Alternativ.nu
Djur => Får => Dräktighet & lamning => Ämnet startat av: Sanna95 skrivet 20 okt-07 kl 17:45
-
Jag har några tackor som är 5 år nu och jag börjar fundera på hur många år till jag kan låta dem få lamm? (Om de få vara friska och i kondition för det givetvis)
Vad gör ni med de tackor som inte bör avlas på längre?
-
jag hade tackor som var 7 år och fick fina lamm, jag tycker att tackor som inte kan användas till nåt kan skickas till slakt. det blir dyrt att hålla en massa djur som bara äter
-
Mina äldsta tackor är åtta år och har lammat varje år. De är i bra kondition. Jag har läst mig till att man kan betäcka dem upp till tio års ålder så länge de har bra tänder och hälsan i behåll.
Tackor som hålls som sällskapsdjur kan bli gamla, uppåt 20 år säger min engelska fårbok. Jag kommer att behålla mina gamla tackor så länge de är friska. De kommer att kräva lite extra omvårdnad, men det tycker jag att de är värda.
-
Det är de åldrarna jag har hört av en fårägare här i trakten. När tackorna var 7-8 år så betäckte han dem inte mer.
Jag är lite kluven i vad man ska gör när de har lammat klart.
Känns ju lite snopet att bara skicka dem till slakt så fort de inte kan producera mer.
Samtidigt kan det kanske vara svårt att hålla isär bagge och tackor. Och det kräver ju både mer tid, plats och som sagt det kostar och hålla dem!
Det är tur jag har ett tag på mig att fundera
-
Våra tackor hänger med så länge de är i god kondition dvs fina i hullet, hela tänder och friskt juver - sen skickas de till slakt.
-
Jag är lite kluven i vad man ska gör när de har lammat klart.
Känns ju lite snopet att bara skicka dem till slakt så fort de inte kan producera mer.
Det brukar ge sig av sig självt vad man ska göra med dem. ;)
Gamla tackor som får slitna tänder magrar ur och blir eländiga och att ha dem kvar är inte djurvänligt.
Många äldre tackor drabbas också av juverinflamation och ska inte vara kvar av den anledningen.
Det är ju heller inte realistiskt att man ska ha ett pensionärshem för gamla tackor.
Har man avlat smart så har man ju många spännande unga tackor, som ska vara mycket bättre än de äldre årgångarna :)
-
Har en tacka som är 12 år som fick tvillingar i våras och mår jättebra.
Hon får hänga med ett år till om allt går som det ska naturlitvis.
-
Jeg kunde tänka mig att höra vad ni runt omkring anser om köttet från äldre får.
Ett 4-5års får duger bra både til färs, som rökt och faktisk också som helt vanlig stek (tycker jag). Men ni som har haft får tillräckligt länge: vart tycker ni gränsen går för att fåret inte längre är kul som mat?
Jag ressonerar som så, att om inte en tacka är specielt fin så man vill ta lamm efter henne så länge som möjligt, då vill jag hällre byta ut henne medan hun fortfarande ger gott kött, och låta nya tackor komma till i stället. Det finns ju gott om unga aspiranter i flocken. Inom allmogefårens bevarandeavel vil vi dessutom gärna låta så manga olika djur som möjligt få avkomma, vilket tvunget betyder, att andra måste lämna platsen.
I en liten flock finns det dock altid MV programmets krav om 5 testbara djur att ta hänsyn till. Det är enda anledningen till, att en tacka som har varit halvtaskig mamma ändå lever kvar här.
-
Vi har tackor som är födda -99 och -00, de ska få lamma en sista gång till våren.
Om de får tacklamm tänker vi behålla de lammen.
Är det någon skillnad på att behålla lamm från äldre tackor?
Jag tycker att äldre tackor oftare får lamm som sackar efter i uppväxten.
-
Jag tycker att äldre tackor oftare får lamm som sackar efter i uppväxten.
Kan så vara, då får man ju tillskottsufodera de lammen extra om man vill ha dem :)
-
Våra gamla tackor har klarat av att föda upp sina lamm galant. De lammen blir inte mindre än övriga lamm. I våras hade jag en tacka som var sju år och som hade en jättejobbig sista tid på dräktigheten. Jag trodde flera gånger att hon skulle dö. Hon lammade helt själv fyra lamm, och hon hade så mycket mat åt dem att de vägrade ta flaska. De växte upp till fyra jämna och mycket stora lamm. Tackan slaktades dock pga av den jobbiga dräktigheten.
Risken med gamla tackor är väl just att de kräver mer tillsyn och omvårdnad. Att de skulle ge sämre lamm har inte jag märkt.
Vi har än så länge inte slaktat ut någon tacka "bara" för att hon är gammal. Så länge tackan är fullt frisk, och i fint hull lär hon klara av en dräktighet oavsett hur gammal hon är.
Vi delar vid behov in flocken i två på vintern, och fodrar extra till gamla tackor och ungtackor.
-
Jag har okcså flera tackor som är både 10 o 12 år...
Så länge de är pigga o håller hullet så får de vara kvar..hos oss..
Man ser ju på den när de börjar tackal av. blir magra o ämliga..
Min älsta tackan är bästan den piggaste i min flock.
Nu har jag ju roslagsfår som är små och oftast bara får ett eller ibland två lamm..
så dräktigheten gäller ju inte på dem lika mycket som tex en äldre finullstacka om de dess utom är någon som flushar sina finull..
-
Ja det är väl som Rosa säger att det brukar bli en "naturlig" lösning på saker och ting!
Men man vill ju helst förekomma utan att det blir onödigt tidigt.
Är det någon större skillnad mellan olika fårraser.
Jag har gutefår.
Man säger ju att små raser av hund och häst brukar bli äldre än de större!?
-
Tycker också att man kan ha kvar sina tackor o avla på dem så länge de är friska. Den sk. 10-års gränsen är ju beräknad för produktionsraser. Hade en 10-årig finullstacka som fick tvillingar i år. Förra året fick hon trillingar. Hon är i toppkondition. Men vi höll ju våra finullar extensivt.
Intensivproduktion "sliter" ju ut djuren mer. Gamla friska tackor, som man inte vill avla på, fyller en viktig social funktion i fåtflocken. Vi brukar aldrig slakta friska tackor, de får gå kvar och lära upp tacklammen. Det är toppenbra! ;)
-
Tycker också att man kan ha kvar sina tackor o avla på dem så länge de är friska.
Gamla friska tackor, som man inte vill avla på, fyller en viktig social funktion i fåtflocken. Vi brukar aldrig slakta friska tackor, de får gå kvar och lära upp tacklammen. Det är toppenbra! ;)
Men då ska man ju också vara medveten om att det kräver både mycket utrymme och mycket foder !
Om flocken ska dubbleras varje år ;D
Hur vanligt är det att man kan uppfylla dom förutsättningarna...
För inte slaktar väl någon fräscha tacklamm och behåller de gamla istället....
Den sk. 10-års gränsen är ju beräknad för produktionsraser. Hade en 10-årig finullstacka som fick tvillingar i år. Förra året fick hon trillingar. Hon är i toppkondition. Men vi höll ju våra finullar extensivt. Intensivproduktion "sliter" ju ut djuren mer.
Så du menar att om man halvsvälter djuren så blir dom äldre... *host*
Vad skulle det då vara som slits på ett välutfodrat djur ?
Det där tycker jag är att sprida skrönor..
/Rosa
-
För inte slaktar väl någon fräscha tacklamm och behåller de gamla istället...
... nä, just det, ett ålderdomshem kan man inte ha, (men nog en eller två gamla favorittackor) Naturligtvis är det i en liten flock en konkret fråga från fall til fall. Jag vill gärna återknyta til frågan längre upp, som det aldrig kom svar på: Hur gamla tycker ni får kan bli och fortfarande ha värde i eget kök? Beror naturligtvis på smak, tycke och tillagning... men vad har ni för erfarenheter?
-
Men då ska man ju också vara medveten om att det kräver både mycket utrymme och mycket foder !
Om flocken ska dubbleras varje år ;D
Hur vanligt är det att man kan uppfylla dom förutsättningarna...
För inte slaktar väl någon fräscha tacklamm och behåller de gamla istället....Så du menar att om man halvsvälter djuren så blir dom äldre... *host*
Vad skulle det då vara som slits på ett välutfodrat djur ?
Det där tycker jag är att sprida skrönor..
/Rosa
MEn Rosa ???
Naturligtvis menar Birgit att om man tex flushar sina finull så de får maximalt med lamm så sliter de ju mer på tackan än om man håller dem extensivt och inte flushar...
är ju en viss skillnar på att bära fyrlingar o femlingar än kanske 2 -3...................
vill man tex bevara gamla fårraser så skall man låta dem gamla djuren få avkomma så länge som det är möjligt.. så länge de är friska o pigga.
Det är ju de som är skillnaden på bevarande avel och förädlings avel..
Nu slaktar man ju naturligt vis inte alla tackalmm utan några säljer man ju o endel behåller man ju själv efter som det alltid brukar vara någon tacka som man bör slkata bort..
Beroende på hur många djur man har i sin flock..
Vid förädlings avel så har man ju ett mål med sin avel.. tex fler lamm, finare skinn, högre slaktvikter osv..
då slaktar man ju bort dem man inte tycker håller måttet, och förhoppings vis skall ju lammen vara bättre än sina mödrar..
-
MEn Rosa ???
Naturligtvis menar Birgit att om man tex flushar sina finull så de får maximalt med lamm så sliter de ju mer på tackan än om man håller dem extensivt och inte flushar...är ju en viss skillnar på att bära fyrlingar o femlingar än kanske 2 -3....
Vadå "men Rosa"..
Förresten vad är det som "slits"? livmodern eller... ;)
Nej jag anser inte att de "slits mer" jag tycker att det är ett dåligt sätt att uttrycka sig.
Snarare så tycker jag att den "extensiva" djurhållningen "sliter" mer på djuren.
Djur som utfodras minimalt eller inte alls och en minimal veterinärvård,
men det "sliter" kanske på ett positivt sätt :-X
Min åsikt.
/Rosa
-
vill man tex bevara gamla fårraser så skall man låta dem gamla djuren få avkomma så länge som det är möjligt.. så länge de är friska o pigga.
Det är ju de som är skillnaden på bevarande avel och förädlings avel..
Om matematiken skal gå ihop, så måste gamla djur vika platsen även i bevarandeavel.
Så länge populationen är så liten, at det bara handlar om at öka antalet djur, slaktar man ju varken gamla eller unga om de är friska. Men den växtkurvan mattas fort, och har gjort det för de mer vanliga allmogeraser. Antallet ökar fortfarande, men inte alls i en takt som gör att vi kan spara alla tackor.
Avlens syfte är då att se till, att alla gener i beståndet hållas i avel så väl som möjligt. Det gör man inte genom att låta vissa tackor bli över 10 år och og på den tiden få 15-20 lamm, om resultatet är, att andra tacklamm slaktas bort utan över huvud taget att få chancen.
Om alla - eller bara de flesta - unga tackor skall komma till och lämna åt minstone ett par livdjur efter sig, hur skulle man då samtidigt kunna låta dom få lamm år efter år? (om man inte slaktar bort alla senare lamm vil säga, men då är bevarandeperspektivet noll)
Sedan är det naturligtvis så, at man lätt får några favorittackor i sin flock, som man kanske vill behålla tills de inte kan mera. Men då har man egentligen gjort ett urval! (inget konstigt i det, så gjorde dom säkert också förr, men urval är det lika väl)
Bevarandeavel når populationen har nått en stabil storlek kan endast ske efter princpen én in, én ut, vem som åker in och ut får man se på konkret i förhållande till sin flock och til vilka släktslinjor man anser behöver stärkas.
-
Angående att äta gamla tackor, så ber vi slakteriet mala ner de gamla tackorna till köttfärs. Jag ser ingen övre åldersgräns för det.
-
- nä, men hur gammel är tackan om du vill ha mald allt köttet? Åt en medelålders baggbog här om dagen - hur god som hälst.
(det här är ju en bifråga som kanske skall flyttas til en mattråd)
-
- nä, men hur gammel är tackan om du vill ha mald allt köttet?
Det beror lite på tillgång och efterfrågan på kött. Vi säljer bara lammkött och köttfärs av får. Själva äter vi fårkött. Vi har alltid slaktat några unga tackor av olika anledningar, och har kunnat fylla frysen med kött från djur som är 1-2 år. Resten blir köttfärs. Inte för att det inte går att äta äldre kött, utan för att det passar oss bättre. Vi äter ganska mycket köttfärs.
Jag har ätit tackkött som varit fyra år och det var inget fel på det. Jag skulle dock inte äta bagge som var så gammal. Vår gammelbagge som var sju år nu när han flyttade stank bagge. Smakar inte köttet bagge då? Luktar inte baggen bagge skulle jag äta köttet.
-
OK Rosa, så extensiv produktion är för dig vanskötsel???? Väldigt konstig inställning tycker jag!
Att man inte intensivuppföder med kraftfoder o sojaprotein behöver inte betyda att djuren lider.
Har själv sett ett antal finullar, som intensivuppfötts för att slaktas vid 4 mån. Deras ben håller inte. Skelettet hinner inte utvecklas.
Samma problem finns ju på hundsidan - även om det är en avstickare. Det finns de forskare som anser att vanligt hundfoder (som ju innehåller mycket spannmål) ger höftledsproblem. Vi har själv både får och boskapsvaktare (tunga hundar) Vi har aldrig problem med skelett. Dessutom är de flesta inom lantrasaveln överens om att för mycket foder skapar en rad problem hos djuren: blir inte dräktiga, slidframfall, veka klöver m.m.
Skulle det vara konstigt? Feta människor o de som äter fel får ju ett antal mer eller mindre angenäma problem. Varför skulle det inte drabba djuren?
Extensiv produktion låter djuren växa i sin egen takt. Men de får inte bristfälligt med mat för det. >:(
-
Så för dig Birgit finns det bara två sorters produktion "extensiv och intensiv"..
Märklig inställning tycker jag.
I min värld finns också en "normal" produktionsinriktning, där man matar sina djur så de håller ett fint hull och ger dem mineralfoder/vitaminer och veterinärvård.
Dessutom så finns det ju inte någon produktionsinriktning som önskar få "feta djur" >:(
-Veka kotor är en ärftlig defekt!!
inte något man får av att utfodras enligt de behov man har.
-Slidframfall beror bl.a på östrogenproduktionen/hormonell obalans=östrogen
och inte mängden mat djuret äter!!
Och om man nu ska börja redogöra för sina egna djur som du gör Birgit,
-så har jag aldrig haft problem på mina djur med vare sig dräktighetsproblem eller skelettproblem!!
Normalutfodrade djur blir hållbara och snygga ;D ;D
och ges möjlighet att få växa i den takt dom har anlag för.
-
Jag antar att de flesta fårhållare också tillämpar någon medelväg, även om det finns olika lösningar. Så en principdiskussion om ekstensiv kontra intensiv tycker jag inte är så intressant.
Det bästa sättet för varja fårhållning beror på vad man har för betesmarker, fodertillgång, byggnader, vad man vill uppnå och vad man har för ras. Diskussionen blir först värd att föra när man tar detta med i betraktning.
Alltså, om du har 10 ha naturbete med allmogefår är det ju en annan sak än om du har 2 ha skånsk lerjord med texel.
Det är stor forskel på hur mycket underhållsfoder olika tackor behöver, både mellan raser och individer. Det tycker jag är intressant. Förr måste det ju ha varit en fördel med tackor som gick på lågvarv vintertid fram för de högförbrännande. Jag ser begge typer i min flock. Möjligen är det så, at de "kallblodiga" mammorna får lamm som faktisk också har lägre foderomsättning och växer långsammare. - det är nog för tidigt at säga. Men om jag skulle välja fåren efter ull och foderekonomi var de ändå att föredra. Kanner ni igen den iagttagelse därute?
-
Om matematiken skal gå ihop, så måste gamla djur vika platsen även i bevarandeavel.
Så länge populationen är så liten, at det bara handlar om at öka antalet djur, slaktar man ju varken gamla eller unga om de är friska. Men den växtkurvan mattas fort, och har gjort det för de mer vanliga allmogeraser. Antallet ökar fortfarande, men inte alls i en takt som gör att vi kan spara alla tackor.
Avlens syfte är då att se till, att alla gener i beståndet hållas i avel så väl som möjligt. Det gör man inte genom att låta vissa tackor bli över 10 år och og på den tiden få 15-20 lamm, om resultatet är, att andra tacklamm slaktas bort utan över huvud taget att få chancen.
Om alla - eller bara de flesta - unga tackor skall komma till och lämna åt minstone ett par livdjur efter sig, hur skulle man då samtidigt kunna låta dom få lamm år efter år? (om man inte slaktar bort alla senare lamm vil säga, men då är bevarandeperspektivet noll)
Sedan är det naturligtvis så, at man lätt får några favorittackor i sin flock, som man kanske vill behålla tills de inte kan mera. Men då har man egentligen gjort ett urval! (inget konstigt i det, så gjorde dom säkert också förr, men urval är det lika väl)
Bevarandeavel når populationen har nått en stabil storlek kan endast ske efter princpen én in, én ut, vem som åker in och ut får man se på konkret i förhållande till sin flock och til vilka släktslinjor man anser behöver stärkas.
det är när du känner att du inte hittar nya köpare till dina fina ungtackor och du börjar fundera på vilka friska tackor som behöver slaktas som du skall kontakta din genbanksansvarig i föreningen- då du har allmogefår..
Den genbanks ansvarige har bl a till uppgift att försöka hålla koll på vilka djur som är behöver prioriteras i brevarandet av rasen..
bl a beoende på vilken founder ( Tacklinje) dina tackor går till baka på...
och vilka härstamningar de har i övrigt..
det är ju väldigt olika vilka tackor som får tacklamm o vilka som får baggar...
För när vi försöker baevara utrotningshotade raser så är det mycket viktigt att försöka få en så jämn fördelning av de olika tacklinjerna som möjligt i rasen.
Därför så är kan det vara mycket viktigt att spara en friska gammal tacka...
För i bevarande avel så försöker man spara så mycket som möjligt av den genetiksa variationen som finns i rasen så därför vill man att generationes intervallen skall vara så långa som möjligt..
Och därför är det även viktigt att betäcka de gamla tackorna ... ch gärna med olika baggar varje år för att få så många olika härstamningskombinationer som möjligt i rasen.
I vanlig förädlings avel vill man däremot få så snabba avelsframsteg som möjligt så därför lägger man ju naturligt vis på de unga och slaktar bort de gamla.. för att förbättra sin flock..
-
Jag har bara hållit på med får i ett par år.
Men herregud vilken skillnad det kan vara från tacka till tacka.Jag har använt samma bagge till alla tackor. Vissa tackor bla 3 st som är födda 99-00 har fått 2 lamm var som nästan är större än sina mödrar medan andra tackor har fått lamm som väger 35 kg efter 6 månader.Jag behåller absolut mina gamla tackor så länge de ser friska ut och har bra tänder.Sedan måste de naturligtvis ta bra hand om sina lamm.Vilket jag tycker att de flesta äldre gör bra.
Men lägger man ner tid på att följa upp vilka som får bra lamm så kommer man att ha en kanonbesättning om några år.För stor skillnad är det mellan tackor ,det har jag lärt mig.
Lars
-
det är när du känner att du inte hittar nya köpare till dina fina ungtackor och du börjar fundera på vilka friska tackor som behöver slaktas som du skall kontakta din genbanksansvarig i föreningen- då du har allmogefår..
Jag är i kontakt med genbanksansvariga. Arbete i frågan pågår, så det vill jag inte dra här.
Men du har rätt i det, och man kan kanske t.o.m. stärka det till att genbanken borde ge aktiv rådgivning, inte bara om tackval men även om baggval som ju är precis lika viktigt. Och egentligen borde man känna så mycket om möjligt till varje ingående djur redan innan frågan om slakt blir aktuell.
Att sälja ungtackor vill man naturligtvis helst. Men det ändrar inte vid frågan, skjuter högst på den för den enskilda besättning. Som sagt innan, så gäller diskussionen en någorlunda stabil beståndsstorlek. Ett fårbestånd skall samlat sett växa mycket kraftigt för att man inte måste slakta ut tacklamm eller tackor. Bevarandeavel eller inte, det är ren matematik. Även om man är försiktig och säger att beståndet bara kan öka med faktor 1,5 pr år, så skulle vi på några decennier täcka landet med får i flera lager...
När jag pratar om att slakta äldre tackor, så förutsätter jag att de redan har givit lagom med livlamm. Så vi kanske inte borde tala om ålder i år, men i sparat avkomma.
För när vi försöker baevara utrotningshotade raser så är det mycket viktigt att försöka få en så jämn fördelning av de olika tacklinjerna som möjligt i rasen.
Visst, det är ju just det jag menar. Och det talar ju inte för att över lag låta tackorna bli väldigt gamla. Men genbanken skulle naturligtvis kunne rekommendera att spara vissa djur med en härstamning som behöver stärkas, det är en helt annan sak. Precis lika viktigt är återigen baggsidan: Vilka bagglam slaktas och vilka går till avel? Det borde egentligen vara en genbanksfråga.
För i bevarande avel så försöker man spara så mycket som möjligt av den genetiksa variationen som finns i rasen så därför vill man att generationes intervallen skall vara så långa som möjligt..
Hur skulle långa generationsintervall i sig ge större variation? Det är logisk sett det samma som att säga, att variationen automatisk blir mindre för varje generation. Varför skulle det vara så?
------
När detta är sagt, så vill jag gärna ge några argument för faktisk att spara äldre tackor.
1. MV-kontrollens krav på 5 djur som har funnits i besättningen i minns 36 månader. I en liten besättning kan det gå före allt annat.
2. Möjlighetet att faktisk se hur djuren utvecklas med åldern. problem eller defekter kan ju visa sig med åren - dåliga leder, klövar, horn, juvrar eller vad det nu kan vara,- eller kanske tackan tvärtom visar sig att vara sund och pigg i en hög ålder. Men här är vi ju nästan inne på lite urval, eller hur?
3. Jvf. ovan: Att tackan har en sällsynt härstamning eller sällsynta drag, som man vill ge ökad inflytande i rasen. Detta enligt samråd med genbanken...
4. Önske om en jämn generationsväxling. Kan tala både för att slakta och att spara i konkreta fall.
5. Egna sentimentala skäl. Det tycker jag är helt okej. Fast det är en fråga som inte har med argument att göra.
PS. Jag vet inte als om de här återkommande bevarandefrågor är relevanta för Sanna som frågade i första hand. För vanliga fårhållare kan vi kanske vara lite tröttsamma...?
-
Men du har rätt i det, och man kan kanske t.o.m. stärka det till att genbanken borde ge aktiv rådgivning, inte bara om tackval men även om baggval som ju är precis lika viktigt. Och egentligen borde man känna så mycket om möjligt till varje ingående djur redan innan frågan om slakt blir aktuell.
även vid baggval så är det jätte bra att man kontakta genbanks ansvarig för att uträna vilken av dine egna bagglamm som tex är viktigast att de får gå vidare iavel.. och när du själv vill skaffa ny bagge..så du kan få hjälp vika lämpliga baggar med inttressant härstamning som finns till salu..
Nu skall vi väl inte trötta ut "vanligt folk" med bevarande avel av allmogefår...
kanske denna diskution borde föras på www.allmogefar.se :-\ ??? ;)
-
Jag villl passa på att citera en gammal fåraherde i Storbrittanien som svarade på frågan hur länge han behöll gamla tackor: Till tre dagar efter de har dött...!
Han ansåg att en gammal tacka bevisligen hade ett gott immunförsvar och klarade alla baciller etc som fanns på gården och förde detta vidare till sina lamm. Det var en mycket god anledning att spara dom.
Jag har märkt att inköpta livdjur har mycket sämre överlevnad än inhemskt födda. Likaså om man flyttar besättningen så har man ca 3-4 år innan immunförsvaret har ställt om till den nya bakteriefloran. Dödligheten och problemen ökar under denna tid.
Som argument mot engelska fåraherden är att vi har en "intensivare" fåruppfödning här. Vi vill ha 2 lamm varje år - i Skottland och Wales tycker man att ett lamm är lagom och då spelar åldern på tackan inte så stor roll.
Jag tycker att man kan behålla tackor så länge de är friska , får 2 lamm och klarar sina lamm lika bra som yngre tackor. När deras lamm har svårt att hänga med i tillväxten är det dags att ta bort tackorna...
-
Hur skulle långa generationsintervall i sig ge större variation? Det är logisk sett det samma som att säga, att variationen automatisk blir mindre för varje generation. Varför skulle det vara så?
Varje gång två föräldrar ger upphov till en avkomma kokas två kompletta uppsättningar arvsanlag ner till en komplett uppsättning arvsanlag. I en stor population finns samma anlag hos många individer och vid slumpvis parning förblir frekvensen ungefär densamma. I en liten population, som en lantras, finns kanske ett anlag bara hos någon enstaka individ.
-
Nu skall vi väl inte trötta ut "vanligt folk" med bevarande avel av allmogefår...
kanske denna diskution borde föras på www.allmogefar.se :-\ ??? ;)
Kanske det också, men det roliga med forummet här är att det kommer inlägg från fler olika håll.
Jag villl passa på att citera en gammal fåraherde i Storbrittanien som svarade på frågan hur länge han behöll gamla tackor: Till tre dagar efter de har dött...!
Han ansåg att en gammal tacka bevisligen hade ett gott immunförsvar och klarade alla baciller etc som fanns på gården och förde detta vidare till sina lamm. Det var en mycket god anledning att spara dom.
Det där låter faktisk som klok erfarenhet!
Varje gång två föräldrar ger upphov till en avkomma kokas två kompletta uppsättningar arvsanlag ner till en komplett uppsättning arvsanlag...
Men dét var i gengäl lite för simpelt. Man kan rent alment inte säga att arvanlag "kokas ner", men att ny soppa uppstår ur två halvor. Anlag som t.ex har legat döljd i modern og flera led innan kan komma för en dag igen genom rätt möte.
Helt nya varianter kan t.o.m uppstå. Det är hela naturens vits med könad fortplantning at det ger möjlighet till ständig anpassning i lagom takt. All avkomma liknar sina föräldra - fast aldrig helt.
Du har rätt i, att i en tillräckligt liten population, kan eet djur vara enda bäraren av vissa anlag. Det var det jag menade med, at i början sparar man i stort sett alla, unga som gamla. Men när man är uppe i ett par tusen djur som värmlandsfåren, är den risken inte stor. Inte om man genom genbanksarbetet ser till, att man avlar så brett som möjligt. Arbetet med värmlandsfåren började på 50-talet. De får vi har nu är kanske 15-20 generationer senare. Om en oersättlig tacka finns nu, kan hon lika gärna poppa fram i nästa generation.
Om man ser gamla djur som ett sätt at konservera arvsanlag, skulle jag rekommendera att frysa ner sperma, som håller betydligt längre. Den levande genbank därimot är ingen djupfrys, det är just därför att den är vigtig.
Jag lärde nyligen att känna ålandsfåren. När bevaringsarbetet för dom började, berättade gamla människor att tidigare fanns också bruna får i flockarna. Men bland de reddade fåren fanns bara olika nyancer av grått. Efter några generationer, då man hade fått en större stam, dök de bruna anlagen fram igen! - och nu finns de som förut.
Dét tycker jag är illustration nog.
-
Håller med om det vallhunden skrev. Det är ju detta jag försökt föra fram om immunförsvar m.m. Det tar tid att bygga upp immunförsvaret. Tar också minst ett steg bakåt vid avmaskning/antibiotikabehandling. Dessa preparat slår ut djurens eget immunförsvar.
Tackor som har bra immunförsvar får friskare och härdigare lamm.
Däremot håller jag inte med om 2-lammsregeln. För många av allmogeraserna och gutarna får bara ett lamm. Det är oftast de tackorna och lammen som klarar sig bäst också.
Det finns olika sätt att "producera" på. Vill man ha mer intensiv produktion är det upp till var och en, men det är inget "fel" att hålla framförallt lantraser extensivt. Det är ju deras historia och ursprung.
Till detta vill jag inte få kommentaren att man förr misskötte djuren så att de fick bäras ut på betet. Det är en höna av en fjäder! Det hände, framförallt vid nödår, men man var rädd om sina djur. De var ju liksom förutsättningarna för ens egen överlevnad.
-
Tar också minst ett steg bakåt vid avmaskning/antibiotikabehandling. Dessa preparat slår ut djurens eget immunförsvar.
Hur menar du? Skulle avmaskning och antiotikabehandling påverka immunförsvaret?
-
Hur menar du? Skulle avmaskning och antiotikabehandling påverka immunförsvaret?
ställer samma fråga !!!
man behandlar sjuka djur !!!! eller ?
-
Jo, man behandlar sjuka djur, men naturligtvis finns det en gråzon där man kan fråga om medicinsk behandling behövs eller om det är något tackan fixar själv. Presis som när det gäller os själva. (men får går inte som vi rundt och gnäller över en förkylning ;))
Hur immunförsvaret fungerar och hur det påverkas av medicinering och av andra faktorer, ernäringstilstånd och ålder, er helt säkert en komplicerat sak. Där tycker jag att man måste ha på fötterne innan man säger något tvärsäkert. Men frågan är naturligtvis intressant.
Jag har ofta undrat hur fåren engentligen i praksis anpassar sig til parasiter. För parasiten är ju ingen mikrob som är en angelägenhet för immunförsvaret, men små djur som faktisk lever i fårets mage/tarm. Hur kan fåret försvara sig mot dom? Men faktum är ju välkänt, att lamm drabbas hårdast och att sedan kan fåret ha en mindre parasitbörda som inte ger problem. Det hör med i bilden, att det inte är i parasitens biologiska "intresse" at ta död på sin värd, så det är kanske lika mycket dom som anpassar sig. Men hur funkar det?
Kan någon med insikt svara?
-
virolog sökes!
-
virolog sökes!
Varför virolog? Det var ju parasiter och antibiotika frågan handlade om.
-
Kan någon med insikt svara?
förslag på yrkeskategori med sådan kunskap?
virolog kanske var en felaktig term, trodde dessa ofta besatt medisinsk kunskap om parasiter samt virus och behandlingsmetoder.
(fast tråden handlar väl i grunden om äldre tackor)
-
(fast tråden handlar väl i grunden om äldre tackor)
Ja, jag kanske tar frågan för långt... Ni får uppfatta det som nyfikenhet eller hoppa över annars.
Men det har ju att göra med om äldre djur är bättre anpassade til parasiter och infektioner på platsen. Eller om det är något som redan byggs upp efter en säsong eller två. - Inte vet jag! men det används som argument.
En egen gissning på frågan ovan om parasiter kunde vara , att om man dödar 90-95% av parasiterne i et får med maskmedel, då har en ny generation av parasiter ingen konkurrens i början. Fåret skulle då kunne få en ekstra stor mängd när alla dessa nya parasiter samtidigt växer till, på samma sätt som lamm kan få det. Den teori handlar inte om immunförsvar, men helt enkelt om vanlig biologisk balans. Jag VET inte om det fungerar så, men det verkar logiskt.
-
Ber om ursäkt för att jag inte bevisar alla ord jag skriver, men det är många här som inte gör.
Vad gäller mänsklig medicinering har det ju forskat en hel del på detta. Det är ju därför man gått ut och varnat för att skriva ut antibiotika i "onödan" eller slentrianmässigt om det låter bättre. Medicinen slår ut både nyttiga och onyttiga bakterier m.m. Då är det frågan om en balansgång mellan att låta "problemet" läka ut självt eller sätta in antibiotika. Här beror det ju på hur allvarlig situationen är. Precis som tidigare diskuterats här på forumet finns en ökad risk för att bakterier blir resistenta mot mediciner om de används för ofta.
Jag har inte uppmanat någon att låta djuren själv dö istället för medicinering. Jag vill bara uppmana folk att inte använda preparat i onödan.
Människor t.ex. klarar ju inte av att vara förkylda längre, utan stoppar i sig massor av värktabletter och nässpray. Mycket användande av nässpray, läste jag i SVD nyligen, ger konstant förkylningssymptom istället. Högt användande av värktabletter, leder till att kroppen inte reagerar fullt ut på medicineringen, utan att man måste öka dosen.
Så min fråga är nu: Finns ingen här som försöker tänka i biologiska och naturliga banor? Är det rätt att förlita sig på kemiska preparat? Alltid?
SLU har gjrot försök med att låta djur beta marker med mycket tanniner och då konstaterat att det påverkar immunförsvaret och motståndskraften mot parasiter. Liknande försök har gjorts i Australien och i USA. Tyvärr har jag inte sparat några länkar dit, men återkommer om jag hittar dom.
Dessutom är jag helt övertygad att äldre tackor har byggt upp sitt immunförsvar. Klarar en tacka de första två åren, brukar hon inte gå under av parasiter precis.
-
Jag tror att immunitet inte har så mycket med fårens tarmparasiter att göra.
Immunförsvaret "utbildas" under fostertiden till att känna igen allt som hör till den egna kroppen. Försvaret finns i blodcellerna och aktiveras när de stöter på främmande organismer. Har immunförsvaret gått igång på ngt blir det en en snabbare reaktion nästa gång. Det utnyttjas vid vaccineringar t.ex. Att antibioka eller avmskningsmedel skulle påverka immunförsvaret är lite långsökt. De skulle i så fall vara mycket skadliga för kroppen och det borde ha fångats upp vid de omfattande tester som alla läkemedel måste genomgå.
En passiv immunitet som inte är så långvarig får diande djur i sig via råmjölken.
Motståndskraft eller resistens kan finnas på många olika nivåer. Immunitet är en form av resistens men all resistens är inte immunitet.
Man kan tänka sig att slemhinnan i tarmen står emot parasiter bättre eller sämre på olika djur. Att lamm är känsligare än vuxna får är allmänt känt.
För andra smittämnen kan det vara tvärtom så att yngre djur är mindre mottagliga. Hög halt av kondenserade tanniner i fodret missgynnar parasiterna. Det är ju en klen tröst för de som har mycket naturbetesmark.
Många blandar ihop begreppen när det gäller resistens mot t.ex. antibiotika och avmaskningsmedel. Det är parasiterna och bakterierna som kan bli resistenta mot läkemedel och inte det djur man behandlar. Det är viktigt att dosera tillräckligt så att de fiender man är ute efter slås ihjäl. Låga doser leder till att några överlever och kan bli resistenta.
Annars håller jag i princip med Birgit om att man ska inte behandla i onödan. Vad som är onödan varierar dock inom vida gränser.
Ett "biologiskt" sätt att hantera problemen vore nog det riktiga på väldigt lång sikt. Det blir då vi som får betala och kommande generationer som kan dra nytta av det. Vi har ju för vana att göra tvärt om.
-
Det finns många intressanta svar här!
Anledningar till att behålla en tacka som jag inte ens tänkt på tidigare. Vilket jag är glad att få upp ögonen för.
Jag kan ju bara svara för mig (som "vanlig fårägare" ;))
Jag ser det som information även om alla svar inte är direkt riktade till grundfrågan. Men man suger åt sig allt ändå.
Vem tackar nej till gratis kunskap?? ;D
Alla behöver ju inte tycka lika, man får ta till sig godbitana och släppa resten.
-
Tack Henning för at du hjälper mig reda ut mina virriga tankar. Naturligtvis var det parasiternas resistens jag åsyftade. (kallas syftningsfel tror jag). :-[
Jag menar heller inte att immunförsvaret försvinner vid behandling, men det tar några steg bakåt och måste jobba sig upp igen. Dessutom utvecklas immunförsvaret hela tiden av att utsättas för prövning i lagom mängd.
Tyvärr har jag sökt de länkar där jag läst om dylik forskning, men den är borttagen /för gammal/???? Bl.a fanns något på Djurhälsåvårdens hemsida, NGH har haft ett projekt i ämnet, Ekologiska lantbrukarna har haft artikel. Den har jag i utskrift på papper, lite opraktiskt!
Fick däremot tips om en intressant sida med mineralförsäljn. I första hand häst, men även till lantbrukets djur. Läs gärna deras tankegångar kring parasitbekämpning: www.basiblock.com
Det finns mycket tanniner i naturbeten. Lövsly t.ex. kärringtand m.m. Det är mindre av det i vallbeten, om du inte sår in sådana växter.
-
Den här kanske: http://www.ekolantbruk.se/marknad/pdf/info596.pdf
-
Bra och spännande tråd! Se, det lönar sig at verkligen förklara hur man menar. :)
Jag hittade någon annan gång detta länk til en ekologisk syn på parasiter:
http://www.vaxteko.nu/html/sll/sjv/utan_serietitel_sjv/UST94-1/UST94-1R.BAK
här är dessutom en pdf från Lilla Karlsö, där det bla. står om teorier/erfarenheter med vissa växters parasithämmande verkan
http://www.hornfar.se/naturbete%20lilla%20karlso.pdf
Det där med at får om de har möjligthet själv söker upp en bra diet tror jag mycket på. Därför inbiller jag mig, att det inte bara är för att det är mysigt, att jag ger dom grenar på vintern, slår gråbo til dom på sensommaren. (den är besk, men det gillar de!) och plockar de första gröna blad till dom på våren, även om just de sista förslår som en skräddare et vist ställe. (begriplig svenska?)
-
Snygg hemsida, Martin! Intressanta länkar också, även om jag var bekant med hornfår innan (har ju gutar själv).
Vad gäller grenar m.m. så innehåller de både tanniner (i olika mängd) och mineraler + vitaminer. Så det är därför de ska ha det. Förr hamlades ju träden för att man skulle ge det som vinterfoder. Dessutom läste jag i någon gammal lantbruksbok (kommer inte ihåg vilken, men kan varit Ahlströmmers) att fåren fick björksav på våren, för att komma iform inför utsläppet.