Alternativ.nu
Djur => Får => Fårsjukdomar & skador => Ämnet startat av: birgit skrivet 21 dec-07 kl 08:19
-
Hoppas alla som är anslutna till fårkontrollen hunnit läsa senaste Fårskötsel?
Artikeln: Easy Care på sid: 12-13 tar upp det jag påpekat i flera tidigare inlägg. Då jag inte exakt kunnat verifiera källorna, har jag blivet ganska påhoppad.
Nu har jag en NY källa angående att avla på motståndskraft mot parasiter. ;)
Praktiserade detta på mina finull och det tog cirka 10 år för mig att nå idealbesättningen, som klarade sig utan avmaskning. Gör likadant nu med mina gutar. Rosorna är överflödiga, de verkar fullständigt immuna mot parasiter ( Tack Ann i Lantrasparken på Ingelstad).
Man får ju rekommendationer om att man ska slå ut djur med olika defekter och sämre egenskaper, men när det kommer till parasiter, så ska man avmaska alla! ???
Själv anser jag det fullständigt naturligt att "sanera" bland dessa individer. Detta är en anledning till att jag med en nystartad gutebesättning(fjärde året) inte betäcker tacklammen. Detta för att motståndskraften mot parasiter ökar med ålder. Djur som har bra motståndskraft får lamm med bra motståndkraft.
Tänker man efter lite, är det så här det alltid fungerat. Det är därför det överhuvudtaget finns får idag. Det är de motståndskraftiga som överlevt. Avmaskningsmedlen har inte funnits speciellt länge.
Är man ekologisk och vill ha en naturlig djurhållning, ser jag inga alternativ. Däremot brukar jag inte låta drabbade individer självdö, utan plockar antingen in dom, kan ev. avmaska på stall, eller avlivar direkt, men de kommer aldrig mer in i besättningen. Detta innebär inte att alla som får tillfällig diarée slås ut, för det kan finnas fler orsaker.
Martin S hade uppe mannen i Danmark med sina gammel norska spelsau på en ö. De har funnits där i 12 år och levt helt självständigt där. De första åren dog många av parasiter. Nu är de nästan helt härdiga. Mycket friskare än de djur han har på fastlandet, även om de också hålls fritt. Men de har mer inblanding av människor + som han säger, "De går på mark som konstgödslats av människor. Detta påverkar växtligheten negativt." Fast det är många r sedan. Djuren på ön har bara naturliga skydd mot väder och vind och lever där året runt. En annan märkbar effekt han funnit är att ullen ändrat sig på dessa år. Kraftigare, mer täckhår. I tidsperspektiv är 12 år en kort period, men har påverkat djuren rejält.
Man kan skriva hur mycket som helst om vilka djurskyddsregler som gäller, men får vi samma problem med resistens hos parasiterna som Nya Zeeland, Australien och delar av Afrika, så kommer vi bli tvugna att avla på motståndskraft.
Avslutningsvis gick ett programm på TV för 3-4 år sedan om parasitproblem på tamboskap. Det var ett vetenskapsprogram och där tog de upp att läkemedels industrin inte var beredda att forska nämvärt vidare på nya typer av parasitbekämpning. De har gått in i en återvändsgränd och ser det som olönsamt arbete.
OBS: Detta är ett diskussionsforum, man måste inte överbevisa riktigheten i allt man läst och hört, eller kunna verifiera källan exakt. Meningen är att vi ska diskutera våra åsikter. Annars får man vända sig till ett vetenskapligt forum.
Nu vill jag ha era synpunkter ;)
-
Som med allt annat inom djurhållning är parasitbekämpning en laddad fråga. Diskussionen rör sig mer om att VEM som har RÄTT, än om VAD som kan vara bra för djuret, nu och i ett längre perspektiv.
Det är synd, för vi behöver vara fler som vågar frångå de konventionella medlen som visserligen (ännu så länge) är verksamma, men som med all säkerhet kommer att förlora sin funktion pga resistensutveckling.
Jag håller helt och full med dig Birgit, om att använda andra metoder såsom avel eller annat naturligt som motverkar parasitangrepp.
Jämför gärna dagens slentrianmässiga parasitbekämpning med gårdagens(?) antibiotikaanvändning. Bådadera ger en snabb effekt och, kortsiktigt, en minskad ekonomisk förlust, men ingetdera är hållbart i längden.
Ser man i ett längre perspektiv så kan det bli så att de fårhållare som idag avmaskar slentrianmässigt, blir beroende av att det finns en framavlad motsåndskraftig fårstam, den dagen då läkemedelsfabrikanternas produkter inte längre hjälper.
-
En annan fundering jag har är lite kring denna hysteri mot inavel. Det har ju funnits inlägg om att våra hotade lantrasfår skulle vara inavlade och sjukliga. Som jag poängterade är mina roslagsfår de friskaste och härdigaste får jag mött (å de är ganska många ;)).
Men de har också ganska smal avelsbas. Om man nu förstärker defekter med inavel, så förstärks ju även de positiva egenskaperna som finns - såsom motståndskraft mot sjukdomar o parasiter.
De modernare produktionsraserna verkar överlag känsligare, men det kan ju bero på att sådant inte värderats högt vid aveln, eftersom det funnits fungerande preparat. Därför är det synd att så många som skaffar de gamla raserna håller dom som produktionsraser. Alltså med inomhusvistelse, avmaskning o kraftfoder.
-
Detta är en viktig diskussion, som jag dock inte har lång nog erfarenhet till att bidra så mycket till. Började på fårfritt bete för två år sedan, och har inte haft några parasitbekymmer. Afmaskede "slentrianmässigt" (dvs utan påvisat behov) med Ivomec första året, därför att veterinären rekommenderade det, och som ren nybörjare gör man ju vad vet. säger. Men det kan kanske vara en poäng i att avmaska just vid starten av en ny besättning.
Ordet avmaskning låter som att fåren faktisk blir helt av med sina maskar - men vad jag har läst är det alltid en viss procentdel (kring 10%) som överlever och kan formera upp sig på nytt. Det är klart att en sådan kur bäddar för resistensproblem.
Genom passande vekselbete kan man ju hålla parasittrycket i schack.
Individuelle skillnader i motståndskraft hos fåren vet jag ingenting om, men det låter rimligt. Säkert spelar fler faktorer in - både ärftlig motståndskraft, tillvänning, djurets almentillstånd och matsedeln.
Jag undrar hur får (och andra djur) egentlig försvarar sig mot parasiter. Det är ju ingen mikrobiel infektion som immunförsvaret tar hand om. Ändå är det tydligt, att de flesta djur uppnår en balanstilstånd, där de givetvis har olika parasiter, men på en nivå där det inte ger synliga problem. Hur uppnås denna balans? det är väl det frågan handlar om.
Finns det en biolog där ute som kan förklara?
De hör med i bilden, att parasiterna inte är "intresserade" av att ta död på sin värd. De har ju utvecklats i et beroendetilstånd av fåren och dets förfäder genom miljoner av år. Så när ett får blir allvarligt lidande av parasiter har något gått fel, även ur parasitens synpunkt. Ja det är inte för att jag tycker parasiter är gulliga. Vi får nog alla en liten äckelrysning om vi tänker på larver som kryper runt inuti kroppen. :P Säkert vår egen försvarsreaktion, men maskar i sig är alltså någonting ytterst normalt.
Även vilda djur kan bli sjuka eller till och med dö av parasiter. Men vad jag vet, så är det något som händer när djurets allmäntillstånd försämras, t.ex på grund av andra infektioner eller svält. (dette har jag från en biolog som har jobbat med att undersöka självdöda fåglar)
Jag har hittat en studie af fåren på Lilla Karlsö, som har lågt parasittryck fast det har gått får på ön i urminnes tider. Länk här.
http://www.hornfar.se/naturbete%20lilla%20karlso.pdf
Där föreslås att vissa växter har parasithämmande verkan. Det tror jag på, men säkert är det något som kunde forskas mer i.
Men nu får ni som har längre erfarenhet ta över.
God jul till er alla.
-
Jag tycket det är viktigt att använda sunt förnuft...
Allmogefår är INTE restistentare än andra får mot parasiter...
naturligt vis så var de säker så att tex roslagsfåren var vana vid de parasiter som fanns på gården hos ursprungsflocken...
Men jag hade mina roslagsfår i ganska många år (sen -95) innan jag fick parasit probelm... det inföll samtidgt som jag fick ta över ett "jätte fint" sommarbete med bra får stängsel.. där det gått får året innan..
Första året gick ju bra... men sedan började eländet....
innan jag fårstod vad det var så hann en tacka bli så dålig att hon fick avlivas...
det var den stora magmasken som hade slagit till...
tyvärr såvisste man inte så mycket om den då i början på 2000 talet...
Tackorna fick ju INTE diarre utan såg ut som vanligt till en vacker dag då de låg orkes lösa o halv döa i hagen... o när man då kännde på henne så var det bara skinn o ben... bleka slemhinnor osv... Jag ringde vetrinären o han sa att parasiter var aldrig några problem för tackorna utan de var bara lammen som brukar ha problem...
så han var ju också oerhört opåläst.. fast han själv hade får..
tackan skickdes på obduktion och det konstaterades massor med storamagmaskar...
Jag köpte också in en flock Dalapälsfår som såg fruktansväda ut... då vi fick hem dem i februari...
de var då avmaskade i januari sa ägaren ....
jag tog träck prov på dem i mars då jag ansåg att de måste ha parasiter...en de fanns knappt ett spår....
sedan i maj så fick nästan allihop hakpåsar och en tacka dog...
då avmaskades dem med Ivomek.. och sen piggnade de till....
det jag lärt mig av detta är att träckprovtagning skall tas i april-Maj det absolut vikitgaste provtagningen......
Själv så är mig personliga åsikt att man bör ta träck prov på våren innan betes släpp...
var noga med tex mineraler även på betet..... de gör ju att fåren är i balans o får iomed det en bra imunitet...
Kanske tex basiblock kan vara nåt...
låt gärna djuren beta hagmarks beten...
O välkomst bete på för sommaren..för tackor med de små lammen... (bete där inga får gått under förra året..)
och håll koll på djuren... växer lammen dåligt på sommaren, hittar du avmagrade tackor som är orkes lösa o stappliga...
så är det en varning..
När det gäller roslagsfåren och inaveln så är det ju konstaterat att roslagsfåren har passerat den sk flaskhalsen...
så många ev defekta gener har selekterats bort... redan i ursprungsflocken...
Under de 10 år som föreningens genbank har funnits så har inga inavelsdefekter direkt påvisats...
även om jag själv haft en o annat missbildat lamm ... men på de 12 åren jag haft dem - kanske ca 150 lamningar så är det ca 5 st missbildade.. men även i utavade raser förekommer en viss % missbildningar..
Även mina roslagsfår har ju varit sjuka, fått lamningsförlamning, acidios, CCN, felläge osv... även om det är oerhört sällan..
Nu är det ju så att föreningen inte alls rekomenderar att man skall inavla vidare på roslagsfåren utan man bör köpa in obesläktad bagge med jämna mellanrum...
vara noga att om du använder egen bagge ta bagge från olika tackor linjer osv...
att få tag på roslagsbaggar är ju inget större problem...
Min mag känsla säger mig att det största hotet mot allmogefår i synnerhet är faktiskt parasiterna.... och att sköta dem rätt.. utfodra dem efter deras egna förutsättningar..
Det handlar om okunnighet... där har ju föreningen ett stort ansvar o man själv som djur ägare att när man säljer livdjur så skall man skicka med skötsel rekomendationer...
Vill man tex ha en kraftfoder fri fårskötsel... så kanske du skall betäcka dina får så de lammanr i början på juni... då hinner de ju komma på bete i maj o äta upp sig inför lamningen...
Men då måste du ju ha ett bete som möjliggör att du kan hålla koll på dem vid lamningen så du kan hjälpa till vid behov...
Mina roslagsfår går ju med bagge året runt o då börjar ju lamningen redan nu... har fått första lammet för några veckor sen...
då måste ju även ett roslagsfår få lite krafitfoder... när hon har vinterfoder o ger di till sitt lamm.
Och att ha fåren innom hus vinter tid att det skulle vara ett nytt på fund vill jag opponeramig mot...
Alla allmogefår har sedan gammalt hållits innom hus vinter tid.....
de hölls ofta i en får kätte i stallet...o de klipptes ofta 4 gånger om år... detta kan man läsa i bla annat boken Gamlagrangärde- boskapsskötsel... från dalarna..
det är bara gutefåren som gick ute året runt...
det är u säker de också att klimatet är olika i norrland o på gotland...
Nu menar jag inte att alla allmogefår skall hållat i fårkätte bara för att de gjorde de för 100 år sen...
Men de är inget nytt på fund...
Beroende på vilka förutsättningar man har på gården så håller man ju fåren inne eller ute...
Men jag har sett många får som går o sörja på vårvintern o får hösilage i rundbalshäck...
då tycker jag att de har de bättre inne under tak...
Men som sagt... sunt förnuft är det viktigaste...
Mycket löv, bark o gräs o ört hö... är bra för fåren...
Viktigt att hålla koll på hullet...
Och Tag träckprov i maj.... innan betes släppet...
Alltså ingen slentrian mässig avmaskning... utan då det behövs...
-
Det är känt att aspbark är verksamt mot inälvsparasiter, dock är det svårt att hitta exakt VAD det är i barken som fungerar. Kannt är det däremot att riklig giva av mineraler är viktig, både i den förebyggande och som behandlade åtgärd och aspbarken är mycket rik på mineraler.Den är dessutom smaklig och djuret äter därför gärna och mycket av den.
Aspberken innehåller även en hel del antiinflammatorikka substanser, antibiotiska ämnen och det gör att tarmen står emot ev. angrepp från inälvsparasiter bättre genom att inte reagera med inflammationer eller sekundära infektioner i tarmen.
Lite om aspbarkens innehåll hittar man i Stefan Källmans bok, Vilda växter som mat och medicin.
F.ö. verkar det vara klarlagt att betet,och ett artrikt sådant, är bästa förebyggande metoden. Där finner djuren själva de växter som de behöver för att motstå eller avhjälpa angrepp av parasiter.
Här är en länk med lite "matnyttigt" ;)
http://www.ekolantbruk.se/marknad/pdf/info596.pdf
-
Gimskogen: läs boken Nock Ragg Rya - Det Glänser Om Ullen, sidan 26 längst ner. Där står att Roslagsfåren går ute året runt.
Jag vill också tillägga, att av de får jag har och har haft så är Rosorna de klart mest anpassade för uteklimat.
Min danske vän med ö-fåren, säger till mig, att när han läser på Allmogefårens hemsida att de kan lamma året runt, ringer en varningsklocka och den ringer intensivt.
Vad han menar är att ett ursprungligt får inte gör det om det hålls rätt. Jag är nog beredd att hålla med, för under de drygt 10 åren med finull, då vi gick från traditionell uppfödning till mycket extensiv, minskade risken för "fel-lammning" drastiskt. Även mångfödslarna minskade samtidigt som lammtillväxten ökade och djuren blev friskare.
Våra rosor lammar inte året runt, men har heller aldrig fått kraftfoder. De behöver det inte eftersom de är runda o fina ändå.
Trots detta får den ena alltid två lamm och de växer bra.
Sedan kan man naturligtvis ha oturen att ha fått in stora magmasken. Det är ju en ny fara. Vi har varit förskonade, men vi är väldigt restriktiva med att ta in nya djur i vår besättning.
Har man rosorna att lamma tidigt på våren, stödutfodrar dom med kraftfoder för att hålla uppe konditionen på ett konstlat sätt, följer de inte lantrasernas naturliga årstidscykler. Då får de också felsignaler och överproducerar.
OBS: Detta är MINA åsikter och erfarenheter, inte vetenskapligt bevisat.
Att få tag på MV-fria roslagsbaggar är visst ett stort problem, eftersom så få har varit villiga att gå med i programmet tidigare. Jag har heller inte uppmanat till inavel.
-
Boken Nock ragg o rya är ju en ganska ny bok... skrevs väl runt 2000...
och dagens roslagsfår går ju oftast ute i allafall i rast hage...
Som jag sa enligt gammalt så var fåren inne...
Och just roslagsfråren har alltid lammat till jul o nyår i ursprungsflocken... han slaktade ut alla baggar varje år till jul...
annars så lammade de ibland även på sommaren.. alltså 2ggr per år.. ( de brunstar ca 3 veckor efter lamning)
de klipptes varje vår...
du kan själv ringa o tala med Henry Jansson har är ju fortfarande i livet..
och allmogefår har alltid lammat året runt... (om de går med bagge året runt)
dalapälsfåren tex lammade höst och vår... (2ggr om året) står att läsa i Pälsfåren från Dalarne... från 1928...
Gäller även Åsen fåren ...
Det är Gutarna som är extremt årstids beroende för brunst...
Allmogefåren bryssig inte om dagsljusets längd osv...
Vilket ibland har förbryllat tex kurs ledarepå får kurser osv..
Nu är det ju så att man ofta inte vill att fåren skall lamma 2 ggr per år... då de sliter mycket på tackan.. hon behöver ju vila uppsig...
Men just allmogefåren är inte som andra får....
:-\ ;)
Det jag vill säga o visa med mitt inlägg är att allt är inte svart o vitt...
jag vill ha min bagge med i flocken för att jag inbillar mig att han skyddar fåren mot tex lodjur... som det finns här..
Och att jag skulle håla mina roslagsfår på ett konstlat sätt ..... ???
Jahmmm. det tycker jag inte...
allmogefåren kan inte leva på luft..
mina tackor får ca ett till ett par hg kraftfoder... då de lammat eller är mycket magra.. förutom hö eller torrt fint gräsensilage. från gammla vallar..
Jag tycker man skall fundera på hur de hållits i sin ursprungsflock... för just denna ras man diskuterar... eller i de bygder de funnits... när det handlar om att hålla dem naturligt..
att nån i danmark vet mer om vad som är naturligt för roslagsfår säger jag inget om... blir bara förvånad att man köper det...
den som vet vad som är naturligt för roslagsfåren måste ju vara Henry o hans grannar... (ursprungsflocken)
Narutligt för en lantras måste ju egentligen vara insitu hållning...
Hålla dem i sin ursprungliga miljö på ett ursprungligt sätt..
Precis som att påstå att tex rödkullor hålls mer naturligt om de är dikor med vindskydd än hos en fäbodbrukare som har djuren inne vintertid i sin uppbundna bås ladugård... som mjölkar korna och har dem fritt på skogen hela sorarna... ???
Tror säker man höll de norska fåren annorlunda än de svenska... vi har ju även olika klimat i nord norge o i söder.. prcis som i sverige...
så man kan inte jämföraallmogefår med tex vildsau o andra norska raser...
Jag har alltid ända fram tills för bara några år sen haft alla mina roslagsfår på öar i ytter skärgården hela somrarna...
där äter de allt ätbart.. och mådde ypperligt... de hoppade runt på de kala klipporna åt löv o sälting, vass osv...
Nu har jag flyttat o har inte kunnat ha dem på samma sätt... nu går de is tället i en bäck ravin och några på en halv ö i en insjö..
där det är mycekt sly...
det jag däremot har erfarit under mina år med roslagsfår o andra allmogefår är ju att de växer saktare ... de växer jätte mycket andra sommaren.
Detta med MV har ju varit ett problem..
NU kommer det ju bli lättare att få tag på MVfria baggar då det är enheldel besättningar som redan har MV2 som blir MV3 till nästa år... så det är ju bra..
Jag tycket att man skall försöka hålla nyinköpta djur i karantän tex i en egen hage med några sälskaps får som kanske skall gå till salkt... o då avmaksa dem (med ivomek, kolla klövarna, ge selen osv..) för att undvika att få in smitta..
Som sagt allt är inte svart o vitt...
Vi skall ha en stor protion bond förnuft..
Magra djur = mer mat..
O som jag sa ovan vill amn ha kraftfoder fri djurhållning så ha försommar lamning..
8)
-
Ursäkta att jag ramlar från ämnet.... :-[
det bara springer iväg o de blir jätte långa utlägg.....
Men jag tycker naturligt vis att man skall försöka använda naturliga metoder för att slippa avmaskning...
Har alltid varit intresserad av detta med taniner osv...hur de på verkar djuren oss själva osv..
-
Allmogefåren var Allmogens tamfår och inte någon sorts villsau.
Att hålla fåren så naturligt som möjligt är ett modernt påfund (även om det är bra på många sätt och vis).
Att jämföra dem med får som lämnas vind för våg att självdö för att härda fram de "bästa" är nog inte riktigt rätt i bevarandesyfte.... Det är ju den typ av får som allmogen höll på sina gårdar som ska bevaras om jag inte fattat allt helt fel? Att genom att låta bli att avmaska och dämed kolla vilka som "tacklar av" och slakta bort dem är väl en form av selektiv avel? Om jag inte minns fel från när jag hade genbank så skulle man låta bli all sån avel eftersom alla gener var värda att spara på?
Jag vill inte syssla med sån avel på mina får över huvud taget, oavsett ras. Visserligen är det intressant och förmodligen nödvändigt att vi försöker komma på alternativ till parasitbekämoning med diverse medikamenter. Men jag tycker att det borde ske under kontrollerade former där man kollar med jämna mellanrum om vissa individer drabbats av mer parasiter än andra genom tex träckprov inte genom att jag som lekman ska kolla om något av fåren drabbas värre genom att det växer dåligt, drabbas av diarre´eller "tacklar av", det känns inte riktigt rätt djurskyddsmässigt, men det kanske är jag som tänker "pjåskigt"?
Att däremot "miljömässigt" påverka till så liten parasitförekomst som möjligt kan vi ju praktisera så gott vi kan. Växelbetning mellan olika djurslag, slå för hö/ensilage och beta återväxten, sköta våra får väl så att de är motståndskraftiga eller som Birgit skrev låta ungtackorna växa på sig (eller utfodra dem rikligt så att de växer till sig första året, det beror ju lite på om man bedriver extensiv eller "intensivare" uppfödning) för att de ska få större/kraftigare lamm och därmed mer motståndskraftiga mot parasiter, men det är väl inte en "genetisk utrensning" av svaga individer utan en miljöpåverkan som beteshygien och liknande åtgärder?
Mvh
Charlotte
-
Jag har tvärtom läst att det här med aspbark inte har någon effekt enligt någon undersökning. Ska se om jag hittar källan igen!
-
Jag tycker det var spännande läsning. I min barndomsdar ;) så avmaskade man aldrig så vitt jag vet, kor och ungdjur. Man lät de äldre korna beta först och senare ungdjuren. det sas att korna "rensade" betet. Vi provade ngr. år detsamma. Lät tackorna gå tomma för att på så sätt "rensa" betet. Dessutom kunde de gå tuffare och tilläts beta riktigt hårt. Efter det så avmaskade vi inte ett enda år. Lammen växte och inte en diarre såg vi. Äldre djur verkar bli immuna. Tyvärr fick vi in stora magmasken med vår nya besättning och har avmaskat med ivomec. Enl. vet. så övervintrar inte den på betet. kan man lita på det? Kanske vågar man strunta i avmaskningen nästa sesång. Även gutarna på lilla Karlsö avmaskades ju med detsamma. Att ha fåren på en ö underlättar på så sätt att du slipper stängsel ( utbrytning) Själva flyttar vi ofta var 3dje dag ungefär. Det innebär att man inte får det där "gnaget", det är ju synd. Däremot så putsar vi där det går. Har hört att det är albark man bör ge dem, tydligen inte så smakligt.
-
Det med vad som är naturligt och onaturligt är något som bäddar för missförstånd. Ibland säger man "naturligt" om det man själv tycker verkar mest rimligt, ibland menar man att det dom gjorde förr var naturligt, ibland syftar man till fårens inneboende beteende, och slutligen kan man se på hur något faktisk fungerar i en vild djurbestånd... om den kunskapen finns.
Så jag vill tala för, att vi en för stund glömmer diskussionen om vilka raser eller typer av fårhållning som är mest naturliga (det har vi ju ändå kul med rätt ofta) och i stället tar ämnet bit för bit.
Jag vill som skrivit innan inte försöka leverera svaren, men bidrar gärna med att precisera frågorna.
Vad Birgit skriver handlar om hur man kan hålla nere parasitbelastningen utan onödig medicin. (Om vi vill att medicinen fungerar när den verkligen behövs, skall den som bekant inte användas i onödan, det är det bred enighet om) Det finns några vedertagna svar på frågan, och några mer osäkra där mer kunskap behövs.
Det vi alla vet är, att man skall ha betesrotation och särskilt ha nytt bete ved betessläpp med lamm. Här är redan första fråga:
1. hur ser en optimal betesrotation ut?
Sedan är det olika hur man kan tillämpa rotationen på den mark man har.
Vad de flesta är överens om är också att får kan vänja sig vid en viss mängd av de vanliga parasiter, men att olika djurs motståndskraft verkar vara olika. Fast vi får hällre fråga:
2. HAR olika individer olika motståndskraft mot parasiter, dvs. att vissa djur är bättre på att försvara sig mot parasiter än andra?
3. ELLER er det vi erfarer istället olika tolerans, dvs att de reagerar olika på samma mängd parasiter.
3. VAD BEROR ett fårs motståndskraft och/eller tolerans på?
- gener?
- tillvänning?
- kost?
- andra infektioner?
- ....annat
4. Kan vi bättre fårens motståndskraft/tolerans genom vår fårhållning? T.ex genom
- foderstat
- sammansättning av betet
- diperiod
- ålderssammansättning i flocken
-.... annat?
5. Kan vi bättre ett fårbestånds motståndskraft/tolerans genom att slakta bort de djur som drabbas mest / först av parasitsymptom?
Äntligen är det fler som tar upp stora magmasken som ett särskilt bekymmer. Därför kanske man kan skilja mellan de vanliga parasiter som först ger problem når de blir för många. och så de mer speciella som t.ex stora magmasken eller leverflundran som man inte vill ha alls. Och som ju är en orsak till att vi gärna vill ha maskmedel som fungerar.
Ja, en del svåra frågor mitt i julbaket... Syftet är inte att ifrågasätta vara sig den ene eller andra, men enbart att föra diskussionen vidare.
-
Först: Tanniner finns i all bark o kärringtand o cikoria m.m.
När jag pratar om förr, pratar jag inte om 50 eller 100 år sedan, utan betydligt längre tillbaka. Innan Hushållningssällskap och sådant etablerade sig och talade om för allmogen hur de skulle hålla sina får.
Angående dansken, har han inte uttalat sig om roslagsfår, utan allmogefåren som sådana. Dessutom är han en av de människor jag känner till med störst kunskap om just äldre former av fårhållning. Det finns ett antal sådana. Han har i många år rest land och rike runt och umgåtts med får och fårägare, så okunnig är han inte. Köper ??? Folk med erfarenhet har jag alltid varit ödmjuk inför!
Till Charlotte: Det är inte selektiv avel som du försöker framställa det. Inte mer än att ta bort djur med juverinflammation, framfall, dåliga klövar, dåliga modersegenskaper osv. Eller ska vi avla på det också? De generna kanske också bör bevaras? Lammningsförlamning och framfall påstås av Styrelsemedlem i Föreningen Gutefåret bero på att man håller dom för bra, de är för feta. Att vi människor äter oss till ohälsa kanske vi inte måste tvinga på djuren också?
Jag blir fortfarande förvånad över att man har sådan tilltro till moderna preparat ??? Att jag gick med i forumet var för att jag trodde att deltagarna var intresserade av att lära sig gammal kunskap bl.a.
Jag har läst Grangärdeboken och det står mycket intressant i den, men den omfattar en begränsad del av Sverige och en begränsad tidsepok. Själv försöker jag nog att söka mer fakta längre tillbaka. Först då tycker jag man förstår sammanhang och varför våra djur ser ut och fungerar som de gör.
At mina ungtackor får växa på sig, beror endast på att jag ser det som en inskolningsperiod. Roslagsfåren håller jag inte så. De lammar i maj/juni. Kunde lammat tididgare, men har upptäckt att det är en bra tidpunkt vid extensiv hållning. Speciellt om man inte vill ha lammning vid fel tidpunkt.
Mina rosor lever inte av luft, utan av framförallt en lång betessäsong och därefter fri tillgång till grovfoder, salt och mineraler. De är inte svältfödda, har aldrig haft diarré, är alltid runda och goa. Anser inte att de växer långsammare än andra raser, de ska ju inte bli lika stora bara! Däremot fyller de ut både tidigt och bra jämfört med de raser jag haft ( Oxford Down, Finull, Gute, Roslag.) Av mina finullstackor var det de små och "taniga" som hade bäst lammtillväxt. De stora "fina" tackorna verkade ha fullt schåå att fylla ut sig själva : :P
Beteshygien och miljöpåverkan är delar av genetisk rensning! Man kan inte hålla får på små arealer år efter år in absurdum. Vitsen är ju att förstå hur får lever naturligt sett och anpassa hållandet därefter.
-
Ja, jag kan bara ännu en gång inse att vissa ord kan betyda olika saker för oss människor...
Om jag optimerar miljön för mina får för att de ska klara av/slippa parasitangrepp så känner inte jag att jag påverkar dem genetiskt... Men jag känner å andra sidan
inte att jag påverkar mina Gotlandskaniner eller Fåren heller genetiskt genom att ge dem kraftfoder när de behöver det, men ändå har jag från flera håll fått höra att det på något sätt skulle kunna "förstöra" lantraserna. Att man på så sätt skulle få fram individer som inte klarar sig utan pellets osv...
Jag har nog inte direkt sagt att man ska avla på klena individer som inte tål parasiter för att bevara de anlagen, men kanske det kan uppfattas så? Jag tycker bara att det del 1) Är ett ganska "djurovänligt" sätt om vi amatörer ska prova oss fram vilka som INTE tål parasitangrepp genom att se vilka som "tacklar av"... Och
2) Ja, jag tycker det är kanske lite snett att basera urvalet på just den egenskapen när det finns så få djur... Jag tror att det är extremt svårt att som glad amatör exakt avgöra vad som skulle bero på en ärftlig immunitet och vad som i själva verket kanske beror på en individuell påverkan av miljön. Ett år hade jag 1 tacka i flocken som vi klippningen var tunn och eländig och ordentligt drabbad av löss, ingen annan tacka hade några synliga angrepp i alla fall, jag behandlade just den tackan, inte de andra (kanske fel gjort..) men jag har varken förr eller senare haft några angrepp i flocken. Just den tackan var låg i rang och undanskuffad, när hon fick lite extra och jag delade av ungtackorna från de äldre tog hon upp sig fint och har sedan dess varit en exemplarisk mor med stora fina lamm varje år. Skulle jag ha skiljt henne från flocken pga ärftligt sämre parasitmotståndskraft och slaktat bort henne? Och samtidigt gått miste om stora, fina tillgivna friska lamm med fin ull? Eller var det rätt att åtgärda felet som enligt mig låg i hennes livsmiljö, för dålig chans att få tag i mat pga sin låga rang. Exakt samma sak kan förmodligen hända med invärtes parasiter också.
Ja, det finns många sätt ;)
Dansken är säkert väldigt skicklig, men ÄR det inte skillnad på våra svenska allmogefår och de ursprungliga får raserna som tex Gute och Villsau?
säkert klarar allmogefåren ett hårt liv (de gör väl de flesta fårraser, det är ju ganska förnöjsamma djur) men i arbetet med Allmogeraserna är det väl inte fråga om att ta fram härdiga "Vildfårsraser" utan det är de tama får Allmogen hade på gårdarna som ska bevaras?
Mvh
Charlotte
-
En annan fundering jag har är lite kring denna hysteri mot inavel. Men de har också ganska smal avelsbas. Om man nu förstärker defekter med inavel, så förstärks ju även de positiva egenskaperna som finns - såsom motståndskraft mot sjukdomar o parasiter.
Så fungerar det tyvärr inte.
Defekter nedärvs vanligen recessivt. En ökad homozygotigrad som man alltid får vid inavel ger ökad risk att defetkter kommer fram. Far-dotterparningar har ibland använts (på gris) för att kolla om det finns recessiva defekta gener. Defekter med enkel nedärvning kan spåras på det sättet. Är fler gener inblandade blir det mer komplicerat. Egenskaper som härdighet, fruktsamhet och tillväxt brukar associeras med motsatsen alltså när det finns många genpar som inte är lika (heterozygoti). Det motverkas av inavel.
-
Birgit, du tar gång på gång upp intressanta ämnen och får igång diskussioner. Det hedrar dig. Ibland får du mothugg, inte minst av mig men jag vet att du tål det.
Jag är lite kluven inför Easy Care-artikeln i Fårskötsel. Det finns två sätt att öka inkomsterna i fårskötseln. Det ena är att öka intäkterna och det andra att minska kostnaderna eller att kombinera.
I EC-modellen handlar det om extrem kostnadsjakt inte minst på arbetstid. Det brukar anföras som goda exempel att en person ska kunna sköta 1000-2000 tackor i lamningen. Det förutsätter utomhuslamning men det talas väldigt lite om lammdödligheten. Jag tycker nog att man inte gör så stort ingrepp i naturen om man lägger ner mera tid och räddar många fler lamm. Man kan ju ändå anteckna alla de negativa sakerna som händer och samla dem på tackornas syndaregister.
Parasithärdigheten hör egentligen inte ihop med EC. Det är en komplicerad fråga och många missuppfattningar finns. I fårens naturliga liv när de gjorde långa vandringar och inte betade länge på samma ställe var inte parasiterna något problem ens för lammen.
Problemem upstod när vi började hägna in dem och samtidigt koncentrera gräsväxten med sådd och gödsling.
Alla olika parasiter finns inte överallt. Jag kan påstå att mina får är helt motståndskraftiga mot Stora leverflundran. Den finns inte i de torra markerna vi har. Likadant är det med många andra parasiter. På vissa gårdar finns inte lungmask, inte vissa nematodirusarter, inte stora magmasken o.s.v. Det kan då verka som att de fåren är härdigare. Får man in allvarliga parasiter med t.ex ett inköpt djur kan det bli stor katastrof.
Betesrotation och en väl genomtänkt strategi för att motverka ökningen av parasiter är nog den bästa lösningen för de flesta. Kondenserade tanniner i betet är intressant och kan säkerligen hjälpa en del.
Parasithärdighet mot alla olika parasiter tror jag inte på. De finns på olika ställen i mag- tarmkanalen och har helt olika verkningsmekanismer och livscykler. När det talas om att får är resistenta mot parasiter brukar det förknippas med en viss miljö eller ett område och vissa speciella parasiter.
Däremot är det alldeles klart att vi inte i längden kommer undan med att avmaska.
Även om inte avmaskningsmedel och parasiter inte kan jämföras på samma dag med bakterier och antibiotika, kommer resistenta parasiter att utvecklas.
Lösningen blir kanske GMO istället för att gå den långa vägen med att förändra generna genom "naturligt" urval. Den som lever får C.
-
Dansken är säkert väldigt skicklig, men ÄR det inte skillnad på våra svenska allmogefår och de ursprungliga får raserna som tex Gute och Villsau?
säkert klarar allmogefåren ett hårt liv (de gör väl de flesta fårraser, det är ju ganska förnöjsamma djur) men i arbetet med Allmogeraserna är det väl inte fråga om att ta fram härdiga "Vildfårsraser" utan det är de tama får Allmogen hade på gårdarna som ska bevaras?
Fåren på den danska ön kan man läsa om här:
http://sheep-isle.dk/ klicka på "introduktion" - (på sheep-isle finns även mycket om får på andra platser i norden)
Fåren är en flock gammalnorsk spelsau, som är en norsk lantras som har överlevt på avlägsna gårdar. Hade den varit svensk hade den hört till allmogefåren. Även villsau har förövrigt sitt ursprung i tamfår, men har levet helt eller delvist i vildtillstånd under en längre tid. Hur länge, och hur ursprungsfåren såg ut, är vad jag vet dåligt känd.
Det är inte många som kan eller vill ha sina får så, och det skulle i övrigt vara i konflikt med djurskyddslagen. Men naturligtvis kan man dra fram det som exempel även om det är utomlands. Det är ju högst intressant hur parasittilståndet ser ut i ett bestånd som sköter sig själva.
Fåret är jämte med hunden det mest "internationella" husdjuret som finns. Sverige är ett litet fårland. Om vi bara fik lära av os själva var det illa!
Jag tycker också att frågan om olika raser är ämnet rätt ovidkommande - med mindre man menar, att vissa raser i sig är mer mottagliga för parasiter än andra. Det är kanske ingen orimlig tanke när man tänker på övriga rasskillnader, men det är inget jag har hört om. Undra om det finns någon forskning på det?
Men jag tror att just parasitfrågan är övergripande. Fåren tillhör ju trots allt samma art och har samma parasiter.
Som Henning beskriver ovan, så är det fårets natur att förflytta sig över stora områden och äta väldigt selektivt, inte att beta rent i en hage. Mufflonen, som är alla fårs ursprung, lever i vilda berg med mycket liten djurtäthet jämfört med själv den mest extensiva fårhållning.
Pratar man om fårets "natur" är det egentligen det man skal jämföra med.
-
Jag förstår precis vad du menar Martin.
Det är två helt skilda saker, bevarandearbete och parasitbekämpning, vi får försöka hålla isär trådarna ;)
Jag reagerade bara på att Birgit tyckte att man kunde börja avla på alla allmogefåren (eftersom inga särskilda raser nämns så antog jag att även skogsfåren som inte levt halvvilda på öar räknades med) efter någon sorts mall som använts på mer "halvvilda" raser. Allmogefåren ska väl bevaras var och en efter sin särart och inte "Förädlas" till "Superfår" som inte behöver någon skötsel ;) Om vi vill får vi väl starta en annan tråd om detta...
Här får vi diskutera parasiter.
Mvh
Charlotte
-
Lösningen blir kanske GMO istället för att gå den långa vägen med att förändra generna genom "naturligt" urval. Den som lever får C.
Oj oj, nu kan julfriden bli hotad...
Intressant ämne, men kanske en ANNAN debatt. Och hur som helst är GMO ju inget alternativ inom bevarandeavlen. ;)
Däremot är bevarandet av mångfald en resurs även för den som i framtiden vill hitta gener att laborera med...
Jag förstår precis vad du menar Martin.
Det är två helt skilda saker, bevarandearbete och parasitbekämpning, vi får försöka hålla isär trådarna ;)
Jag reagerade bara på att Birgit tyckte att man kunde börja avla på alla allmogefåren (eftersom inga särskilda raser nämns så antog jag att även skogsfåren som inte levt halvvilda på öar räknades med) efter någon sorts mall som använts på mer "halvvilda" raser. Allmogefåren ska väl bevaras var och en efter sin särart och inte "Förädlas" till "Superfår" som inte behöver någon skötsel ;) Om vi vill får vi väl starta en annan tråd om detta...
Här får vi diskutera parasiter.
OM det är så, att parasitkänslighet till en viss del är ärftligt, borde det förr i värden ha varit ett rätt så kraftigt urval på detta. Om jag nu skal tolka Birgit, så förespråkar hon inte att man avlar särskild selektivt, men bara att man tar bort svaga djur - sådanna som kanske skulle ha dött om det hade varit förr.
Men än så länge vet jag inte hur stor roll ärftlighet spelar, och ännu mindre hur stor chans man som enskild fårhållare - med ett litet antal fall - har att få insyn i detta.
Ni som inte har allmogefår får ursäkta att dessa hela tiden kommer upp i alla trådar. Orsaken är, att så fort man jämför förr och nu, då blir det ju de äldre raserna det handlar om. Men som sagt - parasitfrågan är övergripande.
-
Oj oj, nu kan julfriden bli hotad...
Intressant ämne, men kanske en ANNAN debatt. Och hur som helst är GMO ju inget alternativ inom bevarandeavlen. ;)
Däremot är bevarandet av mångfald en resurs även för den som i framtiden vill hitta gener att laborera med...
Men, GMO är ett sätt att eventuellt hålla parasiterna i schack utan kemikalier (alltså "naturligt") så det har i alla fall hamnat i rätt ämne ;D
Mvh
Charlotte
-
Men, GMO är ett sätt att eventuellt hålla parasiterna i schack utan kemikalier (alltså "naturligt") så det har i alla fall hamnat i rätt ämne ;D
Ja, det har du i och för sig rätt i... Visar än en gång att vi skal akta oss för det där ordet "naturligt", det kan betyda både det ena och det andra.
Vad jag menade med att det är en annan debatt är, att GMO ju inte precis är något som den enskilda fårhållaren kan jobba med.
-
Jag ber tusen gånger om ursäkt!!! Men när jag skulle dela upp tråden till en ny om bevarandearbete/Kraftfoder osv (som jag tycker är väldigt intressant) så hängde min dator sig och när jag lyckades ta mig tillbaka igen var ditt inlägg borta :'( Jag hoppas verkligen du orkar skriva samma saker igen! Men gärna i en egen tråd, så kan vi fortsätta diskutera där :)
Engelsmannens försök med Holsteinerkor som genförändrades efter en generation med kraftfoder lät bara liiite för otroligt för att vara sant, vart hittade han tex helt "okraftfoderförstörda" Holsteinerkossor att släppa ut till ett naturligt liv att börja försöket med? Jag vill gärna veta mer!
Mvh
Charlotte (den klantiga Moderatorn)
-
Jag tyckr ni krånglar det hela. vi har ca. 30 mufflon på öar. De äter lavar (har vi sett) de mår prima. Lammar i april. går bra. Varför snacka om alla problem?
-
Jag tyckr ni krånglar det hela. vi har ca. 30 mufflon på öar. De äter lavar (har vi sett) de mår prima. Lammar i april. går bra. Varför snacka om alla problem?
Kul att ni har mufflon som ätar lavar. Hur länge har ni haft dom? Flyttar ni runt dom, eller vad betyder "öar" i flertal? Vad har ni dom till, slakt?
Men... i de flesta typer fårhållning är parasiter en sak man må förhålla sig till. Allra helst förebyggande. Då kan man just undvika många problem. Det är inte att krångla till det.
-
Jag blir fortfarande förvånad över att man har sådan tilltro till moderna preparat ???
Avamskar du inte hundvalparna heller? Det borde väl vara samma princip där att de ska få naturlig resistens..
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR med många livaktiga diskussioner önskar
Henning
-
Alldeles rätt gissat Henning. Inga avmaskningar på valparnar heller!!!
God jul själv!
-
Angående Easy-Care artikeln, så är jag inte överförtjust i den heller, utan fann bara ett belägg för att mina teorier inte är mina fantasier.
Efter vad jag läst härstammar inte våra tamfår alls från mufflon, utan ett annat vildfår. Men det kan jag återkomma till.
Angående att djuren inte ändrar sig beroende på miljö och hållande, vad är då genetiskt drift???? Evolution? Allt liv ändrar sig, förr eller senare. Hjälper man till kan det gå fortare. Enligt engelsmannen (vars namn jag ska leta fram) var det en vanlig vanförestälning att generna är konstanta. Han så inte att generna i sig ändrades, men beroende på hållande och miljö gynnas olika gener och hade man fått igång denna förändring i vilka gener som gynnades, var det näst intill omöjligt att backa. Och han påstod att det skedde för var generation i en förändrad hållning.
Sedan har jag flera gånger poängterat att jag inte ser positivt på intensivaveln just för att den bäddar för problem, sjukdomar och onaturligt beteende hos fåren. Får ska hållas på stora ytor naturbetesmark. Inte på gödslade åkerbeten. Det är emot fårens natur.
-
Med risk att det skenar iväg...
Jag tror inte vi kan kalla ens våra naturbeten för naturliga. Det är oftast där som vi har de största parasitproblemen, om vi inte kör med växelbeten med andra djurslag. På allvarmark på Öland och Gotland blir beläggningen så låg att parasiterna kanske inte blir något stort problem.
Med en någorlunda genomtänkt strategi för att undvika parasitproblem med enbart får som betesdjur underlättar det om man har mera åkermark än naturbeten. Skörden av gräset till vinterfoder blir ett avbrott för parasiterna som man kan utnyttja i kampen.
Det var ganska kul för några år sedan när veterinärer som propagerade för avmaskning tog åt sig äran för den ökade tillväxten av lammen i fårkontrollen. Genetikerna visade samma kurva men menade att det var avelsarbetet ökningen berodde på. Utfodringsrådgivarna använde också samma kurva men hävdade att ökningen var deras förtjänst med nya utfodringsnormer.
Åter till genetiken. Genetisk drift är inte detsamma som genetisk anpassning till miljön utan snarare tvärt om. Det är en slumpmässig förändring av generna som i små populationer kan få stora konsekvenser. Att vissa gener stängs av vid vissa miljöförhållanden innebär inte heller förändring av arvsmassan. Den genetiska variationen är dock stor i inte alltför hårt inavlade populationer och att göra urval för djur som är lämpliga för vissa miljöer är nog den snabbaste vägen. Att låta en flock genetiskt anpassa sig till parasiter t.ex. är inget som sker på 10 år utan det krävs många fler generationer.
Du undrade också tidigare om inavel förstärkte även positiva egenskaper. Det kan säkerligen vara så med vissa egenskaper. Inavel leder dock alltid till ökad homozygotigrad. Varje ras har inom sig en viss grad av inavel. Den bör dock inte bli för stark. Många defekter nedärvs recessivt och riskerar att komma fram vid inavel. Egenskaper som sjukdomshärdighet och tillväxt förknippas ofta med det motsatta, alltså heterozygoti
-
Angående Öland/Gotland, så har de för högt betestryck, ensidigt hållande osv.Vi har faktiskt väldigt mycket naturbeten som är igenplanterade, förbuskade m.m. Detta är otroliga resurser. Folk i gemen ser inte detta. Själva har vi turen att på våran vind ha hittat en original 1700-tals karta, som tydligt visar gårdens struktur. Vi vet var djuren hölls. Detta håller vi på att återskapa genom att hugga ner 1900-talets granplanteringar.
Henning! Jag förespråkar extensiv hållning, stora ytor, att utnyttja de resurser som finns i detta land. Låta det som växer naturligt på marken få göra det.(gäller djur alltså, inte gran)
Det är ingen här som märkt av konkurrensen från Australien, Nya Zeeland, Brasilien m.fl?
Vi har otroliga resurser i detta land att producera bra, kött billigt och miljövänligt. Men det förutsätter att vi lyfter blicken och ser möjligheterna.
Det som växer av sig självt under sommarhalvåret, med minimala insatser och kostnader är det mest lönsamma. Här fungerar helt klart våra lantraser bäst och vi ska hålla dom som de är lämpade för.
Insulander o Wålstedt ansåg t.ex att det var otroligt positivt att transportera upp fåren i fjällen på enorma beten på sommaren, just för att undvika parasiter. Detta görs ju fortfarande i många europeiska länder. T.ex Norge.
-
Efter vad jag läst härstammar inte våra tamfår alls från mufflon, utan ett annat vildfår.
Detta en parentes i förhållande till trådens ämne, men låt mig ändå resumera:
Det finns någon osäkerhet kring tamfårets exakta ursprung. Det beror bl.a. på, att det finns närbeslägtade mufflon- och vildfårtyper viss uppdelning och inbördes släktskap man har varit osäker på genom tiden.
Den dominerande uppfattningen verkar vara, att fåret uteslutande (eller nästan uteslutande) härstammar från den orientaliska mufflon (ovis orientalis), som fortfarande lever vilt i t.ex. Irans berg. Denna finns i ett antal olika regionala varianter. Längre österut finns andra större arter vildfår, (urial och argali), som ibland har föreslagits att har bidragit till tamfåret, främst p.g.a deras hornformer. Dessa får har dock 29 och 28 kromosompar, medan både mufflon och tamfår bara har 27, så släktskapet anses idag inte troligt.
Den europeiska mufflon, som lever på sardinien, korsika och cypern, räknas däremot inte för att vara någon direkt stamform, därför att tackorna där brukar ha små eller inga horn, medan tackorna under stenåldern annars hade horn som liknar den orientaliska mufflontackas, (som en gutetacka idag)
Det är mycket möjligt, att den europeiska mufflon i själva verket är ett tidigt förvildat "tamfår". Man har nämligen inte hittat några tecken på att djuren skulle ha funnits på de tre öar, eller i medelhavsområdet över huvud taget, innan bondstenåldern. Fast då är det fortfarande en fråga var tackornas kullighet kommer ifrån. I fynden förekommer kulliga får först i bronsåldern, och vanligt först i romertiden / järnåldern.
(källa: främst Zoolog Tove Hatting: Fåret i oldtid och nutid, Lejre (dk) 1993)
(bemärkning i efterhand: - Oavsett vad, så levde fåret ursprungligen i små flockar som rörde sig över stora områden, det var bara det som var poängen att ha i bakhuvudet när man pratar om vad som är naturligt för får.)
-
Angående Öland/Gotland, så har de för högt betestryck, ensidigt hållande osv.Vi har faktiskt väldigt mycket naturbeten som är igenplanterade, förbuskade m.m.
........
Insulander o Wålstedt ansåg t.ex att det var otroligt positivt att transportera upp fåren i fjällen på enorma beten på sommaren, just för att undvika parasiter. Detta görs ju fortfarande i många europeiska länder. T.ex Norge.
Ja, för att uppnå något som i parasittryck kan jämföras med vilda djur, krävs stora areal med lågt betestryck. Bra där möjligheterna finns. Men vi är nog flest fårhållare som inte har fjällvidderna utan för dörren, och vi kan ju ha får ändå. Då får man tänka i betesväxling, olika djurslag och så.
Fast även här i Skåne har jag funderingar på att låna ett halvt igenvuxet betesareal i närheten som omväxling - samma princip, fast mindre skala.
-
Det gäller ju att se möjligheterna ;)
Vi har mängder av mark som kan användas och naturligtvis är ju variation av djurslag enbart positivt.
Något jag har funderingar på är att ha fjäderfå gående på åkrarna. De är ju duktiga på att käka små kryp. Har en gammal bok från 30-talet om storskalig hönsproduktion. Det skiljer väldigt mycket mot nu. Framförallt att de insåg vitsen med att djuren behövde ströva fritt ute. De hade mobila kycklinghus som de körde u på åkrarna och lät ungtupparna beta på dagarna. Stora rasthagar med nät runt osv. Inte ens hobby odlarna idag ger sina gårdsflockar de möjligheterna.
Grunden till att jag startade tråden är att jag saknar helhetstänkandet. Just biologisk mångfald och hänsyn till miljön.
Talaren jag nämnde heter: Prof. John Wolliams, Roslin Intitute, Edingburgh, UK
-
Har nu hittat en av de källor jag sökt efter. (Nyttigt med julstädning ;)
En avhandling gjord av Eilif Aas och införd i Sjölbergaren nr 20. Fick den själv utskickad av Liv Lönne-Dille f.d medarbetare på NGH.
Ett Citat: " För 50 år sedan var arvbar motståndskraft mot inälvsparasiter utbredd bland får och kor runt om i världen, därför att djur med dålig motståndskraft försvann genom naturligt urval. Vid introduktionen av parasitmedel fick individer med dålig motståndskraft möjlighet att föröka sig och fick avkommor med ännu sämre motståndskraft.
Eftersom preparaten nu har använts i många år och i många fall inte på "rätt" sätt har parasiterna utvecklat resistens eller motståndskraft mot de flesta moderna preparat. En del parasiter har t.om blivet multi-resistenta.
Bekämpningsmedlen är skadliga för organismer som lever i gödsel och troligen också för nyttiga micro-organismer i mag-tarmkanalen, speciellt på idisslare.
Rester av dessa kemiska behandlingar har hittats i avföringen upp till 30 - 40 dagar efter behandling. Medlen kan leda till cancer och leverskador både hos människor och djur.
Parasiter som är resistenta eller multi-resistenta finns i hela världen och ökar för vart år."
-
Det här är en spännande tråd.
Har haft ytterst lite parasitproblem under de mer än tio år jag sysslat med får i egen regi. Delvis är det givetvis tur. Men jag inbillar mig också att min idé att fälla och släpa in aspar, sälgar och liknande för fåren att gnaga på har hjälpt till. En gammal fåra-herde lärde mig att det var bra mot parasiter.
Att försöka växla runt mellan betena är givetvis också viktigt. Även om det inte blir så lätt när flocken växer.
-
Ja, Fåraherden, vi testade oss ju fram med våra finull och det tog ett antal år med sly och varierat bete, men tendensen var tydlig. De blev friskare för vart år. Märktes framförallt på lammen, som sällan fick diarée de sista åren, ens på hårt använda marker.
Har börjat saneringen med mina gutar nu, som tyvärr också var ordentligt avmaskade när vi fick dom. De var otroligt känsliga för allt nytt.
Nu är det fjärde året vi har dom och det går stadigt framåt. Dessutom måste man vänja dom vid att äta sly om de inte fått det tidigare. När gubben startar motorsågen kommer hela guteflocken springande ;) En del kör med kraftfoderhink, en del med B C, vi kör motorsåg ;D
-
Ja, Fåraherden, vi testade oss ju fram med våra finull och det tog ett antal år med sly och varierat bete, men tendensen var tydlig. De blev friskare för vart år. Märktes framförallt på lammen, som sällan fick diarée de sista åren, ens på hårt använda marker.
Har börjat saneringen med mina gutar nu, som tyvärr också var ordentligt avmaskade när vi fick dom. De var otroligt känsliga för allt nytt.
Nu är det fjärde året vi har dom och det går stadigt framåt. Dessutom måste man vänja dom vid att äta sly om de inte fått det tidigare. När gubben startar motorsågen kommer hela guteflocken springande ;) En del kör med kraftfoderhink, en del med B C, vi kör motorsåg ;D
Det där låter som våra hästar. Vi har ett himla sjå att hålla undan dem från traktor och sågar. De vet ju att motormuller betyder maaaat ;D.
-
Ja jisses vilket liv det blir när gubben sågar ner ett träd :o De hör motorsågen på flera km avstånd de rackarna "MAT" all verksamhet avstannar bland fåren och ett jädrans bräkande blir det...
Motorsåg=sly... :D
-
Angående Öland/Gotland, så har de för högt betestryck, ensidigt hållande osv.Vi har faktiskt väldigt mycket naturbeten som är igenplanterade, förbuskade m.m. Detta är otroliga resurser. Folk i gemen ser inte detta. Själva har vi turen att på våran vind ha hittat en original 1700-tals karta, som tydligt visar gårdens struktur. Vi vet var djuren hölls. Detta håller vi på att återskapa genom att hugga ner 1900-talets granplanteringar.
Henning! Jag förespråkar extensiv hållning, stora ytor, att utnyttja de resurser som finns i detta land. Låta det som växer naturligt på marken få göra det.(gäller djur alltså, inte gran)
Det är ingen här som märkt av konkurrensen från Australien, Nya Zeeland, Brasilien m.fl?
Vi har otroliga resurser i detta land att producera bra, kött billigt och miljövänligt. Men det förutsätter att vi lyfter blicken och ser möjligheterna.
Det som växer av sig självt under sommarhalvåret, med minimala insatser och kostnader är det mest lönsamma. Här fungerar helt klart våra lantraser bäst och vi ska hålla dom som de är lämpade för.
Insulander o Wålstedt ansåg t.ex att det var otroligt positivt att transportera upp fåren i fjällen på enorma beten på sommaren, just för att undvika parasiter. Detta görs ju fortfarande i många europeiska länder. T.ex Norge.
Jag jag har svårt för begreppet naturbetesmarker. De betesmarker som finns eller funnits, särskilt i skogsdominerade områden, är i högsta grad kulturprodukter skapade av människohand, på samma sätt som du nu avverkar och röjer upp vad som tidigare varit slåttermarker.
-
Riktigt! Äkta naturbeten har inte använts som slåtterängar. Men eftersom få brukar slåtterängarna och de inte använts för intensivproduktion, är de också lämpade för just naturbeten idag. Även om benämningen då inte blir helt korrekt.
Däremot röjer vi också bort granplanteringarna från det som varit just betesmark, eller utmark/skogen som det kallades på kartan. Dåtidens skog var inte som dagens granplanteringar.
-
Angående nyttighet hos asp, jobbade jag ihop med en tjej, som gått Naturbruksgymnasiet på Tenhult i början på 90-talet, hon berättade att de fått lära sig på skolan att just asp kunde användas för naturlig avmaskning.
Ofta hade äldre människor kunskap/ åsikter om företeelser av detta slaget. Hörde av en angånde häst-hosta: Släpp dom på skogen, så kurerar dom sig själva.
Enligt avhnadlingen som Eilif Aas gjort, var det tydligt att de med störst parasitbörda var mest intresserade av att gnaga bark. De friskaste ganska ointresserade. De valde också det trädslag som vid tillfället innehöll mest kondenserade tanniner. Om detta stämmer har djuren absolut koll på vad de ska äta för att må bättre. Man kanske också ska ha i åtanke att ett får har många gånger bättre luktsinne än en människa.
-
Av Eilif Aas: A Practitioners Perspectives:Traditional Tannin-Treatment Against Intestinal Parasites in Sheep and Cattle (https://scholarspace.manoa.hawaii.edu/bitstream/10125/127/4/I1547-3465-01-031.pdf)
Om Eilif Aas: Fradømt rett til dyrehold for godt (http://www.tvedestrandsposten.no/lokale_nyheter/article3202064.ece)
-
Jag får inte upp Eilif Aas' artikel från Ulrics länk - bara en grå pdf-sida ?
Nyheten från den norska tidningen är ju ingen bra rekommendation... När man inte känner till bakgrunden är det svårt att genomskåda hur grovt vanvårdade hans djur faktisk har varit, och varför. Det verkar också handla om krock mellan myndigheter och en egensinnig människa, i alla fall är de oense om domen.
Oavsett vad, får man knappat en rätt så hård dom utan att djuren faktisk har varit lidande genom längre tid. Det måste ha funnits möjligheter på vägen att bättra situationen.
Det som skulle vara vart att veta är ju, om domen är direkt resultat av hans syn på parasitbekämpning, eller mer är uttryck för dålig djurhållning rent allment... alltså att djuren helt enkelt har fått för lite att äta. I första fallet är det relevant för trådens ämne... i andra fallet är det en mer en konkret sak som gäller honom.
-
Jag skulle vilja veta om djuren var avmagrade pga utebliven nödvändig parasitbehandling (Dyrevernets åsikt) eller för lite foder (om dom nu var avmagrade, det tyckte ju Dyrevernet men inte djurägaren).
Jag har en känsla av att det är så här det kan gå när naturliga metoder krockar med dagens Djurskyddsbestämmelser... Vi kan i dag inte låta vissa djur "tackla av" eller "slås ut" när vi provar vad som fungerar eller inte... Och inte vill vi väl det heller???
Jag skulle visst kunna tänka mig att prova bark eller andra naturliga metoder (eller med växelbete som jag har nu), men samtidigt ha en ordentlig koll på parasitstatus och avmaska om det behövdes.
För mig skulle det betyda att om min besättning trots naturmetoder fick skadliga mängder med parasiter-Ja, då fungerar helt enkelt inte naturmetoderna hos mig och då avmaskar man väl?
Mvh
Charlotte
-
Anledningen till att Eilif Aas blev av med djuren är väldigt oklar. Men märker ju själv attityder från omgivningen, inklusive forumet, att man är suspekt och djurplågare om man förlitar sig på det som folk gjort sedan urminnes tider.
Vad gäller djurskyddet, så har vi ofta i detta landet kontroverser mellan lantrasfolk och djurskydd. Vet ni varför??? Jo, för ett lantrasdjur ser inte ut som produktionsraserna, som inspektörerna haft som övningsexempel. Får för dom är köttras, allt annat är magert.
När vi i nsamverkansgruppen för hotade husdjursraser hos SJV hjälpte dom att ta fram häftet: Lantraser i genbank, tryckte vi extra hårt på att just detta måste framgå och att djurskyddsmyndigheten, som ju är tillbaka på SJV, ska utbildas i att se skillnad på ett avmagrat och normalt lantrasdjur, samt att lantraser kan ha olika fettansättning vid olika tidpunkter på året.
Så domen ger jag inget för så länge vi inte vet mer om bakgrund. Ingen missade väl KC-Ranch? De fick ju också flera ålägganden innan de friades från ligghallskravet t.ex.
Eller Veterinären och inspektören som var sambos och gick varandras ärenden? Avlivade en importerad avelshingst för de ansåg att den var halt, medan djurägaren var på jobbet. Det visade sig att hästrasen har ett avvikande rörelsemönster >:( Det var de som också stoppade den turistande familjen som åkte häst o vagn. Har någon en aning om hur en häst fick slita i skogen i början på 1900-talet?
Naturligtvis kan man även om man använder naturliga metoder ta träck-prov. Det kan ju faktiskt vara en sporre också ;)
Sedan vill jag fråga Charlotte: Vad gör du om/när parasiterna blir resistenta? Avlivar alla får? Dessutom är det ju känt att medlen påverkar micro-organismer. Så dom är helt rätt att utrota? För att de inte syns?
Djurskyddet i Sverige kom till för att skydda produktionsdjuren från för hårt utnyttjande. Det är alltså minimikrav för intensivproduktion. Sedan har detta anammats rakt av för all produktion. Beklagligt att alla läser regler som bibeln, för vissa regler försvårar möjligheterna att hålla de mer ursprungliga djuren på ett lämpligt sätt. Man har rätt att ifrågasätta och att söka dispens också. Som väl är!
-
Vad är egentligen naturliga metoder i onaturlig djurhållning? Vi ska ha klart för oss att den höga mag-tarm parasitförekomsten hos fåren är ett resultat av för hög djurtäthet. Man kan ju också se det som att gräsväxten är onaturligt koncentrerad på de betesmarker vi oftast erbjuder fåren.
Det är möjligt att fåren skulle kunna ha en inbyggd förmåga att leta upp substanser de mår väl av i olika situationer. Det är dock inget som säger att inte parasiterna skulle bli resistenta mot det också. I naturen pågår en ständig mikroevolution och en kapplöpning mellan olika organismer.
Om jag kan visa att en viss mikrosvamp har god effekt mot de flesta rundmaskar inklusive haemonchus är det väl underbart. Likaså är det väl fantastiskt om avkok av en blomma som hälls i pälsen på djuren effektivt dödar löss och fästingar.
Om läkemedel framställs syntetiskt är vi på vår vakt. Det är inte naturligt och ekologiska som vi är vill vi inte veta av något sådant annat än i nödfall. (När barnen eller hunden blir sjuka och så..)
Om jag nu skulle ta mig för att utvinna kondenserade tanniner (eller vad det är) i aspbark och göra en pellets av det, är det då fortfarande en naturlig metod? Jag kan ju erbjuda fåren den när de själva vill eller begränsa tilldelningen. Fler fårbönder som kanske inte har tillgång till asp skulle kunna få nytta av den.
Den underbara svampen med god effekt mot stora magmasken finns faktiskt. Den är inte lätt att få tag på i sin naturliga form men ett läkemedelsföretag lyckades för några decennium sedan renframställa den verksamma substansen och den fick namnet Ivomec.
Blomsaften av prästkragar finns också som en effektiv behandlingsmetod mot yttre parasiter. Kanske någon känner till Flusa eller Fly-tix.
I vissa fall har de finurliga läkemedelsföretagen lyckats framställa en exakt kopia av den verksamma substansen på kemisk väg. (Då är det väl inte naturligt?) Det finns uppenbara fördelar med det. Man kan tillverka ett läkemedel med jämnare koncentration och mindre risk för biverkningar. Ibland modifierar man molekylerna lite för att minska risken för biverkningar och kunna sänka dosen.
Ibland går det snett även om man tror man har koll på läget. Ett sömnmedel utvanns ur stenkolstjära. Det visade sig ge svåra fosterskador och tillverkningen stoppades. Efter många år har det blivit aktuellt igen. Nu som medel mot lepra och som cytostatika mot tumörer. Man aktar sig dock för att behandla gravida. Från början hette läkemedlet Neurosedyn men jag tror inte det namnet är gångbart längre.
Vad ville jag visa med det här? Ja, det vet jag knappast själv. Livet är mer komplicerat än man tror. Naturvetenskap är fascinerande. Onaturligt blir naturligt eller tvärt om.
Du får välja själv.
-
... Man har rätt att ifrågasätta och att söka dispens också. Som väl är!
Ja, absolut. Men Aas verkar inte har haft någon dispens eller någon bra dialog med myndigheterna. Hur stor fel det ligger hos varje part går inte att bedöma ur artikeln.
-
Först angående Eilif Aas: oavsett om han misskött sina djur, så byggde hans avhandling inte bara på egna försök, utan var en sammanställning av flera artiklar och forskningrön.
Så att göra sig rolig över att jag inte hade aktuell status på hans personliga förehavanden är lite påklistrat. >:(
Sedan till Henning: Synd du inte sammanställer allt du vet istället för att poppa upp med mothugg. Stenkolstjära låter inte hälsosamt i någon form, men vad jag menar är mer att medlet ska vara så oförädlat som möjligt.
Kanske är det som så med parasiternas oförmåga att hantera kondenserade tanniner, att det ju fungerar självständigt med att bygga upp immunförsvaret hos värddjuret? Det är inget konstant gift alltså. En biologisk samverkan snarare.
Om det undgått någon som läst mina inlägg, så anser jag att allt levande på jorden, inklusive människan, finner vad den behöver i det som redan finns i naturen. Att människan tror sig vara någon övergud över allt levande är inget jag tar till mig. Vi är biologiska varelser, liksom allt annat liv. Varken mer eller mindre.
Angående onaturlig fårhållning, så är ju min uppfattning att fåren skall hållas så extensivt som möjligt. Har på flera ställen också påpekat vikten av att ha lämpliga arealer för fåren och att inte ha för mycket djur på arealen och defenitivt inte på åkerbeten.
Varför framställa något koncentrat Henning? Originalet är alltid bäst. Eller gör pellets av äpplena och inbilla mig att det är nyttigare än att äta dom färska direkt från trädet. ::)
-
Kanske är det som så med parasiternas oförmåga att hantera kondenserade tanniner, att det ju fungerar självständigt med att bygga upp immunförsvaret hos värddjuret? Det är inget konstant gift alltså. En biologisk samverkan snarare.
Här tror jag du berör själva kärnan i vad som gör att naturens egna medel fortsätter verka när den industriellt tillverkade motsvarigheten slutar. Naturen är inte statisk. Den förändras MED förändringarna runt och inom sig. Det gör att det ämne som var "exakt" kopia av sin naturliga förebild bara är "exakt" en viss tid.
Man kan inte kopiera "exakt" från naturen, bara vissa delar av det som man anser fungerar. Man missar då den nödvändiga helheten, den unika sammansättningen.
Det andra som berörts något, men alltför lite, enligt min mening, är djurens förmåga att själva, instinktivt, tillföra sig det kroppen behöver för att hålla sig frisk/avhjälpa en åkomma. En förutsättning är förstås att vi låter dem leva så att den möjligheten ges, och att vi inte orsakar obalanser genom att tillföra onaturliga substanser (i onödan).
-
Ja, anette, jag har ju tagit upp detta med djurens förmåga att hålla sin kropp i balans om tillfälle ges.
Tyvärr finns för många tvivlare. Men de vilda djuren då? Hur gjorde djuren innan människan blandade sig i deras mathållning? Uppenbarligen överlevde de, eftersom det fanns djur kvar som vi kunde domesticera.
Fåren har t.ex ett vida mer utvecklat luktorgan än människan. Är ganska säker på att de även använder det ;)
Kom att tänka på gravida och deras begär efter konstiga smaker. Det har forskats en del om det och vad man verkar rätt eniga om är att det är en brist på något ämne som skapar begäret. Tänk vad ursprungliga vi är som biologiska varelser. Läste också om ett försök i USA!!!! på mödrar och deras nyfödda barn. Det gick ut på att mammorna inte fick se barnen, utan bara lukta på dom när de var nyfödda. Sedan plockades de bort. Efter flera timmar (kommer inte ihåg hur länge) fick de med förbundna ögon lukta sig till sitt eget barn. Nästan alla klarade det. Tror felprocenten var så låg som 10%. Ändå tror vi inte att djuren, som har mycket bättre luktsinne än oss kan känna av om en växt innehåller det de söker.
Alla ämnen vi behöver finns i naturen och våra försök att ta över, tämja och förbättra kan aldrig överträffa originalen.
-
Mmmm. Birgit håller med dig. Jag tror nog att om vi annammar vårt riktiga jag, innerligt så upplever vi nog att livet är nog inte sååå krångligt.
-
Hej!
Med stor behållning har jag läst alla kunniga inlägg. Jag gjorde träck prov för nån månad sedan, innan betessläpp, fick veterinärutlåtande och jag behövde inte avmaska. Men jag ser att de har lite lätt diarre, vilket inte nu handlar om betesläpp... ingen är särskilt nedsatt i kondition, men jag ser att de förmodligen är parasitangripna. Nåväl är det någon som har förutom allt som nämts, provat vitlökspulver? Jag har köpt på lantmännen idag, ska prova imorgon och förväntar mig ett fantastiskt resultat :)