Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Ämnet startat av: Mårtesgården skrivet 23 jul-07 kl 12:37
-
Aloha vänner
Vi tänkte skaffa oss en kompis till våren och gör lite research nu. Jag har sett massa bra tips i tidigare trådar och hoppas att det finns någon vänlig själ som kan hjälpa oss efter våra specifika behov.
Så med förhoppning!
Vi vill ha en hund som kan/vill:
Vara omtänksam mot småbarn.
Vara en god kompis i skogen och kunna hämta frugan i stugan (hej det rimma!) om jag skulle klanta mig med sågen.
Vakta/varna om det kommer obehöriga.
Hålla koll på fjäderfän och om allt går vägen kunna valla får eller getter (men det finns inga på gården idag och det är oklart om de kommer öht).
Kunna vara ute. Dvs utan att rymma och utan att bli ledsen när vi stänger dörren framför den och hänvisar till ladan om natten.
Kunna ströva fritt i marker utan att den sticker.
Kunna köra eftersök.
Vara lugn när det är lugnt och sen kunna ge sig ut på en tuff terränglöptur.
Är villig att lära sig.
Den får:
En massa skog, ängar och sjö att njuta med efter eget behov. (Om den kommer när man ropar då.)
Massvis med motion.
En gubbe som ställer en massa krav och som ger en massa kärlek och en fruga och barna som bara ger kärlek.
Vi har funderat på Aussien men är lite oroliga över dennes vallsug om det nu inte skulle komma fler djur till gården.
Alla frågor och förslag välkomnas!
-
Skulle nog kunna säga att alla hundar är barnvänliga.. det är barnen som måste vara hundvänliga
Får man fråga varför den ska sova i ladan?
Jag skulle nog tycka att en Schäfer skulle passa
-
Ja så är det säkerligen!
Men en del hundar är ju lite extra omtänksamma om barn. Kanske har det mad vallningen att göra?
Jag tänker på sånna som ser till att barna inte springer bort sig, håller sig i närheten, inte går nära farligheter och sånt. Kanske har jag sett för mycket på Lassie... :-\
Det hade varit skönt om hunden utan att misstycka hade kunnat sova i ladan. Inga fästingar i huset, han håller koll på djur och maskiner (även om han nog ger ifrån sig ett ljud även från huset så skulle han liksom kunna sköta även bortdrivning av objudna gäster), han gör sina behov som han själv vill mm.
Om detta inte är möjligt så är det klart att rackaren får vara i huset fast nu skrev jag en önskelista och önska sig får man alltid... :)
Daniel
-
Ja så är det säkerligen!
Men en del hundar är ju lite extra omtänksamma om barn. Kanske har det mad vallningen att göra?
Jag tänker på sånna som ser till att barna inte springer bort sig, håller sig i närheten, inte går nära farligheter och sånt. Kanske har jag sett för mycket på Lassie... :-\
Det hade varit skönt om hunden utan att misstycka hade kunnat sova i ladan. Inga fästingar i huset, han håller koll på djur och maskiner (även om han nog ger ifrån sig ett ljud även från huset så skulle han liksom kunna sköta även bortdrivning av objudna gäster), han gör sina behov som han själv vill mm.
Om detta inte är möjligt så är det klart att rackaren får vara i huset fast nu skrev jag en önskelista och önska sig får man alltid... :)
Daniel
Du HAR nog sett lite för mycket på Lassie ;), men du är på rätt väg. Vår Collietik, numera borta sen några år, var ständigt på jakt efter förrymda familjemedlemmar, men bara så länge hon såg dem. Vi skulle helst vara väl samlade, inte splittra flocken, men som sagt hon vallade bara de av oss som hon såg.
Hon hade ett sjå varje gång vi badade, skulle till varje pris valla in den som var ute och simmade, men med hennes tjocka päls, som först gjorde att hon flöt som en kork, gjorde att vi fick bogsera in HENNE till stranden, varje gång, eftersom pälsen vattenfylldes och hon sjönk.
På kvällarna fick vi inte heller lämna flocken för då ville hon sova ifred. Behövde nån passera henne nafsade hon snabbt o lätt den passerande i hälen som ett tecken på att personen skulle gå tillbaka till TV´n där vi andra satt. Vi är en stor familj, så hon hade ett snärj att hålla oss samlade.
-
Haha!
Jag kan se framför mig hur ni livräddar en genomsur, tung, Monty Python-Lassie och så fort den är i land så låtsas den om som inget har hänt och tar initiativ för sin egna räddningsmission. ;D
Jag har snurrat runt så mycket på forumet att jag inte hittar det nu. Men nånstans så var det någon som beskrev sin isländska fårhund bla som något av en barnpassare. Jag tyckte det lät så toppen! Det är ju mycket trevligare om en hund gör jobbet än en barnflicka från Knutby ::)
-
Hej Mårtesgården, om du hittar din hund vill jag gärna ochså ha en sånt :D ...
Men att den ska sova i ladan det tycker den nog inte så mycket om, den ska ju känner sig som flockmedlem, och det gör den då kanske inte.
Jag fick lära mig på min första hundkurs att hunden helst sova i sovrummet med alla familjemedlemmarna i ;D -så är det ju i naturen. Så i hallen skulle den nog minst kunna få sova, om inte framför din säng...
Anette, vilken ras Collie (det finns så många) var det ni hade -kan du rekommendera den som gårds/familjehund ?
-
;D
Om jag hittar superhunden så är det klart att jag delar med mig!
Jag är verkligen ingen expert, får då hade jag ju inte frågat, men är det verkligen så jobbigt för en hund att inte vara huset?
Vi hade en hel drös med hundar som hjälpte oss med spår när jag gjorde lumpen. Dom stod i hundstallar. Jag tyckte det verkade lite konstigt men välmeriterade, civila, hundtränare menade att det skulle vara så. Dom hade ingen kontakt med varandra eller med andra djur under nätterna.
Att min hund ska sova ute är inte så viktigt för mig men det vore bara kul att höra hur landet ligger.
-
Jag har den bestämda uppfattningen att alla hundar mår bäst av att vara tillsammans med sin flock (familjen) i princip dygnet runt.
-
Vilken ras du väljer spelar inte så stor roll. Viktigare då hur du präglar din hund.
Vad gäller önskade egenskaper så är även det mer beroende på individ än ras.
Jag tycker om vallhundsraser då jag vill ha en hund som både kan valla upp tvättbjörn i träd och hämta hem ungar som leker ute.
Har haft goda erfarenheter av schäfer som i nästan alla fall har varit både tjänstehundar (skyddshundar) och familjehundar.
Dom är bevakande mot allt som inte tillhör flocken men samtidigt beskyddande och vårdande mot flockmedlemmarna.
Huruvida hunden mår bra av att bo själv eller inte beror också på individen. Min senaste tjänstehund var en hane som "krävde" väldigt mycket flockgemenskap för att må bra. Har nu även en schäfertik som väljer att bo i enskilldhet.
Hon är en omplaceringshund som har blivit taskigt behandlad tidigare.
Snäll, rar och beskyddande....en dröm att ha som "barnvakt" på gården men väldigt individuell och vill helst "bo" själv i garaget.
Hon har hundlucka både in i huset och ut på gården och kan komma upp till oss i huset när hon vill men väljer själv att hålla sig själv undan för det mesta.
Det är väldigt svårt att råda dig i dina frågor. Men jag skulle tro att du skulle behöva en hund från nån av vallningsraserna med lågt temperament, hyffsad hårdhet (inte för hård om du inte har tidigare dressyrvana) och dådkraft och fasta nerver.
Som sagt....individen är viktigare än rasen.
mvh/Fred
-
Tack Fred!
Många bra saker att ta till mig. Men det blir ju genast mycket svårare. Att plocka hem en stycke ras är ju mycket enklare än att hitta en speciell individ menar jag. Men det finns nog inga genvägar till den perfekta hunden, som Farbror Barbro skulle ha sagt.
Har sett några tips på hur man kan identifiera olika personligheter (hundligheter) i valpkullar och det känns som om jag nog måste plugga vidare lite där.
Nu är det två som har nämnt schäfern och det kan kanske vara något för oss. Det är oxå den ras som jag har erfarenhet av från lumpen. Men det vore lite kul att prova nåt annat så jag ska leta vidare. Tar och forskar vidare blad vallningsraser...
Tack för tänkvärda rader!
-
Anette, vilken ras Collie (det finns så många) var det ni hade -kan du rekommendera den som gårds/familjehund ?
Det var en vanlig långhårig, stor collie.
Hon skällde alltför mycket för att vara nån bra gårdshund, alltid var det något att valla in eller bort. Annars var hon bra på många vis. Försvann aldrig från gården, sov gärna "ute" som vuxen. Hon fick vara sällskapsdam till en gammal inkontinent goldentik, som inte kunde sova inne pga att hon kissade utan att riktigt veta var :-\.
Men jag håller med om att det bästa sättet att prägla in flocktillhörigheten är att låta valpen sova i sängen hos människan, från första natten och åtminstone nån månad, gärna lite till och sedan på golvet jämte. Då tar man över mammans funktion och syskonens.
-
2 av mina hundar sover ute, schäfern och ovtjarkan, de andra två blandraserna sover inomhus i en transportbur eftersom de annars springer runt och hittar på hyss om nätterna. De väger knappt 6kg var och kan inte hålla värmen ute.
Schäfern hade aldrig sovit ute när jag fick hem henne som 3,5 åring, idag vet hon att det är okej att komma in en sväng om jag kallar in henne annars är det utomhus som gäller. De har en varm hundkoja som går in i logen med ett tjockt lager halm att ligga på och de verkar uppskatta sina kojor. Så att hundar inte skulle kunna sova ute är en mänsklig "tycker synd om" egenskap. Som valp kan man gärna ha hunden hos sig i sovrummet för att sen flytta den allt längre ut mot hallen/gården. För att på så sätt få ett bra band till hunden. Men en hund som från början vänjer sig vid att vara ute lider absolut inte av det.
-
min personliga uppfattning är att hundar hör hemma i flocken och alla mina hundar hade mått dåligt av att vara separerade från flocken och ligga i en lada.collie har jag och det kan jag säga att han hade skällt tills man släppt in han.jag förstår ju inte varför man ska ha hund om den inte får vara inne?då kan man ha gäss som vaktar gården/Anna
-
min personliga uppfattning är att hundar hör hemma i flocken och alla mina hundar hade mått dåligt av att vara separerade från flocken och ligga i en lada.collie har jag och det kan jag säga att han hade skällt tills man släppt in han.jag förstår ju inte varför man ska ha hund om den inte får vara inne?då kan man ha gäss som vaktar gården/Anna
Dessvärre har folk mer respekt för en hund med stora tänder än en flock gäss. Det är inte alla som vet hur aggressiva de kan vara. Plus att de för mer oväsen och skitar ner mer än en vakthund.
Hundar är individer med päls som är skapta för att bo ute. Ingen av mina hundar visar tecken på att känna sig separerade från flocken, de är ju 2 st ute så de har sällskap av varann.
Personligen tycker jag det klemas för mycket med hundar i vårat samhälle. Jag har valt en ras som tåler ner till 40 minusgrader som vakthund. Om jag skulle ta in honom skulle han riva hela huset i panik över att få vara ute i svalkan. Han är inte avlad för att bo inomhus.
-
Jag är av den uppfattningen att klemas för mycket med allt i vårt samhälle och det kan ju vara lite farligt. Den uppfattningen alltså.
Jag har en känsla av att händelser vi får nys om genom media såsom djurplågeri, barnmisshandel, lex mariafall osv skrämmer skiten ur oss och gör oss paralyserade. Vad som helst bara vi inte blir som "dom där".
Nu vågar vi inte uppfostra våra barn, ta hand om våra sjuka eller hantera våra djur längre.
Det är en fin balansgång men jag tror det viktigaste är att man inte är rädd. Rädsla är inte kreativt alls...
När det gäller min "superhund" så ska jag kanske söka efter någon vars föräldrar gått ute? Kan det underlätta tror ni?
Kimma:
Tror du att någon av dina utehundar skulle klara sig bra ute även om den var ensam eller är det viktigt med den andra hunden?
Den kanske kan bli kompis med andra djur på gården?
-
min personliga uppfattning är att hundar hör hemma i flocken och alla mina hundar hade mått dåligt av att vara separerade från flocken och ligga i en lada.collie har jag och det kan jag säga att han hade skällt tills man släppt in han.jag förstår ju inte varför man ska ha hund om den inte får vara inne?då kan man ha gäss som vaktar gården/Anna
Ja jag tänker lite som du faktiskt. Mina hundar skulle bli helt förstörda om de inte fick va med människorna.
Vissa herdehundar, som är framavlade att ta vara på sig själv och vakta sina boskap är ju självständiga och de mår kanske inte så jättedåligt av att inte få vara med flocken, men samtidigt så är väl boskapen deras flock - inte människorna. Så då kanske man har en hund som inte är vidare samarbetsvillig på andra plan?!?
-
Mårtesgården - Jag förstår att du vill väl och jag tror absolut inte att ni är några "elaka" eller känslokalla människor, men jag får en känsla av att ni vill ha någon som ska ställa upp på er till hundra procent, men den ska inte vara till "besvär".
Jag tycker att det är härligt med hundar som ställer upp till 100% för sin familj, men jag tycker att det är vår skyldighet att ge samma tillbaka, och i det inkluderas att få vara med flocken/familjen. Och det handlar inte om att klema bort sin hund, det handlar om att se tills dess ursprung och behov. Och olika raser är lite olika, såklart.
Men vill du ha en hund som ställer upp till hundra procent utan att få det tillbaka så är nog faktiskt schäfern ett bra val. De är lite "korkade" på det viset kan jag tycka... ;D Alla individer är ju som ni redan diskuterat olika, men de allra flesta inom den rasen verkar vilja vara husse/matte till lags fast att de precis fått både skäll och smäll... om de gör det för att de verkligen vill eller för att de är rädda är nog olika. Men många sådana exempel har man ju sett.
Fast ni kanske ändrar er och vill ha hunden inne sen när det väl är dags. ;)
-
När det gäller min "superhund" så ska jag kanske söka efter någon vars föräldrar gått ute? Kan det underlätta tror ni?
Kimma:
Tror du att någon av dina utehundar skulle klara sig bra ute även om den var ensam eller är det viktigt med den andra hunden?
Den kanske kan bli kompis med andra djur på gården?
Det spelar ingen roll om föräldrarna gått ute Mårtesgården, valpen "ärver" inte anlagen för att vara ute, det lär den vartefter den växer upp.
Dock skulle jag väl i ditt fall satsa på en hund med någorlunda päls så att den klarar sig ute vintertid. Schäfern är ett bra val som familje/gårds/vakthund. Om det bara är en schäfer med bra psyke och friska höftleder vilket kan vara lite knepigt att få tag på. Det finns men då kostar det. Själv har jag en schäfertik som fungerar utmärkt som vakthund/vallhund/gårdshund, Hon skäller när det kommer nån men är snällheten själv och vill bara kela när hon skrämt folk. Hon hjälper mig med getterna när de ska in på kvällarna och hon håller den stora vakthunden sällskap om nätterna.
-
Hej filuren!
Näää, vi vill inte ha en korkad hund. ::)
Visst är schäfern kanske något för oss. Vi har ju gott om tid på oss att forska vidare. Det vore, som jag skrev tidigare, roligt om vi kunde hitta någon annan ras som passade mest för att variera oss lite.
Men jag uppskattar tipset! :)
När det gäller att hunden inte skall vara till besvär så är det klart att det är så. Jag gillar att ha allt på så litet underhåll som möjligt. Det är därför jag har mitt kök rymligt - så att jag ska trivas med att laga mat, mitt golv öppet - så att det blir lätt att hålla rent osv.
En hund med minimalt underhåll gör det ju svårare att missköta den och vi får mer kvalitetstid med hunden.
Jag är fullt medveten om att jag har bra och dåliga dagar och om jag skulle bo i lägenhet med min hund så skulle jag få på tok för dåligt samvete under mina dåliga dagar då jag bara fyller lägsta kravet av min hunds underhåll. Med rätt ras, rätt individ, rätt inskolning och med den frihet som vi kan erbjuda på gården inbillar jag mig att även under mina dåliga dagar så får hunden en bra dag. Det är iallafall målet.
Och visst har du rätt i att hunden tillslut kanske kommer att sluta inomhus. ;)
Om jag känner min flickvän rätt och när barna vuxit till sig lite så kommer dom nog helst att vilja ha hunden inomhus. Det är därför det vore så bra att ha en hund som Kimma. En som hellre vill vara utomhus...
redigering: En hund som Kimma har ska det ju vara... Förlåt Kimma.
-
Hej filuren!
Näää, vi vill inte ha en korkad hund. ::)
Visst är schäfern kanske något för oss. Vi har ju gott om tid på oss att forska vidare. Det vore, som jag skrev tidigare, roligt om vi kunde hitta någon annan ras som passade mest för att variera oss lite.
Men jag uppskattar tipset! :)
När det gäller att hunden inte skall vara till besvär så är det klart att det är så. Jag gillar att ha allt på så litet underhåll som möjligt. Det är därför jag har mitt kök rymligt - så att jag ska trivas med att laga mat, mitt golv öppet - så att det blir lätt att hålla rent osv.
En hund med minimalt underhåll gör det ju svårare att missköta den och vi får mer kvalitetstid med hunden.
Jag är fullt medveten om att jag har bra och dåliga dagar och om jag skulle bo i lägenhet med min hund så skulle jag få på tok för dåligt samvete under mina dåliga dagar då jag bara fyller lägsta kravet av min hunds underhåll. Med rätt ras, rätt individ, rätt inskolning och med den frihet som vi kan erbjuda på gården inbillar jag mig att även under mina dåliga dagar så får hunden en bra dag. Det är iallafall målet.
Och visst har du rätt i att hunden tillslut kanske kommer att sluta inomhus. ;)
Om jag känner min flickvän rätt och när barna vuxit till sig lite så kommer dom nog helst att vilja ha hunden inomhus. Det är därför det vore så bra att ha en hund som Kimma. En som hellre vill vara utomhus...
redigering: En hund som Kimma har ska det ju vara... Förlåt Kimma.
Hehe det är lugnt, jag förstod vad du menade :)
-
Hade det inte varit för din ringa erfarenhet av hundar Mårtesgården så hade jag rekomenderat en av mina egna korsningsvalpar schäfer/ovtjarka men ovtjarkan är en rätt invecklad ras och inget för en nybörjare.
-
Pfui!
Det är första gången jag kallat någon för hund och kommit undan med det. :)
Ja. Det hör ju ihop med min filosofi om lågt underhåll. Allt går ju åt skogen om vi tar på oss en hund som kräver mer erfarenhet än vi har...
Många tips på schäfer. Det tar vi till oss!
Frugan är hemskans förtjust i Australian Shepherd. Är det någon som har några tankar om den med allt som tidigare ventilerats i bakhuvudet?
-
Frugan är hemskans förtjust i Australian Shepherd. Är det någon som har några tankar om den med allt som tidigare ventilerats i bakhuvudet?
Känner ett par som har tre sådana. Jättesöta hundar, men de jobbar nog ganska mycket med dem, typ lydnad, agility, sök, spår, vallning. Men jag tror de vill vara med flocken mest hela tiden. I alla fall deras.
Ni får väl helt enkelt ta kontakt med någon uppfödare av rasen och fråga om allt ni funderar över. Har sett många fina och bra hundar från Mr Binks. http://www.mrbinks.nu/
-
Ni får väl helt enkelt ta kontakt med någon uppfödare av rasen och fråga om allt ni funderar över. Har sett många fina och bra hundar från Mr Binks. [url]http://www.mrbinks.nu/[/url]
Perfa!
Tack så mycket för länken
-
Känner ett par som har tre sådana. Jättesöta hundar, men de jobbar nog ganska mycket med dem, typ lydnad, agility, sök, spår, vallning. Men jag tror de vill vara med flocken mest hela tiden. I alla fall deras.
Håller med dej, vill vara väldigt nära hela tiden, har en kompis som föder upp Aussie, tror inte den rasen passar så värst bra till att vara ensam ute om nätterna ;)
-
Aloha vänner
Vi tänkte skaffa oss en kompis till våren och gör lite research nu. Jag har sett massa bra tips i tidigare trådar och hoppas att det finns någon vänlig själ som kan hjälpa oss efter våra specifika behov.
Så med förhoppning!
Vi vill ha en hund som kan/vill:
Vara omtänksam mot småbarn.
Vara en god kompis i skogen och kunna hämta frugan i stugan (hej det rimma!) om jag skulle klanta mig med sågen.
Vakta/varna om det kommer obehöriga.
Hålla koll på fjäderfän och om allt går vägen kunna valla får eller getter (men det finns inga på gården idag och det är oklart om de kommer öht).
Kunna vara ute. Dvs utan att rymma och utan att bli ledsen när vi stänger dörren framför den och hänvisar till ladan om natten.
Kunna ströva fritt i marker utan att den sticker.
Kunna köra eftersök.
Vara lugn när det är lugnt och sen kunna ge sig ut på en tuff terränglöptur.
Är villig att lära sig.
Den får:
En massa skog, ängar och sjö att njuta med efter eget behov. (Om den kommer när man ropar då.)
Massvis med motion.
En gubbe som ställer en massa krav och som ger en massa kärlek och en fruga och barna som bara ger kärlek.
Vi har funderat på Aussien men är lite oroliga över dennes vallsug om det nu inte skulle komma fler djur till gården.
Alla frågor och förslag välkomnas!
Hej!
Tips... kolla med dom här på länkarna... dom känner hundarna väl också.
http://www.julierescue.com/nyheter.php
http://www.hundstallet.se/
Hoppas ni hittar vad ni söker!
-
...angående att hunden ska sova ensam ute.
När jag skaffade min jämthund så fick hon en fin hundgård i källaren där hon sov från allra första början - jag låg bredvid på en madrass i början förstås.
Hon var skygg för främlingar redan från början - förtvivlat tog jag kontakt med en väl ansedd hundpsykolog/dressör i Göteborg och han sa att det kan vara MYCKET stressande för hunden att skiljas från den övriga flocken! Hans första råd till mig var att låta henne sova med oss inne i huset. Visst har hon blivit mer harmonisk och trygg, och själv tror jag att den självklara platsen i flocken (lägst i rang) blir mer tydlig om hunden får bo inne...
Trots att hon verkade acceptera/gilla sin avskilda plats nattetid kan det alltså bygga upp en inre stress hos hunden. Och tänker man efter är den ju ett flockdjur och de utstötta får hålla till i utkanten...
-
Hade det inte varit för din ringa erfarenhet av hundar Mårtesgården så hade jag rekomenderat en av mina egna korsningsvalpar schäfer/ovtjarka men ovtjarkan är en rätt invecklad ras och inget för en nybörjare.
Kimma & andra, vilken ras skulle ni rekommendera till oss som inte har någon erfarenhet av hund alls? :-\ :-[ Jag vill gärna ha en hund den dagen jag får/kan gå ner i lönearbetstid. Det vore intressant att höra era synpunkter.
Vi har får, höns, kanin, katt, kor på andra sidan vägen, tomt den kan springa på, men alltså ingen som helst erfarenhet av hund. Vi vill mest ha den som sällskapshund, men skulle den vakta djuren och skälla när någon kommer (inget evigt skällande), skadar det inte.
Jag är nog inte ensam om den här frågan, tror jag. ;)
-
Kimma & andra, vilken ras skulle ni rekommendera till oss som inte har någon erfarenhet av hund alls? :-\ :-[ Jag vill gärna ha en hund den dagen jag får/kan gå ner i lönearbetstid. Det vore intressant att höra era synpunkter.
Vi har får, höns, kanin, katt, kor på andra sidan vägen, tomt den kan springa på, men alltså ingen som helst erfarenhet av hund. Vi vill mest ha den som sällskapshund, men skulle den vakta djuren och skälla när någon kommer (inget evigt skällande), skadar det inte.
Jag är nog inte ensam om den här frågan, tror jag. ;)
Tycker ni ska titta på sällskapshundarna då, och det finns mer eller mindre av både jakt och vakt i dem ju.
Vet att jag inte är opartisk nu, men en cavalier kanske vore något, om ni vill ha en lite mindre och oerhört behändig hund. Jag är inne på min andra cavaliervalp nu och har/har haft andra raser, men cavaliern är helt suverän. Pigg o glad, med på allt, gosig, skäller sällan, men skäller om det kommer någon som de inte var beredd på. Lätt att ha med sig var man än ska. Gillar träning i alla dess former, men kräver inte flera timmars arbete om dagen för att må bra.
Det man ska vara jättenoga med är att välja uppfödare och föräldrardjur med omsorg, och titta bakåt i linjerna så det är bra hjärt och ögonhärstamning. Främst hjärtat är viktigt att kolla på. De seriösa uppfödarna följer cavaliersällskapets rekomendationer och som valpköpare bör man va noga med vad man köper. Det finns inga garantier, en hund med hjärtfel kan ju poppa upp fast att linnjerna är jättebra, men det kan de ju på många raser. Och man får göra vad man kan för att minska den risken genom att välja en bra upfödare med bra hundar.
Skickar med en bild på nya valpen. :D
-
Håller med filurfigur och såhär ser mina rekomendationer ut
Cavalier
Cocker spanieln
Schäfer
Labrador
Grand danois
Bullterrier
Griffon petit/belge
Bouvier des flandres
Leonberger
New foundland
ovanstående ingår inte alla i kategorin "sällskapshundar" men är trots det lugna till sättet och har låg jaktinstinkt.
-
...personligen tycker jag att Grand danois, Leonberger, New Foundland är på tok för stora :-\ och har en låg medelålder, men det är en personlig åsikt.
En av mina grannar skaffade en svart dvärgpudel, jag har aldrig ens tänkt tanken att skaffa en pudel men jag är mycket positivt överraskad! Pigg, alert, glad och en mycket bekväm storlek! Den leker obehindrat med min stora drufs (jämthund), fast skrämma bort ovälkomna gäster :-[ nja...
Schäfern kräver erfarenhet tror jag. Jag skulle också rekommendera en spaniel eller retriever, goa och snälla och lättlärda! :)
-
Håller med filurfigur och såhär ser mina rekomendationer ut
Cavalier
Cocker spanieln
Schäfer
Labrador
Grand danois
Bullterrier
Griffon petit/belge
Bouvier des flandres
Leonberger
New foundland
ovanstående ingår inte alla i kategorin "sällskapshundar" men är trots det lugna till sättet och har låg jaktinstinkt.
Eeehm, schäfrar har la jaktinstinkt så det räcker och blir över? ;D
Landseer är en härlig ras också!
-
Eeehm, schäfrar har la jaktinstinkt så det räcker och blir över? ;D
Landseer är en härlig ras också!
Det har mycket med uppfostran att göra, jag har haft schäfrar både med och utan jaktinstinkt, lite beroende på när jag fått dem i mina händer.
-
Jag tycker Mårtesgårdens spec passar bra ihop med en Bordercollie, eller vad sägs?
-
ååååh bordercollie... är min nr 1, 2 och 3 bland hundfavoriter!
Den dag jag skaffar hund blir det en sån, vet inte mycket mer om rasen än att den är charmig, lekfull, bra vallare, bra med barn och behöver röra mycket på sig...
-
Jag tycker Mårtesgårdens spec passar bra ihop med en Bordercollie, eller vad sägs?
Men blir han inte lite sur på mig om jag inte skaffar fler djur som han kan valla?
-
Men blir han inte lite sur på mig om jag inte skaffar fler djur som han kan valla?
Det har jag inte upplevt, Bordecollie måste inte valla.
Kan tillägga att det nästan uppfattas som "fusk" att ha en bordercollie vid lydnads och agility tävling då de i stort sett kan det från födseln (Överlag). ;D
-
Bordercollie är ju en av de absolut mest utpräglade arbetshundar vi har så om den inte får valla så bör den åtminstone få jobba med något vettigt. *tycka*
-
Jag tycker Mårtesgårdens spec passar bra ihop med en Bordercollie, eller vad sägs?
Tävlar du själv i agility eller lydnad??
Tror inte de som tävlar med sin BC i agility skulle säga samma sak... det ligger timtals o åter timtals medveten och målinriktad träning bakom, hur enkelt det än må se ut när man ser en BC springa runt banan på nolltid. ;)
-
Sur och sur…
Men rent spontant så känner jag att en BC skulle vara ganska olämplig för det ”Hundliv” du beskriver.
Alla arbetsuppgifterna skulle den klara med glans om man tränade den men jag har svårt att tro att en BC skulle klara all den frihet du beskriver.
Min BC kan vakta dörren till hönsgården om jag säger till om det eller hämta nån höna som slunkit ut. Men skulle jag säga åt honom att ”Se efter” hönsen och sedan gå in eller gå från gården… Ja då skulle han förmodligen valla ihop dom någonstans och sedan stå och vakta dom skräckslagna hönsen i en liten hög till någon kom och löste av honom… Den enda ”Fria” tid hönsen skulle få vore väl när han skulle sticka till fåren och valla ihop dem i ett hörn om jag hade bett honom passa dem också ”på egen hand”.
En BC gör aldrig något halvhjärtat utan går in för sin uppgift till hundra %.
Det första året med min BC gick mest ut på att lära honom vad han INTE skulle göra annat än på kommando från mig. Nu är han två år och behöver fortfarande påminnas ibland...
Skulle jag släppa honom lös och säga att han fick göra vad han ville och ”lulla runt” så skulle jag nog få se på grejor… En BC hittar på egna arbetsuppgifter. Antingen får man ha koll på dem och lära dem att INTE jobba annat än på kommando eller så får man göra som många av ”Proffsen” gör: Ha dem instängda i hundgård all annan tid än ”arbetstid”.
Mvh
Charlotte
-
Tävlar du själv i agility eller lydnad??
Tror inte de som tävlar med sin BC i agility skulle säga samma sak... det ligger timtals o åter timtals medveten och målinriktad träning bakom, hur enkelt det än må se ut när man ser en BC springa runt banan på nolltid. ;)
Nej jag tävlar varken i agility eller lydnad, inte min hund iheller ;)
Det är vad jag skämtsamt har fått berättat av dem som gör det.
Det Charlotte beskriver "att den hittar på egna uppgifter" känner jag inte igen på de två hundar jag bekantat mig med, naturligtvis är alla olika. Att ha dem i hundgård ???, det har jag aldrig hört eller sett ett behov av.
-
Jo, jag känner igen det Charlotte skriver om. Inte av egen erfaranhet, eftersom jag aldrig haft BC själv - skulle ärligt talat inte orkat med en (inte med gott samvete i alla fall).
Dessutom har jag hört talas om BC som mått så dåligt av att inte få arbeta, och inte få valla, att de samlar dammråttor i munnen och bär omkring på dem. Någon form av stresshantering för dem själva antar jag...
-
Nej jag tävlar varken i agility eller lydnad, inte min hund iheller ;)
Det är vad jag skämtsamt har fått berättat av dem som gör det.
Det Charlotte beskriver "att den hittar på egna uppgifter" känner jag inte igen på de två hundar jag bekantat mig med, naturligtvis är alla olika. Att ha dem i hundgård ???, det har jag aldrig hört eller sett ett behov av.
BC ÄR inte så olika varandra.... I alla fall inte de jag känner.
Arbetsuppgifterna behöver inte bli SÅ hysteriska som att valla dammtussar. Men de kan vara tex att stirra ut kaniner i burar dagarna i ända. Springa utefter tomtgränsen efter varenda bil som passerar (har man otur så springer de ut framför bilen till slut, inte ett alltför ovanligt öde för en BC). Sticka ut i skogen och jaga (Vallinstinkten är en stark jaktinstinkt som vi "modefierat" till vallning). Jaga cyklister och fotvandrare. Hysteriskt hämta pinnar och bollar som varenda varelse ska kasta till dem, mm, mm. Många blir dessutom "Rymmare" om dom inte har uppgifter hemma, så letar dom reda på det på annat håll.
Hundgården (som ÄR vanlig bland människor som har gård och arbetar med sin BC) är till för att förhindra hunden från att börja med alla sina ovanor.
När jag växte upp hade vi en hund som motsvarade de flesta av Mårtensgårdens förväntningar: En St:Bernhards tik. Hon provades aldrig till eftersök, men det hade nog kunnat funka, hon hade ju en nos som alla andra hundar ;)
Mvh
Charlotte
-
Charlotte, jag har en helt annan uppfattning om BC än den du beskriver. Jag skulle vilja säga raka motsatsen till det du räknar upp...
Men men... nog om detta, det finns många hundraser att välja bland kan man ju konstatera. Kanske ska undvika Chinese Chrested om man inte vill bli utskrattad ;D
-
Varför inte en Chinese Crested??? Det är väl bara att skaffa en lagårdsoverall, två par stövlar och en keps åt den och sen sätta den i jobb ;D
Jag vill absolut inte skapa en negativ bild av BCn, jag är så nöjd med min!
Och han är ofta nöjd med att bara vara med när man är ute och jobbar med lite allt möjligt. Efter en dag med tex stängselsättning i skog och mark eller stenplockning på ägorna så är han trött och aktiverad av alla lukter och synintryck, lite "Smyg"-lydnadsträning håller vi ofta på med samtidigt som vi jobbar med annat.
Men att vara själv ute och rumstera bland djur och natur tor jag det är få BC som klarar av.
Mvh
Charlotte
-
Nej Charlotte, jag tycker inte att du ger en negativ bild av BC. Så som du beskriver den det är så som de som har/har haft BC som jag känner också beskriver den.
Och i min del av världen (agilityvärlden) så är det gott om BC.
Men jag tycker din bild verkar stämma med otroligt många andras. Och de älskar sina BC just för att de som människor också är såna som vill arbeta med sina hundar, och därför har de kanske inga större bekymmer med dem - vilket kan göra att det för folk som inte vet ngt alls om rasen tycker att det ser ut som en lätt ras att ha.
För när man ser en väl fungerande hund så ser man ju som regel aldrig arbetet bakom...
Men att ha en BC och inte ha tid eller ork att lägga ner den tiden på arbete och träning som krävs, det tror jag i de flesta fall skapar en hund som inte mår särskilt bra i längden. Själv skulle jag aldrig orka med en hund av den typen, inte som jag känner nu i alla fall.
-
Ok. För att återknyta till trådens topp, och andra frågor om lämpliga nybörjarhundar:
Jag är en STOLT Leonbergerägare med mycket liten tidigare erfarenhet av hundar. Vi blev varnade (!!!!) av folk innan, för att Leonbergern skulle vara en såååå kompliserad ras, och att det fanns Leonbergerhanar som våldtagit sina ägarinnor, osv.
Med facit i hand har vi haft en otrolig tur (tydligen), eftersom vår Alfons är lyhörd, ranglåg, lättlärd och med på allt som vi begär av honom. Vi har gått valpkurs och lite annat på brukshundsklubben, vilket jag rekommenderar till ALLA nyblivna hundägare, och han har fått vara med oss överallt.
Det jag vill ha sagt är, att även om man inte har ngn tidigare erfarenhet av hund, så är det upp till en själv vilken hund man får i slutändan, MEN välj inte en jakthund om du inte tänker jaga, eller en vallhund om du inte tänker valla, osv.
Köp en hundbok och markera de raser som VERKLIGEN kan passa in i familjen och med de tänkte arbetsuppgifterna, och strunta i utseende och storlek i den första utgallringen.
Sen, när man har hittat alla raser som man tror kan funka mentalt kan man börja sålla efter storlek osv, och efter det kan man börja ringa uppfödare, kolla på SKK och trakka rasklubbar :)
Förlåt för detta oändligt långa inlägg...
MVH Malin Johansson
-
Förlåt för detta oändligt långa inlägg...
Det var väl inget långt inlägg... Det var ett jättebra inlägg tycker jag, med väldigt viktiga saker att tänka på när man ska välja ras. ;)
-
Kändes rätt långt när jag skrev det. :)
Känns som om jag håller på och tjatar om det här hela tiden. :-\
Trots att jag inte har haft hund så länge är det mig som folk kommer till när de funderar på att skaffa hund (min chef, en jobbarkompis, släkt och vänner), och jag blir alltid lika upprörd över att folk skaffar hund så lättvindigt, utan att tänka på att det är ett liv att ta hänsyn till i 10-15 år (om man har tur).
Folk pratar om att skaffa en "vakthund" när de bor i lägenhet, eller ger med sig när ungarna tjatar och skaffar en "söt valp" av ngn konstig korsning som ingen f#n vet vad det kommer att bli av.
Sitter och kollar på Blocket och önskar att jag hade minst dubbelt så mycket tid och plats.... finns sååååå många fantastiska hundar som bara hamnat fel i livet. Föråt... OT
MVH Malin Johansson
-
Blir så glad att det finns sådana som du, Malines. Hade det funnits fler så hade jag kanske hållit hundkurser fortfarande, men när det blir för tungrott att hålla kurs och folk inte ens verkar vilja förstå sina hundar etc då kände åtminstone jag att då kan jag lägga min tid och energi på vettigare saker, som tex mina egna vovvar.
Och det är som du säger jätteviktigt att verkligen fundera genom sitt köp av hund noga. :)
-
Blir så glad att det finns sådana som du, Malines.
:-* :-[