs nog en mänsklig hand för att utvinna saven.
Det där med aspbark och löv tror jag på. Det är våra får galna i på vintern. Lövet innehåller mer protein än normalt hö, synd bara att det är så arbetskrävande att skörda. De är hungriga på färska aspblad också. Jag har däremot inte sett några barkgnag på sommaren. Det är ju i barken tanninerna som ger skydd mot parasiter förekommer mest. Jo, jag har sett får som hållits alldeles för länge på ett bete som gått på barken men aldrig annars. Inte ens mina gutar gnagde på de unga asparna under betesperioden. Det kanske är annorlunda med allmogeraserna? Under vintern är det låg parasitaktivitet i tackorna och det borde inte utlösa behov efter ”naturlig avmaskning”. Jag har lite svårt att tro fåren om ett så strategiskt tänkande att de förstärker sitt parasitskydd på vintern i förebyggande syfte. Dessutom tror jag tanninerna ger ett ganska kortvarigt skydd.
Jag gillar folk som experimenterar och har teorier. David Philipsson var en sådan, Kinna-Arvid likaså. En modern variant är Robban Nilsson. Gemensamt för de tre är de reste mycket i andra länder, läste mycket, hade god iakttagelseförmåga och gjorde egna försök och studier. När man ska ta reda på om en metod eller en teori fungerar är det viktigt att göra det på någorlunda rätt sätt. Om aspbark tillförd på vintern hämmar parasiter borde det ge utslag i bättre lammtillväxt och kanske mindre antal parasitägg i träcken. Båda är mätbara och man kan dela fåren i olika grupper och utfodra dem lika sånär som på aspbarken. Sedan jämför man resultaten.
Här på forumet tycker vi så mycket om olika saker och det är ju OK. Det som inte är riktigt lika bra är när nybörjare som saknar grundkunskaper om fårskötsel tar till sig en del extrema åsikter. Då kan det gå ut över djuren och även över den egna ekonomin. Vi som har varit med ett tag bör känna ett ansvar för det som skrivs och som kan läsas av vem som helst under lång tid.
-
Angående magra djur, är det en fråga om att se skillnad på magra djur och en naturlig variation. Hos en lantras kan variationen vara större utan att det är onormalt. Om vissa gutetackor är små, kanske de ska vara det? Blir själv mycket misstänksam om de är för stora. Hos mina nu avslutade finullar var absolut de minsta tackorna de bästa avelsdjuren. De magrade dessutom rejält när de mjölkade. Men återhämtade sig snabbt och hos finull ser man tydligt på ullkvalitén hur djuret mår.
Alla är olika, så även människor. Eller vill vi att alla människor ska vara överviktiga för säkerhets skull? Vissa blir lätt feta andra kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Det är samma med djuren. Jämför man en texel med en gute blir ju automatiskt guten "mager", men såg den ut som texeln, hade den varit dödligt fet!
Sedan har också de mer oförädlade lantraserna som exempelvis gute en mycket högre "svält-tröskel" än en texel. Det var ju därför allmogen hade lantraserna och var sådana motståndare till de "nya" fåren. Deras gamla raser klarade sig på mindre och sämre foder och de flesta överlevde även nödår.
Idag vill vi gärna se djuren på gränsen till feta. Vi överför vårt moderna liv o tankesätt till våra husdjur. Hundar, katter, hästar och naturligtvis fåren skall hållas runda hela året. Det är onaturligt. Även människan åt upp sig på hösten innan vi blev moderna. På vintern och då framförallt vårvintern var det ont om färskfoder och då brändes fettreserverna.
Läste att detta skulle vara väldigt nyttigt och kanske nåt vi svenskar också skulle fundera på. Övervikt är ett mycket större problem både hos människor o djur i detta land än undernäring/svält.
Såg i en ATL artikel från 2005 (den som spar hon har) att tallskotts C-vitaminhalt ökar 6ggr på vintern. Kanske inte så konstigt att fåren gillar barr på vintern? (Se annan tråd).
Att djur äter sig feta, eller låt kalla det runda är inte detsamma som att de mår bra. Ett djur som i våra ögon är på gränsen till magert kanske mår som bäst då? Alla är individer, så även fåren.
Vore bra om man kunde skilja på hur djuren mår och vad slakteriet efterfrågar.
Så min slutsats blir också att Viktigpetter tänker rätt.
-
"Vad käkar du själv? Geléhallon och vitaminpraparat Ditt resonnemang är rent opassande i miljösammanhang. Den typ av intensivproduktion du beskriver är ju intensiv grisproduktion Det finns visst ungerska ullgrisar har jag hört "
"Får man gissa att du har vallhundar o jagar runt fåren med? För att de ska förbränna kraftfodret?"
Ja, här skaffar man sig ovänner lätt! ;)
Tack Henning för ditt stöd!
Du skrev:"Jag gillar folk som experimenterar och har teorier. David Philipsson var en sådan, Kinna-Arvid likaså."
Jag kommer ihåg en gång när Arvid Carlsson kom hem till mig för att hämta en bagge. När han såg mina tackor sa han: "Jag ser att du tror på att hålla dina tackor i god konditon över vintern, Det var roligt. Det är tyvärr många som inte gör det." Och så är det tyvärr.
På grund av mina hundar har jag besökt hundratals besättningar. I de stora besättningarna är djuren oftast i bra kondition, men det är inte alls ovanligt att de små besättningarna, med några "knäckebrödsfår" är vanskötta.
Jag var just igår lite känslig angående djur som inte får tillräckligt med mat. Det gjorde att jag reagerade som jag gjorde. Tillika erkänner jag min okunskap om allmogefår. Jag är dock övertygad om att djuren i Sverige hade det mycket knapert "förr i tiden" och svältdöden var inte ovanlig för våra husdjur då. Jag tycker inte att den typen av djurhållning är något att sträva efter...
Slutligen vill jag berätta att jag har Gotlandsfår och att de inte alls blir jagade av någon vallhund. Mina får och hunden känner varandra väl och båda vet hur man ska uppföra sig!
-
För att citera min mentor:
Får är det enda djur som kan äta sig mätt varje dag och ändå svälta ihjäl!
Om man ser på vikten foster som ett får producerar i förhållande till sin egen vikt och jämför med andra djur så förstår man att de behöver sitt kraftfoder.
Får är inte djur som normalt skulle leva på våra breddgrader och definitivt inte i den form som vi har avlat som till - producerande djur. Även om det är lantraser så är de avlade till att ha fler lamm än de skulle haft i det vilda. I naturligt tillstånd hade de resorberat fosterna vid brist på mat, men det är bortavlat för många hundra år sedan, antagligen tusentals år sedan.
Om man lammar tackan sent på säsongen så måste man istället ge kraftfodret till lammen för att de ska nå upp i en vikt som duger att slakta... Jag anser att det är bättre att ge kraftfodret till tacka eftersom unga individer lättare växer (foster och små lamm). Om man lammar sent och är tvungen att fodra på lammen så går det åt mer kraftfoder för att uppnå samma resultat.
Om man väljer att behålla lammen över vintern så är man tvungen att ge dom grovfoder som ändå motsvarar kostnaden för kraftfodret.
Förvägra inte era djur mat!
Om birgit är otrevlig så vad har "förvägra inte era djur mat" i trådskaparens tråd att göra >:(
Jag är säker på att vi alla har "fina" får och är pålästa på sin ras här på alternativ!
Lyssna och lär dig av både Henning o Birgit oavsett vem som du gör dig ovän med ;)
åter igen: Viktig Petter du behöver inte ändra på något! Håll koll på hullet som du gör och ha pellets som ett komplement till innan/efter lamning,mkt sträng vinter etc. Gör det som en medelväg men håll koll på så att de inte blir för feta över ryggen!
Finns har jag för mig bilder i fårhandboken hur ryggen ska se/kännas men det verkar du redan veta :)
-
Vem är Kinna-Arvid? Kinna ligger ju här hos mig!
-
Kinna-Arvid var väl med och startade miljöpartiet anno dazumal.
Han hade en fåra skock, ursprungligen var det väl rya (rätta mig om jag har fel Henning). Han satsade på vissa bestämda pälsegenskaper. Nu är han nog död (?) men ryktet säger att hans baggar finns kvar. Grannen skröt häromsistens att han kommit över en "Arvid-bagge".
http://mp.se/templates/Mct_86.aspx?number=33138&avdnr=123
och här bodde han
http://www.mark.se/mark_templates/Page.aspx?id=3447
-
Vem är Kinna-Arvid? Kinna ligger ju här hos mig!
Arvid gick sina egna vägar så väl i skogsbruket som i fårskötseln. Han var långt före andra när det gällde att bevara mångfalden i tider när det bara var produktion som gällde och myndigheterna jagade avvikare. På sin ålders höst fick han ett fint pris för välskött skog.
Det var liknande i fårsammanhang. Till slut hamnade han i förbundsstyrelsen.
Han reste mycket och studerade fårhållning i många olika länder. Han gjorde inte heller som andra som besökte de mest omskrutna besättningarna. Arvid brukade fundera ut var i landet det var kargast och sämst förutsättningar för fårhållning. Dit åkte han och tog kontakt med fårfarmare. Han fick på det sättet en unik kunskap.
En gång var jag på Irland med en kompis. Vi kände Arvid väl båda och kompisen hade stött på honom när han var ute och reste ensam. Vi skojade om att möta honom när vi cyklade ytterst i det kargaste av Irlands västra del. Det gjorde vi inte men vi skickade ett kort till honom. På det skrev vi bara Kinna-Arvid, Sverige som adress. Det kom fram mycket snabbt och Arvid blev glad.
Du hade garanterat gillat honom.
-
Arvid hade Gotlandsfår. Han avlade dessutom fram bruna Gotlandsfår tillsammans med en god vän och granne. Med bra skinn! Dvs bra lock, pälshår och glans. Tyvärr finns det nu bara ca 10 tackor kvar av dessa bruna Gotlandstackor. Just nu görs försök att rädda dessa och få fram en bra stam igen.
-
Oj, oj vad mycket text.. Jag förstår ju så pass utan att ha läst att det råder många åsikter..
Jag berättar bara hur vi har det:
Våra gutetackor är så smällfeta att jag ids inte ge dom krafftfoder. Jag har fått JÄTTEbra slaktvikter på mina lamm, har dock ej vägt födelsevikter, det gör jag till våren.
Det står en säck foder som jag köpte en gång..men det har jag använt för att locka på dom vid behov o slämnger ut några nävar..
Slaktaren berömde köttet som förstklassigt, vad kan man mer begära?
-
Tack för alla bra svar!
Jag kan väl i och för sig hålla med om att tonen i vissa inlägg kunde varit trevligare, men om man ska vara positiv så bidrog ju dessa personer med en hel del vettigt också. Jag väljer att fokusera på det.
Jag är inte intresserad av att missköta mina djur varken genom svält, övergödning eller något annat. Jag är djurvårdare och har sett min beskärda del av både sjukligt feta och undernärda djur, och dessutom på vitt skilda djurslag, allt från ormar till får.
Det jag vill göra är att hitta en vettig kompromiss där jag kan sköta mina får på ett djurskyddsmässigt bra sätt samtidigt som jag tar hänsyn till miljön och den ekonomiska verkligheten. Den ekvationen är inte helt lätt att få ihop och det är därför jag vill höra era åsikter.
För mig känns det fullständigt horribelt att ge mina får soja som odlats på före detta regnskogsmark på andra sidan jordklotet. Jag vill bidra så lite som möjligt till avskogning, växthuseffekt och snedfördelning av världens resurser. Jag vill dock inte kompromissa med mina djurs hälsa. Behöver de dyrt, ekologiskt och sojafritt kraftfoder ska de givetvis få det, men jag vill inte ge dem det i onödan, och inte heller i onödigt stor mängd. Detta är inte bara av ekonomiska skäl, det är också en fråga om transporter och växthuseffekt. Ekologiskt kraftfoder produceras inte här i närheten, det gör däremot höet.
Tackorna har hållt vikten bra på minimalt med kraftfoder hittills, ett par har till och med varit lite för feta (klara fyror) trots att de är högdräktiga. En digivande har dock sjunkit ner till en tvåa och en annan fick trillingar igår så de kommer vi givetvis öka givan till. De slutsatser jag dragit av era (ganska spretiga) svar och att en börjat tappa är att jag nog fortsätter med kraftfoder i år, men vågar mig på att prova en sen lammning nästa säsong. Jag kommer ha kraftfodret redo då och hålla dem under noggrann uppsikt, men bara ge dem om jag bedömmer att det behövs. Har någon något bra tips på tidiga sätt att upptäcka proteinbrist, förutom att kontrollera ullen och slemhinnorna?
Vad har ni för åsikter om kraftfoder till lammen? Det är nästan ett år tills lammen behöver skickas till slakt så de hinner säkert bli stora nog innan dess även utan kraftfoder, men mår de dåligt av en långsammare tillväxttakt? Hur gör ni? Framför allt protein är ju extra viktigt till ett växande djur.
Min tanke från början, och i viss mån fortfarande, var att det kanske gick att stimulera tackorna att äta mer om de inte fick kraftfoder. Jag förstår att det är ont om plats i magen på dem, men man kan ju trots det få dem att klämma i sig mer om man klipper dem, så tanken är väl inte helt orimlig?
En annan tanke var den som flera av er framför, att lantraserna är utvecklade för att klara knappa förhållanden. Å andra sidan har det ju, som andra påpekade, gått många generationer sedan de levde så hårt och egenskaper kan försvinna snabbt om aveln riktas åt annat håll.
Mvh, Petter
-
Jag kör Frances-modellen och berättar hur jag gör. ;)
Vi har ett väldigt bra hösilage som de får fri tillgång till. Med de värdena insåg jag efter att jag räknat på det att jag inte kommer att behöva ge kraftfoder förrän de har lammat, så jag tänkte vänja in dem ett par veckor innan. (Vilket innebär slutet på februari, det blev lite senare än jag tänkt mig i år.)
-
Trevligt när det hettar till. När man har får får man alltid lära sig en massa måsten av andra. Fåren måste ha det, det och du måste göra det och så vidare. Därför har jag lärt mig att prova nya vägar själv.
Jag ger en relativt liten kraftfodergiva till alla mina får
Jag vågar påstå att gutefåren klarar sig utan kraftfoder stora delar av året. Mina får kraftfoder när de lammat. Hitills har de utveklats fint, varit stora och gett höga slaktvikter. Slaktdjuren har dessutom utvecklat ytterst lite fett.
Allt hänger givetvis på ett bra grovfoder. Jag har gjort foderanalyser och fått bra resultat, inte minst på protein.
För att i någon mån späda debatten. Jag jag har aldrig råkat ut för att får som haft ett bra grovfoder svältit ihjäl
-
Nä, med ett BRA grovfoder svälter förmodligen inget får ihjäl...
Men det har varit lite dåligt med informationen om att det behövs ett BRA grovfoder. Tongångarna är oftast :Inget Kraftfoder!, då undrar man ju:Inget Kraftfoder+ Vad???.
Jag hänger inte upp mig på fårraserna (vilka som behöver mat och inte ;)För mig har fåren ett visst behov av näring, detta kan man uppfylla med olika fodermedel, bäst är ju ett bra grovfoder men ibland räcker inte det till...) Men OM det nu är sån stor skillnad så hjälper det ju inte Viktigpetter med sina relativt förädlade Ryor att alla kommer här och skriver att Gutar blir Feta av kraftfoder. Blir dom feta av kraftfoder +väldigt sent skördat hö med lamning i januari? Eller blir dom feta av kraftfoder+Tidigt skördat ensilage (av "mjölkkokvalite´") och lamning i slutet av maj med fri tillgång på spätt vårgräs?
I övrigt är det ju trevligt och intressant med debatt :) Men vi kan ju avhålla oss från att agera domare och bestämma vilken kunskap som är "rätt" eller "värdefull", för vad är det då för mening med debatt?
Då kan vi lika gärna sätta in små artiklar med våra åsikter och sedan låsa dem ju.
Alternativ är vad jag vet öppen för alla och inte bara dem med "Politiskt korrekta åsikter". Mina bästa fårråd som jag följer har jag plockat från alla möjliga håll och jag rynkar inte på näsan åt någons råd bara för att den har några hundra tackor och inte är ekologisk... Ofta har såna personer stor erfarenhet, dom har haft chans att vara med om det mesta som kan hända med får...
Jag vet egentlligen inte vad alla har för erfarenhet av dagens konventionella köttdjursuppfödning? Jag har varit runt på lite olika ställen och har inte märkt något av den Kraftfoderslösande attityden som hela tiden nämns här.... Man vill föda upp sina djur för att få den bästa ekonomin i det hela...
Precis som Emma i Bäcka skrev i någon tråd så brukar det vara med så lite kraftfodergiva som möjligt. Dessutom har man numera kunskaper om att idisslare behöver en viss andel fibrer i sin mat för att fodret ska kunna tas upp på bästa vis. När min Far var ung var kraftfoder och konstgödning billigt och skulle utnyttjas enligt alla Konsulenter.... Så allt var kanske inte bättre "Förr"???
Mvh
Charlotte
-
Ett tips! Viktigpetter Ta kontakt med din rasförening så får du många frågor besvarade!
-
Nä, med ett BRA grovfoder svälter förmodligen inget får ihjäl...
Men det har varit lite dåligt med informationen om att det behövs ett BRA grovfoder. Tongångarna är oftast :Inget Kraftfoder!, då undrar man ju:Inget Kraftfoder+ Vad???.
Jag hänger inte upp mig på fårraserna (vilka som behöver mat och inte ;)För mig har fåren ett visst behov av näring, detta kan man uppfylla med olika fodermedel, bäst är ju ett bra grovfoder men ibland räcker inte det till...) Men OM det nu är sån stor skillnad så hjälper det ju inte Viktigpetter med sina relativt förädlade Ryor att alla kommer här och skriver att Gutar blir Feta av kraftfoder. Blir dom feta av kraftfoder +väldigt sent skördat hö med lamning i januari? Eller blir dom feta av kraftfoder+Tidigt skördat ensilage (av "mjölkkokvalite´") och lamning i slutet av maj med fri tillgång på spätt vårgräs?
I övrigt är det ju trevligt och intressant med debatt :) Men vi kan ju avhålla oss från att agera domare och bestämma vilken kunskap som är "rätt" eller "värdefull", för vad är det då för mening med debatt?
Då kan vi lika gärna sätta in små artiklar med våra åsikter och sedan låsa dem ju.
Alternativ är vad jag vet öppen för alla och inte bara dem med "Politiskt korrekta åsikter". Mina bästa fårråd som jag följer har jag plockat från alla möjliga håll och jag rynkar inte på näsan åt någons råd bara för att den har några hundra tackor och inte är ekologisk... Ofta har såna personer stor erfarenhet, dom har haft chans att vara med om det mesta som kan hända med får...
Jag vet egentlligen inte vad alla har för erfarenhet av dagens konventionella köttdjursuppfödning? Jag har varit runt på lite olika ställen och har inte märkt något av den Kraftfoderslösande attityden som hela tiden nämns här.... Man vill föda upp sina djur för att få den bästa ekonomin i det hela...
Precis som Emma i Bäcka skrev i någon tråd så brukar det vara med så lite kraftfodergiva som möjligt. Dessutom har man numera kunskaper om att idisslare behöver en viss andel fibrer i sin mat för att fodret ska kunna tas upp på bästa vis. När min Far var ung var kraftfoder och konstgödning billigt och skulle utnyttjas enligt alla Konsulenter.... Så allt var kanske inte bättre "Förr"???
Mvh
Charlotte
Försöker alltid få till så bra grovfoder som möjligt, antar att det är på liknande sätt som mjölkko-folket tänker. Skörda i rätt tid, för rätt näringsvärden, ett kraftigt foder. Och ja, när mina gutelamm blivit för feta(fett-avdrag), så har jag kombinerat sådant bra grovfoder med enligt mitt tycke för mycket kraftfoder.
Folk som föder upp köttdjur som går ute, exempelvis hereford, utfodrar ofta bara med grovfoder. Det händer att man, vid kalvningen och framåt, ger dem helsädesensilage, det vill säga säd som slagits och ensilerats med halm och allt. Har prövat det på mina köttrastackor, de blev som vandrande jättebollar.
Min pappa föder upp Hereford. De äter enbart grovfoder. Till skulle givetvis bli bättre om han gav dem tio kilo kraftfoder om dagen, men köttkvaliteten är förträfflig och det är en mycket billig uppfödning.
Jag säger inte att man INTE ka följa all råd man får och hittar i böcker, tvärt om, jag har annamat mycket, aspbark exempelvis. Men däremot anser jag att man alltid bör ifrågasätta varför man gör saker för att förbättra sin ekonomi och sin djurhållning.
Och Charlotte, att det inte alltid var bättre förr alltid har du rätt i. Man talar exempelvis om att man alltid klarade höet fint för för att man häsjade. Jag hävdar av erfarenhet att man helt enkelt accepterade sämre foderkvalitet. Modernt, ensilerat grovfoder går inte att jämföra på samma planet.
-
Åsikter om fodermedel har man förmodligen efter vilken verklighet man lever i.
De som producerar för att nå en slaktklassning använder förmodligen någon form av kraftfoder under någon del av säsongen. Vi är rätt många som inte lever i den verkligheten, och därmed kan få bäst ("ekonomiska") resultat utan inköpta fodermedel. Med kraftfoder menar jag då inköpt proteinfoder (oftast soyabaserat).
Gemensamt för tidigare nämda "fårprofiler" var att de tidigt såg hur framtidens fårekonomi skulle kunna se ut.
Vår tids framtid är att priset på proteinfoder kommer att skuta i höjden, pga jordbrukspolitik och konkurrens med sockerrör och Eucalyptusodling i Mato Grosso. Då kanske man, oavsett personliga politiska övertygelser, skall fundera över hur man maximerar produktionen baserat på egenproducerat foder. Spannmålspriserna kan också förväntas stiga, varför vi till större delen kommer att bli allt mer beroende av grovfoder och kanske framförallt bete!
Fortfarande i en sådan framtid kommer det nog att löna sig att komplettera grovfodret under vissa perioder, för att utnyttja billigt foder (bete) under andra perioder.
I "större" skala ser man givetvis till att använda analyserat grovfoder till en ordentligt beräknad foderstat. De flesta av oss mindre försöker lukta, känna och uppskatta foderkvaliteten (och uppskatta grunden till en foderstat).
Allt för mycket i industriellt och småskaligt jordbruk går fortfarande på slentrian, även om man i positiva stunder kan se en möjlig förändring på gång.
//Mikael
-
Först: Helt rätt Henning, jag borde formulerat mig bättre :-[
Sedan, Mikael Olsson, låter som om vi tänker rätt lika, fast du fick fram det bättre. Uppenbarligen har Viktigpetter också en hel del kunskap själv och är nog kapabel att avgöra hur hans får mår.
Angående de relativt förädlade Ryafåren, så var/är mina- och de flesta andras finull också väldigt förädlade. Detta hindrade inte att jag under en period på ett antal år kunde styra över dom till helt grovfoder baserad uppfödning. Vi hade som mest drygt 100 tackor, vilket ger 200 - 250 lamm :o Man kan naturligtvis inte göra det över en natt, men jag vill ändå påstå att jag inte förlorat nåt på det. Varken ekonomiskt eller arbetsmässigt. Vi levererade då till Swedish Meats med bra klassning. Däremot skickade vi inga djur före nyår. Utan lät dom växa färdigt i lugn o ro. Naturligtvis ska man ha bra grovfoder. Vi hade en stor mjölkko besättning i lösdrift fram till -95, så vi har en klar erfarenhet av foderanalyser, m.m. Däremot vill jag påstå att djur i intensiv produktion oftast är vana vid att äta ett kraftfullt grovfoder. Våra gutar får direkt diarré av sådant. Gamla vallar som inte plöjts upp på åratal, verkar ge ett hö/ensilage som de både gillar- och tål bättre ;) Slåtterängar vore säkert perfekt!
Att producera sitt eget foder är för mig ett måste, oavsett vilken metod man använder. Inköp av foder är dyrt idag, även om det är ensilge. Angående spannmål, så innehåller den omogna växten omega-3, medan den mogna som vi tar omhand som spannmål övergår till omega -6. Helsädsensilage är således särskilt nyttigt. Att producera miljövänligt och även mat som är nyttig att äta för oss människor är för mig den enda vägen att gå. Kraftfoder baserad uppfödning raserar omega-3 halten och ökar omega-6. (De som vill läsa mer kan höra av sig om källor)
I mitt närområde på småländksa höglandet finns 1000-tals ha igenvuxen eller igenplanterad betesmark. Tänk vilka möjligheter att producera kött på dessa ;) Istället importeras massor av kött från andra länder. Tänk bara att det kan vara lönsamt att skicka lamm från Nya Zeeland ellr nöt från Brasilien :o Då måste uppfödningen vara billig. Varför tar ingen till sig det? Vi har goda förutsättningar att konkurrera med dom, men då kanske vi har för mycket betalt för köttet ??? eftersom det anses fult att använda enbart grovfoder som mat åt djuren.
Ett land som Sverige med sin enorma natur borde kunna vara självförsörjande på kött >:( Tänk vilka transportvinster ;)
-
Att man av gammal hävd anser att får "inte behöver" så bra foder är sorgligt, när man nu idag vet bättre. Eftersom det är poppis att citera här så skulle jag först vilja citera en mentor för mig, Jesper Eggertsen;
- Om ni bara visste hur många får som svälter i Sverige idag - jag ser dem hela tiden, i dåligt hull och sjuka pga underutfodring. Allt för att folk envist håller kvar vid sina gamla föreställningar om fårens låga energibehov.
Därefter en framgånsgrik ekologisk bonde med både får och nöt;
- Jag väljer att se mina får som små mjölkkor i utfodringshänseende. De ska ju också producera mjölk till sina avkommor!
Däremot kan man ju enligt många försök föda upp fåren på enbart bra, analyserat ensilage eller fullfoder - men då behöver man ju nästan veta hur många lamm tackorna bär på - ett max två lamm per tacka fungerar utan kraftfoder om grovfodret är genomgående tillräckligt i energiinnehåll.
-
Angående de relativt förädlade Ryafåren, så var/är mina- och de flesta andras finull också väldigt förädlade. Detta hindrade inte att jag under en period på ett antal år kunde styra över dom till helt grovfoder baserad uppfödning.
Nu börjar vi fundera likadant ;) Får som får, de behöver alla näring, förädlade eller oförädlade. INGEN här har sagt att det inte går att föda upp får utan kraftfoder, men om man ska ha lamning utanför den bästa betessäsongen så behövs antingen ett väldigt bra grovfoder eller kraftfoder i någon form.
Mvh
Charlotte
-
Såg i en ATL artikel från 2005 (den som spar hon har) att tallskotts C-vitaminhalt ökar 6ggr på vintern. Kanske inte så konstigt att fåren gillar barr på vintern? (
En stilla undran av en okunnig. Vad har C-vitamin i fodret med får att göra?
-
Även får behöver vitaminer :o
-
Jag trodde att husdjuren kunde tillverka C-vitamin själva så det räcker men du kanske har andra källor. Det börjar bli längesen jag gick i skolan.
-
Men styra lammning på lantraserna?? Iallafall gute trodde jag inte att man kunde/skulle göra så mycket åt det..
Jag kanske har missat nåt, men jag trodde helt riktigt att en del av poängen med lantraserna var just att dom skulle hållas som "förr i tiden" :o
-
Men styra lammning på lantraserna?? Iallafall gute trodde jag inte att man kunde/skulle göra så mycket åt det..
Jag kanske har missat nåt, men jag trodde helt riktigt att en del av poängen med lantraserna var just att dom skulle hållas som "förr i tiden" :o
Jag vet inte riktigt hur man ska säga hur "Förr" var. Men många som har allmogefårsbaggarna med flocken året runt får två omgångar lamm/år på de äldre tackorna. Sen kan de väl hoppa över en lamning och så kör det vidare igen... Om de tackorna inte fick ett bra foder skulle de förmodligen inte vara speciellt vackra...
Hade man överhuvudtaget baggen med året runt? I "Naturen" lever inte baggarna med tackorna, de har "Herrflockar" och söker upp damerna vid betäckningstiderna.
Åsenfåren lammar gärna tidigt på vårvintern har jag märkt, därför vill i alla fall jag gärna "styra" det hela lite så att man kan uttnyttja det fina vårbetet istället för kraftfoder, oavsett hur det var "Förr" ;).
Mvh
Charlotte
-
Folk som föder upp köttdjur som går ute, exempelvis hereford, utfodrar ofta bara med grovfoder.
Min pappa föder upp Hereford. De äter enbart grovfoder. Till skulle givetvis bli bättre om han gav dem tio kilo kraftfoder om dagen, men köttkvaliteten är förträfflig och det är en mycket billig uppfödning.
Eftersom Herefordrasen ofta blir feta av enbart ensilage så krävs inget extra foder.
För Herefordkor finns ju t.om rekomendationen att blanda in halm för att dom inte ska bli feta..
Så det blir ju en lite dum jämförelse, Tackor v.s Herefordkor...
(Om man gav Hereford 10 kg kraftfoder så skulle slakterierna vägra ta emot dem ;D
Herefordkorna har ju i snitt ett fettavdrag på -2 kr kilot på 18 kr =16 kr kilot trots att de bara äter ensilage. :-\
Då behövs en billig uppfödning.
-
Många får av äldre typ har en biologisk klocka. Den styr när de brunstar osv. Den styr även näringsupptaget, fettbränning m.m. Årstidscykeln, som jag tagit upp ett antal gånger!
Att får lammar lite hur som beror på att de lever ett för "bra" liv. Som jag skrev i en annan tråd: de tror det är julafton året runt.
"Förr i tiden" hänsyftas ofta som begrepp när fåren var anpassade till torvan och innan det moderna fårtänket kom in. Detta kan variera från ställe till ställe. Finns således inte någon konstant gräns. Vill man bevara en gammal ras måste man söka den kunskapen och anpassa så man följer dagens djurskyddsregler, men inte följa rek. för intensivaveln!
Sedan går det utmärkt att hålla oförädlade lantrasfår på enbart grovfoder. De kan visst bli feta på det. Precis som en Herefordkossa. De är lämligen extremt goda grovfoderomvandlare. Men uppenbarligen föreligger mängder av förutfattade meningar.
Man måste skilja på vad får mår bra av och vad slakterinäringen mår bra av.
Nu åker jag till Öland för att hämta ett par nya gutebaggar, så ni vet att jag inte gått under jorden.
Ha en skön helg alla debattörer ;)
-
Jag är faktiskt inte helt enig med dig i lamningsstyrningsfrågan på Allmogefåren Birgit...
Nu menar jag INTE Gutarna, dom har jag inte tillräcklig erfarenhet av för att uttala mig om... Dom har väl haft helt andra levnadsvillkor än vad Allmogefåren haft? De kan väl egentligen inte ens jämföras om vi ska sköta dem som man gjorde under allmogetiden?
De flockar jag känner till som har haft lamning två ggr/år har INTE haft feta levnadsvillkor, men får man lamm i december/januari så lär man mata tackorna med lite extra om man vill att lamm och tackor ska klara sig... Men är det julafton året runt att få äta sig mätt på endast grovfoder av "normal" kvalite´och sommartid gå på naturbete (det är ju under betet båda kullarna "tillverkas" så hade dom kanske julafton då...
Mvh
Charlotte
-
Precis som en Herefordkossa. De är lämligen extremt goda grovfoderomvandlare. Men uppenbarligen föreligger mängder av förutfattade meningar.
Förutfattade meningar kan man ha på flera sätt. Den som har en annan uppfattning än Birgit har kanske förutfattade meningar eller är det tvärtom?
Jag anser att alla de fårraser vi har i landet är bra grovfoderomvandlare men jag är inte säker på att allmogeraserna är de mest effektiva. Det skulle inte förvåna mig om bl. a. leicester är ännu effektivare. Jag har blivit imponerad av vad de kan göra med grovt hö som andra får bara pillar fram det bästa ur och lämnar resten. Roslagsfåren med sina små munnar och tänder föredrar mera finfibrigt material. Allmogeraserna är dock sannolikt mycket effektivare i sitt födosök på magra marker och utnyttjar fler möjligheter att ta tillvara olika växtdelar. Vissa djurarter har förmåga att öka passagehastigheten för fodret i mage och tarm när koncentrationen av närningsämnen blir mindre. Det gäller för hästar och för oss människor också. Idisslare brukar inte tillskrivas den egenskapen. Det finns dock andra funktioner hos dem som påverkar variationer i förmågan att ta upp näring i fodret.
Det är inte så lätt att jämföra olika fårrasers förmåga att omvandla grovfoder. Det finns studier som visar att köttraserna växer bättre på bördiga marker än får av lättare typ och tvärt om på magra marker. Det behöver dock inte betyda att den ena eller andra gruppen rent fysiologiskt är effektivare grovfoderomvandlare.
Ska enbart tillväxt räknas? Det finns variationer i hur olika raser sätter fett i förhållande till muskeltillväxt. Temperamentet har en viss betydelse. Livliga djur gör åt med mer energi än de som är lugnare.
Jag är inte ens säker på att vi ska sträva efter att få ”extremt goda grovfoderomvandlare”. Det går säkerligen med avelsarbete att flytta fram positionerna när det gäller grovfoderutnyttjande som allting annat.
Som Charlotte och andra har påpekat, fodra efter behov. Beräkna näringsinnehållet i fårens foder och gör upp en foderstat.
-
Henning: Det där har jag också funderat på särskilt på det hett diskuterade, viktiga naturbetet ;).
Mina får går på marker som för att antal år sedan användes av stora, högproducerande Svea-tackor som tydligen trivdes bra och besättningen var produktiv som attan...
När jag tittar på vad mina olika fårsorter äter så går Åsenfåren och nopprar och hittar det bästa och äter sig runda och fina på det sättet (dom blir väldigt snabbt missnöjda om betet blir för gammalt). Däremot köttraskorsningarna maler i sig det mesta och blir runda och fina (precis som åsenfåren) Korsningarna blir inte sura förrän maten är SLUT, det slinker ner en hel del gammalt också...
Så båda sorterna utnyttjar ju betet fast på lite olika sätt...
Med bara allmogefår skulle det bli problem här där vi har en kort men enormt snabb växtperiod på sommaren, allt bete skulle snabbt bli för gammalt.
Jag kommer ihåg när jag köpt mina första får och diskuterade får med en väldigt kunnig Rya-ägare. Kaxig som man är som nybörjare så berättade man så klart om hur duktiga ens små får var att klara sig på naturbete, överlägset alla andra större förädlade raser (Precis vad man fått lära sig innan man köpte fåren). Vad då??? säger han våra Ryor är precis lika bra på att hitta mat i naturen, kanske ett Oxford Down får behöver ha maten mitt framför näsan sa han... Döm om min förvåning när jag senare har hittat stora tunga köttraser på naturbete som sett himla fina ut dom också...
Får oavsett ras verkar ju hitta vad dom behöver på betet, det vissa raser kanske inte lyckas sortera till sig via noggrannhet verkar dom ju kompensera via större foderintag (av sånt finsorterarna ändå inte äter).
Mvh
Charlotte
-
Jag har bara erfarenhet av Texel och Gotlandsfår. Texellammen åt sig feta på de magra naturbetena (fick fettavdrag om man inte skickade dom i tid) medans Gotlandslammen behövde stödutfodring för att få acceptabla slaktvikter hos Swedish Meat. Texeln var helt klart bättre grovfoderomvandlare i den situationen!
Texeltackorna åt sig feta på fri tillgång på ensilage, medans Gotlandstackorna åt mindre, men behövde tydligare stöd av kraftfoder innan lammningen. Även där var Texeln bättre grovfoderomvandlare.
-
Det avelsarbete som var förhärskande under ett 30-tal år har satt stora spår i flera raser. Man avlade nästan enbart mot ökad 120-dagars vikt. Det medförde att framför allt gotlandsfår och finull fick en högre vuxenvikt, senare slaktmognad och mindre muskelmassa. Både finullsfolket och gotlandsfårägarna reagerade och satte klackarna i marken. När vi bytte till EUROP-klassificeringen på slakterierna blev de gamla typerna mer gynnade. Jag anser att även om slakterierna inte har sådana intentioner har omläggningen varit gynnsam för rasernas utveckling. Det är också positivt att man har infört viktgränser uppåt (även om jag själv inte tycker att lammkotletter kan bli för stora).
Jag har samma erfarenhet som Vallhunden. På de flesta av våra naturbetesmarker växer texel och texelkorsningar bättre än finull och gotland. Det är stor skillnad i temperament och intressen mellan texel och lantraserna. Båda tillhör mina favoriter fast på lite olika sätt.
-
Eftersom Herefordrasen ofta blir feta av enbart ensilage så krävs inget extra foder.
För Herefordkor finns ju t.om rekomendationen att blanda in halm för att dom inte ska bli feta..
Så det blir ju en lite dum jämförelse, Tackor v.s Herefordkor...
(Om man gav Hereford 10 kg kraftfoder så skulle slakterierna vägra ta emot dem ;D
Herefordkorna har ju i snitt ett fettavdrag på 2 kr kilot på 18 kr =16 kr kilot.
Då behövs en billig uppfödning.
Nej, alltså du har givetvis rätt. Tog upp hereford för det vart någon som frågade hur köttuppofödare gjorde. Får och kor fungerar på rätt olika sätt trots att de idisslar
-
Det visade sig att kraftfodret var nödvändigt till våra ryor när de lammar under vintern. De tackor som fick trillingar kom tillslut upp i en giva på ca 2 kg pellets för att sluta tappa i vikt och så sakta öka lite igen.
Jag tror fortfarande att en mindre viktminskning inte behöver vara detsamma som att man misssköter sina djur, men vi har lärt oss att man måste vara väldigt observant. Tackorna med trillingar rasade i vikt medans vi justerade kraftfodergivan och innan vi visste ordet av så började de tappa en del ull.
De har fri tillgång till hö som inte är analyserat och man kan tänka sig att det är rätt så sent skördat då det inte verkar räcka till så bra. Eftersom vi bara har tio tackor blir en analys rätt så dyr och vi har begränsad möjlighet att byta leverantör. Förhoppningen är att kunna ta eget hö så småningom.
De älsta lammen är nu ca tre månader och väger 20-25 kg och nästa fråga har uppkommit vid vårt frukostbord.
Vad är bäst? Att ge lammen kraftfoder, eller att ge tackorna kraftfoder som omvandlas till mjölk?
Lammen diar fortfarande och tackorna äter pellets. Lammen har fri tillgång till pellets.
Skulle det vara lönsamt att redan nu skilja av lammen och ska de då fortfarande ha fri tillgång till pellets? Vi skulle då kunna sluta ge tackorna pellets. Vi har ett bra bete och de hinner bli feta innan nästa höst.
Eller kommer lammen växa sämre utan mjölken? Borde vi vänta med avskiljningen till betessläpp?
För och nackdelar??
/fru Albinson
-
Om lammen är 3 månader nu så kan dom ju slaktas i Maj (sk Vårlamm).
Vet inte om det är din plan ?
Om det är så ska lammen gå med tackorna och dia tills dess
förutom att de har fri tillgång till egen pellets och hö i lammkammare.
Mvh Rosa
-
Ryalammen växer väldigt sakta och de är nog inte slaktklara före midsommar.
-
Allt det här är ju väldigt intressant. Diskussionen om kraftfoder har naturligtvis blivit mer aktuell i takt med stigande spannmålspriser.
Jag tror mycket är vunnet med ett ritigt bra grovfoder. Man ska vara nogrann med vilken tidpunkt man skördar för att få optimalt näringsinnehåll, specillet när det gäller proteinet.
Jag fodrar med havre och korn. Jag har analyserat grovfodret i år och tror faktiskt att proteinet i kornet inte är nödvändigt. Jag har under flera år minskat kraftfodergivan, succesivt. Exakt hur mycket jag ger varje tacka måste jag nog väga för att ge svar på. Men jag kan konstatera att lammen bara har blivit bättre.
I år är jag rädd att lammen födda i december, januari trots minskningen av giva fått det för bra. De är rent ut sagt feta om magen. Det här är blandrastackor med inslag av finull, dorset och texel. Det gör att jag dragit in den avdelning där lammen kunnat äta kraftfoder utan att trängas med sina mammor.
Jag ska väll tillägga att tackorna inte delar min åsikt att de får för mycket kraftfoder.
Mina gutar får oftast inget kraftfoder alls, mer än i "socialiceringssyfte". När de lammar finns ju oftast bete här i Mellansverige
-
Fåraherden, får man fråga vad du har för värden på ditt grovfoder? Jag har samma raser i mina tackor som du ungefär, så det är väldigt intressant för mig, det du skriver.
Jag har börjat ge de två som har lammat kraftfoder, och har redan ont i öronen.... De vill ha mer, hela tiden! :)
-
Jag har börjat ge de två som har lammat kraftfoder, och har redan ont i öronen.... De vill ha mer, hela tiden! :)
Det där hade jag glömt ::), men de är som galna, gapar heeeeela tiden efter mer maaaaat :P.
-
Feta om magen behöver inte vara ett tecken på att de fått för mycket kraftfoder. Det kan också vara ett tecken på undernäring om de har "bulliga" magar. Hur är de över revbenen, det är frågan?
-
Feta om magen behöver inte vara ett tecken på att de fått för mycket kraftfoder. Det kan också vara ett tecken på undernäring om de har "bulliga" magar. Hur är de över revbenen, det är frågan?
Varför kan bulliga magar vara ett tecken på undernäring? Är det som med hästar som kan se bukiga ut men, ändå vara magra? Eller är det av någon speciell anledning de blir bulliga?
-
Så tolkar jag det, mycket bukig mage men dålig överlinje som det blir av proteinbrist?