Alternativ.nu
Övriga ämnen => Ekonomi => Ämnet startat av: KK skrivet 06 nov-07 kl 08:46
-
Hej, varför inte en tråd med tips för att klara av att ha barnen hemma längre än tills föräldradagarna är slut...
Mitt första barn, (nu 7år) började på dagis vid ett års ålder. Skyller det på min ålder, 19år. Jag var korkad och skulle snabbt ut för att tjäna grova pengar igen... (inte konstigt då jag hade ca 1300kr/månad i föräldrapenning efter skatt...om jag inte minns fel)
Nu har jag en tös på ett och ett halvt år snart och inget dagis. Hade ansökt för säkerhets skull men tackade nej då jag såg att jag kunde kämpa ihop pengar för att överleva.
Jag är hellre fattig än jag lämnar henne på dagis.
Jag anser att det är meningen att jag skall uppfostra henne och inte någon dagisfröken. Kanske senare men innan hon är två år kommer hon inte att gå på dagis. Gärna ännu längre, men det beror på hur ekonomin ligger till då.
Jag är stolt som kämpar för detta och överlever för det är jobbigt...
Det jag gjort är att arbeta när min sambo är ledig. Han går dagtid. Jag jobbar timmar på ett äldreboende och bara kvällar och helger. Skall även söka natt.
Har oxå sökt som personlig assistent kvällar och helger...vet ej om jag får något än, men hoppas...
Som övriga inkomster säljer jag lite skräp på tradera oxå...
Jag klarar mig, och jag är glad för mitt barns skull...
Jag är ta mig tusan stolt över mig själv. Även om många föräldrar verkligen inte kan förstå mig...
Hur gör du?
-
http://www.hemmaforaldrar.se/
Du kan ju titta där också.
-
Allt beror på ekonomiskt utrymme. De första tolv månaderna i barnets liv behöver man inte ta ut en enda dag föräldraledighet, hemmavarande förälder behåller sin SGI ändå. För senaste barnet tog vi ut en dag i veckan första året, vilket förstås innebar ekonomiska uppoffringar, relativt sett.
Efter 12 månader måste man ta ut minst fem dagar i veckan för att behålla SGI. Gör man så, så kan man vara hemma i 31 månader med barnet. Dessutom, klarade man de första 12 månaderna utan pengar, så kan man ju välja att spara undan mycket av pengarna från de följande månaderna på konto, så kan man ta ut dem efter dagarna tagit slut. Fast då blir man ju av med SGI:n när dagarna är slut och man lever på besparingar.
Sedan finns det en regel har jag hört som ger 3 månaders karens i SGI när man byter hemmavarande förälder. Så för varje byte kan man lägga på ytterligare 3 månaders föräldraledighet, fast obetald dito.
För att kunna strypa ekonomin bör man ha en stenhård budget. Räkna ut hela årets alla räkningar, splitta upp dessa på tolv månader, och lägg det beloppet varje månad. Sätt även av pengar till mat, bilkostnader (däck, skatt, försäkring, service, bensin etc), kläder till barnen, eventuell sparbuffert etc. Dessa pengar åker in på diverse konton varje månad och används endast till det de är avsedda till. Finns det några hundralappar kvar därefter, så går det till föräldrarnas behov av konsumtion, som alltså får stå tillbaka. På så sätt kan man vara någorlunda säker på att alltid ha pengar att betala räkningar (har man stora räntekostnader på boendet, så kan det av och till bli rätt mycket pengar på kontot om räntan betalas kvartalsvis, men bara se och inte röra), och alltid ha pengar till mat.
Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Skall man vara hemma med barnen måste vuxna avstå den egna konsumtionen.
Sedan kan man sålla friskt bland räkningar. Säga upp tidningar och magasin, säga upp betal-TV (eventuellt TV helt och hållet), jaga billigaste försäkringarna, skaffa billigare bil (eller dumpa bilen helt) etc etc. Gå ur facket (men vara kvar i a-kassan) sparar några hundralappar i månaden.
När man väl dragit ut på föräldraledigheten tills den är slut, så har man ställt om ekonomin till en lägre nivå, och då kanske man kan jobba deltid för att minska dagistiden.
Fast efter 3 års ålder har faktiskt barn glädje av andra barn och kan faktiskt må bra av lite dagistimmar, om man nu inte fixar det via öppna förskolor etc. Innan 3 års ålder finns det ingen vits med dagis sett till barns utveckling, så länge inte alternativet är att sätta dem framför TV:n hemma hela dagarna. Men det mesta de gör på dagis upp till 3 år kan man själv med enkla medel göra hemma.
-
Ett ämne som berör mig varmt. Jag har varit hemma med våra barn sen lillan föddes för 4,5 år sedan. Dom två stora har varit i dagissvängen och jag ville inte uppleva det igen. Vi lever på en lön min makes ca 16000 kronor i månaden. Jag jobbar även lite extra under stora protester för att det ska gå ihop. Lillan går på dagis 15 timmar i veckan från september i år för att få leka av sig. Det finns inga barn hemma i vårat område alla är på dagis även dom som nyss har fått småsyskon. Jag har en blogg där jag skriver om det positiva (allt utom pengar) och det negativa (pengar, eller rättare sagt bristen på) titta gärna in om du vill. http://hemmamammansliv.blogspot.com/ Ställ gärna frågor om du vill veta mer. Har blivit lite av en expert på att leva
snålt, förlåt skrev fel ekonomiskt ska det vara.
-
Och jag har varit hemma i mer än 18 år nu med barnen.
Nu börjar det dock bli alltför mycket ekonomiskt kännbart så nu måste jag verkligen göra något åt det.
Fast å andra sida skulle jag och maken kunna lönearbeta 24 timmar om dygnet och ett par av barnen skulle ändå bara vilja ha mer och mer.
Jag har trixat med f-pengarna hit och dit så dom räcker så länge som möjligt och enligt f-kassan här får jag stå kvar på mitt SGI om jag är anmäld som arbetslös på arbetsförmedlingen. Plockar ut de sista dagarna på barnet fött -01 nu och sen är det slutttttt.
Mina äldsta barn säger att dom tycker det varit bra att jag är hemma hos dom. För mig räcker det gott och väl att dom tycker så !
Hälsar
Bondmoran
-
kämpa och kämpa, inte tycker jag att det är nån kamp direkt, mer skönt att slippa. slippa räkningar, slippa stressa, slippa shoppa, slippa dyra boenekostnader. om man drar ner på konsumtionen löser sig mycket av de ekonomiska frågorna av sig själv. sen kan man börja leva och ta hand om de sina.
-
Fast efter 3 års ålder har faktiskt barn glädje av andra barn och kan faktiskt må bra av lite dagistimmar, om man nu inte fixar det via öppna förskolor etc. Innan 3 års ålder finns det ingen vits med dagis sett till barns utveckling, så länge inte alternativet är att sätta dem framför TV:n hemma hela dagarna. Men det mesta de gör på dagis upp till 3 år kan man själv med enkla medel göra hemma.
Varifrån kommer 3-års gränsen? Har själv hört påståendet att det är först vid denna ålder som barn kan interagera med varandra, men har själv förstått att detta är en högst vetenskaplig teori som inte nödvändigtvis behöver stämma på det enskilda barnet. Planerar själv att slänga in ungarna på waldorf någonstans mellan 2-3 år, men är öppen för att omförhandla det. :)
-
omförhandla waldorf eller att börja på dagis?
bla Hugo Lagercrantz - professor, barnläkare och debattör har yttrat och skrivit angående "treårsgräns" men givetvis är detta individuellt. inte kastar du ut en 8 åring i sjön bara för att denne teoretiskt sett skulle kunna simma?
-
Varifrån kommer 3-års gränsen?
Allt är väl förstås generellt och allmänt. Fram till ungefär den åldern i mognadsgrad så är det viktigare för barnet med en central punkt i tillvaron och ett begränsat antal personer att interagera med, dvs familj inklusive syskon.
För en del kanske övergången kommer vid 2-årsåldern, för en del vid 5-årsåldern, vad vet jag?
Iaf, lyckas man dra ut på hemmavarandet så far barnen iaf inte illa eller kommer efter i utvecklingen. De kanske inte kommer längre i utvecklingen än någon som börjar på dagis vid 18 månader, säger inget om det. Det är bara det att "det är bra för barn och deras sociala utveckling att börja tidigt (heltid) på dagis" helt saknar belägg, och bara är ett psykologisk alibi som föräldrar tar till för att motivera att de släpper sina barn tidigt. Inte för att de far illa på dagis, men det är inte bättre.
I slutändan är alla föräldrar till sina egna barn och gör de livsval de har möjlighet till eller känner sig tvingade till. Alla föräldrar har olika förutsättningar.
Vår fyraåring skulle gärna vilja leka mer med andra barn, så 15 timmar på dagis hade vi gärna tagit. Men enda platserna vi har fått skulle innebära 2 timmar i bil varje dag (för att hon skall få vara där i 3 timmar), så det får räcka med kyrkans Barntimmar a 2.5 timmar, kyrkans Öppna Förskola a 2 timmar, samt då och då lek med något annat barn privat. Plus vild lek med lillebror (just precis just nu iaf). Och sina föräldrar.
Men i vårt fall fanns inte behovet innan ungefär 3 års ålder. Innan dess var andra barn rätt ointressanta. Så för oss stämde det rätt bra.
-
Varifrån kommer 3-års gränsen? Har själv hört påståendet att det är först vid denna ålder som barn kan interagera med varandra, men har själv förstått att detta är en högst vetenskaplig teori som inte nödvändigtvis behöver stämma på det enskilda barnet. Planerar själv att slänga in ungarna på waldorf någonstans mellan 2-3 år, men är öppen för att omförhandla det. :)
Det är väl klart att det kan vara lite individuellt, men jag tror att det är en bra ålder för barn att komma in i en grupp osv. Jag kan redogöra för mina erfarenheter från Tyskland, där man av tradition har haft lekis för alla barn från ca 3 års ålder (i o f sig kom mina inte in förrän de var 4, men officiellt fanns det platser för all från 3. Hm.) oavsett om föräldrarna jobbar eller ej. Däremot körde man för några år sen stenhårt med att dagis för yngre var rentutsagt skadligt; det sa de t o m på dagiset där jag försökte anmäla min dotter när hon var 2 år. Numera gäller det att dagisparadiset Sverige är förebilden och att föräldrar inte kan ge barn tillräcklig stimulans. Så det är tänkt att köra stenhårt med dagis framöver. Troligen försvinner snart den 3-åriga barnledigheten. Ersättningen har redan anpassats till det svenska lönebaserade systemet men flexibiliteten finns inte.
I princip tycker jag att lekisverksamhet från 3 år är bra. Man ska f ö vara tacksam i Sverige för att personalen har en bra utbildning, liknande lärares. Och att grupperna har mer personal och färre barn. Här är det ca 25 barn, 1 utbildad (ja, men inte så bra, tyvärr) och 1 praktikant i bästa fall. Och barnen är där exakt samma tid, p g a att det är bestämt så.
(Fast problemet med att kombinera barnuppfostran och yrkesarbete ligger här främst i frågan: Vad gör man med skolbarnen från 5-6 år och uppåt som kommer hem nån gång mellan 10.30 och 13 beroende på lärarnas friskhet, konferenser, vädret och schemat? Och som i vissa fall behöver minst lika många timmars undervisning hemma som i skolan för att uppfylla kraven som ställs för att gå vidare.)
-
kyrkans Öppna Förskola a 2 timmar
Till öppna förskolan kommer det för övrigt föräldrar med barn i ålder 0 - 5 år. Och då blir det övertydligt att barnen som är under ca 3 år sitter och leker för sig själva, bredvid andra barn, medan barnen från ca 3 år och uppåt leker med varandra.
-
Japp, gränsen är individuell och man kan säkert påverka den själv som förälder i någon utsträckning. Vi har en unge på 7mån och en till på gång och planerar att låta dem börja på dagis några timmar per dag någonstans mellan 2-3 år som sagt. Vi skulle klara oss ekonomiskt med en hemmavarande förälder längre än så, men tror helt enkelt att det är nyttigt för barnen - både att vara ifrån föräldrarna och träffa andra barn.
Det var absolut inte tänkt att "hijacka" tråden med icke-ekonomiskt dravel. Ett trix vi använder för att klara "budgetkraven" är att föra över pengar som kommer in på kontot till andra "dolda" konton. Sedan för vi över budgeterat antal kronor efterhand under månaden. Om vi lever över budgeten kommer detta göra saldot negativt och belasta kontokrediten. Då är det lättare att skippa den där extra jobblunchen eller andra onödiga spontanutgifter.
Men det viktigaste är ändå att alltid tänka positivt. Njuter man inte till 110% av livet så är något fel. :)
-
Om vi lever över budgeten kommer detta göra saldot negativt och belasta kontokrediten. Då är det lättare att skippa den där extra jobblunchen eller andra onödiga spontanutgifter.
Är det inte enklare att inte ha någon kredit på kontona? Är pengarna slut så är de slut.
-
Är det inte enklare att inte ha någon kredit på kontona? Är pengarna slut så är de slut.
Det skulle nog vara effektivare men inte speciellt enkelt. Vi kör med en stram budget som inte tar hänsyn till oförutsedda utgifter.
-
Det skulle nog vara effektivare men inte speciellt enkelt. Vi kör med en stram budget som inte tar hänsyn till oförutsedda utgifter.
OK, vi har lägger dels undan lite pengar generellt varje månad, och dels har vi ett "reparationskonto" för huset.
-
Fast efter 3 års ålder har faktiskt barn glädje av andra barn och kan faktiskt må bra av lite dagistimmar, om man nu inte fixar det via öppna förskolor etc. Innan 3 års ålder finns det ingen vits med dagis sett till barns utveckling, så länge inte alternativet är att sätta dem framför TV:n hemma hela dagarna. Men det mesta de gör på dagis upp till 3 år kan man själv med enkla medel göra hemma.
Jag frågade faktiskt en barnpsykolog som höll en föreläsning i föräldragruppen och hon sa att det var gammal forskning, inget som stämmer (lite liknande "spädbarn känner ingen smärta"). Jag är benägen att hålla med i påståendet, mina barn har interagerat tydligt med varandra sedan 6 månaders ålder (tvillingar) och tydligt visat intresse för andra barn sedan späd ålder.
Vi valde att låta våra barn börja på förskolan vid 1,5 månaders ålder, de går 17,5 h per vecka fördelat på 3 dagar (minst 6 h av dessa går bort i sömn så 11h vaken tid).
Vi har gått ner till 80% i arbetstid båda två och har ett bra socialt nätverk ifråga om mormor och farmor som hämtar tidigt två av dagarna och vi går omlott den tredje.
Vi har en superb förskola och känner oss lyckligt lottade som får gott om barntid och tycker att våra barn fått ta del av det goda med förskolan (vilken enligt min uppfattning är långt bättre än verksamheten på "öppnis").
Jag tycker själv att jag blivit ännu mer närvarande som förälder sedan jag började jobba men det är säkert individuellt.
De bästa tipsen jag har rent ekonomiskt är att hushålla stramt med föräldradagar under det första året samt att dra ner all onödig lyx. Tar man inte nog med föräldradagar efter första åren sänks ens SGI vilket kan få förödande ekonomiska konsekvenser om man ex.vis blir sjukskriven eller blir vad som tidigare kallades "förtidspensionär". Detta p.g.a. att ens ersättning då beräknas på den faktiskta inkomsten vilken blir väldigt låg.
Jag ser också hellre att ett barn kan gå på förskolan halvtid eller mindre under en längre period än att man är hemma väldigt länge och sedan är tvungen att låta barnet gå mer än heltid.
-
Jag var hemma juni-93 t.o. m. feb-98 då andra barnet var drygt 2½ år. Sedan städade jag på förmiddagen, kl 6-11 och min man körde tidningar mellan 2 och 6 på natten. Min mans sovtimmar på förmiddagen blev blev många ggr lidande men några timmar brukade han få medan farmor tog hand om barnen, vilket ju var en förutsättning för att detta skulle funka. Övrig tid av dagen ägnade framförallt min man åt gården, som ju gav oss eget kött och egna ägg, vilket minskade våra utgifter.
Några år senare började min man jobba heltid och jag 75% ,vi sålde djuren och flyttade från gården pga oenigheter med svärföräldrarna.
De hade nyttjanderätt på huset och svärfar ville inte flytta och det var omöjligt att bo kvar,så därför lämnade vi vår gård.
Vi började planera ett nytt hus som vi byggde en bit bort på våra marker .Under tiden bodde vi hos min pappa (8 månader) och sedan i lägenhet;en tvåa på 68 kvadrat, hyra 5300 kr/mån.
Dec -01 lämnade vi gården och flyttade in i vårt nya hus maj 04. Under den här tiden fick vi två barn till (födda -02 och -04) och jag har alltså varit hemma sedan sep -02. Sedan jan -07 jobbar jag varannan lördag kl 7-14 i en stor mataffär. Föräldrapenningen är slut sedan sep -06 så vi lever på min mans lön (ca 16000/mån netto) min lön ( ca1600/mån netto) och barnbidraget för 4 barn (5514 kr/mån).Äldsta barnet är snart 14½ och tar kanske snart själv hand om sitt barnbidrag (950 kr/ mån), men jag är inte orolig för vill man så går det.
Våra utgifter består av ränta,amortering på huset,( lånet ligger nu på 1 575 000,från början 1,6 miljoner),el (går ej så mkt, vi har kamin),tele, mat och kläder.Fastighetsskatten slipper vi ju förstås de närmsta fyra åren,sen är det halv fastighetsskatt i ytterligare fem år.
Det finns så otroligt mycket man inte behöver i affärerna,men svenskt köper jag så långt det går, definitivt kött och mjölk, ekologiskt blir det i den mån det går (ekonomiskt) men alltid när det gäller bananer.kaffe och vetemjöl. Håller man sig till basvaror , bakar, lagar mat på råvaror, handlar enbart efter listan och passar på vid erbjudanden när det gäller råvaror och basmat så går det.
Så småningom kommer vi väl att skaffa oss lite djur igen , just nu har vi en höna och några snart värpfärdiga hönskycklingar.
Iår hade vi för första gången odlat potatis,morötter och kålrötter men
skörden blev inte så stor ,räcker väl knappt till nyår.
Med det här vill jag säga till er som gärna vill vara hemma ; försök så länge det bara går ,småbarnsåren kommer aldrig någonsin tillbaka och varje månad man kan vara hemma är guld värt och jag lovar er att man får så mycket tillbaka även senare när barnen blir större.
Till er som inte har råd att vara hemma: jobba så lite det bara går så länge ni kan.
Barnen är det finaste man har,så vad betyder prylar,en massa kläder dyra resor mm jämfört med de? Ingenting, absolut ingenting!
-
Jag gifte mig med en sjöman (blivande befäl, klar till sommaren). Planen är att jag ska vara hemma något år till för att sedan jobba lite när han ändå är hemma. Att han (troligen) får rätt bra lön gör att jag kan vara hemmafru ;D
-
Det är det som är dilemmat, att man ska behöva gifta sig "rätt" för att kunna vara hemma med ungarna.. :-\
-
Det är det som är dilemmat, att man ska behöva gifta sig "rätt" för att kunna vara hemma med ungarna.. :-\
Amen till det. ;)
-
Akta så att ni inte blir bittra hemmafruar bara. :P
-
Vill inte papporna vara hemma då? ???
-
Det är det som är dilemmat, att man ska behöva gifta sig "rätt" för att kunna vara hemma med ungarna.. :-\
Nää, det får vill väl hoppas att man kan komma på andra knep... ::) Ville bara berätta hur det kanske löser sig för oss. Hoppas ingen tagit illa vid sig för det.
Och Jullan: Mina barns pappa vill gärna vara hemma med barnen på sin ledighet. Men, han vill jobba med. En stor fördel med sjömanslivet är ju all tid man har hemma (oftast lika länge som han är borta).
begion: Ska göra mitt bästa för att inte bliva bitter ;)
-
Nää, det får vill väl hoppas att man kan komma på andra knep... ::) Ville bara berätta hur det kanske löser sig för oss. Hoppas ingen tagit illa vid sig för det.
Nejdå! Inte tar jag illa vid mig! Det är väl bra att det löser sig för några. Dock är jag mest intresserad av hur jag kan lösa det för mig själv ;) För nån bitter hemmafru har jag inte tänkt bli. Jag har sett för många sådana plågas på ålderns höst, och det är inget jag vill uppleva :P
-
Vill inte papporna vara hemma då? ???
Min gubbe vill vara hemma men när han varit pappaledig har han hellre varit ute och jagat och andra fritidsintressen... medan mormor varit nanny...
Nä, enligt mig så är det mamma som skall ta hand om barnen...
Nu väcker jag väl debatt... Men det är iaf min starka åsikt.
-
Min gubbe vill vara hemma men när han varit pappaledig har han hellre varit ute och jagat och andra fritidsintressen... medan mormor varit nanny...
Nä, enligt mig så är det mamma som skall ta hand om barnen...
Nu väcker jag väl debatt... Men det är iaf min starka åsikt.
Den som ser föräldraledigheten som förlängd semester och ett tillfälle att odla sina egna intressen kanske inte ska vara hemma med barn. Då är det nog bättre att den förälder som njuter av barnumgänget är hemma. Oavsett om det är mamma eller pappa.
Om båda föräldrarna vill ta fullt ansvar för sina barn tycker jag att de ska dela på uppgiften. Att könsuppdela på det sättet är bara gammaldags och leder inte framåt. Min minst lika starka åsikt.
-
Med oss är det nog så att jag är den som (hittills) trivs allra bäst med att vara hemma med barnen. Men, det beror också på att min man tycker han har ett väldigt skojigt jobb. Med det vill jag inte säga att han inte vill vara med våra barn.
Har några i bekantskapen där pappan njöt fullt ut av ledigheten, medan mamman kände sig isolerad när hon var hemma. Så självfallet är det inte en sanning för alla att barnen ska vara hos mamma. Men jag tror de flesta familjer löser det ypperligt på egen hand utan att någon annan behöver lägga sig i vem som ska vara hemma "mest".
-
Nä, enligt mig så är det mamma som skall ta hand om barnen...
Varför?
Jag anser att den som gillar mest att vara hemma ska vara det.
Det måste verkligen inte vara mamman... Tror många familjer skulle fungera bättre om papporna verkligen vågade ta sitt ansvar som pappa fullt ut.
Men... alla är vi ju olika.
-
Med oss är det nog så att jag är den som (hittills) trivs allra bäst med att vara hemma med barnen. Men, det beror också på att min man tycker han har ett väldigt skojigt jobb. Med det vill jag inte säga att han inte vill vara med våra barn.
Har några i bekantskapen där pappan njöt fullt ut av ledigheten, medan mamman kände sig isolerad när hon var hemma. Så självfallet är det inte en sanning för alla att barnen ska vara hos mamma. Men jag tror de flesta familjer löser det ypperligt på egen hand utan att någon annan behöver lägga sig i vem som ska vara hemma "mest".
Håller med dig helt och hållet!
Barnen mår allra bäst av att den som är hemma med de verkligen vill det och trivs med det ,sen är det upp till var och en att bestämma hur man vill göra vare sig de delar på det eller enbart pappa eller mamma är hemma.
Det har absolut inte inget att göra med viljan att vara med sina barn utan hur man är som person. Ekonomin har ju viss betydelse också; det var en skillnad på 6000kr/mån mellan min lön (75%) och min mans lön (100%), så naturligtvis
hade min man valt att vara hemma mer om han kunnat även om han inte hade valt så mycket som halva föräldraledigheten.
-
Självklart ska den förälder som trivs bäst med att vara hemma vara hemma. I våran familj är det jag. När dom två äldsta var små och maken var pappaledig så skojade han runt med barnen hela dagarna. Jättebra javisst, men när jag kom hem trött efter en hel arbetsdag så fick jag ta itu med städning, tvätt osv. Vilket gjorde att jag inte kunde ägna mig åt barnen och "skoja" runt jag med. Tror inte pappor har samma helhetssyn som mammor har.
-
När dom två äldsta var små och maken var pappaledig så skojade han runt med barnen hela dagarna. Jättebra javisst, men när jag kom hem trött efter en hel arbetsdag så fick jag ta itu med städning, tvätt osv. Vilket gjorde att jag inte kunde ägna mig åt barnen och "skoja" runt jag med. Tror inte pappor har samma helhetssyn som mammor har.
Helhetssyn får man inte automatiskt. Tror du inte att han hade tagit ansvar om du hade låtit bli att ta itu med allt som behövde göras när du kom hem från jobbet? Det var väl hans jobb just då att sköta städning, matlagning etc?
Det kan vara svårt det där att låta bli saker som man har koll på och som måste göras, jag vet. Det enkla sättet är att åka bort en vecka. Då märks det, småplocket och storplocket. ;)
-
Åka bort en vecka för mig innefattar åka bort en vecka med barnen...fast alla är ju inte lika...
-
Alla ekonomi och spartips mottages tacksamt. Vi står nu inför att en är arbetslös och en föräldraledig. Bebisen kommer i februari. Min man har inget jobb och jag som har ett välbetalt jobb ska ju föda barnet och både vill och måste vara hemma. Jag ska betona att jag vill, det är inte alls så att jag väljer konsumtion före tiden med våra barn. Men det blir lite tufft.
Vi har redan bestämt oss för att sälja ena bilen, den dyra fina bilen. Det kommer att ge mycket, ca 3-4000 kr per månad skulle jag tro. Bortfallet i och med min föräldraledighet är dock betydligt större än så. Klart vi kan ta ut 7 dagar i veckan, då kommer jag upp i 90% av min lön. Men då räcker dagarna inte länge.
-
Kan du jobba deltid? Kan du ha man och bebis med dig på jobbet några timmar? (Man har laglig rätt att ta rast för att amma) Eller går det att jobba hemifrån? En halv arbetad dag per vecka skrapar ihop ca en månad per år, som i slutänden kan ge en ytterligare månad hemma med barnet.
När barnet blivit lite äldre kan du kanske åka iväg de där fyra timmarna på egen hand, och ännu längre fram kan du kanske jobba en hel dag i veckan.
Annars är det väl de gamla vanliga gnetiga tipsen att aldrig tillåta sig några utsvävningar. Köp second hand (bebiskläder finns ofta i överflöd, fina och knappt använda!) och köp bara det ni måste ha. Och försök spara ihop ett reservkapital redan nu. En buffert man kan nagga lite av första året är aldrig fel.
Ät potatis och släng ut TV:n. Gå igenom vad ni betalar idag och avsluta alla tidningar och annat som man inte måste ha.
-
Alla ekonomi och spartips mottages tacksamt. Vi står nu inför att en är arbetslös och en föräldraledig. Bebisen kommer i februari. Min man har inget jobb och jag som har ett välbetalt jobb ska ju föda barnet och både vill och måste vara hemma. Jag ska betona att jag vill, det är inte alls så att jag väljer konsumtion före tiden med våra barn. Men det blir lite tufft.
Vi har redan bestämt oss för att sälja ena bilen, den dyra fina bilen. Det kommer att ge mycket, ca 3-4000 kr per månad skulle jag tro. Bortfallet i och med min föräldraledighet är dock betydligt större än så. Klart vi kan ta ut 7 dagar i veckan, då kommer jag upp i 90% av min lön. Men då räcker dagarna inte länge.
Vi lever på en lön och har gjort det i över 2 år nu. Jag jobbar extra för att vi ska kunna ha råd att rusta huset, laga bilen, byta vitvaror mm. Men annars klarar vi oss och går på plus minus noll varje månad. Det som hjälp oss mest är en budget.Börja med att skriva upp:
LÅN/HYRA
EL,SOP,VATTEN
TEL,TV
TIDNINGAR
BIL
FÖRSÄKRINGAR
BARNOMSORG
SPARANDE
Lägg ihop alla utgifter varje månad för sig, då får du reda på vilka månader som är högkostnadsmånader, fast det visste du säkert redan. Lägg sedan ihop alla månaderna, så får du reda på årets alla utgifter. Dela sedan denna siffra med 12. Så mycket behöver du sätta in varje månad till räkningar. Är summan högre eller lägre än inkomsten? Är den högre så måste du tjäna mer eller försöka minska ner något. Är den lägre, bra då har du pengar över till mat, bensin, kläder mm. Vi har 3000 kronor som ska räcka till mat varje månad. 3000 kronor som ska räcka till bensin, busskort, kläder och övrigt utöver fasta kostnader och mat. Vi har gjort en budget på dom pengarna också och vet t ex att vi har 500 kronor att köpa kläder för varje månad. Lycka till! KOm gärna med frågor om du vill veta mer.
-
Måste bara fråga en sak: Har märkt i denna tråd att det faktiskt är betydligt fler kvinnor som stannar hemma med barnen, och att man då i en del fall endast lever på mannens lön. Men vad händer om förhållandet skulle ta slut, eller mannen skulle bli sjuk eller kanske tom dö? :-\ Känns det inte nervöst att inte ha egna försörjningsmöjligheter om man plötsligt skulle bli ensam med barnen?
-
Ja, jag har funderat på samma sak. Här hemma är det dock inget problem, eftersom jag är den som jobbar mest och därmed också tjänar mest. Skulle vi dela på oss så är det trist, men jag skulle i alla fall klara försörjningen.
Sen, det bästa hade ju varit om vi båda två hade klarat oss med att jobba halvtid. Men som det är just nu, så vill vi ha pengar till renovering av hus, amorteringar mm så det går inte.
-
Jag befinner mig också i samma situation, i alla fall tills min pojkvän lyckas hitta något stadigt jobb. Jag medger gärna att det hade varit skönt att inte vara huvudförsörjaren och kunna ta det lite lugnare, men att helt släppa jobbet har jag svårt att tänka mig.
Jag menar absolut inte att det är dåligt att vara hemma med sina barn, det är ett skitviktigt JOBB förutom att det såklart är härligt att vara med sina barn ;D, men tyvärr så är det ju inte betalt. Alltså ligger man risigt till om familjeförsörjaren på något sätt skulle försvinna ur bilden...
-
Måste bara fråga en sak: Har märkt i denna tråd att det faktiskt är betydligt fler kvinnor som stannar hemma med barnen, och att man då i en del fall endast lever på mannens lön. Men vad händer om förhållandet skulle ta slut, eller mannen skulle bli sjuk eller kanske tom dö? :-\ Känns det inte nervöst att inte ha egna försörjningsmöjligheter om man plötsligt skulle bli ensam med barnen?
Kommer tid, kommer råd.
Jag har själv varit hemma länge, men utan att hamna utanför systemet. Har sett till att hela tiden ha min SGI osv, och när föräldrapenningen var slut sökte jag jobb igen. Så jag är kanske inte den du riktade din fråga till.
Men jag hade ändå en tanke om detta, och det är att jag hade kunnat vara en "hemmafru" om inte min man haft andra värderingar än mig, och ständigt strävat mot bättre ekonomi, och gärna konsumerat lite mer än jag tyckt varit nödvändigt.
Och om jag hade varit hemmafru så hade jag inte oroat mig för framtiden. Jag är inte den som oroar mig i förväg. Uppstår problem så löser jag dem när de uppstår. Är man övertygad om att de val man gör gynnar barnen så är man nog beredd att ta risker för att kunna ge barnen det bästa så länge det bara är möjligt. Visst kan det komma en tid när man inte längre har samma möjöligheter men bara för att man varit hemma länge betyder det ju inte att man inte kan söka och få arbete den dagen det krävs. Och om den dagen kommer så är man nog glad och tacksam över alla de år man fick ägna åt barnen för som ensamstående blir det jäkligt mycket tuffare och mycket mindre tid över att njuta av varandra.
Om någon av oss föräldrar ska fundera över sina livsval så är det väl min man i så fall som värderat sitt jobb så högt. Om någon av oss ångrar sina val om några år så är det nog större risk att det är han.
-
Jag kan bara säga att jag håller med dig helt och fullt; Anso1971! :)
-
Väl talat Anso. Det är få som på dödsbädden säger "jag jobbade för lite, jag ångrar att jag inte jobbade mer". Desto fler tänker nog att de lade för lite tid på familjen och barnen.
Tack för alla kreativa ekonomitips. Vi har börjat lite smått på budget och jag tror att det är det viktigaste, att ta kontroll över sin ekonomi. Men det blir svårt, vui har sparat in på så mycket redan tycker vi. Men det finns alltid mer!
Nu ska jag jobba lite mer, så jag får ännu lite mer pengar medans tid är ;)
-
Jag går inte hemma jämt. Jag är timvikarie kvällar och helger då min sambo är hemma med barnen. Då går ekonomin ihop något så när iaf.
-
Jag har varit ensam med min dotter sedan tredje graviditetsmånaden.
Nu har hon nyligen fyllt två och jag kommer vara hemma ett år till.
När jag upptäckte att jag var gravid började jag genast se över min ekonomi och dra ner på utgifterna. Jobbade så mycket jag orkade som vårdbiträde och kunde spara varje månad.
Annat som hållit kostnaderna nere: Tygblöjor, begagnade barnkläder, gåvor och byteslån med vänner och släkt. Lagar vår egen mat, gröt, bakar bröd, etc. Jag köpte aldrig någon vagn utan använde bärsjalen tills vi kunde börja cykla, ingen bil såklart. Använder inte en massa dyr smink, krämer och övriga hygienprodukter. Tygbindor/menskopp. Vi äter mycket linser som är god, nyttig och billig mat. På hösten pallar eller får jag äpplen av såna som odlar själva. Har köpt storpack från tex saltå kvarn (via mammas skola i och för sig) ekologisk mat till lite bättre pris. Lånar böcker, tidningar och internet på biblioteket.
Vårdnadsbidraget kommer vara ett välkommet tillskott.
-
Jag har varit ensam med min dotter sedan tredje graviditetsmånaden.
Nu har hon nyligen fyllt två och jag kommer vara hemma ett år till.
Asså, nu blev jag imponerad :D !! Det är verkligen bra gjort! Det är så inspirerande att veta att det går om man vill.
Jag har hela tiden bott ensam med min ettåring, och haft en sisådär tillochfrån relation till hans far. Från och med hans halvårsdag började han vara hos pappa när han var föräldraledig 3 dagar i veckan; skönt för lilla älsklingen att få närmre vardagskontakt med pappa och skönt för mej att komma till jobbet emellanåt...men när luen blev ett år började hans pappa tycka att det var tråkigt att vara hemma så hemskt mycket. Tydligen kunde han inte som en vuxen människa ta tag i sitt liv och göra saker han tyckte var kul och ha med sej sonen..så då kom den vanliga ursäkten "Grabben behöver träffa andra barn!".
Så helt utan min vetskap började han skola in lillskräpet hos en dagmamma >:( ...fast jag hade räknat ut att föräldradagarna skulle räcka för oss att ha vår unge hemma tills han blev två år!
-
Asså, nu blev jag imponerad :D !! Det är verkligen bra gjort! Det är så inspirerande att veta att det går om man vill
Tack :D :-[
...men när luen blev ett år började hans pappa tycka att det var tråkigt att vara hemma så hemskt mycket. Tydligen kunde han inte som en vuxen människa ta tag i sitt liv och göra saker han tyckte var kul och ha med sej sonen..så då kom den vanliga ursäkten "Grabben behöver träffa andra barn!".
Så helt utan min vetskap började han skola in lillskräpet hos en dagmamma >:( ...fast jag hade räknat ut att föräldradagarna skulle räcka för oss att ha vår unge hemma tills han blev två år!
Vad fruktansvärt arg jag skulle blivit!!!!!!!
Jag har fördelen att ha ensam vårdnad. Pappan är intresserad av att träffa dottern och har henne nu varannan helg. Det tycker jag är alldeles lagom... Han är inte direkt någon att lita på och har konstiga värderingar... Men är hennes Pappa och hon har möjligheten att lära känna honom och jag får lite avlastning.
-
Jag har hela tiden bott ensam med min ettåring, och haft en sisådär tillochfrån relation till hans far. Från och med hans halvårsdag började han vara hos pappa när han var föräldraledig 3 dagar i veckan; skönt för lilla älsklingen att få närmre vardagskontakt med pappa och skönt för mej att komma till jobbet emellanåt...men när luen blev ett år började hans pappa tycka att det var tråkigt att vara hemma så hemskt mycket. Tydligen kunde han inte som en vuxen människa ta tag i sitt liv och göra saker han tyckte var kul och ha med sej sonen..så då kom den vanliga ursäkten "Grabben behöver träffa andra barn!".
Så helt utan min vetskap började han skola in lillskräpet hos en dagmamma >:( ...fast jag hade räknat ut att föräldradagarna skulle räcka för oss att ha vår unge hemma tills han blev två år!
Nä, får det verkligen gå till så?? Jag vet inte vad jag hade gjort med karluslingen.. Det är ju så onödigt! Jag menar, vill han inte vara föräldraledig så kan han ju skriva över föräldradagar på dig! Det är väl barnet som ska gå i första hand!!!
HUr gick det förresten? Går han hos dagmamma nu? Jag tycker att ett år är väl så litet.. Det är ju inget man gör om man inte är absolut nödd och tvungen..
-
Näe, drömmare, det får egentligen inte gå till så när man har gemensam vårdnad, men det är väl förmodligen nån tjänsteande på kommunen som suttit och halvsovit när h*n läste barnomsorgsansökningarna.
Och visst blev jag arg, memma, men nu är det som det är. Lillskräpet har vant sej vid att vara hos dagmamman, och hon kan inte vara en alltigenom usel människa....eftersom hon har katt :P . Men jag tycker fortfarande att en som är ett år och några månader är för liten för att vara 6 timmar borta :( . Hoppas det går att lösa så vi slipper detta!
Att ha ensam vårdnad är säkert lättare i vissa fall, även om det innebär ensamt ansvar oxå...men ansvar kan inte delas med vem som helst...
-
Näe, drömmare, det får egentligen inte gå till så när man har gemensam vårdnad, men det är väl förmodligen nån tjänsteande på kommunen som suttit och halvsovit när h*n läste barnomsorgsansökningarna.
Och visst blev jag arg, memma, men nu är det som det är. Lillskräpet har vant sej vid att vara hos dagmamman, och hon kan inte vara en alltigenom usel människa....eftersom hon har katt :P . Men jag tycker fortfarande att en som är ett år och några månader är för liten för att vara 6 timmar borta :( . Hoppas det går att lösa så vi slipper detta!
Att ha ensam vårdnad är säkert lättare i vissa fall, även om det innebär ensamt ansvar oxå...men ansvar kan inte delas med vem som helst...
Om han nu har vant sig är det kanske lika bra att hålla fast vid den dagmamman, om det funkar bra. Det vore ju dumt att han slutar, och kanske hamnar nån annan stans den dag ni är i behöv av barnomsorg.. Men man kan väl lägga begränsat med tid? Att han inte behöver vara där så mycket? Sen tycker jag (rent principiellt, jag skulle aldrig orka processa själv) att man borde få nåt slags ersättning när man blivit utsatt för ett sånt tilltag.. Kan man inte på nåt sätt klämma åt tanten som inte var uppmärksam nog att se till att båda föräldrarna var med på det hela? Då menar jag inte just att klämma åt nån enskild person, utan snarare ett systemfel! Allt för att se till att samma miss inte upprepas!
-
Jag är ta mig tusan stolt över mig själv. Även om många föräldrar verkligen inte kan förstå mig...
Det har Du all anledning att vara! Heja, heja, heja. Om fler tänkte som Du skulle ungarna var betydligt sundare i psyket.
-
Hugskott:
Varför inte vara dagmamma själv och ta hand om sina egna barn samtidigt? Tyvärr får man ju inte vara det för egna barn, det försöktes i Nacka med ett sådant system om jag minns rätt, men det var tydligen "absolut verboten". Lycka till!
-
Hugskott:
Varför inte vara dagmamma själv och ta hand om sina egna barn samtidigt? Tyvärr får man ju inte vara det för egna barn, det försöktes i Nacka med ett sådant system om jag minns rätt, men det var tydligen "absolut verboten". Lycka till
min mamma är kommunal dagmamma och jag och mina syskon var hemma hela tiden tillsammans med de barnen som hon hade hand om... så det finns nog ingen regel mot det (det kan ju i ock för sig ha ändrat sig... det var ju ett antal år sedan :))
det som de försökte i Nacka var att föräldern skulle starta ett företag som skulle få betalt av kommunen för att ha hand om sitt eget barn... men om jag inte minns helt fel så var det skatteverket som protesterade då ett företag tydligen måste ha som affärside som man kan utöka[ *] och tanken/målet med företaget ska vara att det ska gå med vinst.
[ *] jag tror inte skatteverket godkänner "skaffa fler barn" ;)
-
jag kommer sent in i tråden men vill heja på alla som vill ta hand om sina barn själv. Själv har jag varit hemma i 11 år med mina tre. Yngsta fick gå 4 tim om dagen 3 dagar i veckan på ett föräldrakooperativt dagis under ett och ett halvt år. Detta enbart för att brorsorna gick i skolan och det fanns öppen förskola endast en förmiddag i veckan. Hon behövde leka och begripa lite av det sociala innan lekis i skolan.
Jag tycker mig ha märkt att mina barn är generellt tryggare än "dagisbarn". De vet vad som gäller, kan gå ut i svartaste mörkret till frysen i ladan och hämta glass, har aldrig tvekat att sova borta. De är inte så skrikiga och krävande, äter i stort sett all mat som serveras med några få undantag. Äter mycket och gillar mat utan att bli tjocka.
Den sk valfriheten inom barnomsorgen är ett stort skämt. Man kan inte välja att vara hemma. Ett tag, runt 1992, när borgarna styrde några år, fanns vårdbidraget. Det var tänkt att man skulle använda pengarna till den barnomsorg man tyckte var bäst, dvs ta dem själv, eller ge till mormor, dagmamma eller dagis. Men det tog sossarna snabbt bort igen. Är nu inte uppdaterad på reglerna eftersom mina barn är stora nu.
men... VÅGA VARA HEMMA MED BARNEN! Jag tror både du och barnen mår bättre.
-
Vi valde att vara hemma båda två fösta 8 månaderna. Då levde vi på en fp (9000), ett barnbidrag och ett bostadsbidrag. Sammanlagt lite över 11.000
Mycket pengar? Nej, men vi överlevde. Det skulle dock beöhvts sådär 1.000 till i månaden.
Efter det har jag studerat lite grann (plus de andra inkomsterna).
Nu ska vi båda studera, men i omlott. Då får vi helt plötsligt över 18.000 i månaden. Vi kommer känna oss rika... eller nu är det nog inte sant, utgifterna just nu är ju radikala, men fortsätter inkomsten så i någon månad kommer det kännas underbart ekonomiskt.
Om det skulle bli ett vårdnadsbidrag till sommaren vore det underbarart!
De utgifter vi hade var
hyra (5600)
el
tele
bredband
avbetalning på en dator
sammanlagt kring 7000
Numer tillkommer csn skulder och troligne linser och tandläkare. och ja då blir det en hel del mer i månaden.
-
Kooperativa familjenätverk verkar vara ett bra alternativ. Jag blev glatt överraskad när jag bläddrade i det lokala kommuninfobladet och fick syn på en artikel om detta;
http://www.boras.se/download/18.65efebe3117a3ae60f080007889/Klart+Bora%CC%8As-08.pdf (http://www.boras.se/download/18.65efebe3117a3ae60f080007889/Klart+Bora%CC%8As-08.pdf)(Obs! 25Mb stor).
Hur det går till , inkl. en manual (29 Kb word-doc-format) finns det info om här:
http://www.boras.se/barnomsorg/kooperativafamiljenatverk.4.6ae5c4ba10bb23f221a80005230.html (http://www.boras.se/barnomsorg/kooperativafamiljenatverk.4.6ae5c4ba10bb23f221a80005230.html)
Jag vet inte om och hur detta fungerar i andra kommuner, men det verkar vara värt att kolla. :D