Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Sjukdomar och skador => Ämnet startat av: bea skrivet 15 sep-04 kl 01:15
-
Jag var hos blåstjärnan med mina hönns när dom fick röda hönnslöss och han letade förtvivlat efter ett medel men det finns inget godkännt till hönns.
SVA upplyste mig tex om att det enda medel som mig veteligen har bra efekt (etotal) inte ens är lagligt att använda ,dom slutade tillverka det för att behovet inte ansågs stort nog men nu är det på g tillbaka igen tack o lov .
Även om det inte är bra för hönnsen är det defenitivt bättre en att ha löss!!!!!!!!
-
Ja, det är det!
Nu finns ju inte Etotal men Frontline har visat sig verkligt effektivt på allehanda ohyra på hönsen vilket är glädjande eftersom det är så lätt att använda och inte alls är lika giftigt heller. :)
-
Ja, det är det!
Nu finns ju inte Etotal men Frontline har visat sig verkligt effektivt på allehanda ohyra på hönsen vilket är glädjande eftersom det är så lätt att använda och inte alls är lika giftigt heller. :)
För dom som använder ohyrapreparat, ni kan läsa nedanstående, det förstnämda gäller inget utav ovan nämnda preparat, men visar på vad kemikalier kan åstadkomma med djur.Att använda dessa på så små djur som höns kan vara mycket mera riskabelt än på hund och katt. Då det är lätt att överdosera.
Permetrin kan ge biverkningar hos hund
Inom grupp "QP Parasitsjukdomar" finns 30 rapporter. 17 av dessa rör hundar som behandlats med permetrin (Exspot vet). I de flesta fallen sågs hudaffektioner i form av klåda, eksem och urtikaria. I flera fall sågs även CNS-symtom i form av oro, ostadighet, vinglighet, böjd svans och nacke, svag bakdel, skakningar, mydriasis, rastlöshet och förlamning. Permetrin tillhör gruppen pyretroider som kan ge effekter på centrala nervsystemet genom att de interfererar i neuronala natriumkanaler, vilket ger repetitiv depolarisering av många neuron. Det har i den svenska biverkningsrapporteringen anmälts ett avsevärt antal reaktioner för permetrin hos hundar, både i form av lokala effekter och i form av neurologiska allmänsymtom (13, 14). Det är uppenbart att man ska vara uppmärksam på att denna substans kan ge biverkningar hos hund.
Det finns fyra rapporter för fipronil (Frontline‚ vet). I två av fallen erhölls hudreaktioner i form av urtikaria och håravfall. I de två andra fallen visade hundarna CNS-symtom i form av vinglighet, aggressivitet och kramper. Fipronils insekticida och acaricida effekt anges bero på en interferens i funktionen hos kloridjonkanaler i insekternas nervsystem. Det anges att absorptionen av substansen över hud är låg. Det finns i andra länder rapporter om huvudvärk, yrsel och hudrodnad hos djurägare som sprayat sina hundar med fipronil. Det antas att isopropylalkohol-carriern i preparatet orsakar dessa effekter. Inga sådana fall har rapporterats i Sverige.
Nog skall en hönshållare klara sig utan sån skit!
För den som har stort intresse av att bli av med ohyra, kan jag tipsa om äldre litteratur, inom veterinärmedicin.Som mycket väl fungerar och är hälsosamt för både natur,djur och människa.Jag har en mycket bra bok från tidigt 1900.tal.Kan återkomma med tips ifrån den ifall intresse finns.
-
För den som har stort intresse av att bli av med ohyra, kan jag tipsa om äldre litteratur, inom veterinärmedicin.Som mycket väl fungerar och är hälsosamt för både natur,djur och människa.Jag har en mycket bra bok från tidigt 1900.tal.Kan återkomma med tips ifrån den ifall intresse finns.
Väldigt intressant - dela gärna med dig av tipsen! Finns en "ohyretråd" här (http://www.alternativ.nu/yabb/index.php?board=16;action=display;threadid=1928) där det kanske passar.
-
Höns är faktiskt mycket mer tåliga och klarar allehanda preparat och behandlingar bättre än både hund och katt så risken för överdoseringar och biverkningar är försvinnande liten.
Alla preparat och alla behandlingar - även de äldre - kan ge överkänsliga individer icke önskvärda reaktioner och många äldre huskurer var rent hälsovådliga, och tyvärr även ineffektiva. Viore de så bra hade vi utrotat ohyran hos tamhönsen för länge sedan.
Frontline hör till de mildare preparaten och de som ger minst biverkningar även på de känsligare djurslagen hund, katt och häst - Jag har själv vinthundar som är bland det känsligaste som finns inom hundvärlden och jag pläderar alltid för så milda, giftfria och skonsamma behandlingformer som möjligt men ibland är det ett måste med någon form av gift för att effektivt kunna bekämpa och utrota ohyra. Det är mer till skada för djuren att ha ohyran kvar än att bli snabbt behandlade och bli av med den. Dock anser jag det helt förkastligt att "skjuta mygg med kanon" och ta till starka preparat såsom t.ex. radar och tenutex eftersom det inte är nödvändigt och det finns mildare preparat som är lika effektiva.
-
Höns är faktiskt mycket mer tåliga och klarar allehanda preparat och behandlingar bättre än både hund och katt så risken för överdoseringar och biverkningar är försvinnande liten.
Alla preparat och alla behandlingar - även de äldre - kan ge överkänsliga individer icke önskvärda reaktioner och många äldre huskurer var rent hälsovådliga, och tyvärr även ineffektiva. Viore de så bra hade vi utrotat ohyran hos tamhönsen för länge sedan.
Frontline hör till de mildare preparaten och de som ger minst biverkningar även på de känsligare djurslagen hund, katt och häst - Jag har själv vinthundar som är bland det känsligaste som finns inom hundvärlden och jag pläderar alltid för så milda, giftfria och skonsamma behandlingformer som möjligt men ibland är det ett måste med någon form av gift för att effektivt kunna bekämpa och utrota ohyra. Det är mer till skada för djuren att ha ohyran kvar än att bli snabbt behandlade och bli av med den. Dock anser jag det helt förkastligt att "skjuta mygg med kanon" och ta till starka preparat såsom t.ex. radar och tenutex eftersom det inte är nödvändigt och det finns mildare preparat som är lika effektiva.
Det finns iallafall fler än jag som klarar sej helt utan kemiska preparat, jovisst finns det mindre farliga preparat.Men finns det några som är helt nyttiga då?
Du blir aldrig kvitt all ohyra och andra insekter, dom är smartare än så-dom anpassar sej.Och kommer tillbaka än starkare.Med ett större motstånd mot de kemiska medlen skulle vi haft betydligt bättre biologiska preparat. Som det är nu så utvecklas inte dessa i samma takt som de hemska preparaten.
Förr eller senare får du i dej skiten i din egen kropp.Och inte är det särskilt nyttigt.Det är inte bara användningen av preparaten som skapar miljö och hälsoproblem, tillverkning och råvaruframställning(ofta i U-länder med ringa miljö och hälsoskydd).
Så för mej är valet självklart, det går att klara sej utan.
-
Vet du intrancewetrust: Du skjuter alldeles på fel mål. Vi står på samma sida du och jag vad det gäller giftanvändning i samband med djurhållning. Du skrev "Du blir aldrig kvitt all ohyra och andra insekter, dom är smartare än så-dom anpassar sej. Och kommer tillbaka än starkare"
- Joo, faktiskt så har jag blivit det, jag har ingen ohyra i mitt hönshus alls!
Dock, för att komma dit var jag tvungen att bekämpa den ohyra som mina inköpta djur hade då jag köpte de första djuren och startade med mina hedemorahöns - snabbt och effektivt så ohyran verkliogen försvann och inte bara försvagades, för då uppträder just det fenomen som du beskrev och då blir det oerhört svårt att få bort den. Detta hände för 17½ år sedan och de enda gånger jag efter detta fått in någon form av ohyra är vid ett par tillfällen då jag köpt in nya djur och slarvat med kontrollen av dem så de har haft kryp med sig. Då har jag omedelbart behandlat noggrannt och effetivt så allt har försvunnit igen - utan att återkomma. De metoder jag provat (t.ex. tea treesalva mot benkvalster och Frontline mot löss) har jag därför provat på andras höns då de kontaktat mig för hjälp med ohyrebekämpning och på sådana tuppar som folk lämnat för avlivning då de köpt en ny tupp av mig o.s.v.
Jag använder inte alls en massa kemiska preparat i mitt hönshus och på mina höns, och aldrig i onödan, utan det är så enkelt att eftersom det inte finns någon ihyra så behöver jag inte heller bekämpa någon.
Jag rengör därinne med såpvatten, tvättar fönstren med rent vatten och kollar mina djur regelbundet. På sommaren sätter jag upp flugpapper - det är det starkaste jag använder därinne!
-
Alla kan vi ge hönsen chansen att själva hålla ohyran stången! Höns har en nedärvd förmåga att sprätta in jord i sin fjäderdräkt (balande). Ett gammalt knep är att blanda aska och kalk i jord/sandbadet. Kalk är basiskt verkande och ger en miljö där inte ohyra trivs. Fuktig, varm, lufttät och allmänt osund miljö ger å andra sidan en stimulerande och livsviktig grogrund för ohyra. Mitt råd är att ge hönsen möjlighet till mesta möjliga utevistelse och frihet, då fixar de allt detta på bästa sätt, alldeles själva!
:-\
-
Jag tvivlar på att de verkligen fixar det själva om de fått ohyran - då borde väl i så fall inte så många av hobbyhönsen ha? Förmig låter det mer som ett önsketänkande, en vacker men orealistisk tanke. Däremot håller jag med om att ett torrt hönshus och tillfälle till balande, gärna med lite tillsatt kalk ger ogynnsam miljö för dylika äckeldjur.
Aska innehåller däremot rätt stor mängd lut vilket är frätande och inte det allra bästa för t.ex. hönsögon - dit det lätt kommer då de sandbadar - därför anser jag att aska passar bättre till vittvätt i tvättmaskinen än till hönsbad.
-
Aska innehåller däremot rätt stor mängd lut vilket är frätande och inte det allra bästa för t.ex. hönsögon - dit det lätt kommer då de sandbadar
Alltså, ursäkta mig, men det där tror jag inte på. 8)
Jag rakar ut askan ur kaminen med bara händerna varenda dag hela vintern, och med mina "frökenhänder" skulle jag vara totalt uppfrätt vid det här laget om det stämde.
Är det inte så att lut blir det först då man lakat ur askan?
-
Det är en väsentlig skillnad på att ta i askan med "frökenhänder" och att få den på slemhinnorna. Du kan ju prova att ha den i dina egna ögon få se hur du reagerar, om det är skönt eller ej så kan du tala om för oss sedan hur det känns...
Då hönsen balar får de ju in allt i både näbb och ögon.
-
I askan finns alkalioxider och hydroxider, t.ex. kaliumoxid, natriumhydroxid m.m. Visst bildas lut, när man laka ut askan, men den bildas också redan när askan kommer i kontakt med vatten, lite fuktighet har du alltid vid händerna och en stor del fuktighet har du (och höns) i slemhinnorna. Så visst, askan fräter, lite grand på händerna men mycket på slemhinnorna;
jobbar själv en del med kemikalier och har mycket mer respekt för lut än för koncentrerade syror! Syror märks på en gång medan lut är lite bakslug ;)
hälsningar
/droliver
-
Du kan ju prova att ha den i dina egna ögon få se hur du reagerar, om det är skönt eller ej så kan du tala om för oss sedan hur det känns...
Kicki, redan gjort! ;D
Alltså, jag gick och funderade på det här hela eftermidda'n igår, och tänkte "Det är väl bara att prova!". Jag brukar i regel prova sån't jag använder på djuren -sårtvätt, salvor och liknande - på mig själv först. Började med det då jag undrade varför min hund blev som tokig av "öronrens-medlet" jag använde... Så jag skvätte lite i mitt eget öra och jäklar vad det kändes skumt - det var som att stoppa en vicks blå i örat! Bytte då till en sort utan menthol och se, den går att använda utan tokrusningar genom huset, varken av mig eller hunden.
Aska har jag dock inte provat innan, varken på mig själv eller hönsen, eftersom mina höns balar ute under granarna i skogsbrynet och verkar ganska nöjda med det.
Nåväl, tillbaks till min lilla undersökning! Jag provade först att ta lite aska i ögat, men det gick alltså inte - det var fullt med små "korn" i askan som skavde nå't vansinnigt! Så det var bara att skölja ögat och prova en annan variant.
Istället fuktade jag händerna och grävde ett rejält tag i asklådan. Tog även lite fuktig aska och smetade på kinden, i mungipan och i ögonvrån. Tog en liten "slick" aska på tungspetsen också, och satte mig sedan ner och väntade på vad som skulle hända. Det kändes litegrann på tungan efter någon minut, men inte så att det var obehagligt eller gjorde ont, det bara "kändes".
Jag lät "ask-klegget" sitta kvar tills det torkade, och borstade sedan bort det. Askan på händerna märkte jag inget av alls, men i ansiktet började det sticka litegrann, ungefär som om jag använt starkt parfymerad tvål eller dålig hudkräm (tål inte alls sånt) efter ungefär en halvtimme. Det blev ingen rodnad, utslag eller liknande, det stramade möjligen litegrann i huden efteråt, men knappt märkbart.
Så, vad säjer kemisten och hönsexperten om det här? Är "askbad" farligt för hönsen eller inte? ???
---------
Tillägg! Kikade på veden vi har inne, och just nu eldar vi med bok och al, om det kan ha någon betydelse?
-
Jag har aldrig utnämnt mig själv som hönsexpert, det uttrycket får stå för dig.
INGA djur ska behöva ha ohyra! Att använda kemikalier och andra starka preaparat ionödan tycker jag är helt beäfngt. Det är som att stoppa i oss själva mediciner, maskmedel, och andra starka medel - "utifall att".
Att aska innehåller lut finns det faktiskt inga funderingar på och inget som jag hittat på utan det är fakta. Det är ju detta man drar nytta av då man använder aska som blekmedel vid vittvätt. Jag har själv provat det och det är effektivt. Dock måste man vara noga med att skölja med ättika eller äppelcidervinäger eftersom askan är så starkt alkalisk att man har hudirritationer och eksem som ett brev på posten annars - detta är heller inget som jag uppfunnit utan det är en mycket gammal vetskap.
Din lilla test säjer faktiskt ingenting för du har bara haft det på dig en liten stund en enda gång och inte ens inne i ögonen - varför tror du förresten att det stack i ansiktet och kändes på tungan!? Om du blandar det i hönens badsand/jord får de i så fall i sig det dagligen och du vet inte ett dugg om i vilka mängder de får det på sig och i sig. Naturligtvis mår hönsen bättre av att slippa detta alkaliska medel i luftvägar, öron och ögon. Förskona dem från detta och ät/drick det själv istället om du tror på att det är så bra och inte kan hitta bätre användningsomrpden till din aska! Askvatten finns nämligen som urensande medel inom alternativmedicinen. Då dricker man askvatten från björkaska (man använder alltså INTE askan) - MEN det är bara som en kur, inte något man utsätter kroppen för under lång tid.
Jag använder mycket hellre min aska till att göda växter som vill ha alkalisk jord med, där gör den nytta. Jaghar märkt att mina höns inte går dit och balar - vad kan det bero på då. Jo, kanske att de dels är så kloka att de vet att detta inte är något bra för dem och dels på att de inte har någon ohyra att försöka bli av med!
-
Tjaha, idiotförklarad igen.... :-X
-
Jag använder mej också av metoden att erbjuda hönsen ett sandbad blandat med aska och jag lovar att de uppskattar det. T o m på sommaren, när de har möjlighet att bada i vanlig sand och jord utomhus, använder de ask-sand-badet inne i hönshuset. Det verkar också fungera mycket bra mot ohyra. Men låt dem inte bada i ren aska för då blir det sot och damm i hela hönshuset.
-
Jag tvivlar på att det är askan de uppskattar utan det du gjort är nog snarare att lura dem så de inte ser den och därmed alltså inte kan välja.
Är de ohyrefria?
-
Tjaha, idiotförklarad igen.... :-X
Nänä, tycker du var otroligt modig som testade det på dej själv iallafall, men som sagt det behövs lite mer än engång för att lut skall göra illa, och det är ju självklart inget nyttigt i längden. Annars ligger nog RONNY bra till med sin underhållande antilusprojekt. Kalk och torvströ är två ämnen som lusen ogillar, man kan sätta in alpinnar till sittpinne och plocka ut dessa på morgonen för uppeldning, lusen kryper in i barken.Bada hönorna i älgörtavkok (älggräs), det gör jag i förebyggande syfte på sommarn. Vidare har jag sommar och vinterhönshus som står tomt när det andra används kontra det ena.
Har klarat mej från lusproblem, på både häst, får, höns, kor utan att gå till ODAL och köpa kemikalier. Men det kan vara svårt när man köpt ett djur där skötseln varit eftersatt och man får med sig lusen hem till sina djur. Fick själv en nedlusad nordsvensk på köpet (lusen alltså) Jag "dränkte" pudra henne i kalk engång om dan i en vecka.Raka pälsen, hon var täckt bitvis av skit.
Tvätta henne med älgörtsavkok och urtekrams schampo. Lusen försvann och hon luktade "gott" i en månad!
För dom som inte orkar med mina kurer så borde det väl finnas biologiska preparat tycker man, det finns ju mot skadeinsekter på grödor.
-
Jag tycker dina kurer låter väligt intressanta!
Vad kan det vara i älgörten som dödar löss? Den verksamma beståndsdelen i det är ju salicylsyra, kan det vara den som har effekt eller vet du mer?
-
Dock måste man vara noga med att skölja med ättika eller äppelcidervinäger eftersom askan är så starkt alkalisk att man har hudirritationer och eksem som ett brev på posten annars
Jag har levt med handeksem i nästan hela mitt liv, vissa perioder är det så illa att jag inte kan ha händerna i vanligt vatten ens. Att jag då inte känner någonting av askan som jag rör i varje dag säjer mig att den inte är så himla farlig. På dig låter det som om hönsen skulle trilla döda ner av frätskador... Minst.
Förskona dem från detta och ät/drick det själv istället om du tror på att det är så bra och inte kan hitta bätre användningsomrpden till din aska!
Ser du någonstans att jag skrivit att jag använder aska till mina höns? Det jag reagerade mot var att du bestämt hävdade att aska var jättefarligt.
Jag använder mycket hellre min aska till att göda växter som vill ha alkalisk jord med, där gör den nytta. Jaghar märkt att mina höns inte går dit och balar - vad kan det bero på då. Jo, kanske att de dels är så kloka att de vet att detta inte är något bra för dem och dels på att de inte har någon ohyra att försöka bli av med!
Kanske det är så enkelt att askan i rabatterna är blöt och alltså inte trevlig att bala i?
-
Ja kära nån då, nu har man allt ställt till det. Att aska kom på tal beror bara på att jag läst att det förr användes tillsammans med jord för höns att bala i. Själv har jag haft en helt frigående flock åsbohöns i många år och jag har även hört andra som slängt ut lite aska på lämpliga ställen. Jag vet inte exakt vilken kemisk verkan som aska har, men jag har i alla fall aldrig sett eller hört talas om något problem för hönsen. De kan någon gång leta upp en liten kolbit och äta den, men jag tror inte de äter av själva askan. Kanske får hönslössen den i ögonen i stället? För dom har väl ögon?
Förr användes ofta rosenkrage, vinruta, malört, ormbunke (örnbräken - om jag minns rätt i hastigheten) och kanske även andra örter på golvet och i redena som förebyggande mot ohyra. När jag var liten (mindre) kalkades alla stallar och hönshus, åtminstone 1 ggr per år.
-
allt som oftast märker jag att det ligge an sarkastisk elak ton i många inlägg...hur ska folk kunna hålla sams och diskutera "fair", om inte ens likasinnade här kan ha olika uppfattningar om saker och ting utan att vara aningen elaka mot varandra. hoppas att det bara är jag som övertolkar det hela...
Jag tycker det är väldigt svårt att skriva på Internet; till exempel på en plats som denna. Mediet i sig tvingar en att koncentrera vad man vill säga och orden måste nästan vägas på våg varje gång man skriver. Själv har jag aldrig använt smilies förr, men det är bra, för då kan man mjuka till vad man skriver. Det är lätt att meningarna blir lite sarkastiska, elaka eller ironiska. Speciellt om man påpekar något ologiskt någon sagt. Vi får inte ta det för allvarligt, FAST ALLT ÄR BLODIGT ALLVAR, utan ha ett slags filter. Normalt sett så kommunicerar vi med varandra med ögon, ansikte och hela kroppen. Här kan man bara korrigera med mera ord.
En alternativplats är ju en plats för avvikare, udda typer (hm ;)). En del som är anti-alternativ har antagligen drabbat de som är alternativ på olika sätt (mobbing, utfrysning, nerslagning osv ;). Det finns därför mycket känslor inbäddade i själva deltagandet på denna plats. Dessutom blir deltagande väldigt personligt, eftersom de flesta tycks återkomma hela tiden till platsen/forumet.
När då människor på denna trygga plats full med personliga värderingar och känslor träffar andra människor som plötsligt har eller bara tycks ha motsatta uppfattningar i "personliga och livsviktiga" frågor så är mediet väldigt knepigt.
Jag tror inte du övertolkar alls utan noterar vad som faktiskt är. Men mediet kan lätt göra en stingslig. Vi är de människor vi är och det är väldigt lätt att återreagera på något man själv blivit stucken av, utan att för den skull mena något alltför ont ;) till den man svarar.
Frågeställningen du tar upp är intressant och viktig i sig. Det är svårt att veta hur (hur mycket, hur kraftigt) andra reagerar på det man själv skriver. Det finns regler hur man skall skriva , men det är det underförstådda som kanske en del känner som en sur smak i mun. Och det är ju inte bra. Men om man tycker någon går till överdrift så kan man ju alltid citera och fråga vad den menar med det hela eller skicka ett personligt meddelande.
-
Bada hönorna i älgörtavkok (älggräs), det gör jag i förebyggande syfte på sommarn.
Hur badar man en höna?
-
Hur badar man en höna?
vet inte om du skämtar eller är allvarlig, men det är bara att lyfta armarna och greppa hönan, föra den mot baljan, doppa hönan, föra armarna uppåt och vips är hon badad. ;)
-
vet inte om du skämtar eller är allvarlig, men det är bara att lyfta armarna och greppa hönan, föra den mot baljan, doppa hönan, föra armarna uppåt och vips är hon badad. ;)
Ssss... jag skulle aldrig skämta om så allvarliga saker som hönsbad! ;)
Jag frågar därför att jag inte har erfarenhet av det. Jag har badat hundar och katter, men aldrig en höna. Vid hund- och kattbad gnuggar jag djurets päls ordentligt så att vattnet och schampot/tvålen/diskmedlet kommer med överallt. Jag vill gärna inbilla mig att hönsbad inte ser likadant ut. Att gnugga en höna kan det väl inte vara tal om? Fjädrarna blir väl förstörda då? Men att doppa en höna i vattnet och sedan bara lyfta upp den igen... resulterar det verkligen i en badad höna? Rinner inte vattnet bara av de yttersta fjädrarna?
Jag förstår om du tycker att jag är korkad, men jag vill verkligen veta! Upplys mig! ;D
-
Man badar inte höns i vatten eller annan vätska. Höns badar sig själva/tvättar sig/gör sig rena i sand eller om sand inte finns; i dammig jord/lera eller om det inte finns; i sågsån eller i kutterspån.
Det är minst lika viktigt att hönsen har tillgång till en badplats som att man ger dem mat och vatten att dricka! . Bäst är sand.
-
Jaha, men nu var det ju så att itwt pratade om att bada hönor i älgörtavkok. Det skulle tydligen vara ett sätt att minska risken för lusbesök. Som jag sa, så har jag inte den ringaste erfarenhet av hönsbad, jag blev bara nyfiken. Mina hönor tvättar sig i torr sand under hönshuset eller i matjorden i trädgårdslandet - och de får gott vatten att dricka! ;D
-
Man badar inte höns i vatten eller annan vätska. Höns badar sig själva/tvättar sig/gör sig rena i sand eller om sand inte finns; i dammig jord/lera eller om det inte finns; i sågsån eller i kutterspån.
Det är minst lika viktigt att hönsen har tillgång till en badplats som att man ger dem mat och vatten att dricka! . Bäst är sand.
om du läser lite grann i texten ovanför så förstår du nog anledningen till baddiskussionen, dom flesta vet nog det mesta om höns och det du beskriver, problemet var att bli av med ohyra.
Läs först - skriv sen!
Om mitt dopp av hönor: just bara ett dopp, inget mer.Om det sen funkar eller inte, vet jag ej, jag har gjort det i flera år plus allt annat som jag tidigare beskrivit ang. skötsel av hönor och har inga lusar på mina höns.Detta tillvägagångssätt finns beskrivet i Lantbrukets veterinärhandbok från 1901.
Funkade det då så går det nu med.
-
problemet var att bli av med ohyra. Om mitt dopp av hönor funkar eller inte, vet jag ej, jag har gjort det i flera år plus allt annat som jag tidigare beskrivit ang. skötsel av hönor och har inga lusar på mina höns. Detta tillvägagångssätt finns beskrivet i Lantbrukets veterinärhandbok från 1901. Funkade det då så går det nu med.
I boken "Värphönsens utfodring och skötsel" från 1977 står det bland annat att "Burinhysning är inte djurplågeri". Tiderna förändras så att säga och vi vinner nya erfarenheter och betraktar djuren på ett annorlunda sätt än förr.
Varför du utför saker och ting som du inte vet funkar vet tydligen varken du eller jag.
Jag upprepar därför min följande åsikt och ståndpunkt:
Man badar inte höns. De håller sig rena från ohyra genom att tvätta sig med sand. Man kan låta hönsen också bada i aska. Till både sanden och askan kan man tillsätta något svavelblomma. Är det riktigt illa ställt så kan man spruta insektspulver på dom.
För att undvika så mycket ohyra att de orsakar hönsen skada så rensar man redena ofta och lägger då nytt strö. Husen de bor i får man tvätta rent några gånger per år – golv, tak och väggar. Kalkmjöl är bra att stryka det hela med, kanske med tillsats av karbolsyra. Men detta är ju självklarheter för alla som har höns.
Man tvättar inte höns i några slags vätskor. Vätskor använder man för att dränka dom, men det är varken etiskt försvarbart eller lagligt.
Andra kan ha andra åsikter. Detta var min. Vilket som är rätt bestämmer lagen oavsett om lagen är fel eller riktig.
Alla levande varelser har en drös med "ohyra" på huden. Det är först när dessa symbioter och halvparasiter och parasiter av någon anledning påverkar vårt allmäntillstånd som detblir ett probme.
-
Anders skrev: "Man badar inte höns. De håller sig rena från ohyra genom att tvätta sig med sand. Man kan låta hönsen också bada i aska. Till både sanden och askan kan man tillsätta något svavelblomma. Är det riktigt illa ställt så kan man spruta insektspulver på dom.
För att undvika så mycket ohyra att de orsakar hönsen skada så rensar man redena ofta och lägger då nytt strö. Husen de bor i får man tvätta rent några gånger per år – golv, tak och väggar. Kalkmjöl är bra att stryka det hela med, kanske med tillsats av karbolsyra. Men detta är ju självklarheter för alla som har höns."
- Ähhrm, jag anser nog dessa åsikter också lite förlegade och dåligt uppdaterade.
Höns behöver inte alls ha någon ohyra så de råd du ger är också sådant man gjorde förr och som tiden nu gått ifrån eftersom det nu finns mycket bättre, mindre giftiga och mer effektiva medel - användning av svavelblomma t.ex. är en förlegad metod, liksom kalkandet av hönshus. Däremot istämmer jag helt och fullt med om vikten av hålla rent, byta strö ofta o.s.v. Såpa, biologiskt nedbrytbara diskmedel, kennel wash är medel som är mer efffetiva för rengöring och lättare att använda än kalk och det finns även modernare väggmaterial. Insektsmedel anser jag inte man ska vänta med tills "det är riktigt illa" - det tycker jag man ska ta till bums man ser att de fått någon form av ohyra. Däremot finns det mer och mindre giftiga medel och jag tycker inte man ska skjuta mygg med kanon - inte använda giftigare medel än nöden kräver MEN så pass som krävs för att få bort angreppet helt, inte bara nästan.
Att man inte bör bada dem håller jag med om MEN har har man inget annat att tillgå är det bättre att bada dem än att låta dem vara lusiga. Höns, liksom alla andra fåglar och smådjur, går bra att bada i tvättstället och sedan torka först med badhandduk och sedan föna fjädrarna torra och låta hönan vara rumsvarmt den dagen så hon får torka helt innan hon kommer ut i hönshuset, så vida inte det är varmt där förståss.
Att bala i sand är en bra sak för att få bort skräp, damm m.m. från fjäderdräkten, men vore det effektivt mot löss m.m. skulle inte 90 % av hobbybesättningarna ha ohyra i sina hönshus!
Jag anser inte höns, lika lite som vi själva eller någora andra av våra tama gårdsdjur ska behöva ha någon ohyra alls!
-
Varför skall man inte kalka hönshuset nu då? är de med en metod som man bara använde sig av för när man inte visste bättre?
Slutar metoder att funger bara för att de är gamla?
Turerna kring aska och Etotal har varit många och långa i denna debatten.
Att använda sig av ett parasit hämande medel i hönsens badmatereal kan väl endast vara av godo? aska har i min bok en effekt på löss om jag kan bekempa dessa genom att använda aska som hönsen balar sig sliper jag fånga den och pudra etotel över hönsen mig och hela hönshuset.
Om hönsen tyckte att de var så hemskt skulle de inte använde de askblandade bal materealet, eller?
-
Om du inte har någon ohyra i hönshuset behövs inte heller någon kalk. Kalkade vägar är svårare att hålla rena än målade och kritar dessutom av sig så fort man kommer åt dem. Målade väggar är lätta att torka av emellanåt, har en glatt ytan som inte damm och skit fastnar lika lätt på och som dessutom reflekterar ljuset bättre vilket ger att ljusare hönshus.
Då hönsen balar får de in de medel som du tillsatt även i ögon, näbb och öron vilket inte är till godo. Att bala är en instinkt och de vet inte skillnaden mellan aska och sand utan håller till godo med det som finns, men inte för att befria sig från löss utan för att "städa" fjäderdräkten - i så fall skulle ju inte mina höns behöva bala alls eftesom de inte har några löss... Men det gör de.
Om man inte har någon ohyra behöver man inte heller tillsätta något förebyggande och bekämpande. Det bara sätter ner djurens immunförsvar och allmäntillstånd eftersom det är starka grejer. Att ta t.ex. tuppen och med jämna mellanrum kolla hans hud + springorna i hönshuset t.ex. på sittpinnarna, eller där pinnarna sitter fast, räcker bra.
-
Att kalka eller/och krita sina väggar går fort och kostar lite och kräver inte att man väntar i flera dagar inan djuren kommer in, jag förutsäter att du syfter på plast färger när du skriver, plastfärgen har den negativa egenskapen att inte kan nötas bort, den lossnar i mindre flagor.
Även kritans täckande förmåga är fenomenal, även om den inte tar de största springorna så komer kritan in i dessa och gör de mer ogästvänliga för smådjuren.
Jag tror värkligen inte att hönsen inte kan skyda sig från att få grus eller aska i halsen eller ögonen, de behöver bara sluta ögonlocken och näbben, mina hönor har flera ställen där de kan bala sig T ex hönshuset, logen, vedboden mm mm.
Vad en höna tänker när hon vill bala sig, har jag ingen aning om hon utöver en instingt och jag ser till att hon kan göra den, om jag genom detta kan slipa fånga och stressa hönsen så gör jag de gärna.
-
- Ähhrm, jag anser nog dessa åsikter också lite förlegade och dåligt uppdaterade.
Jag anser inte höns, lika lite som vi själva eller någora andra av våra tama gårdsdjur ska behöva ha någon ohyra alls!
Jorå, jag håller med dig. Nu tog jag exempel från 1928 "Husdjurslära för de lägre lantbruksläroverken" och 1977. Tanken var att denna också ganska ålderdomliga information skulle inspirera någon att komma med mera uppdaterad information. Om så skedde så skulle Intranervöst kanske kunna förstå att tiden ger erfarenhet och att man med denna får mera kunskap. Vissa "gamla" metoder visar sig vara dåliga medan andra metoder kan fortfarande användas. Jag tror mig ha svårt att skriva så Intranervöst begriper.
Då han sätter sin tillit till böcker utgivna 1901 så låter det för mig som han som fick frågan varför han slår höet med en skära: "Det dög åt min farfarsfar och då duger det åt mig". Eller så kanske han inte har så mycket nyare böcker. Argsint var angreppet på mig i alla fall.
Om "ohyra" kommer in i hönshuset så beror det nästan uteslutande på att hönsens miljö blivit för förorenad. Pratar man om att börja doppa höns i vätskor så ger det en mycket olämpligt bild av att detta är eller kan vara en metod som kan användas om man fått problem med "ohyra". Istället för att doppa höns i rengörande vätskor så föreslår jag istället då att man eldar upp hönshuset. Alternativt göra om det till en sovkoja för turister som vill bo pittoreskt.
Jag var lite för ospecificerad på vad jag menade med "ohyra" på våra kroppars ytor. Dessa "kvalster och urdjur" fyller en livsviktig funktion. Man har jämfört läkare med skägg och läkare utan skägg. Mängden bakterier som fanns i skäggen var oacceptabelt hög. Det är ändå en yrkesgrupp som åtminstone ska hålla sig mer ren än de flesta andra. Så trots att skägg kan anses naturligt för manliga personer att bära så är det olämpligt i vissa miljöer. Det var mera den här typen av "ohyra" jag menade. Löss och andra insekter och insektliknande varelser, gränsen är flytande, är ju mindre lämpligt att ha i vår och våra djurs närmiljö. Men under sommaren så finns det flugor och insekter jag aldrig sett och allt kommer lära mig namnet på som plötsligt befinner sig i både stall och bostadshus.
-
Vad en höna tänker när hon vill bala sig, har jag ingen aning om hon utöver en instingt och jag ser till att hon kan göra den, om jag genom detta kan slipa fånga och stressa hönsen så gör jag de gärna.
Jo visst ligger det i instinkterna. Även om en höna inte har tillgång till sandbad så badar hon i alla fall. Rörelserna som ingår i sandbadningen är som ett program som måste köras med jämna mellanrum. Med ohyra i dräkten så blir mellanrummen kortare. Kutterspånet i hönshuset får duga om inget annat finns. I den stackars fabrikshönans fall blir badet på nätgolvet. :( Hur skönt kan det vara? Men ändå badar hönan och utför rörelserna i tomma luften, för programmet säger åt henne att utföra dessa rörelser. Titta på kycklingar också som kan bada på alla konstiga underlag, innan de lärt sig vad som är bäst och var de bästa ställena finns av sin mamma.
-
Etersom jag använt plastfärg i många år vet jag att den inte flagar om underarbetet är bra gjort och att man inte måste vänta i flera dagar innan hönsen kan tas in. Den torkar lika fort som det kalkslam jag använde förut. Det går bra att blanda plastfärgen med vatten så den blir lite mer lättflytande och då går den också bra om man har springor som inte först har tejpats igen med maskeringstejp eller spacklats igen.
Angående balande och giftiga medel så kan de visst stänga näbben och sluta ögonen för att slippa få in det där men stänga öronöppningarna kan de inte och inte heller sluta andas.
Är inte dina hönor tama Johan? Mina blir inte ett dugg stressade om jag tar dem. Jag tycker det är en bra vana att lära alla gårdens djur att bli hanterade så jag har koll på dem och kan känna på dem för att känna efter att de mår bra, har bra hull och inte några skador eller annat på huden som inte ska vara där. Då blir det inte heller så stort och dramatiskt om något händer så jag eller en veterinär behöver titta och känna närmare på dem. De har fullt förtroende för mig så det behövs inget fångande utan jag mest bara lyfter upp en av dem. Hon kacklar lite då jag tar henne men sitter sedan still i min famn tills jag är klar och går efter detta lugnt ner på golvet igen utan att vara det minsta upprörd.
Jag håller med dig Anders om att det verkar hemskt att doppa hönsen i vätskor men har de ingen ohyra så behöva inga åtgärder alls. Jag förstår vad du menade i ditt inlägg till Intravenöst och håller med dig i stort men inte riktigt i allt: Ohyra är väl inte detsamma som bakerier heller! Inte ens "baciller"= illsinta bakterier räknas till ohyra och inte alla insekter heller.
Ohyredjur är djurarter som lever på andra djur och av deras blod, hudavlagringar eller hår resp. fjädrar. Enligt ordlistan: Sammanfattande beteckning på skadeinsekter och kvalster som vanligtvis är levande inomhus i människo- eller djurhus.
-
Ohyredjur är djurarter som lever på andra djur och av deras blod, hudavlagringar eller hår resp. fjädrar. Enligt ordlistan: Sammanfattande beteckning på skadeinsekter och kvalster som vanligtvis är levande inomhus i människo- eller djurhus.
OK. vi är överens. Jag uttryckte mig slarvigt.
-
Kicki, nä mina Åsbohöner är inte så tama att man bara kan plocka upp dem utan att de protesterar, jag har även andra raser och inte heller de är glad i att plockas upp. Trevligt att dina höns är så sävliga.
Jag har bara en tupp som man kan ta upp utan att han protesterar, jag ser inte de som ett naturligt beteende!
Jag har även pärlhöns och kalkoner de är ännu värre att fånga de är så stora och/eller kraftfullaså att de kan skada sig själv om man skall fånga dem och pudra på etotal.
Jag fånger inte några av mina djur i onödan får, höns elle kor..
Jag anser att nästan alla djur blir stressade om man fångar dem och att de är något som man bör undvika.
-
Johan.. Naturligtvis blir alla djur stressade om man måste "fånga" dem !!!
Men enligt min erfarenhet är det inte nödvändigtt om du tillbringar mycket tid med dina djur, då vänjer de sig vid dig och ser dig inte som ett hot. Att hantera djuren från det att de är små, som tex. att lyfta upp dem , kela med dem och lära känna dem gör att de flesta vid vuxen ålder finner det naturligt att just du handskas med dem. Jag tycker också att det är ett lämpligt sätt att förhålla sig med tanke på eventuella veterinärbesök och sjukdommar. Litar dina djur på dig så vet de att du gör dem gott och blir inte stressade av att du sköter om dem när det behövs. Men det kräver att man ger sig och djuren tid. Tålamod och intresse och nyfikenhet ger dig själv en roligare samvaro med dina djur. Det handlar inte om att ta ifrån djuren deras naturliga beteende.
Vilket man ju gjorde för längesedan när man tog djuren till sina gårdar och hägn. De instinkter de har kvar fördärvas inte av att du kan hantera dem . Ann
-
Alla levande varelser har en drös med "ohyra" på huden. Det är först när dessa symbioter och halvparasiter och parasiter av någon anledning påverkar vårt allmäntillstånd som detblir ett probme.
Detta är också min åsikt. Alla som har frigående höns utomhus måste räkna med att hönsen kan få ohyra.
Ett problem är det när det märks, och när man ser att hönsen mår dåligt och då tycker jag absolut att man ska använda etotal eller något liknande men bara i yttersta nödfall för sådana medel är mycket giftiga.
Så här står det i varningstexten: Kan ge allergi vid hudkontakt. Skadliga för vattenlevande organismer, kan orsaka skadliga långstidseffekter i vattenmiljön.
Undvik kontakt med huden. Använd lämpliga skyddshandskar. Undvik utsläpp till miljön.
Slut citat.
Själv har jag medlet hemma men har bara använt det en gång. Ett tips är att pudra medlet i sandbadet.
Aska är mildare och det tycker jag man kan använda i förebyggande syfte i sandbadet. Att aska skulle vara farligt för hönsen är löjligt men det är en bra idé att prova på sig själv om man skulle vara orolig för frätskador. Förresten, lut utvinner man från björkaska så det kanske har betydelse med vad man eldare,
och det är lika obehagligt att få sand i ögonen som aska så det tycker jag inte är något skäl till att inte använda aska.
Frågan är väl egentligen om det gör någon skillnad att blanda aska i sandbadet. Jag tycker att det verkar så men kanske skulle det ha gått lika bra med ren sand. Aska är ett gammalt beprövat knep men vetenskapligt bevisat är de nog inte.
Har man återkommande problem är det nog bäst att avliva hönsen och elda upp hönshuset som någon sa.
-
Alva, naturligt viss tilbringar jag tid med mina djur, men det finns stora skilnader mellan olika djurslag (och raser) en tacka kan man kalla på så hon kommer fram och blir kliad, om man kallar på en höna med mattspanet kan hon mycket väll äta ur handen men hon blir inte glad om jag försöker klappa henne.
-
Nja, mina hönor var mycket sociala, följde gärna med på promenad med hundarna o katten. Tyckte om att bli kelade med, hade inget emot att bli burna osv.
Det gick att lära dem olika saker, med tålamod naturligtvis. Annat lärde de sig själva, av nyfikenhet och lust antar jag.
Enda problemet med dem skulle väl vara att de helst hade velat flytta in i huset. Ann
-
Nu kommer jag med en veterinärs åsikt i ohyrefrågan (inte min egen alltså, men jag är böjd att hålla med henne): Det finns inte ett djur som inte har någon form/grad av ohyra/parasiter/kvalster, men så länge djuret är i balans så orsakar dom inte några problem.
Ett par exempel från mina egna djur: I min flock på då 15 tackor hade 1 av mina ungtackor löss, ingen av de andra! Hon var lite tunn och undanskuffad, jag behandlade henne och delade av tackorna på ett annat sätt, hennes löss försvann och ingen annan tacka fick löss. Visst hade jag kunnat behandla alla tackor och sanerat fårhuset men jag fann ingen anledning att göra det eftersom inga andra visade tecken på att ha löss.
Jag fick också hem en mager tunn häst på foder... Det tog lång tid att få honom fin igen och under den tiden hittade jag löss i hans man som behandlades ingen av de fyra andra hästarna som han gick tillsammans med ihagen, kliade och blev kliad av osv visade några som helst tecken på att ha löss.
Jag tror precis som veterinären att alla djur har parasiter men vi ska inte behandla i tid och otid eftersom det innebär risk att vi gör parasiterna resistenta mot medel och när vi väl får problem, hur gör vi då?
Mvh
Charlotte
-
Nej Johan P. mina höns är definitivt inte sävliga utan tvärtom, de är väldigt livliga men också väldigt tama.T.o.m. mina Japanska vaktlar är lugna då jag tar dem.
- Hur har de då blivit så? Jo, genom den behandling som Alva beskrev vilken leder till trygghet och förtroende = samvaro med djuren, vänlighet och respekt för individen!
Ytterst få djur tycker om att bli klappade och kliade, däremot gillar de allra flesta om att bli mjukt och försiktigt smekta - även hönor och kalkoner. Det är heller inte alls svårt att få höns och kalkoner att komma på inkallning, att gå hem (= in i hönshuset) på kommando o.s.v. Det gäller ju att vara en god ledare för djuren, lära sig deras egna språk och kunna umgås med dem på deras eget sätt utefter deras egna villkor. Jag beter mig t.ex. inte lika mot mina hönor som mot mina kaniner, marsvin eller hundar och inte heller lika mot mina katter som mot hästarna.
Kalkoner födde jag upp i 10 år (slutade med det för ett par år sedan) och de var lika tama och lugna som hönsen, nästan ännu mer så att ta en av dem var ingen match alls, det var bara att plocka upp en och sedan ställa ner henne eller honom igen. Eftersom kalkonhönorna behöver sadel för att inte bli söndertrampade på sidor och lår av tupparna under avelssäsongen måste de vara så tama att de går att handskas med då sadeln ska sättas på i början av säsongen och sedan av för tvätt i slutet.
Detta att utedjuren vill vara inne i vårt hus och bilda flock med oss känner jag igen. ;) Är van vid höns- och kalkonhönor med kycklingar på besök inne i köket, på altanden och runt fötterna i trädgården o.s.v.
Mina hästar, kaniner, marsvin, hundar katter och papegoja är också helt tama och blir inte heller stressade då jag "fångar" dem. Varför inte alla djur som bor på gården skulle vara lika tama, det förstår jag inte. Det är ju de domestiverade djurslagen som bor på människans gårdar = de tama djuren som är anpassade till människan. Så är det i alla fall hos oss: De som bor på gården är tama och helt trygga med oss medan de vilda bor i skogen
Mina djur går lösa men ingen har ohyra för det och ingen har heller fått det av sig själv på alla dessa år. De gånger de fått är de gånger jag slarvat med behandling och karantän vid inköp av nya djur. Återkommande problem får man då man inte behandlat ordentligt - antingen inte upprepar behandlingen eller inte är tillräckligt noggrann. Ohyra är inte svårt att få bort och utrota helt, det krävs bara rätt medel och noggrannhet!
Angående din veterinär Charlotte. Gör hon sådana uttalanden skulle jag, i din sits, byta veterinär eller be henne att uppdatera sina kunskaper. Veterinärer får ingen annan utbildning om höns och deras sjukdomar, behov och villkor än ett par korta kapitel så deras kunskaper är inte mycket att "hänga i julgranen" om de inte studerat vidare speciellt i ämnet. - Sa hon VARFÖR de i så fall skulle behöva vara så ohyreangripna hela tiden, VARFÖR de måste få tillbaka angreppen om man avlägsnade ohyran och VARFÖR det försvaras att djuren ska behöva lida kanske hela livet av detta äckel då vi själv få stora frossan då det kommer lappar från skolan att något barn haft en huvudlus på sig och vi rekommeneras att undersöka noooga samt direkt behandla om vi skulle se något som kanske eventuellt möjligen skulle kunna vara ett lusägg?
- Din veterinär har ju stenåldersgamla åsikter som man förr hade även om människan. Då trodde man ju att ohyra inne i våra hus och i våra hår också var något nödvändigt ont. Idag vet man bättre!
Jag anser att tillåta sina djur att plågas av ohyra är djurplågeri som inte beror på nåt annat än slapphet - att inte vilja engagera sig, att inte vilja få på sig själv dessa äckliga småkryp, att inte skaffa sig de kunskaper som behövs och att inte respektera sina djur så mycket att man vill "offra" tid och pengar på dem så de kan få må optimalt bra! Istället påstår man att de minsann inte alls lider av att ha blodsugande, krypande djur på sig, att det är något man få lov att acceptera - BLäää, vilket skitsnack!!!
Jag har haft mina höns i 17½ år och de är garanterat helt och hållet ohyrefria utan en massa starka kemikalier som sätter ner deras immunförsvar och utan upprepade behandllingar. Är ohyran borta så kommer den inte tillbaka från ingenstans, lika lite på djur som på människor!
-
Oj Oj Oj!
Veterinären (som inte är min) är inte ett dugg stenålders, däremot väldigt ekologiskt och KRAVinriktad.....
Om du hade läst mitt inlägg ordentligt innan du tog till "stor-släggan" så skulle du nog sett att det aldrig var frågan om att inte behandla om djuren led av ohyran.... Utan hon sa att det inte finns ett djur utan parasiter och om du inte badar dina hönor som går ute i ohyremedel varje dag så är jag helt säker på att om du gick igenom alla med förstoringsglas/mikroskop garanterat skulle hitta någon ovälkommen gäst... Eller behandlar du alla fåglar/möss och marken/träden/gräset med parasitmedel också???
Min tacka har inte fått tillbaka sina löss ännu (efter tre år) trots att jag inte gjorde annat än att avlägsna dom ifrån henne (som var i nedsatt konditon) och förbättrade hennes allmäntillstånd, ingen allmän avlusning ingen sanering......
Om jag däremot skulle få en invasion av löss skulle jag naturligtvis bli tvungen att ta till hårdare metoder.....
Synbara parasiter på mina hönor har jag inte haft några ännu, peppar, peppar.....
Om vi ska tala om stenåldersmetoder så läs i gamla böcker om den regelmässiga avmaskningen och avlusningen på får tex.... Numera har man fått kunskaper som talar om att man behandlar inte förrän problemet finns, det är dom "nya" ideerna....
Inälvsparasiter kan förebyggas genom rätt betesanvändning.... Sen tar man prov och ser OM man behöver avmaska. Förr (på stenåldern) avlusade man också fåren vid varje klippning, totalt onödigt.... Och dessutom som jag sa tidigare ett sätt att göra parasiterna resistenta mot bekämpningsmedlen. Tyvärr fick jag alltså här använda får som exempel eftersom mina höns inte har ohyra, men förmodligen gäller det samma för dom.
Mvh
Charlotte
-
Den vanligaste sortens ohyra i Sverige är röd hönskvalster. Även vilda fåglar bär på detta kvalster så man får nog räkna med att frigående utegångshöns kan smittas under sommaren. Kvalstret kan leva upp till 9 månader utanför värddjuret. Det kan vara svårt att upptäcka kvalstret eftersom det kryper fram på natten och suger blod från hönsen och sedan gömmer sig i springor på natten. Jag har provat wellpapps-knepet får att kontrollera om kvalstret finns i mitt hönshus. Det gav inget resultat men jag är ändå inte helt säker på att det inte finns där.
En sak ska också sägas, idag finns inget godkänt bekämpningsmedel för någon form av ohyra på höns. Läs själva på SVA:
http://www.sva.se/dokument/stdmall.html?id=489
-
Nej, samma gäller inte alls för får och höns!
Definitionen på ohyra (både min och den som finns i ordlistan) finns i ett tidigare inlägg så påståendet att leta sådan med mikroskop är befängt.
De allra flesta ohyreparasiterna smittar via direkt- eller anslutningskontakt så det finns ingen anledning att behandla de vilda djuren för att skona sina egna. Jag har tagit hand om många skadade vilda fåglar och faktiskt nästan aldrig stött på ohyra hos dessa så jag tror påståendena om dem som smittbärare är överdriven. Visst finns det fåglar med ohyra, sjukdomar och parasiter men de blir försvagade och dukar snabbt under. Om någon angripen vild fågel är i min trädgård så kvalster som hamnar på marken kommer det i alla fall inte in i hönsens fjäderdräkt eftersom de bara ligger ner och balar i rabatterna, där de vilda fåglarna inte håller till, och inte på gräsmattan och övrig tomtmark. Hur skulle hönskvalstrena kunna komma upp på hönsen då dessa går omkring och letar mat och att hönan skulle lägga sig att vila precis på samma ställe som den vilda fågeln suttit så något millimeterstort kvalster hamnat exakt där så det kan ta sig till hönan på ett par tusen kvadratmeter tomtyta är osannorlikt? Kvalster och löss är ju så små att de bara kan förflytta sig ytterst korta sträckor, det rör sig om decimetrar och inte metervis, och de kan inte flyga så de har ingen chans att ta sig upp på hönorna om de inte lägger sig precis över dem och att de skulle fastna på hönsfötterna och lyckas hålla sig kvar på de glatta plåtarna hela vägen ända in i hönshuset är en ren utopi. Jag matar vilda fåglar på tomten, där hönsen går lösa, och rådjur i direkt anslutning hästhagen utan att mina egna djur smittats. Den risk jag tar för hönsens del är främst risken för salmonella, som är en bakterie, inte ett kvalster. Enda gången på alla dessa år de smittats av något via vilda djur var förra hösten då vårt djurhus invaderades av storråttor som åt upp de flesta kycklingarna upp till halvstora hönors storlek och flera kaninungar medan vi försökte med allehanda fångstmetoder och skrämsel-pipmaskiner innan vi gav upp och tillkallade Anticimex som snabbt och effektivt fick bort dem. Mina kaniner blev då smittade med någon aggressiv och så svårutrotad snuva som inte ens veterinärerna kände till vilket föranledde att jag efter massor av både konventionella och alternativa behandligar av de arma djuren detta året till slut varit tvungen att avliva alla mina fina avelskaniner utom två.
Inälvsparasiter på får och ohyra på höns har inte samma orsaker och inte heller samma behandlingsmetoder så det är lite svårt att ställa dessa mot varann. Har man tillräckligt stora och många beteshagar till får, hästar och andra gräs- och slyätande betesdjur och dessutom mockar hagarna emellanåt behöver de inte få parasiter, liksom inte hundar behöver få mask om de inte begraver nosen i främmande hundskit eller äter kattbajs så det är en helt annan problematik som medför att det är tämligen att med förebyggande åtgärder tämligen lätt går att hålla dessa djurarter parasitfria med vissa ungantag som t.ex. styngflugans larver. Hönsens naturliga foder är säd, frön, maskar och insekter som inte innehåller några ohyredjur som kan angripa höns. Maskar och insekter har inte heller löss eller kvalster så hönsen blir alltså inte smittade av sin mat och hönsen umgås inte heller så nära med vilda djur att de kan bli smittade den vägen utan de blir smittade av varann. Utekatter är däremot frigående rovdjur som får sin smitta från bytesdjuren och där kan vi inte göra nåt förebyggande utan det är bara att avlägsna dessa då katten får problem av dem. Innekatter får däremot inte mask från ingenstans, lika lite som höns får ohyra från ingentans heller, utan är lika lätta att hålla fria eftersom de inte utsätts för någon smitta utifrån.
Anticimex har effektiva medel mot röd hönhuskvalster så vill man bara betala för den tjänsten så är även detta lätt att bli av med MEN, som sagt mina höns har inte en enda gång på dessa 17½ år blivit smittade av de vilda fåglarna. Den enda gången jag fått in röda hönskvalster var då jag hyste in ett gäng främmande höns i mitt hönshus en vinter och de hade med sig egna reden.
Det du skrev om resistensutveckling instämmer jag helt och fullt med. Det är ju detta jag pläderat för och om du läser mina inlägg igen ser du det. Jag tycker inte heller man ska behandla i tid och otid och absolut inte i förebyggande syfte, utifall, kanske, om, eventuellt de har något på eller i sig. Jag anser däremot att man ska slå på stora trumman och utrota ohyra och parasiter då de uppkommit men då inte bara "dutta" utan verkligen utrota så man sedan inte behöver göra nåt alls. Detta gäller de djurslag som inte är predatorer för bytesdjur som ständigt bär på inälvsparasiter eller de som med sin avföring ständigt snmittar sig själva om de går så trångt att de äter foder som vuxit på deras egen avföring. Observera här skillanderna mellan betesdjur, rovdjur och frö- insektsätare.
Icke godkänt är inte detsamma som icke effektivt. Då sådana medel ska gokännas krävs att man forskat på dem, att man med säkerhet vet att det inte ens vid enorma mängder inte finns någon som helst risk för någon. Dessa mängder är det aldrig fråga om i en vanlig hobbybesättning och vissa medel kan vara farliga för vissa djurslag medan de på andra är både bra och effektiva: t.ex. katter tål inte tea treeolja som är bra och effektivt mot benkvalster på höns, sår och hudirritationer på människa och div. andra djurslag, kaniner tål inte ampicillin medan marsvin inte tål penicillin, papegojor tål inte avocado, hundar inte mörk choklad, för vissa hundraser det farligt med Ivomec och vanliga sövningsmedel o.s.v. Höns är dock väldigt tåliga och inte överkänsliga mot nåt så därför kan de också behandlas med de medel som är effektiva för just det parasitslaget.
OBS! Jag är också en miljömedveten människa och i vår familj äter både djur och människor KRAV-märkt mat. Jag anser inte heller att man har någon ursäkt alls att ta till mer gifter och kemikalier än nödvändigt! Det vet alla som känner mig och som läst min hemsida.
-
Om du en en gång hade läst mitt inlägg så gällde det också löss på får och hästar..... Inte bara inälvsparasiter...
Och, ja, jag har läst din utmärkta hemsida, mycket bra information :) Och en snygg sida!
Det är bara att konstatera att du och veterinären har olika uppfattningar.
Mvh
Charlotte
-
Kicki:Då finns det alltså enligt din mening INGEN risk att mina hönor någonsin kan få ohyra eftersom dom är i ett hönshus där inga andra hönor varit på kanske 20 år och jag köper bara in ägg och kläcker själv när jag ska ha in något nytt....
Mvh
Charlotte
-
Den definition som jag har lärt mig på parasit är att det är en organism som lever på eller inuti en annan levande organism, som den också tar delar eller hela sin näring från, samt orsakar mer eller mindre skada på värden. De tar dessutom huvuddelen av sin näring från en enda individ, vilket skiljer dem från predatorer (växt- och köttätare) som konsumerar många organismer. Parasiter är virus, bakterier, jäst- och mögelsvampar, encelliga djur (flagellater, amöbor, spordjur), maskar, parasitiska insekter (loppor, löss, flugor, myggor) och spindeldjur (kvalster och fästingar). Det finns rätt så många av dem alltså, mer än hälften av alla arter på jorden, och parasitism är den absolut vanligaste födostrategin.
Det jag vidare läst (Fåglarnas Ekologi, 1997) är att fjäderlöss och kvalster är, precis som Kicki beskrev, beroende av kroppskontakt för att sprida sig eftersom de inte kan leva utanför värddjuret. Eftersom kroppskontakt sällan sker mellan olika arter så har det lett till att det flesta arter fjäderlöss och kvalster är värdspecifika, dvs de finns bara på en enda fågelart! Även om det förekommer att fjäderlöss och kvalster kan spridas mellan olika arter så tolkar jag det som att det inte finns någon anledning till oro att gråsparven ska smitta ens höns med löss. Men en del parasiter har utvecklat strategin att lifta på en annan för att nå till rätt värddjur, och hönsparasiter kan spridas från ett smittat hönshus till ett osmittat med hjälp av gråsparvar.
Det enda praktiska erfarenheter jag har själv av parasiter på fåglar är benkvalster på höns och "knottparasiter" på sjöfågel. Den ena gick att behandla, medan den andra bara var att maktlöst se på när ällingarna dog som flugor.
-
Har man haft sina höns i 17 1/2 år så har du haft tid på sig att avla sin flock efter vad man själv tycker är viktigt.
Mina djur kommer från en av de älsta besätningarna av Åsbo i Blekinge, och de djur som jag har i dag beter sig precis som de första djuren som jag köpte.
Även jag har varit inne och tittat på din hemsida för att fåreda på vad du hade för kalkon ras, jag kan bara säga att jag valde att ha vild kalkon för att de har ett naturligt betende= man behöver inte använda sadel till honorna så att de inte blir skadade av hanen.
Jag tror att han skall vara försiktig att ändra på ett betende för de kan få negativa följder som man inte kan överblicka om man avlar bort delar av djurens vaksamhet kan de bli lättare byten för rovdjur.
Alla mina fjäderfän ( ej gäss och ankor) som går lösa träar gärna om de får möjligheten även om jag inte tyker att de är helt smidigt så är de något som jag och dem får leva med.
Vanligtvis är det ett symtom på ett problem T ex att de har blivit skrämda i hönshuset där de vanligtvis sover.
De som Charlotte skriver om att parasiter är ett teken på att något annat är fel tror jag kan förklara mycket och att henes veterinären åsikt förkastat så snappt tyker jag är lite synd
:-\
Att bara ta in ägg till sin besättning kan vara ett bra sätt att undkomma många problem, och de borde användas mer!
Sen är det upp till ägaren att ta sitt ansvar om det gäller genbanksdjur och ta bort individer som inte är friska eller välskapta.
För höns fungerar detta system bra men för T ex gäss kan det vara betydligt svårare, nu brukar gäss och ankor allmänt vara friskare en höns mfl.
-
Charlotte: Det beror alldeles på vad de första hönsen du köpte hade med sig och så fort du köper in något nytt djur riskerar du smitta om du inte sätter det djuret i karantän minst 3 veckor och sedan studerar det och karantänsutrymmet noga i alla skrymslen och vrår, helst med förstoringsglas, så där inte finns några kvalster.
-Om du bara kläcker själv av dina egna ägg får du ju inte in något nytt alls...
Johan: Nu förstår jag inte vad du menar - skulle djuren bli mindre vaksamma mot rovdjur för att de litar på mig som människa, skötare och överledare, hur dumma i huvudet tror du de är??? Instinkter och dylikt förändras inte av att djuren är tama och hönsen är domesticerade sedan flera hundra år tillbaka!
Mina första hedemoror, som kom från den sista kvarvarande besättningen = den allra äldsta, var dessutom precis lika tama som de jag har idag så jag har inte alls ändrat beteendena från då till nu(förutom detta med folkilskna tuppar, men det har vi diskuterat förut). De har alla sin instinkter i behåll men är trygga så de uppfattar inte människan som hotfull, som något rovdjur utan som en bundsförvant som ger mat, skydd och husrum som de inte behöver vakta emot. Mina höns är helt trygga i hönshuet så de träar inte alls utan går alltid in självmant på kvällen, liksom ofta då de vill vila under dagen. Hönorna lägger alltid äggen i redena och ruvar också alltid därinne eftersom jag aldrig stänger in en ruvhöna utan hon är alltid med flocken och väljer sitt ruvrede själv - hönshuset är en varm, ren och trygg plats.
Höns är ju gårdsdjur, inte vilda djur som vi fångar och låser in - men att tämja helt vilda djur tycker jag inte är särskilt svårt för den skull. Det krävs "bara" extra mycket kärlek, tålamod, signalsäkerhet, förståelse för och kunskap om deras språk! jag har t.ex. en underbar f.d. vildkatt som aldrig någon tagit i innan jag tog hand om henne och jag har haft en gultofskakadua som var viltfångad och inte hanterad alls då han kom till mig direkt fårn karantän men även han belv trygg och tam. Dock har de tämjda djuren en helt annan vaksamhet mot främmande människor än de som är födda i trygghet på gården och inte har fått de andras traumatiska upplevelser av människor som fångat dem. De som föds här upplever inte människor som främmande och hotfulla alls så att bli hanterad av människohänder är från början något självklart och vardagligt.
Anledningen till att jag inte haft vildkalkon var att den inte fanns att få tag på då jag skaffade kalkoner och jag har iof inte ångrat mig att jag haft förädlade raser: Bronce, röd, blå, svart, beltsville, cröllwits och BUt. De har alla varit helmysiga och har ändå haft instinkter i behåll - duktiga på att vakta = oerhört vaksamma mot rovdjur och duktiga på att ruva och ta hand om kycklingar m.m.
Jag gör numera på samma sätt som du för att nyrekrytera til min besättning. Jag köper inte in nya djur utan ägg istället. Då får jag fler djur att välja på och jag kan vänta tills de vuxit upp innan jag bestämmer vilka jag vill behålla.
-
Jag tyker inte att någon höna är dum, de har sina instingter och de agerar utifrån den.
Jag tror helt klart att en lungn brama är ett lättare byte än en vaksam Åsbo.
Det är svårt att jämföra olika raser angående vad som är naturlig skygghet och inte.
Jag hade i höstas en grupp äldre vita leghorn på 3 dagar kunde jag få vissa i gruppen så tama att jag lätt kunde klappa dem när de fick lite hönsgodis men inte annars.
Hade jag då börgat att försöka ta henne vända henne upp och ner och pudra på Etotal hade hon definitift inte tyckt om de.
jag upprepar att om jag slipper att pudra hönsen kalkonerna pärlhönsen och vaklarna är både de och jag glada, om aska i ströet hjälper till så att jag slipper fånga dem så askar jag på.
Jag håller med dig att om man måste ta in livdjur så skall de i karantän tills de är friskförklarade, då slipper man många problem.
Att bekempa med Etotal hemma är en stor affär jag har ca 50 fjäderfä i vinterstam på den gården där jag bor, att behandla dem gör man inte i en handvändning.
Jag tror att du hade gillat vild kalkoner, i sommars hade jag en kalkon höna av "rasen" BUT och hon försökte ruva, tyvär var hon för tung så äggen rulade ut vid sidan eller krosades av henne, hade hon varit sur när jag fivk mina kalkon kyklingar hade jag nog provat att ge henne några.
-
Jag håller med om att många moderna förädlade raser är instinktsfattiga, precis som vissa förädlade färger hos de Japanska vaktlarna men det har inget med tamhet att göra utan okunnighet, ensidigt selektiv avel och förädling. Vad det gäller vaktlarna håller jag föresten på med samma sak som hedemorahönsen = få bort de aggressiva tupparna som flår varandras och hönornas skallar, speciellt hos de viltfärgade och de vita.
Prova att ropa på hönsen då du kommer med mat, sätt dig på huk och mata dem direkt ur handen, ge tuppen favörer genom att ge honom de finaste góbitarna ur handen lite vid sidan av då hönorna äter, smek ruvhönorna sakta, mjukt och försiktigt då de ligger i redet medan du pratar lugnt och mjukt med dem istället för att försöka klappa på dem och mata även kycklingarna och deras mammor ur handen medan du småpratar med dem så ska du se att dina höns också blir tama. ;)
Ja, jag hade säkert gillat vildkalkonerna. Jag ääälskar alla sorters kalkoner! BUT-hönorna har väldigt mycket ruvinstinkter, trots sin höga förädlingsgrad, men de är klumpiga och tunga. Dock om man först lägger äggen under deras vingar istället för under magen klarar de ruvningen och kycklingarna bra. Ett annat sätt är det jag beskrev för Anna i ett annat inlägg - att ruva äggen i en kläckare medan hönan ligger på träägg. Vid kläckningens början lägger man ut ett par riktiga ägg under hennes vinge så några får kläckas rätt. Då de andra är kläckta lägger man ut även dem till henne. Det funkar bra och de brukar vara supperbra mammor.
Nej, pudring i tid och otid är inte bra. Det är ju det jag också säjer. Etotal är bra om de fått ohyra för att få bort dem snabbt och effektivt men inget man tar till i onödan och kan man göra på nåt annat sätt är det så klart bättre men då gälelr det att den metoden är lika effektiv så allt verkligen försvinner. Teatreesalva är ett sådant bra exempel på annan giftfri metod som är lika effektiv mot benkvalster.
MEN om de inte har ohyra behövs inte heller någon bekämpning (typ kalk, aska m.m.) precis som jag inte heller tvättar mitt eget hår eller hundarnas och katternas pälsar i lusschampo stup i ett - utifall att...
Jag använder inga kemikalier, inga bekämpningsmedel eller starka rengöringsmedel och jag pudrar aldrig.
-
"Prova att ropa på hönsen då du kommer med mat, sätt dig på huk och mata dem direkt ur handen, ge tuppen favörer genom att ge honom de finaste góbitarna ur handen lite vid sidan av då hönorna äter, smek ruvhönorna sakta, mjukt och försiktigt då de ligger i redet medan du pratar lugnt och mjukt med dem istället för att försöka klappa på dem och mata även kycklingarna och deras mammor ur handen medan du småpratar med dem så ska du se att dina höns också blir tama."
Jag gör allt de, men mina Åsbo ( inte alla) är mår svårflörtade än T ex vit Leghorn, de kan hända att de blir tamare med tiden.
Jag trort även att hönsens sällskap påverkar deras beteende i stor grad, bor de med pärlhöns blir de lätt lite mer försiktiga.
Jag vet om hemsidor där man förespråkar att pärlhöns är idiala husdjur, och man får se en bild där några pärlhönor liger framför en öppen spis och myser, Tyvär har inte mina pärlhöns sätt den bilden :)
Vaktlar ja, vi har inte så många kvar, skall presis byta linje mot en som har mera ruvlust. enda problemet som vu har haft är är attt tuparna är väldigt föröknings tokiga, de hugger sig fast på vem som hellst tupp eller höna om de fins för många tuppar i flocken.
Jag ser Etotal som lusschampo och aska som vanligt schampo.
-
Ja, men det gäller att smeka lugnt och mjukt, inte klappa.
Jag har en gampärlhönstupp går bland mina hedemorahöns. Han börjar bli tam nu och står ½ m. från mig och tittar då jag ger hönsen och han vågar sig t.o.m. fram fast jag håller kvar handen´och ta från golvet där jag släppt matbitarna. Har haft honom sedan i augusti och då var han inte det minsta tam.
Jag tror de påverkar varann väldigt mycket i en flock. Om ledarna varnar så fort ägaren kommer bli ju automatiskt resten av flocken rädd, misstänksam och avvaktande. Om däremot tuppen börjar matklucka och springer fram till ägaren gör de andra det också och männsikobesöket blir något positivt som fortplantar sig genom flocken ända ner till de små kycklingarna - speciellt som flera av mina hönor gör på detta sätt: De kommer fram till mig, kluckar åt kycklingarna samtidigt som de ställer sig på mina fötter. Vad gör kyckilngarna då, jo de hoppar också upp på mina fötter, så klart, och så är nästa generation också tam.
-
Kyklingar som har lämnats av sin mamma för att de är stora nog är lättast att tämja, de var så vi fick våran tama tupp som nu är rädd för andra höns.
Jag har en Ölandsgåss hane som är på väg att bli tjok för att jag försöker tämja honom med mat, att komma nära är inget problem men att klappas är.
Jo mina ankor är nog de tamaste de är som små hunder kring fötterna inte de minst rädda ätter ur handenoch skulle man ta upp en om man hade ett bra gräpp kring vingarna skulle den nog inte göra något, och när man skulle släppa den skulle den nog fortsätta direkt efter matletande.
Attans tänk att de friskaste skall vara de tamsta ;)
-
Jag tror också att det har stor betydelse hur rädda djur man har från början hur tama djur man sedan får. Mina första höns var visserligen inga keldjur (det är de inte nu heller), men i övrigt helt orädda, så efterföljande kycklingar har därmed också lärt sig att människor inte är farliga. Även om mina höns inte är lika tama som Kickis så äter de ur handen, håller en nyfiket sällskap när man är ute på gården, de kommer springandes med världens fart när jag ropar, och går fint ”fot” bredvid mig när jag har en hink med godsaker med mig. ;D Jag kan stryka några över ryggen utan att de går undan, men det sker ändå under protest.
Mina ankor däremot var hysteriskt rädda och det tog säkert en vinter innan de fick förtroende för mig. Och ytterligare en sommar innan de kom simmandes som värsta racerbåtar när jag ropade. De har alltså blivit betydligt bättre mot hur de var i början, de äter ur handen och möter mig med ett glatt kvackande på mornarna, kommer alltid när jag ropar även om de är ute i älven och simmar, osv. Men eftersom de var jätterädda från början, så har jag inte lyckats få dem så pass tama att jag kan plocka upp dem utan att de blir rädda. Och med en hastig rörelse så faller de tillbaka till den panik som de fick i början så fort jag visade mig. Jag har varit tvungen att lägga ner otroligt mycket tid på ankorna, som jag med hönsen från början fått gratis eftersom de redan var tama.
Alla har kanske inte den tiden eller intresset som krävs för att lyckas bryta kedjan ”rädda föräldrar lär sina små att vara rädda”. Avkommor präglas självklart på hur föräldrarna är. Men det går faktiskt! Första sommarens ällingar blev inte tama, men åtminstone inte lika rädda som deras föräldrar varit, och de kunde äta ur handen. Andra sommaren så blev det ytterligare bättre och de kastade sig över mina händer när jag hade godis med mig och jag kunde ta upp dem utan att de blev rädda. Tredje sommaren så blev det bara en överlevande (resten dräptes av parasiten) och den ällingen var den första av ankorna att komma springandes mot mig när jag visade mig. Synd att den senare blev tagen av minken. :'(
-
Ja susanne, det var verkligen synd med din älling men du får säkert fler nästa sommar som blir lika bra, eller kanske ännu bättre. Det finns en mening med allt, även om man inte ser den med en gång.
Alla mina hönor inte lika tama och alla tycker inte om att bli smekta men ingen av dem är rädd och ingen får "spader" då jag tar dem. Vissa unga protesterar lite förnärmat men inget mer medan de flesta äldre tar det hela helt med ro. Den enda som jag inte kan ta utan att ha hörselskydd på är gampärltuppen - hua vad han fortfarande skriker om jag rör mig för fort så han känner sig trängd, ändå är det ingenting mot vad han gjorde i början här men jag tycker ändå om honom. Han är mysig och trevlig, har bara inte blivit så väl behandlad och inte fått något förtroende för människor.
- Det lär du väl hålla med om Johan att det är trevligt med dina tama ankor... ;)
-
Oj vad dåligt samvete jag får nu :-[jag använder sådant spray mot ohyra man har till duvor,som man köper utomlands :-XMen det är faktiskt bra ::)/Anna.D
-
Jag har, återigen, delat upp den här diskussionen från rubriken "Ohyra på höns och hästar" då det inte alls handlar om hästar längre. ;)
-
Jag tror säkert den är bra. Det var det gamla Mafu strip också - en remsa som man satte upp inne i hönshuet över natten då allt var sätngt och så var alla ohyredjur borta på morgonen.
- Supereffektivt och jätteenkelt att använda men säkert väldigt giftigt eftersom det redan tidigt på 1990-talet blev förbjudet.
-
Varför du utför saker och ting som du inte vet funkar vet tydligen varken du eller jag.
Jag upprepar därför min följande åsikt och ståndpunkt:
Man badar inte höns. De håller sig rena från ohyra genom att tvätta sig med sand. Man kan låta hönsen också bada i aska. Till både sanden och askan kan man tillsätta något svavelblomma. Är det riktigt illa ställt så kan man spruta insektspulver på dom.
För att undvika så mycket ohyra att de orsakar hönsen skada så rensar man redena ofta och lägger då nytt strö. Husen de bor i får man tvätta rent några gånger per år – golv, tak och väggar. Kalkmjöl är bra att stryka det hela med, kanske med tillsats av karbolsyra. Men detta är ju självklarheter för alla som har höns.
Man tvättar inte höns i några slags vätskor. Vätskor använder man för att dränka dom, men det är varken etiskt försvarbart eller lagligt.
Andra kan ha andra åsikter. Detta var min. Vilket som är rätt bestämmer lagen oavsett om lagen är fel eller riktig.
Svammel svammel... Jo jag vet vad som funkar för mej och mina höns, det har det gjort i tjugofem år utan nån lus.Och utan dej Anders !
Du säger att man inte badar höns, hos oss "SPRUTAR MAN INTE HÖNS MED NÅGOT INSEKTSMEDEL" Vi badar dom i älgörtsavkok!
Jo du jag känner utmärkt till alla sätt att hålla rent i hönshus, har du svårt att läsa eller??
Man stryker inte med kalkmjöl man slammar med kalkslam. Det har man gjort ett många årtionde.
Vad som är rätt eller fel bestämmer lagen säger du, jojo. Hos oss bestämmer vi själva över hönor och hönsskötsel tillsamman med moder jord.
Det är inget fel i att doppa en höna i vattenbad, tror du att en hönsägare som jag skulle dränka hönan, korkat eller? Jag vill väl för böveln ha en levande höna kvar!
Du säger att alla har en åsikt men så kommer ditt lilla retliga "MEN", vilket kortfattat betyder så här tycker jag att ni skall göra och hör sen.
Märkts det?- att ingen annan på alternativs sajt än du "anders" gör mej så grymt irriterad!
>:(
-
Man tvättar inte höns i några slags vätskor. Vätskor använder man för att dränka dom, men det är varken etiskt försvarbart eller lagligt.
Andra kan ha andra åsikter. Detta var min. Vilket som är rätt bestämmer lagen oavsett om lagen är fel eller riktig.
Skulle det vara ett lagbrott att bada höns i "vätskor" så är väl alla hönsutställare risigt i det...
Så här står det på Dalarnars rasfjäderfäförenings hemsida (http://www.dalarnasrf.nu/) där de berättar hur man förbereder sina höns inför en utställning - detta är ju även svar på din fråga, manna, om hur man badar en höna.
"3-4 dagar före utställningen ska du bada eller tvätta djuret. Fyll en balja eller ett handfat med ljummet vatten, tag en mild tvål eller ett milt schampo, typ barnschampo. En del förordar hundschampo, men det kan vara för starkt för hönan. Sänk ner djuret i vattnet och blöt in det ordentligt, arbeta in schampot väl och skölj sedan, helst med en dusch eller under kranen. Allt schampo måste var borta.
Torka med en frottéhanduk så mycket det går, tänk på att vara försiktig med fjädrarna, och ta sedan en hårtork på lägsta hastighet och lägsta värme och torka hönan försiktigt med den. Akta så att du inte kommer för nära eller att ha för varmt, då kan fjädrarna ta skada och böja sig åt fel håll.
Låt sedan hönan stå inne där det är lagom varmt så att det sista torkar och så hon får möjlighet att själv rätta till alla fjädrarna. "
8)
-
Jaha, så då förstörs alltså inte fjädrarna av att man s a s gnuggar dem?
Nå, mina bondhöns kommer aldrig vara med på någon utställning, men kul ändå att ha fått ett svar. Tack, Camilla! :)
Förresten, kom just att tänka på oljeskadade fåglar. De gnuggas ju rejält med diverse tvättmedel och inte skadas deras fjädrar nämnvärt. Har alltså svarat på min egen undring... Tänk vad man lär sig! ;)
-
För många år sedan ställde jag ut silkeshöns och då både badade och fönade man dem innan.
Hönorna älskade det och gillade till och med att bli fönade.Kan inte tänka mig att det är skadligt att bada höns.Det man ska tänka på att inte göra det när det är kallt...men det förstår ju alla :)Anna.D
-
Tänk vad man lär sig! ;)
Sjöfåglar är fåglar specialanpassade till ett liv i vatten. Höns är inte sjöfåglar, utan snarare skogsfåglar. Om man inte tvättar bort oljan på oljeskadade fåglar (vanligtvis sjöfåglar) så dör dom flesta. Många dör ändå. Förutom att ha återhämtat sig så måste de också bilda det fett som de kan smörja in sig med för att deras fjäderdräkt skall vara vattenavvisande, innan de kan återvända till sitt liv med och i vattnet.
Fåglarnas fjäderdräkt, som består av dött hornämne (som våra naglar t ex) är isolerande när den är torr och har rätt proportion mellan de olika typer av fjädrar,som fjäderdräkten består av, och luftfickorna däremellan.
-
Så här står det på Dalarnars rasfjäderfäförenings hemsida
En del förordar hundschampo, men det kan vara för starkt för hönan. Allt schampo måste var borta. Tänk på att vara försiktig med fjädrarna. Torka hönan försiktigt. Akta så att du inte kommer för nära eller att ha för varmt, då kan fjädrarna ta skada och böja sig åt fel håll.
Det gäller att vara försiktig och inte göra fel för då kan det gå på tok. Då blir det varken pris eller hedersomnämnande.
För inte så länge sedan var det en hundavelsförening som klippte svansen av sina hundar. Hund med svans ansågs fult. Jag tror det numera är förbjudet. Nu är ju inte höns hundar.
-
hos oss "SPRUTAR MAN INTE HÖNS MED NÅGOT INSEKTSMEDEL" Vi badar dom i älgörtsavkok!
Vad som är rätt eller fel bestämmer lagen säger du, jojo. Hos oss bestämmer vi själva över hönor och hönsskötsel tillsamman med moder jord.
Om jag förstår dig rätt så tycker du att man inte skall spruta höns med insektsmedel utan du rekommenderar badning i älgörtsavkok. Ok, det är din åsikt. Om nu någon inte tycker att man skall bada höns så behöver du väl inte bli så hysterisk för detta. Läsaren av inläggen för det ena och för det andra är nog kapabel att dra egna slutsatser.
Intressant förhållande du har till lagen. Man kan ju byta ut "hönor och hönsskötsel" mot "grisar och grisskötsel" eller "barn och barnaga" eller "hembränning och försäljning av sprit" eller något annat.
Om du bestämmer över dina höns och din skötsel så måste du då logiskt tycka att andra skall bestämma över sina domäner, vilka de nu än är, eller?
Men åter till frågan om lagen. Om du eller någon annan har rätt i en fråga och lagen säger tvärtom och lagen har fel så står vi inför en knepig konflikt. Hur vi skall agera och förhålla oss till denna konflikt.
-
Förra hösten och en del av vintern hade jag 6 ungtuppar + min egna vuxna tupp i mitt hönshus med 20 hönor. De arma hönorna satt och häckade på pinnarna hela dagarna och på golvet stod 7 trånande tuppar och väntade. Då någon av damerna dödsföraktande satsade och slängde sig ner fick hon snabba sig väldigt för att hinna få i sig några sädkorn innan de galna sexfixerade dårarna kastade sig över henne för att fullborda den tänkta våldtäkten. Till slut fickjag mata hönorna på pinnen och tupparna på golvet och lyckan var stor både bland hönorna och ledartuppen då äntligen tonårskillarna flyttade till de hem som tingat dem. Då var hönorna alldeles tufsiga och jättesmutsiga på både rygg och bröst så jag tog in dem en och en och tvättade deras fjäderdräkt med vanligt tea treeschampo i min bidé med dusch och fönade dem torra med min hårfön innan de fick gå tillbaka ut i det varma hönshuset. Deras fjäderdräkt blev skinande blank och väldigt vacker och inte alls förstörd på något sätt. Jag har inte gjort så varken förr eller senare men kontaterade att det inte är något som på nåt sätt skadar hönsen så att tvätta dem med älgörtavkok skadar knappast heller, även om jag undrar om det är avkoket som dödar ev. ohyra eller om det är den mekaniska tvättningen. Älgört innehåller ju salicylsyra och den användning jag lärt mig om den är mot inflammationer. De örter jag lärt mig som har effekt mot ohyredjur är renfana, malört, rölleka och polejmynta men det finns säkert fler. De mår varje fall definitivt mycket bättre av att bada och därmed bli rena och ohyrefria än att fortsätta ha ohyra!
Att dränka ett djur är en så vidrig handling att den självklart är ett lagbrott och den som gör så hoppas jag verkligen blir anmäld och straffad för djurplågeri! Att bada djur är däremot inte något lagbrott. Om det behövs eller ej må väl vara upp till var och en att ta ställning till - det finns ju folk som påstår att hundar inte heller ska badas mer än någon gång per år för då tror de man förstör pälsen. Jag väljer att bada mina hundar varannan vecka eftersom jag älskar hundar men avskyr hundlukt och blir äcklad av att bli fet och smutsig om händerna då jag tar i en hund. Mina hundar är blanka och mjällfria med huden i bra kondition och de luktar inte heller hund eftersom de är rena. Marsvinen och den kanin som bor inne får också en hårtvätt emellanåt (och mår bara bra av det) men däremot badar jag varken katter, höns, vaktlar eller utekaninerna regelbundet.
-
Nu är ju inte höns hundar.
Tänk vad man lär sig!
-
Sjöfåglar är fåglar specialanpassade till ett liv i vatten. Höns är inte sjöfåglar, utan snarare skogsfåglar. Om man inte tvättar bort oljan på oljeskadade fåglar (vanligtvis sjöfåglar) så dör dom flesta. Många dör ändå. Förutom att ha återhämtat sig så måste de också bilda det fett som de kan smörja in sig med för att deras fjäderdräkt skall vara vattenavvisande, innan de kan återvända till sitt liv med och i vattnet.
Fåglarnas fjäderdräkt, som består av dött hornämne (som våra naglar t ex) är isolerande när den är torr och har rätt proportion mellan de olika typer av fjädrar,som fjäderdräkten består av, och luftfickorna däremellan.
Yes box, I know! Vad jag mest konstaterade var att själva fjädrarna inte blir förstörda. Däremot är jag medveten om att det skyddande fettet måste till för att pippin inte ska frysa ihjäl. Men själva fjädrarna sitter kvar och kan användas igen. När det gäller höns borde det väl vara så att man ser till att hönan är torr innan den placeras ute i en snödriva?
-
Intressant förhållande du har till lagen. Man kan ju byta ut "hönor och hönsskötsel" mot "grisar och grisskötsel" eller "barn och barnaga" eller "hembränning och försäljning av sprit" eller något annat.
Om du bestämmer över dina höns och din skötsel så måste du då logiskt tycka att andra skall bestämma över sina domäner, vilka de nu än är, eller?
Jo, nu tilltalas ju itwt, men jag vill svara ändå - så då gör jag det! ;D
Jag bestämmer, precis som möjligen itwt, över mina höns och det sätt de behandlas. Med det säger jag inte att jag bryter mot lagen. Detsamma gäller min hund och mina katter; jag bestämmer hur jag ska sköta dem men jag bryter inte mot någon djurskyddslag. Jag badar t ex min vovve betydligt mer sällan än Kicki, men än har inte lagens ivrare varit på hembesök.
Jag förordar att alla får sköta sig och sitt på det vis man finner mest lämpligt - så länge man inte skadar en levande individ! Alltså får Kicki bada sina hundar varje månad medan jag svabbar av fårhunden en gång om året, itwt och ex hönsutställare får bada sina höns och du får låta bli. På samma sätt är det inte försvarbart att slå barn, dränka höns, svälta grisar eller sälja sprit till minderåriga. Skulle tro att itwt - och många andra - resonerar i ungefär samma banor.
-
Jag bestämmer över mina höns och det sätt de behandlas. Detsamma gäller min hund och mina katter; jag bestämmer hur jag ska sköta dem men jag bryter inte mot någon djurskyddslag. men än har inte lagens ivrare varit på hembesök.
Jag förordar att alla får sköta sig och sitt på det vis man finner mest lämpligt - så länge man inte skadar en levande individ!
Utifrån dina formuleringar så håller jag väl med dig.
De lagar och regler som finns borde vara utformade utifrån omtanke vad vi vet om djurens bästa. Så är det ju inte. Vi laborerar och leker med djuren utifrån våra värderingar. Utifrån vad som är mest till nytta för oss och vad som vi tycker är vackert för oss. Vi använder oss systematiskt av missbildningar och dåliga mutationer i aveln och vi gör djuren "vackra" utifrån vår kultur; det dagsaktuella människomodet.
Grisarna har förlängts med flera revbenspar för att vi skall få så många fläskkotletter som möjligt per gris. Nu är den ekonomiska gränsen nådd eftersom för många ryggar går av om grisarna skulle få ytterligare revbenspar. Tjurarna hos våra nötkreatur har konstats avlats för att ge stora bakar, där det enligt svenska och vissa andra folks smak, mest värdefulla köttbitarna finns. Extremfallet är Belgian-Blue-rasen. Från hundvärlden finns mängder med exempel på allvarliga missbildningar som är högsta modé och regel enligt vårt sätt att se.
Den syn vår kultur har på djur är och har varit brutal i sämsta bemärkelse. Andra kulturer har haft ett annat förhållningssätt till sina husdjur och till livet som sådant. Först med de militanta djurrättsaktivisterna har åtminstone en viss debatt i vårt förhållningssätt till våra husdjur börjat spira.
Var går gränsen? Nu vill polisen använda elchocker vid träning av hundar. Av ekonomiska skäl eftersom man inte har råd att avla fram tillräckligt med hundar så man har tillräckligt stort urval på lämpliga individer för vissa uppgifter. Var går gränsen? Mjölkkorna kastar iväg mer mjölk än vad de någonsin skulle göra i ett någorlunda harmoniskt system. Deras livslängd har blivit kort men i våra ögon ser de ut att trivas. Så var går gränsen? Tjurarna med sina missbildade jättebakar lever ju under den tid de lever. Mår de dåligt? Vi ger nötkreatur foder och i mängder som de aldrig skulle komma på själva att hitta och äta. Sockerbetsrens, drank och drav, sojabönor, rapsmjöl, solrosfrö, korn, havre och allsköns restprodukter från vår förädlingsvärld. Man kom på idén att ge djuren förädlatr kadavermjöl av andra djur och av sin egen art. Vi fick "Galna Ko-sjukan".
De extrema varianterna av djurutnyttjande kan de flesta av oss enas kring som något varande förkastligt. Jag tycker ändå den gränsen är ointressant. Dels vet vi inte var den finns. Men kanske mest för att vi istället borde inrikta oss på den klara skiljelinje som finns. Skall vi värna om djurens bästa efter deras arts beteende och livsförutsättningar eller skall vi "vårda våra djur" efter våra mänskliga kultur-värderingar och tekniker?
Visst är det var och en fritt att tycka att det är en väldigt stor skillnad på folket som njuter av att titta på blodiga och grymma tuppfäktningar och folket som tittar på välschamponerade utställningshöns.
Är det så att "gallus gallus", djungelhönan, och dess barnbarn naturligt haft för vana att bada i älgörtsavkok eller schamponera sig och tvätta sig med vatten/vätskor så har mina kunskaper varit bristfälliga. Bara att beklaga och ursäkta. Men först må någon komma med bevis att så är fallet. Camilla, Intranervöst, Manna också kanske och kanske flera verkar ju inte ens reflektera över vad jag försöker säga. Sådant är trist.
-
De extrema varianterna av djurutnyttjande kan de flesta av oss enas kring som något varande förkastligt. Jag tycker ändå den gränsen är ointressant. Dels vet vi inte var den finns. Men kanske mest för att vi istället borde inrikta oss på den klara skiljelinje som finns. Skall vi värna om djurens bästa efter deras arts beteende och livsförutsättningar eller skall vi "vårda våra djur" efter våra mänskliga kultur-värderingar och tekniker?
(...)
Camilla, Intranervöst, Manna också kanske och kanske flera verkar ju inte ens reflektera över vad jag försöker säga. Sådant är trist.
Reflektera över vad du försöker säga? Tja... jag anser att du mest bara försöker provocera, och är ärligt talat innerligt trött på sådant här ordvrängeri. Att jämföra bad av höns med stympning av hundar "För inte så länge sedan var det en hundavelsförening som klippte svansen av sina hundar. Hund med svans ansågs fult. Jag tror det numera är förbjudet. är i mina ögon absurt.
Ska vi strikt värna om djurens naturliga beteende och behov så ska vi helt enkelt inte ha några tamdjur alls. Och inte är det naturligt för människan att bo i hus, heller. Vi får väl flytta ut i skogen allihop och leva på bär. Det kanske vore det bästa?
Skulle vi ändå, hemska tanke, ändå envisas med att bo i våra stugor och hålla stackars djur i fångenskap för vår egen vinnings skull, så får vi väl se till att göra det bästa av situationen för alla parter. Innbär det att en höna en gång i sitt liv behöver bada för att slippa ett ohyreangrepp så må det väl vara hänt.
Nu tänker jag lämna det här ordvrängeriet och min julönskning är att diskussionerna här i forumet framöver mer kommer att handla om praktiska saker. Det är därför jag är här, för att lära mig praktiska, användbara saker om djur och odling och hantverk. Inte för att sitta och vränga ord.
Camilla
-
Till Anders: Jag håller i stort med dig men vet däremot inte om du håller med mig då jag gör en skillnad mellan gårdsdjur och husdjur:
Som jag skrev förut tvättar jag inte mina gårdsdjur (förutom hästarna som schamponeras 1 g. varje sommar) men däremot får de djur som bor inne i vårt hus och sover i vår säng resp. bor i vårt kök (hundar, marsvin och en dvärgkanin) regelbundna pälstvättar varannan vecka. Jag gör dock undantag för våra 5 katter som genom min egen självbevarelsedrift inte schamponeras annat än vid uppenbart behov.
-
Till Camilla:
Jag instämmer även med dig eftersom jag tycker andemeningen i Anders uttalanden är bra men inte tycker om den vassa tonen och vrängandet av ord. Jag står ju också mittemellan eftersom jag badar vissa djur och inte andra. De jag normalt inte badar kan jag dock mycket väl tänka mig att göra det med om det behövs - som då förra vintern men jag gör det inte annars. Ett ohyreangrepp anser jag dock vara giltig orsak, om inte annat bättre metod finns att tillgå. Ett bad är mycke bättre än att de har kvar ohyran!
-
Jo, nu tilltalas ju itwt, men jag vill svara ändå - så då gör jag det! ;D
Jag bestämmer, precis som möjligen itwt, över mina höns och det sätt de behandlas. Med det säger jag inte att jag bryter mot lagen. Detsamma gäller min hund och mina katter; jag bestämmer hur jag ska sköta dem men jag bryter inte mot någon djurskyddslag. Jag badar t ex min vovve betydligt mer sällan än Kicki, men än har inte lagens ivrare varit på hembesök.
Jag förordar att alla får sköta sig och sitt på det vis man finner mest lämpligt - så länge man inte skadar en levande individ! Alltså får Kicki bada sina hundar varje månad medan jag svabbar av fårhunden en gång om året, itwt och ex hönsutställare får bada sina höns och du får låta bli. På samma sätt är det inte försvarbart att slå barn, dränka höns, svälta grisar eller sälja sprit till minderåriga. Skulle tro att itwt - och många andra - resonerar i ungefär samma banor.
kunde inte sagt det bättre själv, möjligtvis nu när man är på bra humör..
-
Har ni tänkt på att vi kommit rätt långt från ämnet = sakfrågan. Minns ní vad vi egentligen diskuterade?
- Jo, behandling av ohyra!
-
Har det inte tjatats och vrängts ord tillräckligt här nu!?
Ta lärdom utav det som sagt om att utrycka sig lite vänligare, det borde gälla alla.
-
Nu har jag varit i kontakt med fjäderfäavdelningen på SVA och frågat om bekämpningsmedel för ohyra på höns. Jag har fått tillåtelse att återge svaret här:
------------------------------------------------------------
Hej, ursäkta dröjsmålet med svar. Helgerna kom mellan.
För närvarande finns varken registrerade läkemedel eller bekämpningsmedel som får användas till fjäderfä mot parasiter. Det finns dock sedan en tid tillbaka bekämpningsmedel som kan användas på licens för att sanera bort kvalster från hönshus (ej att behandla fåglarna med och kräver en utbildning som lantbrukare brukar ha). Ett läkemedel som kan användas till fåglarna är på att väg för licensanvändning till fjäderfä. Situationen ser alltså mer lovande ut än på länge. När detta medel kommer är inte klart ännu.
Om man ändå väljer att använda illegala medel (alltså till exempel insmugglade medel eller sådana som finns i Sverige med bara är godkända till andra djurslag) så bryter man mot läkemedels- och livsmedelslagstiftningen. Bestämmelserna har kommit till för att skydda livsmedelskonsumenter, dvs oss människor, mot främmande ämnen (t.ex. parasitmedel) i vår mat. För godkännande krävs komplicerade studier av resthalter i livsmedel för att kunna fastställa karenstider. Så länge läkemedelsföretagen inte väljer att genomföra sådana studier kan medlen inte godkännas. Lagstiftningen gör ingen skillnad på om fjäderfäna faktiskt bara används till sällskap eller om de håll för att producera ägg/kött.
Etotal är ett medel mot loppor hos mink och har aldrig varit godkänt för användning till fjäderfä.
Hoppas att detta var svar på dina frågor.
Med vänlig hälsning
Désirée jansson
Fjäderfäavdelningen
-------------------------------------------------------------------
Vem som helst får inte använda bekämningsmedel för att utrota ohyra på höns och det finns inget medel som är tillåtet att "pudra" direkt på hönorna.
-
Tack för delgivandet av informationen Kerstin L! :)
Låter ju bra att tillåtna medel är på gång! Men vad ska man behandla med innan dess om man inte ska låta hönsen gå med parasiter? Finns det bara "naturmetoder" som aska och olika örter om man ska vara laglig? Det skulle isåfall bli tufft för mig med örtbehandling eftersom jag tror det örter som beskrivits som avskräckande mot ohyra inte växer här... Eller ska man bryta mot lagen och använda medel som inte är ämnat för höns, eller låta ohyran vara kvar och låta det bli en djurskyddsfråga istället? :-\ Jag skulle nog föredra det förra iallafall och se till att bli kvitt ohyran. Som jag läste någonstans: " Det är ingen skam att få ohyra, men däremot att låta den vara kvar!" Nått sånt var det iallafall...
-
Susanne,
Det är hemskt men om man ska följa lagen så ska hönsen avlivas om de lider och är i dåligt skick. Är du verkligen säker på att dina höns har ohyra?
Ett annat tips är förresten att ha ett vinter och ett sommarhönshus. Röda hönskvalster, som gömmer sig i springor på dagen och kryper fram på natten för att suga blod från hönsen, överlever inte i ett nerfruset hönshus och högst 9 månader i normal rumstemperatur.
-
Man bryter inte mot lagen om man använder Etotal på höns MEN man tar ansvaret själv och kan inte ställa tillverkaren till svars om de blir dåliga av behandlingen.
-
Susanne,
Är du verkligen säker på att dina höns har ohyra?
Nej, mina höns har ingen ohyra. Det jag har haft är benkvalster på några av hönsen, men sedan behandling har jag inte återfått det. Jag frågade av rent intresse. :) Bara för att jag varit förskonad från kryp så är jag ju inte garanterad att inte råka ut för det.
-
Susanne,
Jag förstår precis, känner likadant själv, ingen kan vara säker på att inte drabbas.
Kicki,
SVA:s besked om att Etotal är olagligt att använda på höns är glasklart. Läs deras svar en gång till.
Dessutom är medlet mycket giftigt. Jag har en burk hemma och varningstexten är omfattande. Man ska använda skyddsglasögön och handskar och man måste också förhindra att medlet sprids ut i naturen eftersom det är speciellt skadligt för vattenlevande varelser.
Jag tänker aldrig använda medlet igen och jag uppmanar alla andra att inte använda det heller. Följ lagen och tänk på miljön!
Men du kan väl berätta mer om Frontline som du har använt. Vad står det på burken eller flaskan? Vad klassas det som? Det kanske är lagligt om det inte klassas som bekämpningsmedel eller läkemedel. Finns det på apoteket?
-
Frontline säljs på apoteket. Du kan ringa 0771-450 450 (dygnet runt) och ställa dina frågor.
-
Tydligen så bryter man alltså mot lagen om man använder Etotal på andra djur än minkar.... Men jag använde det på Shetlandsponny för länge sedan på veterinärs rekomendation, ska jag anmäla veterinären?? ;) Vet även hönsägare som blivit rekommenderade det tidigare (och det har aldrig varit godkänt för andra djurslag än minkar). Då är vi alltså lagbrytare om vi använder Frontline också?? (Som inte är godkänt ännu). För att inte tala om Esbetre till kaninerna som bara är godkänt för fjäderfä!!
Undrar om det är vi djurägare som vill våra djur väl som är värsta bovarna eller lagarna som är märkliga....
Och alla dessa olagliga veterinärer.....
Mvh
Charlotte
-
Men, vilken djungel! Konstiga - och tydligen olagliga - preparat i vild blandning med olagliga veterinärer (!?) och förvirrade djurägare! Det är ju inte konstigt att man får gråa hår...
Jag har endast använt frontline på hund och katt (fanns det inte ett "mildare" preparat tidigare?) och undrar vilken skillnad det är att dutta gift på en vovve eller en höna. Är det pga att risken är större att man käkar upp hönan än hunden?
-
Nu har jag läst texten igen och ändå inte funnit att de skulle vara olagligt att använda Etotal (Observera att jag själv egentligen INTE förordar etotal utan bara vid yttersta nödfall, t.ex. om Frontline inte skulle funka) utan det som står är att är olagligt är att använda de insmugglade medel som också förekommer "under bordet" på marknaden. Etotal säljs ju helt lagligt och öppet på Granngården och det är helt upp till var och en att på eget ansvar att använda det efter fförstånd MEN att tillverkaren endast tar ansvar för det djurslag det är avsett för. Det ordet "får användas" gäller de som kan ställas till svars, t.ex. veterinärer och andra befattningshavare - annars skulle inte medlet få säljas på öppna marknaden utan vara licensbelagt, vilket det inte är. De som har minkfarmer köper inte sina medel i småförpackningar på Granngården.
Frågar du om antibiotika till t.ex. höns finns det inga sådana heller, inte esbetre för kanin, inte radital för vakteluppfödning, inte ögondroppar till höns, inte homeopatmedicin för barn, inte mjölk direkt från ladugård till människa, inte frontline mot mjällkvalster på kanin och marsvin m.m. fungerande och verkligt bra metoder och medel MEN som vi användare inte kan stämma någon för om något skulle gå snett utan vi får ta eget ansvar för.
-
Det är väl ingen vettig människa som nackar sina höns för att de utsatts för ohyreangrepp? Jag kan inte förstå varför allting måste göras så otroligt invecklat. Det finns ohyremedel på marknaden som är effektiva. Att de saluförs för andra djurslag än höns, kan väl knappast innebära att det skulle vara straffbart att använda. Visst får man då själv ta ansvaret, men det gör man väl dagligen på olika sätt när man håller husdjur.
-
Jag bryter nog hellre mot lagen än att mina höns ska ha ohyra.Och händer det en gång på tio år så är väll man inte så hemsk för det. :)/Anna.D
-
"Alternativ.nu är ett forum för människor, föreningar och grupper som arbetar för en demokratisk, solidarisk och ekologisk livsstil på en levande landsbygd. Alternativ.nu är religiöst och partipolitiskt obundet och drivs utan vinstintresse"
Jag trodde inte att det fanns folk som diskuterade bekämpningsmedel här, men ack vad jag trodde fel!!
Inga av dessa preparat som nämns här är godkända att användas av KRAV-anslutna, dvs. "ekologisk" och detta är ju ett forum för just den alternativa rörelsen, tappar inte hela rörelsen trovärdighet??
-
Just i detta fallet så skulle jag faktiskt strunta i vad KRAV säger....(Obs, är inte KRAV-ansluten) Alternativet skulle ju vara att avliva alla mina hönor om jag fick ohyra på dom... Och det är inte ens ett alternativ för mig... Inte när det finns verksamma, beprövade medel (inte vetenskapligt men väl praktiskt beprövade).
Även om inte dessa medel är tillåtna enligt KRAV, så ska vi tänka på att även KRAV-anslutna SKA behandla sina djur med parasitmedel av olika slag OM det är nödvändigt.... Att vara KRAV-ansluten innebär inte att man låter bli att skydda sina djur från lidande (som kraftiga parasitangrepp är). Man måste bara ha konstaterat parasitangrepp och inte använda medlen rutinmässigt i förebyggande syfte.
Mvh
Charlotte
-
Jag håller till viss mån med dig "Electronica". Jag anser att man inte ska använda några kemikalier alls om det inte är absolut nödvändigt och det är det oftast inte. Därför gillar jag inte tips som ofta ges om kemikalieanvändning i förebyggande syfte (t.ex. aska eller etotal i badsand, Virkon S vid städning av hönshus m.m.) MEN då våra djur får ohyra måste vi ta ansvar för deras välbefinnande och befria dem från det snabbt och effektivt, även om det kanske till och med krävs bekämpningsmedel! Dock finns ofta andra lika bra medel, t.ex. tea treeolja mot benkvalster (fick just ett mail från en nöjd och glad hönsägare som behandlat sin flock som nu var helt fri), vitlök mot förkylningar, frontline mot löss o.s.v. men vid kraftiga angrepp, om man inte tycker dessa metoder hjälper eller man av någon anledning anser att man måste ha ett omedelbart resultat finns det inget annat att välja på än att ta till kemikalier, antibiotika eller bekämpningsmedel.
Oavsett vilken behandlingsform man väljer gäller det att vara tillräckligt noggrann och envis så all ohyra verkligen blir HELT utrotad och inte bara minimerad. Lyckas man bara med detta är min erfarenhet att djuren sedan förblir ohyrefria så länge inte ny ohyra kommer utifrån t.ex. med nyinköpta men begagnade reden, äggkartonger eller djur från hobbybesättningar. Därför är det så väldigt viktigt att man ordnar någon form av karantänutrymme där alla inköpta kan få vistas ca. 3 veckor så man slipper få in smitta, vare sig av ohyredjur eller sjukdomar
- Detta anser jag ingå i ekologisk hönshållning: Ett värdigt liv i ett rent hönshus och med naturlig utevaro, giftfritt foder, frihet från ohyra med både behandlingar och förebyggande åtgärder utförda så skonsamt och giftfritt det någonsin är möjligt.
-
ursäkta men man kan väll tycka det är kul med höns utan att vara krav-människa ut i fingerspetsarna.Alla är väll välkomna att diskutera här.Tycker att man kan lära sig mycket här av erfarna personer./Anna.D
-
ursäkta men man kan väll tycka det är kul med höns utan att vara krav-människa ut i fingerspetsarna.Alla är väll välkomna att diskutera här.Tycker att man kan lära sig mycket här av erfarna personer./Anna.D
Jo alla är välkommna här, men frågan var nog snarare om den diskussionen hör hemma här. Det finns väl all möjliga forum att diskuttera kemikalier på.
Skall vi här på "alternativ" sajten diskuttera bruk av konstgödsel, användningen av bekämpningsmedel, eller nåt liknande och hänvisa till att det var det ända som gick att använda för att lösa sina problem?
Isåfall håller nog tröskeln för ekologiskt att suddas ut och bli något som finns i vissa delstater i USA där några kallar sig "organic farmers" bara genom att använda mindre konstgödsel och minst skadliga utav de kemiska preparaten.Denna inställning har jag mött utav många odlare som inte vill ställa sig bakom ex. krav's regler.
Jag har själv odlat eko. de senaste 20 åren, hållt djur i 10 år och aldrig behövt gå till "granngårn efter kemiska preparat, och jag har många bekanta som lyckas med detta också.Det är den enkla varianten att ta till kemiska medel. Det är som tidigare nämns utav bla. "anders" mfl. att hålla djuren borta från ohyra genom genomtänkt skötsel och kontroll. Upptäcker man ohyra eller sjukdomar i tidigt stadium är det lätt att åtgärda. det är väl detta som skall diskutteras här! Knepen som får oss att slippa använda kemiska medel.
Gemensam för de flesta kemiska preparat är att dom dödar, och inte bara det du vill ha bort för stunden, dom dödar de allra viktigaste små liven på köpet.Vårat mikroliv som gör grovgörat åt oss. Det tog mej 5 år att få ordning på mina hårt kontsgödslade marker, marken var helt död på mikroliv, i takt med avsaknaden av kemikalier och god gödsel samt brukandet av jorden så skjuder nu marken av liv.Med en 100% ökning av skördemängd.
Nä visst, inte har detta exempel med just medel för ohyra på höns att göra utan visar endast min inställning till total avhållsamhet till kemiska medel eller medel man behöver tjocka lager av PVC handskar för att klara av att jobba med.
Jo det kan väl tyckas harmlöst att då köpa en flaska etotal eller vad nu heter, men då skall hela kedjan räknas in, det finns folk som arbetar med skiten. I många fall i länder där avsaknaden av miljölagstiftning är total. därtill alla utsläpp som dessa orsakar vid produktion och användning.Det räcker ibland med ett par droppar för helt slå ut dricksvattnet i din brunn.Rent teoretiskt iallafall,sen att man överlever ändå hör ju inte hit.
Varje gång man köper sig en flaska bekämpningsmedel göder man den skitigaste och mest livshotande rörelse som denna jord skådat, skulle vara militärismen som är värre isåfall.
Det finns aternativ till kemiska preparat, biologiska preparat men så länge folk efterfrågar de kemiska så förblir de biologiska dyra och svåråtkomliga.Och inte är det ju storhönserier som går till odal och köper etotal.Försvinner dessa produkter från konsument ledet så kommer konsumenter ifrågasätta fortsatt bruk inom djurnäringen.
Vem som helst kan idag gå in på coop och köpa produkter som skull kunna slå ut vilka ekosystem som helst eller vilka vattensystem som hellst, ifall nån sjuk jäkel får för sig nåt sånt.
Inom alternativrörelsen har det alltid pratats om konsumentmakt .Använd den och vi vår en renare och bättre värld. iallafall en förhoppning om en sådan.
-
Det är ju bara att gratulera dig Itwt att du aldrig har behövt använda några kemiska medel....
Själv har jag använt lusmedel en gång på ett får och en häst, jag känner mig inte som en miljöbov ändå.
Avmaskat får har jag också gjort då jag köpte in får som hade mask och inte mådde bra av det.
Katterna och hundarna avmaskas också vid behov.
Men det är väl bästa att sluta delge sig av erfarenheter och lyssna på dom som kan.....
Jag kommer aldrig att ställa mig bakom KRAVs regler eftersom jag tycker det är en otrolig dubbelmoral i att inte få köpa ekologiskt odlat foder av grannen pga att han inte är KRAVansluten men helt okej att transportera från Skåne och hit till Norrland. Att det sen får säljas Ekologiskt importerat kött från andra sidan jorden är också för mycket för mig....
Men trots det har det aldrig förekommit bekämpningsmedel på vår gård och konstgödsel är det länge sedan vi slutade med....
Jag tycker i alla fall att det är trist att ni vill ha någon sorts censur här och kommer nog att söka upp något annat forum där man t o m får diskutera hur man bäst hjälper sina djur om dom mår dåligt. Kemiskt eller inte....
Mvh
Charlotte
-
Jag kommer aldrig att ställa mig bakom KRAVs regler eftersom jag tycker det är en otrolig dubbelmoral i att inte få köpa ekologiskt odlat foder av grannen pga att han inte är KRAVansluten men helt okej att transportera från Skåne och hit till Norrland.
Att det sen får säljas Ekologiskt importerat kött från andra sidan jorden är också för mycket för mig....
Men trots det har det aldrig förekommit bekämpningsmedel på vår gård och konstgödsel är det länge sedan vi slutade med....
Meningen med KRAV är kontrollen av medlemmarna, skulle man kunna köpa utav bonden intill som inte är krav så försvinner ju pålitligheten och meningen med hela medlemstanken, därmed inte sagt att din granne skulle producera sämre mat.
Går din granne med i KRAV så kan han ta ut ett högre pris för det han säljer, medlemsavgiften är således redan finansierad.Då skulle vi ju slippa långa transporter.
Importerat KRAV- kött är bättre än konventionellt importerat kött. Bättre även för producenten i brasilien, och för den brasilianska jorden. Men bäst för oss är ju att köpa inhemskt ekologiskt kött och helst då från din granne även om han inte är KRAV, men producerar eko.
Att vi skickar mat kors och tvärs är ju inte KRAVS fel.
-
Ja, jag vet att KRAV är ett kontrollorgan.....
Men jag kan inte ställa mig bakom en organisation som godkänner importerat kött överhuvud taget som ekologiskt.... Det är min ståndpunkt.
Sen får det importerade köttet vara hur ekologiskt producerat som helst i hemlandet.
Som en mycket liten producent som kanske ev. skulle få lite foder över något år eller säljer lite överskott av sin produktion finansieras inte medlemmsavgiften med mervärdet på produkterna....
Och jag trodde denna sida var till för dom mycket små producenterna?? Eftersom vi numera ska tänka på vad vi skriver här så att vi inte faller utanför ramarna för vad/vilka forumet är tänkt för...
Mvh
Charlotte
-
SEdan är det ju faktiskt också ås att det finns många bönder som odlar ekologiskt men som itne vill ha de stora kostnader som det innebär att anluta sin verksamhet till KRAV.
-
Och jag trodde denna sida var till för dom mycket små producenterna?? Eftersom vi numera ska tänka på vad vi skriver här så att vi inte faller utanför ramarna för vad/vilka forumet är tänkt för...
Mvh
Charlotte
Ja å det är ju under 200 hektar och under 70 mjölkdjur ungefär i dag, som räknas som småbruk...
Jo det är en fråga som länge diskutteras inom Krav-rörelsens medlemmar, det är ju likadant där att det är oftast för dyrt för den lille producenten med dessa avgifter. Vet inte exakta priser, men det är ju en variation av prissättning beroende på storlek och produktionsart.
Krav har även diskutterat om man skall väga in transportaspekterna men det som man kommit fram till är att det inte skulle gagna den ekologiska produktionen utan istället förstöra möjligheterna för andra länder att ställa om.Det är vi här i europa som sitter på kulorna som kan rädda "småbruk" i fattigare länder.Och det är vi som är importberoende.
det är ju fritt fram att odla eko utan att vara med i Krav, och det är ju det som är viktigast, men så länge det finns tillgång på kemiska medel och liknande så får vi dras med att vissa fuskar och lurar konsumenterna.
Det finns ju ett annat sätt också-att alla blir Krav eller ekoodlare, så försvinner ju problemen.
Åtminstone kunde det ju gå åt rätt håll som LRF sa: "på väg mot ett renare jordbruk"
Och efter den reklamsloganstiden ökade tex.bekämpningsmedelanvändningen till potatisodling.
-
Dock finns ofta andra lika bra medel, t.ex. tea treeolja mot benkvalster (fick just ett mail från en nöjd och glad hönsägare som behandlat sin flock som nu var helt fri), vitlök mot förkylningar, pningsmedel!
Ja och det är väl sånt som jad tycker diskussionen skall handla om. Jag har inte förbjudit någon att diskuttera bekämpningsmedel. Jag ställer mej undrande till diskussion om hur och varför man använder kemiska preparat, det är väl inget svårt att ta reda på. det är ju bara att läsa på burken antar jag.
men det är intressant att läsa kickis inlägg om alternativen, och andra knep som kan hittas här på sajten.Och inte behövs det väl nya "avhopp" för att jag tycker det!? Eller är det Tuppen som skall slaktas i hönsgårn ??.... ;)
-
Nej, inga tuppar ska slaktas - då blir hönsen så galna och hackar varann. Som Håkan Hallander sa en gång: "Låt tusen tuppar blomma" ;D
-
Bland de 130 inläggen på dessa 9 sidor finns en hel del mer eller mindre goda råd för den "renlärige" som inte vill använda giftiga preparat. Benkvalster som orsakar s.k. kalkben kan kvävas med något slags olja. Egentligen vilken som helst. Visst får man upprepa behandlingen några gången, men det går att få bort denna typ av ohyra på detta sättet. Att hålla så rent och exemplariskt hos sina husdjur att ingen ohyra kommer på dem är dock något av ett önsketänkande, åtminstone för oss verkliga sydlänningar som måste räkna med fågelloppor och liknande. Visst låter det bra när "alla" säger att "jag" har minsann inte ohyra på "mina" höns men däremot har många andra det...
-
"Vilken olja som helst" skrev du Ronny - Nja, här gäller det väl verkligen att vara både miljömedveten och djurvän. Enligt hälsovårdnämnden får man inte använda vilken olja som helst på djur utan bara sådana som är ätliga. Det är alltså inte tillåtet att använda spillolja, fotogen, svavel och andra hårresande tips man kan få ibland! Detta betecknas vid anmälan som djurplågeri.
Fördelen med tea treesalvan är den består av miljövänlig bivax och att den aktiva beståndsdelen i den, tea treeoljan, inte är giftig och dessutom har en dokumenterad effekt MEN inte som täckande olja som kväver kvalstren utan som en eterisk olja som är kvalster- och bakteriedödande. Detta är liksom vitsen med den och den stora fördelen jämfört med andra oljor! Har du provat den?
Jag håller med dig om att många påstår att deras djur är ohyrefria utan att de har kolla på att det verkligen är så. Då man undersöker djuren och tittar på deras hud och det där minsann ändå kryper div. säjer ägaren förvånat "Neeej, det brukar de minsann inte alls se ut så dessa måtte ha kommit dit nu" - trots att det märks att djuren inte är vana att bli undersökta och det sitter både gamla och nya lusboklumpar på varenda fjäderspole...
MEN vet du va, Ronny: Jag har faktiskt inten ohyra i mitt hönshus! Det är dagens sanning och inget önsketänkande alls utan min snart 18-åriga hönsägarverklighet. De enda gånger jag fått ihyra på mina djur är då jag varit naiv och köpt in nya djur som jag satt in direkt i min besättning utan att sätta dem i karantän först och så den gången jag hyste in en flock över en vinter som hade med sig egna begagande reden (vilka senare visade sig innehålla hönshuskvalster). Det är därför jag är så kaxig och självsäker då jag uttalar mig i denna fråga.
Du är välkommen att syna mina djur och mitt hönshus noggrann om ni är uppåt på genbanksbesöks-resa någon gång. ;)